Arbetsterapeutiska interventioner inom
arbetslivsinriktad rehabilitering efter
förvärvad hjärnskada
- en litteraturöversikt
Cornelia Lindman
Sophie Vestin Sohlman
Arbetsterapi, kandidat 2018
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
Avdelningen för hälsa och rehabilitering Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp
Arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad
rehabilitering efter förvärvad hjärnskada
- en litteraturöversikt
O
ccupational therapy interventions in vocational rehabilitation after
acquired brain injury
- a literature review
Cornelia Lindman Sophie Vestin Sohlman
Examensarbete i arbetsterapi, 15 hp Vårterminen 2018
Lindman, C., & Vestin Sohlman, S.
Arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering efter förvärvad hjärnskada. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet. Institutionen för
Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2018
Sammanfattning
I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård. Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa. För att kunna besvara syftet valde författarna att genomföra en litteraturstudie. Fyra databaser genomsöktes och resulterade slutligen i nio artiklar som kvalitetsgranskades. Därefter analyserades interventionerna i artiklarna med interventionsmodellerna av Fisher (2009) som raster. I analysen framgick att alla fyra interventionsmodellerna användes inom arbetslivsinriktad rehabilitering. I modell för kompensation framkom strategier för fatigue och minne medan det i modell för aktivitetsträning rapporterades träning inför arbete och på arbetsplatsen. I modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner tydliggjordes interventioner som träning av muskelstyrka och kognitiva förmågor. Inom den pedagogiska modellen framkom coaching som en av interventionerna. Författarna har uppmärksammat behovet av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom olika delar av arbetslivsinriktad rehabilitering. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada.
Lindman, C., & Vestin Sohlman, S.
Arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering efter förvärvad hjärnskada. Examensarbete i arbetsterapi 15 hp, Luleå tekniska universitet. Institutionen för
Hälsovetenskap, Avdelningen för hälsa och rehabilitering, 2018
Abstract
At present there are few occupational therapists in occupational health and occupational rehabilitation are not prioritized by health care. The purpose of this literature review was to compile occupational therapy interventions in vocational rehabilitation on return to work after acquired brain injury and describing the results. In order to answer the purpose, the authors chose to carry out a literature review. Four databases were scanned and ultimately resulted in nine articles that were reviewed. After that, the interventions in the articles were analyzed and categorized with the Fisher (2009) models of intervention. The analysis revealed that all four models of intervention were used in vocational rehabilitation. In the model for compensation, strategies for fatigue and memory were found while the activity training model reported training in work tasks before return to work and in the workplace. Under the model for improvement of personal factors and body functions, interventions such as exercise of muscle strength and cognitive abilities were reported. Within the pedagogical model, coaching emerged as one of the interventions. The authors have drawn attention to the need for more research that can clearly show the effects of occupational therapy interventions performed in different areas of vocational rehabilitation. Likewise, long-term follow-up needs to be investigated to see how occupational therapy interventions have worked for those individuals who have returned to work after acquired brain injury.
Keywords: Occupational therapy, vocational rehabilitation, acquired brain injury, return to
Innehållsförteckning
Inledning 4
Bakgrund 5
Förvärvad hjärnskada 5
Arbete och delaktighet 5
Arbetsterapi 6
Sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen 7
Arbetsförmåga och arbetslivsinriktad rehabilitering 8
Arbetsterapeutiska interventioner 8 Nuvarande kunskapsläge 9 Problemformulering 10 Syfte 10 Metod 10 Design 10 Litteratursökning 11 Analys 12 Forskningsetiska aspekter 13 Resultat 13
Kompensatoriska interventioner för att anpassa utförande och hinder i miljö 14
Interventioner för ökat aktivitetsutförande 15
Interventioner för att förbättra personfaktorer och kroppsfunktioner 15
Pedagogiska interventioner för att erhålla kunskap och få stöd i processen 16 Resultat av arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering 16
Diskussion 18 Resultatdiskussion 18 Metoddiskussion 21 Slutsats 23 Tillkännagivande 23 Referenslista 24
Bilaga 1. Tabell för litteratursökning 29
Bilaga 2. Artikelöversikt 32
Bilaga 3. Analysmall för kritisk granskning av kvalitativa studier 36 Bilaga 4. Analysmall för kritisk granskning av kvantitativa studier 40
Inledning
Erlandsson och Persson (2014) skriver att en person som är i arbetsför ålder, men utesluts från arbete och att kunna tjäna sitt uppehälle, löper högre risk att drabbas av ohälsa bland annat på grund av brist på rutiner och arbetsgemenskap. I dagsläget finns få arbetsterapeuter inom företagshälsovården (Cederquist, 2011) och arbetslivsinriktad rehabilitering är inte prioriterat av hälso- och sjukvård (Hensing, 2015). Författarna i föreliggande studie har genom
personliga erfarenheter upplevt hur viktig del av livet ett arbete är, vilket skapat funderingar på hur konsekvenser efter sjukdom och skada påverkar möjligheten för individen att vara kvar i arbete.
Bakgrund
Förvärvad hjärnskada
Ungefär 70 000 människor i Sverige förvärvar skador i hjärnan varje år (Hjärnfonden, 2015) där stroke motsvarar ungefär 30 000 fall (Folkhälsomyndigheten, 2017) och traumatiska hjärnskador står för cirka 20 000 fall (Socialstyrelsen, u.å.). Övriga är skador som orsakats av exempelvis tumörer, infektioner och syrebrist (Region Uppsala, 2018). För denna studie kommer begreppet förvärvade hjärnskador att innefatta de skador och sjukdomar som av sjukvården kategoriseras under diagnoserna stroke eller traumatisk hjärnskada.
Stroke är ett samlingsnamn för skador i hjärnans blodförsörjning på grund av infarkt eller blödning (Ericson & Ericson, 2012). Detta leder till syrebrist i hjärnan och påverkar individen olika beroende på vilka delar av hjärnan som tagit skada. Vanliga funktionsnedsättningar är sämre motorik och förlamning, minnes- och koncentrationssvårigheter, språkstörningar samt mental trötthet. Ökad kunskap om akut omhändertagande har lett till att
funktionsnedsättningar efter stroke minskat, allt fler kan återgå till ett självständigt liv tack vare rehabilitering som påbörjas direkt och förbättring kan ske under flera år efter
insjuknande. Traumatisk hjärnskada är sådana skador som uppkommer på grund av yttre våld mot huvudet, så som fall- eller trafikolycka (Ericson & Ericson, 2012). Dessa olyckor orsakar ofta diffusa skador och skiftande funktionsstörningar beroende på var och hur hårt våld som hjärnan utsätts för (Shames, Treger, Ring, & Giaquinto, 2007). Traumatiska hjärnskador som bedöms som måttliga eller svåra ger konsekvenser av varierande grad när det kommer till funktionsnedsättningar som exempelvis kognition, kommunikation, motorik samt sensorik och leder ofta till försämrad arbetsförmåga mellan fyra veckor till ett år eller längre
(Socialstyrelsen, u.å.).
Arbete och delaktighet
Arbetslivet kan motsvara upp till en tredjedel av en vuxen persons levnadstid, därför utgör arbete ett viktigt bidrag till en människas livsroll (McFadden, MacDonald, Fogarty, Le, & Merritt, 2010; Ross, 2007). Resultatet av en studie av Lännerström, Wallman och Holmström (2013) visar att individer som blir sjukskrivna upplever en förlust av självständighet när de avaktualiseras på arbetsmarknaden och blir beroende av socialförsäkringssystemet för stöd. En fundamental rättighet för varje individ är att kunna vara aktiv och delaktig i aktivitet och i sin omgivning oavsett funktionsnedsättning och hinder i omgivande miljö (Söderback,
2015a). Delaktighet i aktivitet definieras som personligt engagemang i sin livssituation, sett utifrån sociokulturell kontext men också subjektiv upplevelse (Kielhofner, 2012). En individs liv utgörs av en mängd aktiviteter som är unika för var och en, aktiviteter som inte längre är meningsfulla att utföra avslutas och ger plats för nya aktiviteter som ger värde och mening (Erlandsson & Persson, 2014). Aktivitet kan delas in på många olika sätt utifrån hur tiden över ett dygn, vecka eller år ser ut, men vanligtvis handlar indelningen om personlig vård, hushållssysslor, lönearbete samt fritid (Erlandsson & Persson, 2014). Kielhofner (2012) beskriver aktivitet utifrån en subjektiv syn av tre komponenter hos individen som benämns viljekraft, vanebildning samt utförandekapacitet. Dessa komponenter samverkar med den omgivande miljön i att stötta eller hindra individen att känna sig kapabel till utförande och delaktighet i önskade aktiviteter. Den omgivande miljön består av flera aspekter som påverkar en individs aktivitet och inbegriper allt från ett enskilt föremål till politiken som styr
samhället (Kielhofner, 2012).
