Musikens och rörelsens betydelse för barns språkutveckling - en intervjustudie i förskolan

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Kultur, språk, medier

Examensarbete

Musikens och rörelsens betydelse för barns språkutveckling

- en intervjustudie i förskolan

The music and the movement´s impact on children's language development

- an interview study in the preschool

Anna Blixt

Lonnie Dahlberg Hansen

Lärarexamen 210 hp Examinator: Els - Mari Törnquist Kultur, medier och estetik

3

Sammandrag

Vårt syfte med examensarbetet var att få kunskap om hur musik och rörelse gynnar barns språkutveckling samt belysa hur pedagoger använder sig av musik och rörelse för att utveckla förskolebarns språk. Vi ville även veta om pedagogerna arbetar annorlunda med musik och rörelse, om de arbetar i en förskola med barn som har svenska som modersmål eller i en förskola med barn som har annat modersmål än svenska. Vår fokus har varit riktat mot den verbala språkutvecklingen. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer med pedagoger på sex olika förskolor, som vi i analysen har kopplat till olika teorier. Resultatet av undersökningen visar att pedagogerna använder sig av musik och rörelse för att göra lärandet lustfyllt. Pedagogerna anser även att musiken är en form av kommunikation. De använder sig av många olika metoder för att utveckla förskolebarnens språk. Pedagogerna menade också att de arbetade på samma sätt med barn med annat modersmål än svenska, men då är det ännu viktigare att vara konkret och tydlig. Vår slutsats är att språkutveckling på förskolan sker genomgående under hela dagen. Musik och rörelse engagerar barnen samt gör språkutvecklingen intressant och meningsfull.

Nyckelord: Musik och rörelse, förskolan, barn, språkutveckling, kommunikation, pedagoger, läroplaner

5 Innehållsförteckning

Sammandrag……….………….3

1. Inledning………...………7

2. Syfte och problemställning...8

3. Teoretisk bakgrund...8 3.1 Historik………9 3.2 Förskolans styrdokument….………..10 3.3 Kommunikation……….11 3.3.1 Sociokulturell inriktning...12 3.4 Musik...13 3.4.1 Rörelse...14 3.5 Språkutveckling……….15

3.5.1 Barn med annat modersmål...16

4. Metodbeskrivning………....17

4.1 Forskningsetiska aspekter………..17

4.2 Genomförande………...17

4.3 Urval………..18

5. Resultat och analys………..19

5.1 Språk……….……….20

5.2 Språkutveckling……….21

5.3 Musik och rörelse………...….………..22

5.4 Musik och rörelse som språkutvecklande metod………..23

5.5 Andra språkutvecklande metoder……….26

6. Slutsats och diskussion………...29

7. Referenser………...32 Bilaga1

7 1. Inledning

Vi som skriver examensarbetet tillsammans är Anna Blixt som läser inriktning mot förskola och grundskolans tidigare år och Lonnie Dahlberg Hansen som läser inriktning mot fritidspedagog och förskola. Eftersom vi båda kommer att arbeta med barn i förskoleåldern har vi valt att koncentrera vårt undersökningsområde i förskolan.

Under vår utbildning Kultur, medier och estetik har våra tankar växt om sambandet mellan musik och språkutveckling. Vi är sedan tidigare intresserade av musik och har genom vår praktik och vårt arbete i förskolan upptäckt att musiken är ett lustfyllt sätt att få barnen intresserade och motiverade. Enligt Lpfö 98 ingår musik som en uttrycksform och metod för att främja barns lärande vilket förskolan ska sträva efter att utveckla (Skolverket, 2006).

Vi har dock blivit medvetna om att musik som pedagogisk metod inte alltid är en självklarhet för pedagoger i förskolan. Vår erfarenhet säger att den musik som förekommer innefattar bara en liten del av den pedagogiska verksamheten. Berit Uddén fil.dr i musikpedagogik och lärarutbildare menar att ”Musik hanterar rytmisk tid och tonalt rum och smörjer hjärnans gångjärn så att dörrarna öppnas för inlärningens processer” (Uddén, 2004:73).

Vi håller med Uddén och anser att musik som pedagogisk metod är ett gynnsamt sätt för att underlätta barns lärande. Barns behov av musik och rörelse för att ta till sig kunskap bör uppmärksammas, därför anser vi att vår undersökning är av stor vikt för pedagoger i verksamheten.

Vi vill genom intervju och teori undersöka hur musik och rörelse i förskolan kan främja barns verbala språkutveckling samt hur pedagogerna arbetar i förskolan med musik och rörelse som språkutvecklande metod. Vår undersökning innefattar barn med svenska som modersmål och barn med annat modersmål än svenska.

8 2. Syfte och problemställning

Vårt syfte med examensarbetet är att få kunskap om hur musik och rörelse gynnar barns språkutveckling samt belysa hur pedagoger använder sig av musik och rörelse för att utveckla förskolebarns språk. Vi vill även veta om pedagogerna arbetar annorlunda med musik och rörelse, om de arbetar i en förskola med barn som har svenska som modersmål eller i en förskola med barn som har annat modersmål än svenska. Vi avser att öka kunskapen om musik som pedagogisk metod och därmed bidra till att musik kan få ett större utrymme i den pedagogiska verksamheten. Syftet med undersökningen ger oss dessa frågeställningar:

 Vad betyder musik och rörelse för barns språkutveckling?

 Vad anser pedagoger att de har för syfte med musik och rörelseaktiviteter i förskolan?

 På vilket sätt arbetar pedagogerna med musik och rörelse som språkutvecklande metod på förskolor med barn som har svenska som modersmål och med barn som har annat modersmål än svenska?

3. Teoretisk bakgrund

I vår teoretiska bakgrund beskriver vi begrepp som musik och rörelse samt barns språkutveckling. Områden som kommunikation och barn med annat modersmål kommer att beröras. Vi redogör även för musiken i förskolan ur ett historiskt perspektiv och språket ur ett sociokulturellt perspektiv. Vi presenterar de teorier som har varit av betydelse för vårt arbete, samt vad förskolans styrdokument säger om musikens betydelse i förskolan.

9 3.1 Historik

”Du väcker ditt barns aning om tillvaron bäst genom att lekvårda det. Lek med sång och rytm är människans första bildningsmedel” (Uddén, 2004:99).

Ann Granberg (1998) och Berit Uddén (2004) skriver båda om Friedrich Fröbel (1782-1852) och beskriver honom som förskolans grundare. Han var en pedagog som utvecklade en pedagogisk filosofi kring barnlekens funktion och praktik. En del av hans pedagogik är aktuell än idag. Han menade att barn redan från tidig ålder bildar sig genom att återuppleva egna ljud och rörelsegester med sina sinnen. Vidare ansåg han att spädbarnet reagerar bäst på rytmiskt språk i sångton och därför ska ledaren blanda småvisor och förklarande språk så att barn efterhand lär sig ord och längre fraser. Fröbel upptäckte att sångtonen får barnet att förstå språkets innebörder bättre. Småvisor, bollvisor, gestaltningslekar och fingerlekar fick en betydande roll i hans pedagogik som lärande kommunikationsmedel mellan ledare och barn.

