Behovet av tillhörighet och vikten av utbildning - Sju unga indiska kvinnors livsberättelser

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Behovet av tillhörighet

och vikten av utbildning

-

Sju unga indiska kvinnors livsberättelser

The Need of Belonging and

the Importance of Education

- Life Stories of Seven Young Indian Women

Jenny Persson

My Sandberg

Studie- och yrkesvägledarexamen 180 hp

Datum för slutseminarium: 2013-12-20

Examinator: Mats Greiff

Handledare: Frida Wikstrand

Fakulteten för lärande och samhälle

3

Sammanfattning

Under vår utbildning som studie- och yrkesvägledare får vi lära oss om flera karriärteorier men dessa är främst utformade utifrån ett västerländskt perspektiv. Vi har ett stort intresse av att lära oss om vad som påverkar en människas val av karriär i olika kulturer. Vår examensarbete tar avstamp i en välgörenhetsorganisation för utsatta barn och kvinnor i delstaten Goa i Indien och vi har genom organisationen mött sju unga kvinnor som fått stöd av dem. Vårt syfte är att ta reda på vad som är centralt i de unga kvinnornas karriärval och hur de berättar om sina livs- och karriärberättelser. Vi har använt en narrativ metod för att få svar på våra frågeställningar och har använt Savickas vägledningsteori om Career Construction för att förstå faktorerna som ligger bakom deras val.

Vi kan i vår studie se att behovet av tillhörighet och vikten av utbildning syns tydligt i våra intervjupersoners livsberättelser. De konstruerar sin verklighet kring familjen och att vara en del av en social gemenskap. De unga kvinnorna har alla en positiv inställning till skolan och en vilja att lära. Organisationen stödjer deras utbildning. Deras karriärval påverkas av denna möjlighet och av de yrkesidentiteter de har i sin omgivning. De beskriver även ett ansvar gentemot familjen som påverkar deras karriärval.

4

Förord

Vi vill först och främst tacka de unga indiska kvinnorna som vi mött genom välgörenhetsorganisationen för att de har delat med sig av sina livsberättelser. Vår tid i Goa har för oss varit berikande och de erfarenheter vi tar med oss kommer vi alltid att minnas. Vi vill tacka vår handledare Frida Wikstrand för det stöd och den inspiration hon tillfört vårt examensarbete. Avslutningsvis tackar vi varandra för det goda samarbetet och att vi under hela arbetets gång, från det att idén om att åka till Indien föddes till att vi faktiskt sitter här och skriver de sista raderna på vårt examensarbete, har stöttat varandra.

Under arbetets gång har vi arbetat i ett tätt samarbete och i stort sett byggt upp arbetet tillsammans. Vi har olika egenskaper som har kompletterat väl under arbetets gång. I början tog vi ansvar för olika delar men har sedan tillsammans läst igenom och kompletterat varandras texter. My har haft huvudansvaret för delarna om bakgrund och metod och Jenny har varit ansvarig för kapitlen om tidigare forskning och teori. Alla andra delar har vi författat tillsammans. Vi är båda väl insatta i alla delar av arbetet och tar fullt ansvar för studiens innehåll.

5

Innehåll

1. Inledning ... 7

Syfte och frågeställning ... 8

Disposition ... 9

2. Bakgrund ... 10

Att leva i Indien ... 10

Goa ... 12

3. Tidigare forskning ... 13

Kvinnans ställning/status i det indiska samhället ... 13

Karriär och vägledning ur indiskt perspektiv ... 14

Hur använder vi oss av den tidigare forskningen? ... 17

4. Teori ... 18

Career Construction... 18

Vocational personality – Yrkespersonlighet ... 19

Life theme – Livstema ... 19

Career adaptability – Karriäranpassning ... 20

Teoretiska begrepp ... 21

5. Metod ... 22

Livsberättelser/narrativ metod... 22

Urval och tillvägagångssätt ... 23

Urval ... 23

Intervjuer och analys ... 25

Etiska principer ... 26

6

Goa i våra ögon ... 27

Behovet av tillhörighet ... 29 Vikten av utbildning ... 32 Sammanfattande analys ... 36 7. Diskussion ... 37 Referenser ... 40 Bilaga 1 ...