Att målet är återgång i arbete är en vanlig förväntning från omgivningen när en individ i arbetsför ålder skadas eller blir sjuk (Vestling, Ramel & Iwarsson, 2013). Faktorer som förmåga att gå utan hjälpmedel, individens profession samt bibehållen kognitiv förmåga menar Vestling, Tufvesson och Iwarsson (2003) är av betydelse när det kommer till möjlighet att återgå i arbete. Vidare säger Frostad Liaset och Lorås (2016) att individens självkännedom och acceptans om nuvarande situation, motivation samt en arbetsmiljö som kan anpassas efter behov är andra faktorer som främjar återgång till arbete.
Arbetsterapi
Arbetsterapeuter medverkar till att ge individer potential att utföra och fullfölja aktiviteter i hem, skola/arbete och i samhället genom att tillämpa arbetsterapeutiska interventioner för att stödja och möjliggöra anpassning, återinlärning, återhämtning samt hälsa och välbefinnande (Fisher, 2009; Scaffa, Van Slyke, Brownson, & Roley, 2008; Söderback, 2015a).
Arbetsterapeuter har kunskapen att se hur problem relaterad till aktivitet påverkar samhället sett ur ett större perspektiv och hur det inverkar på den enskilda individen (Erlandsson & Persson, 2014).
Bedömningen ger inte bara underlag för att bedöma arbetstagarens arbetsförmåga utan också information om lämpligaste intervention för den fortsatta arbetslivsinriktade rehabiliteringen (McFadden et al., 2010). Kompetensen som arbetsterapeuter besitter efterfrågas allt mer hos försäkringskassa och arbetsförmedling för att utföra arbetsförmågebedömningar och
möjliggöra för personer att återgå i arbete (Erlandsson & Persson, 2014).
Sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen
Hensing (2015) förklarar sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen i Sverige genom fem faser med flera inblandade aktörer och deras roll i rehabiliteringen. De två första faserna handlar om att förhindra olycksfall och sjukfrånvaro genom att bland annat ha ett systematiskt arbetsmiljöarbete och ta stöd av företagshälsovård (Hensing, 2015). Arbetsgivaren har
ansvaret att bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete för att förebygga olycksfall på arbetsplatsen, men arbetstagaren är skyldig att samverka med arbetsgivaren för att skapa en tillfredsställande arbetsmiljö och förhindra olycksfall i arbetet (Arbetsmiljölag [AML], SFS 1977:1160). I tredje fasen är sjukdom, som kan vara både framväxande och traumatisk, ett faktum och sjukskrivning blir aktuell. I ett tidigt skede av sjukskrivningen har hälso- och sjukvården ansvaret att göra en bedömning av individens förmåga, dock är det inte individens möjlighet att återgå i arbete som är huvudfokus utan snarare behandling av sjukdom (Hensing, 2015).
Fjärde fasen beskriver individens återgång till arbete när behov av rehabilitering och arbetsplatsanpassning finns för att individen ska kunna återgå till tidigare arbete (Hensing, 2015). Enligt arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) är det arbetsgivarens ansvar att anpassa den anställdes arbetssituation utifrån arbetstagarens förutsättning för arbetsuppgifterna, samt särskilt beakta eventuell funktionsnedsättning. Arbetsgivaren ska planera för rehabilitering samt möjliggöra arbetsplatsanpassning vid funktionsnedsättning (AML, SFS 1977:1160;
Socialförsäkringsbalk, SFS 2010:110). I den femte och sista fasen är individen åter i arbete (Hensing, 2015).
Under en sjukskrivningstid längre än fjorton dagar är det försäkringskassans ansvar att besluta om ersättning för förlorad arbetsinkomst (Försäkringskassan, u.å.a) och om det anses behövas kan en försäkringsmedicinsk utredning utföras (Socialförsäkringsbalk, SFS 2010:110;
Försäkringskassan, u.å.b). Utredningen ger djupare kunskaper om individens sjukdom, behov och arbetsförmåga.
Arbetsförmåga och arbetslivsinriktad rehabilitering
Arbetsförmåga är ett komplext begrepp som det saknas en tydlig definition på, trots att det är en viktig del i det svenska socialförsäkringssystemet (Sturesson, Edlund, Fjellman-Wiklund, Hansen Falkdala & Bernspång, 2013; Tengland, 2011). Tengland väljer att dela upp begreppet i generell arbetsförmåga, som syftar till den förmåga som en individ har att utföra någon form av arbete, och specifik arbetsförmåga som förhåller sig till en individs kompetens, hälsa samt kunskaper som behövs för att utföra arbetsuppgifter i ett specifikt yrke och miljö. Enligt Ekberg, Eklund och Hensing (2015) och Sturesson et al. (2013) så är en bedömning av arbetsförmåga hos individen grunden till individens rättigheter för att få stöd. Ekberg et al. (2015) menar att arbetsförmågebedömningen används som underlag för en framtida rehabiliteringsprocess med målet att individen ska kunna återgå till arbetslivet.
Escorpizo et al. (2011) skriver att det vore önskvärt med en bred definition som innefattar olika perspektiv av arbetslivsinriktad rehabilitering, för att sedan kunna specificera detta i en särskild kontext, men en sådan definition finns inte i nuläget. Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) definierar arbetslivsinriktad
rehabilitering som de åtgärder som krävs för att överkomma hinder som uppstår på grund av sjukdom eller skada, genom förändrade uppgifter i arbetet, anpassning på arbetsplatsen, utbildning eller arbetsträning. Arbetslivsinriktad rehabilitering kan också definieras som de åtgärder som är nödvändiga för att en individ ska ha möjlighet att återgå till arbete, bibehålla arbete eller få ett arbete (World Federation of Occupational Therapists, 2012).
Arbetsterapeutiska interventioner
Enligt Söderback och Magill (2015) så är arbetsterapeutiska interventioner sådant som syftar till att ge stöd i miljöanpassningar och träning för att lära in specifika uppgifter men även stötta klienten att bevara sin hälsa. Arbetsterapeuten införlivar detta genom att ha ett klientcentrerat förhållningssätt och ett fokus på meningsfulla aktiviteter, där exempelvis komponenterna tillfredsställelse, möjlighet och självförverkligande för klienten ingår (Scaffa et al., 2008; Söderback & Magill, 2015). Enligt Fisher (2009) kan lämpliga arbetsterapeutiska
säkerställa att arbetsterapeuten behåller sitt fokus på aktivitet, att de utförs i en så naturlig miljö som möjligt samt är relevanta för klienten (Fisher, 2009). Kompensatoriska modellen syftar till interventioner som anpassningar i miljön utifrån klientens behov. Pedagogiska modellen innebär att interventionerna är av en undervisande natur såsom seminarier och workshops. I modellen för aktivitetsträning har klienten möjlighet att träna på sina önskade aktiviteter i interventionerna medan modellen för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner syftar till att träna upp nedsatta eller förlorade funktioner.
Arbetsterapeuten kan välja mellan olika interventioner och som Söderback (2015b) menar bör arbetet ske utifrån det som har visat bäst effekt utifrån klientens diagnos och problematik. Arbetsterapeutiska interventioner ska ha god och välgrundad evidens, vara kostnadseffektiva och främja klientens förmågor (Söderback, 2015b). Följaktligen är det viktigt att
interventionerna grundas på forskning som styrker tillvägagångssättet i en strävan att nå önskat resultat (Söderback, 2015b).