Granberg nämner även andra pedagogiska teorier som påverkat den svenska förskolans innehåll och utformning. Maria Montessori (1870-1952) ansåg att barn utvecklas med hjälp av stimulans och frihet och att barn utvecklar sina sinnen under olika perioder. Under dessa perioder behöver sinnena som stimuleras extra mycket. Rudolf Steiner (1861- 1925) arbetade efter en uppfattning om att de stämningar och intryck, som språkljuden ger, uttrycks i kroppsrörelsen. Celestine Freinet (1896-1966) var en fransk pedagog. Han ansåg att barns språk utvecklas i dialog med varandra och vuxna, under både lek och arbete och att det är pedagogens uppgift att hitta metoder för att främja denna utveckling. Granberg tydliggör att många ser Loris Malaguzzi (1920-1994) som vår tids största pedagogiska filosof. Malaguzzi menade att barn lär sig genom att undersöka och reflektera och är även grundaren till pedagogiken Reggio Emilia. Arbetssättet grundar sig på temaarbete och dokumentation. Genom temaarbete får barnen under en längre tid möjlighet att undersöka och utforska med alla sina sinnen och uttrycksmedel som till exempel musik och rörelse.

10 3.2 Förskolans styrdokument

År 1998 fick förskolan sin första läroplan, Lpfö 98. Denna föregicks av Pedagogiskt

program för förskolan. Bestämmelserna flyttades därmed från socialtjänstlagen till

skollagen. Läroplanen överensstämmer till stor del med innehållet i det pedagogiska programmet. En avvikelse är dock att det pedagogiska programmet innehöll allmänna råd medan läroplanen är bindande, alltså något man måste följa. Läroplanens syfte är att tydliggöra sambanden mellan barns utveckling och lärande. De pedagogiska handlingarna i förskolan skall bygga på lek och fantasi, upptäckarglädje och utforskande. I läroplanen för förskolan, Lpfö 98 går det att läsa att musik ska användas för att främja barnens utveckling:

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande (www.skolverket.se).

Förskolan ska även arbeta för att barnens språk ska utvecklas och stimuleras:

Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och uppmuntra och ta tillvara barnets nyfikenhet och intresse för den skriftspråkliga världen. Förskolan skall bidra till att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål (www.skolverket.se).

11 3.3 Kommunikation

Monica Westerlund (2009) menar att när man kommunicerar innebär det att man medvetet eller omedvetet, meddelar någon något. Det måste finnas både en mottagare och en sändare i en kommunikation. Kommunikationen kan uttryckas på olika sätt, genom dans, musik och bild men även genom ett leende, blick och kroppsspråk. Westerlund anser att även om man brukar säga att bild och musik också är språk, så menar hon att ett ”språk” bygger på regler som följs av både sändare och mottagare, till exempel tal och teckenspråk.

Ulf Jederlund (2002) reder ut begreppet kommunikation och förtydligar att begreppet har sitt ursprung i det latinska verbet communicare, som kan översättas till ”att göra något gemensamt” eller ”att dela något”. Genom kommunikationen delar människan upplevelser och tankar i samspel med varandra. Människan har två kommunikationssystem, det verbala som är talspråket och det ickeverbala som är kroppsspråket. Kroppsspråket är det språk som utvecklas tidigast. Dessa två kompletterar varandra. Genom det verbala språket kan människan utveckla begreppsbildning, tänkande och erfarenhetsöverföring medan vi med det ickeverbala språket oftare uttrycker känslor, attityder och stämningar som är svåra att ge ord för. Jederlund menar vidare att barn använder sig av många olika kommunikationsmedel de kommunicerar med emotionella uttryck, temperament, imitation, lekspråk, sång, dans, bild, form, rörelser, röstljud, tal och rytmiska ramsor. Barn använder sig av alla dessa språk som det är viktigt att stimulera och utveckla då ett uttryckssätt inte står i vägen för ett annat utan tvärtom förstärker varandra. För att barnet ska fortsätta att utvecklas sin kommunikationsförmåga är det viktigt med förstärkande respons från omgivningen så att lust och trygghet bibehålles.

12 3.3.1 Sociokulturell inriktning

Silwa Claesson (2007) skriver i sin bok Spår av teorier i praktiken om Lev Vygotskij (1896-1934) och beskriver honom som forskaren bakom den sociokulturella inriktningen på lärandet.Vygotskij menade att barnets utveckling hänger samman med vilken social miljö och kultur det växer upp i och att det inte går att skilja på barnets lärande och utveckling. Han betonade språket och kommunikationens betydelse för lärandet (Claesson, 2007). Arnqvist (1993) synliggör Vygotskijs teorier om att det är med hjälp av språket som människans tänkande utvecklas. Språket ses som ett socialt fenomen, vilket har utvecklas för att vi ska kunna kommunicera med varandra. Vygotskij menar vidare att barnet utvecklas från det sociala till det individuella. Barn använder ofta sitt språk för att underlätta tänkandet, de talar först högt för att senare bilda ett tyst inre tal. Spontana begrepp, vilka är begrepp som utgår från barnets konkreta erfarenheter, visar att språket är situationsbundet. Med detta menas att barnet har svårt för att beskriva det de inte ser just vid det tillfället (Arnqvist, 1993). Ett lärande äger rum då det blir en helhet och ett sammanhang. Då integreras tänkandet, talandet, handlandet och andra processer med varandra (Claesson, 2007).

13 3.4 Musik

Jederlund (2002) anser att musiken är och alltid har varit viktig för människan och att musiken har funnits i alla tider. Människan har klarat sig länge utan det verbala språket, men inte utan musik. Musiken används vid många tillfällen till exempel sorg, glädje, arbete och avkoppling. Musiken påverkar våra sinnen och kan ge minnen för livet. I musiken kan människor med olika bakgrunder och förutsättningar ha roligt och må bra vilket är något som gynnar utveckling för språket. En förutsättning för musiken är att någon lyssnar aktivt till den. Musiken delas upp i tre grundelement rörelse, ljud och puls.

Om musik har att göra med rytmiska ljud, rörelse, toner, känslor, språk och kultur lika mycket som med musiken som produkt, handlar musikalitet om vår medfödda förmåga att göra ljud, låta, röra oss, känna, uttrycka, språka, ingå i en kultur och uppleva och förstå musik. Musikalitet är därmed något genuint mänskligt, en viktig del av allas medfödda begåvning. (Jederlund, 2002:16)

Berit Uddén (2004) delar Jederlunds uppfattning om att sång och musik påverkar hela människan. Innan människan har tillgång till instrument sjunger och dansar hon. Innan människan kan läsa måste hon lära sig allt genom att lyssna till och imitera sin omgivning. Barn lär sig allt på ett muntligt och kroppsligt sätt såsom människan gjort i alla tider och de använder visor och rytmisk lek för att lära sig tala och förstå tillvaron. Barn har också behov av rim, ramsor och småvisor för att kunna upprepa ett muntligt språk, så att det fastnar i minnet och blir bestående kunskap. Rytmisk rörelse, sång och musik har en viktig funktion för att utveckla hjärnhalvornas samarbete. Människan minns med huvud, hjärta och kropp. Människans medfödda förmåga att imitera och svara på rörliga impulser i form av ljud och rörelser är grunden för hennes kommunikativa förmåga och hennes inlärningsförmåga. Uddén tydliggör att musiken har olika funktioner i våra liv enligt följande indelning:

Musikens primära funktion: är den aktiverande och sövande. Vaggvisan söver barnet. Musik i kroppsenligt tempo förhöjer välmående och snabbare musik gör oss mer aktiva. Den motoriskt strukturerade: Sång och musik aktiverar människan rytmiskt och får henne att röra sig i takt mer eller mindre automatiskt.

