Biståndshandläggares uppfattningar om
behoven mellan äldre med utländsk
bakgrund och äldre med svensk bakgrund
inom äldreomsorgen
FÖRFATTARE 1 ASRIN SHESHAEE
FÖRFATTARE 2 MARYAM REZAEI
Examensarbete i Socialt arbete 15 högskolepoäng Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle
2
Case managers perceptions of needs
among elderly with foreign backgrounds
and elderly with Swedish background
within the Swedish elderly care
Researches shows that a common perception among elderly care staff about elderly with foreign backgrounds is that they have special need and that it requires special measures, and that those needs are not similar to the needs of elderly with Swedish background. This study is based on a research with six case managers who work within the context of Swedish elderly care. In this research we interviewed six managers from three different cities in southern Sweden to find out if case managers perceive that the needs of elderly with foreign background differs from the needs of elderly Swedish background. However we also found out what challenges case
managers experience in meeting with respectively group. From our interviewers we found of that all six case managers agreed that there are no differences between elderly with foreign
backgrounds and elderly with Swedish background when it comes to their needs, and that they claimed that every individual have the same nursing needs regardless of background. Case managers therefore perceive that elderly with foreign backgrounds needs do not differ from the needs of elderly Swedish background. This study also shows that the case managers nevertheless choose to address topics such as eating habits, language disorder, style of clothing, relatives, home care staffs practical work, and described those topics as different and challenging in
meeting with elderly with foreign backgrounds than older elderly with Swedish background. The case managers in the study all agreed that the profession needs to develop like giving out
information in different languages and further educations on other cultures. This due to reduce misunderstandings between them and the elders and to provide a fair and equal care for all elderly people. Our conclusions are therefore that there are no differences between the needs of elderly with foreign backgrounds and elderly with Swedish background, but there are some challenges case managers describe and also tendency among case managers to unknowingly make a difference between these groups.
Nyckelord: Behov, biståndshandläggare, skillnader, likheter, utmaningar, äldre med svensk bakgrund, äldre med utländsk bakgrund
AUTHOR 1 ASRIN SHESHAEE
AUTHOR 2 MARYAM REZAEI
3
Förord
Vi vill rikta ett särskilt tack till de informanter som har ställt upp på en intervju och delat med sig om sina tankar och erfarenheter. Vi vill även tacka vår handledare Oskar Krantz som har stöttat oss hela vägen och trott på oss. Utan er hade det inte varit möjligt att genomföra denna uppsats. Ett stort, stort tack till er.
Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, hösten 2017 Asrin Sheshaee & Maryam Rezaei
4
Innehållsförteckning
1. Inledning och problemformulering ... 5
1.1 Syfte ... 7 1.2 Frågeställning ... 7 2. Bakgrund ... 7 3. Tidigare forskning. ... 10 3.1 Internationell forskning ...13 4. Metod………... 14 4.1 Urval ...15
4.2 Presentation av material (datainsamling) ...16
4.3 Tillvägagångssätt ...16
4.4 Forskarrollen ...17
4.5 Etiska överväganden………..17
4.6 Analysmetod. ...18
4.7 Triangulering & överförbarhet ...19
5. Teori ... 19
5.1 Intersektionalitet ...20
5.2 Kritiskt reflekterande praktik - Critical reflexivity ...21
5.3 Sociala representationer ...23
6. Resultat & Analys ... 25
6.1 Utmaningar i arbetet med äldre. ...25
6.2 Språk ...26
6.3 Äldre och anhörigomsorg ...27
6.4 Äldre och matvanor ...28
6.5 Hemtjänstens arbete med äldre….………....29
6.6 Behov ...30
6.7 Utveckling av biståndshandläggarens arbete. ...31
7. Diskussion ... 32 7.1 Metoddiskussion ...32 7.2 Resultat diskussion...32 8. Slutsatser ... 34 9. Referenser ... 36 10. Bilagor ... 40
5
1. Inledning och problemformulering
I takt med den ökade globaliseringen har samhället förändrats till att bestå av människor med olika kulturella samt religiösa erfarenheter. Det gäller även gruppen äldre individer som är den mest heterogena åldersgruppen, då deras liv skiljer sig åt mycket när det kommer till hälsa, behov och livserfarenheter (Johansson, 2010). Med termen äldre menas en person som är 65 år och äldre (Jönson & Harnett, 2017). Inom äldrevård och omsorgsverksamheter möter personalen äldre människor som har olika behov och som önskar sig insatser som tidigare inte erbjudits. Begreppet behov kan definieras på olika sätt. Den finländska filosofen George Henrik Von Wright har definierat termen på följande sätt: “En varelse behöver sådant, som det är illa för den att undvara” (Larsson & Thorslund, 2002, s.13). Det innebär att äldreomsorgen idag möter en mer heterogen grupp äldre än tidigare (Johansson, 2010).
Sedan 1980-talet har det pågått diskussioner om olika utmaningar och krav som äldreomsorgen förväntas möta i framtiden. En utmaning som diskuterats inom den äldreomsorgspolitiska debatten är att antalet äldre invandrare i Sverige kommer att fördubblas inom de kommande tjugo åren, vilket antas medföra nya utmaningar inom äldreomsorgen. Det finns olika
uppfattningar om äldre invandrare inom den äldreomsorgspolitiska debatten, där några av dessa tankar och idéer har uppmärksammats och andra inte. En vanlig föreställning bland
äldreomsorgspersonalen om gruppen äldre invandrare är att dem har särskilda behov som kräver förkunskaper och som inte är lik behoven hos äldre majoritetsbefolkningen (Torres, 2015). Integrationsverket, Migrationsverket och SCB har tagit fram en gemensam definition för begreppen personer med utländsk bakgrund respektive svensk bakgrund
“Personer med utländsk bakgrund definieras som de individer som antingen är utrikes födda, eller inrikes födda med två utrikes födda föräldrar. Med svensk bakgrund avses personer som är antingen inrikes födda med en inrikes och en utrikes född förälder eller inrikes födda med två inrikes födda föräldrar“(SCB, 2010, s.6).
Det finns en tendens att beskriva äldre med utländsk bakgrund än svensk på ett enformigt sätt och utifrån förutbestämda uppfattningar. Torres menar att det idag finns exempelvis
föreställningar om äldre med utländsk bakgrund, oavsett om de kommit tidigt eller sent i livet till Sverige. Föreställningarna brukar handla om att äldre med utländsk bakgrund inte är
väletablerade i det svenska samhället, riskerar att hamna i utanförskap och har svårigheter med mottagningen av insatser från äldreomsorgen på grund av brister i det svenska språket och ett annorlunda levnadssätt (Torres, 2015). Andersson och Johansson har även i sin studie kommit fram till att biståndshandläggare har en uppfattning om att äldre med utländsk bakgrund är krävande och mer problematiska än äldre med svensk bakgrund, vilket kan beror på en bristande kunskap om det svenska samhället (Andersson & Johansson, 2010). Detta trots att tidigare forskning om etniska relationer inom äldreomsorgen visar att bilden av äldre med utländsk bakgrund enbart är baserad på förutbestämda antaganden om gruppen och att det egentligen inte finns mycket kunskap om deras bakgrund, nuvarande situation och behov (Torres, 2015). Det finns en bild om att personer med utländsk bakgrund tar mindre offentlig hjälp i form av vård och omsorg än äldre med svensk bakgrund. Äldre med utländsk bakgrund påstås vara ”annorlunda” och vara i behov av särskilda insatser som dagens svenska äldreomsorg inte
6
kommer kunna tillfredsställa dem med (Socialstyrelsen, 2017). Detta har i sin tur medfört att gruppen ses som problematisk och en utmaning inför framtida äldreomsorgsarbete som kommer kräva speciella resurser (Torres, 2015). Johansson menar dock att det är svårt att anta att alla äldre med utländsk bakgrund i Sverige har gemensamma egenskaper och hjälpbehov (Johansson, 2010). När det i själva verket handlar om en svårdefinierad och komplex grupp med olika
bakgrunder och erfarenheter (Torres, 2015).
Utmaningarna som har tillskrivits gruppen äldre med utländsk bakgrund har skapats och spridits av bland annat äldreomsorgspolitiker, myndigheter och planerare och anses alltså bero på deras kulturella, språkliga och religiösa olikhet. Diskussioner som har förts om äldre med utländsk bakgrund inom den äldreomsorgspolitiska debatten har gjort att myndigheter,
äldreomsorgspolitiker samt praktiker kommit ifrån lagen om att alla äldre ska bemötas
individuellt inom äldreomsorgen och istället börjar se gruppen äldre med utländsk bakgrund som en homogen grupp. Inom den äldreomsorgpolitiska debatten har alltså föreställningarna om särskilda behov hos äldre med utländsk bakgrund och gruppen som en utmaning för
äldreomsorgen skapat en skillnad mellan äldre med utländsk bakgrund och äldre med svensk bakgrund, trots att vi saknar kunskap om gruppen (Torres, 2015). Enligt Ronström håller ålderdomen på att etnifieras eller med andra ord att det finns en åldersaspekt inom termen etnicitet. Vilket har lett till att olika etniska grupper upptäcker och gör en skillnad mellan sina äldre (Ronström, 2002).
