BARNDOM–UTBILDNING– SAMHÄLLE
Examensarbete i Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
Feminint, maskulint eller
könsöverskridande?
En studie om könsstereotyper i svenska filmer för barn
Feminine, masculine, or transgressing gender?
A study of gender stereotypes in Swedish films for children
Louise Johansson
Julia Kron
Förskollärarexamen 210 hp Examinationsdatum: 2020–06–02
Examinator: Therese Lindgren Handledare: Camilla Löf
Förord
Arbetets gång har såklart inte varit helt smärtfri, delvis på grund av olika omständigheter som medföljde covid-19. Tillsammans har vi dock lyckats skapa de bästa förutsättningarna vi kunnat. Eftersom vi inte haft samma möjlighet att träffas så har hjälpmedlen Google Docs och Zoom Video Communications varit våra räddare i nöden. Genom dessa verktyg har vi gemensamt under hela arbetets gång diskuterat frågor och tankar samt pusslat fram vår text. Bådas röster har på så vis genomsyrat hela arbetet och vi vill tacka varandra för ett fantastiskt samarbete och stöd. Att arbeta tillsammans har givit mycket nöje bland annat då våra styrkor och svagheter har kompletterat varandra och vi känner oss stolta över vad vi har åstadkommit.
Självklart vill vi tacka alla de pedagoger som deltagit i vår webbenkät och därmed gjort denna studies förankring till förskolan såväl verklig som relevant. Även vår handledare Camilla Löf ska ha ett stort tack för den vägledning och de råd som hon bidragit med under skrivprocessen. Avslutningsvis vill vi tacka våra män för att de har stått ut med alla långa timmar framför våra datorskärmar under denna period.
Louise Johansson och Julia Kron 2020-05-22
Abstrakt
Med digitaliseringens framträdande roll i förskolan har film blivit ett användbart verktyg i den pedagogiska verksamheten. En fråga att ställa i sammanhanget är därmed om pedagoger uppmärksammar genus i valet av barnfilmer såväl som det görs i valet av barnböcker? Syftet med denna studie är att analysera könsnormer som framträder i filmer, serier och videoklipp som visas i förskolan. Vi är även intresserade av hur pedagoger kan synliggöra och arbeta genusmedvetet utifrån dessa könsnormer. För att få fram ett urval av filmer som är representativt för pedagogisk verksamhet utformades en enkät som sedan skickades ut till pedagoger som arbetar i förskoleverksamheten. En innehållsanalys av de filmer som valdes utifrån enkätens svar genomfördes sedan med utgångspunkt i genusteori och begreppen tudelad könsordning, subjektspositionering, könsnormer och könsstereotyper. Resultatet av vår innehållsanalys synliggör att såväl traditionella könsstereotypiska som könsöverskridande karaktärerförekommer i svenska filmer för barn. Det stereotypa för den tudelade könsordningen kan ses uttryckas i karaktärernas val av aktiviteter och föremål, utseende, språk samt personlighetsdrag. Tre centrala aspekter som genomsyrar resultatet är dels att de manliga karaktärerna dominerar i filmernas handlingar med en aktiv roll, dels att de kvinnliga karaktärerna är mer benägna att överskrida den tudelade könsordningen samt att det finns svårigheter i att gestalta könsneutrala karaktärer i filmer. En slutsats som vi presenterar är att filmer kan erbjuda barn olika subjektspositioneringar som kan resultera i både begränsningar och möjligheter i skapandet av deras könsidentitet. Eftersom de kvinnliga karaktärerna ofta porträtteras som mer könsöverskridande än de manliga karaktärerna tolkar vi att denna obalans därmed kan resultera i att större utrymme ges för flickor att uttrycka sig normöverskridande än för pojkar.
Abstract
With the prominent role of digitalization in preschool, film has become a useful tool in educational activities. The question is whether teachers pay attention to gender in the choice of children’s film in the same way as they do when choosing children’s books? The purpose of this study is to analyze gender norms appearing in films, series and videos that are shown in preschool. We are also interested in how teachers can work with gender awareness based on these films. In order to obtain a selection of films that are shown in preschool, a questionnaire was designed and sent out to preschool teachers. A content analysis of a selection of films (based on the answers from the questionnaire), was then conducted based on gender theory and the concepts of male-female duality, subject positioning, gender norms and gender stereotypes. The result of the content analysis shows that both traditional gender stereotypes as well as gender transgressions exist in Swedish children’s films shown in preschools. Stereotypes of the male-female duality can be seen in the characters choices of activities, objects, appearances, language, and personality traits. Three central aspects permeate the result: Firstly, men dominate with an active role. Secondly, women are more likely to transcend the male-female duality. And thirdly, there are difficulties in depicting gender-neutral characters in films. One conclusion that we present is that films can offer children different subject positions that can result in both limitations and opportunities for them in the creation of their gender identity. Since female characters are often portrayed as more gender transgressive than male characters, we interpret that this imbalance can result in more room for girls than for boys to express themselves in a manner transcending norms.
Innehållsförteckning
1 – Inledning ... 7
1.1 – Syfte och frågeställningar ... 9
2 – Tidigare forskning ... 10
2.1 – Genus i leksaker och material ... 10
2.2 – Genus i barnböcker ... 11
2.3 – Genus i media ... 11
2.4 – Sammanfattning ... 13
3 – Teoretiskt perspektiv ... 14
3.1 – Definition av kön och genus ... 14
3.2 – Den tudelade könsordningen ... 14
3.3 – Könsnormer och stereotyper ... 16
3.4 – Sammanfattning ... 18 4 – Metod ... 19 4.1 – Enkät ... 19 4.2 – Etiska överväganden ... 20 4.3 – Urval av deltagare ... 21 4.4 – Urval av filmmaterial... 22 4.5 – Analysmetod ... 22
5 – Resultat och analys ... 25
5.1 – Livet i Bokstavslandet: Alfabetet ... 25
5.2 – Livet i Mattelandet: Likheter och olikheter ... 27
5.3 – Babblarna: Avsnitt 1 ... 30 5.4 – Djurverket: Fjäril ... 31 5.5 – Jämförande analys ... 33 6 – Diskussion ... 35 6.1 – Resultatdiskussion ... 35 6.2 – Metoddiskussion ... 38
6.3 – Förslag på fortsatt forskning ... 39
Referenslista ... 40
Skriftliga källor ... 40
Filmer ... 44
Bilaga 1: Start- och informationssida på enkät ... 46
Bilaga 2: Enkät om filmer, serier och video-klipp till pedagoger i förskolan ... 47
1 – Inledning
I Läroplan för förskolan Lpfö 18 (2018) står det att förskolan och dess personal ska arbeta ansvarsfullt för att förhindra att barns utveckling, lärande samt egna val begränsas av könsmönster. Öhman (2008) definierar könsmönster som de underliggande strukturer och förväntningar som visar hur pojkar respektive flickor ska bete sig, se ut, kommunicera samt agera utifrån sitt biologiska kön. Förskolans värdegrund och uppdrag lyfter bland annat att verksamheten ska genomsyras av en jämställdhet mellan de olika könen. Pedagoger på förskolan har således ett aktivt ansvar för att ett jämställdhetsperspektiv grundläggs där alla barn ska bli rättvist bemötta så att de ges likvärdiga möjligheter, rättigheter samt inflytande oavsett könstillhörighet. På så vis kan även barnen själva forma sina uppfattningar om kön, könsöverskridande identiteter och uttryck. Såväl arbetslaget som förskolemiljön ska inspirera samt utmana barnen till att utvidga sina intressen och kunskaper utan att de begränsas av olika könsstereotypiska uppfattningar. Detta bland annat genom att organisera så att de tillsammans får leka, lära och utveckla sina förmågor, intressen samt uppfattningar (Lpfö 18).
Skolinspektionen har granskat en mängd förskolor i Sverige och lyfter i sin rapport
Förskolans arbete med jämställdhet (2017) att det dessvärre finns svagheter i de granskade
personalens genusarbete av den orsaken att hela jämställdhetsuppdraget inte genomsyrar förskolornas verksamhet. Trots att många av de granskade förskolorna engagerar sig i olika likabehandlingsarbeten arbetar de inte systematiskt och kontinuerligt med aktiviteter, miljöer eller material utifrån ett genusperspektiv. Det brister även i pedagogernas egna reflektioner över sitt förhållningssätt till att arbeta genusmedvetet. Majoriteten av förskolornas personal uttrycker att de saknar stöd från sina förskolechefer för att utveckla de kompetenser som krävs för att vägleda barnen mot att utvidga sina möjligheter att pröva nya miljöer och material utifrån ett jämställdhetsperspektiv (Skolinspektionen 2017).