14

Den känslomässigt kontaktskapande: den kan hjälpa till att skapa en grundläggande trygghetskänsla mellan två eller flera människor. Den rytmiska rörelsen och sångtonen ger en emotionell upplevelse av ton och rörelseglädje. När man rör sig tillsammans med någon annan till musiken uppstår den naturliga musiska glädjen.

Den minnesbärande: sång och rytm med sina mönsterstrukturer påverkar minnet på ett emotionellt medvetet sätt och bär sålunda minnet av erfarenheter i kombination med upplevelser. Barns sjungande till rörelser innehåller konkret de begrepp, som handlandet innebär.

Som språk- och meningsbärande, som stöd för språkets utveckling: det tonande ordet har en väsentlig betydelse då barnet utvecklar sitt modersmål.

Jon-Roar Björkvold (2005) talar om ”den musiska människan” och menar att människan redan från fosterstadiet har musiska språk eftersom alla sinnesintryck och kroppsuttryck bygger på rytm, rörelse och ljud. Med ordet musisk menas förmågan att utöva konster i dans, sång och diktning. Även spontansången som barn ofta utövar när de gör saker t.ex. ritar eller leker är musisk och detta ger puls åt leken, form åt kroppsrörelserna och känsla åt rösten.

3.4.1 Rörelse

Ann Granberg (1994) menar att kropp, känsla och intellekt är sammanknippade och om barn begränsas i sitt rörelsebehov hämmas deras nyfikenhet och kunskapstörst. Därmed begränsas även den intellektuella utvecklingen hos barnet. Rörelse och rytm är betydelsefullt för barns utveckling och det är barnets naturliga tillstånd. Hon menar att musikforskare brukar säga att rytm skapar motorisk inlevelse och att all musik är rörelse. Hon menar vidare att barn uttrycker sig med kropp och själ. Det barn tidigare uttryckt med kroppen kan bli lättare att uttrycka med ord. Även Tora Grindberg och Greta Langlo Jagtöjen (2000) menar att barn har behov av rörelse och barn använder sina kroppsrörelser för att tillägna sig nya kunskaper. Barnet måste kunna utveckla sina möjligheter att använda rörelsen som uttrycksmedel för känslor och upplevelser. Barn i förskoleåldern inte har ordet som sitt främsta uttrycksmedel, utan förmedlandet utmärks mycket av barnets hållning, mimik och rörelse.

15 3.5 Språkutveckling

Westerlund (2009) hävdar att språket är det vi använder oss av, för att uttrycka oss med. Språket utvecklas ur behovet av att kommunicera med sina medmänniskor hur det utvecklas beror på både miljö och barnets egenskaper. Språk och kommunikation utvecklas i samröre med annan utveckling. Varje typ av kommunikation kräver en rörelse som ibland är mycket liten. Därför är motoriken en förutsättning för kommunikation. Motoriken har betydelse för språkutveckling, begreppsuppfattning, ordförråd och språkljudsutveckling. Språket utvecklas genom att barnet lär sig se, känna, höra och göra, därför bidrar synen och hörseln till hur barnets språk utvecklas. Barn lär sig kommunicera genom vardaglig samvaro och i samtal med för barnet viktiga personer. De vuxna i barnets närhet gynnar barnets språkutveckling genom att tolka, upprepa och att ge barnet talutrymme och tid för samtal. Språkutvecklingsprocessen är en som en öppen process, i vilken man aldrig slutar utvecklas.

Språket är unikt mänskligt. Det förmedlar våra innersta tankar, känslor och erfarenheter i preciserad form. Vi människor kan ersätta handlingar med ord. Vi kan berätta om vårt förflutna och vi kan med ord gestalta våra drömmar om framtiden (Monica Centerheim- Jogeroth, 1988:7).

Språkforskare har kommit fram till att tillägnandet av språket sker bäst i tidig ålder, för att sedan bli svårare, men språkutvecklingen börjar redan innan barnet har blivit fött. Det har redan i fosterstadiet vant sig vid moderns röst och språk. Barnet får redan vid födseln intryck och kommunikation från dess omgivning. Spädbarnet ger bland annat uttryck för hunger, smärta, trötthet och trivsel. Efterhand utvecklas barnets egna ljud till joller. Övergången från joller till tal sker genom att barnens självständiga ord kommer fram. Joller och tal används sida vid sida, men jollret faller bort med tiden och talet framkommer mer och mer. Barns språkförståelse utvecklas tidigare än talspråket. Det första barnet förstår av kommunikationen är kroppsspråket samt språkets melodi. Vid två års ålder kan barnet formulera kortare meningar och förstå lättare instruktioner. Med tiden ökar barns ordförråd. Alla barn som utvecklas normalt går i stort sett igenom liknande utvecklingssteg. Att förstå språkets innebörd kan ta ett flertal år för barnet, men däremot så uppfattar barnet språkets tonfall betydligt tidigare. Språk, uttal och

16

grundläggande grammatik utvecklas tidigt, redan i förskoleåldern (Centerheim- Jogeroth, 1988, Fagius, 2007, Bjar, Lidberg, 2003). Vid treårsålder har de flesta barn ett basordförråd och de grammatiska grunderna i det eller de språk som talas i barnets omgivning. Barns behärskande av grammatik och meningsbyggnad kommer sist i utvecklingen, detta sker vid ca fem till sex års ålder. Vid denna ålder har både en- och flerspråkiga barn lärt sig både ändelser och meningsbyggnad i språken/ språket (Westerlund, 2009).

3.5.1 Barn med annat modersmål

I en publikation som utgivits av Myndigheten för skolutveckling, Komma till tals/

flerspråkiga barn i förskolan år 2006 står det att läsa, att språkutveckling är som

intensivast i förskoleådern samt under grundskolan tidigare år. Flerspråkiga barns utveckling stimuleras om de får lov att använda sitt modersmål. Att kunna ett språk är att vara delaktig i den kultur man befinner sig i. Det är viktigt att ta till vara på barns språkliga och kulturella tillhörighet. Barn måste få utvecklas i sin egen takt och på egna villkor. De ska kunna känna lust och nyfikenhet och uppmuntras att pröva sin egen förmåga. Barn som kommer till förskolan har olika ursprung, familjevanor, kultur och livsmiljö. Språk, identitet och lärande är tätt sammanlänkade och därför måste vi ge barn med annat modersmål än svenska möjligheter att utveckla sina språk. Barns användning av språket växer sig större och utvecklas i olika sociala situationer. Det förutsätter att vuxna aktivt stödjer och underlättar barnets språkliga utveckling. Barn som känner sig trygga i sin miljö lär sig det nya språket genom att lyssna, öva och pröva med olika lekfulla former. Ramsor, musik och sång gör det lättare för barn att lära sig språkets ljud, ord och satsmelodi. För barn som lär sig svenska kan sång, musik och ramsor vara en stor hjälp att lättare lära sig nya ord och nya meningar. Rytm och musik förstärker minnet. Att använda konkret material och bilder är viktigt, till exempel innan man sjunger en sång eller använder en ramsa för att skapa förförståelse och göra sången och ramsans ord mer begripliga hos barnet. Det förstärker även minnet av ordets betydelse. Genom att benämna och vara tydlig ges barn tillfälle att tillägna sig språket och ordets innebörd. Samarbetet med föräldrarna är viktigt, med deras samarbete kan barnet träna det svenska språket (www.skolverket.se).