Ett fåtal studier stödjer några av de uppfattningar om äldre med utländsk bakgrund som finns inom den äldreomsorgspolitiska debatten. Torres menar att enbart några av dessa studier kan vara representativa nog för att tala om dessa äldre som ett problem som kräver att äldrevården kulturanpassas och att personalen får en kulturell kompetens (Torres, 2015). Människor brukar vanligtvis referera till sin ”kultur” när de talar om normer och värderingar i livet som
socialiserats samt utvecklats i olika sammanhang och som man rättar sig efter. Det kan
exempelvis handla om en individs traditioner, språk, matkultur eller andra viktiga aspekter i livet som man definierar som en del av sin kultur. Men ”kultur” är inte en sak som är bunden till en individ och något som man kan ha. Utan ens kultur kan ses som en process, det är något som ständigt utvecklas och förändras i olika sammanhang (O´Dell, 2002). Torres uppger ytterligare att föreställningarna kan i sin tur medföra konsekvenser för individer som antas tillhöra gruppen äldre med utländsk bakgrund, eftersom föreställningarna som skapats om gruppen påverkar exempelvis yrkesgruppen biståndshandläggare i deras arbete (Torres, 2015).
Hitintills har det saknats kunskap om äldre med utländsk bakgrund samt deras behov och fokus har istället varit på gruppen som en äldrevårds och omsorgsproblem (Torres, 2015). Mot bakgrund av ovanstående diskussion väcktes vårt intresse till ämnet i studien. Tidigare nämnda begreppsdefinitioner kommer fortsättningsvis att användas för att beskriva personer med
utländsk bakgrund respektive svensk bakgrund. Vi har valt att undersöka om äldre med utländsk bakgrund verkligen har andra behov än äldre med svensk bakgrund inom äldreomsorgen
framförallt inom biståndshandläggarens arbete. Och efter att ha sökt efter tidigare forskning utmynnades syfte och frågeställningar som finns i nästa kapitel.
7
1.1 Syfte
Syftet är att undersöka biståndshandläggares uppfattningar om skillnader och likheter i behoven mellan äldre med utländsk bakgrund i relation till äldre med svensk bakgrund.
1.2 Frågeställning
1. Hur uppfattar biståndshandläggare att äldre med utländsk bakgrunds behov skiljer sig från äldre med svensk bakgrunds behov?
2. Vilka utmaningar upplever biståndshandläggare i mötet med äldre med utländsk bakgrund, respektive äldre med svensk bakgrund?
2. Bakgrund
I kapitlet redogörs för den historiska bakgrunden om studien. Sammantaget handlar det om invandring, äldre, äldre med utländsk bakgrund, biståndshandläggares arbete och äldreomsorgens historiska utveckling i Sverige. Men även en bakgrund och definition till begreppen invandrare och invandrarskap.
Invandring och äldre
Invandringen till Sverige bidrar mest till folkökningen enligt SCB (Statistiska Centralbyrån). En åldersgrupp som beräknas öka är gruppen mellan 25-64 år gamla där en hög andel är ute på arbetsmarknaden, men även från gruppen som är äldre. Sedan januari 2017 har Sveriges befolkning uppnått 10 miljoner invånare, år 2016 beräknas nästan 1,7 miljoner personer med utländsk bakgrund (Statistiska Centralbyrån, a).
Begreppet invandrare har kommit att förändras med tiden och har därför idag olika betydelser. Ordet invandrare har tidigare använts för att beskriva den situationen en person befinner sig i när den kommer till ett nytt samhälle eller ett nytt land, vilket alltså använts för att beskriva en individ som inte är infödd svensk eller som inte är svensk medborgare (Torres, 2010). Individen kan komma från ett annat land, vara svensk medborgare eller vara en medborgare från ett annat land. Termen riktar sig till nyinkomna i landet som har fått asyl, men också till dem som varit bosatta en längre tid och är svensk medborgare (Lill, 2007). I nuläget har termen fått en annan betydelse och används istället för att beskriva egenskaper hos svenskar med utländsk bakgrund (Torres, 2010).
Inom internationell migration och etniska relationer har forskare börjat använda termen invandrarskap i stället för invandrare. Begreppet invandrarskap förklarar den sociala position som utrikesfödda individer tillskrivs av den etniska majoritetsgruppen i det svenska samhället. En individs sociala position utifrån termen invandrarskap, kan göra att individens personliga handlingsutrymme antingen minskas eller ökar beroende på vilken situation den befinner sig i och vem den kommer i kontakt med och vilka normer omgivningen består av (Torres, 2010).
8
Äldre invandrare
Begreppet äldre invandrare är en metonymi det vill säga en sammansättning av två ord som innebär och betyder någonting annat. Termen ”äldre invandrare” syftar vanligtvis till att
representera en grupp individer med gemensamma egenskaper. Gruppen förknippas till personer som har olika hälsoproblem, befinner sig i utanförskap och som oftast inte talar det svenska språket. Den betydelsen som sammansättningen av orden äldre och invandrare har, utgör konsekvenser för dem individer som anses tillhöra gruppen äldre invandrare (Lill, 2007).
Äldre invandrare har historiska invandrat till Sverige av tre olika huvudsakliga anledningar. Efter efterkrigstiden gick Sverige från att vara ett utvandrarland till ett invandrarland där människor från andra länder sökte sig till landet. Invandringen till Sverige ökade i mitten av 1900-talet i samband med den växande ekonomin och bristande arbetskraft inom framför allt industrin i landet. På den tiden var de flesta invandrarna från nordiska grannländer eller europeiska länder. Många som sökte sig till Sverige behövde inte ha specifika eller särskilda förkunskaper i varken språk eller arbetsuppgiften. Möjligheten till vidareutbildning eller vidareutveckling i yrken var på den tiden knapp för dem som invandrade. Det är den gruppen som idag ses som
arbetskraftsinvandrare som har hunnit åldras i landet och ingår i gruppen äldre invandrare (Linné, 2005).
I slutet av 1960-talet införde landet en reglerad invandringspolitik, vilket krävde att
arbetskraftsinvandrare innan invandringen skulle ha en anställning och boende. Förändringarna ledde till en minskning av invandring i landet, men det dröjde inte länge under 1970-1980 talet kom invandringen att öka på nytt och bestod av personer som sökte sig till landet på grund av krig, förtryck med mera. Dessa personer sökte sig till Sverige som flyktingar från länder som exempelvis Iran, Libanon, Polen, Turkiet och Chile. Invandringen ökade vidare in på 1990-talet där forna Jugoslaviens krig utlöstes (Statistiska Centralbyrån, b).
Mellan 1960-1990 talet invandrade alltså den andra gruppen äldre personer som kom till Sverige som flyktingar som också har hunnit åldras i landet eller som kom som sent i livet invandrare. Den sista gruppen utgör personer som har invandrat i Sverige av anknytningsskäl, det vill säga att deras närstående har tidigare varit folkbokförda och de har kunnat invandrar till landet på grund av dem. Sista gruppen äldre utgör bara sent i livet äldre invandrare, det vill säga de flesta befinner sig relativ i hög ålder innan de utvandrade till Sverige (Linné, 2005).
Biståndshandläggarnas arbete
Biståndshandläggarens roll beskrivs som ”spindel i nätet”, eftersom yrket är svårbegripligt och komplicerat. Det uppstår ofta svårigheter med att försöka tillfredsställa äldres individuella behov och de insatserna och resurserna som är tillgängliga för att kunna åstadkomma det. Yrket ställer höga krav och förväntningar på biståndshandläggare (Hjalmarson, 2014).
