1
Barn–unga–samhälle
Lärande och samhälle
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng
Ansvarsfördelningen i förskolan
-utifrån förskollärare och barnskötares syn
Distribution of responsibility in preschool
-based on preschool teacher and child minder viewpoints
Kristina Sandgren
Malin Larsson
Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Morten Timmermann Korsgaard Examinationsdatum: 2017-06-05 Handledare: Peter Lilja
2
Förord
Vi har båda två lagt ner lika mycket tid på detta examensarbete. Vi har skrivit både
tillsammans och var för sig. Förord, abstract, inledning, syfte och frågeställning har vi skrivit gemensamt. Malin har haft ansvar för tidigare forskning och resultat medan Kristina har haft ansvar för teori och metod. Analys och avslutande diskussion har vi skrivit tillsammans. Vi vill tacka våra informanter som har gjort denna studie möjlig. Tack för att ni tog er tid och att vi fick ta del av era tankar och berättelser. Vi vill också tacka för det fina bemötande vi fick av er när vi genomförde intervjuerna. Vi även tacka vår handledare Peter för allt stöd i denna skrivprocess.
3
Abstract
Förskolan idag består av två yrkeskategorier, barnskötare och förskollärare. Tidigare har läroplanen inriktat sig på arbetslagets ansvar, som består av både förskollärare och barnskötare, men i och med revideringen av läroplanen 2010 så flyttades ansvaret till
förskolläraren. Vi har därför valt att undersöka om den reviderade läroplanen2010 har fått en betydelse i den praktiska verksamheten. Vi har valt att använda oss av begreppen profession och jurisdiktion för att förstå personalens tankar och funderingar kring sin del i detta.
Profession och jurisdiktion innebär att skaffa sig monopol i en yrkesroll och makt över vissa arbetsuppgifter i en verksamhet. Vi vill undersöka om arbetsuppgifterna har förändrats i och med den reviderade läroplanen 2010 och hur personalen ser på sin roll i den pedagogiska verksamheten.
För att få syn på detta har vi gjort en kvalitativ studie och för att samla in vår empiri valde vi att göra semistrukturerade intervjuer. Vi har valt att intervjua förskollärare och barnskötare ifrån två olika kommuner för att få ett bredare perspektiv på våra forskningsfrågor.
Vår studie visar att regeringens avsikt att höja förskollärarnas status inte lyckats på de förskolor som vi har besökt och gjort intervjuer på. Barnskötare har en stark position i verksamheten och anser att deras yrkeserfarenhet väger tyngre än förskollärarnas teoretiska utbildning. Den visar även att på grund av detta väljer förskolläraren ibland att ta ett steg tillbaka. Alla informanter delar nämligen också samma syn på att individens kompetens ska värdesättas mer än utbildningen i sig. Att förskollärarna inte värdesätter sin utbildning och vågar äga arbetsuppgifter gör att de inte heller uppnår monopol i verksamheten.
Nyckelord: Abbott, arbetsfördelning, barnskötare, förskollärare, jurisdiktion, monopol, profession, yrkesroll
4
Innehållsförteckning
1 Inledning...6
2 Syfte och frågeställning...8
3 Tidigare forskning 3.1 Förskolan och ett samhälle i förändring...9
3.2 Lärarlegitimationen………...10
3.3 Yrkesrollen förskollärare efter den reviderade läroplanen...10
3.4 Den nya läroplanen i praktiken………...11
3.5 Vår studie i relation till tidigare forskning………...12
4 Teori 4.1 Professionen………...13
4.2 Professionaliseringen leder till monopol...13
4.3 Jurisdiktion...15
4.4 Profession och jurisdiktion i vår studie……….………...15
5 Metod 5.1 Val av metod...17
5.2 Val av förskolor och intervjupersoner...17
5.3 Genomförande………...……...18
5.4 Etiska övervägande……….………....19
5.5 Behandling av intervjumaterial……….………...19
6 Resultat 6.1 Barnskötarnas syn på arbetsuppgifter efter den reviderade läroplanen...21
6.2Förskollärarnas syn på sin arbetsuppgift efter den reviderade läroplanen...23
6.3 Barnskötarnas syn på förskollärare som ledare...25
6.4 Hur ser förskollärarna på sin roll som ledare………...26
6.5 Begreppet kvalité och dess betydelse för personalen och verksamheten…….…..28
7 Analys 7.1 Profession och professionalism...31
7.2 Jurisdiktion och monopol...32
7.3 Slutsatser………..35
8 Avslutande diskussion 8.1 Vår studie i förhållande till tidigare forskning……….………...37
5
8.2 Metoddiskussion……….…...38
8.3 Vidare forskning……….………...39
9 Referenslista………...40
6
1. Inledning
Den tid barn spenderar i förskolan är en intensiv period i barns utveckling. Förskolan hjälper till att bygga en grund för lärandets möjligheter eftersom det barn lär sig i tidig ålder har de med sig senare i livet. All personal har en roll i barns välbefinnande på förskolan för att skapa en trygghet för barnen. I förskolans styrdokument står det att förskolan ska ansvara för att barn ska få både omvårdnad och undervisning under sin tid i förskolan i enlighet med de värderingar som finns i samhället. De senaste decennierna har synen på barn förändrats och därför måste även förskolan förändras eftersom barndomen idag ses som en viktigare del av livet och därför har förskolan fått en större betydelse för barnen men också för föräldrarna. Föräldrar idag kräver en förskola med hög kvalité eftersom barn idag ses som kompetenta och en del av samhället (Renblad& Brodin, 2012).
Renblad & Brodin beskriver att tidigare har samhällets syn på vad en förskollärare gjort mest bestått av att de “tar hand om barn” men att inte lära ut som i skolan men “förskollärarnas betydelse för barns välbefinnande och utveckling är avgörande för deras framtida
möjligheter” (2012, s.417). Idag består förskolans verksamhet både av att ta hand om och att lära ut till barnen. Det finns ett större fokus på ämneskunskaper i relation till barns lärande i förskolan, exempelvis teknik och matematik (Renblad& Brodin, 2012).
Förskolans uppdrag styrs av de styrdokument som riksdagen och regeringen fastställer.
Förskolan fick 1998 sin egen läroplan. I den läroplanen fanns inga tydliga ansvarsområden för barnskötarna och förskollärarna utan arbetsuppgifterna låg på arbetslaget inte en enskild yrkeskategori.Vilket ledde till att arbetsuppgifterna var likvärdiga för de båda yrkesgrupperna förskollärare och barnskötare. Efter att riksdagen fattade beslut om en ny skollag 2010 (SFS 2012:800) så reviderades läroplanen för förskolan.I den reviderade läroplanen från 2010 förtydligas förskollärarens ansvar för den pedagogiska verksamheten. Renblad& Brodin (2012) menar att detta medförde att förskollärare upplevde att verksamheten och deras profession fick ett lyft. Dock fick inte barnskötarna en tydlig roll i den nya läroplanen
(Renblad& Brodin, 2012) vilket de haft sedan 1970-talet när allt ansvar var på hela arbetslaget (Eriksson, 2014). Anledningen till detta är att det har vuxit fram mer krav från samhället att öka barns resultat i OECD:s PISA-resultat (Lilja, 2011). Den nya läroplanen har ett tydligt fokus på lärande och den har blivit mer ämnesinriktad. I de strävansmål som finns i den
7
reviderade läroplanen benämns matematik, språkutveckling och naturvetenskap/teknik. Förskolan får en allt närmare relation till skolan (Renblad& Brodin, 2012). Stort fokus har därför de senaste åren varit på att öka förskolans status i samhället. Ett sätt har varit att införa lärarlegitimation för förskollärarna och införandet av ämnesdimensioner i läroplanen (Enö, 2011). Forskning visar att förskolor med hög kvalitet gör att barn sen lyckas bättre i skolan vilket är en viktig aspekt i förskolans verksamhet (Renblad& Brodin, 2012).
Vår tanke är att problematisera ansvarsfördelning mellan barnskötare och förskollärare och hur de har förändrats utifrån den nya läroplanen med utgångspunkt i begreppen profession och jurisdiktion. Profession och jurisdiktion innebär att skaffa sig monopol i en yrkesroll och makt över vissa arbetsuppgifter i en verksamhet (Abbott, 1988). Vi vill se om förändringen av läroplanen 2010 inneburit förändringar av verksamheten i praktiken i relation till hur ansvarsfördelningen såg ut innan den reviderade läroplanen och hur den ser ut idag. Den reviderade läroplanen har flyttat ansvaret för den pedagogiska verksamheten från arbetslaget till förskolläraren. Detta kan innebära att yrkesrollerna sätts på prov och nya roller kan behöva hittas och accepteras inom arbetslaget och i verksamheten (Gustafsson & Mellgren, 2008).