17 4. Metodbeskrivning

För att undersöka pedagogernas syfte med musikaktiviteter i förskolan samt deras syn på musiken som ett redskap för språkutveckling, har vi använt oss av kvalitativa intervjuer. Repstad (2007) menar att man genom kvalitativa intervjuer får en bild av hur informanterna tänker och resonerar. Hade vi använt oss av enkäter som forskningsmetod hade vi inte fått veta pedagogernas tankar och åsikter. Han menar vidare att det är en fördel om intervjun har formen av ett samtal eftersom man då kan få djupare och mer utvecklande svar (Repstad, 2007). För att vi skulle minnas våra frågor använde vi en intervjuguide (se bilaga 1).

4.1 Forskningsetiska aspekter

För att följa de forskningsetiska aspekterna hade vi i vårt brev till intervjupersonerna informerat om de forskningsetiska regler som vi följer. Vi upplyste där om att ingen medverkan sker utan samtycke och endast på frivillig grund, att alla deltagare är anonyma och att inget material kommer att användas i annat syfte. Namn på informanterna fingerades och orterna i vilka verksamheterna befinner sig i definieras inte (www.vr.se).

4.2 Genomförande

Vi tog kontakt med rektorer på olika förskolor genom att skicka ett brev via datorn (se bilaga 2) i förhoppning om att detta skulle vidarebefordras till pedagogerna på förskolorna. Då vi inte fått något svar ringde vi till utvalda förskolor och frågade om någon pedagog kunde tänka sig att ställa upp på intervju. Vi valde att utföra intervjuerna tillsammans, eftersom en av oss då kunde koncentrera sig på att ställa frågorna medan den andra av oss kunde studera kroppsspråket samt anteckna vid behov. Vi skickade ut frågorna till våra informanter ett par dagar innan intervjun då vi tänkte oss få mer genomtänkta svar, än om vi ställt dem direkt vid intervjutillfället.

Vi dokumenterade våra intervjuer med en filmkamera. Då vi hade en egen filmkamera använde vi denna istället för en diktafon som vi tänkt från början. Syftet var att få med det som sades i intervjun, inte att filma informanten under intervjun. Repstad (2007)

18

menar att man får mer empiriskt material genom att dokumentera på detta sätt jämfört med att bara skriva upp svaren på frågorna. När alla våra intervjuer var utförda började vi att transkribera vårt material på dator. Efter att ha skrivit ut och läst vårt material ett antal gånger, delade vi in det som var relevant för vår undersökning. I detta material letade vi sedan efter mönster och kom fram till fyra återkommande teman.

4.3 Urval

Vårt val av förskolor har utgått från vår strävan efter variation, då menar vi att vi innan kontakt tittat på förskolans olika profiler, läge och barngrupper. Vi valde en förskola med musikprofil i vilken barngruppen bestod av barn med annat modersmål än svenska. Vi valde tre förskolor i förorter till en större stad, dels två förskolor på mindre orter. Vi har gjort intervjuer med pedagoger från sex olika förskolor i södra Sverige. Enligt Repstads rekommendationer valde vi pedagoger med olika utbildningar och av olika kön samt i varierande ålder. Detta för att få en så bred bild som möjligt av undersökningsområdet (Repstad, 2007).

Här nedan gör vi en kortfattad presentation av pedagogerna vi intervjuat. Alla namn är fingerade för att ingen skall kunna identifieras.

Lena: Hon är utbildad förskollärare och har arbetat som detta i trettio år. För tillfället arbetar hon på fritids, men har tidigare arbetat mycket med barn i ålder fem till sex år. I början av åttiotalet var hon med och startade upp en förskola för barn med annat modersmål än svenska i vilken hon också var föreståndare. Fritidshemmet ligger i en mindre by i södra Sverige.

Per: Han är utbildad förskollärare och har arbetat sexton år inom barnomsorgen. På den nuvarande förskolan har han jobbat sju år. Han har tagit kurser i Reggio Emilia och Montessori. Han har tidigare arbetat i förskola med barn med annat modersmål än svenska. Förskolan finns i en mindre ort i södra Sverige

Lotta: Hon är utbildad barnskötare och varit verksam i barnomsorgen i fyra och ett halvt år. På den nuvarande förskolan har hon arbetat i tre och ett halvt år. På denna förskola

19

arbetar hon med barn från tre till fem år. Förskolan finns i en förort till en större stad i södra Sverige

Niklas: Han är utbildad barnskötare och har varit verksam i barnomsorgen i sju år. På den nuvarande förskolan har han arbetat två år. Han arbetar på en avdelning med barn som är fyra år. Förskolan finns i en förort till en större stad i södra Sverige.

Magnus: Han är utbildad fritidspedagog och arbetade som detta ett tag när han blev färdigutbildad för tio år sedan. Han har arbetat två år på den nuvarande förskolan. Förskolan har en musikprofil och ligger i en större stad i södra Sverige.

Kristina: Hon är utbildad förskollärare men är barnskötare i grunden. Hon gick ut förskollärarlinjen för åtta år sedan men har varit verksam inom barnomsorgen i ungefär tjugo år. På den förskolan hon arbetar nu, har hon arbetet i fyra år. Förskolan ligger i en förort till en större stad i södra Sverige.

5. Resultat och analys

De teman vi har kommit fram till i undersökningen är följande:

1. Språk

2. Språkutveckling 3. Musik och rörelse

4. Musik och rörelse som språkutvecklande metod 5. Andra språkutvecklingsmetoder

20 5.1 Språk

När vi intervjuade Magnus och frågade honom om han kunde definiera begreppet språk svarade han att språket är en förutsättning för att kommunicera och existera. Han menade att alla har ett språk och påpekar att alla människor kommunicerar på sitt eget sätt, fast det verbala språket är den idealiska kommunikationsformen. Magnus och Per menade båda att om man ska överleva i samhället måste man ha ett språk för att kommunicera med omvärlden, människan behöver ett språk för att göra sig förstådd. Språket är ett socialt fenomen som utvecklas för att människan ska kunna kommunicera med varandra och det hänger samman med vilken social miljö och kultur barnet växer upp i (Claesson, 2007). Ett språk bygger på regler som följs av både mottagare och sändare. För att förstå varandra måste sändaren och mottagaren använda samma språk. Reglerna är ett krav som uppfylls i till exempel tal och de dövas tecken språk (Westerlund, 2009). Talspråket har gett människan möjlighet att utveckla begreppsbildning, tänkande, minne och erfarenhetsöverföring. Det verbala språket är det kommunikationssystem som människan lär sig sist (Jederlund, 2002). När barn lärt sig det verbala språket kan barnet uttrycka sig och berätta sina behov och önskningar, de kan göra sig förstådda på ett tydligare sätt genom att dela det verbala språket med andra i dess omgivning (Fagius, 2007).