Biståndshandläggare utreder och beslutar med stöd av SOL (Socialtjänstlagen, 2001:453) och LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, 1993:387). Socialtjänstlagen är en ramlag som bygger på allmänna grundprinciper om vilka mål och riktlinjer verksamheten följer. LSS är också en rättighetslag bestående av tio olika insatser som direkt vänder sig till personer som tillhör till personkretsarna inom den lagen. KomL (Kommunallagen, 2017:725) och FL (Förvaltningslagen, 1986:223) styr utförandet av biståndshandläggarnas handläggning. Grunden
9
och vidareutveckling av biståndshandläggarnas verksamhet och arbete är konstant under förändring på grund av vilken tolkning (tolkningsföreträde) av lagarna som görs, vilket medför att deras praxis och inriktning i arbetet förändras över tid (Fröjdlund-Göransson, 2009). Med stöd av Socialtjänstlagen beviljar biståndshandläggare stöd och insatser till äldre. Lagen bygger på respekt för äldres självbestämmanderätt och integritet vilket biståndshandläggare måste beakta i sitt arbete. Alla insatser enligt socialtjänstlagen är frivilliga (1 kap.1§ 3st. SoL). För att biståndshandläggare skall kunna hjälpa den äldre behöver biståndshandläggaren utöva makt i sin position för att åstadkomma det. Myndighetsutövning är den del av
biståndshandläggarens arbete. Det i sin tur skapar en maktposition där den äldre individen är i en beroendeställning för att kunna få hjälp och stöd. Relationen är ojämlik, vilket påverkar mötet och samspelet mellan biståndshandläggaren och den äldre, men även processen att fatta beslut (Fröjdlund- Göransson, 2009).
Biståndshandläggaren skall tillförsäkra den att den äldre på ett rättssäkert sätt får sitt behov att bli tillgodosett. Med rättssäker menas följande:
”En effektiv upprätthållen rättsordning som ger den enskilde ett visst mått av frihet och skydd från övergrepp från andra medborgare eller från samhället självt. Hur begreppet definieras och tolkas kan skilja sig mellan olika sammanhang och skiftningar kan ses över tid och i skilda samhällsförhållanden” (Hjalmarson, 2014, s.22).
Den äldres bistånd beviljas med stöd av (4 kap. 1§ SoL) som säger den som är i behov av hjälp och stöd som inte kan tillgodose sina behov på något annat sätt har rätt till skälig levnadsnivå (Hjalmarson, 2014).
Äldreomsorgens historia
År 2011 var över fem procent av Sveriges invånare 80 år eller äldre. Andelen ökade äldres population är relativt nytt och har historisk börjat öka sedan 1960-talet (Thorslund, 2010). År 2007 var andelen gruppen 65 år och äldre 9,5 procent av befolkningen. År 2015 hade den andelen av befolkningen ökat till 10,3 procent (Socialstyrelsen, 2017).
Redan under 1960-70 talet fanns det diskussioner om att antalet äldre skulle innebära utmaningar både inom hälso-och sjukvården och inom äldreomsorgen. Då Sverige befann sig efter
efterkrigstiden på väg mot en mer utvecklad välfärdsstat tillkom även sociala reformer inom äldreomsorgen. 1960-1980 beskrivs som äldreomsorgens guldålder som inföll samtidigt med den ökande äldres population i samhället och gjorde att äldreomsorgens omfattning ökade
(Thorslund, 2010).
År 1992 infördes ädelreformen där äldreomsorgens ansvar flyttades till enbart kommunen. Förr fanns det en uppdelning av ansvaret mellan kommunen och landstingen om äldreomsorgen där kommunen enbart stod ansvarig för hemtjänst, servicehus och ålderdomshem. Ädelreformens införande skulle bidra till bättre möjligheter att kunna på ett effektivt sätt dra nytta av
tillgångarna som fanns inom äldreomsorgen. Detta på grund av att många äldre låg kvar på sjukhusen för att det rådde brist på äldreboende i landet. Efter införandet av ädelreformen skulle kommunerna överta det största ansvaret för all vård och omsorg (Hjalmarson, 2014).
10
3. Tidigare forskning
I detta kapitel presenteras forskning om biståndshandläggare arbete med äldre med utländsk bakgrund, om äldre med utländsk bakgrund generellt som en grupp i samhället samt om
hemtjänstens arbete med den gruppen av individer. Inledningsvis vill vi påpeka att det inte finns forskning som direkt är kopplad till vårt ämne, därför har vi använt relevant forskning som finns om ämnet.
Forskning biståndshandläggare i möte med äldre med utländsk bakgrund
I studien“ Biståndshandläggare om möten med sent-i-livet invandrade äldre” beskriver Torres, Olaison och Forssell olika utmaningar som biståndshandläggare möter i möten med sent-i -livet äldre invandrare eller något som forskarna väljer beskriva som ”tvärkulturella möten”. Tanken med studien var att ta reda på vilken betydelse biståndshandläggarens uppfattningar och erfarenheter av sent i livet invandrare har i mötet med den gruppen av äldre då mötet är avgörande för behovsbedömningen. Detta för att ta reda på vilka konsekvenser kategorisering kan ha i möte med den gruppen av äldre och för att se vilka utmaningar biståndshandläggare stöter på i samband med dessa möten (Torres, Olaison & Forssell 2015).
Forskarna beskriver att biståndshandläggare upplever dessa möten som mest utmanande, då de är oroliga över att ställa fel frågor som kan uppfattas som diskriminerande och/eller att de kan behandla äldre individer olika. Studien visar även att biståndshandläggare blir mer
självreflekterande när de inträder i tvärkulturella möten. Men att gruppen sent-i-livet invandrare även uppfattas av biståndshandläggare som en kategori som skapar osäkerhet och ställer
speciella krav och utmaningar i deras arbete (Torres, Olaison & Forssell 2015).
Studien visade att biståndshandläggare hade förutfattade meningar och uppfattningar om den gruppen äldre, men även att dem uttryckte sig och var medvetna om sina föreställningar i möte med sent i livet invandrare. En anledning till att biståndshandläggare upplever möten med sent i livet invandrare som mest utmanande är för att dessa ställer orimliga krav, vilket enligt
biståndshandläggare kan bero på att det råder en okunskap om hur det svenska samhället fungera bland sent i livet invandrare och deras anhöriga (Torres, Olaison & Forssell 2015). Andersson och Johansson problematiserar begreppet etnicitet i sin studie genom att titta på hur
biståndshandläggare talar om och använder sig av begreppet. Även i denna studie har det framkommit att äldre invandrare ställer högre krav än äldre infödda svenskar. Gruppen äldre invandrare bedöms som en problematisk grupp som upplevs som krävande av
biståndshandläggare, vilket har att göra med deras okunskap om det svenska samhället och det svenska systemet (Andersson & Johansson, 2010).
Ytterligare en viktig aspekt forskarna väljer att ta upp är att biståndshandläggarna menar att sent i livet invandrare själva är med och bidrar till konstruktionen av kategorin ”sent i livet
invandrare” genom att den äldre själv väljer att markera sin annorlundahet i möte med
biståndshandläggaren. Enligt intervjupersonerna handlar mötena snarare om den äldres identitet än den äldres behov. Forskarna kunde se att biståndshandläggare gjorde en skillnad mellan sent i livet invandrare och gruppen äldre generellt. Biståndshandläggare refererade “sent i livet
invandrare” som en kategori för sig och räknade “äldre invandrare” som tidigare har invandrat till landet och som kan det svenska språket samt inte beter sig som annorlunda i kategorin
11
“allmänt äldre” (Torres, Olaison och Forssell 2015). Torres, Olaison och Forssell menar att biståndshandläggares erfarenheter av att göra skillnad mellan sent i livet invandrare och gruppen äldre, har att göra med fördomar. Enligt biståndshandläggarna behöver man vara medveten om sina fördomar och vara öppen för att kunna upptäcka andra sätt där individer kan utsättas för ojämlikhet än invandrarbakgrund (Torres, Olaison & Forssell, 2013).
I Ronströms studie har det även framkommit att ålderdomen har etnifierats eller med andra ord att det finns en åldersaspekt inom termen etnicitet. Det handlar alltså om att olika etniska grupper upptäcker och gör en skillnad mellan sina äldre. Inom äldreomsorgen och andra myndigheter utförs särskilda åtgärder för att ta till vara äldre invandrares vård och omsorgsbehov.
Etnifieringen av ålderdomen har att göra med invandrares egen strävan men även myndigheters (Ronström, 2002). Även forskaren Sandra Torres som är insatt inom forskningsområdet äldre invandrare är kritiskt till att gruppen har konstruerats som en social kategori och är på väg att bli en social kategori inom forskningen. Kategorin av gruppen sker trots att äldre invandrare är en heterogen grupp (Torres, 2008).
Forskning om äldre med utländsk bakgrund och deras anhöriga
Forssell har i sin avhandling om anhörigomsorg i migrantfamiljer kommit fram till att äldre invandrare inte utnyttjar äldreomsorgen i landet. Forssell menar att det finns olika föreställningar om hur äldre invandrare och äldre etniska svenska värnar om sina äldre, trots att det inte finns tillräckligt med kunskap om skillnaden. Enligt Forssell leder det till att det bildas en uppdelning mellan “vi” och “de” kulturer (Forssell, 2004). I sin studie lyfter Ronström upp begreppen ”etnicitet” och ”ålder” eller ”äldre” och ”invandrare”. Ronström menar att det finns en utsatthet gällande individer som tillhör en minoritet samt att de är äldre individer. Många studier visar att det finns en dubbel utsatthet bland denna målgrupp (Ronström, 1996).