Nuvarande kunskapsläge inom arbetslivsinriktad rehabilitering
I en systematisk översikt av Smith, Atmatzidis, Capogreco, Lloyd-Randolfi och Seman (2017) studerades vilken evidens som finns för olika interventioner kopplade till delaktighet i arbete för spridda diagnoser. Den likhet som sågs mellan grupperna var att interventioner med bäst effekt var de som anpassats efter individen, men att olika diagnoser kan ha behov av olika typ av intervention. Smith et al. lyfter fram att de flesta studier med hög evidens var utförda med fokus på psykisk ohälsa samt att en del studier saknade arbetsterapeutiska interventioner. Saunders och Nedelec (2014) genomförde en litteraturöversikt över arbetets betydelse för individer med olika nedsättningar, där bland annat förvärvade hjärnskador ingick. Det som gick att utläsa var att individer med förvärvade hjärnskador kände stort värde i att kunna arbeta, det gav struktur på dagen, social samvaro och känslan av att ha ett syfte (Saunders & Nedelec, 2014). Några deltagare upplevde dock en del hinder på arbetet till exempel på grund av miljön, trötthet och minnesproblematik (Saunders & Nedelec, 2014). En studie gjord av Kassberg, Prellwitz och Larsson Lund (2013) visade att vardagstekniken kan vara ett hinder för individer med förvärvade hjärnskador att återgå till arbete. Donker-Cools, Daams, Wind, och Frings-Dresen (2016) översikt hade som syfte att identifiera effektiva interventioner för återgång i arbete för individer med förvärvade hjärnskador. Positiva effekter för återgång till arbete sågs när interventionerna kombinerade anpassningar i arbetet, coaching och utbildning. De analyserade artiklarna innehöll olika interventioner vilket gjorde det svårt att utläsa vad
som gav effekt och det fanns variation i vilka professioner som deltog (Donker-Cools et al., 2016).
Problemformulering
Utifrån ovanstående resonemang går det att utläsa att individer med förvärvade hjärnskador upplever hinder i möjligheten att återgå till arbete och att arbetet är en viktig del av en individs liv. Det har även framkommit stöd för att arbetsterapeuter har något att bidra med inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Genom en sökning på aktuell litteratur inom ämnet påträffades översikter av interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering men en tydlig översikt om arbetsterapeutiska interventioner och resultat av dessa för individer med förvärvad hjärnskada saknas. Med detta som utgångspunkt är det relevant att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner för att säkerställa att rehabilitering som erbjuds avser främja individens kapacitet på sådant sätt att återgång till arbete är en möjlighet.
Syfte
Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner vid arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada samt beskriva resultat av dessa.
❖ Vilka arbetsterapeutiska interventioner utförs av arbetsterapeuter inom arbetslivsinriktad rehabilitering?
❖ Vad finns det för indikationer att arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering främjar återgång i arbete?
Metod
Design
Utifrån studiens syfte valdes litteraturstudie som design vilket Backman (2008) menar är lämpligt när ändamålet är att sammanställa en översikt och beskriva kunskapsläget inom ett specifikt ämne. Metoden som användes i denna litteraturstudie utgår ifrån grundstrukturen som beskrivs av Friberg (2017) gällande disposition, litteratursökning samt analys och beskrivs närmare under respektive rubrik.
Litteratursökning
Som första steg genomfördes en helikoptersökning i databaser för att hitta artiklar om arbetslivsinriktad rehabilitering och få en överblick av kunskapsläget samt dess omfattning. Orden som användes i sökningen var occupational therapy, vocational rehabilitation, intervention och return to work. När en tydligare inriktning på studien hade valts fattades beslut om att utöka sökningarna med ytterligare sökord. Orden som tillkom var: job re-entry, acquired brain injury, stroke, traumatic brain injury, brain injury, cerebrovascular disorders, brain injuries, rehabilitation, rtw, treatment outcome samt work. Sökorden för denna studie valdes utifrån Svensk MeSH samt genom kontakt med bibliotekspersonal på Luleå Tekniska Universitet (LTU). Orden användes i litteratursökningen genom så kallade booleska
sökoperationer med orden AND och/eller OR i databaserna CINAHL, PubMed, AMED samt PsycInfo (se bilaga 1). Inklusionskriterierna för studien var att artiklarna skulle ha beskrivit arbetsterapeutiska interventioner, deltagare skulle ha fokus på återgång i arbete, vara i arbetsför ålder samt varit i arbete innan skadan. Samtliga artiklar skulle vara skrivna på engelska, vara peer-reviewed och avgränsade med årtal för publicering mellan 2008–2018 samt redovisat forskningsetiska aspekter. Artiklarna kunde vara kvantitativa eller kvalitativa samt inkludera både män och kvinnor. Exklusion av artiklar skedde om deltagare inte hade en förvärvad hjärnskada som diagnostiserats som stroke eller traumatisk hjärnskada eller hade andra sjukdomstillstånd utöver förvärvad hjärnskada som kunnat påverka utfallet.
Under litteratursökningen framkom 2788 artiklar varav 341 artiklar upplevdes relevant för studiens syfte utifrån läsning av titel och abstrakt. 212 artiklar var dubbletter från tidigare sökningar och exkluderades. Ytterligare 72 artiklar valdes bort efter diskussion mellan författarna om dess relevans till syftet för denna studie samt att några av artiklarna hade dykt upp i tidigare helikoptersökning och återfinns i bakgrunden. Kvar blev 57 artiklar som har granskats närmare och av dessa exkluderades 39 artiklar på grund av att dessa ej uppfyllde uppsatta inklusionskriterier. Därefter granskades de sista 18 artiklarna och nio till
exkluderades. Några artiklar hade ej tydligt fokus på arbetsåtergång samt att vissa hade beskrivit teamarbete utan närmare beskrivning av vad arbetsterapeuten utförde för intervention. Vissa artiklar blev exkluderade på grund av undermålig kvalité. Inga systematiska översikter valdes ut för studien då de som framkommit i resultaten av sökningarna har innehållit artiklar som är äldre än tio år och därför faller utanför
interventioner vilket gör att informationen många gånger brustit i vilken profession som utfört interventionerna. Slutligen kvarstod nio artiklar för att inkluderas i denna studie.
Analys
Det nio artiklarna har sammanställts i en artikelöversikt (bilaga 2) efter att de analyserats av båda författarna utifrån granskningsmallarna (Law et al., 1998a, 1998b, [se bilaga 3, 4]). Därefter har respektive artikel kvalitetsgranskats enligt Britton (2000). De arbetsterapeutiska interventionerna som framkommit i artikelöversikten (se bilaga 2) sammanställdes utifrån interventionsmodellerna av Fisher (2009) som har fungerat som ett raster för kategorisering (tabell 1). Författarna har tillsammans diskuterat otydligheter kring kontexten för en del av interventionerna för att försöka bestämma vilken modell som är lämpligast att kategorisera dem i.
Efter att samtliga artiklar analyserats och kategoriserats var det möjligt för författarna att få en tydlig bild inom vilka modeller som arbetsterapeuter utför interventioner inom
arbetslivsinriktad rehabilitering efter förvärvad hjärnskada. Alla studier har beskrivit ett flertal interventioner och dessa har kategoriserats var för sig i rastret utifrån syftet som varje enskild intervention har haft.Övriga resultat gällande indikationer för arbetsterapeutiska
interventioner och arbetslivsinriktad rehabilitering har sammanställts och presenteras under en egen rubrik.
Tabell 1. Analys med Occupational Therapy Intervention Process Model [OTIPM] (Fisher, 2009) som raster.
Interventionsmodeller enligt OTIPM Beskrevs i antal artiklar
Arbetsterapeutisk intervention
Modell för kompensation
Denna modell används då människor behöver någon kompensation eller anpassade utrustningar/tekniska
hjälpmedel för att bibehålla aktiviteter i dagliga livet.
6
- Strategier för fatigue och pacing - Minnesstrategier - Strategier för lässvårigheter - Miljöanpassningar - Hjälpmedel - Strukturering av vardagen Modell för aktivitetsträning
Denna modell används då människor behöver återfå eller utveckla sin
förmåga till dagliga aktiviteter
6
- Samhällsre-integrationsträning - Träning inför och på arbete - Träning i vardagsteknik - Personlig ADL
- Instrumentell ADL
Modell för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner
Denna modell används då människor behöver återfå eller utveckla personliga faktorer och kroppsfunktioner.
5
- Balansträning
- Avslappningstekniker.
- Aktiviteter som tränar uthållighet, muskelstyrka och kognitiva förmågor - Strategier och tekniker för
självmedvetenhet och självreglering i reella aktiviteter.
- Uppbyggnad av självförtroende
Pedagogisk modell
Denna modell används då människor behöver pedagogiskt stöd för att få en vägledning kring deras dagliga liv och aktiviteter.