Bilderboken och dess betydelse har fått en central roll i förskolans verksamhet och används ofta inom genusforskning eftersom böcker kan inspirera till många samtal samt hjälpa såväl barn som vuxna att förstå sig själva samt olikheter i samhället. Hur kvinnor och män gestaltas i böcker synliggörs i en mängd barnboksforskning (se t.ex. Edwards 2008; Kåreland 2005a)
och utifrån en översikt av forskningsfältet visar det sig att det inte finns lika omfattande forskning om barnfilmer ur ett genusperspektiv såsom det finns kring bilderböcker. Den forskning som vi funnit visar att filmer har en stor påverkan på barn och deras förmågor att reflektera kring genusfrågor och samhällets mångfald (Siibak & Vinter 2014). Filmen som ett verktyg för pedagoger att använda i samtal med barn kring genusfrågor ser vi därmed som intressant att studera. Därför ställer vi oss även frågan: Hur ofta tänker pedagoger på genus när de väljer vilka filmklipp och serier som visas för barn i förskolan?
Dagens samhälle och vardagsliv genomsyras av olika medier som exempelvis böcker, Internet, TV samt film och video. Blom och Viklund (2001) lyfter i en rapport från Skolverket betydelsen av att arbeta med olika medier under barns utbildning med start redan i förskolan. De anser att filmer och andra rörliga bilder kan främja barns utveckling och lärande samt ses som ett kreativt kommunikationsmedel för att förmedla en djupare förståelse av omvärlden. Filmer kan därmed användas som utgångspunkt i samtal och reflektioner kring olikheter. Rapporten förespråkar även för erbjudandet av varierande medier under barns utbildning eftersom det kan ge dem möjlighet att få möta en bred repertoar av filmer som de inte hade valt att se hemma. Då små barn konsumerar rörliga bilder som visas på film eller TV så har förskolor ett stort ansvar att visa och samtala om dessa. För att bredda kunskaper om sig själv och omvärldens mångfald är det centralt att pedagoger kritiskt granskar och analyserar de filmer som används i den pedagogiska verksamheten tillsammans med barn (ibid.).
Digitalisering har fått en allt mer central roll i förskolan. Pedagoger ska använda digitala verktyg både för att skapa ett intresse hos barnen för berättelser, texter och bilder samt som ett medel att samtala om upplevelser, erfarenheter och tankar (Lpfö 18). Begreppen film eller rörliga bilder förekommer inte tydligt i förskolans läroplan men kan tolkas som att de innefattas inom digitala medier. Vi ser en problematik i att dessa begrepp inte tydliggörs eftersom både rapporten från Skolverket av Blom & Viklund (2001) och annan övergripande forskning kring ämnet (se t.ex. Siibak & Vinter 2014) skriver fram filmens betydelse.
De könsroller och mönster som förekommer i filmer är ett intressant område att studera då genus i filmvärlden är en relativt vanlig debatt i dagens samhälle. Forskning visar att det finns
i genomsnitt två manliga karaktärer för varje kvinnlig karaktär i filmer, en statistik som även visas vara stabil över tid (Bleakley, Jamieson & Romer 2012; Wikstrand 2018). För att lyfta frågor om genus i film kan olika tester användas för att studera dess handling. Ett sådant test är Bechdel-testet där kraven är att filmen först och främst måste ha en scen där minst två kvinnliga karaktärer är med. De behöver även föra ett samtal med varandra om någonting annat än en man. Om dessa krav uppfylls så bedöms filmen som godkänd genom Bechdel-testet (Selisker 2015; Wikstrand 2018). Enligt Selisker (2015) så baseras detta test på en feministisk teori vilken i grunden publicerades av Alison Bechdel år 1985. Ett krav som har lagts till i efterhand är att kvinnorna ifråga även behöver ha namngivna roller i filmen. Testet används framförallt på filmer men kan även appliceras på andra medier, såsom romaner, pjäser, TV-spel och serietidningar (ibid.). Denna debatt kring genus i film ser vi därmed som intressant att forska vidare i fast med utgångspunkt i förskolan då vi av egna erfarenheter upplever att film förekommer som ett pedagogiskt medel.
1.1 – Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie är att analysera könsnormer som framträder i filmer, serier och videoklipp som visas i förskolan. Vi vill även diskutera hur pedagoger kan synliggöra och arbeta genusmedvetet utifrån dessa. För att uppnå studiens syfte har vi därmed formulerat följande frågeställningar:
• Vilka könsnormer förekommer i filmer, serier och videoklipp som visas på förskolan?
• Hur porträtteras dessa könsnormer?
• Vilka subjektspositioner erbjuds barn genom de könsnormer som förekommer i filmer, serier och videoklipp som visas i förskolan?
2 – Tidigare forskning
I detta kapitel kommer vi att redogöra för den tidigare forskning som finns kring de olika fält som berör studiens ämne. Eftersom genus innefattar ett stort område och vår studie rör sig över flera fält har vi valt att inte presentera en fullständig forskningsöversikt i varje fält utan istället göra nedslag i det som ligger närmast vårt ämne. Forskningsöversikten kommer därmed att fokusera på hur genus kan utspela sig specifikt i barns kultur på förskolan. Vi har valt att dela upp kapitlet genom att först sammanfatta den övergripande forskning som finns kring leksaker och material samt barnböcker för att sedan fördjupa oss i forskning kring media, som även är studiens huvudfokus. Avslutningsvis presenteras en sammanfattning kring vad forskning kommit fram till inom området, vart vi funnit en kunskapslucka samt hur vi positionerar oss i förhållande till den tidigare forskning vi lyft.
2.1 – Genus i leksaker och material
Forskning visar att majoriteten av flickor och pojkar ofta väljer de leksaker som är utformade efter de könsnormer som skapas i samhället och att det bland annat är den miljö som barn befinner sig i som påverkar valet av leksaker (se t.ex. Campenni 1999; Todd, Barry & Thommessen 2016). Børve och Børve (2017), Frödén (2019) samt Lyttleton-Smith (2017) är exempel på forskare som har gjort studier, både internationellt och inom Sverige, kring de miljöer, leksaker och material som finns på förskolor för att undersöka hur de påverkar barns uppfattningar av genus. Resultaten av deras studier visar att förskolor vanligtvis skapar rum där leksaker och material signalerar vem och vad rummet är till för samt hur leksakerna ska användas, främst utifrån könskoder. Detta synliggörs bland annat i klassiska byggrum med konstruktionsmaterial samt hemvråer med dockor. Studierna lyfter att förskolans pedagoger därmed har ett betydelsefullt inflytande på barnens lek samt ett ansvar att bryta olika könsnormer. Genom att till exempel blanda olika material och leksaker så att rummen inte är specifikt kodade efter traditionellt stereotypiska könsuppfattningar samt att kontinuerligt förändra miljöernas utformning kan både flickor och pojkar uppmuntras till mer gemensamma lekar med samma leksaker oberoende av kön. Att bryta olika könsnormer kring leksaker och material lyfts även som centralt för att ge stöd till de barn vars intressen inte
passar de stereotyper som skapas och möjliggör därmed en större frihet för barn att få uttrycka sig själv oavsett könstillhörighet (ibid.).
2.2 – Genus i barnböcker
Det finns en mängd forskning som undersöker barnlitteratur, både i Sverige (se t.ex. Kåreland 2005a; Lynch 2016; Simonsson 2007) såväl som runt om i världen (se t.ex. Earles 2017; Filipović 2018; Kim 2016; Quast 2018; Østerås 2009). Dessa studier analyserar bilderböcker, barnböcker och sagor med fokus på genus, könsnormer samt stereotypa könsroller. Resultaten visar att litteratur fyller en betydelsefull funktion i barns tolkande samt skapande av världar och lekupplevelser. Dessa erfarenheter bidrar till en utvidgad fantasi samt förståelse för hur karaktärer kan utformas och uttrycka sig. Dock kan stereotypa könsnormer uppenbara sig i de karaktärer och berättelser som barnen får konsumera. Pedagoger kan således använda sig av böcker för att inleda en konversation kring kön och den könsnormativitet som böckerna har en tendens att utstråla. Dessa samtal kan då bidra till att barn utvecklar ett kritiskt tänkande kring de könsnormer som annars kan sätta gränser för exempelvis deras egna identitetsskapande. Genusforskning i barnlitteratur visar att det finns en underrepresentation av kvinnliga karaktärer samt att de sällan får huvudrollen vilket förstärker idén om att flickor och deras berättelser är mindre viktiga än pojkarnas. Denna underrepresentation framträder även i Sverige där jämställdhet förespråkas i utbildningars läroplaner. Därför är det särskilt betydelsefullt att pedagoger hjälper till genom att erbjuda barn ett brett urval av litteratur där både kvinnor och män presenteras. I sin tur kan variationen även visa barn att de är lika mycket värda oavsett könstillhörighet samt bygga en normkritik mot ensidiga könsmönster (Earles 2017; Filipović 2018; Kim 2016; Kåreland 2005a; Lynch 2016; Simonsson 2007; Quast 2018; Østerås 2009).