Forssell har även kommit fram till att äldre invandrare även befinner sig i isolering och är beroende av sina närstående. Idag står äldre invandrares anhöriga för den största delen av omsorgen till sina äldre. Detta kallas för “informell omsorgsarbete”, vilket har börjat
uppmärksammas av bland annat politiker och forskare. Enligt Forssell har det nästan skapats en norm om att ta hand om sin äldre trots saknad stöd i lag, ekonomisk eller praktiska hjälp
(Forssell, 2004). En avsaknad av information om svenska äldreomsorgen och språksvårigheter kan vara förklaringar till varför äldre personer med utländsk bakgrund sällan tar hjälp från svensk äldreomsorg. Sand menar att det finns en annan tanke som även Forsell har tagit upp som menar att människor från andra kulturer tar ett annat ansvar för sina anhöriga än
majoritetsbefolkningen gör (Sand, 2013).
Hemtjänstpersonalens och biståndshandläggares möte med äldre med utländsk
bakgrund
Studie lyfter upp vilka svårigheter hemtjänstpersonal möter i möte i med äldre invandrare och i utförandet av arbetet. En svårighet som behandlas är språkbarriären mellan vårdgivaren och vårdtagaren. Problematiken har länge åtgärdats med att anställa personal med kulturkompetens. Det innebär att para ihop vårdgivare och vårdtagare med samma kultur och språk. Åtgärden är problematiskt för att det kräver ett erkännande av kulturella och etniska skillnader, innebär en kategorisering av grupper samt gör att omsorgsarbetet endast kan utföras av vissa vårdgivare (Torres, 2010).
12
Hemtjänstpersonalen utan kulturkompetens berättar att språkbarriären praktiskt går att lösa med lite kreativt tänkande med hjälp av gester och tecken för att kunna uttrycka sig och förstå den äldre. Situationen beskrivs som besvärlig och tidskrävande, samtidigt som många vårdgivare är oroliga över kvaliteten i omsorgen de utför. Enligt hemtjänstpersonalen är de svåraste
situationerna när varken de anhöriga eller den äldre talar det svenska språket. Tidigare sköttes arbetet alltid av två hemtjänstpersonal där en av personalen talade vårdgivarens språk, men det har förts kritik om att en vårdgivare inte kan likställas med en tolk. Då en tolk följer etiska principer om att hålla sig opartiskt och neutral i rollen som tolk samt bevara en tystnadsplikt. Vårdgivare med gemensamma språkkunskaper inom vård och omsorg har kommit istället användas som ”informella tolkar” (Torres, 2010).
Forskarna Torres, Olaison och Forssell menar en viktig förutsättning för biståndshandläggares behovsbedömning med äldre invandrare går ut på en god kommunikation. I deras studie om hur biståndshandläggare möter mångfalden menar forskarna att biståndshandläggare pekar på många utmaningar som rör konkreta problem som de menar beror på språkhinder och tolkanvändning (Torres, Olaison & Forssell, 2013). I en annan studie har Andersson och Johansson undersökt språkets betydelse i biståndshandläggarens arbete och diskuterar språklig kommunikation som en inkluderande eller exkluderande strategi i direkt kontakt med äldre. Forskarna påpekar att allt fler äldre talar ett annat språk än svenska språket och allt fler tjänstepersonal både på utförarsidan och beslutsfattande tillhör olika språkkulturer. Forskarna har kunnat identifiera olika strategier inom äldreomsorgen som är en form av språklig inkludering och exkludering. Ett exempel är språkmatchningar mellan vårdgivare och vårdtagare. I deras egen studie med
biståndshandläggare ser dem den språkliga inkluderingen genom matchningar som betydelselösa (Andersson & Johansson, 2010).
I möten med äldre och deras anhöriga där språket varit problematiskt har biståndshandläggare kunnat lösa det via en tolk. Biståndshandläggare som själva talar mer än ett språk uppger att dem inte har haft en användning av det i sitt yrke, trots att det finns ett behov av språkkunskaper. Detta menar forskarna kan bero på att biståndshandläggare har en yrkesroll som kräver att de följer regler, lagar och likhetsprincipen. Forskarna menar att biståndshandläggare inte tycks vara medvetna om att yrket handlar om möten i nära kontakt med vårdtagarna för att inkludera dem, utan att de intar rollen som tjänstemän som har i uppdrag att följa regler och lagar för sitt beslutsfattande. Vidare menar forskarna att den distanserade inställningen kan tolkas som en exkluderande strategi där biståndshandläggare kan gå miste om äldres individuella behov och önskemål (Andersson & Johansson, 2010).
13
3.1 Internationell forskning
I Nederländerna förknippas och uppfattas äldre invandrare som en grupp människor med sämre fysisk och psykiskt hälsa, analfabetism, dåliga levnadsvillkor samt en låg grad av socialkulturell integration i jämförelse med nederländska äldre. I Nederländerna har man skapat ett
interventionsprogram mot bakgrund av att i västerländska länder är motsvarande hälso-och sjukvården och sociala insatser inte är lättillgängliga för äldre invandrare då deras behov behandlas annorlunda. Forskarna redogör för ett interventionsprogram där de så kallade ”ethnic community health workers” fungerar som ”spindel i nätet” mellan äldre och hälso-och sjukvård och sociala insatser. Det så kallade ”ethnic community health workers” delar gemensamma språk med de äldre invandrarna. I studien presenterar författarna effektiviteten och genomförandet av interventionsprogrammet (Verhagen mfl., 2013).
I takt med den snabba ökningen av befolkningen i Kanada har forskarna Edward Ng, Daniel Lai Aliza Rudner och Heather Orpana valt att undersöka äldre invandrade seniorer erfarenhet av åldrandet, och se om det är annorlunda än den kanadensiskt födda befolkningen. En av många aspekter studien visar på handlar om att äldre invandrade seniorer särskilt de nyanlända
invandrare äldre är mer benägna att få sjukdomar på längre sikt än kanadensfödda detta på grund ett begränsad socialt nätverk, otillräcklig kunskap i de officiella språken och låg inkomst, särskilt när de lever ensamma (Ng m.fl., 2012).
Doktor Maudia L. Gentry undersökte Human Services förmågor att erbjuda adekvata hjälpmedel och insatser och om hur verksamheterna försöker tillmötesgå äldre invandrare behov i USA. Äldre invandrare sägs vara en växande andel befolkning i USA och att det i dagsläget inte finns tillräckligt med forskning om verksamheterna kan tillgodose deras behov. Gentry menar att äldre invandrares språkliga och kulturella bakgrund som ett hinder för dem, vilket påverkar dem i bostadsmarknaden, transportmöjligheter och vid tillgång av medicin. Det sägs att en majoritet av äldre invandrare bristande språkfärdighet ställer utmaningar för dem att uttala sig om sina
hälsoproblem och hälsorisker. Vidare lyfter Gentry upp kommunikation som en avgörande faktor för att kunna få socialt stöd. Det framkommer även att framtida omsorgsgivare inom hälso-och sjukvården och sociala hjälpverksamheten behöver fokusera på de förändrade behoven och de utmaningar som äldre invandrare kommer med. Enligt Gentry kommer utmaningar till
yrkesverksamma i framtiden att handla om ett erkännande och medvetande om den gruppens behov samt att hitta olika strategier och genomföra politik som kommer att gynna äldre invandrare i USA (Gentry, 2010).
Doktor Tezcan-Güntekin och doktor Breckenkamp menar att personer med migrationsbakgrund även är en ständigt växande population i Tyskland och att det kommer under de närmaste åren ha en inverkan på geriatrisk vård. Forskarna menar att äldre personer med migrationsbakgrund som har ett behov av vård och omsorg väljer att bo hemma och få den vården av sina anhöriga istället för att bo på äldreboende eller vårdhem för äldre. Studien visar även på att anhöriga till äldre migranterna utnyttjar professionell hjälp betydligt mindre än majoritetsbefolkningen, vilket forskningen visar att detta ibland leder till ökat stress bland äldres anhöriga. Forskarna tyder på att det finns ett behov av "diversify care services" och ett behov att göra dessa mer tillgängliga för alla människor i ett demografiskt föränderligt samhälle (Tezcan-Güntekin & Breckenkamp, 2017).