7

1. Inledning

I dag rör människor både frivilligt och ofrivilligt sig över hela världen. Runt om i världen präglar olika kulturer synen på arbete och karriär och de olika perspektiven på karriär följer med människor som rör sig mellan olika länder. Under utbildningen har vi lärt oss mycket om karriärteorier men dessa är främst skapade utifrån ett västerländskt perspektiv. Arulmani et al. (2011, 63) framför att det finns ett stort behov av teorier om karriärutveckling som fungerar över kulturella gränser. De flesta vägledningsteorier bygger på värderingar från västvärlden medan andra kulturer kan ha en annan syn på yrkeslivet.

Vi har ett stort intresse av att lära oss om andra kulturers perspektiv och vad som påverkar ens val av utbildning och arbete. Sverige är ett väldigt litet land och skiljer sig från andra länder på flera sätt, t ex att vi är ett postmodern individualistiskt samhälle (Inglehart & Baker 2000). Hit kommer människor från en mängd olika kulturer. Detta betyder att studie- och yrkesvägledare kommer att möta människor från olika delar av världen i sitt arbete. För att kunna ge likvärdig vägledning till alla individer krävs en djupare förståelse av vilka faktorer som påverkar en människas liv, så som familj, religion, social klass, kön och egna erfarenheter och ett kritiskt förhållningssätt till de karriärteorier som vägledningsmetoden bygger på.

Genom en bekant till oss fick vi upp ögonen för en välgörenhetsorganisation i Indien och sen vi påbörjade vår utbildning har vi haft ambitionen att utföra vårt examensarbete i ett annat land. Vi fick kontakt med projekt genom vår bekanta och startade därigenom startades ett samarbete mellan oss och organisationen. Indien är ett land som på många sätt är väldigt olikt Sverige vad gäller klasstillhörighet, jämlikhet, familjeliv, kultur och tradition. Vi har valt att göra vår studie på plats i Indien för att få ett helhetsperspektiv av vad som påverkar en människas vardag och livsval. Under perioden vi samlade in data arbetade vi som volontärer i en välgörenhetsorganisation och vi har valt att studera unga kvinnor med anknytning till organisationen. Vårt intresse har riktats mot kvinnorna eftersom de som grupp är mer utsatta i hemmet och ute i ett samhälle där en patriarkal

8

struktur råder. De har färre valmöjligheter än vad kvinnor i Sverige anses ha då Indien är ett land som är väldigt olikt Sverige och kvinnan har en annan ställning än vad hon har i Sverige (Nussbaum, 2000).

Vårt examensarbete tar dåavstamp i välgörenhetsorganisationen som arbetar för utsatta

barn, ungdomar och kvinnor i delstaten Goa i Indien där vi har arbetat som volontärer under en period då vi även samlade in data för vårt examensarbete. Välgörenhetsorganisationen,

som har en kristen grund1, driver flera barnhem, en skola samt undervisning och daglig

verksamhet för barn och kvinnor från slumområdena. I organisationen har vi mött sju unga kvinnor som är antingen uppväxta i ett av organisationens barnhem och bor i anslutning till barnhemmet men har ett eget arbete och ansvar för sig själv, eller bor tillsammans med sina familjer i slummen och får stöd genom daglig verksamhet och hjälp med skolutgifter. Vi vill se deras vardag och få en bättre förståelse för att vi har olika livsvägar beroende på var i världen vi bor och få ta del av deras livs- och karriärberättelser.

Syfte och frågeställning

Vårt syfte med examensarbetet är att vi vill se hur de unga arbetarklasskvinnorna i välgörenhetsorganisationen där vi har arbetat som volontärer i Indien berättar om sina liv och vad de beskriver som viktigt. Vi är intresserade av att studera vilka faktorer som är av betydelse i deras liv när de tänker om sitt arbete och karriär i framtiden.