8
2. Syftet och frågeställning
Syftet med vår studie är att med utgångspunkt i begreppen profession och jurisdiktion ser hur förändringen av läroplanen fått konsekvenser för relation mellan de båda yrkesgrupperna barnskötare och förskollärare i de förskolor som vi har besökt. Vi vill undersöka om
arbetsuppgifter på dessa förskolor har förändrats i och med den reviderade läroplanen 2010 och hur personalen ser på sin roll i verksamheten.
Vår frågeställning blir:
-Hur ser ett urval av förskollärare på sitt förtydligade ansvar efter den reviderade läroplanen 2010 och hur synlig är förändringarna i praktiken för dem?
-Vilka förväntningar har förskollärarna på sitt arbete och på sin yrkesroll?
-Hur har ansvarsfördelningen i den reviderade läroplanen 2010 påverkat relationen mellan yrkesgrupperna i relation tillförskolans pedagogiska innehåll?
9
3 Tidigare forskning
I detta kapitel kommer vi att redogöra för tidigare forskning. Det har varit svårt att hitta relevant forskning, som knyter an till vår studie, eftersom det inte bedrivs så mycket forskning inom det ämne som vi har valt att skriva om. Den tidigare forskning vi har valt belyser vårt forskningsområde som hjälper oss att relatera och jämföra dessa studier i vårt
diskussionskapitel.
3.1 Förskolan och ett samhälle i förändring
Sheridan m fl. (2011) diskuterar förskollärare och deras roll i förhållande till hur samhället förändras och hur förskoleverksamhet förändras med det. Förskollärarutbildningen har fått en starkare anknytning till forskning vilket är av stor betydelse när en yrkesgrupp ska
professionaliseras. Genom att utbildningen tidigare inte haft den kopplingen kan det förklara den låga statusen i samhället (Sheridan m fl. 2011). En annan vinkel på den låga statusen är som Berntsson (2001) skriver att förskollärare är ett kvinnodominerat yrke. I och med att arbetsmarknaden är könssegregerad och förskolans verksamhet arbetar med de yngsta barnen i utbildningssystemet bidrar det till att statusen i samhället är låg (Berntsson, 2001).
Under lång tid har förskolan strävat efter att bedriva omsorg, lek och lärande men med den nya läroplanen 2010 har enförtydligade ämnesdimension trätt fram genom betonandet av matematik, naturvetenskap språk och teknik i läroplanen (Jonsson m fl. 2017). Förskolan idag arbetar mycket med att höja kvalitén i verksamheten, en del i detta är att lyfta
undervisningsdelen i den pedagogiska verksamheten och därmed höja förskolans status i samhället (Renblad& Brodin, 2012). När Jonsson m.fl. använder sig av begreppet
undervisning menar deatt läraren undervisar tills det att barnet har erövrat den kunskap som läraren vill förmedla. I förskolans verksamhet har personalen följt barns intresse och varit medupptäckare medans i skolans värld arbetar de mot bestämda mål som barnen ska uppnå (Jonsson m.fl., 2017). Förskolan har idag ett större fokus på barns lärande och undervisning för att förbereda barn inför skolstart vilket Sheridan m fl. (2011) menar kan leda till att omsorg och utbildning inte hänger samman.
10
3.2 Lärarlegitimationen
Läraryrket har strävat mot att professionaliseras och bilden av läraren som professionell slår igenom när lärarutbildningar stärktes av en mer tydliggjord vetenskaplig kunskapsbas 2001. Det innebar att utbildningen betonade lärarnas gemensamma kunskapsbas mycket tydligare än innan (Fredriksson, 2010). Ytterligare en förändring som läraryrket har strävat mot är att riksdagen ska införa en lärarlegitimation för att ytterligare stärka yrket, vilket riksdagen beslutade om 2011. En anledning till riksdagen beslut grundar sig i att den svenska skolan har ett försämrat resultat i internationella kunskapsmätningar och därför behövs det satsas på läraryrkets professionella utveckling. Syftet med legitimationen och den nya lärarutbildningen är att öka professionaliseringen av lärare och höja yrkets status. Ett annat syfte är att visa att förskolläraren och andra lärare är behöriga inom sitt område (Lilja, 2011).
När en yrkesgrupp ska professionaliseras kan det leda till konflikter både mellan yrkesgrupper men även inom yrkesgruppen. Arbetslagen i förskolan består av både förskollärare och
barnskötare. När ett yrke professionaliseras kan det medföra att andra i yrket, inom samma verksamhet, får förändrade arbetsuppgifter. Ett annan möjlig konsekvens av
professionaliseringen kan vara att klyftan mellan förskollärare och barnskötare ökar (Berntsson, 2001).
3.3 Yrkesrollen förskollärare efter den reviderade läroplanen
2010
I den reviderade läroplanen 2010 fick förskollärare ansvaret för den pedagogiska
verksamheten och förskolan blev en del av utbildningssystemet vilket medföljde att det nu finns det en lärarlegitimation för förskollärare (Sheridan m fl., 2011). När en legitimation införs innebär det att yrkesgruppen har monopol på vissa arbetsuppgifter (Lilja, 2014). Personalens kompetens är av stor vikt och det är läraren som ska bedriva undervisningen (Jonsson m fl., 2017). Vidare skriver Lilja (2011) att undervisning ska bedrivas på
vetenskaplig grund vilket är en central del i läraryrkets professionalisering. Eriksson (2014) skriver att det skedde en organisatorisk förändring efter den nya läroplanen och att varje avdelning nu ska ha en förskollärare som ska vara ansvarig för den pedagogiska
11
hur de har tolkat den nya läroplanen och sedan verkställt den i förhållande till yrkeskategorierna.
Sheridan m fl. (2011) skriver att förskollärare måste förstå de målen som står i läroplanen för att kunna konkretisera dem i den pedagogiska verksamheten. Förskollärare känner sig inte helt säkra i de delar av läroplanen som innehåller genus, språk, matematik, naturvetenskap och teknik. Sheridan m fl. (2011) menar att förskollärare inte vet hur de ska dokumentera och analysera barns lärdom och utveckling i förhållande till den nya läroplanen. Sheridan m fl. skriver även att förskollärare ofta nämner att barns språkutveckling är av stor betydelse för deras utveckling men författaren menar att förskollärare själva brister i att använda ett professionellt språk i verksamheten (Sheridan m fl., 2011).
3.4 Den nya läroplanen i praktiken
Genom riktlinjerna i styrdokumenten förväntar sig staten att de kan påverka lärarna och verksamheterna (Fredriksson, 2010). Anledningen till detta är de sjunkande resultaten i skolan och politiker anser att de med styrdokument kan påverka lärarna i praktiken (Lilja, 2011). Förskollärare ska enligt den reviderade läroplanen från 2010 vara en ledare i det pedagogiska arbetet och kunna ta beslut och stå för dessa beslut både bland kollegor och barn (Sheridan m fl, 2011). Trots revidering av förskolans läroplan 2010, som betonar förskollärarens ansvar och ledarskap, finns det inte alltid där när det praktiska arbetet faktiskt görs. Det
problematiska är att ansvaret finns där men när det kommer till praktiken görs ingen skillnad på yrkeskategorierna (Eriksson, 2014). En förklaring till detta kan vara som Fredriksson skriver att normer och rutiner som skapats av personalen i en verksamhet är svåra att förändra och kan innebära att det som egentligen förväntas av en person uteblir. Om organisationen går emot den professionella kunskap som en person har så kompromissar denna oftast för att möta arbetsgivarens krav på hur det ska vara i organisationen (Fredriksson, 2010).
Sheridan m fl. (2011) menar att en del förskollärare inte känner sig helt bekväma med den nya rollen som ledare och ibland kompromissar trots sin högre utbildning och mer vetenskapligt grundad kunskap. Det är upp till förskolläraren att föra professionella diskussioner när det uppstår konflikter i arbetslaget.
12
Erikssons (2014) skriver att ansvar är ett känsligt ämne att prata om inom arbetslagen
eftersom barnskötare och förskollärare tidigare har haft samma arbetsuppgifter och ingen vill förstöra den dynamik som finns i arbetslagen. Sheridan m fl. (2011) beskriver det som att vänskapsrelationer ibland är mer betydelsefulla än förskolans vision.