Lotta och Kristina menade att språk är ett sätt att kommunicera på, men Kristina, Magnus och Lena betonade att man kan kommunicera på andra sätt än genom det talade språket. Jederlund och Westerlund menar att människan har två kommunikationssystem, det verbala som är talspråket och det icke verbala som är kroppsspråket och dessa två kompletterar varandra. Kroppsspråket är det första språket barn använder sig av då de ännu inte lärt sig det verbala språket. Kroppsspråket förmedlas ofta utan att vi tänker på det, men används också medvetet. Genom det icke verbala språket är det lättare att uttrycka känslor, attityder och stämningar. Vår förmåga att tolka kroppsspråket är tidigt och väl utvecklat. Barn använder sig av olika språk som till exempel lekspråk, dans, sång, bild, form och kroppsspråk, för att visa sina upplevelser, erfarenheter och känslor. Dessa språk förstärker varandra och språkforskare är överens om att ett uttryckssätt aldrig står i vägen för något annat. Lotta och Niklas berättade att de ofta använde sig av sitt kroppsspråk för att förtydliga vad de menade när de talade med barnen. Då nämner

21

Niklas ett exempel: genom att hålla upp jackan samtidigt som han säger att ta på din jacka så förtydligar han med sitt agerande vad han menar att barnet ska göra. Genom att Niklas pekar och tar saker för att visa eller gör likadant som det han vill förmedla, är det ett sätt att få mottagaren, i det här fallet barnet, att förstå vad han menar. Genom att han samtidigt talar när han pekar eller gör något, sätter han ord på det han gör (Jederlund, 2002, Westerlund, 2009).

5.2 Språkutveckling

Per och Kristina var eniga om att språkutveckling sker redan när barnet är nyfött och utvecklas i ett samspel med omgivningen. Barnet får stimulans i språket när man tittar och pratar med det.

Det börjar redan när de är nyfödda barn, börjar och göra ljud och härmar det är en del också i språkutvecklingen sen börjar de att härma språket, just den första kommunikationen att man talar överhuvudtaget med barnet vid skötbordet och man har ett samspel, sen byggs det på hela tiden efterhand. Liksom sen barn är ju fantastiska dom snappar upp och lär sig, man är ju medveten om det här på förskolan men på något sätt går det av sig själv. (Kristina)

Björkvold (2005) menar att människan redan från fosterstadiet har musiska språk eftersom alla sinnesintryck och kroppsuttryck bygger på rytm, rörelse och ljud. Han säger att barnets språkutveckling börjar långt innan födelseögonblicket. För att barn ska kunna utveckla sitt språk är det tidiga samspelet med den vuxne och barnet viktigt, barn måste få stärkande respons från sin omgivning för att få en god språkutveckling (Jederlund, 2002). Barnet härmar oavbrutet både ljud och kroppsspråk för att förstå och lära sig ett språk, barnet förstår mycket av språket innan det kan använda sig av talspråket själv (Centerhiem- Jogeroth, 1988).

Samtliga pedagoger ansåg att språkutveckling är en process som fortsätter genom hela livet. De som arbetar i förskolan kan se en förbättring och en utveckling då barnet börjar använda det verbala språket mer och mer för att göra sig förstådda. För att ett lärande och utveckling ska ske observerar de på vilken nivå i språkutvecklingen barnet befinner sig. Detta för att ge barnet den stimulans och utmaning de behöver. De framhäver också att dialogerna med barnen är betydelsefulla för barnets språkutveckling.

22

Språkutvecklingsprocessen är som en öppen process och alla barn går i stort sett igenom samma utvecklingssteg (Bjar, Lidberg, 2003). Att förstå språkets innebörd kan ta ett flertal år för barnet, men däremot så uppfattar barnet språkets tonfall tidigare. Dialogen och samspelet med vuxna har stor betydelse (Fagius, 2007). De vuxna i barnets närhet gynnar barnets språkutveckling genom att tolka, upprepa och att ge barnet tid för samtal. Vid tre års ålder har de flesta barnen ett basordförråd och de grammatiska grunderna i språket som talas i barnets omgivning (Westerlund, 2009).

Då vi talade med Lena om språkutveckling berättade hon att hon tänker på barns utveckling av ordets innebörd. Hon menar att barn ofta använder ord innan de förstår vad de betyder. Hon berättar vidare att om barnet ska kunna utveckla sitt språk är det viktigt att barnet får en korrekt ordförståelse. Hon nämnde ofta i intervjun att om barn ska tillägna sig förståelse av ordet, måste vuxna skriva ordet, visa en bild och sedan se det i verkligheten. Med detta menar hon ”om jag skriver ordet katt och visar en bild på en katt och sedan träffar vi en riktig katt, det blir en verklighetsanknytning”. Arnqvist (1993) skriver om Lev Vygotskijs (1896-1934) sociokulturella perspektiv och han menade att språket får sin betydelse utifrån den aktuella situationen och ordets konkreta betydelse. Det är svårt för barn att beskriva det de inte ser. Därför är det viktigt att knyta begrepp till barnets egna erfarenheter och göra det verklighetsbaserat.

5.3 Musik och rörelse

Vid intervjun med Magnus berättar han att han levt med musik i hela sitt liv och att det är en lycka i livet som alltid finns där, det är ett glädjeämne. Han menar att musik är svårt att definiera, det är en universell kraft som alltid funnits och kommer alltid att finnas ” musik finns i allting, i vinden som blåser, i en borrmaskin och i dörrarna på bussen som öppnas och stängs, ja i rytmer och ljud, liksom i allting ”. När Per skulle definiera vad musik var för honom svarade även han att musiken handlar mycket om glädje, gemenskap och sammanhållning. Musiken är och har alltid varit viktig för människan. Människan använder sig av musik vid olika tillfällen och har många funktioner i våra liv. Musikens primära funktion är den aktiverande och sövande men

23

musiken påverkar även minnet, känslorna och språket. Att uppleva musik kan innebära personlig utveckling i gemenskap och glädje (Jederlund, 2002, Uddén, 2004).

Merparten av pedagogerna sammankopplade sång och instrument med definitionen av musik, de ansåg också att musiken var en uttrycks- och kommunikationsform. De påpekade dessutom att barn behöver utvecklas i att använda andra språk att kommunicera med än, det verbala språket och då är musiken ett av dem.

Niklas berättade att musik för honom är rörelse. Lena förknippar också musik med rörelse och nämner att ” musiken är ju en aktivitet, man sitter ju inte stilla utan man rör på sig och är med hela tiden”. Hon berättade att barn har behov av att röra sig för att träna motoriken, som är viktig för barnets hela utveckling. Lotta synliggjorde att barn använder sig av rörelser i första hand innan de lärt sig det verbala språket. Barn med annat modersmål använder sig också av rörelser och gester innan de kan det svenska språket. Hon nämner till exempel att när de har sångstund och sjunger Imse vimse

spindel då visar hon rörelserna till sången och med hjälp av rörelserna så förstår barnet

var någonstans de är i sången och vilka ord som ska komma, genom rörelserna. Rörelsen är ett sätt att uttrycka sig på och göra sig förstådd med, ett sätt att kommunicera. Genom kommunikationen förmedlas någonting det kan vara en upplevelse, en bild, en rörelse, en känsla, förståelse, idé, tanke eller en uppfattning (Jederlund, 2002). Människan är född med förmågan att imitera och svara på rörliga impulser i form av ljud och rörelser, detta är grunden för människans kommunikativa anlag och inlärningsförmåga (Uddén, 2004).