2.3 – Genus i media
En stark källa till könsstereotyper i samhällen är media. Den ökande användningen av datorteknologi i skolor och hushåll exponerar barn för en mängd nya medieresurser. För att undersöka en del av den media samt utbildningsteknologi som förskolebarn i USA utsätts för har Sheldon (2004) analyserat 44 program utformade för barn i åldrarna 3–6 år.
Innehållsanalysen designades för att undersöka genusrepresentationer samt stereotyper och visar, i enlighet med andras forskning som hon lyfter, bland annat att manliga karaktärer överlag porträtteras betydligt oftare i denna media än vad de kvinnliga gör samt är mer benägna att få huvudrollen. Däremot presenterar analysen av sekundära karaktärer ingen signifikant könsskillnad samtidigt som könsneutrala roller endast representerar 4% i undersökningen. De kvinnliga rollerna är mer könsstereotypiska i sitt utseende men en större andel visar även motsatt könsstereotypiskt beteende, dock samtidigt som de ändå fortsätter att vara feminina till sitt utseende. Forskningen lyfter dessutom att traditionella könsstereotyper kan bidra till en negativ effekt eftersom flickor får uppfattningen att oavsett hur de agerar så ska deras utseende vara feminint accepterat. De manliga rollerna visar mer frekvent maskulint stereotypa beteenden, exempelvis genom att vara atletiska, självständiga eller mer risktagande. Studien poängterar att det finns svårigheter för förskollärare att arbeta med existerande könsskillnader och stereotyper. Svårigheterna medför en begränsning av barnens potential samt bidrar till en oförändrad generalisering av könsroller vilket även kan resultera i negativt inflytande på deras attityder (ibid.).
I och med att media spelar en stor roll i barns vardagsliv har Siibak och Vinter (2014) genomfört en studie tillsammans med barn på estniska förskolor. Deras syfte är att synliggöra hur film kan användas som verktyg för lärande i förskolor samt för att engagera samtal kring genus och värderingar. De lyfter i studien att innehållet i den media som visas för barn är central att studera eftersom det kan skapa och påverka den kunskap samt förhållningssätt som barn erhåller. Filmernas världar, rollkaraktärer samt handlingar återkommer ofta i barns lek vilket gör det betydelsefullt att studera. Genom fokusgruppsintervjuer av 61 förskolebarn i åldrarna 5,5–7 år framträder resultatet att barnen visar ett gemensamt intresse för vad som är roligt och spännande i media. Dock synliggörs en skillnad i de traditionella könsstereotypiska intressena hos flickor och pojkar kring deras val av media samt favoritattribut hos de olika karaktärerna. Pedagoger har därmed en väsentlig roll i att utveckla barns förståelse för omvärlden och etiska förhållningssätt, framförallt kring deras syn på genus. Samtal kring innehållet i media samt de karaktärer som barn visar intresse för kan på så vis användas som analytiskt verktyg i förskolan för att exempelvis lyfta frågor kring grundläggande normer och mänskliga värderingar (ibid.).
I likhet med Siibak och Vinter (2014) har även Stamou, Maroniti och Griva (2015) studerat hur media tillsammans med barn i förskoleålder kan användas som verktyg för att samtala om sociala skillnader. Deras studie tar utgångspunkt i hur 82 förskolebarn i Grekland uppfattar det talade språket i tecknade filmer och serier. Barnen får först titta på två filmer och två TV-serier som är populära bland barn i Grekland. Genom semistrukturerade intervjuer får barnen därefter samtala kring geografiska, klass- och könsskillnader i det talade språket som uttrycks av de olika karaktärerna. Resultatet av intervjuerna delas upp i fyra tematiska linjer som analyseras. Dessa linjer innefattar barns uppfattningar av standard och lantliga dialekter, deras uppfattning av talet i högre och lägre klass, pojkars uppfattningar av de manliga karaktärernas tal samt flickors uppfattningar av de kvinnliga karaktärernas tal. Analysen av intervjumaterialet visar att barn har en stor medvetenhet kring språkets variation. Forskarna lyfter därmed hur populärmedia kan påverka barns synsätt och kunskaper kring sociala skillnader i omvärlden. Genom samtal och film kan pedagoger således utveckla barns förmåga att kritiskt reflektera kring samhällets mångfald (ibid.).
2.4 – Sammanfattning
Som vår forskningsöversikt visar har en mängd studier gjorts kring genus i barns kultur i förskolan. Vi har dock inte funnit någon svensk forskning samt betydligt färre och mindre övergripande internationell forskning som intresserar sig för just området media vilket bidrar till att vi anser att det finns ett behov av att fördjupa sig i detta område. Eftersom den forskning som vi har presenterat ovan i avdelning 2.3 har använt sig av olika metoder samt perspektiv ser vi en komplexitet och bredd i området. Studierna belyser bland annat en problematik kring hur könsnormer tidigt kan påverka barn negativt och att det därmed bör reflekteras över redan i förskolan. Till skillnad från de studier som har gjorts kommer vi, med hjälp av en enkät, ta utgångspunkt i de filmer, serier och videoklipp som pedagoger själva svarar att de visar på förskolan samt använder sig av. I likhet med Sheldon (2004) kommer vi att genomföra en innehållsanalys på ett urval av dessa och förhoppningsvis bidra till en utvidgad förståelse för hur media kan användas av pedagoger för att lyfta och bearbeta genusfrågor.
3 – Teoretiskt perspektiv
Vi har i vår studie valt att utgå från ett genusperspektiv för att synliggöra vilka könsnormer som förekommer i filmer, serier och videoklipp som visas i förskolan. I detta kapitel kommer vi därmed att redogöra för genusteori med Davies (2003) som utgångspunkt. Först definieras begreppen kön och genus för att sedan gå djupare in på den könsordnande tudelningen samt stereotypa könsnormer och hur de kan porträtteras.
3.1 – Definition av kön och genus
För att i studien kunna gå in i filmmaterialet med ett analyserande genusperspektiv så krävs det först en tydlig definition av både vad vi menar med kön och genus. Med begreppet kön menar genusforskare (se t.ex. Butler 2007; Hirdman 2001) de biologiska skillnader som kvinnor och män föds med. Genus omfattar istället de sociala konstruktionerna som görs av kön, bland annat genom samhällets dominerande krav och normer samt individers handlingar. Davies (2003) lyfter att samhället är könsdefinierat eftersom vårt sätt att leva kan urskiljas genom olika typer av flick- respektive pojkfaktorer. Människor definieras både genom kategoriserade föremål såsom leksaker, kläder och inredning samt genom sätt att agera och bete sig kring andra. Genom att samhället är så pass kategoriserat antas kön vara en bestämd faktor men idén om att dela upp könen på två är dock inte så enkel som att enbart följa de biologiska skillnader som människor kan besitta (ibid.).
3.2 – Den tudelade könsordningen
Davies (2003) är en samhällsvetenskaplig och psykologisk poststrukturellt inriktad forskare. Hennes val att fokusera på kön i förskoleålder tar avstamp i utvecklingspsykologin som lyfter att det sociala könet skapas redan i barnets tidiga ålder samt formas under hela livet. Både det sociala könet och samhället vi lever i konstrueras utifrån olika sociala strukturer. Ett par centrala idéer som lyfts är därmed den subjektspositionering och den tudelade könsordningen som innebär att människor positionerar sig antingen som kvinna eller man (ibid.).
Barn påverkas av sociala strukturer och formar sin situerade identitet genom att positionera sig själva i relation till andra individer samt tidpunkt och kontext. De konstituerar sin könsidentitet när de lär sig använda språk och andra uttryck för att bli en igenkännbar individ inom de diskursiva praktiker och sociala strukturer som skapas i samhället. Språket blir en förmedlare av att lära sig könskoder och mönster för den inbäddade struktur som barn erfar. De lär sig vad som anses vara könskodat samt att anamma dessa koder då diskurser kan visa ett behov av att positionera varje människa (Davies 2003).