3.5 Vår studie i relation till tidigare forskning
Genom en sammanfattning av dessa artiklar kan vi se att en förändring i förskolan är oundviklig. Vi lever i en föränderlig värld och förskolan måste hänga med i dessa förändringar. Dels har förskollärarutbildningen de senaste åren fått en ökad fokus på forskning. Det har inneburit att barnskötare och förskollärare inte utgår från samma kunskapsbas. En annan förändring av läroplanens revidering är att ansvaret för det
pedagogiska arbetet ligger hos förskolläraren, vilket tidigare låg på hela arbetslaget. Även ett tydligare fokus på ämnena som till exempel svenska och matematik finns i läroplanen nu. Lärarna ska både följa de styrdokument som finns men också förhålla sig de politiska beslut som finns inom den kommunen de arbetar i (Fredriksson, 2010). Utifrån förändring som läroplanen har medfört för arbetslaget vill vi undersöka hur det ser ut i verksamheten, om det inneburit en förändring för personalen.
Det vi har kunnat utläsa från tidigare forskning är att begreppet profession har fått en större betydelse i styrdokumenten där förskollärarrollen fått ett större ansvar. Genom den förändrade läroplan 2010 har förskollärarna fått en större roll i arbetslagen för att kunna säkerställa strävansmålen i läroplanen. Vi vill undersöka om förskolläraren är ledare i verksamheten som det står i den reviderade läroplanen. Vårt bidrag blir också att undersöka om det finns
meningsskillnader på hur arbets- och ansvarsuppgifter ska fördelas mellan de båda
yrkesgrupperna förskollärare och barnskötare bland våra informanter samt om det skiljer sig åt mellan kommunerna de arbetar i. Frågan är egentligen vilka kunskaper som gör skillnad i den pedagogiska verksamheten?
13
4. Teori
I detta kapitel beskrivs vilka teoretiska begrepp som kommer att användas till vår studie. Begreppen vi kommer att använda och utgå ifrån är profession och jurisdiktion. Profession har valts i och med införandet av legitimationen för förskollärare och jurisdiktionen har valts utifrån perspektivet av samspel, olika yrkesroller och att makt kan påverka yrkeskategorierna på en arbetsplats. Det finns många definitioner av vad en profession är. Vi har valt att tolka och använda professionen och jurisdiktion enligt Andrew Abbotts definition.
4:1 Profession
Professionens ursprung verkar ha kommit till som en följd av en allt mer stigande komplexitet i arbetslivet (Abbott, 1988). Det som avgränsar en profession från andra yrken, förutom utbildning, är att det arbete som utförs grundar sig på specificerad akademisk kunskap som grundar sig i vetenskap. Abbott menar att det som definierar en profession är hur akademisk kunskap används.
Det som utmärker profession är besittning av kunskap och kvaliteter som önskas av samhället och som bara finns hos en begränsad kategori av personer. Enligt Andrew Abbott handlar professionalism i hög grad om hur samhället utformar expertis och utvecklas när en yrkesgrupp tar kontrollen över ett yrkesområde. Det vill säga att profession är innehav av kunskap medan professionalism är hur en yrkesgrupp konkret använder den professionella kunskapen i verksamheten. Det skiljer mellan profession och semiprofession där en
semiprofessions kunskap till exempel lärare och sjuksköterska inte anses så svårbegriplig som professionens kunskap till exempel läkare.
I nästa avdelning kommer vi att gå in på hur en profession kan leda till monopol för förskollärarna. Vi kommer även att förklara hur professionalisering och hur det leder till legitimitet inom ett yrke.
4:2 Professionalisering leder till monopol
Skolverkets (2013) införande av legitimerade lärare och förskollärare, på uppdrag av riksdagen och regeringen, var för att kvalitetssäkra och utveckla skolans verksamhet men
14
också för att öka yrkets status. Enligt Brante (1990) ses professionalisering som ett
hjälpmedel att få högre lön, mer makt och status i samhället. Det blir en tävlan mellan olika yrkesgrupper men också mellan yrkespersoner.
När ett yrke ska professionaliseras kan det innebära att arbetsuppgifterna ändras och en annan yrkesgrupp exkluderas. Det som gör det möjligt är den utbildningen som förskollärare har (Berntsson, 2001). Ett av flera utmärkande drag för en profession är att den försöker uppnå monopol på en yrkesutövning eller ett område av arbetsmarknaden baserat på sin
expertkunskap (Abbott, 1988).
Det är staten som är med och skapar lärarnas monopol genom att lärarna har fått en lärarlegitimation. (Berntsson, 2001). Genom att tilldela en yrkeskår specifika
arbetsuppgifterna, som till exempel att undervisa, skapas ett sätt att monopolisera ett arbetsområde. Professionaliseringen kan också, enligt Berntsson (2001), leda till konflikter mellan yrkesgrupper men också inom samma yrkesgrupp då de tolkar teoretisk kunskap olika. Barnskötare har inte högskoleutbildning och därför inte samma kunskap som en förskollärare vilket kan leda till konflikter mellan grupperna då de inte har samma kunskapsbas. Det kan också leda till konflikter inom samma yrkesgrupp (Berntsson, 2001).
Arbetsfördelning är till viss del ett sätt att monopolisera ett arbetsområde och få kontroll över vissa arbetsuppgifter, eftersom en yrkesgrupp då kan utesluta andra yrkesgrupper från de arbetsuppgifter som de uppfattar kräver viss expertis (Abbott, 1988). Genom att utesluta personer från vissa arbetsuppgifter skapas övertag och makt. Detta leder till att den professionella organisationen blir en strategi- och kontrollanordning där de exkluderar
personer som inte innehar samma kunskap (Brante, 2014). Brante menar att ett sätt att utesluta andra från tillträde till vissa arbetsuppgifter är genom formella krav på utbildning eventuellt legitimation. Utbildningen är argumentet för att hålla andra borta från inflytande över arbetet. Att utesluta någon innebär att de sociala faktorerna, som till exempel att arbetsfördelningen förändras, ändras och de finns de som är över och underordnade i organisationen. Ju mer en yrkesgrupp stängs ut desto större blir autonomin för den andra yrkesgruppen. En yrkesgrupp får makt och inflytande i en organisation beroende på hur värdefull just den gruppens kunskap är för organisationen i fråga (Brante, 2014).
15
För att en profession ska göra anspråk på att ha monopol krävs att yrkesgruppen har
tolkningsföreträde på vissa arbetsuppgifter. Detta kallas jurisdiktion och detta kommer vi att gå in på mer i nästa avdelning.
4:3 Jurisdiktion
Jurisdiktion innebär att en specifik yrkesgrupp gör anspråk på och styr vissa arbetsuppgifter inom en organisation (Abbott, 1988). Att få jurisdiktion på arbetsuppgifter innebär att få kontroll och rätten att bestämma villkor och regler i verksamheten. Genom att ha jurisdiktion kan man skaffa ett monopol på en yrkesutövning. Jurisdiktion handlar om att, med
utgångspunkt i en specifik kunskapsbas, göra anspråk på tolkningsföreträde i relation till ett visst verksamhetsområde (Abbott, 1988). Genom att göra anspråk på vissa arbetsuppgifter inom sin yrkeskategori medför det att en viss yrkesroll tilldelas vissa arbetsuppgifter som anses tillhöra en specifik yrkesroll. I korta drag kan det förklaras med att jurisdiktion handlar om arbetsfördelning inom ett professionellt område. Abbott menar dock att det är så att verksamheten inte alltid följer jurisdiktionen utan den förändras beroende på situation på arbetsplatsen. Dessa situationer kan vara sådana som förändringar i personalen och högre arbetsbelastning.
Abbott (1988) anser också att det är viktigt att först förståden historiska bakgrunden av ett yrke för att kunna göra anspråk och styra över vissa arbetsuppgifter. Det är alltså av stor betydelse att förstå ett yrkes framväxt och utveckling för att förstå hur stor jurisdiktion en yrkesgrupp kan ha eller har möjlighet att utveckla. En yrkesgrupp kan ha jurisdiktion fullt ut men också bara ha en villkorad jurisdiktion där yrkesgrupper arbetar väldigt nära varandra.
4.4 Profession och jurisdiktion i vår studie
Med hjälp av begreppen profession och jurisdiktion vill vi se hur ansvarsfördelningen i den nya läroplanen 2010 fått konsekvenser för och mellan de båda yrkesgrupperna barnskötare och förskollärare i förskolans verksamhet. Den nya läroplanen 2010 skriver fram
förskolläraren som ansvarig för förskolans pedagogiska innehåll och innan låg detta ansvaret på hela arbetslaget. Förskolan är en verksamhet där yrkesgrupperna arbetar mycket nära varandra. Större jurisdiktionen innebär större skillnad mellan yrkesgrupper men förskolans
16
verksamhet vilar mycket på samarbete. Vi vill undersöka vad som spelar störst roll i de
förskolor som är med i vår studie. Genom att se vad som är mest betydelsefullt för personalen, att göra anspråk och styra vissa arbetsuppgifter eller att kunna samarbeta och utgå från
17
5. Metod
I detta avsnitt kommer vi redogöra för vilken metod som har använts för att införskaffa empirin till studien samt varför vi ha valt precis denna metod. Att använda en metod blir ett sätt att ställa sitt eget tyckande och personliga värderingar åt sidan (Alvehus, 2014). Därpå redovisas hur urvalet av undersökningsobjekt och hur insamlingen av material har gått till. Slutligen redogörs hur det insamlade materialet har behandlats.