5.4 Musik och rörelse som språkutvecklande metod

Då vi pratar med Magnus om sambandet mellan musik och rörelse och språkutveckling säger han:

Det är ju i möten med intryck som språkutveckling sker, det är då man pratar man lär sig om olika saker och så klart mycket sång och musik, vi sjunger oss igenom nästan hela dagen. (Magnus)

24

På Magnus förskola använder de sig mycket av musik och rörelser och använder hela kroppen för att stimulera så många sinnen som möjligt. Han använder sig av mycket sång, rim och ramsor och anser att linjen mellan rim och ramsor och sång är mycket tunn, eftersom många sånger rimmar.

Vi sjunger om många olika företeelser just det vad man gör, vi sjunger när vi är ute och går, också att man smyger och så smyger man. Ofta hittar jag på saker, kanske man bara sjunger om något om att man ska gå in och då tycker de att det är roligare. Då hänger de med på ett annat sätt. När det är fruktstund sjunger vi alltid, det är barnen som hittar på, då sjunger vi bara äpplen äpplen, päron och bananer och då vet alla barnen att då ska vi äta frukt (Magnus).

Han menar vidare att med musiken och rörelsen blir det ett lustfyllt sätt att lära sig och barnen upptäcker knappt att de lär sig något. Lärandet blir roligt och många sinnen stimuleras. För honom känns det viktigt att det finns något gemensamt att samlas kring. Det blir en gemensam upplevelse för honom och barnen. Genom att vuxna ger barnet upplevelser och erfarenheter gynnas barnets språkutveckling, en gemensam upplevelse och erfarenhet ger något att samtala om och kring. Med den motoriska rörelsen utvecklas språket och begreppsuppfattningen. Barn lär sig språket genom att göra, känna, se och höra (Westerlund 2009).

Per berättar att det är viktigt för språket att man sjunger mycket eftersom man tränar rytm i språket och lär sig ordens förståelse, men framförallt är det glädjen i musiken. Niklas och Lena har samma uppfattning om vad musik är och hur den kan användas för att gynna barns språkutveckling. Niklas använder inte musik och rörelse så mycket tillsammans med barnen eftersom han inte känner sig bekväm med det. De gånger han använt musik och rörelse har han märkt att det är lättare att motivera barnen, då tycker de att är roligt att lära sig nya saker. Detta har han märkt bland annat genom att sjunga en ramsa om alfabetet tillsammans med de större barnen, istället för att orda den och menar att de nu kan alfabetet som ”rinnande vatten”. Musiken är en viktig del av språkinlärningen och för barn är gränsen mellan musik och rörelse nästan obefintlig. Musiken har alltid funnits och påverkar människans sinnen, genom musiken kan alla ha roligt och må bra, vilket gynnar utvecklingen för språket. Sång och musik påverkar hela människan som lär sig allt på ett muntligt och kroppsligt sätt. Barn har behov av rim, ramsor och småvisor för att kunna upprepa ett muntligt språk så att det fastnar i minnet

25

(Uddén, 2004, Jederlund, 2002). Genom musik och rörelse gynnas språkförståelsen, då får barnen tillgång till språket genom flera sinnen samtidigt (Granberg 1998).

Magnus och Kristina har samma uppfattning om att det är lättare att fånga barnens uppmärksamhet med musik, sång och rörelse. De anser också att kombinationen av musik, sång, rörelse och mimik gör att barn lättare lär sig svåra begrepp som känslor och stämningar. Barns behov av rörelse är viktigt för barns totala utveckling. Barnet måste kunna utveckla sina möjligheter att använda rörelsen som ett medel att uttrycka känslor och upplevelser (Grindberg, Langlo Jagtöjen, 2000). Granberg (1994) menar att känsla, kropp och intellekt är sammanbundna och om barn inte får utrymme för sitt rörelsebehov förhindras nyfikenheten och kunskapstörsten. Barn uttrycker sig med kropp och själ och det barn tidigare uttryckt med kroppen är lättare för barnen att säga i ord (Granberg 1994).

Kristina anser att sången lär barnen många nya ord. Hon använder ofta sångpåsar och sånghus när hon sjunger med barnen. De sjunger färgsånger, månadssånger och temasånger. Barnen får ibland göra egen text till en gammal melodi, vilket också är språkutveckling. Men hon menar att man måste vara uppmärksam på att barnen förstår orden de sjunger. Det händer ofta att vuxna tar för givet att barnen förstår orden i en ny sång. Därför är det viktigt att man går igenom sången, innan man sjunger. Danslekar är något hon använder sig av mycket på sin förskola, då får barnen använda kroppen och träna begrepp som till exempel framåt och bakåt. Med gamla danslåtar som Vi kommer

från Ria ra lär sig barnen kulturarvet. Barnen får också lära sig att klappa i takt och

använda instrument. Barn förstår språkets och ordets innebörd lättare med hjälp av sång och rörelse, då dessa tillsammans påverkar minnet och ordförståelsen. Genom rörelse som dans och musik skapas en gemenskap mellan barnen samtidigt som barnen tar del av det gemensamma kulturarvet (Granberg, 1998, Udden, 2004).

26 5.5 Andra språkutvecklingsmetoder

När vi talar om språkutveckling menar Per:

Det mesta är ju språkutveckling med allt vi gör. Bara det när vi byter blöja på barnet och pratar med barnet, ja allt är språkutveckling. Ta av och på kläderna, man pratar med barnet, vid måltiderna och samlingen man har vid 9.30, allt är språkutveckling. (Per)

Alla pedagoger vi intervjuade delar Pers uppfattning. De menar att det de gör varje dag på förskolan är språkutvecklande för barnen. Barnen tänker inte på att saker som att t.ex. spela spel är språkutvecklande men det gör pedagogerna. Pedagogerna uppmärksammar på vilken nivå barnet befinner sig i sin språkutveckling, det gör de för att kunna ge barnet de utmaningar och stöd det behöver för att hela tiden utvecklas och bli bättre. Fröbel ansåg att barn lär sig mycket genom att delta i dagliga rutiner och vardagssysslor. Han menade att samlingen var betydelsefull och att alla skulle vara delaktiga, det ska vara en trevlig stund att samlas kring varje dag. Pedagogens roll är att delta som förebild. Även under måltider finns det tillfälle att samtala om dagens händelser (Granberg, 1994). I alla dialoger med barnet utvecklas språket (Westerlund, 2009).

