Patienters uppfattning om preoperativ information

Hälsa och samhälle

PATIENTERS UPPFATTNING OM

PREOPERATIV INFORMATION

EN EMPIRISK STUDIE

SOFIA CUDZOE

ANNE HAGÉUS

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola 61-90 p Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

PATIENTERS UPPFATTNING OM

PREOPERATIV INFORMATION

EN EMPIRISK STUDIE

SOFIA CUDZOE

ANNE HAGÉUS

Cudzoe, S & Hagéus, A. Patienters uppfattning om preoperativ information. En empirisk studie. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö Högskola: Hälsa och samhälle, utbildningsområde omvårdnad, 2008.

Hur informeras en person inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp på bästa sätt? Syftet med denna uppsats var att undersöka hur patienter som ska genomgå elektiv kirurgi uppfattar den information de fått hemskickad tre till fyra veckor innan operation. Datainsamlingen genomfördes på en vårdavdelning på ett sjukhus i södra Sverige och 19 patienter intervjuades. Metod för datainsamling var

semistrukturerade intervjuer vilka genomfördes med stöd av en intervjuguide och analyserades sedan med hjälp av innehållsanalys. Resultatet av studien visar att behov av information är individuellt och styrs av faktorer såsom tidigare vårderfarenhet, hur patienten tolkar information samt vilka känslor patienten upplever i samband med förestående ingrepp. Patientens upplevelse av kontroll är av vikt för hur denne upplever den preoperativa fasen.

Nyckelord: Elektiv kirurgi, information, innehållsanalys, patient, preoperativ, vårderfarenhet

PATIENTS PERCEPTION OF

PREOPERATIVE INFORMATION

AN EMPIRICAL STUDY

SOFIA CUDZOE

ANNE HAGÉUS

Cudzoe, S & Hagéus, A. Patients perception of preoperative information. An empirical study. Degree project 15 Credit Points. Nursing Programme, Malmö University; Health and Society, Department of Nursing, 2008.

What is the best manner of informing a person scheduled for elective surgery? The aim of this study was to investigate how patients scheduled for elective surgery perceive the written information received at home three to four weeks before surgery. Data was collected on a hospital ward in the south of Sweden and 19 patients were interviewed. The method of data collection was semistructured interviews supported by an interview guide. The interviews were analysed with content analysis. The conclusion of this study indicates that the need for

information is individual and depends on factors such as previous patient experience, interpretation of the preparatory information and furthermore what emotions the patient has regarding the oncoming operation. The patient’s

perception of control is important for how he or she experiences the preoperative phase.

Keywords: Content analysis, elective surgery, patient experience, patient education, preoperative

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING 4

BAKGRUND 4

Den preoperativa fasen 5 Preoperativ information 5 Skriftlig preoperativ information 5 Muntlig preoperativ information 6 Sjuksköterskans ansvarsområde 6 Tidigare forskning 6 Benner och Wrubels omsorgsteori 7 Samband mellan person och kontext 7 Stress och bemästrande 8 Vårdavdelningens preoperativa information 9 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9 Beskrivning av Dag 1 10 METOD 10 Urval 10 Inklusionskriterier 10 Exklusionskriterier 10 Datainsamling 11 Databearbetning/analys 12 Etiska överväganden 13 RESULTAT 14 Hemskickat material 14 Tidpunkt för utskick 14 Mängd information 15 Tydlighet 15 Upplevelse av Dag 1 16 Liten/ingen vårderfarenhet 16 Tidigare vårderfarenhet 16 Preoperativ information 17

Viktigt att veta inför operation 17 Informationssökning 18 DISKUSSION 19 Metoddiskussion 19 Urval 19 Datainsamling 19 Databearbetning/analys 20 Resultatdiskussion 21 Behov av information 21 Upplevelse av kontroll 23 SLUTORD 25 REFERENSER BILAGOR

INLEDNING

Bästa patient!

Du har nu blivit uppsatt för operation. Välkommen till Kliniken, operationen kommer att ske tisdag den 6 juli 2008 av Dr Johansson. Inskrivning och

undersökning sker måndag den 5 juli på Klinikens mottagning, ingång 8, plan 1.

Plats för inläggning är reserverad för Dig måndag den 5 juli 2008 på Klinikens vårdavdelning, ingång 8, plan 2. Bekräfta att kallelsen har kommit fram och tacka ja till föreslagen operationsdag genom att redan idag ringa vår telefonsvarare som är öppen dygnet runt.

Välkommen till oss!

Patienten ovan har blivit kallad till operation på en kirurgisk klinik i södra Sverige. Brevet ingår som en del av en större mängd information vilken skickas hem till dem som står i tur för elektiva ingrepp på kliniken.

Att opereras väcker tankar och känslor hos individen. Personen i fråga utelämnas åt andra människors förmågor och färdigheter i en miljö i vilken många inte känner sig hemma.

”Ja alltså man är ju inte oberörd om man ska opereras så det är klart man slänger sig över det och läser igenom …” (Informant H)

Hur informeras en person inför ett elektivt kirurgiskt ingrepp på bästa sätt? Vilket vetenskapligt stöd finns det för utformning av preoperativ patientinformation? Detta upplevde författarna utmanande att granska närmare, då det informativa ansvaret på en avdelning i stor utsträckning ligger hos sjuksköterskan. Att detta lät sig göras som en empirisk undersökning om skriftlig patientinformation via den aktuella klinikens försorg gjorde problemet mer levande och aktuellt. Detta då kontakten med fältet upplevs angelägen i utbildningens slutskede.

BAKGRUND

Utvecklingen inom hälso- och sjukvården visar att vårdtiden på sjukhus blir allt kortare. Patienter uppsatta på väntelista läggs ofta in dagen före operation, vilket får konsekvensen att sjuksköterskan inte får lång tid att förbereda patienten preoperativt (Almås, 2002).

När någon drabbas av en sjukdom eller skada som kräver sjukhusvård kan

situationen uppfattas olika beroende på individen och på omständigheterna i fråga. Gemensamt för alla är att det innebär ett avbrott i det dagliga livet och att man får en ny roll i form av patientrollen. Hur man som patient upplever och reagerar på sjukhusvistelsen beror på flera olika faktorer, såsom hur länge tillståndet varat och om det kan medföra bestående förändringar. I detta sammanhang har möjligheten för individen att förbereda sig inför inläggningen visats vara av vikt (Almås, 2002).

Den preoperativa fasen

Tiden från att beslut fattas om ett kirurgiskt ingrepp tills patienten ligger på operationsbordet kallas den preoperativa fasen (Almås, 2002). Perioden kan av patienten upplevas som stressande, både psykiskt och fysiskt. Brist på kontroll över situationen såväl som resultatet kan medföra att patienten upplever

maktlöshet, ångest och otrygghet (Holm & Hansen, 2000). Vid planerade ingrepp har patienten varit delaktig i att fatta beslutet men för många medför operationen likväl oro. Tidigare egen erfarenhet, andras vårderfarenheter och rapporter i media kan påverka patientens ängslan inför ingreppet. Tanken på anestesi kan också kännas skrämmande och många oroar sig för hur operationen kommer att påverka det dagliga livet framöver. God preoperativ information kan reducera negativa känslor och patienten kan få ett gott utgångsläge inför operationen (Almås, 2002).

Preoperativ information

Patientinformation ingår i den preoperativa omvårdnaden. Vid elektiva ingrepp kan patienten förberedas genom att informeras i god tid före planerad operation. Informationen bör ske både skriftligt och muntligt. Den skriftliga kan ges tillsammans med kallelsen och sedan följas upp med muntlig information i samband med inläggning (Holm & Hansen, 2000). Att god preoperativ information kan minska patientens grad av stress, smärta och ångest visar en litteraturstudie av Hughes (2002), som lägger fram ett flertal bevis för att preoperativ information kan reducera oro inför operation.

Otillräcklig information kan i värsta fall leda till att patienten oroar sig i sådan utsträckning att hans eller hennes energiresurser förbrukats före operationen. Detta kan leda till sämre förutsättningar att motstå komplikationer, såsom infektioner eller blödningar (Almås, 2002).