5.1 Val av metod
I vår undersökning har vi valt en kvalitativ metod. Denna metod engagerar sig i det som yttras och yttrandets innebörd. Kvalitativ forskning är ett tolkande vetenskapligt arbete (Alvehus, 2014). Vi valde att använda oss av intervjuer, som är en slags insamlingsmetod inom kvalitativ forskning. Intervjuer är nästan omöjliga att undgå när det gäller att ta reda på vad människor tänker, känner och hur de agerar i olika situationer. Intervjuer är ett effektivt hjälpmedel till den som intervjuar eftersom intervjupersonen samspelar mer med informanten under intervjun. Vi som intervjuar kan då under mötet både se hur informanten agerar, vad det gäller kroppsspråk, men också följa hur saker hänger ihop under intervjun (Alvehus, 2014). Vi har valt en semistrukturerad intervjuform. I en semistrukturerad intervju följer den som intervjuar ett formulär med ett fåtal frågor, som det kan finnas följdfrågor på, eller ett tema som samtalet inriktas på (Alvehus, 2014). Vi har valt denna intervjuform eftersom det kan vara svårt den som blir intervjuad att veta vad den ska svara eller hur den ska den ska utveckla sitt svar. För oss hjälper följdfrågor oss att få ett mer djupare svar.
Vi har valt, genom intervjuer, lyssna på informanternas åsikter och kunskaper om hur de ser på sina yrkesroller. Hade vi valt observationer istället hade vi haft en annan kunskapsbas att utgå ifrån och resultatet hade därmed blivit annorlunda. Den kunskap vi har valt att bedriva vår studie på är personalens upplevelser och åsikter där för var det mest lämpligt att
genomföra intervjuer.
5.2 Val av förskolor och intervjupersoner
Genom att kontakta flera förskolor, där vi kan intervjua olika yrkesroller inom
18
yrkesgrupperna ser ut i praktiken. Samtidigt har vi valt flera kommuner för att se om svaren från intervjuerna skiljer beroende på vilken kommun de arbetar i. Att få ett bredare perspektiv hjälper oss att få en förståelse för hur/om yrkesrollerna interagerar med varandra i de
förskolor vi har besökt.
Den ena förskolan vi har valt att göra intervju på ligger i en mindre tätort i södra Sverige. På denna förskola finns det tio förskollärare och nio barnskötare. Den andra kommunen, som vi har valt att besöka för att göra intervju på, ligger i en storstad i södra Sverige. På denna förskola finns det 16 förskollärare och 9 barnskötare.
Vi har valt att intervjua fyra förskollärare och fyra barnskötare från två kommuner.
Intervjupersonerna är i olika åldrar och har olika lång erfarenhet från förskolan. Barnskötare 1 arbetar i den större kommunen och har arbetat i 16 år. Barnskötare 2 arbetar också i den större kommunen och har 17 års erfarenhet. Förskollärare 1 och 2 arbetar i den större kommunen och har båda 6 års erfarenhet. Barnskötare 3 arbetar i den mindre kommunen och har 6 års erfarenhet. Barnskötare 4 har 31 års erfarenhet. Förskollärare 3 har arbete 19 år inom yrket och förskollärare 4 har 10 år som barnskötare och 12 år som förskollärare.
5.3 Genomförande
Vi har lagt mycket tid och energi på att få ett bra intervjuunderlag innan vi startar med intervjuerna. Vi valde att ha ett visst antal av frågorna riktade till både barnskötare- och förskollärare medan ett antal av frågorna var riktade till respektive yrkesroll. Att anpassa frågorna till undersökningens problemställning och till de man intervjuar gör att de kan förstå och känna igen sig i frågorna (Alvehus, 2014). Intervjuerna har skett på intervjupersonernas förskolor för att de ska känna sig trygga och bekväma.
Vårt förhållningssätt till intervjupersonerna, under intervjun, var att försöka vara så objektiva som möjligt och ställa ett fåtal frågor som det gavs möjlighet att ställa följdfrågor på. Vi tänkte även på att under intervjun inte sätta några värderingar eller ge ledande frågor, utan låta personerna prata till punkt innan nästa följdfråga. Genom att spela in våra informanter vid intervjuerna för att vi skulle kunna vara goda lyssnare under intervjun. Att skriva ner svaren under intervjun kan göra att fokuset på vad intervjupersonen säger försvinner men också att
19
intervjupersonens kroppsspråk och ansiktsuttryck missas. Det är även svårt att hinna skriva ner allt en person säger och då försvinner kanske det viktigaste (Alvehus, 2014).
5.4 Etiska överväganden
När en studie skrivs finns det ett par etiska ställningstagande som det ska tas hänsyn till. Via vetenskapsrådets hemsida går det att läsa vad rådet rekommenderar att vi som skriver ska följa. De forskningsetiska principerna är indelade i fyra huvudområden som är
informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Innan intervjuerna genomförs ska det delas ut utförlig information om vad som ska göra, beskriva syftet med studien och understryka att det är frivilligt att delta (Vetenskapsrådet, 2011).
Informationskravet innebär att vi beskriver syftet med forskningen för de berörda i studien. Samtyckeskravet betonar att deltagandet är frivilligt. Vi uppfyllde dessa krav genom att skicka ut en samtyckesinformation där vi beskrev vår studie och att deltagandet är frivilligt.
Konfidentialitetskravet innebär att all information som samlas in under intervjuerna ska förvaras i förtroende och utan att någon obehörig får ta del av dem. Det insamlade materialet får enligt nyttjandekravet bara användas för forskningsmålet. Vi har varit noga med att förvara det inspelade materialet otillgängligt för obehöriga och kommer att radera det när studien är färdig. Vi kommer inte att dela med oss av den information som kommit fram under intervjuerna.
Innan vårt besök på respektive förskola skickade vi ut ett informationsblad där vi har informerat bland annat vad studien handlar om, att deltagande är frivillig och att vi kommer att spela in samtalen. Vi berättade att inga namn eller förskolor kommer att benämnas i texten.
5:5 Behandling av intervjumaterialet
Enligt Alvehus (2014) är transkriptionen det första som görs i en analys. Då vi har spelat in intervjuerna krävs ett hänsynsfullt och tidskrävande arbete att skriva ner vad som har blivit sagt under själva intervjun vilket Alvehus (2014) även skriver. Detta har vi gjort efter varje intervju för att inte glömma några viktiga detaljer som informanternas kroppsspråk och ansiktsuttryck under frågorna. Varje intervju har transkriberats i sin helhet. Vi är medvetna
20
om att vårt sätt att se och tolka materialet påverkar vår analys. Tolkningen påverkas av oss som personer och vilken bakgrund vi har (Alvehus, 2014). Alvehus (2014) skriver att genom att förbättra sättet att se på omvärlden medverkar vi till en ny förståelse av den.
Vårt upplägg i resultat- och analysdelen är att vi har valt att redovisa svaren från intervjuerna först i en resultatdel för att sedan göra analysen i själva analysdelen. Detta för att läsarna ska få en bättre uppfattning och förståelse för hur vi har gått tillväga för att komma fram till vårt resultat. Vi har också valt att kategorisera intervjumaterialet utifrån yrkesgrupperna
barnskötare och förskollärare för att få en bättre överblick i resultatdelen. I analysdelen har vi sedan utgått från de teoretiska begrepp som vi har valt i teoridelen till att tolka och analysera det som har kommit fram i resultatdelen.
21
6. Resultat
I följande kapitel kommer vi att redogöra för vårt resultat av intervjuerna med barnskötare och förskollärare. Vi kommer att skriva fram det vi har sett som betydelsefullt i intervjuerna. Vi benämner kommunerna som en större kommun i Sverige och en mindre kommun i Sverige för att senare kunna analysera om det finns skillnader mellan kommunerna.
I avdelningarna 6.1 och 6.2 kommer det att redogöras för de båda yrkesgruppernas syn på arbetsuppgifterna efter den reviderade läroplanen. Avdelningarna 6.3 och 6.4 tar upp ledarskap och vilken syn de båda yrkesgrupperna har på det. Avdelning 6.5 tar upp kvalitén och dess betydelse för personalen och verksamheten.
