Själ(v)bilder i blickfång
En kvalitativ studie om mentalt hälsofrämjande aspekter av sociala medier i
relation till skapande
Emma
Lugnet
Josefin Nyberg
Förord
Intresset för skapande som en hälsopromotiv metod är något som vi känner starkt för. Efter en pilotstudie i kvalitativ metod där vi valde att rikta in oss på upplevelsen av skapandeprocessen som hälsofrämjande metod framkom det mycket om sociala mediers roll i processen.
Deltagarna nämnde ofta sociala mediers positiva och negativa effekt, dels kring upplevelsen av det egna skapandet men även av den mentala hälsan. Vi ägnar oss åt kreativt skapande i olika utsträckningar samt är själva med i olika skapandeforum vilket bidrog till att vi kunde känna igen oss i det deltagarna lyfte kring ämnet.
En nyfikenhet växte fram som efter en del diskuterande ledde fram till att vi var rörande överens om att det här är något som ligger i tiden och bör utforskas mer. Som hälsovägledare är vi intresserade av att finna essensen i hur sociala medier i relation till skapande kan verka hälsofrämjande för den mentala hälsan och hur den kunskapen går att implementera i arbetet för hälsovägledare. Vår förhoppning är att studien kan ge nya perspektiv på en redan
vedertagen hälsofrämjande aktivitet i relation till samtidens verklighet. Den här kunskapen är av stor vikt för oss blivande hälsovägledare då det öppnar upp för ett innovativt sätt att stärka den egna mentala hälsan i relation till andra likasinnade på sociala medier.
Vi vill tacka alla som på ett eller annat sätt har bidragit till att den här studien har blivit genomförd och ett extra stort tack till våra deltagare som har delat med sig av sina
erfarenheter, lyckats sätta ord på fenomen som vi enbart har resonerat kring samt bidragit med viktig information som har varit värdefull för studien. Vi vill rikta ett stort tack till vår klippa till handledare, Glenn Hall, som genom sitt lugna och metodiska bemötande har lyckats guida oss i det som till en början kändes övermäktigt och som har kommit med värdefulla
synpunkter på vårt arbete. Vi vill även tacka våra studiekamrater Amanda Hodzic och Emilia Aldengård som har kommit med skarp och relevant kritik.
Abstrakt
Syftet med studien var att undersöka mentalt hälsofrämjande aspekter av sociala medier i relation till skapande. En kvalitativ metod som bestod av tre fokusgruppsintervjuer med 3-5 deltagare i varje fokusgrupp användes för att samla in data. Insamlad data analyserades med hjälp av en manifest innehållsanalys, där tre underkategorier; omge sig med inspiration och
likasinnade, olika dimensioner av att visa upp sina verk och omfamna speglandet av verkligheten bildade ett huvudtema; att dela och ta del av: hälsofrämjande aspekter av skapande och sociala medier. Resultatet visar på att sociala medier i relation till skapande
bidrog positivt till den mentala hälsan genom bland annat genuinitet, ärlighet, samhörighet och inspiration bland likasinnade på sociala medier. Bekräftelse kunde vara både positivt och negativt beroende på hur deltagarna förhöll sig till det. Hanterandet av sårbarheter framkom i form av olika strategier, däribland att ta kontroll och olika sätt att finna mod. Slutsatsen visar att det går att få hälsofrämjande effekter på den mentala hälsan genom att använda sig av sociala medier i relation till sitt skapande.
Nyckelord: hälsopromotion, mental hälsa, kreativt skapande, sociala medier, empowerment, coping, social comparison theory
Abstract
The aim of this study was to explore mentally health promoting aspects of social media in relation to crafting. A qualitative method which consisted of three focus group interviews with 3-5 participants in each focus group was used to collect data. The data were analyzed with a manifest content analysis, where three subcategories; surround yourself with
inspiration and like-minded people, various dimensions of displaying your work and embrace the reflection of reality formed a main theme; to share and take part: health promotive aspects of creative crafting and social media. The result shows that crafting in relation to
social media contributed positively to mental health by factors like genuineness, honesty, affinity and inspiration amongst like-minded people on social media. Confirmation and affirmation could be both positive and negative depending on how the participants related to it. Dealing with vulnerability emerged as different strategies, for example taking control and different ways to find courage. The conclusion shows that it’s possible to get health promotive effects on mental health by using social media in relation to one's crafting.
Keywords: health promotion, mental health, creative crafting, social media, empowerment, coping, social comparison theory
Innehållsförteckning
INTRODUKTION 1
DEFINITIONAVHÄLSAOCHHÄLSOPROMOTION 1
MENTALHÄLSA 1
SKAPANDEOCHHÄLSA 3
SOCIALAMEDIEROCHSKAPANDE 4
RATIONALE 4 SYFTE 5 METOD 6 DESIGN 6 DELTAGARE 6 DATAINSAMLING 7 DATAANALYS 7 ETIK 8 RESULTAT 9
ATTDELAOCHTADELAV: HÄLSOFRÄMJANDEASPEKTERAVSKAPANDEOCHSOCIALAMEDIER 9
OMGESIGMEDINSPIRATIONOCHLIKASINNADE 9
OLIKADIMENSIONERAVATTVISAUPPSINAVERK 10
OMFAMNASPEGLANDETAVVERKLIGHETEN 13
RESULTATDISKUSSION 15
BETYDELSEFÖRHÄLSOVÄGLEDNINGOCHFRAMTIDAFORSKNING 19
METODDISKUSSION 21 SLUTSATS 25 REFERENSER 26 BILAGOR 33 BILAGA 1 33 BILAGA 2 35
Introduktion
Definition av hälsa och hälsopromotion
Aaron Antonovsky myntade 1979 begreppet salutogenes, ett begrepp som numera används som ett perspektiv på hälsa (Mittelmark & Bauer, 2016). Det salutogena perspektivet innebär att titta på det som främjar hälsa till skillnad från det patogena perspektivet som innebär att söka efter det som bidrar till sjukdom (Mittelmark & Bauer, 2016). Hälsofrämjande arbete innebär att finna det skadliga, motverka stressorer samt att stärka personers förmåga att hantera dessa, men även att finna och främja det positiva, det vill säga det som gör att människor mår bra (Bauer et al., 2019).
Holistisk hälsa innebär att se på hälsan ur ett helhetsperspektiv, där flera aspekter vägs in (Michaelson, Pickett, & Davison, 2019). World Health Organisation (WHO, 1986) definierar i Ottawa charter hälsa som ett tillstånd av fullkomligt fysiskt, mentalt och socialt
välbefinnande. Bertozzi, Tosti och Fontana (2016) menar att för att uppnå detta tillstånd behöver vi utöver våra fysiska behov såsom rätt kost och motion även fokusera på vår psykologiska, intellektuella, emotionella och andliga utveckling, våra sociala relationer och vårt kulturella välbefinnande.
Hälsopromotion definieras som den process där människor får möjlighet att ta kontroll över samt förbättra den egna hälsan (WHO, 1986). Viktiga delar av arbetet med hälsopromotion är att arbeta med empowerment (Wallerstein & Bernstein, 1988). Empowerment förklaras som processen som ger en individ förmågan att ta kontrollen över sitt liv, vilket sker genom att medvetandegöra hinder samt stödja utvecklandet av egenskaper som ökar individens egenmakt och inflytande i samhället (Radović, 2008).
Agenda 2030 for Sustainable Development är en plan med 17 mål för hållbar utveckling som
antagits av världsledare världen över (Förenta Nationerna [FN], 2015). Utifrån dessa mål avser den svenska regeringen bland annat att förbättra den mentala hälsan (Regeringskansliet, 2018).
Mental hälsa
Tillstånd som är relaterade till mental ohälsa, till exempel ångest och depression, är något som ökar globalt och som påverkar alla aspekter i livet såsom hur individen presterar på jobbet/i skolan, relationer med familj och vänner samt förmågan att delta i samhället (WHO, u.å). Däremot menar Galderisi, Heinz, Kastrup, Beezhold och Sartorius (2017) att den rådande definitionen av mental hälsa är allt för snäv och att en människas komplexa känsloliv bör tas i beaktning, och ser hellre på mental hälsa som ett dynamiskt tillstånd där en person med högt mentalt välbefinnande kan uppleva känslor såsom sorg och rädsla samt att livet ibland är tillfredsställande och i andra fall utmanande och otillfredsställande.