Davies (2003) lyfter att det inte finns några kopplingar mellan ett genetiskt och ett hormonellt könsstereotypiskt beteende. Kvinnlighet och manlighet behöver egentligen endast vara relevant i reproduktion. Trots det finns en dominerande bild att barn helst gör sådant som kan anses könsstereotypiskt utifrån sitt biologiska kön. Könsnormer som femininitet och maskulinitet blir därmed förutsättningar för hur varje individ lever sitt liv. Barn använder olika metoder för att uttrycka sin könsidentitet. De möter svårigheter runt bland annat kategorimedlemskap samt när diskurser kan överlappa vilket i sin tur kan framkalla begränsningar och motstridiga möjligheter för individer (ibid.).
Genom att imitera tidigare erfarenheter samt språkval så upprätthålls den stereotypa sociala strukturen som egentligen kan vara i behov av att byggas om. Således vill Davies (2003) skapa en mindre statisk könsordning där det finns utrymme för olikheter utan att bli positionerad som avvikande, en värld som inte är beroende av att konstrueras som antingen kvinna eller man. En problematik som hon upplever i sin studie är dock att barn inte alltid uppfattar överskridandet som acceptabelt eller som en egen möjlighet att anamma. Snarare ses karaktärernas positioner och agerande som felaktiga vilket kan ses som ett resultat av den starka tudelade könsordningen som samhället har skapat. Barn, oavsett könsidentitet, förtjänar en frihet att både använda gamla positioner men även att hitta helt nya beteenden, identiteter eller strukturer. Om vuxna väljer att reflektera kring sitt agerande kan den tudelning som förekommer överskridas vilket i sin tur bidrar till att betydelsen av den biologiska skillnaden kan förkastas (ibid.).
3.3 – Könsnormer och stereotyper
Enligt Davies (2003) medför den tudelade könsordningen, där människor positionerar sig antingen som kvinna eller man, olika könsnormer och könsstereotyper. Både i hemmet och på förskolan får barn erfarenheter kring hur deras föräldrar, pedagoger samt andra barn agerar, talar och fysiskt uttrycker sig vilket blir grundläggande för deras tidiga syn på kön. Könsnormer samt könsstereotyper kan uttryckas både mentalt och fysiskt (ibid.), vilket vi kommer att åtskilja i vår analys.
Att bära olika frisyrer eller klädstilar menar Davies (2003) är vanligt förekommande hjälpmedel samt symboliska och tydliga sätt att uttrycka sin könsidentitet med. Dessa uttryck kan därmed användas för att positionera sig i den normativa könsordningen. För barn kan det vara allt ifrån prinsesskjolar till polisuniformer som tidigt kan signalera vad som anses vara feminint respektive maskulint. Handväskor, kjolar, klänningar och långt hår är oftast representativt för kvinnlighet medan kort hår, byxor, uniformer och superhjältedräkter ses som kännetecken för manlighet. Flickor ska även vara rena och söta medan det anses acceptabelt för pojkar att vara smutsiga (ibid.). Kåreland (2005b) lyfter även att olika färger kan ses som maskulint eller feminint. Oftast uppfattas starka färger som maskulint medan ljusa och skära toner samt pastellfärger betraktas som feminina.
Könsnormer och könsstereotyper förekommer även i de föremål som används i till exempel lek och avgör vilka typer av aktiviteter som anses vara feminint eller maskulint. Davies (2003) fann i sin studie att det i flickors lek främst förekom föremål såsom dockor och barnvagnar medan det i pojkars lek framför allt var vapen och bollar. Detta ansåg barnen acceptabelt för vad som kan betraktas som feminint respektive maskulint. Hon lyfter därmed att kvinnors sysslor oftast förknippas med hemsfären, vård, fostran, matlagning och romantik. Till skillnad från de kvinnliga sysslorna innefattar de manliga mer aktiva sysslor såsom att jaga varandra, springa och olika former av sport. Dessa normativa sysslor påverkar både människors uppfattning av personlighetsdrag, identitetsskapande samt användning av språk (ibid.).
Enligt Davies (2003) är vårt språk könskodat och har en lika stor symbolisk betydelse för människors identitetsskapande som de ytliga uttrycken. Den könsordnande tudelningen kan ge inbyggda effekter då det såväl talas som tänks om flickor och pojkar var för sig som enhetliga grupper med respektive könsstereotypiska personlighetsdrag. Denna syn innefattar dock ingen variation eller några undantag, men så är inte verkligheten och därmed behöver denna skarpa indelning kritiskt reflekteras över för att öppna upp för bredare positionsmöjligheter (ibid.). Kåreland (2005b) förklarar att språkskillnader mellan könen i barnböcker tydligt skiljer sig åt. Karaktärer av det kvinnliga könet lyssnar ömsesidigt och aktivt på varandra samt deltar i fler resonerande och varierade dialoger. De manliga karaktärerna har snarare en tendens att mötas av korta förolämpningar samt hårda tilltal och blir, till skillnad från flickorna, inte kallad för något så betryggande och stöttande som exempelvis kära barn eller lille vän (ibid.).
Davies (2003) skriver om det maskulina bland annat som aktiva och agerande, aggressiva och bråkiga, starka och sportsliga, modiga samt utåtriktade. I hennes studie belyser hon till exempel ett gäng med machopojkar där de flesta av dessa maskulina egenskaper som framkommer skildras då främst som negativa (ibid.). Rebelliska egenskaper hos maskulina karaktärer återkommer även i Kårelands (2005b) barnboksforskning där karaktärer exempelvis inte vill göra det som de blir tillbedd om samt att saker ofta ska ske på deras villkor. De feminina dragen uttrycker Davies (2003) däremot som passiva och svaga, artiga och snälla, känsliga samt blyga. Till skillnad från machopojkarna utmärktes några flickor som hemvråflickorna med betoning på negativa attribut som skörhet, utseendefixering och fokus på familjeliv (ibid.). Kåreland (2005b) lyfter även kvinnliga karaktärer som osäkra, svaga, söta och med en vilja att vara hjälpsamma.
Likt Kåreland (2005b) har även Nikolajeva (2017) studerat genus i barnlitteratur. Hon lyfter hur de kvinnliga respektive manliga egenskaperna bygger på varandras motsatser och har konstruerat ett schema, se tabell 3.1 nedan, för att visa på hur dessa egenskaper skiljs åt. Samtidigt påpekar hon att dessa egenskaper inte utmärker alla karaktärer utan det finns undantag, dock sker ett sådant överskridande vanligtvis främst för de kvinnliga. Dessa egenskaper skiljer sig inte stort från de som Davies (2003) och Kåreland (2005b) skriver om.
Tabell 3.1 Tabell 5.1 från (Nikolajeva 2017, s. 193). Schema för “kvinnliga” respektive
“manliga” egenskaper.
Män/pojkar Kvinnor/flickor
starka vackra
våldsamma aggressionshämmande
känslokalla, hårda emotionella, milda
aggressiva lydiga
tävlande självuppoffrande
rovgiriga omtänksamma, omsorgsfulla
skyddande sårbara
självständiga beroende
aktiva passiva
analyserande syntetiserande
tänker kvantitativt tänker kvalitativt
rationella intuitiva
3.4 – Sammanfattning
Samhället vi lever i är uppbyggt av en mängd diskursiva praktiker som ständigt behöver samspela med varandra. Det stereotypa för den tudelade könsordningen kan uttryckas i favoriserade val av aktiviteter och föremål, utseende, språk samt personlighetsdrag. Ett överskridande av denna könsordning sker därmed när könsnormer och stereotyper inte följs. Pedagoger och andra vuxna har en betydelsefull roll i att skapa en mindre statisk könsordning samt att erbjuda barn möjligheter att undersöka fler sidor av sig själva med både stolthet och nöje (Davies 2003). Eftersom Davies (2003) fokuserar på förskolan och barn i den åldersgruppen kommer vi därmed att ta utgångspunkt i hennes teori samt centrala begrepp. För att kritiskt analysera en bredd av de feminina och maskulina könsnormer samt stereotyper som förekommer i de filmer som visas på förskolan kommer även Nikolajeva (2017) och Kåreland (2005b) att användas för att komplettera Davies (2003) exempel.
4 – Metod
I följande kapitel kommer vi att redogöra för de metodval som ligger till grund för analysen samt hur vi arbetat fram vårt urval. Ett första steg i studien blev att sprida en webbenkät för att få fram ett urval av filmer. Enkäten, etiska överväganden samt urval beskrivs och problematiseras i varsitt avsnitt. Avslutningsvis presenterar vi hur vår analys kommer att använda de teoretiska perspektiv som Davies (2003), Kåreland (2005b) och Nikolajeva (2017) lyfter för att genomföra en kvalitativ innehållsanalys av våra valda filmer.