8
- Coaching genom processen för återgång i arbete
- Information om TBI och stroke - Gruppsamtal
- Arbetsplatsbesök - Bedöma förmåga
Forskningsetiska aspekter
Denna studie baserades på metod för litteraturstudier och då den ej berörde personligt deltagande, varken fysiskt eller psykiskt, erfordrades det ej heller en etisk prövning enligt lagen om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Artiklarna i denna studie kan ha grundat sina resultat på forskning som utförts i kontakt med människor, som eventuellt har påverkat dem fysiskt och/eller psykiskt. Författarna till artiklarna ska i sådant fall tagit hänsyn till mänskliga rättigheter, respekt för människovärdet och placerat människan i första hand, före behoven i samhälle och vetenskap samt blivit godkända vid etikprövning att genomföra sin forskning (SFS 2003:460). Kontroll av artiklarna i studien genomfördes för att säkerställa att alla inkluderade artiklar hade uppgett forskningsetiska aspekter för sitt arbete. Artiklarna i denna studie var skrivna på engelska vilket har kunnat föranlett översättningsfel och/eller feltolkningar av texten. Valet av artiklar har utgått från de inklusions- och
exklusionskriterier som fanns uppställda för att undvika att resultatet för denna studie blir snedvridet.
Resultat
I de nio granskade artiklarna beskrevs arbetsterapeutiska interventioner som var
individanpassade utifrån deltagarens diagnos och problematik. Studierna hade en geografisk spridning där tre var från Skandinavien (Kassberg, Prellwitz, Malinowsky, & Larsson-Lund, 2016; Vikane et al., 2017; Öst Nilsson, Eriksson, Johansson, & Hellman, 2017), tre från Storbritannien (Grant, Radford, Sinclair, & Walker, 2014; Phillips, Drummond, Radford, & Tyerman, 2010; Radford et al., 2013), en från Nederländerna (van Dongen et al., 2017), en från Sydafrika (Soeker, 2017) samt en från Australien (Ownsworth, 2010). Fördelningen på diagnoserna var tre studier med stroke, fyra studier med traumatisk hjärnskada samt två
studier som hade deltagare med antigen stroke eller traumatisk hjärnskada. Utifrån analysen kunde interventionerna i de granskade artiklarna kategoriseras under samtliga av Fishers (2009) interventionsmodeller. Resultatet presenteras under fem rubriker i nämnd ordning; Kompensatoriska interventioner för att anpassa utförande och hinder i miljö, Interventioner för ökat aktivitetsutförande, Interventioner för att förbättra personfaktorer och
kroppsfunktioner, Pedagogiska interventioner för att erhålla kunskap och få stöd i processen samt Resultat av arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering.
Kompensatoriska interventioner för att anpassa utförande och hinder i miljö
I sex av artiklarna erbjöd arbetsterapeuten interventioner till deltagare för att kompensera för olika nedsättningar orsakade av en förvärvad hjärnskada. I fyra av studierna fick deltagarna information om kompensatoriska strategier för att hantera fatigue och minnesproblematik (Grant et al., 2014; Kassberg et al., 2016; Phillips et al., 2010; Öst Nilsson et al., 2017). I studien av Kassberg et al. (2016) kan dessa interventioner innehålla råd om att ta pauser mellan de olika arbetsmomenten och skriva minnesanteckningar samt ta hjälp av associationer för att minnas exempelvis lösenord. I studien av Phillips et al. (2010) kunde
minnesstrategierna bestå av att lära deltagarna föra dagbok. Grant et al. (2014), Phillips et al. (2010) samt Radford et al. (2013) beskriver att deltagarna emellanåt mottog energibesparande strategier, så kallad pacing. Vidare erbjöd arbetsterapeuten enligt Öst Nilsson et al. (2017) strategier för att hantera läsproblematik. Arbetsterapeuter stöttade även deltagarna att få rutin och struktur på sin vardag (Phillips et al., 2010; Radford et al., 2013; Vikane et al., 2017)
De kompensatoriska interventionerna kunde även innebära anpassningar i miljön och hjälpmedel. I studierna av Kassberg et al. (2016), Radford et al. (2013), Vikane et al. (2017) samt Öst Nilsson et al. (2017) presenterades hjälpmedel som möjlig intervention för att kompensera, till exempel stavningsprogram (Kassberg et al., 2016) och minneshjälpmedel (Radford et al., 2013; Vikane et al., 2017). I studierna av Kassberg et al. (2016) och Öst Nilsson et al. (2017) erbjöds interventioner för anpassningar av arbetsmiljön, exempelvis att ha radion avstängd för att undvika störningar och anpassningar av kontorsutrustning
(Kassberg et al., 2016). Vidare föreslog arbetsterapeuten egna kontor för att minska störningar från omgivningen, dock kunde detta inte tillgodoses av arbetsgivaren (Kassberg et al., 2016).
Interventioner för ökat aktivitetsutförande
I sex av de nio inkluderade artiklarna framkom interventioner som författarna kunde placera under modell för aktivitetsträning. Radford et al. (2013) beskriver i sin studie att de
interventioner som arbetsterapeuten utförde handlade om att stötta deltagaren till delaktighet i samhället genom träning i att använda kollektivtrafik samt åka och handla. På liknande sätt beskriver Soeker (2017) att arbetsterapeuten genomför interventioner i simulerade aktiviteter som motsvarar sådana arbeten som deltagarna önskade återgå till och som sedan tillämpades i en reell arbetsmiljö under en period. Detta sker bland annat genom rollspel i syfte att utveckla strategier för coping, problemlösning samt kommunikation. Vardagsteknik så som
mobiltelefoner, datorer och mjukvaruprogram kan vara svårt för personer med förvärvad hjärnskada att hantera (Kassberg et al. 2016).Interventioner av arbetsterapeuten har innefattat att stötta deltagare genom repetitiv guidning vid användning av mobiltelefon och dator inför återgång i arbete. I studien av van Dongen et al. (2017) beskrivs att arbetsterapeuten
genomförde arbetsplatsbaserad intervention och stöttade deltagaren genom att successivt öka timmar och/eller förändra och utöka arbetsuppgifter för deltagaren. Grant et al. (2014) beskriver att arbetsterapeuten genomförde interventioner inom personliga och instrumentella aktiviteter i dagliga livet som ett steg mot arbetslivet, dock motsvarar dessa endast någon enstaka procent av de interventioner som genomfördes i studien. Detta överensstämmer också med det Phillips et al. (2010) framställer i sin studie om instrumentella aktiviteter.
Interventioner för att förbättra personfaktorer och kroppsfunktioner
Interventioner inom modellen för förbättring av personliga faktorer och kroppsfunktioner framkom i fem studier. I studien av Grant et al. (2014) beskrivs balansträning som
arbetsterapeutisk intervention till följd av deltagares förflyttningssvårigheter och för att komma till rätta med psykologiska besvär som depression och ångest har deltagare tagit del av avslappningstekniker. Ownsworth (2010) redogör för arbetsterapeutens roll i ett
metakognitivt tillvägagångssätt där fokus för deltagaren är att träna självreglering och självmedvetenhet i aktivitet för att främja återgång i arbete. I Model of Occupational Self Efficacy (MOOSE) som Soeker (2017) beskriver i sin studie genomför arbetsterapeuten interventioner i aktivitet för att träna deltagarnas personliga förmågor som uthållighet, muskelstyrka och kognitiva färdigheter. Till exempel fick deltagarna träna kognition genom spel för att förbättra minnet och bordsaktiviteter för perceptionen. Likaså redogör Radford et al. (2013) för aktiviteter i syfte att träna upp färdigheter såsom använda dator för
matlagning. Grant et al. (2014) och Kassberg et al. (2016) beskriver att utförande av aktiviteter samt att ge positiv feedback används av arbetsterapeuten för att bygga upp självförtroendet hos deltagarna.
Pedagogiska interventioner för att erhålla kunskap och få stöd i processen
I åtta av de inkluderade artiklarna använde sig arbetsterapeuterna av pedagogiska interventioner för att stötta deltagarna. Under denna interventionsmodell framkom att
arbetsterapeuten coachade deltagarna genom den arbetslivsinriktade rehabiliteringsprocessen som innefattar att samtala och planera inför arbetsåtergång (Grant et al., 2014; Phillips et al., 2010; Radford et al., 2013; van Dongen et al., 2017; Öst Nilsson et al., 2017), genomförde bedömning av deltagarnas förmågor (Grant et al., 2014; Phillips et al., 2010; van Dongen et al., 2017; Vikane et al., 2017) samt föreslog lämpliga arbetsuppgifter och arbetstider (van Dongen et al., 2017; Öst Nilsson et al., 2017). I studien av Öst Nilsson et al. (2017) var arbetsterapeuten även ett språkrör för deltagaren gentemot arbetsgivare och andra aktörer.