6.1 Barnskötarnas syn på arbetsuppgifter efter den reviderade
läroplanen 2010
Barnskötare 1 berättar att hon tror att arbetsuppgifternas fördelning beror mycket på vilket arbetslag hon är i. Då hon har varit i detta arbetslag länge känner hon inte att
arbetsuppgifterna har förändrats. Hon anser att arbetsuppgifter fördelas lika. Hon berättar även att alla på förskolan dokumenterar, utför utvecklingssamtal och har reflektionstid och det har sett likadant ut i verksamheten alltid. Barnskötare 1 poängterar att alla jobbar med barnen därför det viktigt att alla kan dokumentera vad de ser för att kunna se alla barns möjligheter. Hon berättar vidare att med detta synsätt hjälper hon sina kollegor att stimulera och föra verksamheten framåt. Att arbetsuppgifterna blivit detsamma efter den reviderade läroplanen kan bero på att de som arbetar i hennes arbetslag alla är äldre.
Barnskötare 2 berättar att även hon anser att det inom hennes arbetslag inte blivit någon förändring efter den reviderade läroplanen. Hon säger:
Med tanke på att själva läroplanen ska nu förskollärare ta mer ansvar för den pedagogiska verksamheten men personligen upplever jag inte att de inte hänt någon förändring av rollerna hur man har det i arbetslaget.
På Barnskötare 2 förskola arbetar de efter en helhet för att göra läroplanen synlig och allas del är lika viktig enligt henne. Dessutom menar hon att det nämligen inte går att ha tydliga
22
gränser i hur fördelningen av arbetsuppgifter blir i verksamheten. Alla har faktiskt samma ansvar i att nå målen i läroplanen. Hon nämner dock att det i vissa fall är bättre att
förskolläraren har ansvar för den pedagogiska biten. Samtidigt nämner hon att det är många faktorer som spelar in angående hur ansvaret ska fördelas. Barnskötare 2 tycker hellre att människors erfarenhet och kunskaper ska ha en större betydelse i ansvarsfördelningen.
Barnskötare 3 har inte varit med innan den reviderade läroplanen men de förändringar hon ser i sitt arbete de senaste åren är att kommunen satsar mer på undervisning och det förväntas förskolläraren ansvara för. Barnskötaren ska sedan ta hand om det andra. Hon berättar om en annan märkligförändring som är att barnskötare inte fått hålla i utvecklingssamtal vilket nu förskolläraren kan delegera till henne som barnskötare. Nu upplever hon att hon plötsligt duger.
När barnskötare 4 berättar om vad hon ser som förändringar efter den reviderade läroplanen säger hon att det nu arbetas mer utifrån målen i läroplanen. En mer medvetenhet i olika ämnen som matematik, teknik, naturvetenskap finns nu. Hon berättar vidare att ansvaret för den pedagogiska verksamheten de senaste åren ligger på förskolläraren men det beror nog mest på förskolechefernas fördelning av arbetsuppgifter anser hon. När frågan om dokumentation, reflektionstid och utvecklingssamtal kommer upp berättar hon att efter den reviderade läroplanen får barnskötare inte längre utföra dessa uppgifter. På följdfrågan om hur detta känns får vi svaret:
Jag tycker det är lite trist, engagemanget dippar om man inte får vara med på slutresultatet.
Trots detta berättar hon att hennes position i arbetslaget inte direkt har förändrats eftersom hon är en person som tar plats och det kommer hon fortsätta att göra. Hon anser även att de båda yrkesgrupperna bör se varandra som hyfsat jämlika kollegor.
De två barnskötarna från den större kommunen berättar att arbetsuppgifterna sett likadant ut alltid och de har samma position i arbetslaget. När de två andra barnskötarna från den mindre kommunen berättar om sina upplevelser anser de att de är fråntagna vissa arbetsuppgifter som dokumentation och reflektionstid men anser ändå att de har samma position i arbetslaget.
23
Sammanfattningsvis kan vi se att de tre barnskötare som arbetat länge inom förskolan anser att deras position i arbetslaget inte har förändrat efter den reviderade läroplanen 2010.
6.2 Förskollärarnas syn på sina arbetsuppgifter efter den
reviderade läroplanen 2010
Förskolläraren 1 och 2 har ingen erfarenhet innan den reviderade läroplanen men förskollärare 1 berättar om sin syn på arbetsfördelningen och att de är lika i arbetslaget men att hon ibland delegerar ut uppgifter eftersom hon har det yttersta ansvaret.
När förskollärare 2 pratar om skillnader mellan arbetsuppgifterna beroende på yrkeskategori berättar hon att den största skillnaden är när barn har svårigheter och en specialpedagog ska kopplas in. Då anser hon att hennes kunskap är djupare och måste ta den uppgiften. Vidare säger hon att det är bra att arbetsuppgifterna fördelas så lika som möjligt. Hon säger:
Man måste kunna säga: Gör du det så går jag ut med barnen. Genom att inte fastna i yrkesrollerna utan att se varandras kompetenser och fördelar, hjälper och stöttar man varandra.
Det är av betydelse för henne att den som vill dokumentera gör det och den andra kan vara den som går ut med barnen. Det är inget som ska läggas enbart på en yrkeskategori. Hon förklarar vidare vad hon känner att hennes förskolechef har för syn på de båda yrkesgrupperna och fördelningen av arbetsuppgifter. Hon känner att de ibland fokuserar för mycket på vad styrdokumenten säger. Hon upplever att det finns så många kompetenta barnskötare och förskollärare som skulle kunna ta mer del av varandras kompetenser vilket chefer ibland inte ser. I det arbetslaget hon arbetar nu känner hon att det är mest hon som håller i samlingar. Det är även hon som tar de utvecklingssamtal som kräver en djupare förklaring av barns
utveckling om vad som är normalt och inte. Vidare förklarar hon det med att hon känner sig bekväm i detta och vill underlätta för arbetslaget.
Förskollärare 3 har arbetat i många år och berättar att hon känner en skillnad efter den reviderade läroplanen. Det hon upplever är att förskolan har förstärkts. Hon upplever att det finns en skillnad på arbetsuppgifterna men det kan vara svårt att se skillnaden när de arbetar så nära varandra. Det som tydligt skiljer sig, säger hon, är att förskolläraren är den som dokumenterar och håller i utvecklingssamtal.
24
Förskollärare 3 berättar, om en erfarenhet hon har från en tidigare kommun, där förskolläraren tydligt höll i samlingar och barnskötarna hjälpte till. Där upplevde hon att det blev en större klyfta mellan yrkesrollerna men där hon jobbar idag känner hon att de har en närmare relation mellan yrkena. Den stora skillnaden överlag mellan yrkesgrupperna känner hon är mest det sätt vi tänker och resonerar kring en del frågor. Hon säger:
Man ser på saker på olika sätt ibland fast man är i samma verksamhet men vi har olika uppfattning om vissa saker. Ibland så kanske man inte vågar diskutera just de här olikheterna vi har och faktiskt har olika utbildningar. Alla är lika viktiga men man ser ändå på saker på olika sätt. Så där är stor förändring tycker jag
Förskollärare 3 menar att det är ett känsligt ämne att säga att det finns en högre utbildning hos förskollärare och att det ska synas tydligare i verksamheten. Hon poängterar att utbildningen ska värdesättas på ett tydligare sätt. Hon berättar att arbetsuppgifter ska fördelas efter vad en person är bra på. Allas kompetens ska ta tillvaratas på. Den största skillnaden hon upplever efter den reviderade läroplanen är att förskolläraren ska följa barns utveckling både det enskilda barnet och i gruppen. Hon upplever det som en svårighet eftersom tiden inte alltid finns och förklarar det såhär:
Det är så mycket och jag tycker ibland inte att man ges de förutsättningar till att kunna sätta sig ner och verkligen göra det. Vi har planering men då måste ni vara beredda på att jobba i barngruppen då, säger min chef. Och det gör man absolut! För vi är här för barnen. Men då känner jag det man ska gör som förskollärare, d.v.s. undervisa och allt det, kommer åt sidan. Kan man inte planera och reflektera så kan jag inte hålla i en undervisning. Det finns ingen lärare på skolan som bara går in och har NO och säger “jag vet faktiskt inte vad jag ska göra
idag”. Det blir så att vi räddar upp dagen hos oss och det är vi fantastiska på i förskolans värld
men då sätts också något åt sidan.
Förskollärare 3 menar att ledningen inte lyssnar på vad förskollärare behöver för att kunna genomföra sina arbetsuppgifter på det bästa sättet. Hon tycker även att riktlinjerna för vem som ska gör vad blir otydliga. Hon beskriver det så här:
Arbetsuppgifterna behöver lyftas mer än vad det gör. Det har varit uppe men sen faller vi tillbaka och alla gör samma sak men förskollärare vet att egentligen skulle vi behöva göra mer än barnskötarna. Det man ständigt pratar om är detta men hur ska man få till det just ur förskollärarrollen. Att man kan känna att jag har gjort detta idag för att vi har sett att barnen, gruppen eller det enskilda barnet har detta intresset och/eller har lärt sig detta. Det skulle behöva lyftas mer så alla blir mer medvetna om att det finns skillnader.