Mental hälsa innebär inte enbart frånvaron av psykisk ohälsa utan innefattar även mentalt välbefinnande (WHO, 2018). Brittiska Department of Health (DoH, 2011) definierar mentalt välbefinnande som ett positivt sinnestillstånd, en känsla av trygghet, förmågan att handskas med svårigheter och en känsla av samhörighet med människor, samhället och omgivningen. Mental hälsopromotion strävar efter insatser som stärker det psykologiska välbefinnandet (WHO, 2018).
De ändringar av tankar och beteenden som människor gör för att klara av svårigheter brukar kallas coping (Lazarus & Folkman, 1980). Coping anses vara antingen problemfokuserad, eller emotionsfokuserad. Problemfokuserad coping innebär att handskas med situationen genom att lösa problem eller ändra sin omgivning, medan emotionsfokuserad coping innebär att reglera sina känslor (Lazarus & Folkman, 1980).
Festinger (1954) utvecklade utifrån tidigare arbetshypoteser Social Comparison Theory, vilken bygger på människors inneboende behov av självutvärdering för att värdesätta sina egna åsikter, där icke-sociala resurser av objektiv information är först att tillgå men om det inte är möjligt kommer personen istället att jämföra sig med andra för att nå önskad effekt. Motiven till att människor jämför sig med andra, i det här fallet med någon som de anser har
Social Comparison Theory bygger på att människor antingen jämför sig med någon som är bättre eller sämre, det vill säga, uppåtgående eller nedåtgående jämförelse, och det har visat sig att när det gäller självförbättrande motiv så jämför sig gärna individer med någon som är lite bättre (Buunk, Collins, Taylor, VanYperen & Dakof, 1990). Vidare menar Yup Lee (2014) att sociala mediers ökade popularitet medför att människor är mer exponerade för information från andra vilket bidrar till att de är mer benägna att ägna sig åt socialt 3zäkan det avgöra i vilken omfattning individen ägnar sig åt det.
Skapande och hälsa
Skapandeprocesser anses förekomma inom de konstnärliga fälten bild och form, hantverk, litteratur, musik och scenkonst (Hocevar, 1979). Det finns en omfattande mängd studier som gjorts inom ämnet konst och hälsa, som visar att konstnärliga aktiviteter kan användas som förebyggande av sjukdom, främjande av hälsa och som behandling och hantering av sjukdom (Fancourt & Finn, 2019).
Människor som håller på med konstnärliga aktiviteter är generellt mer fysiskt aktiva, äter hälsosammare och har ett högre mentalt välbefinnande (Renton et al, 2012). Det konstnärliga skapandet verkar framförallt ha en främjande inverkan på mental hälsa (Fancourt & Steptoe, 2019). Dessa samband kvarstår oberoende av socioekonomiska faktorer (Renton et al., 2012; Fancourt & Steptoe, 2019). Ett aktivt deltagande i konstnärliga aktiviteter verkar öka
livskvaliteten, självskattad hälsa, sociala relationer och andligt välbefinnande, framförallt genom att känna meningsfullhet med livet och inre frid, detta oberoende av både
socioekonomiska faktorer och nivå av fysisk aktivitet (Ho et al., 2019).
Vad är det då som gör att det konstnärliga skapandet ger så goda hälsoeffekter? Fancourt, Garnett, Spiro, West och Müllensiefen (2019) förklarar att deltagande i konstnärliga
aktiviteter hjälper till att reglera känslor. Detta sker både genom att det skapar en distans till känslorna och ett hjälpmedel att närma sig dem på ett frigörande sätt, men även för att det bidrar till en personlig utveckling, starkare självkänsla, självförtroende och kontroll (Fancourt et al., 2019). Att skapa något ger en känsla av sammanhang genom att det är något konkret som blir hanterbart, begripligt och meningsfullt (Huss & Samson, 2018).
Deltagande i skapande konst ger människor möjligheten att få kontakt med andra,
självreflektion, vara fysiskt aktiva, självuttryck, utveckling och utvecklar både självförtroende och empati (Cameron, Crane, Ings & Taylor, 2013). Skapandets förmåga att utveckla empati, främja nya perspektiv och öka samarbetsförmågan har visats kunna hjälpa till vid
konflikthantering och på så sätt förbättra det sociala välbefinnandet (Bang, 2016).
Konstskapandet är ett holistiskt, kostnadseffektivt och noninvasivt medel för att främja mental hälsa, som föreslås användas mer i Skandinavien för att komma till bukt med den ökande mentala ohälsan (Jensen & Bonde, 2018).
Sociala medier och skapande
Användandet av sociala medier såsom Facebook, Instagram, Youtube och bloggar är
nuförtiden en naturlig del av livet för de flesta människor världen över (Pew Research Center, 2016). Samtidigt som detta beteende kan ha en negativ inverkan på den mentala hälsan för vissa individer (Elhai, Dvorak, Levine, & Hall, 2017). Människor som drabbas av ett
problematiskt förhållande till sociala medier tenderar att vara rädda för att inte hänga med och har en rädsla för andras dömande blickar, både den positiva, där en ideal personlighet måste levas upp till och den negativa, att framstå i en dålig dager (Wolniewicz, Tiamiyu, Weeks, & Elhai, 2018).
Användandet av sociala medier kan även ha en positiv inverkan på kreativiteten, men detta verkar vara avhängigt hur dessa används, där ett aktivt användande främjar kreativiteten mer än ett passivt (Acar, Neumayer & Burnett, 2019). Sociala medier kan utgöra plattformar för inspiration, globala samarbeten, en möjlighet att få uttrycka eller visa upp sitt skapande och ett kollektivt meningsskapande runt sitt hantverk (Meissner & Fitzpatrick, 2017).
Mötesplattformar kan även användas av sociala rörelser både för att öka medvetenhet kring ett ämne och för att skapa säkra utrymmen för personer som kanske är utsatta i andra lägen (McKenna, 2020).
hälsan och kreativiteten. Vi ville ta reda på hur sociala medier i relation till skapande kan verka hälsofrämjande på den mentala hälsan och vilka faktorer det är som bidrar till de hälsofrämjande effekterna.
Syfte
Metod
Design
Studien utfördes genom en kvalitativ ansats. Kvalitativa metoder har för avsikt att nå de mest komplexa delarna av en människas liv som går bortom det kvantifierbara (Fuster Guillen, 2019), därav ansågs det vara i linje med syftet då det var deltagarnas upplevelser som var i fokus. Då diskussion kring det berörda ämnet med andra likasinnade önskades var
gruppintervju i form av fokusgrupp den metod som ansågs vara bäst lämpad för ändamålet. Metoden för insamling av data skedde genom fokusgrupper online då ett utförande online säkerställer deltagandet och öppnar upp för möjlighet att fler kan delta (Moore et al., 2019; Biedermann, 2018). Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och analyseras med hjälp av en manifest innehållsanalys.
Deltagare
Studien använde sig av ett ändamålsenligt urval. Kriterierna för deltagarna var att de skulle vara minst 18 år gamla, ägna sig åt skapande och använda sig av sociala medier som en del av sitt skapande. För att nå ut till den tänkta målgruppen skrevs ett inlägg med tillhörande länk till informationsbrevet (bilaga 1) som sedan publicerades på författarnas privata
Facebooksidor. I inlägget efterfrågades deltagare till studien och att det var okej att dela till andra potentiella deltagare. I inlägget fanns en beskrivning av syftet med studien,
genomförande och kontaktuppgifter. Vid intresse av att delta kunde de antingen kommentera direkt under inlägget, skicka ett PM [personligt meddelande] till oss eller skriva in sin mailadress under avsedd flik i informationsbrevet så att vi kunde kontakta dem.
I studien deltog sammanlagt 13 personer som alla hade erfarenhet av att ägna sig åt sociala medier och skapande. Deltagarna bestod av 2 stycken som identifierade sig som män och 11 stycken som kvinnor och de var mellan 25–46 år. De ägnade sig åt en bredd av konstnärligt skapande, bland annat textila hantverk, trähantverk, bildkonst, fotografi och musik. Som huvudsakliga sysselsättning uppgav 5 att de var arbetande, 6 att de var studerande, 1 var föräldraledig och 1 var arbetslös.
Datainsamling
Innan studien genomfördes gjordes en pilotintervju med tre deltagare och en observatör för att testa och utvärdera frågeguiden (bilaga 2). Frågeguiden bestod av uppvärmningsfrågor och huvudfrågor med tillhörande följdfrågor. Studien utgick från ett salutogent perspektiv och frågorna var utformade utifrån en hälsopromotiv ansats. Efter genomförd pilotintervju reviderades frågeguiden utifrån den feedback som delgavs för att på bästa sätt uppnå önskad effekt av fokusgruppsintervjuerna.