I sex studier genomförde arbetsterapeuten besök på arbetsplatsen hos vissa deltagare för uppföljning (Grant et al., 2014; Ownsworth, 2010; Phillips et al., 2010; Radford et al., 2013; van Dongen et al., 2017; Öst Nilsson et al., 2017). Arbetsterapeuten var också en källa för information till deltagarna om diagnosen och vilka konsekvenser den kunde ha på deras vardag (Ownsworth, 2010; Phillips et al., 2010; Radford et al., 2013; Öst Nilsson et al., 2017) samt regler kring körkort (Grant et al., 2014). I en studie använde sig arbetsterapeuten av gruppsamtal för att stötta deltagarna att reflektera och utveckla insikter om sina förmågor (Soeker, 2017).
Resultat av arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering
I fyra av artiklarna redovisades effekter av de arbetsterapeutiska interventioner som
genomförts (Radford et al., 2013; Soeker, 2017; van Dongen et al., 2017; Vikane et al., 2017). I studien av Radford et al. (2013) visade resultaten att deltagare som befann sig i
kontrollgruppen och ej tog del av arbetsterapeutens interventioner med inriktning på återgång i arbete stannade signifikant längre tid på sjukhus än de deltagare som tog del av
arbetsterapeutiska interventioner (p=0,004). Deltagare i interventionsgruppen började dessutom att arbeta tidigare än de i kontrollgruppen, särskilt de som hade en mild skada (p=0,03). I studien av Soeker (2017) framkommer också där indikationer på att mildare skada
deltagare återgick i arbete efter programmet och att utvärdering med Montreal Cognitive Assessment (MOCA) visade en signifikant förbättring (p=0,002) och deltagarna behöll arbete i minst tolv månader framåt. Detta liknar resultatet i studien av van Dongen et al. (2017) där 50 av 58 deltagare hade återgått i arbete efter rehabiliteringsprogrammet, som innefattade flera professioner, och för 48 deltagare hade arbetsuppgifterna på arbetsplatsen anpassats. I genomsnitt arbetade dessa 50 deltagare ungefär 60% av sin tidigare arbetstid före skadan. Vid långtidsuppföljningen, som skedde mellan 3-6 år efter det att programmet avslutats, var totalt 50 deltagare tillgängliga för uppföljning som visade att de som återgått i arbete efter
programmet fortfarande arbetade och hade ökat sin arbetstid ytterligare sedan rehabiliteringen avslutats.
Resultaten i den multidisciplinära studien av Vikane et al. (2017) visade inga signifikanta skillnader mellan deltagare i interventionsgruppen respektive kontrollgruppen utifrån det primära utfallet; återgång i arbete. Däremot visade deltagarna i interventionsgruppen en signifikant förbättring vad gäller kvarvarande symtom tolv månader efter hjärnskadan jämfört med kontrollgruppen (p=0,041). Kvarvarande symtom efter skada innefattar
funktionsnedsättning, psykiska besvär som ångest samt deltagarens upplevelse av förändring. Resultaten av uppföljningen efter tolv månader visade också tendens till minskad användning av annan hälso- och sjukvård för interventionsgruppen (Vikane et al., 2017).
I två artiklar utfördes mätningar för att se vilka interventioner som arbetsterapeuter utförde inom arbetslivsinriktad rehabilitering och i vilken omfattning det skedde (Grant et al., 2014; Phillips et al., 2010). I studien av Phillips et al. (2010) utvecklades en checklista anpassad till individer med traumatisk hjärnskada för att kunna mäta och dokumentera arbetsterapeutiska interventioner som genomförs inom arbetslivsinriktad rehabilitering. De procentuellt
vanligaste interventionerna var i kategorin arbetsförberedande åtgärder och bedömningar av förmåga. Arbetsterapeuten hanterade också ärenden som inte var kopplade till deltagarnas arbetsåtergång som samtal runt exempelvis medicin, ekonomi och social situation. I studien av Grant et al. (2014) förändrades checklistan, som Phillips et al. (2010) använt sig av, till att rikta sig mot individer diagnostiserade med stroke i syfte att även där mäta interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Grant et al. (2014) visade i sin studie att
arbetsförberedande åtgärder också där var vanligast, dock visade resultaten att det var vanligare för individer med stroke att få interventioner som riktade sig mot rörlighet än de som hade en traumatisk hjärnskada. Studierna av Phillips et al. (2010) och Grant et al. (2014)
visar att användning av en checklista gör det möjligt att mäta arbetsterapeutiska interventioner, trots svårigheter att kategorisera komplexa åtgärder.
Två av de inkluderade artiklarna var fallstudier (Kassberg et al., 2016; Ownsworth, 2010). Ownsworth (2010) visar i sin studie att ett individuellt anpassat program som tar hänsyn till den sociala miljön och erbjuder träning i självreglering och självmedvetenhet kan vara indikationer på en lyckad arbetslivsinriktad rehabilitering. Kassberg et al. (2016) indikerar i sin studie vikten av individuellt anpassade interventioner för att hantera deltagarnas olika hinder och behovet av att anpassa arbetsmiljön efter deltagaren. Studien indikerar även att deltagarnas förmåga att använda vardagsteknik kan inverka på möjligheten att återvända till arbetet samt att träning av vardagsteknik kan underlätta genomförandet av arbetsuppgifter som innefattar detta. En kvalitativ artikel inkluderades som fokuserar på erfarenheter av personcentrerad rehabilitering som koordinerats av en arbetsterapeut (Öst Nilsson et al., 2017). I studien av Öst Nilsson et al. upplevde deltagarna olika konsekvenser av sin stroke som skulle kunna indikera på behovet av individuellt anpassad rehabilitering. Deltagarna upplevde att koordinatorn var ett tryggt stöd för dem i processen för arbetsåtergång samt upplevde att en tydlig kommunikation var viktigt för att få en uppfattning om hur det gick för dem i processen.
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med denna litteraturöversikt var att sammanställa arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering vid återgång till arbete efter förvärvad hjärnskada och beskriva resultat av dessa. Det mest rapporterade pedagogiska interventionerna som
arbetsterapeuten utförde var att coacha deltagarna i processen att återgå till arbete (Grant et al., 2014; Phillips et al., 2010; Radford et al., 2013; van Dongen et al., 2017; Öst Nilsson et al., 2017), att vara ett språkrör för deltagaren (Öst Nilsson et al., 2017), bedöma förmågor för att ge råd om lämpliga arbetsuppgifter och arbetstider (van Dongen et al., 2017; Öst Nilsson et al., 2017) samt vara en källa för information (Grant et al., 2014; Phillips et al., 2010; Radford et al., 2013; Öst Nilsson et al., 2017). Att arbetsterapeuten erbjöd olika kompensatoriska strategier för att hantera fatigue och minnesproblematik visade sig också vara vanligt
fatigue och minnesproblematik upplevs som hindrande på arbetet av personer med förvärvad hjärnskada enligt Saunders och Nedelec (2014) medan Donker-Cools et al. (2016) i sin översikt visar på att coaching och anpassningar i arbete var interventioner inom
arbetslivsinriktad rehabilitering som indikerar goda resultat för återgång i arbete.
De arbetsterapeutiska interventionerna inom aktivitetsträning fokuserade på att träna i sådana arbetsuppgifter som var relevanta för att deltagaren skulle kunna återfå och behålla ett arbete (Kassberg et al., 2016; Radford et al., 2013; Soeker, 2017; van Dongen et al., 2017). I studien av Kassberg et al. (2016) gavs deltagarna möjlighet att träna på att använda vardagsteknik för att göra dem tryggare i utförandet och öka självförtroendet. Enligt Fisher (2009) är det viktigt att klienterna får göra aktiviteter som är meningsfulla för dem och genom möjligheten att få träna dessa aktiviteter ökar chansen för klienter att känna mening i utförandet.