4.1 – Enkät
Det finns många filmer, serier och videoklipp som är utformade för barn men det är inte möjligt att analysera alla i den här studien och därmed behövde ett urval arbetas ihop. Trost (2012) lyfter att det finns olika metoder för att samla in en stor mängd data till diverse studier. En vanlig metod som ger denna möjlighet är enkäter. Enkäter är snarlika personliga intervjuer fast har en del karakteristiska skillnader. Till skillnad från intervjuer är det deltagaren själva som antecknar sina svar i en enkät och där förekommer på så vis ingen intervjuare (ibid.). Eftersom syftet med denna studie är att analysera könsnormer som förekommer i filmer, serier och videoklipp som visas på förskolan blev ett första steg att undersöka vad pedagoger faktiskt visar för barnen i verksamheten. För att ta reda på detta samt få en bred förståelse för vad som är populärt att visa i dagens barngrupper valde vi därmed att utforma en enkät som skickades ut till pedagoger på olika förskolor. Genom denna metod kunde vi på så vis samla in en större mängd data och ta reda på om pedagoger visar filmer, serier och videoklipp för barnen i sin verksamhet, vilka dessa kan vara samt i vilket syfte de visas.
Vi sammanställde åtta frågor i form av en webbenkät (se bilaga 2) och tog utgångspunkt i Trost (2012) vid formuleringen av frågorna. Han lyfter det som centralt att fundera över hur frågor formuleras samt att språket i enkäten är anpassat och begripligt. Långa formuleringar och flera frågor i samma fråga bör undvikas då det kan förvirra deltagarna eller få dem att tappa intresset för att fullfölja enkäten. Numreringar, rubriker samt ordval ska vara konsekventa vilket stärker enkätens struktur och professionalitet (ibid.). Enkätens layout och utformning kan på så vis påverka svarsfrekvensen (Hultåker 2012). Vi har därmed tagit del
av dessa råd vid formuleringen av vår enkät genom att göra det tydligt samt enkelt för deltagarna att förstå frågorna och svara på enkäten. För att vägleda deltagarna rätt valde vi en funktion som ger olika följdfrågor beroende på vad som besvarats i en specifik fråga (se bilaga 2). Detta ser Hultåker (2012) som en av fördelarna med användandet av webbenkäter. Andra fördelar kan även vara att en webbenkäts spridning kan gå snabbare och det finns dessutom datorprogram som organiserar svaren på ett sätt som gör det lättare att överblicka det insamlade materialet (ibid.).
Enkäter är en effektiv metod för att samla in många svar och ger deltagarna möjlighet att förbli anonyma eftersom ingen intervjuare sitter med när den besvaras (Trost 2012). Denna anonymitet tolkar vi kan locka till att fler deltagarna väljer att svara. Då många besvarade enkäten kunde vi även se att samma svar förekom fler gånger vilket därmed gav oss ett någorlunda representativt urval av filmer, serier och videoklipp som visas för barn på förskolan. Anonymiteten kan dock föra med sig risker då svarens pålitlighet kan ifrågasättas. Att ha med en fråga i enkäten som kan avgöra svarens relevans är därmed ett bra sätt att sortera bort de svar som inte är relevanta för studien (ibid.). För att bevara deltagarnas anonymitet valde vi att inte ställa frågor som kan kopplas till personlig information, som till exempel namn, kön eller vilken kommun som pedagogerna arbetar i. Vi valde dock att ha med en fråga kring deltagarens yrkestitel (se figur 2 i bilaga 3) för att försäkra oss om att det blev rätt målgrupp som svarade på enkäten.
4.2 – Etiska överväganden
För att bedriva forskning med mänskliga deltagare är det nödvändigt att förhålla sig till etiska principer för att skydda deras integritet samt visa på en hög kvalitet i studien. De fyra huvudkraven som Vetenskapsrådet (2002) har formulerat är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Dessa huvudkrav ska ses som ett underlag för att göra forskaren medveten kring sina egna reflektioner och ansvar kring den studie som görs (ibid.). Eftersom vi har valt att analysera filmer, serier och videoklipp i denna studie blev dessa krav enbart aktuella vid behandlingen av vår enkät.
Genom att förhålla oss till huvudkraven formulerade vi en informationssida (se bilaga 1) i början av enkäten för att tydligt underrätta deltagarna kring studien. Informationskravet innebär att deltagarna ska bli informerade kring studies syfte, att den är frivillig samt att de kan avbryta sin medverkan när de vill. Nyttjandekravet informerar även deltagarna om att det insamlade materialet enbart kommer att användas för denna studies ändamål (Vetenskapsrådet 2002). I enlighet med dessa två krav informerade vi deltagarna om studiens syfte, deras villkor för deltagandet samt att det insamlade materialet i enkäten enbart kommer att användas för detta ändamål och därmed även kasseras efter arbetets examination.
Samtyckeskravet behandlar rätten att självständigt och medvetet bestämma kring sitt eget deltagande (Vetenskapsrådet 2002). För att uppfylla detta krav valde vi att inkludera en första fråga där varje deltagare fick ange sitt samtycke innan de kunde komma vidare för att svara på enkätens frågor och enligt Vetenskapsrådet (2002) anses samtycke även ha lämnats in för enkäten när den återlämnas ifylld. Eftersom vi inte ställde några frågor kring personuppgifter förblev deltagarna anonyma genom hela studiens process och kan därmed inte identifieras vilket innebär att vi tillgodoser konfidentialitetskravet (ibid.).
4.3 – Urval av deltagare
Vi valde att göra ett strategiskt urval när vi skickade ut vår enkät. Ett strategiskt urval är enligt Alvehus (2019) när forskarna själva väljer ut sina deltagare utifrån studiens syfte och undersökningsfrågor. Fördelen med detta urval är att svaren blir relevanta eftersom deltagarna befinner sig i och erhåller erfarenheter kring studiens problemområde. Det finns dock en risk att urvalet blir för strategiskt och att deltagare som hade kunnat ge andra perspektiv försummas (ibid.). Vi sökte svar från en specifik målgrupp för denna studie, det vill säga pedagoger som idag arbetar på förskolor, samt önskade en bredd i materialet och valde därmed att skicka ut enkäten till förskolechefer som sedan spred den vidare till sin personal. Enkäten skickades även ut till de vi känner som personligen arbetar på förskolor för att få så många svar som möjligt. Trost (2012) påpekar att den data som samlas in via enkäter inte på ett rättvist sätt visar vad en hel population står för utan kan enbart ses som ett representativt urval. Samtidigt som detta material ger oss ett underlag till analysen så är vi
medvetna om att denna enkät enbart visar ett representativt urval eftersom den inte står för vad alla förskolor visar i sin verksamhet.
4.4 – Urval av filmmaterial
Vi fick in 31 svar på den webbenkät som skickades ut till pedagoger och sammanställde alla svar i olika figurer (se bilaga 3). Svaren kom från förskollärare, barnskötare samt outbildade barnskötare. Resultatet presenterade bland annat att samtliga pedagoger som deltog visar filmer, serier och videoklipp för sin barngrupp eller använder sig av dem i verksamheten. Vi delade upp samt sorterade de svar som berörde vilka specifika filmer som pedagogerna visar för att få fram en tabell över de svar som förekom mer än en gång (se figur 5 i bilaga 3). Dock uppstod en begränsning då vi enbart kunde välja ut de serier, filmer eller videoklipp med specifika namn och därmed blev det ett bortfall av de svaren där specifika titlar inte preciserades.
I enkätens svar syntes det att pedagogerna främst visar olika serier för barnen i förskolan vilket medför att urvalet för denna studie därmed består av de serier som nämndes flest gånger (se figur 5 i bilaga 3). Ett krav vi ställde på vårt urval var att vi samt andra pedagoger skulle kunna finna dessa serier på webbplatser som är gratis och därmed tillgängliga för alla. En av dessa webbplatser är Urplay.se vilket 23 av 31 deltagare besvarade att de använde och som majoriteten av våra filmsvar kommer ifrån. För att få en variation och bredd i analysen valde vi ut fyra olika serier varav hälften är de mest populära bland de äldre barngrupperna och hälften bland de yngre barngrupperna. Eftersom de utvalda serierna innehåller en mängd avsnitt valde vi att begränsa oss till det första avsnittet av varje serie. På så sätt såg vi på serierna med fräscha ögon och missade exempelvis inte olika karaktärers presentationer när de för första gången framträdde i programmet.