14
I internationella forskningen har det lyfts upp fyra studier från länder som Tyskland, Kanada, USA och Nederländerna. Alla studier tyder på att äldre med utländsk bakgrund har ökat och ökar, vilket har i vissa länder medfört tankar om att införa anpassad äldrevård eller omsorg för äldre med utländska bakgrund. Även språket har lyfts upp som ett hinder för äldre med utländsk bakgrund, då de inte kan uttrycker sig om sin situation och sina behov.
4. Metod
I nedanstående kapitel redogörs för vilken metod som har använts för att genomföra studien, hur urvalet av informanter valdes, en genomgång av datainsamling och material som valt till arbetet. Vidare presenteras hur vi har gått tillväga för att genomföra studien samt hur vår forskarroll kan ha påverkat arbetet. Ytterligare har det redogjorts för studiens analysmetod, etiska övervägande i arbetsprocessen med mera.
Vi har valt kvalitativa intervjuer eftersom våra frågeställningar i studien är allmänt och öppet formulerade. Detta för att få en djupare och bättre förståelse för våra informanters egna åsikter och tankar om ämnet äldre invandrares behov. I vår resultatdel kommer vi inte kunna
generalisera, det vill säga något om hur alla biståndshandläggare arbetar i möte med äldre med utländsk bakgrund respektive äldre med svensk bakgrund. Vi kommer endast kunna redogöra för intervjupersonernas synpunkter om ämnet inom de verksamheter som vi har valt att kontakta. Det ligger inte i vårt intresse att vårt resultat ska vara representativ för en större grupp. Vi vill istället försöka förstå våra informanters beteenden, värderingar och tankar av det sammanhanget i vilken studie genomförs. Med hjälp av kvalitativa intervjuer som metod får vi djupare och detaljerad information om informanternas perspektiv och åsikter på ämnet (Bryman, 2011). I vår kvalitativa studie har vi valt att utgå ifrån semistrukturerade intervjuer. Vi har valt denna metod för att kunna forska kring biståndshandläggarnas möten med äldre med utländsk bakgrund och äldre med svensk bakgrund och även för att vi själva ska kunna välja specifika teman och frågor kopplat till ämnet. Semistrukturerade intervjuer bygger på en del frågor som finns i en så kallad intervjuguide. I intervjuguiden har vi formulerat allmänna frågor, både öppna och mer specifika frågor som är kopplade till olika teman samt våra frågeställningar i studien (Bryman, 2011). Ett exempel på en av våra intervjufrågor är "Har du någon gång upplevt att ärenden med äldre med utländsk bakgrund har varit annorlunda än ärenden med äldre med svensk
bakgrund?" (Se bifogad intervjuguide, för att se vår fullständiga frågeformulär) Med hjälp av de olika teman och frågorna i intervjuguiden försöker vi fånga biståndshandläggarnas upplevelser av att arbeta med äldre med utländsk bakgrund respektive äldre med svensk bakgrund, för att ta reda om det förekommer skillnader och likheter i behoven mellan grupperna.
Frågorna som ställs behöver vanligtvis inte komma i samma ordning som i intervjuguiden. Men vi kommer att utgå ifrån att frågorna ställs som de är formulerade i vårt frågeschema. Med hjälp av flexibiliteten i semistrukturerade intervjuer kan vi som forskare ställa följdfrågor och/eller nya frågor i samband med att våra informanter lyfter upp något viktigt under intervjuerna (Bryman, 2011).
15
Semistrukturerade intervjuer är till en viss del strukturerade, då vi valt ämnet och frågorna som informanterna får svara på. Men eftersom metoden är flexibel får informanten möjligheten att prata fritt och själva formulera sina svar. Fördelen med att informanten får bestämma intervjuns inriktning är att vi får reda på vad den anser vara viktigt och relevant kring ämnet. Vi är också medvetna om de risker som finns med kvalitativa intervjuer. En nackdel med denna metod är att det kan vara svårt att skapa en tillitsfull och öppen sfär under intervjuerna, trots att intervjuerna tar en viss tid och att vi kan återkomma till våra informanter efter intervjuerna. Vilket kan medföra att kontakten blir mycket ytlig, som kan leda till att vi inte får ärliga och djupa svar från våra informanter (Bryman, 2011).
En annan begränsning med kvalitativa intervjuer är att vi utgår ifrån verbalt beteende och det informanterna uppger i stunden. Utan observationer blir det svårt att synliggöra omedvetna beteenden hos informanterna och det dem tar för givet i den sociala miljön. En annan utmaning har varit att vi varit tvungna att stanna upp och avbryta informanterna i deras arbete, vilket medfört att det varit svårt att fånga informanterna i deras naturliga miljö. Vi har därför valt att genomföra intervjuerna på informanternas arbetsplats, detta för att göra intervjun så naturlig och trygg som möjligt (Bryman, 2011).
4.1 Urval
I vår studie har vi valt att totalt genomföra sex semistrukturerade intervjuer med
biståndshandläggare inom Socialtjänsten från Malmö, Helsingborg och Burlöv kommun. De utvalda kommunerna har inte valts ut av någon särskild anledning, utan av informanternas intresse att ställa upp på en intervju i studien. Vi kom i kontakt med verksamhetscheferna genom att ringa till deras reception och sedan fick vi komma på besök och genomföra våra intervjuer med biståndshandläggarna. Det var således genom verksamhetschefen vi kom i kontakt med biståndshandläggarna i respektive kommun.
I arbetet har vi utgått ifrån metoden bekvämlighetsurval och så sätt valt sex biståndshandläggare inom Socialtjänsten som arbetar med äldre. Tanken med det bekvämlighetsurvalet är att
intervjupersonerna är tillfällig tillgängliga för att delta i studien. Bekvämlighetsurval handlar alltså om att samla in data från ett urval av informanter som man får tillgång till och inte vill gå miste om. Informanternas kön, ålder och bakgrund har inte varit av intresse eller relevans i studien och därför har vi valt informanter som har varit tillgängliga. Våra intervjupersoners ålder har enbart begränsats till individer som är myndiga och över 18 år (Bryman, 2011).
Bekvämlighetsurval leder inte till några slutliga resultat, detta då det blir svårt att generalisera studien. Men resultatet kan ge bli medel för fortsatt forskning. Urvalets storlek är därför grundat på att vi inte har intresset att generalisera resultatet utan vårt mål är att göra en djup analys av intervjumaterialet. Vi är medvetna om att det är svårt att uppnå en teoretisk mättnad vid val av antalet deltagare som ska intervjuas. Dock finns det en tumregel som säger att ju bredare
frågeställningarna i studien är och ju fler jämförelser som görs mellan intervjuerna i urvalet desto fler intervjuer (Bryman, 2011).
16
4.2 Presentation av material (datainsamling)
I arbete har vi utgått från olika sorters material, såsom litteratur, rapporter och vetenskapliga tidskrifter. Vi har sökt och hittat källor med hjälp av Malmö Högskolas databas och fått fram materialen till studien genom följande sökord: äldreomsorg, mångkulturell, etnicitet, äldre
invandrarbakgrund, migration och etnicitet, biståndshandläggare om äldre invandrare med mera.
4.3 Tillvägagångssätt
Vi började med att först kontakta respektive verksamhetschef för att få tillstånd till att genomföra vår studie. I början kontaktade vi enbart enhetscheferna i Malmö Kommun, med förhoppningar om att få tillräckligt med intervjupersoner. När vi kom i kontakt med enhetscheferna fick vi reda på att Malmö stad genomgår en stor omorganisation och att biståndshandläggare därför inte hade möjligheten att ställa upp på en intervju. Det slutade med att vi fick totalt en intervju från Malmö stad. Därför kontaktade vi bland annat Trelleborg, Lund, Helsingborg, Landskrona, Eslöv, Burlöv och Hörby kommun. Vi fick enbart två intervjuer från Burlöv och tre intervjuer från Helsingborg, resterande kommuner kunde inte ta emot oss. Orsaken till att få informanter ställde upp i vår studie hade att göra med tidsbrist eller den nya omorganisationen i Malmö stad som skulle träda i kraft 1 maj 2017.
När vi hade fått vår handledares medgivande samt verksamhetschefens tillstånd till att
genomföra vår studie fick vi information via enhetscheferna om vilka biståndshandläggare som var intresserade av att delta i vår studie. Därefter kontaktade vi biståndshandläggarna antingen via mejl eller telefon för att berätta om vår studie och i samband med det skickade vi även vårt informationsbrev till informanterna. I samband med det bokade vi in en tid och plats som passade våra informanter, för att genomföra intervjun.
I inledningen av varje intervju informerade vi muntligt och skriftligt våra intervjupersoner om vår studie samt om deras rättigheter under intervjun. Vid första kontakten med
biståndshandläggarna samlade vi även in skriftliga samtycken till deltagandet från dem. Vi valde att inte på förhand skicka iväg våra frågor i intervjuguiden till våra informanter. Detta för vi ville att svaren från våra informanter inte ska bli planerade och onaturliga (Bryman, 2011).