Analysen har visat att arbetsterapeuter genomför ett brett spektrum av interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering, dock fanns det lite evidens för dessa och i några av artiklarna ingick flera professioner som redovisade ett gemensamt resultat (van Dongen et al., 2017; Vikane et al., 2017). Rehabilitering för återgång i arbete innehåller många olika delar och aktörer vilket gör den mångdimensionell (Öst Nilsson et al., 2017). Enligt Söderback (2015b) är det viktigt att interventionerna är relevanta för klienten och dennes problematik och att det finns evidens som styrker dem. Soeker (2017) som utgick ifrån modellen MOOSE kunde uppvisa goda resultat för återgång i arbete, dock var underlaget litet och deltagarna bestod i majoritet av män. Kassberg et al. (2016) och Öst Nilsson et al. (2017) lyfter vikten av att ha ett klientcentrerat arbetssätt på grund av olika begränsningar hos deltagarna samt att
deltagarnas mål för att kunna återgå i arbete skiljer sig åt. Detta överensstämmer med
tankarna hos Smith et al. (2017) om att interventioner som anpassats efter individen ger bästa resultat. Enligt Kielhofner (2012) är varje individ unik och besitter personliga egenskaper som samverkar med miljön den befinner sig i, därför bör arbete med individen utgå från dennes förutsättningar. Detta innebär att interventioner skall anpassas efter individens behov för att säkerställa en framgångsrik rehabilitering.
I studien av Vikane et al. (2017) kunde inte någon signifikant skillnad visas mellan grupperna gällande återgång i arbete, dock ingick det inte några bedömningar av arbetsplatsen och vilka krav de kunde ställa på individen i programmet. Phillips et al. (2010) och Öst Nilsson et al. (2017) lyfter båda vikten av att ta hänsyn till arbetsplatsen i rehabiliteringsprocessen.
Interventioner kopplade till arbetsplatsen kunde i en studie gjord av Ntsiea, van Aswegen, Lord och Olorunju (2015) visa på positiva resultat i arbetsåtergång och de deltagare som återgick i arbete upplevde en högre livskvalité. Vidare menade Ntsiea et al. att ekonomiska skäl och socialt umgänge var motiverande faktorer till återgång till arbete, men att vanligaste skälet till att deltagare inte återgick till arbete var att deras arbetsgivare inte erbjöd dem arbete då de inte längre kunde utföra alla sina tidigare arbetsuppgifter. Kassberg et al. (2016) visade på liknande motgångar när arbetsgivaren inte kunde tillhandahålla egna kontor utan att arbetet krävde att individen kunde arbeta i ett öppet kontorslandskap. Att inte anpassa tidigare
arbetsplats och uppgifter utifrån den anställdes förutsättningar går emot arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering (AFS 1994:1) som säger att
”arbetsgivaren skall anpassa de enskilda arbetstagarnas arbetssituation med utgångspunkt från deras förutsättningar för arbetsuppgifterna. Därvid skall särskilt beaktas om den enskilde arbetstagaren har någon funktionsnedsättning eller annan begränsning av
arbetsförmågan”. Detta stöds av AML (SFS 1977:1160) och Socialförsäkringsbalken (SFS 2010:110).
Det finns flera koncept som kan indikera en gynnsam arbetslivsinriktad rehabilitering för arbetsåtergång. Enligt van Dongen et al. (2017) har arbetslivsinriktad rehabilitering som involverar alla aktörer runt deltagaren visat sig vara ett framgångsrikt arbetssätt. Liknande tankar gick att finna i studien av Matérne, Lundqvist och Strandberg (2017) som drog
slutsatsen att en individuellt anpassad rehabiliteringsprocess där deltagaren var delaktig samt hade stöd från andra aktörer var viktiga faktorer för lyckad arbetsåtergång. Öst Nilsson et al. (2017) betonar vikten av att det finns en god kommunikation mellan parterna. Sinclair, Radford, Grant och Terry (2014) beskriver att det finns fördelar med snabb återgång i arbete då individen kan prova arbetsuppgifter inom ett känt område när det tidigare arbetet finns kvar jämfört med att börja på en ny arbetsplats med nya arbetsuppgifter. Sinclair et al. anser också att en mer flexibel arbetsrehabilitering är nödvändig då behoven mellan individerna skiljer sig åt eftersom det tar olika lång tid att hantera en förvärvad hjärnskada och få insikt om sin förmåga. Det behöver även finnas en viss flexibilitet i fråga om arbetstid så att individen inte överskrider sin förmåga utan att ökningen sker successivt (Öst Nilsson et al., 2017). Vidare kunde Radford et al. (2013) och Soeker (2017) se att mildare skador och ålder påverkade återgång till arbete positivt.
Författarna kunde se att arbetsterapeuten utförde uppgifter som inte kan kategoriseras enligt interventionsmodellerna men som ändå var en betydande del av arbetet. Det var
administration och samtalsstöd i frågor som inte fokuserade på just återgång till arbete, till exempel familj, fritidsintressen och ekonomi samt bistod med hjälp att fylla i ansökningar (Phillips et al., 2010). Arbetsterapeuten var också en informationskälla rörande diagnosen och dess konsekvenser till deltagarnas familjer (Grant et al., 2014; Phillips et al., 2010) samt kollegor och arbetsgivare (Öst Nilsson et al., 2017).
Utifrån de resultat som framkommit för arbetsterapeutiska interventioner i den här
litteraturstudien går det inte att fastslå att det finns evidens för någon specifik intervention då underlaget är både litet och varierande. Olika faktorer kan ha påverkat resultaten som gör det svårt att generalisera, exempelvis organisationen i olika länder gällande försäkringar och sjukvård kan ha påverkat studien och dess överförbarhet till andra länder (Radford et al., 2013; van Dongen et al., 2017) samt vilken tillgång till arbetsmöjligheter som funnits för deltagare efter avslutad rehabilitering (Soeker, 2017; van Dongen et al., 2017). Detta utesluter dock inte att interventioner kan ha haft goda effekter då flera deltagare återgick i arbete. Det finns även indikationer att individanpassad rehabilitering där de olika aktörerna i processen samarbetar ökar chanserna för en lyckad arbetsåtergång.
Metoddiskussion
Metoden som valdes för detta arbete var en litteraturöversikt för att sammanställa vilka arbetsterapeutiska interventioner som genomförs inom arbetslivsinriktad rehabilitering. Designen som litteraturstudie ansåg författarna var bäst lämpad utifrån syftet med studien samt att den kunskap de hade sedan tidigare visat att arbetslivsinriktad rehabilitering inom arbetsterapi inte är särskilt stort i Sverige. Om insamlandet av information hade skett genom att kontakta yrkesverksamma med en enkät eller intervju hade underlaget blivit smalt, dock kan det ha framkommit mer i fråga om interventioner som används specifikt i Sverige vilket hade varit intressant utifrån ett annat perspektiv.
För att hitta väsentlig litteratur tog författarna hjälp av MESH-termer samt personal på biblioteket vid LTU för att minska risken att missa relevanta artiklar. I efterhand har
författarna funderat om det hade kunnat gå att utöka eller förändra sökorden för att hitta fler relevanta resultat trots att listan med sökord som användes samt antal sökningar som
var mest aktuella för syftet med studien och fick detta bekräftat av bibliotekspersonal på LTU. Att använda OTSeeker för litteratursökningen hade varit ett alternativ men då deras hemsida själv hänvisar till att databasen är ofullständig sedan några år tillbaka samt att en del av inriktningen på artiklar som tillhandahålls är översikter, så exkluderades denna databas till förmån för mer grundliga sökningar i de fyra som nämnts tidigare i arbetet.
Översikter exkluderades då de i många fall innehöll artiklar som var äldre än 10 år, vilket var den gräns som författarna satt upp, men också för att det i många översikter var svårt att utläsa arbetsterapeutiska interventioner. Gränsen beträffande publikationsdatum under de senaste tio åren sattes för att fånga den mest aktuella forskningen. I efterhand har författarna kommit till insikt att ett längre tidsspann hade kunnat bidra till att fler relevanta studier inkluderats och då kunnat ge ett bättre underlag av interventioner och/eller stärkt de resultat som framkommit. Artiklarna kunde vara av både kvantitativ och kvalitativ art och beror på att ursprungliga syftet innefattade att redogöra för effekter och erfarenheter av arbetslivsinriktad rehabilitering, dock visade det sig svårt att finna tillräckligt underlag till detta. Likväl insåg författarna att det fanns kvantitativa artiklar som beskrev arbetsterapeutiska interventioner men saknade
statistiska resultat. Efter en omformulering av syftet då fokus istället lades på att beskriva arbetsterapeutiska interventioner togs beslutet att innefatta artiklar av både kvantitativ och kvalitativ art om de tydligt beskriver arbetsterapeutiska interventioner och är väl beskrivna i sitt tillvägagångssätt utifrån granskningsmallarna av Law et al. (1998a, 1998b). Därefter lades fokus på att sammanställa vad respektive studie visade för resultat med utgångspunkt i deras specifika interventioner vilket blev både effekter samt indikationer.