 Hur berättar de unga kvinnorna om livs- och karriärberättelser?

 Vad är centralt i de unga kvinnornas karriärval?

1_{Organisationen startades av en kristen indisk pastor och en brittisk kvinnlig initiativtagare. Organisationen}

drivs med kristna värderingar vilket präglar den dagliga verksamheten i form av böner till gud då de tackar för maten och den hjälp de får. Även om organisationen har en kristen grund kan alla oavsett religion få hjälp.

9

Disposition

Vårt arbete inleds med en bakgrund där vi tar upp information om Indien och Goa som vi anser att läsaren bör ha med sig för att förstå kvinnornas livsberättelser. Vidare följer tidigare forskning som berör hur kvinnans ställning ser ut i det indiska samhället. Vi tar även upp en studie om kulturell beredskap inom vägledning och vilka faktorer som kan påverka en indiers karriärval. Efter bakgrund och tidigare forskning presenterar vi vår teori som vi använder i vår studie. Vi har valt att använda oss av Savickas teori om Career Construction i vår analys av resultatet och grundtankarna om Savickas teori presenteras i teorikapitlet. Därefter redogör vi för den narrativa metod vi har använd oss av vid insamlandet av data. I kapitlet om metod berättar vi även om vårt urval och gör även en presentation av våra intervjupersonerna. Efter dessa inledande kapitlen presenterar vi vårt resultat tillsammans med vår analys. Vi delar även med oss av våra egna observationer som vi gjort på plats i Goa för att dela med oss av erfarenheterna och vad vi har sett till läsaren. Vi avslutar kapitlet med en sammanfattande analys. Sist följer en diskussion där vi tar med tankar som väckts upp under arbetets gång och kopplar vår tidigare forskning till kvinnornas livsberättelser.

10

2. Bakgrund

I bakgrunden tar vi upp fakta som vi anser är viktiga för läsaren att ha med sin när denne tar del av vår studie. Indien är ett land som är väldigt olikt Sverige och för att förstå kvinnornas livssituation anser vi att det behövs en viss förkunskap om Indien och Goa. Vi tar bland annat upp hur tillgången till utbildning ser ut då detta är en central del i kvinnornas liv.

Att leva i Indien

Indien är världens mest folktäta land med sina drygt 1,2 miljarder invånare (Indiaonlinepages, 2013). Under 2000-talet har medelklassen i Indiens städer växt samtidigt som en stor del av befolkningen fortfarande lever i fattigdom (Landguiden, 2013). Indien är ett fattigt land och rankas på plats 136 av 175 på Human Development Index-skalan. Medellivslängden för en indier är 65,8 år och medellängden för utbildning är 4,4 år till skillnad från svenskens 11,7 (UNDP, 2013).

Landet, som tidigare var en del av Storbritannien, har varit oberoende av England sedan 1947 (Nussbaum 2002, 45). I stora delar av Indien lever fortfarande kastsystemet kvar även om det håller på att luckras upp. Det kan skilja mycket på hur samhällena ser ut i landet beroende på var man befinner sig. I städerna liknar livsstilen den vi har i västvärlden medan livet på landsbygden kan likna medeltida förhållanden med konservativa traditioner. Alla världsreligioner finns representerade i Indien; hinduismen, buddismen, kristendom och islam. Drygt 80 procent av befolkningen bekänner sig till hinduismen (Landguiden, 2013).