Magnus som berättar i intervjun att pedagogerna på hans förskola använder ständig benämning och ständig upprepning av saker och det gör det de hela tiden i vardagen för att barnet ska lära sig språket. Detta är extra viktigt om pedagogen arbetar med barn som har annat modersmål än svenska, som han gör. Han brukar uppmuntra barnen till att berätta vad de vill ha istället för att peka. När han märker att de inte kan eller vågar, tar han det barnet pekar på, samtidigt som han benämner det. Han påpekar precis som Lena att det är viktigt att vänta in barnet och ge det tid till att hitta ordet. Konkreta saker som bilder och sagor och föremål ger barnen möjlighet att lära sig med olika sinnen. Att använda sig av barnens intressen och arbeta vidare med det gör barnen mer motiverade. Magnus nämner ett exempel på hur man går vidare från ett intresse: ”då vi åkte på en utflykt och åkte runt i området och barnen pekade mycket på sina hus, de ville visa var de bodde, då byggde vi ett tema utifrån det, vi byggde vår stad”. Granberg(1998) menar

27

att utgångspunkten för en aktivitet eller tema bör vara konkret, något från barnets närhet, utifrån barnets verklighet och att alla sinnen måste användas för att barnet ska förstå sin omvärld. Kristina, Per och Lena hade nästan samma uppfattning som Magnus, att benämning och tydlighet är viktigt för tillägnandet av språket, detta är extra viktigt när det gäller barn med annat modersmål än svenska. Kristina menar dessutom att pedagogen utnyttjar sitt eget språk för att lära barnen ett varierande och rikt språk. Barnet lär sig språket genom att lyssna och samtala med omgivningen. Hon anser också att det är viktigt att vara konkret, det blir lättare, roligare och mer intressant att ta till sig kunskap. Det är betydelsefullt att barnen får utvecklas i sin egen takt och på egna villkor. De måste uppmuntras till att prova sin förmåga samt att känna lust och nyfikenhet. För att barnet ska förstå ordets innebörd är konkreta material och bilder till stor hjälp (Skolverket, 2006).

Lotta berättar att hon precis som Magnus utgår mycket från vad barngruppen har för intresse:

Ett tag hade vi en barngrupp som var jätteintresserade av bokstäver och då tog vi det och hade en bokstav i veckan ungefär, som vi pratade lite extra om, hur den såg ut och hittade ord med den bokstaven. Det är lite grann utifrån behovet och intresset för barnet just nu (Lotta).

Det är intebokstäverna i sig utan ljudet i bokstaven som de arbetar med. De tränar på ljuden genom ramsor och sånger, barnen får leka djur där de t.ex. ska låta som en orm och då tränar de ljudet på bokstaven ”S”. På hennes förskola arbetar de mycket med temaarbete och genom temaarbeten kan de arbeta med ett område och använda olika metoder såsom sång och bild och annat skapande. Hon anser att bildarbete som att måla och rita är ett bra sätt för barnen att uttrycka sig på. Avsikten med temaarbete är att barnen ska kunna koncentrera sig på ett ämne för att förstå sambandet. Temaarbetet ska utgå från barnets intresse och innehålla olika sorters aktiviteter inom området. Här är processen viktigare än resultatet. Genom att använda temaarbete som arbetssätt får barnen tillfälle att använda sig av alla sina sinnen i undersökandet av det valda temat (Granberg, 1998).

Lena har använt sig mycket av dramatisering av sånger, i stället för att barnen suttit stilla under sångsamlingen har barnen varit med och dramatiserat som t.ex. Fem små

28

apor. I Denna tog hon fram en madrass som fem barn fick hoppa på, ett barn var läkare

med läkarrock på sig och någon var mamma, under tiden de sjöng agerade barnen. På liknande sätt gjorde hon med många andra sånger. Detta för att barnen skulle tycka att det var roligt och spännande. Vid svåra eller okända sånger arbetade hon med blädderblock, de skrev ner texterna som barnen fick rita bilder till. Då kunde barnen lära sig texten genom att titta på bilderna, de gav stöd för minnet. Hon berättar också:

Fingerlekar, fingersockor, om man har en samling kan man ha med sig vad som helst, en handdocka eller som jag haft en trädocka, då riktas blicken till den och det den säger är heligt, även om de ser att det är jag som pratar, så blir de fascinerade av det här (Lena).

Barn utvecklar begrepp i språket då pedagogen leker fingerlekar och sjunger visor med dem. Sången och leken blir ett lärande kommunikationsmedel mellan pedagog och barn (Granberg 1994, Uddén 2004).

Niklas berättade att han arbetade med språk- och sagopåsar, rim och ramsor. Språk- och sagopåsar är tygpåsar med konkreta material som finns i sagan eller sången.

Detta gjorde även Kristina som berättade att pedagogerna på förskolan märker vad barnen behöver träna på och utgår från det, hon ger ett exempel: de märkte vid ett tillfälle att barnen inte visste vad en spann var för något och då tänkte de att barnen har suttit och lekt med en spann och en spade, men de vet inte vad det är. Då gjorde pedagogerna en språkpåse som innehöll en liten spann och en spade och jobbade med den. För att barnen skulle lära sig prepositionerna hade de en påse med små möbler som ställdes upp, barnen fick gömma varsin nalle bakom, under, över eller bredvid någon möbel, sedan skulle barnen hjälpa nallarna fram genom att berätta var de fanns någonstans. De hade också tillverkat olika sorters färgpåsar som till exempel bara innehöll röda saker Freinet ansåg att det var pedagogens uppgift att erbjuda metoder och verktyg för att stödja barnen i deras kunskapsinhämtande. Steiner, Montessori och Fröbel utvecklade alla lekmaterial med syftet att underlätta barns lärande, vilket är något som görs kontinuerligt i förskolan än idag (Granberg, 1998).

29 6. Slutsats och diskussion

Vi valde att använda kvalitativa intervjuer för att vi ville veta pedagogernas tankar och åsikter om musikens och rörelsens betydelse i förskolan. Vi ville också veta vilka metoder de använde för att gynna barns språkutveckling samt veta om de arbetade på annat sätt med barn som har annat modersmål än svenska. Vi valde bort observationer och enkäter som undersökningsmetod eftersom enkäter inte hade gett oss tillräckligt utvecklade svar och observationerna hade inte visat pedagogernas tankar och åsikter. Eftersom vi intervjuat ett fåtal informanter menar vi att de inte talar för alla pedagoger i verksamheterna och vi är medvetna om att det finns många likheter och olikheter i åsikter, tankar och arbetssätt. Då en av våra informanter inte gav oss mycket underlag till vår undersökning, har vi valt att redogöra för dennes åsikter med mera tillsammans med de andra. Våra frågor till informanterna valde vi för att vi skulle få djupare och mer ingående svar.

Vi, Anna och Lonnie har samarbetat bra, vi har ibland arbetat var för sig men mest tillsammans och båda har varit lika delaktiga. Genom möjligheten att kunna diskutera med varandra har vi tagit del av den andres åsikter, erfarenheter och idéer som gett oss en djupare kunskap om vårt undersökningsområde.

Vi gick in i vår undersökning med uppfattningen och erfarenheten om att musik och rörelse inte användes i någon större omfattning i den pedagogiska verksamheten. Vår erfarenhet och uppfattning har vi fått genom arbete och praktik under utbildningen. Den uppfattningen ändrades under arbetets gång. Vi blev överraskade över att musik och rörelse trots allt används ganska ofta och ibland varje dag på förskolan. Nya tankar väcktes dock på att flertalet av informanterna vi talade med kanske ställde upp på intervjun för att de redan använde sig av musik och rörelse och kände sig bekväma med detta. Vi hade i vårt brev till förskolorna skrivit vad vårt undersökningsområde handlade om. Detta kan ha påverkat resultatet och slutsatsen. Vi har tänkt på hur resultatet blivit om vi inte skrivit vårt undersökningsområde i brevet till förskolorna. Då hade vi möjligtvis fått ett annat resultat som var mer likt vår erfarenhet, att musik och rörelse inte har stor del i den pedagogiska verksamheten i förskolan. Vi menar att det är den

30

enskilde pedagogens intresse, engagemang och kunskap som styr hur mycket eller på vilket sätt de använder sig av musik och rörelse i förskolans aktiviteter.