Varje intervju varade ca 35-45 minuter. Efter tillstånd från våra intervjuperson spelade vi in varje intervju på mobiltelefon. Detta för att vi i efterhand ska på ett tillförlitligt och korrekt sätt kunna transkribera intervju texterna.
17
4.4 Forskarrollen
Ämnet biståndshandläggare är inget främmande för oss, vi var i kontakt med totalt fem biståndshandläggare under termin fyra då vi skrev vår B-uppsats. Däremot har ingen av oss tidigare varit insatt i ämnet äldre med utländsk bakgrund och att termen används inom biståndshandläggarnas arbete. Vi själva bär på olika kulturella bakgrund och är därför även medvetna om vår roll som forskare är subjektiv, och att vi under hela studien avstår omedvetet och medvetet från att vara helt objektiva. Vi är även medvetna om att vår subjektiva roll kan i sin tur påverkar arbetets resultat. Rollen som forskaren är subjektiv och avgörande för uppsatsens form och etiska övervägande som kan påverkar resultatet.
Under hela arbetsprocessen är våra egna erfarenheter, kunskaper och värderingar avgörande om hur intervjuerna och resultaten av studien formas. Detta för att som forskare samlar vi egen fakta om ämnet som vi sedan skapar och tolkar med den kunskapen vi får ut. I vår studie kommer vi att genomföra kvalitativa intervjuer med våra informanter. Det är viktigt att ha det i åtanke att allt informanterna väljer att berätta om ämnet kan ha en inverkan på hur vi senare drar slutsatser. Vår medverkan i rollen som forskare med subjektiva uppfattningar och föreställningar kan i möte med informanten påverkas. Risken finns att tolka eller förstå studiens resultat utifrån
intervjupersonernas perspektiv. Därför är det viktigt att nämna och vara medveten om hur den sociala interaktionen med den andre och hans/hennes kunskap kan påverkar oss senare i studiens slutsats (Kvale & Brinkmann, 2014).
4.5 Etiska överväganden
Etiska övervägande har vägts in i studien och har syftet att skapa normer och regler i relationen mellan forskare och informanter. Det är ytterst viktigt i samband med intervjuerna att inte göra ett intrång i informanternas livsförhållanden. De får inte heller råka för någon form av skada, förnedring eller förolämpning annars riskerar vi som forskare att bryta mot individskyddskravet. Därför är det viktigt att i förväg tänka igenom vilken kunskap vi får ut av studien och samtidigt vilka konsekvenser studien kan innebära för dem inblandade (Vetenskapsrådet, 2002).
Individskyddskravet består av fyra olika krav på forskningen, det så kallade informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. I samband med intervjuerna och informationsbrevet som skickades ut till verksamhetscheferna och biståndshandläggarna uppfylldes informationskravet. Vi berättade om studiens syfte och om kraven för deras deltagande i undersökningen. I brevet framgick även samtyckeskravet, om rätten att själv bestämma över sitt deltagande och hur länge den vill medverka i intervjun. Om informanten skulle ångra sitt deltagande så har den även rätt att lämna intervjun utan att behöva förklara sig eller få några konsekvenser för sitt deltagande eller i övrigt (Vetenskapsrådet, 2002).
Resultatet i studien kommer att redogöras och publiceras i form av en examensuppsats på
kandidatnivå. När examensarbetet är godkänt och klart kommer det att finnas i en databas MUEP vid Malmö högskola. Materialet och resultatet kommer inte kunna kopplas till enskilda individer, eftersom informanterna kommer att avidentifieras. När examensarbetet är godkänt kommer vi även att ta bort och förstöra inspelningarna och de transkriberade intervju texterna.
18
Biståndshandläggare som väljer att delta i vår studie kan vid önskemål ta del av examensarbetet genom att få en kopia av arbetet (Vetenskapsrådet, 2002).
I studien vill vi sträva efter konfidentialitet genom att inte låta någon oberättigad ta del av materialet. Under arbetets gång kommer all datamaterial som inspelningen av materialet och uppgifterna om enskilda personer förvaras så att det enbart är tillgängligt för oss forskare. Vårt empiriska material i form av intervjuer kommer att förvaras i våra datorer som är
lösenordskyddade och det är enbart vi som har tillgång till datorerna (Vetenskapsrådet, 2002). Under hela vårt arbete har vi även värnat om etiskt känsliga uppgifter om informanterna.
Materialet vi har samlat in uppfyller kravet för konfidentialitet då vi har använt oss av fingerade namn och skriver inget om informanternas identitet. Nyttjandekravet är ytterligare ett krav som vi har beaktat då all material och uppgifter om enskilda intervjupersoners uttalanden enbart kommer att användas till vårt arbete (Vetenskapsrådet, 2002).
4.6 Analysmetod
I vårt arbete har vi valt att analysera vårt insamlade data utifrån ett tematiskt angreppssätt. Tematisk analys lägger inte fokus på hur intervjupersonerna väljer att berätta i det här fallet om äldre med utländsk bakgrund och äldre med svensk bakgrund utan istället på vad de väljer att berätta om respektive grupp. När man utgår ifrån den tematiska analysmetoden, så finns det ingen mall eller tekniker som man kan följa. Vi får istället analysera och tolka textmaterialet på egen hand och på så sätt hitta teman, koder och andra mönster. Tematisering av datamaterialet handlar i stort sätt om att hitta olika teman utifrån intervjupersonernas utsagor (Bryman, 2011). En av de vanligaste metoderna som fungerar vid analys av kvalitativa intervjuer är tematisk analysmetod, och som är en del av Framework. Framework är en metod som beskrivs som en matris för att sammanställa den insamlade data i olika teman och subteman. Sökandet efter teman och subteman innebär att forskaren läser igenom intervju transkriberingen av materialet i flera omgångar för att kunna hitta specifika och uppkommande teman. Några råd om hur forskaren kan särskilja olika teman är genom att uppmärksamma upprepningar, kategorier, metaforer, skillnader och likheter, språkliga kopplingar, saknade data och teori relaterad material. Forskaren bör vid analysen av materialet tänka på repetitioner av exempelvis ord och fraser som förekommer i texten. Ju mer en händelse upprepas, desto större chans är det att urskilja detta tema. Utifrån den tekniken kan forskaren identifiera olika teman av sitt material (Bryman, 2011).
I sökandet efter teman kommer vi ha tekniken i åtanken genom att titta på hur
biståndshandläggare återberättar sina tankar genom metaforer, ord och kategorier. Vi kommer också titta på om det förekommer likheter och skillnader om hur de väljer att diskutera kring de ämnen som lyfts upp. Och om informanterna väljer gå in eller inte gå in i vissa intervjufrågor och därmed se vilken data som saknas i våra intervjufrågor. Avslutningsvis kommer vi också att titta på om informanterna använder sig i sina utsagor av begrepp eller definitioner som är kopplade till teorier relaterade material i vårt arbete och genom det identifiera teman.
19
Den tematiska analysmetoden är lämplig för vår studie, då fokus ligger på att ta reda på biståndshandläggarnas uppfattning och föreställningar om äldre med utländsk bakgrund och äldre med svensk bakgrund. Med hjälp av denna analysmetod får vi en djupare förståelse för informanternas föreställningar och tankar om respektive grupp.
4.7 Triangulering & överförbarhet
Triangulering
Triangulering handlar om att forskaren i sin datainsamling eller val av metod använder sig av mer än en källa eller tillvägagångssätt i genomförande av sin studie (Bryman, 2011).
Triangulering är en analytisk metod (verktyg) för att säkerställa studiens data med hjälp av stöd från minst två eller flera källor. Det är ett sätt för att säkerställa resultatet som presenteras i studien och för att stärka studiens validitet eller trovärdighet. Triangulering hjälper forskaren att bevara ett kritiskt förhållningssätt genom att både bekräfta och vara kritisk mot datainsamlingen i studien. Datamaterial kan hämtas in genom exempelvis observationer, intervjuer eller från
skriftliga studier (K Yin, 2013).
I vår studie har vi använt oss av triangulering både vid insamling av data och vid val av metod. Vi har valt att genomföra studien med hjälp av tidigare forskning om biståndshandläggare och hemtjänstpersonalens möte med äldre med utländsk bakgrund och äldre med svensk bakgrund som bygger bland annat på kvalitativa studier. Våra kvalitativa intervjuer är ännu en källa som hjälper oss att direkt fånga och dokumentera data. Studiens datainsamling bygger minst på två av dem olika nämnda källorna, intervjuer och skriftliga studier, vilket gör resultatet i studien mer tillförlitligt (K Yin, 2013).