Skriftlig preoperativ information

Vid elektiva kirurgiska ingrepp är det lämpligt att information skickas hem till patienten (Jahren Kristoffersen, 1998). För att patienten ska kunna förbereda sig och planera inför operationen exempelvis med arbete och familj, bör en kallelse erhållas minst 2 veckor före inläggningen. Kallelsen bör innehålla enkla och tydliga instruktioner om avdelningen, datum och tid för operation samt namn på operatör. Utöver detta bör patienten få information om vad som ska ske under vistelsen och hur han eller hon ska förebereda sig. Materialet bör ha ett enkelt språk eftersom det inte finns möjlighet att reda ut oklarheter när patienten läser informationen i hemmet. Informationen bör inte vara för omfattande då det finns risk att patienten inte kan ta till sig allt. Hemma kan patienten läsa materialet i lugn och ro och bekanta sig med innehållet. Vid inskrivningssamtalet finns det möjlighet för sjuksköterskan att ta fram informationen och fråga om patienten har läst den och där svara på eventuella frågor (Almås, 2002). Den skriftliga

kombineras med samtal mellan patient och vårdgivare (Jahren Kristoffersen, 1998).

Muntlig preoperativ information

Det är viktigt att sjuksköterskan kartlägger patientens informationsbehov och utgår från detta. Vid ankomst till avdelningen kan patienten berätta vad han eller hon har fått för information, vilket ger sjuksköterskan en bild av patientens behov av ytterligare kunskap. Det är angeläget att patienten förstår samt tar till sig den preoperativa informationen då denna kan påverka den postoperativa fasen. Goda informationsrutiner kan leda till att patienten vårdas färre dygn på sjukhus, samt har mindre smärta och obehag efter operationen (Almås, 2002).

Sjuksköterskans ansvarsområde

Att ge information på rätt sätt i rätt tid till patienten är en del av sjuksköterskans ansvar och ingår som en del i att ge god omvårdnad preoperativt. Sjuksköterskans ansvarsområde gällande patientundervisning och information regleras genom olika lagar och förordningar. Två av dessa är Hälso- och sjukvårdslagen (HSL 1982:763) och Socialstyrelsens ”Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska” (2005).

HSL (1982:763 §2) fastslår att ”vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten” och vidare att ”patienten skall ges individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder för undersökning, vård och behandling som finns”.

”Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska” (Socialstyrelsen, 2005) syftar till att tydliggöra sjuksköterskans profession och yrkesutövning som ett bidrag till patientsäkerheten. Den del av kompetensbeskrivningen som behandlar information och undervisning beskriver hur sjuksköterskan bör ha förmåga att ta hänsyn till tidpunkt, form och innehåll när han eller hon undervisar en patient. Vidare ska sjuksköterskan förvissa sig om att patienten har förstått den givna informationen (a a, 2005).

Sjukvårdens mål förmedlas via sjuksköterskan, hon eller han måste möta och informera patienten där denne befinner sig för att främja hälsa, förebygga sjukdom, återställa hälsa och minska lidande (SOSFS 1993:17).

Tidigare forskning

Mitchell (2007) beskriver i en litteraturstudie att vid ankomst till en avdelning upplever många patienter som står inför en operation mindre kontroll över situationen än de önskat. Vidare genom att öka patientens upplevda nivå av personlig kontroll kan begränsas ängslan och reduceras intrycket av obekant och steril klinisk miljö och den största utmaningen är att tillhandahålla information på rätt nivå. Den av Mitchell (2007) granskade litteraturen visade också att en del patienter behöver mindre information än andra för att hantera oro inför en stressande situation såsom en operation, för mycket information skulle då kunna öka stressnivån. För andra gäller vice versa. Mitchell föreslår att idealet vore att tillhandahålla valmöjligheter gällande informationsnivå i kontakt med patienten före inläggning. Denna informationsnivå skulle sedan kunna bestå genom hela patientens vårdprocess. Om patientens informationsbehov förändras bör informationen anpassas efter de situationer som uppstår (a a, 2007).

I en norsk studie ”Pasienters opplevelse av informasjon i forbindelse med en operasjon” (Kvalvaag Grönnestad & Blystad, 2004) beskrivs hur patienter upplever pre- och postoperativ information. Patienterna hävdade att den

preoperativa informationen gav en upplevelse av kunskap, reducerade osäkerhet och oro samt hjälpte till att bearbeta känslorna kring sjukdomen. Vidare uppgav patienterna att informationen gav en trygghetskänsla och hjälpte dem att

förebereda sig på det de skulle gå igenom. Patienterna upplevde att den skriftliga information de hade mottagit hade begränsad nytta.

”Du ser igjennom det, men det er ikke noe du leser flittigst. Du tenker at

noen vil nok hjelpe deg underveis” (a a, s 5).

I en svensk studie ”Pre- and postoperative information needs” (Lithner & Zilling, 2000) undersöks vad patienter önskar veta inför och efter planerad operation, samt om de önskar informationen skriftligt eller muntligt. Enligt patienterna var

information om behandling, eventuella komplikationer samt postoperativ smärta viktigast inför operation. Även beräknad vårdtid på sjukhuset samt eventuell uppföljning efter operationen ansågs vara viktig information. På frågan om de önskade informationen skriftligt eller muntligt önskade flertalet patienter skriftlig information om eventuell uppföljning efter operationen, medan flertalet önskade muntlig information om behandling, komplikationer, sårvård samt sjukhusrutiner (a a, 2000).

Rhodes et al (2006) undersöker i en litteraturstudie hur patienter upplevde tiden på sjukhus från inläggning fram till den planerade operationen, samt vilka

omvårdnadsåtgärder under denna period som ledde till att de kände sig tillfreds. I granskningen framkom bland annat följande åtgärder; göra väntrum/dagrum trivsamt, uppmuntra patienten att ta med böcker, musik och liknande förströelse, uppmuntra anhörigas närvaro, att personalen lyssnar på patienten och förklarar utförda omvårdnadsåtgärder, samt ett kontinuerligt omhändertagande, om möjligt av samma personal (a a, 2006).

Benner och Wrubels omsorgsteori

Patricia Benner och Judith Wrubels omsorgsteori utgör studiens referensram. Deras teori utgår från begreppet ”caring” vilket Kirkevold (2004) översätter med ”att bry sig om” (s 230). Som Benner och Wrubel använder begreppet handlar det om förhållandet mellan individen och det denne uppfattar som meningsfullt och av betydelse för just honom eller henne (a a, 2004). Genom att bry sig om något eller någon urskiljs vad som är av vikt och vad som är mindre betydelsefullt för individen. Det är som är meningsfullt och av värde, som engagerar individen leder också till sårbarhet och utsatthet, med andra ord stress (Jahren Kristoffersen, 2006).

Samband mellan person och kontext

Benner och Wrubel identifierar fyra egenskaper som förklarar sambandet mellan personen och dennes kontext, alltså personens historiska, kulturella och sociala sammanhang (Kirkevold, 2004).

Den första egenskapen är kroppslig intelligens - den kunskap människan får via sin kropp i form av känslor och sinnesintryck (Kirkevold, 2004). Kroppslig intelligens är omedveten och uppmärksammas först i en situation där den är otillräcklig, exempelvis vid inläggning på sjukhus (Jahren Kristoffersen, 2006).

Den andra är bakgrundsförståelse, som är av avgörande betydelse för hur individen, exempelvis den som tidigare varit patient, tolkar omvärlden. Denna förståelse uppnås genom uppväxt i en bestämd kultur (Kirkevold, 2004). Den är förvärvad från födseln och delas av alla inom denna kultur. Den kroppsliga intelligensen gör det möjligt att ta till sig den kulturella bakgrundsförståelsen (Jahren Kristoffersen, 2006).

Den tredje handlar om personens speciella intressen. Att vissa föremål och människor är betydelsefulla leder till engagemang och involvering i världen. Det som betyder något är sålunda individens speciella intressen. Förändringar i individens liv tolkas efter vad det betyder för denne eller efter vilka konsekvenser det får för personens speciella intressen. Ohälsa, skada eller sjukdom gör tidigare självförståelse otillräcklig. Beroende på hur mycket individens speciella intressen hotas, upplever denne olika grad av stress (Jahren Kristoffersen, 2006).

Den sista egenskapen är situationsbegreppet. Mot bakgrund av de tre andra egenskaperna utför personen sina uppgifter i en given situation utan att behöva tolka och planera vad hon eller han ska göra. Situationsbegreppet är smalare definierat jämfört med kontextbegreppet och innebär konkreta här och nu erfarenheter (Kirkevold, 2004).