25
Förskollärare 3 menar att det borde finnas mer reflektionstid tillsammans med andra förskollärare och att ha tydligare arbetsfördelningar så att förskolläraryrket lyfts.
När förskollärare 4 berättar om vad hon känner har förändrats med den reviderade läroplanen delar hon även en annan erfarenhet, nämligen att hon började som barnskötare och
vidareutbildade sig till förskollärare. På frågan om hon upplever att det finns någon skillnad på de båda yrkena svar hon att den stora skillnaden är möjligheten att gå kurser och stärka sin kunskap. Hon berättar att hon strävade efter så mycket kunskap som möjligt och valde därför att läsa vidare. När vi gick närmare in på frågan om den reviderade läroplanen så känner hon att de idag arbetar mer tydligt med läroplanen i verksamheten och att det är förskolläraren som har ansvaret för att läroplanen följs. När det kommer till utvecklingssamtal,
dokumentation och reflektionstid så är det förskolläraren som gör det på vår förskola säger förskollärare 4.
6.3 Barnskötarnas syn på förskollärare som ledare
När barnskötare 1 får frågan om vem hon anser är ledare i hennes arbetslag så berättar hon om en förskollärare och beskriver hennes ledaregenskaper så här:
Vissa människor är speciella och man måste hitta vägar att bemöta alla på. Det är hon bra på! Det är bara våra fördomar som gör hur vi bemöter varandra. Hon lyssnar alltid på sina
medmänniskor och sätter sig in i deras situation och tolkar innan hon sedan bemöter personen. Hon är en bra ledare men hon vill inte acceptera att hon är en ledare.
Barnskötare 2 förklarar på frågan om vem som är ledare i hennes arbetslag, att de alla
kompletterar varandra och hon ser inte någon tydlig ledare. Hon beskriver det lite kortfattat så här:
Förskollärarna på min avdelning ger mig fria händer att utföra aktiviteter, på grund av min erfarenhet och kunskap, och vad jag bär med mig i min ryggsäck. Allt räknas samman och det resulterar i en helhet.
Barnskötare 2 beskriver vad ledarskap innebär för henne och det är att alla har lika stor
26
utvecklar hon att alla förskollärare inte är ledare bara för de har en utbildning. Utbildningen gör inte alltid att de har den kompetensen som krävs.
Barnskötare 3 beskriver att när det inte finns en förskollärare i hennes arbetslag så är det hon som för projektet vidare. Hon upplever att hon får mer ansvar då. Men samtidigt känner hon att det saknas en ledande roll när en förskollärare saknas.
Barnskötare 4 beskriver att det inte är alla förskollärare som är ledare. Tar inte förskolläraren den ledande rollen så går hon in och tar den. När hon beskriver vad en ledare ska ha för egenskaper säger hon följande:
En tydlig arbetsledare ska ha koll. Övergripande koll är positivt så man vet vad som ska göras nu. Så jag tycker det är bara positivt med ledarskap men då ska den personen också ha koll. Just nu känner jag inte att den förskolläraren, i mitt arbetslag, har den egenskapen som krävs av en ledare. Så det känns svajigt. Jag känner inte ledarskap ifrån den personen.
Hon beskriver alltså att hon vill ha en ledare men tyvärr har inte alla förskollärare denna egenskap. Men avslutar med att hon tycker personalen ska se varandra som jämlika kollegor.
6.4 Hur ser förskollärarna på sin roll som ledare
När förskollärare 1 berättar om hennes tankar kring att vara en ledare ser hon det utifrån att hon ska vara lyhörd och att hon har det särskilda ansvaret för arbetslaget. Hon förklarar det med att:
Det är ett samarbete oss emellan. Det fungerar ju inte annars om vi inte har en samsyn och strävar åt samma håll. Jag tänker väl att jag ska sammanföra oss. Som ledare måste man värdesätta allas kompetenser och erfarenheter. Jag tänker nog mycket kommunikation och samspel.
När intervjun fortsätter så berättar förskollärare 1 att det ibland känns betungande att vara den som ska sammanföra kollegor, att se åt ett gemensamt håll. Hon berättar att kollegor ibland vänder sig till henne när de har problem med en annan kollega och förväntar sig att hon ska lösa konflikten. Hon känner då att det är svårt för henne att lösa en konflikt, när hon inte varit med, när situationen uppstod och då känns det obekvämt att ta upp konflikten.
27
Förskollärare 1 berättar att hon ser den dagliga kommunikationen som viktig i sin ledande roll. Hon själv kan inte bestämma i verksamheten utan allas tankar och idéer är lika viktiga. Det hon känner att hon tillför i arbetslaget, som förskollärare, är att hon ibland kan förklara saker med hjälp utav teorier som hon har med sig från sin utbildning.
Förskollärare 2 berättar att hon försöker att vara en ledare genom att försöka få sina kollegor att testa nya saker i verksamheten och förklarar för dem hur hon tänker. Hon berättar att hon inte direkt ser sig själv som en ledare utan allas kompetenser är viktiga. Hon berättar att hon lyfter sina kollegor när de gör en bra dokumentation och är noga med att barnskötarna ska känna att de gör ett bra jobb. När motfrågan kommer om hon känner, att hon som
förskollärare, får positiv kritik från sina kollegor blir hon fundersam. Hon berättar att hon inte direkt upplever att hon får någon positiv kritik från barnskötarna men däremot känner hon att hon får det från förskolechefen.
Förskollärare 3 känner inte att hon är en ledare i det arbetslaget hon är i just nu utan känner att hennes ledande roll visar sig hos barnen genom att hon ger dem trygghet. När hon får en stund att tänka på vad en ledare är, så framkommer det, att hon genom pedagogiska diskussioner känner att hon leder sina kollegor och tar med sin kunskap. Utifrån verksamheten berättar hon att hon leder andra genom att ta ansvar för olika utbildningar i huset. När hon diskuterar vidare varför hon inte tycker att hon är en ledare framkommer det att hon många gånger upplever att det är svårt att säga sin åsikt eftersom kvinnor ofta tar saker personligt. Hon säger:
Alltså det blir lättare om det finns killar i yrket, de är mer raka. Kvinnor blir mer ledsna och så ska de bli kränkta men jag säger det i syftet i min yrkesroll inte som en vän. En yrkesroll för barnen, för att det arbetet ska bli bättre och för att vi ska utvecklas allihop.
Vidare poängterar hon
Raka rör! Man skiljer på det professionella och personliga om vi ska komma någon vart med barnen och det ska ske en utveckling!
Förskollärare 3 avslutar med att berätta att hon inte är typen som leder men det kan vara så att hon gör det undermedvetet.
28
När Förskollärare 4 berättar om hur det är att vara en ledare nämner hon att ett bra klimat i arbetslaget är viktigt. Klimatet personalen har till varandra återspeglar sig hos barnen. När hon pratar om ledarskap i den pedagogiska verksamheten säger hon följande:
För att kunna leda måste jag hålla mig uppdaterad om nya teorier, följa med i samhällets utveckling. Se vad behöver barnen i ryggsäcken, vad kan jag ge dem för att de ska klara sig bäst. Att lyfta varje enskild individ. Dela mina tankar med kollegor.
När hon får relatera till hur hon tänkte som barnskötare berättar hon att hon inte alls kände sig så djup och medveten om sina tankar. Utbildningen har gjort mig till en bättre ledare.
6.5 Begreppet kvalité och dess betydelse för personalen och
verksamheten
Barnskötare 2 börjar med att berätta att det har pratats mycket om att höja kvalitén på förskolan de senaste 6 till 10 åren. Hon säger:
Jag anser inte att det blivit en bättre kvalité i förskolan med den reviderade läroplanen. Jag utgår först och främst från att barnen ska trygghet i lugna miljöer och bra förutsättningar för sina utvecklingar. Det innebär att arbetslaget ska ha gott om tid och gott om förutsättningar och utrymme att göra sitt arbete.
Barnskötare 1 beskriver vad kvalité är för henne och det innebär att ha en bra en bra kontakt med föräldrar eftersom hon anser att det är grunden för att skapa en trygg barngrupp. Hon beskriver begreppet kvalité så här:
Trygghet och bra kontakt med föräldrar, det är bra kvalité för mig!
På frågan om förskolans kvalité har höjts med den reviderade läroplanen svarar barnskötare 4 att det är ett större fokus på ämnena nu än tidigare och att hon försöker tillföra det hon kan inom de ämnena.