Studien genomfördes vid tre olika tillfällen med 3 deltagare i en grupp och 5 i de två andra grupperna. Tidsåtgången låg på cirka en timme per fokusgrupp vilka ägde rum via
mötestjänsten Zoom, där de även kom att spelas in med både ljud och bild. Innan varje tillfälle ombads deltagarna att testa sina headset för att säkerställa att ljudkvalitén var bra. Båda författarna till den här studien medverkade vid varje tillfälle och rollerna som moderator och bisittare varierade från gång till gång.
Dataanalys
I enlighet med Graneheim och Lundman (2004) användes en manifest innehållsanalys för att få ett resultat nära det som faktiskt sades under intervjuerna och undgå subjektiva tolkningar. I enlighet med Graneheim och Lundman (2004) transkriberades intervjuerna, meningsbärande enheter plockades ut, kondenserades, kodades och formades till underkategorier, kategorier och ett huvudtema. I nedanstående tabell finns exempel av hur dataanalysen gick till.
Genom hela arbetet med den manifesta innehållsanalysen har författarna rört sig mellan rådata och de meningsbärande enheterna för att bibehålla helheten och inte gå miste om viktiga aspekter, något som går i enlighet med Graneheim och Lundman (2004).
Etik
För att säkerställa att studien var i linje med de forskningsetiska principerna användes Vetenskapsrådets (2002) etiska riktlinjer som mall. I enlighet med informations- och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002) skickades ett google forms dokument till de deltagare som valde att tacka ja där de fick ge sitt samtycke om deltagande i studien. Det innehöll information där det tydligt framgick att deltagandet var frivilligt samt att de när som helst kunde avbryta sitt medverkande.
Innan en fokusgrupp påbörjades gavs muntlig information om att deltagandet var frivilligt och att det när som helst gick att avbryta sitt medverkande. På så sätt säkerställdes att deltagarna inte medverkade i något som de kände sig obekväma med. Även detta skedde i enlighet med informations – och samtyckeskravet (Vetenskapsrådet, 2002).
För att uppnå kraven för konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2002) förvarades data, i form av ljudfiler och textfiler, på en lösenordsskyddad dator. Deltagarna gavs även möjligheten att logga in i mötestjänsten under alias. De data som samlades in var ålder, kön, huvudsaklig sysselsättning och det de valde att dela med sig av i fokusgruppen. Ingen av deltagarnas personuppgifter publicerades.
I enlighet med nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002) användes uppgifterna endast för studiens syfte för att sedan raderas vid avslutad analys.
Resultat
Av dataanalysen framkom ett huvudtema och tre kategorier som presenteras nedan tillsammans med utvalda citat.
Att dela och ta del av: hälsofrämjande aspekter av skapande och sociala
medier
Ett övergripande huvudtema bildades av materialet, där sociala mediers möjligheter till att dela sitt eget och ta del av andras skapande belyste flera olika aspekter av det mentala hälsofrämjandet. Deltagarna lyfte flera mentalt hälsofrämjande erfarenheter där sociala medier och skapande bidrog till positiva sinnestillstånd och känslor av samhörighet. Det bidrog även till strategier för att känna trygghet samt coping med stressande situationer och sårbarheter.
Omge sig med inspiration och likasinnade
Flera av deltagarna lyfte det positiva med att använda sig av sociala medier i relation till skapandet då det bidrog till en samhörighet som fick dem att må bra. Det beskrevs som ett sätt att hitta likasinnade, få möjlighet att dela med sig av sina och ta del av andras kreationer samt ett igenkännande med andra personer. En deltagare beskrev det som ett sätt att sätta sig i samma sammanhang som personen hen beundrar och kan på så sätt få kontakt på ett enkelt sätt. En annan deltagare beskrev det som att en av hens följare hade synkat med det hen ville förmedla med sin kreation vilket i sin tur ledde till att följaren ville dela den med andra. Det lyftes också som ett sätt att få ett sammanhang och minska känslan av ensamhet i sitt
skapande samt att det finns så många communities att ingå i, vilket framhölls som en viktig aspekt för att må bra. Några deltagare betonade vikten av sociala medier som möjlighet att skapa en identitet och sammanhang kring då de fysiska förutsättningarna var något
deltagare lyfte fram att det gick att hitta nya vänner i hela världen och att det inte var begränsat till en liten yta.
Sociala medier som en källa till inspiration var associerat med positiva känslor och var något som betonades i alla fokusgrupperna. Genom att följa andra skapande personer på sociala medier kunde det bidra till en härlig känsla, att själv bli inspirerad till att våga publicera samt bli taggad av inspiration. Ibland kunde även sociala medier stjäla tid från annat då det lätt blev att de fastnade på olika forum för skapande, till exempel Pinterest. Mod och att våga beskrevs som en positiv följd av att se vad andra publicerade på sina konton. Dels kunde det handla om att de själva vågade prova nya saker och att det var upplyftande att se så många andra göra samma sak som en själv. Dels handlade det om att få mod och möjligheter att se nya former av uttryck, en känsla av ”jag kan också” infann sig.
“Ja alltså jag kan verkligen njuta av att kolla på skaparkonton eller alltså så här skapargäris och ickebinäris till exempel när folk lägger upp, känna att jag bara börjar spira i kroppen liksom för att jag blir så, delvis inspirerad själv men också bara glad över alla *paus* fina grejer folk gör”
-Deltagare 4, Fokusgrupp 2
Olika dimensioner av att visa upp sina verk
Att publicera sina verk på sociala medier var för flera deltagare en möjlighet att få uttrycka sig själva och ha en egen plattform att få visa upp sin konst. Det kunde handla om att få utlopp för sådant som yrket inte gav utrymme för eller ett sätt att nå ut med sitt skapande till fler, där sociala medier ökade tillgängligheten både för betraktaren men även för en kreatör som kanske annars inte haft möjligheten att visa upp eller ställa ut sina alster i offentligheten.
kring kreationer som det väcktes frågor kring. En annan beskrev det som att hen ville dela med sig av sitt skapande för att få reaktioner och göra andra glada.
”Jag tänker också att många gånger så skapar jag för att få en reaktion hos andra människor, för att lyfta deras spirit, för att få en annan människa att må bra och om man då lyckas med detta genom att lägga ut sitt alster på sociala medier, då är ju lyckan gjord liksom (skratt)”
Deltagare 2, Fokusgrupp 3 Flera av deltagarna uppgav att de kände eller hade känt en sårbarhet och utsatthet i att
publicera ett verk på sociala medier. Att våga höra vad någon annan tycker, kunde vara skrämmande. En deltagare beskrev specifikt att hen var rädd för att få kritik eller elaka kommentarer och därmed oftast valde att inte publicera något. En annan deltagare beskrev att det kunde uppstå en ångestkänsla som hindrade personen från att publicera även sådant som hen kände sig nöjd med och velat dela med sig av från början. En tredje deltagare menade att det ibland även fanns en känslighet i motivet, vilket kunde kännas jobbigt beroende på vem som såg. Att stänga av sociala medier och inte använda sig av dem, var en strategi som flera använde sig av för att hantera att de kände sig sårbara. Men en person lyfte att inkluderandet av skapandet i det digitala livet kunde göra det svårare att bara stänga av, då skapandet beskrevs vara så tätt knutet till den egna personen på ett helt annat sätt än att dela med sig av sin mat eller träning.
Deltagarna berättade även om flera olika sätt att hantera denna sårbarhet och att finna sätt att våga stå för sig själv och sitt skapande. Det kunde handla om att ignorera den dåliga känslan och därmed även växa i sitt självförtroende eller att bestämma sig för att strunta i vad andra tycker. Att separera sitt privata konto från sitt skapar-konto var en vanligt förekommande strategi, det beskrevs av några som ett alter ego, där “skapar-jaget” kunde separeras från “person-jaget”. En deltagare beskrev det som en möjlig strategi för att släppa lös den dåliga känslan i kroppen och därmed överhuvudtaget kunna ignorera den. En annan berättade att även det privata kontot var ett alter ego och ett sätt att visa sitt verkliga jag som hen varit rädd för att visa i den verkliga världen.
Det mentala välbefinnandet, kunde också ha betydelse för hanterandet av sårbarheten och användandet av sociala medier. En person beskrev att när hen mådde bra, fanns en annan
motståndskraft och orkade då stå ut med eventuella negativa kommentarer. En annan använde sig mer av sociala medier vid dåligt mående, då det blev ett sätt att få ventilera och beskrev det som en form av terapi.