Stress och bemästrande

Att vara inlagd på sjukhus är en form av stress då kontexten är okänd. Hur personen hanterar denna stress benämner Benner och Wrubel bemästrande. Det handlar inte om att övervinna situationen, utan om den enskilda individens förmåga att förstå, bedöma och se möjligheter. De personliga erfarenheter en person har styr vad han eller hon upplever som viktigt och betydelsefullt i den situation och kontext denna befinner sig i (Kirkevold, 2004).

För att sjuksköterskan ska kunna hjälpa patienten måste hon eller han förstå och förhålla sig till personens egenförståelse av situationen. Omvårdnadsbehov uppstår då individen upplever stress i situationer där de speciella intressena hotas av förlust, sjukdom eller ohälsa. Sjuksköterskan måste utgå från hur patienten upplever situationen och hjälpa denne att i överensstämmelse med sina speciella intressen leva ut detta (Jahren Kristoffersen, 2006).

Att ge patienten information anpassad så att denne kan tillgodogöra sig den utifrån sina förutsättningar och sin situation på ett sätt som är både individuellt och

Vårdavdelningens preoperativa information

Från den aktuella kliniken skickas den preoperativa informationen till patientens hemadress tre till fyra veckor innan kommande operation. Informationen är densamma för alla patienter oavsett vilken operation som ska utföras. Kuvertet innehåller följande information:

• Kallelse med datum för planerad operation och namn på operatör.

• Kriterier som måste uppfyllas för att den planerade operationen ska kunna genomföras.

• Patienten uppmanas att ringa en telefonsvarare och bekräfta att denne mottagit kallelsen och att operationen fortfarande är aktuell.

• Faktablad om postoperativ träning.

• Formulär för ifyllnad av eventuell aktuell medicinering. • Informationsfolder som beskriver (Bilaga 4)

o Punktvis vad patienten ska vara med om och vilken personal han eller hon kommer att träffa, samt vad som sker på operationsdagen.

o Information om avdelningen, råd om hygien under sjukhusvistelsen samt hur de som behandlas med antikoagulantia ska förbereda sig. I denna informationsfolder beskrivs också att rond sker på eftermiddagen. På avdelningen benämns denna rond som visning.

Då det befintliga informationsmaterialet och dess ändamålsenlighet diskuterats, både avseende dess utformning och innehåll var det angeläget att undersöka hur det hemskickade materialet uppfattades av patienterna. I dagsläget tillhandahålls informationen endast på svenska. Intentionen på avdelningen är att översätta materialet till andra språk och inför översättningen önskades en översyn av

informationen. Mot denna bakgrund ämnar författarna att utreda hur patienter som ska genomgå elektiv kirurgi uppfattar den information de fått hemskickad tre till fyra veckor innan operation.

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet var att undersöka hur patienter som ska genomgå elektiv kirurgi uppfattar den information som de fått hemskickad tre till fyra veckor innan operation. Det hemskickade materialet innehåller information om Dag 1 samt allmän preoperativ information. I samband med ovanstående syfte undersöks sålunda även:

• Hur upplever patienterna Dag 1?

Beskrivning av Dag 1

Dag 1 innehåller nedanstående moment i nämnd ordning: • Eventuell röntgenundersökning.

• Träff med läkare på mottagningen för undersökning.

• Träff med sjuksköterska på vårdavdelning för inskrivning och information om behandling samt blodprovstagning och eventuell EKG efter ordination av behandlande läkare.

• Anestesiolog samtalar med patienten.

• Eftermiddagsrond för patienter som ska skrivas in under dagen med operatör, anestesiolog, operationssköterska och sjuksköterska från vårdavdelningen. Ronden omtalas på avdelningen och i denna uppsats som visning.

Dag 2 är operationsdagen.

METOD

Metod för datainsamling var semistrukturerade intervjuer som genomfördes med stöd av en intervjuguide (Bilaga 3) (Kvale, 1997). Det insamlade materialet analyserades sedan med hjälp av innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991).

Urval

Den aktuella avdelningen har 19 vårdplatser och utför årligen ca 3 500 kirurgiska ingrepp, varav ca 60 % är elektiva. På vårdavdelningen arbetar drygt 30

vårdgivare. Under aktuell datainsamlingsperiod var andelen elektiva operationer färre än andelen akuta. För att få tillträde till fältet fungerade

avdelnings-föreståndaren som gatekeeper (Polit & Beck, 2006). Från den aktuella kliniken erhölls en lista på de patienter som skulle genomgå operation under de veckor som var aktuella under datainsamlingsperioden. Samtliga patienter på listan hade erhållit det skriftliga materialet i hemmet. Dessa tillfrågades konsekutivt om deltagande.

Inklusionskriterier

• Patienter som skulle opereras på den aktuella kliniken och som i hemmet erhållit information.

Exklusionskriterier

• Patienter under 18 år. • Patienter med demens.

• Patienter som inte behärskade det svenska språket, då den skriftliga informationen endast fanns tillgänglig på svenska.

Listan från avdelningsföreståndaren innehöll namn på 32 patienter. Tre blev exkluderade eftersom de var under 18 år, en exkluderades eftersom personen endast pratade engelska och nio patienter ströks från operationslistan. Totalt återstod 19 patienter som samtliga accepterade att delta i undersökningen.

Författarna tog kontakt med de aktuella patienterna på avdelningen under Dag 1 i samband med att de väntade på samtal med anestesiologen. Författarna

presenterade sig och informerade muntligt om studien och lämnade skriftlig information om studien åt patienten att läsa på egen hand.

Efter visningen tog författarna åter kontakt med patienten och inhämtade det skriftliga samtycket och genomförde intervjun. Undantaget var patienter som skulle opereras på en måndag, dessa intervjuades redan efter samtal med

anestesiologen. För dessa patienter inträffar Dag 1 torsdagen veckan innan uppsatt operation, eftersom de inte kan skrivas in dagen före själva operationen då denna inträffar på en helgdag.

Datainsamling

Valet av datainsamlingsmetod grundade sig i studiens undersökande karaktär. En kvalitativ intervjustudie var lämplig, då det var patienternas subjektiva mening om den givna informationen som skulle undersökas. Enligt Kvale (1997) är syftet med en kvalitativ forskningsintervju att förstå ämnen från livsvärlden ur den intervjuades perspektiv.

Semistrukturerade intervjuer används i studier där forskarna har teman och frågor som de önskar svar på i en intervju. För att säkerställa att alla ämnen berörs används en intervjuguide (Polit & Beck, 2006). Författarna sammanställde en intervjuguide, vilken fungerade som ett stöd för intervjun (Bilaga 3). En intervjuguide innehåller de ämnen som är viktiga för undersökningen och kan ange i vilken ordning de kommer att beröras i intervjun. Intervjuguiden kan antingen beskriva i stora drag vad intervjun ska handla om eller ha noga formulerade frågor (Kvale, 1997).

Med utgångspunkt i det material som tillhandahölls av gatekeepern formades intervjuguiden. Frågorna i guiden berörde dels själva informationsmaterialet som patienten fått hem och detta materials utformning, dels patientens upplevelser av den aktuella dagen. Följdfrågor ställdes för att uppnå klarhet kring detaljer och för att få mer information kring ämnen av intresse. Vissa frågor hoppades över, då informanten tagit upp det berörda i samband med tidigare frågor. Författarna överenskom i förväg om att det var i sin ordning för bisittaren att ställa frågor under intervjuns gång.

Inledningsvis utfördes pilotintervjuer med två patienter på avdelningen för att kontrollera om intervjuguiden täckte syftet med undersökningen och om patienterna förstod frågorna. Dessa ledde till att frågorna justerades något. Pilotintervjuerna ingår dock i materialet.

Alla intervjuer genomfördes på eftermiddagar (måndag till torsdag) i ett separat rum på avdelningen. Datainsamlingen pågick under två veckor. De dagar det var visning på avdelningen utfördes intervjuerna efter denna. De dagar det inte blev visning gjordes intervjuerna efter patientens samtal med anestesiologen. Båda författarna var med under intervjuerna och växlade mellan att leda intervjun och att sitta med för att notera teman och eventuellt förtydliga frågor. Intervjuerna

bandades och genomfördes med hjälp av intervjuguiden. Intervjuerna tog mellan 6 och 12 minuter att genomföra.