4.5 – Analysmetod
Boréus och Kohl (2018) lyfter innehållsanalys som en användbar metod för att analysera och systematiskt kategorisera en större mängd material i olika texter. Dessa texter kan vara allt från artiklar och samtal till bilder och filmer. Ett sätt att bryta ner texter i olika kategorier är
genom att konstruera ett kodschema, det vill säga en sammanställning av frågor utifrån analysens syfte och perspektiv. Detta schema bör ta utgångspunkt i de forskningsfrågor som ligger till grund i den rådande studien (ibid.). Vi har därmed använt oss av en innehållsanalys för att tolka det empiriska materialet och synliggöra vilka könsnormer som förekommer samt hur de porträtteras i de serier som visas i förskolan. Denna analys har genomförts i tre steg för att närma oss filmernas innehåll. Svaren på enkäten har främst bearbetats som en del i urvalsmetoden men har även haft en betydelsefull roll i vår analys och diskussion för att lyfta pedagogernas syfte med filmerna samt arbete med genus i förskolan.
Vi började med att formulera ett kodschema med tio frågor för att vägleda oss i vår analysering av filmmaterialet, se tabell 4.1 nedan. Som ett första steg i analysen studerades filmerna utan ett genusperspektiv för att få en överblick och förståelse av materialets innehåll, se fråga 1–3 nedan i tabell 4.1. Det andra steget i analysen blev sedan att undersöka materialet ett flertal gånger med frågor som tog utgångspunkt i studiens valda teoretiska perspektiv, se fråga 4–10 nedan i tabell 4.1. För att komplettera Davies (2003) teori har vi valt att även utgå från Kårelands (2005b) och Nikolajevas (2017) studier kring genus. Även om deras studier grundas i barnlitteratur så menar vi att de könsstereotyper som lyfts såväl kan appliceras på de filmer som vi analyserar. Vårt tredje steg i analysen blev att jämföra filmernas innehåll med varandra för att finna mönster som framträdde som könsstereotypiska eller könsöverskridande. Vi valde att genomföra steg ett och två var för sig för att sedan sammanställa våra resultat och därmed komma fram till gemensamma slutsatser. Denna metod att jämföra bedömningar anser Boréus och Kohl (2018) skapar tillförlitlighet i materialet.
Tabell 4.1 Kodschema för innehållsanalysen Steg ett
1. Vad är det som händer i avsnittet och vilka karaktärer är med? 2. Vilka ljud hörs (bakgrundsmusik och ljudeffekter)?
3. Hur ser platser och miljöer ut (färger och föremål)?
Steg två
4. Namn på karaktären?
5. Man, kvinna eller könsneutral figur? 6. Huvudroll, sekundärroll eller biroll?
7. Hur ser karaktären ut (hår, kläder, färger, accessoarer och föremål)? 8. Hur pratar karaktären (volym, ljus eller mörk ton)?
9. Vilka personlighetsdrag besitter karaktären? 10. Vilka aktiviteter eller sysslor utför karaktären?
5 – Resultat och analys
I denna del kommer vi att presentera resultatet från vår analys av det empiriska materialet utifrån våra frågeställningar och vald teori. Vi har valt att strukturera kapitlet genom att först presentera samt analysera varje film för sig. För att synliggöra hur könsstereotypiska mönster i filmerna porträtteras samt vad som framträder som överskridande gör vi avslutningsvis en jämförelse mellan de olika filmerna.
5.1 – Livet i Bokstavslandet: Alfabetet
Livet i Bokstavslandet (2013) är en serie som är uppbyggd av olika scener där alfabetet och
det svenska språket alltid står i fokus. Serien kan visas i undervisningssyfte och riktar sig mot grundskolan F-3. I avsnitt ett får vi träffa på karaktärer som jobbar på Teatern, Bokstavsbutiken, Sjukhuset och Polisstationen. Alla dessa karaktärer förklarar på ett pedagogiskt och lekfullt sätt olika delar av bokstäver och ord. Huvudkaraktärerna presenteras på Teatern i början av avsnittet där de får i uppdrag att komma på en låt om alfabetet som sedan ska framföras inför publik. I Bokstavsbutiken får två butiksbiträden hjälpa en kund att förstå meningen med bokstäver. Ett trasigt och omkastat ord opereras på Sjukhuset så att det bildas ett ord som betyder något. På Polisstationen förklaras och behandlas ord som rimmar. Avsnittet avslutas i Teatern där huvudkaraktärerna sjunger och dansar till den låt som de skapat om alfabetet.
I det första avsnittet av Livet i Bokstavslandet (2013) spelas rollerna av åtta kvinnor och sex män, dock porträtteras de på varierande sätt beroende på vilken karaktär de spelar. Överlag kan det uppfattas som att de manliga karaktärerna är mer dominerande, mer aktiva och tar större plats medan de kvinnliga till största del får en passiv roll, vilket stämmer överens med Nikolajevas (2017) schema över kvinnliga och manliga könsstereotypiska egenskaper som bygger på varandras motsatser. Den manliga dominansen synliggörs bland annat i att fler manliga karaktärer än kvinnliga visar sig ha namn samt att de får mer uppmärksamhet och en aktivare roll. De kvinnliga karaktärerna har snarare en passiv roll eftersom de inte framträder som lika aktiva eller självsäkra. Detta framhävs bland annat i den sista scenen där huvudkaraktärerna ska uppträda med sin låt om alfabetet. Dani, en utav de manliga
karaktärerna, har en tydlig huvudroll då han är den enda som sjunger en hel vers solo och således uppträder ensam på scenen. Vid ett par tillfällen sjunger även Bruno, den andra manliga karaktären, själv men då kortare sekvenser med endast ett par ord. Däremot får de kvinnliga karaktärerna, Coco och Ami, enbart sjunga tillsammans med andra och aldrig solo. Dani och Bruno får även mer uppmärksamhet eftersom de framstår som spexiga och använder större rörelser i sin dans.
Fler skillnader i de kvinnliga och manliga karaktärerna kan ses i Bokstavsbutiken där vi möter två butiksbiträden, en manlig karaktär som heter Dick och en kvinnlig som inte namnges. Att den kvinnliga karaktären saknar namn kan tyda på att hon har en passiv och svagare roll i scenen vilket enligt Davies (2003) och Nikolajeva (2017) kan ses som en typisk kvinnlig könsnorm. Scenen börjar med att den kvinnliga karaktären söker bekräftelse när hon frågar om hon har gjort det fint i butiken, vilket även förstärker den kvinnliga könsnormen eftersom hennes städande kan tolkas ingå i det som Davies (2003) lyfter som sysslor förknippade med hemsfären. Dock anser Dick att hon gjort fel på grund av att de bokstäver som säljs inte står i bokstavsordning och visar även ett ansiktsuttryck som tyder på besvikelse. Utifrån de könsstereotypiska personlighetsdrag som Kåreland (2005b) nämner kan den kvinnliga karaktären tolkas vilja vara hjälpsam och omhändertagande men visar även osäkerhet då hon vill ha bekräftelse. Dick besitter traditionella maskulina drag såsom att vara bestämd och att saker ska ske på hans villkor. Kvinnliga karaktärers osäkerhet och hjälpsamhet synliggörs även i Sjukhuset där det är den kvinnliga doktorn som koncentrerar sig på att återställa det trasiga ordet trots att hon vid upprepade tillfällen säger att hon inte kommer att klara det. De manliga karaktärerna visar istället mer självsäkerhet över situationen trots att de i slutändan inte på något sätt hjälper kvinnan med operationen. De två manliga doktorerna visar sig även agera oseriösa under detta kritiska moment när de gör narr av den kvinnliga doktorn bakom hennes rygg. Precis som det kvinnliga butiksbiträdet har den kvinnliga doktorn inte ett namn i scenen, till skillnad från männen, vilket ytterligare kan ses som en förstärkning av den manliga dominansen i seriens avsnitt (Nikolajeva 2017). Dessa scener visar såledestydliga exempel på den tudelade könsordningen vilket i sin tur kan påverka barns subjektspositionering utifrån traditionella könsnormer (Davies 2003).
I avsnittets alla scener bär de kvinnliga och manliga karaktärerna antingen byxor eller shorts tillsammans med en t-shirt eller skjorta. Klänningar och kjolar som anses vara feminina förekommer inte (Davies 2003). Dock har kläderna på de kvinnliga karaktärerna oftast feminina attribut som exempelvis att det kvinnliga butiksbiträdet bär rosa skor, den kvinnliga doktorn har rosa strumpor och t-shirt samt att Cocos gröna tröja har rosa detaljer. De manliga karaktärerna har kort hår medan de kvinnliga antingen har håret uppsatt eller kortklippt. Enbart vid ett tillfälle har en kvinnlig karaktär långt hår men bär även en keps. Det är även vanligt förekommande att de kvinnliga karaktärerna bär smycken och smink. Kläder, färger och håret kan därmed tolkas som könsstereotypiska för både de kvinnliga och manliga karaktärerna (Davies 2003; Kåreland 2005b). När ett överskridande sker är det dock enbart kvinnliga karaktärer som tar sig an maskulina drag och inte tvärtom. Ur en kritisk synvinkel kan detta leda till begränsningar för pojkars subjektspositionering eftersom det kan tolkas finnas mer utrymme för flickor att uttrycka sig normöverskridande.