Bekräftelse var något som berördes på olika sätt i alla tre fokusgrupper. Det var ständigt återkommande i många av diskussionerna som fördes och flera olika dimensioner av
bekräftelse framkom av deltagarnas skildringar. För flera var det en viktig anledning till att de valde att publicera sina verk på sociala medier. Bekräftelsen kunde vara professionellt
kopplad till sin yrkesprofession, men skapandet upplevdes också väldigt tätt knutet till själva personen och bekräftelsen blev då också väldigt personlig. En av deltagarna beskrev att sökandet efter bekräftelse kunde leda till stress och låsningar i själva skapandet. En annan beskrev den digitala bekräftelsen som att den saknade något. Det blev en
envägskommunikation och det var svårt att veta vad i skapandet som ens följare på sociala medier egentligen tyckte var bra. Därmed var det mer givande att läsa kommentarer än att uppskatta ett hjärta . 1
Flera menade ändå att bekräftelsen var något som höjde deras mentala välbefinnande. En av deltagarna beskrev det som ett sätt att få bekräftelse i form av social kontakt med människor som hen inte träffar. En annan menade att publiceringen innebar både bekräftelse från andra i form av de reaktioner mottagandet gav, men även för sig själv, i form av en känsla av stolthet över sitt kunnande och viljan att visa upp ett verk.
“Och också att man mår ju bra av att få bekräftelse så är det ju bara. Och tänker att det är liksom ett sätt att nå ut med det man gör och tycker är viktigt och sen får liksom direkta reaktioner på det, om det funkar såhär så är ju det jättebra.”
Deltagare 5, Fokusgrupp 3 Ett annat fenomen som kunde urskönjas var att det digitala livet inte hade samma värde som det verkliga livet. En av deltagarna beskrev att bekräftelse i form av “likes” eller hjärtan inte 2
är bara på Facebook”. En av deltagarna lyfte att ens egna skapande för egen del kan kännas
så stort och viktigt, men såg till sitt eget förhållningssätt hur hen scrollade igenom sitt flöde 3
och menade att det var en både tröstande och tragisk tanke att ens eget alster skulle komma att scrollas förbi utan vidare anmärkning.
Att upprätthålla sin egen feed , det vill säga att regelbundet publicera bilder på sitt sociala 4
medier-konto, kunde upplevas både som stressande och som en motivationsfaktor. En av deltagarna menade att stressen av att ett verk skulle publiceras, kunde leda till
prestationsångest och missnöje över sina alster, något som också tog ifrån de mentalt hälsofrämjande effekter som skapandet annars gav. En annan beskrev det mildare, som en press att lägga upp, som gjorde att skapandet påverkades negativt och att det ledde till en känsla av oordning och förvirring. Men att upprätthålla ett flöde kunde även ge mentalt positiva effekter. En deltagare upplevde det som peppande, att verkliga eller imaginära förväntningar från andra var det som uppmuntrade till att skapa. En annan deltagare beskrev att upprätthållandet av feeden kunde ge en skön känsla av kontinuitet de tillfällen när
välmåendet inte var på topp.
Att vara medveten om sina förväntningar lyftes som ett sätt att förhålla sig till
prestationsångest och den negativa sidan av bekräftelse. Att ha alltför höga förväntningar kunde leda till besvikelse, men ens förväntningar kunde även överträffas och därmed istället stärka självförtroendet.
“… det beror lite på vad man vill åstadkomma med det man lägger ut. Så kan jag känna. Om man har nån tanke bakom det och den inte uppfylls när man lägger ut något, då kan det nog vara negativt. Men om det är åt andra hållet så kan det ju vara upplyftande istället. Det beror helt på reaktionerna tror jag. Som man vill ha och som man får. Tror jag.”
Deltagare 1, Fokusgrupp 1
3 Det som delats vidare eller publicerats av andra personer eller konton, som en person följer, dyker upp på förstasidan i de flesta sociala medier och kallas i vardagligt tal för flöde eller feed.
Omfamna speglandet av verkligheten
Upplevelsen av att publicera bilder av sina kreationer på sociala medier samt att följa andras inlägg där en realistisk bild av verkligheten presenteras lyftes som någonting som var positivt för deras mentala välbefinnande och som de mådde bra av. Flera deltagare var inne på vikten av att få följa andra personers skapande processer på sociala medier. De lyfte fram det fina i att få följa en annan människas process och själv kunna känna igen sig hos den andra
personen. En deltagare beskrev det som att hen mådde bra av att få se halvfärdiga kreationer. En annan deltagare belyste att det är roligt att följa personer som förespråkar en genuinitet i sitt skapande.
”Jag gillar snarare ganska många konton som är såhär man ska ha specifika kameror att ta bilder med, mobilkamera med blixt, du ska liksom inte ha något filter ingenting och jag kan verkligen verkligen uppskatta det mer än någon *paus* artificiell
verklighet”
-Deltagare 5, fokusgrupp 2 En ärligt uppvisad verklighet bidrog till att deltagarna bland annat kände att det var befriande att se en annan människas kaos, skönt att slippa leva upp till en ”perfektbild” samt att det bidrog till att de kunde sänka prestationsångesten hos sig själva.
Ett sätt att hantera eventuella negativa upplevelser av andra människors “perfekta flöden” var att förlika sig med tanken att det egna verket inte behöver vara perfekt. En deltagare belyste att det är positivt att känna att det inte spelar någon roll ifall ens kreation inte är perfekt. Det är något som hen själv är nöjd med och i och med det kan hen visa att skapande inte behöver vara perfekt. Några deltagare lyfte fram att de trots att de kände sig missnöjda med det de hade skapat valde att publicera det på sociala medier, vilket beskrevs som ett sätt att själv ta kontroll över de negativa känslorna. En deltagare beskrev det som att hen fann det lättare att
Ett annat sätt att hantera obehaget inför andras “perfektbilder” var att ta kontroll över sitt flöde genom att följa konton som personen mådde bra av, där en av deltagarna specifikt lyfte att hen valde att följa skaparkonton då dessa snarare gav inspiration än gav den där känslan av aggressivitet som “perfekta” liv kunde framkalla.
Användandet av sociala medier var också beroende av hur deltagarna mådde. Några deltagare använde sig mindre av sociala medier när de upplevde att de mådde sämre, medan en
deltagare använde sig mindre av sociala medier när hen mådde bra. En deltagare framhöll att när hen mådde bra så var hen mer aktiv på sociala medier och mer kreativ och kunde
Resultatdiskussion
Deltagarna belyste vikten av samhörighet och sociala mediers möjliggörande för att hitta likasinnade och nya vänner runt om i världen, något som beskrevs som viktigt för det sociala välbefinnandet. Det öppnar upp för möjligheten att samverka med andra som har liknande intressen om utbudet i personens direkta närhet är begränsat eller obefintligt. Lup, Trub och Rosenthal (2015) har däremot funnit att mer frekvent användning av Instagram har negativa associationer med social jämförelse och depressiva symtom för människor som följer fler främlingar, men positiva associationer för personer som följer färre främlingar. Vår studie visar istället att följandet av främlingar var positivt i en skapande kontext.
Min, Yong Jin och Han (2019) visar på hur sociala medier möjliggör utrymmen för
samhörighet där personer med liknande intressen kan få möjlighet att samverka med andra när det är svårt att hitta communities i samhället där de bor. Att känna samhörighet är ett
grundläggande mänskligt behov och en viktig komponent för både hälsa och mentalt välbefinnande (Baumeister & Leary, 1995). Skapande har visats vara välgörande genom att det bidrar till och stärker formandet av den egna identiteten och en positiv självbild (Oren, Orkibi, Elefant & Salomon-Gimmon, 2019; Titus & Sinacore, 2013), vilket våra deltagare menade att även samhörigheten i sociala medier kunde underlätta. Deltagarna framhöll vikten av att dela och ta del av andras kreationer på sociala medier samt att känna igen sig i andras processer som något som var välgörande för dem, vilket går i enlighet med Brennan,
Monroy-Hernández och Resnicks (2011) studie där digitalt skapande ungdomar lyfter det positiva med att de kan dela med sig av sina projekt och även utbyta idéer och samarbeten med andra.
Deltagarna framhöll att ingå i ett online community med likasinnade var en viktig aspekt för att må bra, något som både Brennan et. al (2011) och Min et al. (2019) styrker i sina studier. En känsla av samhörighet kunde minska känslan av ensamhet i sitt skapande, något som
av samhörighet, där extraversion och en angenäm personlighet förutspådde beteenden som är förknippade med tillhörighet, såsom att gilla, kommentera och tagga andra.5
Resultatet visar på att inspiration från andra skapande personer på sociala medier var en stark motivationsfaktor till att själv skapa och lägga ut samt att det var av stor vikt för det mentala välbefinnandet. Meier och Schäfer (2018) definierar inspiration som ett komplext
motiverande tillstånd av lockande karaktär där idérik stimuli som upplevs som spontan och svarar till personens främsta intresse kan bidra till att personen provar nya saker.