Databearbetning/Analys

När intervjuerna var gjorda, överfördes materialet ordagrant till text. Detta gjordes efter varje avslutad intervjudag. Transkribering av materialet utfördes av den som gjorde intervjun och därefter lyssnade författarna på varandras inspelningar och läste igenom tillhörande transkriberingar. Vid transkribering struktureras

intervjusamtalet till en lämplig analyserbar form. Att själv skriva ut de intervjuer som genomförts ger medvetenhet om vikten av kvaliteten på ljudinspelningarna, samt betydelsen av tydliga frågor och svar (Kvale, 1997).

Texten bearbetades sedan med Burnards (1991) metod för innehållsanalys som inspiration. Innehållsanalys kan vara manifest eller latent. Manifest innebär analys av vad texten säger och behandlar innehållsaspekten och beskriver de synliga, uppenbara delarna. Latent innebär analys av vad texten berättar, behandlar relationsaspekten och innefattar tolkning av textens underliggande mening. Både latent och manifest handlar om tolkning, men tolkningarna skiljer sig åt i djup och abstraktionsnivå (a a, 1991). Innehållsanalys kan appliceras på alla typer av texter inom alla områden (Graneheim & Lundman, 2004). Burnards (1991) metod är uppbyggd i 14 steg, där materialet kodas och kategoriseras i en viss ordning. Syftet är att producera en detaljerad och systematisk dokumentation av teman och annat som uppkommer i intervjuerna och att länka samman teman och intervjuer i ett förhållandevis utförligt kategoriseringssystem (a a, 1991).

Författarna har modifierat Burnards (1991) modell och utgått från de steg som ansågs relevanta för analys av arbetet i fråga. Analysen genomfördes i följande ordning:

1. Anteckningar gjordes efter varje intervju beträffande de ämnen som uppkommit i intervjun. Noteringar angående kategorisering gjordes emellanåt för att minnas och för att samla idéer.

2. Alla transkriberingar lästes igenom och författarna gjorde var för sig anteckningar på teman i texten.

3. Transkriberingarna lästes sedan på nytt på egen hand och så många rubriker som möjligt skrevs ned för att belysa alla aspekter av innehållet, och för att utesluta sådant som inte var relevant för ämnet i fråga.

4. Materialet kategoriserades och grupperades under huvudkategorier och subkategorier. Sistnämnda blev efterhand färre och huvudkategorierna bredare. Även detta gjordes individuellt.

5. Författarna jämförde sedan sina listor, och de olikheter som fanns justerades och bearbetades till en gemensam lista.

6. Materialet lästes sedan på nytt, varefter ytterligare justeringar gjordes. 7. Transkriberingarna studerades ännu en gång och citat färgkodades manuellt

till kategorier.

8. Alla citat under varje färgkod samlades ihop under respektive huvudkategori och subkategori i egna dokument i datorn, samtidigt som originalen

bibehölls i sina ursprungsdokument.

9. I nedskrivningsprocessen togs data ut i kategori efter kategori och sammanlänkades med förklaringar och anmärkningar. Detta gjordes i ständig jämförelse med originaltexterna.

I analysarbetet lades en stor del av tiden på att finna de mest passande

meningsbärande enheterna för att inte förlora textens innebörd i processen. Även granskning av likheter och olikheter kategorierna emellan gjordes nogsamt. Vid vissa tillfällen krävdes omgruppering av färgkoder till annan kategori eller subkategori. Även under nedskrivningsprocessen krävdes enstaka förändringar. Författarna anser analysmetoden vara manifest med latenta drag. Innehålls-aspekten var i fokus under analysens gång, men i tolkningen togs hänsyn till relationsaspekten.

ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Det fanns risk att patienterna skulle uppleva intervjun som ett kunskapstest och en kontroll av hur väl han eller hon läst informationen. Det var därför viktigt att klargöra syftet med undersökningen och att författarna inte hade någon behandlande relation till dem som deltog i studien. Författarna upplyste patienterna att de svar de gav inte skulle påverka den vård de skulle få. Vidare upplystes de om att personalen på den aktuella avdelningen inte hade möjlighet att ta del av enskilda patienters svar och att medverkan var frivillig. De delgavs information, muntligt som skriftligt, om syfte och tillvägagångssätt och om att de när som helst kunde dra sig ur studien utan förklaring och att deras identiteter inte skulle röjas. Patienten behövde inte ta beslut om deltagande direkt, utan fick läsa igenom informationsbilagan i lugn och ro för att senare samtycka till deltagandet. Tillstånd för studien gavs 080314 av Malmö Högskolas Etikprövningsnämd, Dnr HS 60-08/121:37.

Vid transkriberingen avidentifierades materialet och informanterna refereras till som informant A, B, C och så vidare. När arbetet avslutats och uppsatsen godkänts och publicerats förstörs samtliga inspelningar liksom allt skriftligt material som berör informanterna.

RESULTAT

Analyserade data bygger på intervjuer med 8 kvinnor och 11 män. Ålders-fördelningen var från 20 till 78 år och deltagarna skulle opereras elektivt på kliniken under den aktuella datainsamlingsperioden. Nio personer hade opererats tidigare, övriga var inlagda på avdelningen för första gången. Analys av det insamlade materialet resulterade i tre huvudkategorier med tillhörande subkategorier.

Tabell 1. Huvudkategorier och subkategorier Huvud- kategori Hemskickat material Upplevelse av Dag 1 Preoperativ information Sub-kategori

Tidpunkt för utskick Liten/ingen

vårderfarenhet

Viktigt att veta inför operation Mängd information Tidigare vårderfarenhet Informationssökning Tydlighet Hemskickat material

Under ovanstående kategori presenteras följande tre subkategorier: Tidpunkt för utskick, Mängd information och Tydlighet.

Tidpunkt för utskick

Patienterna får hemskickat kallelse och information angående sjukhusvistelsen tre till fyra veckor innan planerad operation. Majoriteten ansåg att informationen skickats hem i god tid före ingreppet. Flera har väntat länge och har regelbundet kontaktat kliniken för att förhöra sig om de fått tid för operation. Av samtliga dokument lades störst vikt vid kallelsen, då flera patienter hade familj, var i arbetsför ålder och ville ha framförhållning att planera sin vardag. En patient fann kallelsen opersonlig och efterlyste en mer individuell utformning medan en annan menade att den kom sent i förhållande till hur länge denne väntat på operationen.

”... sen har jag själv ringt och kollat med tider ... om de har fått listor och så… och vilken prioritet jag har och så ...” (Informant E)

”Jag tyckte den var lite väl i sista ... alltså lite tätt inpå. Jag fick två och en halv, tre veckor på mig liksom, från att jag fick kallelsen, och så har jag väntat på tid i fyra fem år … ” (Informant N)

Somliga framförde att de bortsett från kallelsen inte önskade få den preoperativa informationen tidigare eftersom det innebar en risk att inte komma ihåg allt. Att erhålla information för tidigt kunde för någon också framkalla oro inför

kommande operation.

”Ja, man ska nog absolut inte ha det tidigare för då blir det bara att man lägger undan det ...” (Informant I)

Mängd information

Det kuvert patienterna erhåller innehåller flera dokument. Informanterna hade olika åsikter om mängden hemskickad information, vissa tyckte det var tillräcklig medan andra ansåg att materialet var för omfattande. Om informationen blir för omfångsrik finns det risk för att man inte läser allt, ansåg vissa informanter.

”Ja, det är nog rätt lagom, va, för hade man fått ännu mer, så kan man inte ta till sig så mycket, så jag tycker det är alldeles utmärkt, helt enkelt”

(Informant D)

Bland dem som menade att mängden information var väl stor ansåg vissa att ett faktablad om postoperativ träning var onödigt och väl allmänt och ville hellre få sådan information på avdelningen innan hemgång. Kuvertet innehöll mycket information, vilket av några uppfattades ge god överblick över kommande

händelser. Endast en patient var av uppfattningen att det aldrig kan bli för mycket information och att man själv får stryka det som är överflödigt. Enligt patienten fanns det risk för kritik vid för lite information.

”Det var mycket, mycket att smälta men ... det tycker jag är bra, för då vet man vad som sker” (Informant S)

Tydlighet

De flesta ansåg informationen vara tydlig och bra, samt att de fick den

information de behövde inför sjukhusvistelsen. Någon uttryckte att det var bra att ha möjlighet att läsa informationen i lugn och ro hemma och ansåg det positivt att kunna gå igenom materialet vid behov.