Artikelgranskningen utfördes i flera steg där författarna först har granskat artiklarna var för sig och sedan sammanställt informationen tillsammans samt diskuterat eventuella frågetecken runt de olika artiklarna som kan ha uppstått på grund av feltolkningar eller felöversättningar. En svaghet med de granskningsmallar som författarna använde sig av var att vissa artiklar, främst sådana som innefattade case och inte hade en tydlig kvantitativ eller kvalitativ struktur, upplevdes svåra att bedöma på ett korrekt sätt. Dock har inte några andra granskningsmallar upplevts mer lämplig att använda när detta undersöktes varför författarna valde fortsätta granskningen enligt mallarna av Law et al. (1998a, 1998b). Vid analys av artiklarna har författarna använt interventionsmodellerna av Fisher (2009) för kategorisering vilket medförde vissa svårigheter då flera interventioner inte tydligt tillhört en specifik modell.
användas beroende på individens behov och vad målet med interventionen är. Författarna har diskuterat dessa interventioner mer ingående och sedan har beslut om kategorisering tagits utifrån hur interventionen har beskrivits i aktuell studie. Enligt Fisher används den
pedagogiska interventionsmodellen främst för gruppinterventioner men i detta arbete har författarna valt att även innefatta enskilda interventioner i denna modell. Författarna valde att kategorisera dem under den pedagogiska modellen då det var en stor del av arbetsterapeutens arbete och hade en pedagogisk karaktär. Författarna är dock medvetna om att arbetsterapeuten använder sig av pedagogiska metoder i alla modeller vilket även beskrivs av Fisher. Vidare har författarna diskuterat om något annat sätt att sortera resultaten under analysen hade varit mer lämplig, dock har någon förändring i analysmetod inte skett eftersom området är brett och interventionerna troligtvis skulle överlappa varandra även i andra metoder för kategorisering.
Slutsats
Författarna drar slutsatsen att det finns en stor variation på arbetsterapeutiska interventioner inom arbetslivsinriktad rehabilitering men få interventioner som grundas i evidens. Behov av mer forskning som tydligt kan visa på effekter av arbetsterapeutiska interventioner som utförs inom alla delar av rehabilitering som riktar sig till individer som önskar återgå i arbete har uppmärksammats. Likaså finns behov av uppföljningar över längre tid för att se hur interventionerna har fungerat för de individer som har återgått i arbete efter en förvärvad hjärnskada. Strategier för att hantera kognitiva nedsättningar, anpassningar i miljön samt möjlighet att träna och prova på arbetsuppgifter verkar vara indikationer för en lyckad arbetsåtergång tillsammans med ett gott samarbete mellan de olika parterna i
rehabiliteringsprocessen.
Tillkännagivande
Avslutningsvis vill författarna tacka Marianne Sirkka som handlett oss i arbetet och varit ett stort stöd genom processen.
Referenslista
Arbetsmiljölag (SFS 1977:1160). Hämtad från Riksdagens webbplats:
http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/arbetsmiljolag-19771160_sfs-1977-1160
Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsanpassning och rehabilitering. (AFS 1994:1). Hämtad från https://www.av.se/globalassets/filer/publikationer/foreskrifter/arbetsanpassning-och-rehabilitering-foreskrifter-afs1994-1.pdf
Backman, J. (2008). Rapporter och uppsatser. (2., uppdaterade [och utök.]. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Britton, M. (2000). Evidensbaserad medicin. Så graderas en studies vetenskapliga bevisvärde och slutsatsernas styrka. Läkartidningen, 97(40), 4414-5.
Cederquist, E. (2011). Bra tillfälle marknadsföra arbetsterapi inom företagshälsovård. Arbetsterapeuten. Hämtad 171212 från https://www.arbetsterapeuterna.se/Tidskriften/2010-
2013/2011---nummer/TA-nr-1/TA--Bra-tillfalle-marknadsfora-arbetsterapi-inom-foretagshalsovard/
Donker-Cools, B. M., Daams, J. G., Wind, H., & Frings-Dresen, M. W. (2016). Effective return-to-work interventions after acquired brain injury: A systematic review. Brain Injury, 30(2), 113-131. doi:10.3109/02699052.2015.1090014
Ekberg, K., Eklund, M., & Hensing, G. (2015). Perspektiv på arbetsförmåga. I K. Ekberg, M. Eklund & G. Hensing(Red), Återgång i arbete (uppl. 1:2 s.19–31). Lund: Studentlitteratur AB Ericson, E., & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar: patofysiologi, omvårdnad,
behandling. (4., rev. och utök. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Erlandsson, L., & Persson, D. (2014). ValMo-modellen: ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Escorpizo, R., Reneman, M., Ekholm, J., Fritz, J., Krupa, T., Marnetoft, S., & ... Chan, C. (2011). A Conceptual Definition of Vocational Rehabilitation Based on the ICF: Building a Shared Global Model. Journal Of Occupational Rehabilitation, 21(2), 126-133.
doi:10.1007/s10926-011-9292-6
Fisher, A.G. (2009). Occupational therapy intervention process model: a model for planning and implementing top-down, client-centered, and occupation-based interventions. Fort Collins, Colorado: Three Star Press.
Folkhälsomyndigheten. (2017). Insjuknande i stroke. Hämtad 2018-01-23 från https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans-utveckling/halsa/insjuknande-i-stroke/
Friberg, F. (red.) (2017). Dags för uppsats: vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3.uppl). Lund: Studentlitteratur.
Frostad Liaset, I., & Lorås, H. (2016). Perceived factors in return to work after acquired brain injury: A qualitative meta-synthesis. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 23(6), 446-457. doi:10.3109/11038128.2016.1152294
Försäkringskassan. (u.å.a). Sjukpenning för anställda. Hämtad 2017-12-18 från https://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/anstalld/sjukpenning
Försäkringskassan. (u.å.b) Försäkringsmedicinska utredningar. Hämtad 2017-12-19 från https://www.forsakringskassan.se/sjukvard/forsakringsmedicin/forsakringsmedicinska-utredningar
*Grant, M., Radford, K., Sinclair, E., & Walker, M. (2014). Return to work after stroke: recording, measuring, and describing occupational therapy intervention. British Journal Of Occupational Therapy, 77(9), 457-465.
Hensing, G. (2015) Sjukskrivnings-och rehabiliteringsprocessen i ett välfärdsperspektiv. I K. Ekberg, M. Eklund & G. Hensing(Red), Återgång i arbete (1. uppl. s. 33–55) Lund:
Studentlitteratur AB
Hjärnfonden. (2015). Hjärnskada. Hämtad 2018-01-23 från http://www.hjarnfonden.se/om-hjarnan/diagnoser/hjarnskada/
*Kassberg, A., Prellwitz, M., Malinowsky, C., & Larsson-Lund, M. (2016). Interventions aimed at improving the ability to use everyday technology in work after brain injury. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 23(2), 147-157.
doi:10.3109/11038128.2015.1122835
Kassberg, A., Prellwitz, M., & Larsson Lund, M. (2013). The challenges of everyday
technology in the workplace for persons with acquired brain injury. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 20(4), 272-281. doi:10.3109/11038128.2012.734330
Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Lag om etikprövning av forskning som avser människor (SFS 2003:460). Hämtad från Riksdagens webbplats: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-2003460-om-etikprovning-av-forskning-som_sfs-2003-460 Law, M., Stewart, D., Letts, L., Pollock, N., Bosch, J., & Westmorland, M. (1998a). Analysmall för kritisk granskning av kvalitativa studier. McMaster University. Översatt av Gunilla Eriksson, Akademiska sjukhuset, med tillstånd av Mary Law
Law, M., Stewart, D., Letts, L., Pollock, N., Bosch, J., & Westmorland, M. (1998b).
Analysmall för kritisk granskning av kvantitativa studier. McMaster University. Översatt av Gunilla Eriksson, Akademiska sjukhuset, med tillstånd av Mary Law.
Lännerström, L., Wallman, T., & Holmström, I. (2013). Losing independence: the lived experience of being long-term sick-listed. (2013). BMC Public Health, 13:745.