Deltagarna beskrev det som att genom att följa andra personer på sociala medier kunde det bidra till att de själva vågade prova på nya saker samt kunde inhämta nya former av uttryck, något som upplevdes som stärkande och välgörande. Genom att följa andra skapande personer på sociala medier bidrog det till att de fick självförtroende att själv göra liknande saker, något som Meier och Schäfer (2018) beskriver som en positiv effekt av användandet av Instagram där personen kan bli försedd med nya idéer och potentiellt sträva efter självförbättrande och bli motiverade att överskrida deras nuvarande jag. Även Brennan et al. (2011) framhåller det positiva med att interagera med andra på sociala medier för att expandera sina kreativa kapaciteter, lära sig mer om olika estetiska uttryck samt hitta nya sätt att kommunicera idéer och känslor.
I resultatet framkom det även att kontakten med andra människor genom delandet av sitt skapande gör att de som delar och får ta del av sätts i ett liknande sammanhang med varandra. Det som personer har publicerat på sina sociala medier kan genom andra som har gillat det få spridning till andra och på så sätt nå en vidare publik. Brennan et al. (2011) menar att
interagerandet mellan personer i intresse-specifika forum, som till exempel skapande forum, dels kan bidra till att ens kreationer får möjlighet att röra sig utanför forumet, dels att det påverkar det egna skapandet på ett positivt sätt.
Vikten av att ha ett forum för dialog och uppvisande av kreationer framhölls som viktigt, något som Brennan et al. (2011) i sin studie visade på hur utformandet av ”kritik-grupper” kunde fungera som ett forum för diskussion av pågående projekt. Deltagarna framhöll vikten att bli inspirerad av andra men även att få inspirera andra med det de hade skapat som något
5Att tagga är vardagligt tal för att skapa en länk i ett inlägg till en annan persons konto och brukar oftast betyda att personen på något sätt varit med i bilden eller sammanhanget, men kan också användas för att göra personen uppmärksam om inlägget.
som var välgörande för deras mentala välbefinnande, något som Brennan et al. (2011) styrker i sin studie där de har visat hur en persons kreativa projekt kan inspirera andra till att själva skapa liknande alster baserat på personens kreationer.
Flera av deltagarna menade att skapandet och sociala medier gav en möjlighet att få uttrycka sig själv. Att skapande ger ett mentalt välbefinnande genom möjligheten till självuttryck har bekräftats i andra studier (Moula, Aithal, Karkou & Powell, 2020; Peruzza & Kinsella, 2010). Skapande underlättar att uttrycka sig själv, kommunicera och att kringgå motstånd, vilket kan verka terapeutiskt (Oren et al., 2019).
Våra deltagare lyfte däremot specifikt att sociala medier gav ett utrymme för uttryck, där det även handlade om att bli sedd eller nå ut med sitt budskap. En annan aspekt som deltagarna lyfte var den positiva känslan av att väcka reaktioner hos andra och att påverka, något som Li (2016) stödjer genom att lyfta att interagerande empowerment i kontexten sociala medier bidrar till individens uppmärksammande av det egna inflytandet över andra på forum på sociala medier och virtuella communities.
Många av våra deltagare upplevde även en sårbarhet eller utsatthet inför att publicera sina alster. Att vara ärlig, genuin och att försöka våga stå för vem en är presenterades som
strategier att hantera denna sårbarhet. Även andra studier har visat att genuinitet, att känna sig autentisk utgör ett skydd mot att känna sig avvisad (Gino & Kouchaki, 2020) och är associerat med positiva sinnestillstånd, en ökad känsla av mening och subjektivt välbefinnande
(Schlegel, Hicks, Arndt & King, 2009). Genom att försöka vara mer genuina och autentiska kan människor öka sitt psykologiska välbefinnande (Thomaes, Sedikides, Bos, Hutteman & Reijntjes, 2017; Kifer, Heller, Perunovic & Galinsky, 2013). Av vår studie framkom även att en typ av distans till sin person i form av ett alter ego kunde fungera som ett sätt att våga vara autentisk eller uttrycka sig själv, vilket i sig kan verka som en form av empowerment där personen stärker sig själv med hjälp av ett alter ego.
beskriver det som att ett aktivt användande av sociala medier där personen själv är engagerad i det kan öka personens egna empowerment.
Bekräftelse i form av “likes” eller uppmuntrande kommentarer lyfte de flesta av deltagarna som något som hade en inverkan på det mentala välbefinnandet på gott och ont. De flesta deltagare menade att bekräftelse var något som höjde deras självförtroende, känsla av
tillhörighet och något de mådde bra av. Konsekvent bekräftelse från betydelsefulla andra har visats underlätta rörelsen mot det ideala jaget (Rusbult, Kubacka, Kumashiro & Finkel, 2009) och bekräftelse via Facebook kan vid måttlig användning leda till högre självkänsla och en ökad känsla av kongruens med det ideala självet (Isaranon, 2019). Bekräftelse som socialt stöd i form av “likes” eller kommentarer på Facebook har visats inverka positivt på individers känsloläge och känsla av samhörighet (Oh, Ozkaya & LaRose, 2014; Burke, Marlow & Lento, 2010).
Däremot har ett överdrivet användande av Facebook visats korrelera med en känsla av ensamhet (Burke et al., 2010), något som stämmer överens med våra deltagares känsla av att bekräftelse på sociala medier inte hade samma värde som exempelvis en fysisk kram. Detta styrks vidare av Yang, Brown och Braun (2013) som menar att relationer i sociala medier saknar samma kvalitet och djup som kontakter i det verkliga livet. Deltagarna efterfrågade dialog och att kommentarer var mer givande än “likes” och hjärtan. Även Bazarova, Choi, Sosik, Cosley och Whitlock (2015) har funnit att kvalitet i bekräftelsen har större inverkan än kvantitet och efterlyser en design av sociala medier som underlättar för människor, som delar med sig av sina känslor, att få värdefull respons.
Det framkom även att jagandet av hjärtan och likes kunde leda till stress eller gå ut över det mentala välbefinnande som skapandet annars gav. Att bli alltför beroende av andras
bekräftelse för sin självkänsla över tid, har även i andra studier visats underminera välbefinnandet (Kernis, Paradise, Whitaker, Wheatman & Goldman, 2000). Burrow och Rainone (2017) fann att en känsla av mening eller högre syfte kunde skydda mot att fastna i det negativa bekräftelsesökandet.
I resultatet framkom det att exponeringen av andras “perfekta flöden” på sociala medier kunde upplevas som något negativt, som i sin tur bland annat kunde leda till prestationsångest hos en själv. Sociala medier där nätverkande förekommer kan vara problematiskt i det avseendet att
det är idealiserade bilder som visas samt att användarna förespråkar den mest positiva representationen av sig själv och sitt liv (Padoa, Berle & Roberts, 2018). Däremot menade deltagarna att inlägg som visade på en ärligt uppvisad verklighet som inte var iscensatt och bjöd in till en persons reella vardag kunde bidra till en positiv känsla, vilket minskade prestationskraven hos dem själva.
Deltagarna hade olika strategier för att hantera de eventuella negativa effekter som andra personers perfekta flöden kunde uppbringa. Att jämföra sig med andra personer som publicerade sina kreationer trots att de inte var nöjda med dem kunde vara ett sätt att själv våga lägga ut, något som går i enlighet med Gibbons och Buunks (1999) definition av Social Comparison Theory som innebär att människor gör positiva eller negativa utvärderingar av sig själv genom att jämföra sig med andra.
Ett annat sätt att förhålla sig hälsofrämjande till sociala medier var att ta kontroll över sitt flöde genom att följa konton som fick dem att må bra och avfölja konton som fick dem att må dåligt eller stänga av sociala medier ett tag. Valkenburg och Peter (2011) menar att en av fördelarna som sociala medier har är just den möjligheten att kontrollera sociala möten som inte är möjlig i fysiska möten på samma sätt.