”Jag tycker att detta var jättebra information/ …/ så att det är nog ingenting som skulle behöva vara annorlunda, nej.” (Informant M)

En patient uttryckte besvikelse över att behöva stanna på avdelningen mellan Dag 1 och Dag 2 då detta inte visade sig vara nödvändigt när patienten väl var på avdelningen.

”Okej, pappret man fick ju, det fattade man att man blev inskriven som på söndagen ju, men i dag fick jag ju information om att jag inte behövde det, utan jag var välkommen på måndag morgon också, så ...” (Informant K)

Merparten informanter hade läst informationen, men de som tidigare opererats på kliniken uppgav att de inte läste informationen med samma noggrannhet som inför första operationen. Tre patienter hade inte läst informationen alls, och en av dessa ansåg att det hemskickade materialet var överflödigt då detsamma kunde erhållas muntligt på avdelningen.

”Inte denna gången nej /…/ första gången läste man den jättenoga och ville ha reda på så mycket som möjligt, ju” (Informant P)

”… det kändes ... kändes som om man får den informationen när man är

här ändå, det känns lite överdrivet”. (Informant N)

Upplevelse av Dag 1

Denna kategori omfattar två subkategorier; Liten/ingen vårderfarenhet och Tidigare vårderfarenhet.

Liten/ingen vårderfarenhet

Patienter med liten eller ingen vårderfarenhet uppfattade Dag 1 som mycket lång och en del kände sig oförberedda på detta. Det ledde till att de upplevde väntan som besvärlig. En informant ansåg dagen innehålla mycket dödtid men uttryckte

samtidigt förståelse för att personalen hade mycket att göra och därför inte kunde påverka situationen.

”Jag trodde bara att de skulle undersöka mig och sen hem. Jag hade inte för mig att jag skulle stanna tills nu. /…/ Nej, det förväntade jag inte mig, faktiskt /…/ nu är jag helt slut!” (Informant C)

Vissa upplevde osäkerhet gällande avdelningens rutiner och vad som förväntades av dem. Två patienter överraskades positivt av att de serverades lunch under Dag 1. De hade tolkat informationsfoldern så att måltider inte erhölls denna dag. Vid dagens slut hålls eftermiddagsrond på avdelningen, den så kallade visningen. Tre nya patienter utryckte att de inte var förberedda på och ansåg sig inte blivit informerade om detta i det hemskickade materialet. Två av dem upplevde visningen som negativ. Båda ansåg det vara för mycket personal som deltog och en informants upplevelse var att läkarna vände och vred på patienten och uttryckte sig i termer som var svåra att förstå. Den tredje tyckte att det var en möjlighet att ställa frågor. Ordet ”visning” uppfattades olika och en informant hade tolkat ordet som att patienten skulle bli visad runt på avdelningen.

”Nej, jag var inte beredd på att det var så mycket läkare man skulle träffa, eh, ja så mycket läkare, det var för många …” (Informant C)

”Men det tycker jag var bra att man fick träffa det gänget som sitter där ute och att man kunde ställa några frågor … idag … för det står nog ingenting om den i där” (Informant G)

Tidigare vårderfarenhet

Flera patienter hade opererats tidigare och besatt kunskap om hur dagen skulle förlöpa. De var införstådda med avdelningens rutiner och kände sig förtrogna med dagens utformning. Att vänta var något som flertalet av dem var förberedda på och accepterade. Trots detta ansåg några patienter som tidigare vårdats på avdelningen att väntetiden var lång. De upplevde det onödigt att vara på avdelningen tidigt på förmiddagen dagen innan operation.

”Lång! Men samtidigt, så … ja, som jag har upplevt det tidigare, så vet jag att det tar sin tid ju. /…/ Jag vet om att det tar tid, men … man får avsätta den tiden” (Informant Q)

Att ha tidigare erfarenhet av att vara patient är värdefullt och många uttrycker att de har haft nytta av detta i hela den preoperativa fasen. Med erfarenhet upplevdes det lättare att ta till sig given information och dessa informanter var exempelvis medvetna om vilka former av anestesi som fanns att tillgå vid operation. Patienter med erfarenhet vet framför allt att om det är något de vill veta måste de själv fråga och söka svar. En patient beskriver detta som något man lär sig under tidens gång; genom att fråga är det möjligt att till exempel påskynda händelser eller skeenden.

”Ja, nu vet jag har det ska bli och jag var jätterädd första gången och ... eh, att det kommer att göra jätteont när bedövningen släpper, det var det jag var rädd för, men det, det är inte så farligt” (Informant L)

”Nu när man har varit med om det innan, nu frågar man ju mer … som nu … han också … narkos … han frågade om jag ville sova nu under operation, nej, det vill jag ju inte. Annars, hade man inte varit med om det hade man kanske gått med på det, va i stället ju, och det är onödigt också. Mer mediciner om man säger så” (Informant P)

Bland dem med tidigare erfarenhet upplevde flertalet avdelningen som trevlig, att personalen informerade dem väl och svarade på de frågor de hade. Två patienter hade arbetat inom sjukvården och tyckte sig kunna dra nytta av detta. Att känna till läkemedel och hur de fungerade bidrog enligt en informant till att man inte behövde kontakta avdelningen lika ofta som de som inte jobbat inom vården. En annan uttryckte det som att denne visste hur man skulle bete sig och vad man kunde fråga personalen om.

”… som jag själv har jobbat inom vården, eller jobbar inom vården så vet jag på ett ungefär hur jag ska bete mig … vad jag känner att jag liksom kan fråga om ... och man ska fråga!” (Informant E)

Preoperativ information

I denna kategori inbegrips faktorer som påverkar den preoperativa upplevelsen och förberedelsen för den enskilda patienten. Subkategorierna är; Viktigt att veta inför operation och Informationssökning.

Vikigt att veta inför operation

Många informanter hade klara uppfattningar om vad som var viktigt att veta inför operation. Patienterna ville veta hur operationen gick till, vilken form av anestesi som var aktuell och vilka fysiska förbättringar ingreppet skulle kunna innebära. Somliga var dock osäkra på om operationen skulle hjälpa och hade fokus på resultatet och på vikten av att känna förtroende för läkaren som skulle utföra ingreppet. Behovet av information om ingreppet varierade mellan individerna, från den patient som ville vara sövd genom hela processen, till en annan som önskade titta på under hela ingreppet.

”Hur den ska gå till, vilken bedövning man får, vilken läkare som ska göra det och när det blir av! Det är det viktigaste!” (Informant S)

Några patienter saknade uppgifter i informationsfoldern om vad man skulle ha med sig, hur länge de förväntades stanna på avdelningen och när de kunde börja arbeta igen. En annan patient påpekade att en karta hade varit värdefull inför första besöket.

”Ja, och när man kan få åka hem, det är en sak som jag saknade lite. Att man kanske kan få ... även om dom säger en dag för mycket, så få en ... liksom en aning om att det kommer ta cirka två dagar för dig/…/Om man har familj så vill dom ju gärna veta när man kommer hem igen./…/ ... då hade de nog sluppit ett samtal hit ... eller tio kanske! (Informant F)

Många var oroliga inför operation med tanke på anestesi och narkos. Spruträdsla förkom hos flera informanter, liksom oro för postoperativ smärta. Att få

information från anestesiologen uppskattades av flera och samtal med denne ledde till att de kände sig tryggare och lugnare. Att få insikt i vad som ska ske upplevdes bättre än att gå i ovisshet.

”Ja, jag har pratat med narkos, ja. /…/ Ja, nu känner jag mig ganska trygg och nu är det liksom oåterkalleligt. Men det var värre för en vecka sen och fram tills i dag. /…/ Ja, det tycker jag nog, man går och eldar upp sig och inbillar sig mycket” (Informant E)

Informationssökning

På frågan om informanterna sökt information på annat sätt uppgav merparten av patienterna att de inte hade sökt information om operation på annat sätt än genom sin läkare. Många hade fått den information de hade behov av genom husläkaren på vårdcentralen. Flera patienter hade dock väntat länge på operation och lång tid hade passerat sedan de samtalat med sin läkare om operationsförfarandet. Då de inte mindes all information de hade fått tog de upp aktuella frågor när de kom till avdelningen och träffade läkaren på visningen.