Barnskötare 2 berättar om hon hur hennes kompetens togs till vara på innan den reviderade läroplanen och hur den tas till vara på idag. Hon känner inte att det finns någon förändring för hennes del. Verksamheten hon arbetat i har alltid stimulerat de båda yrkesgrupperna. Hon
29
påpekar att det är varje individs val att skaffa sig kunskap för att fylla på sin ryggsäck. Hon säger också att kunskap är den bästa investeringen både för sig själv och för verksamheten.
Förskollärare 1 berättar om hennes roll i att höja kvaliteten i verksamheten. Hon berättar att de behöver bli bättre på att benämna vad de gör med barnen t.ex. göra matematiken synlig genom att använda matematiska begrepp. Hon berättar även att de varje dag dokumenterar vad de gjort med barnen så att föräldrarna kan få den informationen. Vidare menar hon att på så sätt visar de föräldrarna vad barnen har lärt sig och det är en bra början, att föräldrar tycker att barn lär sig i förskolan. Föräldrarna är nämligen en länk mellan verksamheten och övriga samhället.
När förskollärare 4 pratar om att höja förskolans status i samhället känner hon att de
förutsättningarna inte finns i den kommunen hon arbetar i. Hon ges inte möjligheten att utåt visa att hon är en lärare. När hon vidare pratar om att Riksdagen och Regeringen vill höja förskolans kvalité är hon positiv till det och tycker förskolan är en stor del i barns liv. Hon säger:
I förskolan blir man stärkt eftersom förskolan är barns första skola. Barnen få med sig
erfarenheter som de kan ta vara på när de inte förstår något tänker de på hur sa och gjorde vi i förskolan. Jag känner att vi kanske bryter ner det lite lättare för barnen. Anpassar aktivitet för alla barn i förskolan.
Hon menar att de erfarenheter barn får från förskolan stoppar de i sin ryggsäck och det hjälper dem att förstå saker senare i livet. Förskollärare 4 berättar att med den nya läroplanen kan förskollärare säga att de undervisar, det är en mer tydlighet i lärandet nu.
På frågan om hur ens kompetens bidrar till bättre kvalité av verksamheten säger förskollärare 2:
Jag tänker nog om man då pratar förskollärare och barnskötare så har man ju då en lite mer teoretisk bakgrund och förståelse för hur barn gör och hur barn blir. Och hur vuxna påverkar och inte påverkar men den kompetensen kan man också få genom att ha arbetat länge.
Både förskollärare och barnskötare nämner barngruppernas storlekar och att det har betydelse för kvaliteten i förskolan eftersom möjligheten att följa varje enskilt barns utveckling
30 Barnskötare 4 säger:
De stora barngrupperna gör det svårt att utföra vårt arbete och medför mycket stress. Jag önskar att kommunen följer de riktlinjer som Skolverket satt för barnantalet i barngrupperna. Förskollärare 2 berättar om en faktor som inverkar på kvaliteten i förskolan vilket är att personalen måste ha en samsyn. Hon som förskollärare tänker mycket på barns inflytande och delaktighet medans barnskötare ofta tänker på att vara effektiva. Hon nämner att hennes utbildning spelar en stor roll där.
Både barnskötare 4 och förskollärare 2 pratar om att samhällets syn på förskolan behöver förändras för att höja dess status. De talar båda två om att allmänheten och andra kollegor nämner att de bara är barnskötare eller bara förskollärare vilket barnskötare 4 och
förskollärare 2 tydligt säger att de aldrig gör. När personal säger bara så förminskar det ens roll både inom verksamheten och i samhället menar de. Barnskötare 4 poängterar att det handlar om ett egenvärde när hon talar om sitt yrke.
31
7. Analys
I detta kapitel kommer vi att analysera resultatet. Vi kommer att utgå från begreppen i
teoridelen och ställa dem i förhållande till de båda yrkesrollerna förskollärare och barnskötare. Vi kommer också att se om resultatet i analysen skiljer sig mellan de olika kommunerna.
Vi börjar med att analysera resultatet utifrån profession och professionalism sedan kommer vi att utgå ifrån jurisdiktion och monopol. Avslutningsvis kommer slutsatser ifrån studien.
7.1 Profession och professionalism
Det som avgränsar en profession från andra yrken, förutom utbildning, är att det arbete som utförs grundar sig på specificerad akademisk kunskap. Det som utmärker professionen är innehavandet av kunskap och kvaliteter som önskas av samhället och som bara finns hos en begränsad kategori av personer (Abbott, 1988). Enligt regeringen ska förskollärare ansvara för den pedagogiska verksamheten i förskolan eftersom de innehar en teoretisk kunskap som barnskötarna inte har och därför ska förskollärare vara en ledare i verksamheten. Ledarskap är en egenskap som skrivs fram i den reviderade läroplanen 2010 och förskollärare förväntas ha denna egenskap. När förskollärarna själva pratar om ledarskap beskriver de det som en börda och vill inte se sig själv som ledare. Förskollärarna ser allas kompetens som lika viktiga och utmärker inte sig själva som ledare. Till exempel beskriver förskollärare 1 det som att hon själv inte kan bestämma i verksamheten utan allas tankar och idéer är lika viktiga. Det går då att ifrågasätta om de politiska besluten om ledarskap inom förskolan verkligen behövs.
Eftersom det framkommer tydligt ifrån personalen att de inte anser att ledarskap tillhör en viss yrkeskategori. Förskolan bedriv även mycket på samarbete och gemenskap vilket möjligtvis är den bästa formen för just denna verksamhet.
Det framkommer att ett bra klimat i arbetslaget är viktigt för förskollärare 4. Att de framför allt vill se varandra som lika och inte ha någon form av hierarki i arbetslaget. Det gör att ledarskapet åsidosätts och de vågar inte ta plats. När barnskötare 1 får frågan om vem hon anser är ledare i hennes arbetslag berättar hon om en förskollärare:
32
Då förskolläraren inte litar på sin egen professionella kunskap blir den ledarroll som
förskolläraren förväntas ha svag. Förskollärare litar inte riktigt på sin egen kunskapsbas. Det råder också en tveksamhet hos förskollärarna om de vill synas mer i verksamheten. Alla nämner att när det praktiska arbetet görs så gör alla samma. Det barnskötare nämner är att deras långa erfarenhet väger över och de är alla lika i arbetslaget. Båda yrkesgrupperna är överens om att personlig kompetens är viktigare än själva utbildningen. De menar att alla ska göra det de är bra på. Vilket innebär att arbetsfördelningen blir lika för både förskollärare och barnskötare. Förskollärarna misslyckas härmed att skaffa kontroll över en tydligt avgränsad jurisdiktion i den pedagogiska verksamheten i förskolan.
Det framkommer en tveksamhet gällande förskollärares professionella ställning på
arbetsplatsen eftersom alla ska ses som lika enligt våra informanter. Arbetslagstraditionen har fortfarande en stark påverkan på verksamheten trots att den reviderade läroplanen 2010 har en tydligare inriktning på förskollärarens ansvar. Förskollärarna anser inte att deras kunskap är merbetydelsefull än barnskötarnas erfarenhetsbaserade kunskap. Förskollärarna vågar inte använda sin teoretiska kunskap för att vara ledare vilket gör att deras professionalism kan ifrågasätta. Kanske är det inte helt fel att värdesätta yrkeserfarenhet framför teoretisk kunskap eftersom de flesta informanter väljer att lyfta fram just detta. Det sätt som personalen har mot varandra i vår studie visar att verksamheten fungerar och alla ska göra det de är bra på. Vilket gör att de kanske inte finns ett behov av att lyfta just ett yrke. Väljer ett yrke att stå över ett annat kan det leda till att verksamheten stabila grund ändras och det blir mer en vi mot dem känsla. Det är kanske en mer vi-känsla som behövs inom denna profession.
I läroplanen skrivs det fram ett tyngre ansvar på förskolläraren som ska ansvara för att arbetet i verksamheten sker i enlighet med målen i läroplanen. I de delar av läroplanen där ansvaret skrivs fram som arbetslagets ansvar vilar ändå ett tyngre ansvar på förskolläraren att målen uppnås. Förskollärarna, i vår studie, vill men känner inte att de har modet att leda
barnskötarna att nå målen utan gör det gemensamt, som ett arbetslag. Förskollärarnas har en mer professionell kunskap som inriktar sig mer teoretiskt medans barnskötarna mer förlitar sig på yrkeserfarenhet. Yrkeserfarenhet ska inte underskattas och kan ibland väga tyngre än teoretisk kunskap enligt våra informanter.
I den mindre kommunen känner förskollärarna en förändring, genom den reviderade
33
större betydelse i verksamheten. Förskollärarna i denna kommun upplever att de har större möjlighet att utnyttja sin professionalism genom att förskollärarna nu undervisar i
verksamheten. Förskollärarna känner att de nu lär barnen och de anser att kvaliteten på förskolan därmed höjts.