Betydelse för hälsovägledning och framtida forskning
Konstnärligt skapande aktiviteter föreslås användas mer i främjandet av mental hälsa (Jensen & Bonde, 2018) och kreativa insatser och inslag är något hälsovägledare med fördel därför kan använda sig av i flera olika situationer för att främja holistisk hälsa. Då användandet av sociala medier ökat i samhället och blivit en naturlig del av mångas vardag (Pew Research Centre, 2017), kan den här studien bidra med mer kunskap kring på vilket sätt sociala medier och skapande kan främja mental hälsa och innebära empowerment, men även vad människor kan må dåligt av och vilken typ av copingstrategier som kan skydda mot eventuella
skapande. Som hälsovägledare är det framförallt viktigt att ha insikt i att människor har olika sätt att hantera detta på. Vidare kan vi uppmuntra personer att söka samhörighet och
inspiration i sociala medier snarare än att söka bekräftelse eller ägna sig åt social jämförelse. Här verkar skapandet ge en möjlighet att vara del av ett positivt sammanhang och att bidra till starka känslor av inspiration, där andras inlägg snarare lockar till att våga prova själv än att bidra till social jämförelse.
Hälsovägledare kan även använda sig av sociala medier som insats i hälsofrämjande syfte, exempelvis är en möjlighet att bygga ett eget community, där kan denna studie bidra till kunskap kring viktiga byggstenar i ett sådant sammanhang för att personer ska känna sig trygga, delaktiga och stärkta. Från den här studien kan utläsas att viktiga komponenter i ett sådant sammanhang skulle vara att människor uppmuntras att vara ärliga, visa upp även mindre perfekta alster och processer samt peppa och stötta varandra. För att kringgå det negativa jagandet av bekräftelse kan till exempel like-funktionen inaktiveras.
Forskningen är begränsad i ämnet och under arbetets gång har det inte påträffats några tidigare studier som kopplar ihop konstnärligt skapande, sociala medier och mental hälsa. Framtida forskning kunde återupprepa metoden, men även fördjupa den, genom enskilda intervjuer eller brev i efterhand för att fånga upp även de mer introverta deltagarnas tankar. För att få bättre kunskap om kliniska implikationer, det vill säga hur denna studie kan användas i hälsopromotivt arbete skulle interventionsstudier kunna genomföras. Exempelvis låta människor ta del av ett community där like-funktionen är borttagen och medlemmarna uppmuntras att dela med sig av processer, för att se hur dessa mår i jämförelse med en kontrollgrupp.
För att dra mer precisa slutsatser skulle resultaten kunna kvantifieras, där jämförelser kunde göras med exempelvis copingstrategier och personlighetstyp eller hur individers självbild påverkar hur de reagerar på sociala medier. Det skulle även vara intressant att se om skapandet och den typen av gemenskap kunde utgöra ett skydd mot eller ett alternativ till negativa upplevelser av användandet av sociala medier såsom några av deltagarna uttryckte. I den här studien var urvalet vuxna, det skulle även vara intressant att se vad personer i andra åldersgrupper skulle ha för upplevelser.
Metoddiskussion
I den här studien användes en kvalitativ ansats i form av fokusgruppsintervjuer för att ta reda på deltagarnas upplevelser. En kvalitativ metod användes då det i enlighet med Vishnevsky och Beanlands (2004) är den metod som lämpar sig bäst för att utforska fenomen och fokusera på individen som upplever det. Om kvantitativ ansats hade använts istället hade det varit möjligt att göra jämförelser mellan olika grupper och ta fram ett resultat som är representativt för en grupp, men då det var en djupare förståelse kring fenomenet i sig som efterfrågades gick studien i enlighet med Vishnevsky och Beanlands (2004) som belyser den kvalitativa metoden som ett sätt att skapa en omfattande beskrivning av det fenomen som står i fokus. Fokusgrupper valdes till studien, då fokusgrupper är en vedertagen metod när det gäller insamling av socialvetenskaplig information (Moore et al., 2015). Fokusgrupper används med fördel för att ta reda på så mycket som möjligt om deltagarnas upplevelser och känslor inom ett visst ämne (Morgan & Krueger, 1993), vilket var syftet med studien.
En annan fördel med att fokusgrupper användes som datainsamlingsmetod var att det i
enlighet med Olsson och Sörensen (2007) gick att få fram mycket information på kort tid samt att deltagarna kunde använda sig av varandra för stöd, inspiration och vidare reflektion. Risker med att delta i fokusgrupper är att det är svårt att förutse vart diskussionen kommer ta vägen, att känsliga ämnen kan beröras och att det kan vara svårt att dra sig ur en diskussion som upplevs obehaglig (Sim & Waterfield, 2019).
Detta etiska dilemma arbetades med att överkommas genom att i enlighet med Sim och Waterfield (2019) se till att deltagarna hade tillräckligt med information på förhand och klara förväntningar över vad som kunde uppstå. I enlighet med Sim och Waterfield (2019)
avslutades sessionerna med en positivt formulerad frågeställning för att landa i en positiv anda.
Fokusgrupperna bestod av 3-5 deltagare, vilket går i enlighet med Öhman (2005) då små grupper är att föredra i hälsovetenskaplig forskning för en intimare kommunikation. Trots detta var det vissa individer som inte kom till tals lika mycket som andra. En viktig del av etiken i forskning är att människor själva måste bestämma vad de vill delge (Vetenskapsrådet, 2002; Sim & Waterfield, 2019). Därav öppnades en fråga upp för att de som inte sagt så mycket att lägga till något och övrig input efterfrågades genom att efterlysa andra
infallsvinklar, men betoningen hölls på frivillighet i yttrandet. fokusgrupper är bra vid ämnen som människor normalt inte reflekterar över då de har möjlighet att ta ställning till sina egna tankar om något när de hör andras (Morgan & Kreuger, 1993).
Vi slogs av tanken att följa upp med enskilda intervjuer eller öppna brev för att få fatt i de tankar och reflektioner som uppstått i efterhand och därmed kanske kunnat fånga upp tankar från blygare individer och de individer som behöver mer tid på sig för att formulera
reflektioner. Detta hade emellertid behövt vara en del av informationsbrevet för att uppfylla Vetenskapsrådets (2002) samtyckeskrav och fick istället bli ett förslag på framtida forskning. Fokusgrupperna hölls online, med fördelen att intervjuerna var platsoberoende, vilket
underlättade att få tag i deltagare och innebar att ingen behövde resa. En annan fördel med att intervjuerna hölls online var att det eliminerade smittorisken av sjukdomen covid-19 under den rådande pandemin (Folkhälsomyndigheten, 2020).
Nackdelen med fokusgrupper online var, som en deltagare lyfte i efterhand, att formatet inte var lika tryggt som vid ett fysiskt möte, där det finns en annan möjlighet att läsa av de andra i gruppen och hinna bilda sig en uppfattning om övriga deltagare redan innan samtalet sätter igång. Likt Moore et al. (2015) uppmärksammades att möjligheten att läsa av deltagarna, i och med onlineformatet, var begränsat även för moderatorer och bisittare, vilket försvårade att få en känsla för hur de personer som inte yttrade sig lika mycket reagerade på det som sades. Vid ett fysiskt möte kan moderatorn med sitt kroppsspråk, sin mimik och ögonkontakt skapa trygghet för deltagarna, detta försvårades av onlineformatet. Vi eftersträvade att skapa igenkänning och en positiv anda genom uppvärmningsfrågor som handlade om vad som fick deltagarna att må bra och vad och varför de skapade. Denna del av sessionen hade kunnat förlängas, där de fått berätta mer om sig själva och var i livet de befann sig, för att på så sätt låta deltagarna lära känna varandra bättre.
yrke eller studier och de skapade i både lika och olika material, vilket i enlighet med Patton (1987) samt Adler och Adler (1988) gav en bredd av infallsvinklar.
Enligt Knodel (1993) bör deltagarna känna en samhörighet och likhet med varandra för att underlätta diskussion och upptäckter. Detta efterföljdes genom att deltagarna i gruppen alla var skapande personer som på något sätt använde sig av sociala medier i sitt skapande. Av praktiska skäl, delades dock deltagarna in i grupperna utefter vilken dag de hade möjlighet att delta och inte efter exempelvis på vilken nivå skapandet låg, där vissa var yrkesverksamma i sitt skapande och andra hade ett varierande spann av hobbyutövande. Detta gav flera
perspektiv i diskussionerna vilket var eftersträvansvärt men kan även ha brutit känslan av identifikation och samhörighet och därmed missgynnat diskussionen.
För att ytterligare styrka credibility har, i enlighet med Graneheim och Lundman (2004), exempel på hur meningsbärande enheter kondenserats presenterats och resultatet har
framställts med relevanta citat. Triangulering användes i enlighet med Öhman (2005), genom att en diskussion kontinuerligt fördes sinsemellan kring kategorier och kring vilka data som behövde vara med och vilka som kunde uteslutas, vilket gav två infallsvinklar på tolkningar och vilka som var av vikt. Vidare användes peer debriefing genom att det primära resultatet diskuterades med en handledare och studiekamrater från en handledningsgrupp, vilket gav ytterligare perspektiv (Öhman, 2005).