Som Nikolajeva (2017) påpekar kan det finnas undantag i den traditionella könsordningen där kvinnor och män vanligtvis besitter motsatta egenskaper till varandra. I detta avsnitt kan det tolkas som att ett överskridande sker eftersom vissa kvinnliga karaktärer porträtteras som auktoritära vilket är ett begrepp som innefattar många maskulina egenskaper. Huvudläkaren på Sjukhuset och teaterdirektören besitter feminina utseenden men kan samtidigt ses som exempel på maskulin auktoritet när de uttrycker egenskaper som att vara bestämda samt hårda (ibid.). På Polisstationen är det två kvinnor som gestaltar poliskommissarier, vilket kan ses som ett manligt könsstereotypiskt yrke och blir därmed ett överskridande av den tudelade könsordningen (Davies 2003). De kvinnliga poliserna bär uniformer med byxor och skjorta, visar maskulina beteenden, har kortklippta frisyrer samt använder en mörkare tonhöjd. Det går dock att ifrågasätta om detta kan tolkas som en form av överskridande då det snarare kan vara manliga karaktärer som gestaltas.
5.2 – Livet i Mattelandet: Likheter och olikheter
Livet i Mattelandet (2015) är en serie som är uppbyggd av olika scener där matematik och
siffror alltid står i fokus. Serien kan visas i undervisningssyfte och riktar sig mot grundskolan F-3 samt grundsärskolan. I avsnitt ett får vi träffa på karaktärer som jobbar i
Matematik-restaurangen, Sifferverkstaden, Räknebageriet och Geometribanken. Alla dessa karaktärer förklarar matematik och geometri på ett pedagogiskt och lekfullt sätt. Avsnittet börjar på Matematikrestaurangen där huvudkaraktärerna introduceras samt får i uppdrag att bilda en ny orkester för att inte behöva stänga ner. På Sifferverkstaden bygger de stora tal med hjälp av en etta samt många nollor. I Räknebageriet undersöks det hur ett likhetstecken fungerar. Till Geometribanken kommer de som behöver olika geometriska former. Avslutningsvis uppträder den nya orkestern i Matematikrestaurangen med en låt om likheter och olikheter.
Fördelningen av kvinnliga och manliga karaktärer är relativt jämt i det första avsnittet av
Livet i Mattelandet (2015). Utöver de könsneutrala och talande siffrorna som introducerar
varje avsnitt samt presenterar namnet på de olika scenernas platser så utgörs karaktärerna av sju kvinnor respektive sex män. Generellt kan det upplevas som att de kvinnliga karaktärerna är mer dominerande och tar större plats i detta avsnitt medan de manliga är mer passiva eller oseriösa. De kvinnliga karaktärerna är även mer pedagogiska, får mer utrymme att prata samt tar fler beslut än männen. De kvinnliga karaktärerna kan ses som avsnittets hjälpsamma problemlösare eftersom de bland annat kommer på texten till låten som de ska framföra. Även i Sifferverkstaden och Geometribanken synliggörs dessa egenskaper då det är de kvinnliga karaktärerna som löser kundernas behov och ärenden. Med utgångspunkt i Kåreland (2005b) och Nikolajeva (2017) kan det tolkas som att de kvinnliga karaktärerna besitter både feminina och maskulina könsstereotypiska egenskaper.
De kvinnliga karaktärerna i de olika scenerna porträtteras antingen som enhetligt feminint könsstereotypiska eller med feminina egenskaper tillsammans med ett maskulint utseende. Karaktärerna som kan anses enhetligt feminina är exempelvis stammisen Jannis i Räknebageriet och den goda fen i Geometribanken. Jannis har långt hår, smink samt bär blommig klänning och smycken. Även den goda fen har långt hår, smink och klär sig i en ljusgrå klänning. När den goda fen kommer till Geometribanken är hon smutsig, tovig i håret samt ledsen över att hennes gloria är borta. Hon är även orolig över vad de andra feerna ska tänka om henne, men när hon äntligen får en gloria förvandlas hon istället till en vitklädd och vacker fe med ljusare tonhöjd. Den goda fen kan tolkas som utseendefixerad eftersom hon är orolig över andras åsikter om henne tills dess att hon blir vacker, ren och sminkad. Dessa
fysiska attribut samt utseendefixering ser Davies (2003) som feminina kännetecken. Detsamma gäller smycken och nagellack vilket de flesta av avsnittets kvinnliga karaktärer bär. De kvinnliga karaktärer som däremot porträtteras med feminina egenskaper tillsammans med ett maskulint utseende är bland annat vakten i Geometribanken och den kvinnliga siffermekaren i Räkneverkstaden. Dessa yrken kan tolkas som manligt dominerande vilket därmed kan ses som en anledning till varför de kvinnliga karaktärerna får maskulina utseenden med såväl uniformer som kort hår. De feminina egenskaperna framhävs här genom att de är hjälpsamma, pedagogiska och lugna (Kåreland 2005b; Nikolajeva 2017). Positionerna som dessa kvinnliga karaktärer synliggör visar därmed på att det är mer tillåtande för flickor att positionera sig med både kvinnliga och manliga drag än för pojkar.
Alla karaktärer i avsnittet har genomgående dominerande maskulina färger på sig där nyanser i grönt och brunt är vanligt. Även färgerna på detaljerna faller inom den maskulina färgskalan eftersom exempelvis rosa aldrig förekommer (Kåreland 2005b). Alla de manliga karaktärerna har kort hår vilket även är vanligt förekommande bland de kvinnliga när de inte har sitt långa hår uppsatt. Majoriteten av de manliga karaktärerna bär antingen en slips eller fluga samt skjorta och byxor. Denna klädsel bärs även av hälften av de kvinnliga karaktärerna, bland annat i den sista scenen när alla restauranganställda uppträder på scen med kostym i grönt och grått samt flugor (Davies 2003). Återigen synliggörs det att det är mer accepterat för flickor att överskrida traditionella könsnormer.
En märkbar skillnad på hur män porträtteras utifrån könsstereotyper framhävs i Räknebageriet där de två manliga karaktärerna, Bagaren Bullino och kontrollanten från Likhetsministeriet, visar olika egenskaper. Bullino kan tolkas vara mer feminin då han verkar vara nervös, orolig och försiktig. Även hans ljusa tonhöjd samt vita klädsel med pastellfärgad sjal är fler detaljer som tyder på feminina attribut (Kåreland 2005b). I kontrast till Bullino visar kontrollanten på en viktig och skräckinjagande roll med tydlig auktoritet som dessutom inte kan tänka sig ha fel. Kontrollanten utstrålar en hårdhet och aggressivitet i sitt sätt att agera samt prata när han är högljudd, bestämd samt hotar med att stänga ner bageriet. I enlighet med Nikolajeva (2017) kan hans agerande därmed tolkas som stereotypiskt manlig. Kläderna är mörka och markerar en tydlig maskulinitet med rock, skinnhandskar och slips
(Davies 2003). Till skillnad från de positioner som synliggörs för flickor i seriens avsnitt, som främst betonas av ett överskridande av det könsstereotypiska utseendet, så erbjuds pojkar här istället en variation på hur ett överskridande gällande personlighetsdrag kan uttryckas.
Trots att det förekommer överskridande av den tudelade könsordningen i avsnittet sker det dock varken tydligt eller balanserat. Det som är framträdande i avsnittet är att majoriteten av de manliga karaktärerna besitter maskulina könsstereotypiska kännetecken och utseenden medan en stor del av de kvinnliga mer lutar sig mot det maskulina utseendet samtidigt som de har feminina personlighetsdrag. Även om det är de kvinnliga karaktärerna som dominerar genom avsnittets olika scener så får ändå männen framträdande roller trots att de kan framstå som passiva. Detta synliggörs bland annat i avsnittets slutscen när det är de manliga karaktärerna som får börja sjunga solo i uppträdandet, spela elgitarr samt stå i fokus när de kvinnliga befinner sig mer i bakgrunden. Det är därmed betydelsefullt att överskridandet sker balanserat för både kvinnor och män eftersom de tydliga positioner som karaktärerna erbjuder i detta avsnitt kan påverka barns syn på könsnormer (Davies 2003).