Indien har allmän skolplikt mellan sex och 14 års ålder. Våren 2010 beslutade regeringen att alla flickor och pojkar i dessa åldrar, oavsett social bakgrund, har rätt att kräva kostnadsfri grundutbildning. Regeringen har lovat att ställa nödvändiga medel till

11

förfogande för att detta ska bli verklighet. Kvalitén på utbildningen kan variera eftersom skolorna styrs av delstaterna och mellan delstaterna kan läroplaner och utbildningspolitik skilja sig åt (Landguiden, 2013). Martha Nussbaum (2002, 49) skriver i Kvinnors liv och

social rättvisa att trots lagstiftning om att erbjuda allmän skolgång ser det i praktiken

annorlunda ut. Vissa regioner saknar till exempel skolor något som delvis beror på att flera av de lokala tjänstemännen är korrumperade och att det finns lärare som tar emot lön utan att undervisa i skolan. Regeringen gör inga större ansträngningar för att åtgärda detta men i vissa stater har viss utbildning för vuxna startats upp i de fattigare delarna (Nussbaum 2002, 49). 2006 var drygt 54% av Indiens kvinnor läs- och skrivkunniga, motsvarande siffra för männen var knappt 77% (Landguiden, 2013). Det vi har fått höra från vår informant på plats i Goa är att många familjer har flyttat dit just för att skolan är avgiftsfri till skillnad från de andra staterna de tidigare levt i. Informanten berättar även om att skolan är avgiftsfri men att föräldrarna måste bekosta skoluniform och böcker åt sina barn.

Precis som det skiljer sig i livsstil mellan storstäderna och landsbygden så skiljer det sig även i familjetraditioner. I storstäderna blir det mer och mer vanligt med kärleksgiftermål, att det är accepterat att gifta sig med den man blir kär i och själv välja. På landsbygden är det fortfarande valigt att bröllop arrangeras av föräldrarna. Det är förbjudet enligt lag att kräva hemgift men det förekommer ändå (Landguiden, 2013). Ofta är det den äldsta kvinnan som styr över hushållet och mannen som arbetar och tjänar pengar. De indiska kvinnornas ställning inom arbetslivet har förbättrats under de senaste åren men detta gäller främst kvinnor från städerna. Skillnaden mellan kvinnor i städerna och kvinnor på landsbygden fortsätter att vara stor. På landsbygden följa gamla traditioner som diskriminerar kvinnor i högre utsträckning. I städerna syns fler kvinnor inom politiken och ungefär 10% av ledamöterna i parlamentet är kvinnor. En tiondel av alla entreprenörer i Indien är kvinnor. Inom sjukvården består nästan hela arbetsstyrkan av sjuksköterskor av kvinnor. Andelen av arbetskåren som är kvinnlig läkare och forskare är högre än andelen i USA. På landsbygden arbetar kvinnor till största delen med lantbruk. Tillgången till utbildning och anställningsmöjligheter är begränsade för dem (World Trade Press 2010, 1). En hemhjälp som sköter städning, matlagning och barnpassning i utbyte mot mat, husrum och en liten lön är vanligt bland medelklassen och rika (Landguiden, 2013).

12

Goa

Goa är Indiens minsta delstat och ligger belägen på Indiens västra kust. Vår informant berättar att Goa var under drygt 400 år, fram till 1961, en portugisisk koloni och det präglar fortfarande delstaten. Här finns både hinduiska tempel och kristna kyrkor och det går även att se muslimska moskéer. Goa är ett välbesökt turistområde och på delar av strandremsorna är det full aktivitet med barer, hotell och strandserveringar. Vår informant berättar att hit migrerar människor från hela Indien för att arbeta under turistsäsongen. I flera familjer får även barnen arbeta med att sälja souvenirer vilket påverkar deras skolgång negativt. Slumområden uppstår runt och i turistorterna när säsongsarbetarna kommer till delstaten, säger vår informant.

13

3. Tidigare forskning

I kapitlet om tidigare forskning tar vi upp studier om kvinnans ställning i det indiska samhället. Vi gör det eftersom vår studie handlar om unga kvinnor och denna forskning ger oss en bredare förståelse för hur det är att leva som kvinna i Indien. Vi tar även upp en indisk forskares syn på vägledning i Indien och hur vägledningsteorier från västvärlden behöver kompletteras med teorier utformade utifrån en indisk kontext. Vi tycker att det är intressant för vi vill se vad som är centralt i de unga kvinnornas karriärval och kommer i diskussionen att koppla dessa faktorer med vad den tidigare forskningen tar upp.