Någon väntade med sina frågor tills de var på plats på avdelningen. De som sökt information på annat sätt sökte i tidskrifter, via släktingar med kunskap i ämnet och på Internet, men dessa informanter var få. Ingen uppgav att de ringt kliniken för att få svar på sina undringar, men vid följdfrågor framkom det dock vid ett flertal tillfällen att så var fallet.

”Ja, jag har gått in på datorn och tittat på själva operationen och sådär, va och läst lite grann om det, så det har jag gjort” (Informant D)

DISKUSSION

Författarnas diskuterar i följande avsnitt genomgången metod och de resultat som framkommit i analysen.

Metoddiskussion

Nedan beskrivs författarnas tillvägagångssätt vid urval, insamling och bearbetning av data.

Urval

Enligt Kvale (1997) brukar antalet intervjuer i intervjustudier ligga mellan 5-25 och beroende på tid och resurser kan antalet variera. Inför studien var

målsättningen att genomföra 25 intervjuer och totalt 19 intervjuer genomfördes. Av de 19 patienter som intervjuades hade hälften ingen tidigare erfarenhet av avdelningen medan de resterande hade blivit opererade en eller flera gånger tidigare. Det fanns en god spridning beträffande ålder och kön bland

informanterna vilket sammantaget gav en god variation av urvalet. Gatekeepern hade inget inflytande över vilka patienter som skulle tillfrågas att deltaga i studien, vilket gjorde att denne inte kunde påverka studiens resultat.

Datainsamling

Inledningsvis gjordes två pilotintervjuer för att kontrollera vad intervjuguide och intervjuförfarande skulle ge för utfall. Därefter justerades intervjuguiden något och vikten av att ställa följdfrågor uppmärksammades. Resultatet av

pilotintervjuerna ansågs emellertid vara gott nog att ingå i arbetet, då frågorna besvarades, men dock inte så utförligt som förväntat.

Författarna växlade varannan gång mellan rollen att leda intervjun och att bisitta. En nackdel med denna metod är att intervjuernas genomförande blev mindre konsekvent än om de hade utförts av samma individ. En fördel är att författarna fick möjlighet att utvecklas i rollen som intervjuare eftersom det upplevdes som lärorikt att lyssna hur den andra genomförde intervjun. Som åhörare är det enklare att reflektera över frågeformuleringar som ger uttömmande svar från patienten. Denna kunskap kunde överföras till nästa intervjusituation och implementeras. Författarnas intervjuteknik förbättrades under de två veckor intervjuerna pågick och följdfrågorna blev mer utförliga, dock medvetna om att det genom detta fanns risk för inkonsekvens under datainsamlingen. Intervjuerna blev dock mer utförliga och ansågs sålunda mer värdefulla för resultatet.

Under intervjun kan intervjupersonen ha uppfattat situationen som besvärlig då författarna var två och informanten var ensam. För att minimera risken för obehag i denna situation informerades patienten om detta redan då författarna

presenterade sig och studien.

Databearbetning/analys

På frågan om informationen var tydlig uttryckte flertalet informanter att så var fallet, men de informanter som endast gav jakande svar följdes inte upp av författarna. Under analysen erfors att ordet tydlig kunde tolkas olika. Någon informant syftade på innehållet och svarade att om man inte förstod kunde man ringa avdelningen och fråga. Andra syftade på den skriftliga utformningen i informationen, exempelvis sade en informant att textens punktstorlek skulle kunna vara större. Författarna syftade på utformning av och formuleringar i texten, vilket inte sades uttryckligt i intervjusituationen. Detta kan ha påverkat resultatet på så vis att det inte med säkerhet går att uttala sig om innebörden av begreppet tydlig i resultatet.

Vid analysen granskades materialet inte externt, då den externa granskaren inte hann utvärdera materialet inom givna tidsramar. Att be respondenter kontrollera lämplighet i kategoriseringssystemet uteslöts på grund arbetets struktur – att tidsmässigt hinna delge och därefter utföra justeringar angående de eventuella synpunkter som respondenterna skulle kunna tänkas ha, var inte möjligt. Kategoriseringen utfördes dessutom efter att patienterna hade lämnat vårdavdelningen.

Möjligheten att överföra resultaten till en annan grupp eller miljö är begränsad. Även om kontexten i stor utsträckning kan vara densamma, ligger det i

undersökningens kvalitativa natur en inbyggd svårighet i att förflytta mjuka data från ett sammanhang till ett annat. Om författarna i stället för intervjuer valt att genom enkäter insamla fakta om informanternas syn på den preoperativa informationen och upplevelsen av Dag 1, kunde resultatet ha blivit annorlunda.

Om patientgenomströmningen varit större, vilket den dock inte var, hade enkätundersökning varit en mer adekvat metod för insamling av data, då detta underlättar hantering av en större mängd informanter och material. På så sätt hade studien kunnat få flera infallsvinklar, men denna metod ger ingen möjlighet att utreda eventuella oklarheter i samband med enkätens frågor (Polit & Beck, 2006). Det är inte heller möjligt att förutse hur många som verkligen svarar på en enkät. Tolkningsutrymmet är dessutom större vid enkätundersökningar än vid intervjuer då följdfrågor inte kan ställas.

En svaghet med studien är att en del patienter intervjuades före och andra efter visningen. Resultatets tillförlitlighet hade troligen varit större om samtliga patienter hade intervjuats efter visning. Att författarna inte närvarat vid någon visning kan också anses vara en svaghet, då detta hade gett större inblick i och större förståelse av patienternas upplevelse av informationsförfarandet.

Resultatdiskussion

Resultatet av denna studie visar att behovet av information är individuellt och styrs av faktorer såsom tidigare vårderfarenhet, hur patienten tolkar information samt vilka känslor patienten upplever i samband med förestående ingrepp. Vidare är patientens upplevelse av kontroll av vikt för hur denne upplever den

preoperativa fasen. Kallelsen var avgörande för de flesta patienter då denna gjorde att väntan blev ändlig och att ingreppet blev reellt. Väl på avdelningen, under Dag 1 upplevde många att väntetiderna var långa. Dock fanns en skillnad mellan patienter med tidigare vårderfarenhet och de med liten eller ingen vårderfarenhet. De förstnämnda upplevde ett större mått av kontroll över situationen.

Inledningsvis förväntade sig författarna att en skillnad i upplevelsen av Dag 1 skulle uppvisas i analysen mellan patienter som opererades på måndagar jämfört med övriga patienter. Anledningen var att kallelsebreven till patienterna innehöll olika ordalydelser, den version måndagspatienter erhåller innehåller en extra mening, som lyder ”avsätt hela dagen för detta besök”. Måndagspatienter kan inte skrivas in dagen före själva operationen då denna inträffar på en helgdag och skrivs därför in på torsdagen veckan innan. Författarna förväntade att skillnaden skulle bestå i att de patienter, vilka inte fått uppmaning om att avsätta hela dagen, skulle uppfatta Dag 1 som längre än de som fått en direkt uppmaning om detta. I resultatet kunde författarna inte utläsa någon sådan skillnad.

Behov av information

Den mängd information patienterna fick hem ansågs av de flesta informanter vara tillräcklig, och merparten tyckte att en större mängd material skulle vara svårare att ta till sig. Detta indikerar att avdelningen informerar patienterna skriftligt i tillräcklig grad. En patient uttryckte att all information kunde erhållas muntligt vid ankomst till avdelningen. I Lithner & Zillings (2000) studie påpekas det att

skriftlig information är positivt, då den kan läsas i lugn och ro i hemmet, och att även signifikanta andra då kan ta del av densamma. I samma studie framkom även att patienterna inte önskar erhålla all preoperativ information skriftligt, denna bör kombineras med muntlig information (a a, 2000).

Mitchell (2007) framhåller i sin studie att det är komplicerat att avgöra vad som är rätt mängd vid patientinformation. Vissa patienter behöver omfattande

till respektive individ är svårt att bedöma. Det material som skickas hem till de patienter som ska opereras elektivt är detsamma oavsett ingrepp och anpassas sålunda inte individuellt efter patienten. Att ta reda på varje patients enskilda behov skulle kräva en enorm arbetsinsats från vårdavdelningens sida.