I kvalitativ forskning är total neutralitet och objektivitet inte möjligt att uppnå och därför är det viktigt att reflektera över sin egen förförståelse för ämnet som ska studeras (Statens beredning för medicinsk utvärdering [SBU], 2014). Vi studerar hälsovägledning och tittar därför specifikt efter det som kan vara hälsofrämjande i det som sagts samt att vi även är skapande personer och har reflekterat över hur skapandeprocessen bidrar till vår egen hälsa. För att undgå alltför partiska tolkningar gjordes en manifest innehållsanalys, vilket i enlighet med Graneheim och Lundman (2004) innebar att analysen hela tiden var textnära.
Conformability åstadkoms vidare genom en audit trail, där resultatet av analysen sågs över för att kunna spåras tillbaka till grundmaterialet i enlighet med Öhman (2005).
För dependability togs hänsyn till de faktorer som kunde utgöra en instabilitet i
datainsamlingen eller förändringar i studiedesignen (Graneheim & Lundman, 2004). I det här fallet påbörjades ingen analys förrän alla tre fokusgrupper var avklarade och en intervjuguide
användes, då det enligt Graneheim och Lundman (2004) vid intervjuer är viktigt att alla deltagare får frågor som rör samma område. Däremot är det även viktigt att ha med sig att det är en utvecklande process som hela tiden medför nya insikter till det berörda ämnet
(Graneheim och Lundman, 2004). Efter första fokusgruppen uppmärksammades att deltagarna ibland spekulerade i hur andra kunde känna istället för att berätta om sin egen upplevelse, därför gjordes ett tillägg i introduktionen att studien ämnade ta reda på deras egna
upplevelser, där deltagarna uppmanades att berätta om egna erfarenheter och undanbads att spekulera i andras.
I fråga om transferability har urvalet av deltagare, hur datainsamlingen har gått till samt genomförandet av analysprocessen beskrivits noggrant i studien. Därmed ökar möjligheten för andra att använda sig av det i andra studier (Graneheim & Lundman, 2004). Förslag på hur vidare studier och användbarhet ges nedan, däremot menar Graneheim och Lundman (2004) att författarna kan ge förslag på hur överförbarheten skulle kunna vara användbar men det är i slutändan upp till läsaren att avgöra ifall det går att överföra till en annan kontext eller inte.
Slutsats
Resultatet i den här studien tyder på att användandet av sociala medier i relation till sitt skapande kan ha hälsofrämjande effekter på den mentala hälsan men att det även förekommer negativa upplevelser och att det finns flera bra strategier att hantera det på. Deltagarna i studien lyfte vikten av att få bekräftelse, ingå i ett sammanhang, känna samhörighet med andra skapande personer samt att ge och få inspiration som hälsofrämjande faktorer, något som kan vara av stor användbarhet inom professionen hälsovägledning. Vetskapen om att skapande har en positiv inverkan på människor och att det finns fördelar med att använda sig av sociala medier är något som ligger i samtiden för den framtida utvecklingen av
hälsovägledarens yrke. Den här studien belyser vikten av att ta vara på de resurser som finns tillhanda och förvalta dem för att på bästa sätt uppnå hälsofrämjande effekter för den mentala hälsan samt att ge människor verktyg till att själva ta kontroll över sin mentala hälsa.
Skapande och sociala medier är något som ligger i tiden, utmaningen är att på bästa sätt förena och stärka de hälsofrämjande fördelarna hos dem båda för att få ett universellt verktyg som är tillgängligt för alla och envar.
Referenser
Acar, S., Neumayer, M., & Burnett, C. (2019). Social Media Use and Creativity: Exploring the Influences on Ideational Behavior and Creative Activity. Journal of Creative Behavior, 1-14. doi: 10.1002/jocb.432
Bang, A. H. (2016). The Restorative and Transformative Power of the Arts in Conflict Resolution. Journal of Transformative Education, 14(4), 355–376. doi:
10.1177/1541344616655886
Bauer, G.F., Roy, M., Bakibinga, P., Contu, P., Downe, S., Eriksson, M., … Vinje, H.F. (2019). Future directions for the concept of salutogenesis: A position article. Health Promotion International, 1, 1-9. doi: 10.1093/heapro/daz057
Baumeister, R. F., & Leary, M. R. (1995). The need to belong: Desire for interpersonal attachments as a fundamental human motivation. Psychological Bulletin, 117(3), 497–529. doi: 10.1037/0033-2909.117.3.497
Bazarova, N. N., Choi, Y. H., Sosik, V. S., Cosley, D., & Whitlock, J. (2015). Social sharing of emotions on Facebook: Channel differences, satisfaction, and replies. CSCW 2015 -
Proceedings of the 2015 ACM International Conference on Computer-Supported Cooperative Work and Social Computing, 154–164. doi: 10.1145/2675133.2675297
Bertozzi, B., Tosti, V., & Fontana, L. (2016). Beyond Calories: An Integrated Approach to Promote Health, Longevity, and Well-Being. Gerontology, 63(1), 13–19. doi:
10.1159/000446346
Biedermann, N. (2018). The use of Facebook for virtual asynchronous focus groups in qualitative research. Contemporary Nurse, 54(1), 26-34. doi:
Burke, M., Marlow, C., & Lento, T. (2010). Social network activity and social well-being.
Conference on Human Factors in Computing Systems Proceedings, 1909-1912. doi:
10.1145/1753326.1753613
Burrow, A. L., & Rainone, N. (2017). How many likes did I get?: Purpose moderates links between positive social media feedback and self-esteem. Journal of Experimental Social
Psychology, 69, 232–236. doi: 10.1016/j.jesp.2016.09.005
Buunk, B. P., Collins, R. L., Taylor, S. E., VanYperen, W. N., & Dakof, G. A. (1990). The Affective Consequences of Social Comparison: Either Direction Has Its Ups and Downs.
Journal of Personality and Social Psychology, 59(6), 1238-1249. doi: 0022-3514/90/$00.75
Cameron, M., Crane, N., Ings, R., & Taylor, K. (2013). Promoting well-being through creativity: how arts and public health can learn from each other. Perspectives in Public Health, 133(1), 52–59. doi: 10.1177/1757913912466951
Department of Health. (2011), No health without mental health: a cross-government mental health outcomes strategy for people of all ages, (Policy 14679). Tillgänglig:
https://assets.publishing.service.gov.uk/government/uploads/system/uploads/attachment_data/ file/138253/dh_124058.pdf
Elhai, J. D., Dvorak, R. D., Levine, J. C., & Hall, B. J. (2017). Problematic smartphone use: A conceptual overview and systematic review of relations with anxiety and depression
psychopathology. Journal of Affective Disorders, 207, 251–259. doi: 10.1016/j.jad.2016.08.030
Fancourt, D., & Finn, S. (2019). Health Evidence Network synthesis report 67: What is the evidence on the role of the arts in improving health and well-being? A scoping review (2227-4316). Hämtad från:
https://apps.who.int/iris/bitstream/handle/10665/329834/9789289054553-eng.pdf
Fancourt, D., Garnett, C., Spiro, N., West, R., & Müllensiefen, D. (2019). How do artistic creative activities regulate our emotions? Validation of the Emotion Regulation Strategies for Artistic Creative Activities Scale (ERS-ACA). PLoS ONE, 14(2), 1–22. doi:
Fancourt, D., & Steptoe, A. (2019). Cultural engagement and mental health: Does
socio-economic status explain the association? Social Science and Medicine, 236, 1-6. doi: 10.1016/j.socscimed.2019.112425
Festinger, L. (1954) A theory of social comparison processes. Human Relations, 7(2), 117-140. doi:
https://pdfs.semanticscholar.org/6de4/e806365af08e3445eb374fee96df74e08384.pdf?_ga=2.1 29397320.511662069.1590050519-1413149119.1574161917
Folkhälsomyndigheten. (2020). Föreskrifter och allmänna råd om allas ansvar att förhindra smitta av covid-19 m.m. Hämtad 2020-05-21 från
https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/h/hslf-fs-202012/
Fuster Guillen, D. E. (2019). Qualitative Research: Hermeneutical Phenomenological
Method. Journal of Educational Psychology - Propositos y Representaciones, 7(1), 217–229. doi: 10.20511/pyr2019.v7n1.267
Förenta Nationerna. (2015). Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development. (A/RES/70/1 ). Hämtad 2020-03-18 från,
https://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1&Lang=E
Galderisi, S., Heinz, A., Kastrup, M., Beezhold, J., & Sartorius, N. (2017). A proposed new definition of mental health. Psychiatri Polska, 51(3), 407-411. doi: 10.12740/PP/74145 Gibbons, F. X., & Buunk, B. P. (1999). Individual differences in social comparison:
Development of a Scale of Social Comparison Orientation. Journal of Personality and Social Psychology, 76, 129–142. doi: 10.1037/0022- 3514.76.1.129
Gino, F., & Kouchaki, M. (2020). Feeling authentic serves as a buffer against rejection.