Överförbarhet
Överförbarhet handlar om att resultatet av det insamlade materialet kan användas i andra
sammanhang. Kvalitativa studier framställer det så kallad ”thick descriptions”, med det menas att kvalitativa studier gör djupa och fylliga redogörelser av liten del av en kultur som grupper eller personer med gemensamma karaktärsdrag. Det gör det möjligt för andra forskare att avgöra i vilken utsträckning resultaten i den kvalitativa studien är överförbara till en annan kontextuell omgivning (Bryman, 2011).
5. Teori
I kapitlet redogörs för de teoretiska ramen för arbetet. I teori kapitlet behandlas teorier och perspektiv om intersektionalitet, kritiskt reflekterande praktik (critical reflexivity) och sociala representationer. Teorierna redogörs för att läsarna ska förstå och få en förklaring om hur olika sociala fenomen kan uppstår i interaktionen och i samspel med andra människor och samhället.
20
5.1 Intersektionalitet
Ett intersektionellt perspektiv är ett analytiskt verktyg som problematiserar och medvetandegör strukturella problem i samhället. Begreppet intersektionalitet kommer ursprungligen från engelskans intersection, som betyder ”korsning” eller ”skärningspunkt”. Det intersektionella perspektivet har till syfte att synliggöra hur maktstrukturer och kategorier påverkar varandra och påverkas av varandra, när de kopplas ihop och relateras till varandra. På så sätt skapas det ett nytt perspektiv som lyfter fram förtryck, orättvisor och ojämlikhet bland människor i vardagen. Den intersektionella analysen går således ut på att fånga samspelet eller skärningspunkten mellan föränderliga (komplexa) och svårfångade kategorier och maktstrukturer. Kategorier som till exempel etnicitet, klass, kön, sexualitet, ålder och funktionsvariation är viktiga för den intersektionella analysen (Mattsson, 2015).
Kategorierna som klass, kön, etnicitet, sexualitet, ålder och funktionsnedsättning kan förklara och beskriva ojämlikhet och orättvisor. Den individen som behandlas annorlunda eller drabbas av orättvisor av olika slag på grund av en eller flera kategorier tillsammans kan uppleva situationen i form av ohälsa, våld och fattigdom. Kategorierna är inte alltid synliga och tydliga hos individen i det vardagliga livet, det vill säga en och samma individ kan på olika sätt vara drabbad och förtryckt i samhället. Kategorierna kan även överlappa varandra och verka olika i olika sammanhang. En individ kan ha en underordnad position i ett sammanhang och en överordnad position i en annan (Ahrne, 2016). Kategorierna kan alltså ses både som självständiga, men även kopplade till varandra där en eller flera samtidigt är beroende av varandra (Mattsson, 2015).
Det intersektionella perspektivet visar hur tankar och idéer om exempelvis kategorin etnicitet också alltid har med sig föreställningar om kategorierna kön, sexualitet och klass.
Tanken med den intersektionella analysen är att ta reda på hur ojämlikhet och orättvisa skapas mellan och inom olika grupper i samhället. Analysen belyser inte endast ojämlikheten som exempelvis råder mellan män och kvinnor eller mellan individer med utländsk bakgrund och individer med svensk bakgrund, men också mellan dessa grupper emellan, det vill säga mellan kvinnor och kvinnor med mera (Mattsson, 2015).
Maktstrukturer är grunden till varför kategorier och grupper i samhället uppstår, samt att dessa även ställs och rangordnas hierarkiskt. Maktstrukturer kan alltså ses som krafter som finns utanför oss och som finns på strukturell nivå, som påverkar vissa grupper och värderar samt placera de högre eller lägre i ordningen än andra. Trots att maktstrukturer är krafterna som kommer uppifrån är det medborgarna i samhället som upprätthåller och reproducerar dessa krafter genom samhälleliga institutioner, individuella handlingar, individuella föreställningar och åsikter. Med andra ord är medborgarna med och påverkar dessa strukturer genom individuella val och handlingar. På en övergripande nivå är det lättare att visa på maktstrukturerna och ojämlikhet som faktiskt existerar mellan olika grupper. Det är däremot svårare att upptäcka maktstrukturer och ojämlikhet på individnivå mellan enskilda individer, eftersom individer är komplexa med liknande och skilda egenskaper. Maktstrukturer kan ses som en del av det
vardagliga livet som inte kritiseras, kritiken förs först fram när någon ifrågasätter eller bryter mot maktordningen. I samhället ses maktordningar som naturliga och självklara, vilket medför att dem inte alltid uppmärksammas. Och när dem väl uppmärksammas är det sällan någon som vill
21
förändra dem. Maktstrukturer eller maktordningar ger även en trygghet i vardagen, trots att en individs position i samhället kan vara underordnad (Mattsson, 2015).
En kategori omfattas av en grupp individer som delar en gemensam gränslinje, detta genom att gruppen skiljs åt och förbinder sig med minst en annan grupp av individer. En kategoris funktion blir att förena individerna som bedöms vara lika och som delar en gemensam gränslinje, vilket medför att den gruppen individer skiljer ut andra som anses vara olika och inte delar den gemensamma gränslinjen. Det är även då relationerna definieras och skiljs åt mellan de båda grupperna. Exempelvis kategorin kvinnor är en kategori som utestänger män (Tilly, 2000). Kategorier är analytiska termer som syftar till att förklara hur en grupp har blivit skapad, det vill säga genom att olika saker och händelser kopplas samman för att dessa delar någonting
gemensamt. Människor har en tendens att kategorisera eller gruppera saker och ting i olika fack, detta för att de ska kunna organisera sig och hitta någon form av logik i det som dem tolkar och uppfattar runt omkring sig. Alla kategorier är på ett eller annat sätt problematiska och all form av kategorisering är en form av konstruktion. Kategorin grundar sig på olika tankar och idéer om kategorins innehåll. Det är genom kategorier och genom att kategorisera som individer kan mötas, bygga upp resurser, åtgärder och verksamheter som kan möta individens behov. Dock kan kategorisering också innebära att människor frivilligt tillskrivs egenskaper som har en viss tendens att stereotypisera dem, som exempelvis individer med utländsk bakgrund (Mattsson, 2015).
Det konstruktivistiska perspektivet går ut på en tanke om att verkligheten grundar sig på hur människan uppfattar och tolkar den. Människor har en viss benägenhet att erfara och se det som förväntas av dem och även klargöra för saker dem antas ha kunskap om. Vilket medför att människor ständigt återger sina egna uppfattningar om hur saker är. Människor delar olika uppfattningar och erfarenheter av verkligheten. Då människan till sin natur är social och ingår ständigt i sociala relationer, delar den med sig av sina uppfattningar och erfarenheter med andra individer för att tillsammans kunna förstå och tolka dem. Dessa förståelser och tolkningar tar sig i uttryck i människans sätt att tala och agera, det vill säga i sociala sammanhang. Men även i människans reproduktion av vetenskap, nyheter och politik som människan utformar och reproducerar genom gemensamma uppfattningar och föreställningar om verkligheten.
Människors uppfattningar om verkligheten påverkas i möten med varandra, vilket leder till att samma uppfattningar delas och börjar verka som naturliga och sanna, verkligheten blir i sin tur en produkt av vad människor tillsammans gör den till. Människor kan exempelvis dela samma uppfattningar och föreställningar om hur respektive kön bör vara eller om hur invandrare ska tolkas och förstås (Mattsson, 2015).
5.2 Kritiskt reflekterande praktik - Critical reflexivity
Reflektion handlar om att individen tänker kring sig själv och sitt agerande genom att tala med sig själv och sin omgivning om situationer och händelser den har varit med om. När en individ reflektera över sig själv och sitt agerande återspeglar individen dem situationer och händelser och därmed bidrar till självutveckling och nya erfarenheter. Att reflektera är ett sätt att bli
22
medveten om sina värderingar, känslor och agerande i mötet med andra människor (Mattsson, 2015).
“Reflectivity, as embodied in these accounts, involves the ability to locate oneself in a situation through the recognition of how actions and interpretations, social and cultural background and personal history, emotional aspects of experience, and personally held assumptions and values influence the situation (Fook & Pease, 2014, s.199).”
Kritisk reflektion är inte detsamma som reflektion (Fook & Pease, 2014). Kritisk reflektion går att förstå utifrån två huvudsakliga sätt, den första går ut på förmågan att gräva, undersöka och förändra mycket djupa fasta eller grundläggande antaganden. Den andra definitionen fokuserar på kritisk reflektion i förhållande till makt. Kritiskt handlar i båda sätten om förmågan att vara transformativ, det vill säga att involvera och leda till en viss grundläggande förändring i perspektivet (Lishman m.fl. 2015). Syftet med kritisk reflektion är att hjälpa att avgränsa och avveckla antaganden, och på sätt hjälpa individen att identifiera en ny teoretisk grund för att förbättra och förändra en praktisk situation. Kritisk reflektion är huvudsakligen en analys som leder till en förändring utifrån individens medvetenhet (Lishman m.fl. 2015).