Undersökningen har vidgat vår kunskap om varför musik och rörelse gynnar barns språkutveckling. Genom litteraturen växte ny kunskap om sambandet mellan musiken och rörelsen på så sätt att motoriken har stor betydelse för barns talspråkutveckling. Genom rörelsen tränas motoriken vilket leder till att barn utvecklar språket. Denna nyvunna insikt bekräftades även av en av pedagogerna. Detta hade varit intressant att utveckla i vår undersökning men vi valde att enbart nämna sambandet mellan motoriken och talspråksutvecklingen eftersom undersökningen då hade blivit för stort och omfattande.

Resultatet av vår undersökning blev att pedagogerna använder sig av olika metoder för att stimulera och stödja barns språkutveckling. De använder sig av språkpåsar, sångpåsar, rim, ramsor, musik och rörelse. De menar att med musik och rörelse blir lärandet lustfyllt och man kan fånga barnens intresse. Samtliga pedagoger tyckte att musiken är en glädjespridare, att man genom musik och rörelse har roligt tillsammans med andra. De menade också att musiken är ett sätt att kommunicera och uttrycka sig på.

Pedagogerna ansåg att det var viktigt att känna trygghet i de metoder man använder och här märkte vi att en del av pedagogerna vi intervjuade kände en osäkerhet inför musik som metod och tyckte att de inte hade tillräckligt med kunskap för att använda sig av den i större utsträckning. Detta är en fråga vi diskuterat mycket under arbetets gång, om det är rädsla för att inte kunna sjunga eller spela ett instrument som gör att musiken och rörelsen som metod inte används. Vi kan härleda detta till oss själva och vi har kommit fram till att rädslan att göra bort sig gör att man inte vågar prova en annan metod. En av våra informanter nämnde detta och menade alla har sina egna lärstilar och det är viktigt att använda sig av dem man känner sig trygg med.

Vår sista frågeställning kom i skymundan då det visade sig att pedagogerna ansåg sig arbeta på samma sätt och använde samma metoder med alla barn. Detta var något vi inte

31

förväntat oss, vi förmodade att andra metoder och resurser användes till barn som hade annat modersmål än svenska. Det svar pedagogerna gav oss var att när man arbetar med barn med annat modersmål än svenska, är det extra viktigt att vara tydlig och konkret samt att man ständigt benämner till exempel upplevelser, föremål och känslor med mera. Vår slutsats i denna frågeställning är att då barnet inte kan använda sig av verbal kommunikation är det nödvändigt att använda sig av andra sätt att kommunicera på, det kan var genom musik, bild och kroppsrörelser. Genom att använda andra uttrycksmedel tillsammans med det verbala språket tillägnar barnet sig en förståelse för ordets innebörd, detta gäller för alla barn. Som pedagog måste man lägga aktiviteterna i verksamheten på en nivå, så att det inte blir för svårt respektive för lätt.

Vi som blivande pedagoger har fått kunskapen om hur och varför musiken stödjer barns språkutveckling, men också att det är viktigt att vi i vårt kommande yrke hittar våra egna metoder att arbeta efter. Vi måste känna oss trygga i vår yrkesroll, men samtidigt våga prova nya metoder för att utvecklas. Vår förhoppning är att musiken och rörelsen som metod ska få mer utrymme i den pedagogiska verksamheten, eftersom den fångar barnen och ger dem en lustfylld upplevelse på vägen mot det verbalaspråket.

32 7. Referenser

Arnqvist, Anders, 1993: Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur

Bjar, Louise & Liberg, Caroline (red.), 2003: Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur

Björkvold, Jon- Roar, 2005: Den musiska människan. Malmö: Runa Förlag

Centerheim- Jogeroth, Monica, 1992: Vägen till språket. Arlöv: Berlings

Claesson, Silwa, 2007: Spår av teorier i praktiken – några skolexempel Danmark: Studentlitteratur

Fagius, Gunnel, 2007: Barn och sång– om rösten, sångerna och vägen dit. Polen:

Studentlitteratur

Granberg, Ann, 1994: Små barns rytmik. Arlöv: Berlings

Granberg, Ann, 1998: Förskoleboken. Stockholm: Bonniers utbildning AB

Grinberg, Tora & Langlo Jagtöien, Greta, 2000: Barn i rörelse. Lund: Studentlitteratur

Jederlund, Ulf, 2002: Musik och språk. Stockholm: Runa Förlag

Repstad, Pål, 2007: Närhet och distans – kvalitativa metoder i samhällsvetenskap Malmö: Studentlitteratur

Udden, Berit, 2004:Tanke – Visa – Språk. Lund: Studentlitteratur

Westerlund, Monica, 2009: Barn i början- språkutveckling i förskoleåldern. Stockholm: Natur och kultur

33 Internet

Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning,

www.vr.se

Myndigheten för skolutveckling, 2006: Komma till tals/ flerspråkiga barn i förskolan:

www.skolverket.se

34 Bilaga 1

Intervjufrågor

1. Vilken utbildning har du?

2. Hur länge har du arbetat inom barnomsorgen? 3. Hur länge har du arbetat här?

4. Hur skulle du definiera musik? 5. Hur skulle du definiera språk? 6. Vad är språkutveckling för dig?

7. Vad använder ni er av för metoder för att gynna barns språkutveckling? 8. Används andra metoder om ett barn har annat modersmål än svenska? 9. Tror du att musik och rörelse kan vara en metod för att stimulera barns språkutveckling?

10. Finns det någon skillnad från ovanstående om barnet har svenska som modersmål eller om det är ett barn med annat modersmål?

11. På vilket sätt tror du att musiken gynnar språkutvecklingen? A. För barn med svenska som modersmål?

B. För barn med annat modersmål än svenska?

12. Hur använder ni musik och rörelse på förskolan för att utveckla barns språk? A. Med barn med svenska som modersmål?

B. Med barn med annat modersmål än svenska?

13. Är det i någon speciell situation som musiken är bästa alternativet för att gynna barns språkutveckling?

14. Skulle du vilja utveckla dina musiska kunskaper för att kunna bidra till barns språkutveckling?

15. Hur ser du på förskolans uppdrag och strävansmål i Lpfö 98 och dess utformande kring musik som språkstimulerande verktyg?

35 Bilaga 2

Hej!

Vi heter Lonnie Dahlberg Hansen och Anna Blixt och går sista terminen på lärarutbildningen vid Malmö Högskola, med inriktning mot Kultur, medier och estetik. Vi har i vårt examensarbete valt att fokusera på musikens och rörelsens betydelse för barns språkutveckling. För att ta reda på detta undrar vi om det finns en pedagog på någon förskola i /…./ som är villig att svara på våra frågor. Vi har möjlighet att komma under vecka 42 och 43. Våra mailadresser och telefon nummer är:

Lonnie Dahlberg Hansen /…….../ Anna Blixt /…………/

Tack på förhand!

Vi kommer att följa de forskningsetiska regler som gäller.

Enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer skall uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare upplysas om:

• att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. • att uppgiftslämnare och undersökningsdeltagare ska samtycka och att förälder/vårdnadshavare ska samtycka om de undersökta är under 15 år

• att alla uppgifter skall användas på ett sådant sätt att enskilda människor ej kan identifieras av utomstående.

• att uppgifter insamlade om enskilda personer endast får användas för forskningsändamål (www.vr.se).