Kvinnans ställning/status i det indiska samhället

En generell bild av hur de indiska kvinnornas situation ser ut är svårt att utforma eftersom landet är unikt med sin mångfald och stora skillnader mellan olika grupper. Martha Nussbaum skriver i Kvinnors sociala liv och rättvisa att den indiska författningen i teorin är för jämställdhet och emot könsdiskriminering (2002, 45). Dock är Indiens brottsbalk till stor del en kvarleva från den viktorianska koloniala perioden. Ett exempel på detta är att kvinnor beskrivs som antingen ”ärbara eller depraverade”. Sådana skrivelser är enligt Nussbaum (2002, 46) ett stort hinder för att uppnå full jämlikhet mellan könen i det indiska samhället. Indien har en sekulär konstitution vad gäller familjerätt då hinduer, muslimer och andra religiösa grupper som har sina egna lagar (Nussbaum 2002, 47). Döttrar ärver i allmänhet mindre än sönerna. Pojkar värderas ofta högre än flickor varför familjen tenderar att satsa mer på pojkarnas skolgång än på flickornas. I fattiga familjer blir många flickor en stor ekonomisk börda eftersom familjen förväntas betala en hemgift då döttrarna gifter sig. Detta är som vi tidigare nämnt i bakgrunden olagligt men praktiseras ändå, vilket vår

14

informant understryker. Det har tidigare varit vanligt i Indien att familjer valde att abortera bort fostret när de såg att det var en flicka, just för den ekonomiska bördan. Numera är det olagligt att göra ultraljud för att se fostrets kön. I vissa regioner har man vid folkräkningar sett att det bara går 75 kvinnor på 100 män. Experter inom hälsovården menar att siffrorna inte beror på barnamord utan på att pojkar har bättre hälsa och får mer näring än vad flickorna får (Nussbaum 2002, 48). Indiska feminister kämpar för att påvisa hur kvinnans rättigheter som samhällsmedborgare påverkas negativt av den sekulära konstitutionen där patriarkala religioner kan uppmuntra och legitimera förtryck mot kvinnor och att dessa maktstrukturer hindrar kvinnor att ta plats i det offentliga rummet (Hansson & Kinnvall 2010, 69) .

I så gott som alla kulturer hör det till kvinnans roll att fostra barnen och sköta om hemmet, maken och familjen. Hon ska offra sina egna intressen för andras behov. Samtidigt är det i hemmet och hos familjen som kvinnan stöter på den största delen av kvinnoförtrycket i samhället. Detta förtryck reproduceras i familjen och de ojämlika villkoren för könen och attityderna ärvs av barnen och speglas även av samhället i stort (Nussbaum 2002, 291f).

Karriär och vägledning ur indiskt perspektiv

Gideon Arulmani (2011) skriver om betydelsen av att studie- och yrkesvägledning sker i samklang med kulturen för att den ska ha relevans för den hjälpsökande. Det innebär att vägledning skulle vara effektivare om idéerna och koncepten som ligger bakom vägledningen går ihop med historien, värderingarna och tron i det aktuella samhället (Arulmani 2011, 80). I artikeln jämför han två förhållningsätt inom vägledning, en universell och en mer kontextbaserad, i vägledningsarbetet med high school-elever. Han finner att en mer kontextbaserad vägledning är mer effektiv då den tar mer hänsyn till kulturen som personen är uppväxt i (Arulmani 2011).

De flesta vägledningsmetoder har utformats i miljöer där vägledarens och den hjälpsökande kommer från liknande västerländska kulturella bakgrunder och har utformats

15

efter behoven som finns i just den kulturen. Dock är det mycket troligare att vägledare och hjälpsökande idag kommer från olika bakgrunder och att det på olika sätt präglar deras tankar om arbete och karriär säger Arulmani (2011). I utvecklingsländer ökar behovet av vägledningsmodeller utformade efter den egna kulturen och landets ekonomi och hur detta påverkar karriären. Arulmani förespråkar kulturell beredskap inom vägledning genom att anpassa vägledningen efter den hjälpsökandes kulturella arv (Arulmani 2011, 81f).