I den hemskickade informationen upplyses patienter som ska opereras tisdag till fredag om att plats reserverats på avdelningen mellan Dag 1 och Dag 2. De som opereras på måndagar informeras om att plats reserverats från söndag kväll. I praktiken måste inte patienten stanna på avdelningen över natten om de klarar de förberedelser som krävs inför operation på egen hand och är välkomna att

återkomma på operationsdagens morgon. Att informera patienterna om att detta på ett tidigare stadium, än vad som sker idag, skulle kunna vara en form av individualisering, vilken också skulle ge patienten ökade valmöjligheter och delaktighet.

Hur behovet av information inför ingreppet såg ut bland informanterna var olika. Några önskade detaljerad information om ingreppets art, medan andra hade fokus på resultatet. En patient sade det var viktigt att känna trygghet och sympati inför opererande läkare. Enligt Benner och Wrubel (Jahren Kristoffersen, 2006) styrs en individs personliga erfarenheter av vad denne anser viktigt att veta, som i detta fall, inför en operation. Kontexten genererar stress och oro i olika grad beroende på patientens förmåga att bedöma, förstå och se möjligheter häri (a a, 2006). Att patienternas informationsbehov varierar stort utläses tydligt också i denna studie. Att ge för mycket information åt den informant som önskade vara sövd redan innan operatörens ankomst skulle kunna orsaka ökad oro hos en redan stressad patient. På samma sätt skulle för lite information hos en patient med ett större informationsbehov kunna generera starkare ängslan.

Den egenskap som Benner och Wrubel (Kirkevold, 2004) benämner förståelse kan påverka hur patienten tolkar information. Individens bakgrunds-förståelse är beroende av i vilken kultur denne vuxit upp och sålunda tolkas samma information på olika sätt av olika personer (a a, 2004). Hur individer uppfattar information kan sålunda variera. Det som i informationsfoldern benämns eftermiddagsrond kallas på avdelningen för visning. Patienter med liten eller ingen vårderfarenhet blev konfunderade då de inte hade kunskap om att detta var två benämningar för en och samma händelse. Detta kan ha medverkat till att somliga av dessa upplevde visningen som negativ. Patienter med tidigare

vårderfarenhet var införstådda med att eftermiddagsrond och visning var två ord för samma sak och var sålunda förberedda på vad detta innebar. För många av dem innebar visningen ett tillfälle att utöka redan befintlig kunskap. Dessa patienter kunde i enlighet med Benner och Wrubels (Jahren Kristoffersen, 2006) situationsbegrepp utföra sina uppgifter i den givna situationen utan att tolka och planera. Detta till skillnad från dem med liten eller ingen vårderfarenhet, som istället nödgades fokusera på att bemästra innevarande situation.

I Kvalvaag Grönnestad & Blystads (2004) studie hävdar informanter att tidigare erfarenhet som patient reducerar informationsbehovet och ökar förmågan att själv söka information. Genom erfarenhet har patienterna fått kunskap om hur

sjukhussystemet fungerar. Erfarna patienter menar att patientundervisning är mycket viktigt för den som är nybörjare i patientrollen, men mindre viktigt för de med erfarenhet. Vidare påstår erfarna patienter att det är patienten själv som måste ta ansvar för att få informationsbehovet täckt. I samma studie beskrivs även hur

patienter utan erfarenhet drar nytta av mer erfarna medpatienter. De hävdar att de genom den information de får vet hur de ska bete sig och vilka regler som gäller på avdelningen (a a, 2004). Jämförbara fynd framkom i författarnas studie på den aktuella vårdavdelningen där två informanter hade yrkesmässig erfarenhet som vårdpersonal och en av dessa uttryckte att detta innebar kännedom om hur man ska bete sig som patient och vilka frågor som kunde ställas. Att som patient ha yrkesmässig kännedom om vården kan kopplas till det Benner och Wrubel

(Kirkevold, 2004) benämner som speciella intressen. Då de redan är involverade i vårdkontexten har de ett visst mått av bakgrundsförståelse skulle detta kunna leda till att deras hantering av situationen på vårdavdelningen genererar mindre stress. I en studie av Mordiffi et al (2003) undersöks skillnaden mellan erhållen

preoperativ patientinformation och vilken information de önskat få. Genom att intervjua både patienter och sjukvårdspersonal kunde en ”informationsklyfta” identifieras. Patienterna å sin sida förväntade sig att sjukvårdspersonalen självmant skulle delge dem nödvändig preoperativ information, medan

sjukvårdspersonalen förväntade att patienterna skulle fråga om något var oklart. Studiens konklusion är att den preoperativa informationen inte är anpassad efter patienternas behov. För att skräddarsy informationen rekommenderar Mordiffi et al att samtliga patienter som ska opereras elektivt erbjuds en blankett där de kan efterfråga ytterligare upplysningar om de delar av den preoperativa informationen som är av vikt för respektive individ (a a, 2003). På den aktuella vårdavdelningen är denna klyfta synlig på så vis att de patienter med tidigare vårderfarenhet har insikt om att de måste ställa frågor för att få den personliga preoperativa information de önskar. De patienter som har liten eller ingen vårderfarenhet besitter inte denna kunskap.

Upplevelse av kontroll

Kvalvaag Grönnestad & Blystad (2004) säger att kunskap ger patienten en

upplevelse av att ha viss kontroll över situationen. En patient uppsatt på väntelista för operation kan inte sägas ha kontroll över när ingreppet kommer att ske, utan måste invänta kallelsen med besked om operationstid. Vid intervjuerna framkom det att patienterna lade olika vikt vid kallelsen och resterande innehåll. Kallelsen prioriterades högt eftersom denna innehöll information om när ingreppet skulle utföras. Resterande information berör skeenden som blir aktuella först efter att patienten har bekräftat kallelsen. Ett flertal patienter berättade att de regelbundet kontaktade avdelningens vårdkoordinator för att förhöra sig om de var uppsatta på operationslistan. Detta anses av författarna vara ett exempel på ett sätt att

bemästra situationen.

Mitchell (2007) menar att patienterna bör erbjudas lämplig information en till tre veckor före operationsdagen. Detta ger patienten möjlighet att förbereda sig inför operationen. Majoriteten ansåg att resterande material kom i god tid inför

förestående operation. Den allmänna upplevelsen var att om materialet skickats tidigare fanns risk att det skulle glömmas bort. Somliga tyckte även att det hade räckt att få hem kuvertet två veckor före planerad information.

Även om flertalet patienterna kände sig förberedda på de långa väntetider som Dag 1 innebar uttryckte många frustration över att behöva avsätta en hel dag åt preoperativa förberedelser. De insåg nödvändigheten i väntetiden, men ansåg likafullt inte den vara meningsfull. Det som individen inte kan inse betydelsen av

Rhodes et al (2006) beskriver att patienter upplever väntetider på sjukhus som ett problem. Det kan upplevas frustrerande för patienten om denne inte förstår orsaken till väntetiden. Om inte sjuksköterskan ger tillräcklig information angående anledningen, kan patienten uppleva situationen som negativ eftersom det uppstår diskrepans mellan förväntad och upplevd vård. Rhodes et al (2006) föreslår i studien att sjuksköterskan bör inta en proaktiv roll i tidsplanering vid operationer genom att sprida ut inskrivningstiderna över dagen. På så sätt kan preoperativa väntetider minska och oron reduceras.

Mitchell (2007) menar att känsla av kontroll kan uppnås genom små medel. I samråd med sjuksköterskan kan patienten ta del i beslut på avdelningen som berör omvårdnaden av denne själv, så som att få välja vilken bädd hon eller han ska ligga i. De informanter som varit inlagda på avdelningen tidigare kände till att de själva kunde påverka sin situation genom att fråga och framföra önskemål till personalen, exempelvis om de kunde lämna avdelningen ett tag. Patienter med ingen eller liten vårderfarenhet fokuserade snarare på att förstå och bemästra avdelningens rutiner. Den erfarna patientgruppen hade kommit ett steg längre i denna process och hade andra spörsmål och funderingar. Detta kan även förstås genom Benner och Wrubels (Kirkevold, 2004) situationsbegrepp. Patienter med liten eller ingen vårderfarenhet måste tolka den situation denne befinner sig i på vårdavdelningen och planera kommande händelser. Den mer erfarne patienten behöver inte använda samma mängd resurser i en sådan situation.