5.3 – Babblarna: Avsnitt 1
Babblarna (2017) är en tecknad serie för de allra yngsta barnen vars syfte fokuserar på att
utveckla språk och kommunikation. Serien omfattar sex olika figurer i varsin färg och form. Deras röster varierar från ljusa till mörka. I seriens avsnittskategori ”Långa” har alla karaktärer varsitt avsnitt där de har huvudrollen. Babba har huvudrollen i det första avsnittet i kategorin och Bobbo sekundärrollen. I detta avsnitt spelar de spel samt läser en bok tillsammans. Babba spelar även gitarr och sjunger, dock ensam.
Babbas och Bobbos namn och utseende kan uppfattas som könsneutrala vilket innebär att de inte kan positioneras som antingen kvinna eller man i den tudelade könsordningen (Davies 2003). Babba är en brun päronformad figur med gröna ögon. Bobbo är en röd och rund figur med röda ögon, öron som sticker upp samt två utstickande framtänder. Dessa simpelt illustrerade karaktärer visar därmed inte på några feminina eller maskulina drag och även den miljö som de befinner sig i är neutral med färger såsom grönt, gult, blått och rött med en genomgående vit bakgrund.
Vid analysen av filmer möjliggörs även studerandet av karaktärers olika röster vilket kan bidra till att påverka uppfattningen av deras kön. Röstens tonhöjd och volym tillsammans med de aktiviteter samt egenskaper som Babba och Bobbo porträtterar visar inte på en lika tydlig könsneutralitet som deras utseende. När figurerna talar med varandra används inte vanliga ord utan enbart ba och bo vilket medför att tonhöjd samt volym har stor påverkan på uppfattningen av deras känslor. Babba använder sig främst av en ljus tonhöjd genom avsnittet, behärskar en mångfald av färdigheter såsom att spela gitarr, sjunga och läsa samt tar vid flera tillfällen hand om Bobbo. Till skillnad från Babba så har Bobbo en lite mörkare tonhöjd. Bobbo är även mer aktiv då hen hoppar fram istället för att gå samt visar en busighet när hen leker med spelpjäserna istället för att spela. När figurerna spelar spel så är Babba omhändertagande och tillrättavisande eftersom hen förklarar för Bobbo hur spelet går till samt blir irriterad när Bobbo upprepade gånger kastar iväg tärningen. När de läser bok tillsammans så visar Babba återigen på omhändertagande egenskaper då hen tröstar en rädd Bobbo när boken blir otäck. I likhet med Davies (2003) och Kåreland (2005b) kan det trots könsneutraliserat utseende tolkas som att Babba visar feminina egenskaper medan Bobbo visar maskulina. Vi anser därmed att det är svårt att gestalta helt könsneutrala karaktärer i filmer eftersom många aspekter som förekommer, exempelvis utseende, tal och beteende, kan påverka människors uppfattning av figurernas könstillhörighet.
5.4 – Djurverket: Fjäril
Djurverket (2018) är en serie med fokus på biologi, djur och natur för barn i förskoleåldern.
Här får vi följa huvudkaraktären Yankho som är nyanställd på Djurverket men kan dessvärre ingenting om djur. När kunder kommer med sina frågor smiter Yankho ut för att undersöka olika djurs utseenden och egenskaper samt lista ut rätt djur med hjälp av butiksbiträdet Sonia, djurexperter och barn i förskoleåldern. I detta avsnitt söker han efter fladdrande och färggranna djur vilket först leder honom till en fladdermusexpert och sedan till barn som håvar fjärilar. Barnen leder honom vidare till fjärilsexperten Lars samt lär honom att göra en fjärilsrestaurang. Denna ges sedan till kunden när Yankho återvänder till Djurverket. Yankhos resa varvas med klipp där barn beskriver fakta samt sina upplevelser om avsnittets djur.
I det första avsnittet av Djurverket (2018) får vi träffa på både vuxna och barn där de maskulina karaktärerna är något fler än de feminina. De vuxna karaktärerna porträtteras på olika sätt utifrån både deras utseende och personlighetsdrag. Yankho klär sig i färgstarka kläder och stövlar. Förutom de skarpa färgnyanserna stärker även skjortan, slipsen och byxorna samt det korta håret och skägget hans maskulinitet (Davies 2003; Kåreland 2005b). Till skillnad från Yankho så klär sig både de kvinnliga och manliga birollerna sig i enhetligt och diskret färgade kläder. Både kunden, som vi möter i början, och Sonia bär ljusa kläder samt sjal medan Lars och den kvinnliga fladdermusexperten har mörka friluftskläder samt keps. Vad som även är utmärkande för alla de vuxna karaktärerna är att de antingen har kort eller uppsatt hår. Utifrån detta kan det tolkas som att majoriteten av de fysiska attributen är diskreta och maskulina. Eftersom fladdermusexperten är en kvinna så kan det uppfattas som att ett överskridande av den tudelade könsordningen sker då hennes utseende utmärks av en maskulinitet (ibid.). Till skillnad från fladdermusexperten så bär Sonia smycken, smink och nagellack vilket enligt Davies (2003) ses som feminint. De kvinnliga birollerna visar därmed på en variation av könsstereotypiska utseenden och synliggör att det är mer accepterat att ta sig an olika positioner som flicka.
Även om de kvinnliga karaktärerna visar en variation i sitt utseende så besitter de ändå främst feminina personlighetsdrag. I enlighet med Nikolajevas (2017) syn på femininitet framträder egenskaper hos fladdermusexperten som mild och omsorgsfull när hon vårdar en skadad fladdermus och matar den för att sedan kunna släppa den fri. Sonia fokuserar istället på prydliga saker, söker bekräftelse och är hjälpsam vilket även är feminina egenskaper (ibid.). De manliga karaktärerna kan däremot tolkas som att de innehar både maskulina och feminina personlighetsdrag. Yankho visar sig ängslig, osäker och ledsen under avsnittets gång. Eftersom han inte vill visa sig okunnig för kunden smiter han iväg från Djurverket och försöker ta hjälp av Sonia. Hans osäkerhet och besvikelse fortsätter uttryckas tills han lyckas finna rätt djur tillsammans med barnen och Lars. Utifrån Nikolajevas (2017) schema kan det tolkas som att Yankho besitter egenskaper som exempelvis emotionell, aktiv och beroende vilka är en kombination av de kvinnliga och manliga egenskaperna. I likhet med Yankho så visar även den manliga kunden på dessa personlighetsdrag medan Lars istället kan tolkas
utstråla en självsäkerhet då han besitter de kunskaper som efterfrågas i avsnittet. Lars visar dock på en lugn och passiv roll när han låter barnen framträda som ledande och styra de aktiviteter som görs även om han själv är fjärilsexperten (ibid.).
Till skillnad från de vuxna så visar barnen i avsnittet på de traditionella könsstereotyper i val av kläder, färger och hår som Davies (2003) och Kåreland (2005b) lyfter. Flickorna klär sig bland annat i klänning, blomkrans och pastellfärgade kläder med söta motiv på. Även färgen rosa är vanligt förekommande. Pojkarna bär istället byxor, pikéer och tröjor med exempelvis dinosaurie- och elefantmotiv på. Här är det snarare färgerna blått, grönt och grått som dominerar. Håret kan likaså ses som signifikant i positioneringen eftersom alla pojkar bär kort hår medan flickorna har långt.
Yankho stöter på tre barn ute i naturen, två flickor och en pojke. En av flickorna visar sig hjälpsam och kunnig kring fjärilar samt tar en ledande roll i att assistera Yankho och Lars vid skapandet av en fjärilsrestaurang medan pojken ofta hamnar i bakgrunden. Pojken hamnar endast i fokus när det är hans tur att måla vilket utförs med blå målarfärg som överensstämmer med vad som kan ses som typiskt maskulint. De könsstereotypiska färgerna framhävs även när flickorna istället målar med rosa (Kåreland 2005b). Utifrån denna analys synliggörs inget tydligt överskridande av den tudelade könsordningen bland barnen. Eftersom Davies (2003) finner att barn gärna agerar i enlighet med det som bedöms vara könsstereotypiskt kring sitt eget biologiska kön kan de positioner som dessa barn framhäver istället stärka den tudelade könsordning som finns i samhället.
5.5 – Jämförande analys
Utifrån analysen av seriernas avsnitt kan det tolkas som att både de traditionella könsstereotyperna som Davies (2003), Kåreland (2005b) och Nikolajeva (2017) lyfter samt en form av könsöverskridande synliggörs. Detta både i karaktärernas egenskaper och sysslor samt i utseende och val av färger. Alla serier förutom Babblarna (2017) innehåller tydliga kvinnliga och manliga karaktärer som porträtteras utifrån könsnormer och könsstereotyper. Babblarna är därmed den enda serien där karaktärerna kan ses som könsneutrala, dock endast till sitt utseende.