Arulmani (2011) ger i sin artikel exempel från sitt hemland Indien för att belysa vikten av kulturell beredskap inom vägledning. Han berättar om några av viktigaste kännetecknen i indisk kultur som influerar livet och valet av studier och arbete hos invånarna. Dessa övertygelser har sedan flera hundra år tillbaka varit djupt inbäddade i indisk kultur och har ledsagat människan i vardagen. Han presenterar fyra viktiga faktorer som påverkar en indiers liv: religion och andlighet, dharma, karma och samsara samt ashrama.

Religion och andlighet genomsyrar is stort sett alla delar av en indiers liv. En person som har växt upp och lever i den här kontexten vänder sig i första hand till en av religionens representanter eller andliga ledare för vägledning. Utifrån en indisk kontext är vägledare betraktade som guider och rådgivare och den hjälpsökande förväntar sig att bli tilldelad en lösning på hans eller hennes problem och bli ledda i ”rätt” riktning. För studie- och yrkesvägledare i Indien är det vanligt att den hjälpsökande och familjen förväntar sig bli tillsagda vilken väg deras barn ska gå och därmed måste en vägledare vara beredd att ge råd och direktiv i samtalen (Arulmani 2011, 82).

Dharma är en grundläggande värdering som innebär normer att leva efter för att allt ska samspela då allt är en del av en och samma kontinuitet. Individen och kosmos, själen och naturen, personen och samhället strävar efter harmoni. En individ är en del av alla andra enligt dharma och därför finns regler för vad som är det rätta sättet att leva för att bibehålla harmonin i gemenskapen och stötta varandra. Att se på världen på detta sätt ger utrymme för både åtskildhet och ömsesidigt beroende. Att störa dharma eller att inte följa dharmas normer leder till svårigheter för individen och oroligheter för omgivningen och kosmos (Arulmani 2011, 82).

Den deterministiska inriktningen i indisk filosofi bygger på koncepten karma och samsara som tillsammans utgör en syn på existens och utveckling som inte har ett slut. Samsara beskriver liv som en cykel och karma förklarar att människan måste ta på sig olika

16

livsroller och åtaganden. En människa uppmanas att leva livet fullt ut utan att vara självisk i sina handlingar. Utveckling ses som en fortlöpande cyklist process utan slut och som något som grundas på tidigare utvecklig. Karma spelar en stor roll för individen att engagera sig i nuet och handla tankfullt och välmenande för att det senare kommer att speglas i framtiden (Arumlmani 2011, 82f).

Ashrama är en indisk filosofi om olika faser som delar upp livet och regler för vilka sysslor som ska utföras under varje fas. I de första faserna är människan uppmanad att tänka materiellt och att arbeta hårt för skapa en förmögenhet. De senare faserna handlar om att fortsätta arbeta men att göra det i syfte att hjälpa samhället utan någon personlig vinning. En indiers liv handlar alltså inte bara om att hjälpa sin nästa utan även om egen vinning, dock ska människan mogna och hjälpa andra senare i livet (Arulmani 2011, 83).

Med hjälp av dessa övertygelser i åtanke utvecklade Arulmani tillsammans med andra ett förhållningssätt med förståelse utifrån kulturell beredskap som skulle fungera i Indien. Förhållningssättet kallar han för Jiva-metoden, Jiva betyder liv på så gott som alla indiska språk, och baserar metoden på fem principer.