Critical reflexivity är en process eller ett verktyg som används för att förtydliga kritiska teorier eller perspektiv såsom intersektionalitet. Forskaren Jan Fook menar att ett kritiskt socialt arbete kan upprätthållas genom critical reflexivity. Mattsson beskriver critical reflexivity i den enskilde socialarbetaren arbete och hur den blir medveten och börjar ifrågasätta sina uppfattningar och sitt sätt att vara i förhållande till samhällsstrukturerna. Critical reflexivity går ut på att
socialarbetaren intar ett kritiskt reflektera inställning i praktiska arbetet för att avstå från att själv bidra till stereotypa eller diskriminerande uppfattningar i möte med klienten. Det handlar inte om att göra individen medveten om sin underordning utan att istället varje socialarbetare blir
medveten om orättvisor, förtryck och maktstrukturer i samhället. Detta genom att socialarbetaren i praktiken bli självreflekterande och blir medveten om hur den själv är med om att reproducera maktstrukturer och maktrelationer. Fook menar att critical reflexivity är ett sätt att koppla samman teori och praktik i förhållande till människor, den sociala situationen och samhället (Mattsson, 2015).
När man sammanför critical reflexivity och den intersektionella perspektivet blir individen medveten om när och hur den använder sig av stereotyper i möte med andra människor, och när den bildar och bevarar en viss skillnad mellan sig själv och andra individer. När socialarbetaren reflekterar kring teorier om makt och hur maktstrukturer i samhället påverkar det sociala arbetet kan metoden på sätt bli ett verktyg för att problematisera kategorier som kön, ålder, klass,
funktionsvariation, sexualitet och etnicitet. Reflektionen handlar om att socialarbetaren reflektera över individens situation, teorier om maktstrukturer samt kategorisering. Om socialarbetaren enbart skulle reflektera över exempelvis kön och etnicitet rent allmänt kan det leda till att den bidrar till uppfattningar och föreställningar om kategorierna som enbart reproduceras och upprätthålls istället för att förändras eller ifrågasättas. Syftet med critical reflexivity är att
medvetandegöra och utveckla socialarbetaren till att aktivt utmana och förändra maktstrukturer i samhället (Mattsson, 2015).
23
5.3 Sociala representationer
Sociala representationer är en socialpsykologisk teori som grundades av Serge Moscovici 1976. Moscovici teori är inspirerad av begreppet ”kollektiva representationer” som myntades av Émile Durkheim på 1890-talet. Durkheim definierade kollektiva representationer som ett gemensamt tänkande eller medvetande som individer i ett samhälle utvecklar för att kunna förstå deras relation till olika sociala fenomen. En analys av om hur individers sociala representationer skapas och utvecklas, kan medföra en bättre förståelse för stereotypa föreställningar som skapar vår kultur och våra värderingar i samhället (Chaib & Orfali, 1996).
Under 1970-talet uppmärksammades begreppet ”kollektiva representationer” och år 1976 började man tala om sociala representationer. Teorin om sociala representationer bygger på påståendet om att våra tankar och idéer om världen vi lever i hör samman med de symboliska erfarenheter om vardagslivet, som vi utvecklar i samspel och interaktion med andra individer (Chaib & Orfali, 1996). Begreppet ”sociala” i sociala representationer är kopplat till vad som uttrycks, hur det är skapat och till dess funktioner. Sociala representationer har att göra med en gemensam kunskap och det är ingen individuell kunskap, utan det skapas och bygger på en social interaktion. Syftet med sociala representationer är att bevara den gemensamma
överenskommelsen inom en social grupp. Sociala representationer är en sorts vardagskunskap, vilket bidrar till att stärka den sociala identiteten bland medlemmarna i en grupp. Meningen med sociala representationer eller den gemensamma vardagskunskapen som gruppen delar är att normalisera gruppens handlingar och kommunikation (Hägglund & Löfdahl, 2011).
Sociala representationer förväntas därmed bära värderingar, kunskap, attityder och normer som delas av medlemmar i en särskild grupp i ett visst historiskt samt kulturellt sammanhang (Hägglund, 2000). Det handlar alltså om hur olika människor tillsammans skapar en gemensam föreställning om verkligheten och med hjälp av denna föreställning bildar dem sedan en sorts vardagskunskap ”common sense” (Chaib & Orfali, 1996).
Common sense-kunskap är en sorts kunskap som bygger på stereotypiska föreställningar och som skiljer sig från den logiskt grundade kunskapen. Vardagskunskapen håller människorna ihop och ger dem vägledning i att sätta sig in i det sociala livet. Teorin om sociala representationer bygger alltså i grunden på två huvuduppgifter. Den första handlar om att skapa en social ordning som hjälper individer att lokalisera sig i sin omgivning. Den andra huvuduppgiften handlar om att underlätta kommunikationen, genom språkliga koder och bilder som en grupp individer använder för att kategorisera sociala fenomen (Chaib & Orfali, 1996).
Med hjälp av sociala representationer blir man medvetna om hur en grupp individers sociala föreställningar har skapats samt hur föreställningarna uttrycks i gruppen. Syftet med teorin om sociala representationer är att förklara förhållandet mellan en grupp individer gentemot ett visst objekt. Objektet kan vara overkligt, fysiskt, socialt eller symboliskt (Chaib & Orfali, 1996). När individer i möte med andra samtalar kring ett objekt bär de på olika sociala representationer som kan komma att ifrågasättas. Det är när individen konfronteras av andra angående sina sociala uppfattningar av objektet som individen börjar kritiskt granska sin egen föreställning av verkligheten. Människor reagerar olika när deras föreställningar av verkligheten ifrågasätts, beroende på hur mycket individers uppfattningar skiljer sig åt. Individer kan kompromissa och anpassa sig till en social representation, men det är när individers sociala föreställningar inte stämmer överens som det kan skapas problem (Danermark & Germundsson, 2011).
24
Sociala representationer behöver inte vara relaterat till något som man har upplevt eller varit med om. En person behöver exempelvis inte ha erfarenheter av AIDS, andras individers nationer eller kulturer för att ha tankar och uppfattningar om dem (Chaib & Orfali, 1996).
Teorin om sociala representationer betonar behovet av att utgå ifrån common sense och andra kommunikationsformer som en grupp individer använder vid skapandet av symboliska bilder och språkliga koder, som gruppen annars inte kan klara sig utan. Kollektiva representationer enligt Durkheim är ett begrepp som enbart förklarar en grupp människors tankar och åsikter om sociala fenomen såsom till exempel vetenskap, myter och religion. Medan sociala representationer är en teori som förklarar och beskriver olika fenomen som är kopplade till ett speciellt sätt att förstå och att kommunicera på, och som i sin tur bildar både verklighet och common sense. Moscovici använder ordet social istället för kollektiv för att markera denna skillnad. Enligt Serge Moscovici är våra sociala representationer kulturella fenomen som agerar omedvetet hos en grupp individer. Representationerna är fenomen som omedvetet tvingas på oss och sprids till vårt kollektiva tänkande via olika perioder av förändringar i vårt sätt att tänka och att återge vårt språk. Förändringarna speglar tidigare erfarenheter och ordnar dagens information med hänsyn till tidigare gemensamma erfarenheter (Chaib & Orfali, 1996).
Inom teorin om sociala representationer finns det två huvudsakliga begrepp som kallas för objektifiering och förankring. Begreppen är mentala processer som är viktiga för att kunna förstå på vilket sätt sociala representationer skapas och utformas språkligt. Genom objektifiering reducerar eller förenklar individer olika föreställningar genom att göra om dem till verkliga händelser. Begreppet förankring beskriver hur individen sammanför idéer och förenklar dem till allmänna kategorier och bilder, för att få dem att passa in ett välkänt sammanhang. Det är med hjälp av objektifiering och förankring som individen får det abstrakta till bli något nästan verkligt. Individen kan alltså omvandla ett abstrakt objekt som ursprungligen är en
sinnesupplevelse, till något som den tror finns i det verkliga livet. Det obekanta blir med hjälp av de mentala processerna objektifiering och förankring bekant, detta för att det obekanta förflyttas till människans inre värld. När det obekanta omvandlas till något bekant blir det möjligt för individer att jämföra samt förstå det, för att i sin tur förena det med andra fenomen som individen faktiskt kan uppleva och psykiskt styra över (Chaib & Orfali, 1996).