Efter att analyserat resultatet utifrån profession och professionalism behöver det även
analyseras utifrån begreppen jurisdiktion oh monopol eftersom de är starkt sammankopplade med varandra.
7.2 Jurisdiktion och monopol
Jurisdiktion utgår ifrån den kunskapsbas eller det verksamhetsområde professionen innehar som ger den rätt till tolkningsföreträde i ett specifikt sammanhang (Abbott, 1988).
Barnskötare menar att utbildning inte alltid ger den kompetens som krävs för att kunna utkräva kontroll över en tydligjurisdiktion, vilket leder till att förskollärarnas monopol i relation till förskolans pedagogiska uppdrag inte kan upprätthållas. Har en yrkesgrupp ingen jurisdiktion kan inte monopol uppnås. Brante (2014) skriver att genom att utesluta personer från vissa arbetsuppgifter ger det upphov till övertag och makt. Någon sådan uteslutning, som Brante skriver om, har vi inte kunnat se i den större kommunen och bara till viss del i den mindre kommunen. Lång erfarenhet kan ge samma förutsättningar och kunskaper att utföra arbetet. Barnskötarna anser att arbetsuppgifterna ska fördelas lika men de förskollärare som har arbetat längre inom förskolan ger uttryck för att de önskar en större skillnad mellan yrkesgrupperna. Å en sida säger förskollärarna att de vill ha kontroll över arbetsuppgifterna men i nästa stund säger de att arbetsuppgifterna ska fördelas efter vilken kompetens som finns inom arbetslaget oberoende vilken yrkeskategori personalen har. Utifrån detta resonemang blir det svårt att hävda att förskollärarna har kontroll över en specifik jurisdiktion och däri ingående arbetsuppgifter när även förskollärare anser att barnskötare har kompetens att utföra samma sak som förskollärare.En fråga vi ställer oss då att kan det vara så att det inte behövs två yrkeskategorier inom förskolan?
När de yngre förskollärarna pratar om arbetsuppgifter har de samma syn som barnskötarna. Det märks tydligt att de lyssnar på barnskötarna med lång erfarenhet. Förskollärarna, i vår studie, har inte lyckats uppnå kontroll över arbetsuppgifterna i den jurisdiktion läroplanen ger dem. Genom att barnskötare ibland ifrågasätter den utbildning som en förskollärare har och
34
menar att deras erfarenhet väger tyngre eller i alla fall är likvärdigt med förskollärarnas utbildning. Därmed höjs inte förskollärarna men de kanske inte heller har något behov av att höja yrkets status.
När jurisdiktionen inte har uppnåtts finns inget monopol. Förskollärare har inte lyckats ta kontroll över arbetsuppgifterna och därmed kan deras professionella status ifrågasättas. Utifrån vår empiri där informanterna mer pratar om att samarbete, kompetens och erfarenhet som viktiga komponenter väger detta kanske tyngre än profession och jurisdiktion
Barnskötare i vår studie ser sig som likvärdiga förskollärare. Barnskötare 2 anser att det nämligen inte går att ha tydliga gränser i hur arbetsuppgifter fördelas. Även barnskötare 4 anser att de båda arbetsgrupperna bör se varandra som hyfsat jämlika kollegor.
Den mindre kommunen har gjort ett försök att höja förskollärarna i verksamheten genom att de har fått tydligare ansvarsområden. Det som ändå blir tydligt är att förskollärarna inte känner av någon skillnad i verksamheten. Förskollärare 3 säger det såhär:
[...] alla gör samma sak men förskollärare vet att egentligen skulle vi behöva göra mer än barnskötare (Förskollärare 3).
hon säger även:
[...] ibland så kanske man inte vågar diskutera just de här olikheterna vi har och faktiskt har olika utbildning (förskollärare 3).
Trots att förskollärarna poängterar att arbetsuppgifterna ska skiljas åt på ett tydligare sätt vill de ändå att arbetsuppgifter ska gå till den med mest kompetens. Med detta tankesätt
försvinner möjligheten till att kontrollera en jurisdiktion. Förskollärarna velar hur de vill ha det. Förskolläraryrkets professionella status blir svag eftersom det saknas en tydlig kontroll över den jurisdiktion som den reviderade läroplanen skriver fram. I den större kommunens arbetsfördelning bli det mer jämlikt fördelat med arbetsuppgifter och förskollärarna där känner att detta arbetssätt fungerar bra. När två yrkesgrupper arbetar så nära varandra så behöver kanske inte den ena yrkesgruppen ha mer ansvar i verksamheten. Förskolan är en verksamhet som bygger mycket på gemenskap, utifrån det vi sätt i vår studie, och det är
35
kanske just därför förskollärare inte tar en ledande roll för behovet ibland personalens finns inte.
7.3 Slutsatser
Syftet med vår studie har varit att med utgångspunkt i begreppet profession och jurisdiktion se hur förändringen av läroplanen fått konsekvenser för relationen och arbetsfördelningen mellan de båda yrkesgrupperna barnskötare och förskollärare i förskolans verksamhet.
När vi gått igenom vår empiri om hur läroplanen syns i verksamheten visar denna studie att förskollärare inte har lyckats upprätta någon tydlig jurisdiktion i relation till sina
arbetsuppgifter som det står i den reviderade läroplanen ifrån 2010 om förskollärarens förtydligade ansvar. Förskollärare har den teoretiska kunskapen som för att veta vad som är bäst för barnen jämfört med barnskötarna i den pedagogiska verksamheten men trots detta fungerar det inte i praktiken eftersom barnskötarna har en sådan stor roll i verksamheten och alla personal ser sig som jämlika.
Med utgångspunkt i frågan om hur förskolläraren ser på sitt ansvar efter den reviderade läroplanen och hur synlig förändringen är i praktiken kan vi se att det som väger tyngst inom förskolans verksamhet är erfarenhet framför utbildning. Trots den reviderade läroplanens fokus på förskollärarens ansvar synliggörs inte detta i verksamheten. Förskollärare ska vara ledare i det pedagogiska arbetet men känner att det är en betungande arbetsuppgift då de inte har den erfarenheten ifrån utbildningen att vara just ledare. Förskollärarutbildningen ger dem inte den kunskapen att hävda sin position i relation till barnskötarnas erfarenhetsbaserade kunskap.
I frågan om förskollärarnas förväntningar på sin yrkesroll och arbetet i verksamheten visar studien att förskollärarna med längre erfarenhet önskar att de hade en större roll i
verksamheten och att förskollärares kunskap lyfts fram på ett tydligare sätt. Trots att den mindre kommunen har fördelat en del arbetsuppgifter till förskollärare så är inte skillnaden mellan yrkena tydlig i den faktiska verksamheten. Förskollärarna vill få ett monopol men de motverkar det själva när de konstant säger att allas kompetens är lika mycket värda. Både förskollärare och barnskötares kompetens behövs men kompetensen är olika eftersom de har
36
olika utbildningar. På grund av att yrkesgrupper har olika utbildningar borde olikheterna synliggöras i ansvarsområdena i verksamheten enigt en del av våra informanter.
I vår studie kan vi se att arbetslaget väger tyngre än de professionella i förskolans verksamhet. Att arbetslaget har en samsyn och är likvärdiga gör att förskollärarnas professionella
särställning försvagas. Det vi har upplevt som tydligt genom hela resultatdelen är att ingen vill uttrycka att de har högre kunskap än någon annan. Likvärdighet är ett begrepp som
genomsyrar hela resultatdelen. Ingen ska vara mer värd än någon annan i verksamheten. Hur ska då professionsstatus uppnås om du inte har ett egenvärde och vågar visa din kunskap? Uteblir jurisdiktionen uteblir även förskollärarens inflytande i verksamheten.
I frågan om hur ansvarsfördelningen i den reviderade läroplanen 2010 har påverkat relationen mellan yrkesgrupperna i relation till förskolans pedagogiska innehåll visar studien att det skiljer sig mellan förskollärare hur de upplever sin yrkesroll och arbetsfördelningen. Förskollärarna i den mindre kommunen önskar en tydligare roll i verksamheten medan förskollärarna i den större kommunen är nöjda med hur det är idag. Det som också har kommit fram är att barnskötare inte ser någon större skillnad mellan barnskötare och
förskollärare. Vi kan inte se att den reviderade läroplanen har fått någon större inverkan på det praktiska arbetet i de förskolor vi har besökt.
Vi kan se likheter i de intervjuade barnskötares synsätt när det kommer till erfarenhet. De tycker alla att deras långa erfarenhet innebär att de innehar samma kunskap och kompetens som en förskollärare. Trots att förskollärare har en legitimation och har således monopol inom sitt yrke är det inte synligt i verksamheten eftersom erfarenhet väger tyngre än utbildning i vår studie.