Patienter med tidigare erfarenhet kan sägas att i enlighet med Benner och Wrubels (Jahren Kristoffersen, 2006) omsorgsteori ha utvecklat en högre kroppslig

intelligens i den preoperativa omvårdnadssituationen. De har tidigare upplevt de känslor av oro och smärta som för flertalet informanter präglar tidsperioden innan operation. Denna intelligens är till nytta i bemästrandet av den stressfyllda

situation som det innebär att vara inlagd på sjukhus. Många talade om sin oro inför anestesi och postoperativ smärta, men väl på avdelningen fick flera patienter sin oro stillad då de fick samtala med anestesiolog och operatörer. Detta talar för att en kombination av skriftlig och muntlig information gynnar patienten då det gäller att reducera stress och oro inför operation. Lithner & Zilling (2000) menar att muntlig och skriftlig information är bra var för sig, men är bäst när de

kompletterar varandra.

SLUTORD

Tiden mellan inläggning och operation är begränsad och ställer därmed höga krav på personalen när det gäller att anpassa preoperativ information till patientens individuella behov. Sålunda är det av vikt att den information som patienten erhåller i hemmet är utformad på ett sätt som förbereder denne så långt det är möjligt.

Att individanpassa den hemskickade informationen är en utmaning för den aktuella kliniken. Som Mordiffi et al (2003) föreslår kan en blankett bifogas tillsammans med det standardiserade informationsmaterialet där patienten kan ange önskemål beträffande vad denne önskar fördjupad information om. Då patienten ankommer till avdelningen kan sjuksköterskan ta del av denna, och på så sätt anpassa den preoperativa informationen efter patientens individuella behov. För att öka patienternas upplevelse av kontroll under Dag 1, kan avdelningen som Rhodes et al (2006) föreslår inta en mer proaktiv hållning och försöka sprida inläggningstiderna mer än i dagsläget. Detta skulle eventuellt kunna leda till minskade väntetider och minskat missnöje från patienterna. För att reducera den hemskickade informationens något opersonliga utformning kan

tränings-programmet utformas efter det ingrepp patienten ska gå igenom.

Kunskap om hur patienter informeras preoperativt på bästa sätt är ett gott redskap vilka underlättar för sjuksköterskans arbete. Att patienter behöver få information upprepade gånger kan förklaras genom Mitchells (2007) studie, där patienter som står inför opereration jämförs med flygpassagerare; man lyssnar endast delvis på personalen när de informerar om säkerhetsföreskrifter och har istället fokus på det som komma ska, snarare än på den innevarande situationen. Med både kunskap och insikt om det preoperativa informationsförfarandet torde de bästa

REFERENSER

Almås, H (2002) Klinisk omvårdnad 1 Stockholm: Liber AB

Burnard, P, (1991) A method of analyzing interview transcripts in qualitative research, Nurse Education Today 11, 461-466

Graneheim, U H & Lundman, B (2004), Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness, Nurse

Education Today 24, 105-112

Holm, S & Hansen, E (2000) Pre- och postoperativ omvårdnad Lund: Studentlitteratur

Hughes, S (2002) The effects of giving patients preoperative information, Nursing

Standard 16, 28, 33-37

Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763

Jahren Kristoffersen, N (1998) Allmän omvårdnad 1 Stockholm: Liber AB

Jahren Kristoffersen, N (2006) Grundläggande omvårdnad 4 Stockholm: Liber AB

Kirkevold, M (2004) Omvårdnadsteorier – analys och utvärdering Lund: Studentlitteratur

Kvale, Steinar (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun Lund: Studentlitteratur

Kvalvaag Grönnestad, B & Blystad, A (2004) Pasienters opplevelse av

informasjon i forbindelse med en operasjon – En kvalitativ studie. Vård i Norden

4 (74) vol 24 : 4-8

Lithner, M & Zilling, T (2000) Pre- and postoperative information needs, Patient

Education and Counseling 40: 29-37

Mitchell, M (2007) Psychological care of patients undergoing elective surgery

Nursing Standard 21, 30:48-55

Mordiffi, S et al, (2003) Information provided to surgical patients versus

information needed, Association of periOperative Registered Nurses (AORN) 77 (3): 546-562

Polit, D F & Beck, C B (2006) Essentials of nursing research. Methods, appraisal

Rhodes, L et al (2006) Patient subjective experience and satisfaction during the perioperative period in the day surgery setting: A systematic review International

Journal of Nursing Practice 12: 179-192

Socialstyrelsen (2005) Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska, (Artikelnr. 2005-105-1)

Socialstyrelsen (1993) Socialstyrelsens allmänna råd. Omvårdnad inom hälso-

och sjukvård (Artikelnr. 1993-10-017)

BILAGOR

Projektets titel:

Hur uppfattar patienter information inför operation?

Datum:

Malmö, 17. februari 2008

Studieansvariga:

Sofia Cudzoe, hss05214@stud.mah.se Anne Hagéus, hss05116@stud.mah.se

Studerar vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle, 206 05 Malmö, Tfn 040- 6657000

Utbildning:

Sjuksköterskeprogrammet Nivå: C-uppsats Omvårdnad Information om projektet

Syftet med studien är att undersöka hur Du som patient uppfattar den a information som skickades hem till Dig inför din planerade operation. Vi som ska genomföra undersökningen är sjuksköterskestudenter vid Malmö Högskola och undersökningen är en del av vårt examensarbete. Som studenter deltar vi inte i Din behandling och de svar Du ger kommer inte att påverka den vård som ges på avdelningen.

Undersökningen består av en intervju som kommer att ta ca. 10-15 minuter. Intervjun kommer att spelas in på band så att vi senare kan lyssna på dem och skriva ned vad som blev sagt. Dessa band kommer att förstöras efter att uppsatsen blivit godkänd av Malmö Högskola. Intervjuerna kommer att utföras i ett avskilt rum på avdelningen dagen innan Din operation.

Deltagandet i studien kommer att behandlas strikt konfidentiellt. Detta betyder att endast författarna kommer att ha tillgång till det insamlade materialet och

personalen ges inte möjlighet att ta del av Ditt enskilda svar. I studien kommer Du att benämnas som Informant A, B, C osv. så att ingen ska kunna känna igen Dig när man läser resultatet. Det är helt frivilligt att delta och Du kan när som helst avbryta utan att ge någon förklaring.

Studien kommer att publiceras på Malmö University Electronic Publishing (MUEP). Där kan Du ta del av resultatet efter godkänt betyg.

Vid eventuella frågor, tag gärna kontakt med oss.

Härmed tillfrågas Du om deltagande i studien.

Sofia Cudzoe och Anne Hagéus

Samtyckesbilaga

Projektets titel:

Hur uppfattar patienter information inför operation?

Datum:

Malmö 12. februari 2008

Studieansvariga:

Sofia Cudzoe, hss05214@stud.mah.se Anne Hagéus, hss05116@stud.mah.se

Studerar vid Malmö högskola, Hälsa och samhälle, 206 05 Malmö, Tfn 040-6657000 Utbildning:

Sjuksköterskeprogrammet Nivå:

C-uppsats Omvårdnad

Jag har muntligen informerats om studien och tagit del av bifogad skriftlig information. Jag är medveten om att mitt deltagande är frivilligt och att jag när som helst och utan närmare förklaring kan avbryta mitt deltagande.

Jag lämnar härmed mitt samtycke till att delta i ovanstående undersökning:

Datum: ………..

Intervjuguide

1. När du kom hit idag, vad hade du för tankar om hur dagen skulle bli?

2. Vad ville du veta inför din vistelse här på avdelningen?

3. De här broschyrerna fick du hemskickade för några veckor sen. Stämmer det?

4. Vi kommer att koncentrera oss på den gula broschyren som låg med i kuvertet. (Visa för patient)

5. Läste du den? Om nej, varför inte?

6. Nu när du har varit här, tycker du att informationen i brevet stämmer överens med det som du har varit med om idag?

7. Tycker du att den är tydlig? Kunde informationen i brevet du fick hem ha utformats eller formulerats annorlunda?

8. Var det något här idag som du inte var förberedd på? I så fall, vad?

9. Är det något du skulle ha velat bli informerad om som inte ingick i den information du fick hemskickad?

10. Vad tycker du om mängden information du fick hemskickad, var det mycket/litet/lagom?

11. Tyckte du att du fick informationen i lagom tid före själva operationen, eller skulle du velat ha den tidigare eller senare?

12. När du fick brevet skulle du ringa en telefonsvarare. Hur upplevde du det att bekräfta till en telefonsvarare?