Heo, M., Toomey, N., & Sook Song, J. (2019). Self-evaluation of knowledge sharing through the lens of social comparison theory. Journal of Information and Knowledge Management
Systems, 50(2), 291-304. doi: 10.1108/VJIKMS-04-2019-0056
Ho, A. H. Y., Ma, S. H. X., Ho, M. R., Pang, J. S. M., Ortega, E., & Bajpai, R. (2019). Arts for ageing well: A propensity score matching analysis of the effects of arts engagements on holistic well-being among older asian adults above 50 years of age. BMJ Open, 9(11). doi: 10.1136/bmjopen-2019-029555
Hocevar, D. (1979). The Development of the Creative Behavior Inventory (CBI). Hämtad 2020-03-05 från, https://eric.ed.gov/?id=ED170350
Huss, E., & Samson, T. (2018). Drawing on the Arts to Enhance Salutogenic Coping With Health-Related Stress and Loss. Frontiers in Psychology, 9, 1-9. doi:
10.3389/fpsyg.2018.01612
Isaranon, Y. (2019). The role of facebook affirmation towards ideal self-image and self-esteem. Journal of Behavioral Science, 14(1), 46–62.
Jensen, A., & Bonde, L. O. (2018). The use of arts interventions for mental health and wellbeing in health settings. Perspectives in Public Health, 138(4), 209–214. doi: 10.1177/1757913918772602
Keep, M., & Amon, K.L. (2017) Follow Me: Exploring the Effect of Personality and Stranger Connections on Instagram Use. International Journal of Virtual Communities and Social
Networking, 9(1), 1-16. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.4018/IJVCSN.2017010101
Kernis, M. H., Paradise, A. W., Whitaker, D. J., Wheatman, S. R., & Goldman, B. N. (2000). Master of one’s psychological domain? Not likely if one’s self-esteem is unstable. Personality
and Social Psychology Bulletin, 26(10), 1297–1305. doi: 10.1177/0146167200262010
Kifer, Y., Heller, D., Perunovic, W.Q.E., & Galinsky, A.D. (2013). The Good Life of the Powerful: The Experience of Power and Authenticity Enhances Subjective Well-Being.
Knodel, J. (1993). The Design and Analysis of Focus Group Studies: A Practical Approach. I Morgan D. L. (Ed.), Successful focus groups: Advancing the state of the art. Thousand Oaks, CA: Sage Publications, Inc. doi: 10.4135/9781483349008.n3
Li, Z. (2016). Psychological empowerment on social media: Who are the empowered users?
Public Relations Review, 42(1), 46-59. doi: 10.1016/j.pubrev.2015.09.001
Lup, K., Trub, L., & Rosenthal, L. (2015). Instagram #Instasad?: Exploring Associations Among Instagram Use, Depressive Symptoms, Negative Social Comparison, and Strangers Followed. Cyberpsychology, Behavior, and Social Networking, 18(5), 247–252. doi: 10.1089/cyber.2014.0560
McKenna, B. (2020). Creating convivial affordances: A study of virtual world social movements. Information Systems Journal, 30(1), 185–214. doi: 10.1111/isj.12256
Meier, A., & Schäfer, S. (2018). The Positive Side of Social Comparison on Social Network Sites: How Envy Can Drive Inspiration on Instagram. Cyberpsychology, Behavior, and Social Networking, 21(7), 411-417. doi: 10.1089/cyber.2017.0708
Meissner, J., & Fitzpatrick, G. (2017). Urban knitters on interweaving craft, technologies and urban participation. ACM International Conference Proceeding Series, Part F128532, 12–21. doi: 10.1145/3083671.3083674
Michaelson, V., Pickett, W., & Davison, C. (2019). The history and promise of holism in health promotion. Health Promotion International, 34(4), 824-832. doi:
10.1093/heapro/day039.
Min, W., Yong Jin, D., & Han, B. (2019). Transcultural fandom of the Korean Wave in Latin America: through the lens of cultural intimacy and affinity space. Media, Culture & Society,
Moore, T., McKee, K., & McLoughlin, P. (2015). Online focus groups and qualitative research in the social sciences: their merits and limitations in a study of housing and youth. People, Place and Policy, 9(1), 17-28. doi: 10.3351/ppp.0009.0001.0002
Morgan, D. L., & Kreuger, R.A. (1993). When to Use Focus Groups and Why. I Morgan D. L. (Ed.), Successful focus groups: Advancing the state of the art. Thousand Oaks, CA: Sage Publications, Inc. doi: 10.4135/9781483349008
Moula, Z., Aithal, S., Karkou, V., & Powell, J. (2020). A systematic review of child-focused outcomes and assessments of arts therapies delivered in primary mainstream schools.
Children and Youth Services Review, 112. doi: 10.1016/j.childyouth.2020.104928
Oh, H. J., Ozkaya, E., & LaRose, R. (2014). How does online social networking enhance life satisfaction? The relationships among online supportive interaction, affect, perceived social support, sense of community, and life satisfaction. Computers in Human Behavior, 30, 69–78. doi: 10.1016/j.chb.2013.07.053
Olsson, H., & Sörensen, S. (2007). Forskningsprocessen. Kvalitativa och kvantitativa perspektiv. Nacka: Repro 8 AB.
Padoa, T., Berle, D., & Roberts, L. (2018). Comparative Social Media Use and the Mental Health of Mothers With High Levels of Perfectionism. Journal of Social and Clinical
Psychology, 37(7), 514-535. doi: 10.1521/jscp.2018.37.7.514
Perruzza, N., & Kinsella, E. A. (2010). Creative arts occupations in therapeutic practice: A review of the literature. British Journal of Occupational Therapy, 73(6), 261–268. doi: 10.4276/030802210X12759925468943
Pew Research Center (2016). Social media update 2016. Hämtad 2020-03-05 från
https://www.pewresearch.org/global/2016/02/22/social-networking-very-popular-among-adult -internet-users-in-emerging-and-developing-nations/
Perruzza, N., & Kinsella, E. A. (2010). Creative arts occupations in therapeutic practice: A review of the literature. British Journal of Occupational Therapy, 73(6), 261–268. doi: 10.4276/030802210X12759925468943
Radovic, M. K. (2008). Theory of Empowerment in Social Work. LJETOPIS SOCIJALNOG RADA, 15(2), 215–242. doi: hrcak.srce.hr/29382
Regeringskansliet. (2018). Handlingsplan Agenda 2030: 2018-2020. Hämtad 2020-03-18 från,
https://www.regeringen.se/49e20a/contentassets/60a67ba0ec8a4f27b04cc4098fa6f9fa/handlin gsplan-agenda-2030.pdf
Renton, A., Phillips, G., Daykin, N., Yu, G., Taylor, K., & Petticrew, M. (2012). Think of your art-eries: Arts participation, behavioural cardiovascular risk factors and mental well-being in deprived communities in london. Public Health 126(1), S57-S64. doi: 10.1016/j.puhe.2012.05.025
Rusbult, C. E., Kubacka, K. E.), Kumashiro, M., & Finkel, E. J. (2009). “The Part of Me That You Bring Out”: Ideal Similarity and the Michelangelo Phenomenon. Journal of Personality
and Social Psychology, 96(1), 61–82. https://doi-org.proxy.lib.ltu.se/10.1037/a0014016
Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2014). Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården: En handbok. Mölnlycke: Elanders Sverige AB
Schlegel, R. J., Hicks, J. A., Arndt, J., & King, L. A. (2009). Thine own self: True
self-concept accessibility and meaning in life. Journal of Personality and Social Psychology,
96(2), 473–490. doi: 10.1037/a0014060
Titus, J. E., & Sinacore, A. L. (2013). Art-making and well-being in healthy young adult women. The Arts in Psychotherapy, 40(1), 29–36. doi: 10.1016/j.aip.2012.09.006
Thomaes, S., Sedikides, C., Bos, N., Hutteman, R., & Reijntjes, A. (2017). Happy to be “me?” authenticity, psychological need satisfaction, and subjective well-being in adolescence.