Matérne, M., Lundqvist, L., & Strandberg, T. (2017). Opportunities and barriers for
successful return to work after acquired brain injury: A patient perspective. Work, 56(1), 125-134. doi:10.3233/WOR-162468
McFadden, S., MacDonald, A., Fogarty, A., Le, S., & Merritt, B. K. (2010). Vocational assessment: a review of the literature from an occupation-based perspective. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 17(1), 43-48. doi:10.3109/11038120903096633
Ntsiea, M. V., Van Aswegen, H., Lord, S., & Olorunju S, S. (2015). The effect of a workplace intervention programme on return to work after stroke: a randomised controlled trial. Clinical Rehabilitation, 29(7), 663-673. doi:10.1177/0269215514554241
*Ownsworth, T. (2010). A metacognitive contextual approach for facilitating return to work following acquired brain injury: three descriptive case studies. Work, 36(4), 381-388. doi:10.3233/WOR-2010-1041
*Phillips, J., Drummond, A., Radford, K., & Tyerman, A. (2010). Return to work after
traumatic brain injury: recording, measuring and describing occupational therapy intervention. British Journal Of Occupational Therapy, 73(9), 422-430.
*Radford, K., Phillips, J., Drummond, A., Sach, T., Walker, M., Tyerman, A., & ... Jones, T. (2013). Return to work after traumatic brain injury: Cohort comparison and economic
evaluation. Brain Injury, 27(5), 507-520. doi:10.3109/02699052.2013.766929 Region Uppsala. (2018). Vad är förvärvad hjärnskada?. Hämtad 2018-05-28 från http://www.lul.se/sv/Kampanjwebbar/Infoteket/Funktionsnedsattningar/Forvarvade-hjarnskador-hos-vuxna1/Vad-ar-forvarvade-hjarnskador/
Ross, J. (2007). Occupational therapy and vocational rehabilitation [Elektronisk resurs]. Chichester, West Sussex: John Wiley and Sons.
Saunders, S., & Nedelec, B. (2014). What Work Means to People with Work Disability: A Scoping Review. Journal Of Occupational Rehabilitation, 24(1), 100-110.DOI
10.1007/s10926-013-9436-y
Scaffa, M., Van Slyke, N., Brownson, C., & Roley, S. (2008). Occupational therapy services in the promotion of health and the prevention of disease and disability. American Journal Of Occupational Therapy, 62(6), 694-703.
Shames, J., Treger, I., Ring, H., & Giaquinto, S. (2007). Return to work following traumatic brain injury: Trends and challenges. Disability & Rehabilitation, 29(17), 1387-1395.
Sinclair, E., Radford, K., Grant, M., & Terry, J. (2014). Developing stroke-specific vocational rehabilitation: a soft systems analysis of current service provision. Disability &
Rehabilitation, 36(5), 409-417.
Smith, D. L., Atmatzidis, K., Capogreco, M., Lloyd-Randolfi, D., & Seman, V. (2017) Evidence-Based Interventions for Increasing Work Participation for Persons With Various
*Soeker, S. (2017). The use of the Model of Occupational Self Efficacy in improving the cognitive functioning of individuals with brain injury: A pre- and post-intervention study. Work, 58(1), 63-72. doi:10.3233/WOR-172603
Socialförsäkringsbalk (2010:110). Hämtad från Riksdagens webbplats:
https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/socialforsakringsbalk-2010110_sfs-2010-110
Socialstyrelsen (u.å). Traumatisk hjärnskada (inkl. hjärnskakning) - S06. Hämtad 2018-01-19 från
http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod/traumatiskhjarnskad ainklhjarns
Sturesson, M., Edlund C., Fjellman-Wiklund, A., Hansen Falkdala, A., & Bernspång, B. (2013). Work ability as obscure, complex and unique: Views of Swedish occupational therapists and physicians. Work 45, 117–128. DOI 10.3233/WOR-2012-1416
Söderback, I. (2015a). International handbook of occupational therapy interventions [Elektronisk resurs]. (2. ed. 2015). Cham: Springer International Publishing.
Söderback, I. (2015b). Evidence-Based Occupational Therapy and Basic Elements for Conducting Assessments. I I.Söderback (Red.) International handbook of occupational therapy interventions [Elektronisk resurs]. (2.uppl. s. 109–125). Cham: Springer International Publishing.
Söderback, I., & Magill, K. L. (2015). Towards a Taxonomy of Occupational Therapy Interventions: A Comparative Literature Analysis. I I.Söderback (Red.) International handbook of occupational therapy interventions [Elektronisk resurs]. (2.uppl. s. 27–52). Cham: Springer International Publishing.
Tengland, P. (2011). The Concept of Work Ability. Journal of Occupational Rehabilitation, 21(2), 275–285, DOI 10.1007/s10926-010-9269-x
*van Dongen, C. H., Goossens, P. H., van Zee, I. E., Verpoort, K. N., Vliet Vlieland, T. M., & van Velzen, J. M. (2017). Short-Term and Long-Term Outcomes of a Vocational
Rehabilitation Program for Patients with Acquired Brain Injury in The Netherlands. Journal Of Occupational Rehabilitation, doi:10.1007/s10926-017-9738-6
Vestling, M., Ramel, E., & Iwarsson, S. (2013). Thoughts and experiences from returning to work after stroke. Work, 45(2), 201-211. doi:10.3233/WOR-121554
Vestling, M., Tufvesson, B., & Iwarsson, S. (2003). Indicators for return to work after stroke and the importance of work for subjective well-being and life satisfaction. Journal Of
Rehabilitation Medicine (Taylor & Francis Ltd), 35(3), 127-131.
*Vikane, E., Hellstrøm, T., Røe, C., Bautz-Holter, E., Aßmus, J., & Skouen, J. (2017). Multidisciplinary outpatient treatment in patients with mild traumatic brain injury: A randomised controlled intervention study. Brain Injury, 31(4), 475-484.
World Federation of Occupational Therapists. (2012). Vocational Rehabilitation CM2012. Hämtad 2017-12-21 från http://www.wfot.org/ResourceCentre.aspx
*Öst Nilsson, A., Eriksson, G., Johansson, U., & Hellman, T. (2017). Experiences of the return to work process after stroke while participating in a person-centred rehabilitation programme. Scandinavian Journal Of Occupational Therapy, 24(5), 349-356.
Bilaga 1
Bilaga 1. Tabell för litteratursökning
Databas Sökord MH=Major Heading, K= Keyword. Antal träffar Lästa artiklar Valda artiklar
CINAHL MH occupational therapy AND K return to work AND K
acquired brain injury
2 2
CINAHL MH occupational therapy AND MH stroke AND K return to
work
3 2 2
CINAHL MH occupational therapy AND K return to work AND K
acquired brain injury OR K traumatic brain injury
4 4 1
CINAHL MH occupational therapy AND MH job re- entry AND K
acquired brain injury OR MH stroke OR K traumatic brain injury
8 6
CINAHL MH occupational therapy AND MH rehabilitation, vocational
AND K acquired brain injury OR MH stroke OR K traumatic brain injury
10 4
CINAHL occupational therapy OR rehabilitation AND brain injury
AND return to work AND intervention
29 13 1
CINAHL occupational therapy OR rehabilitation AND return to work
OR rehabilitation vocational AND brain injuries
174 25
CINAHL occupational therapy OR rehabilitation AND return to work
OR rehabilitation vocational AND cerebrovascular disorders OR brain injuries AND treatment outcome OR intervention.
58 16
CINAHL stroke AND rehabilitation vocational 59 4
CINAHL (cerebrovascular disorders OR brain injury) AND (job
re-entry OR work OR rtw) AND (treatment outcome OR intervention)
175 9
Databas Sökord Antal
träffar
Lästa artiklar
Valda artiklar
AMED occupational therapy AND return to work AND acquired
brain injury
0
AMED occupational therapy AND stroke AND return to work AND 5 2
AMED occupational therapy AND return to work AND (acquired
brain injury OR traumatic brain injury)
4 2
AMED occupational therapy AND job re- entry AND (acquired brain
injury OR stroke OR traumatic brain injury)
223 1
AMED occupational therapy AND rehabilitation, vocational AND
(acquired brain injury OR stroke OR traumatic brain injury)
4 2
AMED (occupational therapy OR rehabilitation) AND brain injury
AND return to work AND intervention
![Tabell 1. Analys med Occupational Therapy Intervention Process Model [OTIPM] (Fisher, 2009) som raster](https://thumb-eu.123doks.com/thumbv2/5dokorg/3204219.12028/14.893.108.772.784.1090/tabell-analys-occupational-therapy-intervention-process-model-fisher.webp)