Princip 1 – Karriär som en spiral. En karriär är sällan en linjär process utan förändras

och växer tillsammans med individens när denne utveckling. Denna princip bygger på samsara som symboliserar hur livet cirkulerar. I Jiva-metoden beskrivs utveckling och karriär som en spiral eftersom den utvecklas och mognar med individen. Karriärutveckling ses inte enbart som att stiga i rang på sitt arbete utan Jiva-metoden lägger vikt vid alla förändringar som sker i karriären även när individen måste helt byta spår eller ta ett steg tillbaka (Arulmani 2011, 84).

Princip 2 – Medvetna och genomtänkta val. Karriärval är ofta starkt påverkade av hur

arbetsmarknaden ser ut och håller tillbaka individens egna intressen. Jiva-metoden förespråkar för att göra medvetna val genom att väga för- och nackdelar emot varandra. Individen ska vara medveten om hur valet kan påverka framtiden och ska försöka forma framtiden genom att handla genomtänkt i nuet (Arulmani 2011, 84).

Princip 3 – Hänsyn mot andra och en hållbar karriär. Att ta hänsyn till andra är djupt

ingrott i den indiska kulturen och konceptet om dharma. Det innebär även att människan ska ströva efter att bidra till harmonin mellan människan, naturen och samhället. Det ”rätta levernet” ska tas hänsyn till i valet av arbete (Arulmani 2011, 84f).

17

Princip 4 – Att hantera oförutsägbarhet. Världen är föränderlig och därmed även

arbetsmarknaden och dess villkor och för att hantera förändringarna måste människan vara flexibel. Människan ska hitta en balans mellan det som är föränderligt och det som är mer stabilt. I indisk filosofi beskriv kosmos som en paradox av förändring och beständighet vars form kan förändras men kärnan alltid är densamma. En människas intressen kan influeras utifrån medan en persons egenskaper är mer stabila (Arulmani 2011, 85).

Princip 5 – Ge för att få tillbaka. En människas ska i livet sträva efter både på egen

vinning och att hjälpa samhället. En karriär ska därmed innebära en balans mellan dessa båda eftersträvningar (Arulmani 2011, 85).

Hur använder vi oss av den tidigare forskningen?

I den tidigare forskningen tar vi upp studier om kvinnans ställning i Indien och Arulmanis principer om vägledning i Indien. Den tidigare forskningen om kvinnans ställning i Indien använder vi för att få en djupare kunskap om deras situation och hur de påverkas av samhället vi lever i. Arulmani ger oss en insyn i vad som påverkar en indiers karriärval. I de unga kvinnornas livsberättelser ser vi mönster som har likheter med de principer Arulmani tar upp. I diskussionen ställer vi den tidigare forskningen mot vår analys av kvinnornas livsberättelser och diskuterar kontextbaserad vägledning.

18

4. Teori

Vi har i vår studie valt att använda en narrativ metod för att för att få ta del av de unga kvinnornas livsberättelser. Vi har även valt en narrativ vägledningsteori för att analysera deras livsberättelser och karriärval. Savickas teori bygger på en narrativ metod och vi anser att den är applicerbar i även icke västerländska kontexter och kan hjälpa oss att förstå och hitta mönster i kvinnornas livsberättelser. Att vi ser den som applicerbar i även icke västerländska kontexter beror på att den bygger på livsberättelser och varje människa har en sådan att berätta och en bakgrund som formar en som människa.

Career Construction

Mark L. Savickas (2005) är grundaren av en teori om Career Construction. Teorins grundtanke bygger på en syn på karriär som individuellt och socialt konstruerat. Alla konstruerar en egen bild av verkligheten men konstruerar inte verkligheten i sig. Definitionen av begreppet karriär är i denna teori inte bara en rad olika yrkespositioner eller arbetserfarenheter. Karriär innefattar alla erfarenheter som tillsammans skapar en meningsfull berättelse hos individen. Därmed blir karriär en subjektiv och kontextuell konstruktion som vävs ihop av de tidigare minnena, rådande erfarenheter och framtida mål som är meningsfulla för individen. Savickas ser på karriär utifrån dess sammanhang och menar att utveckling sker i samband med att individen anpassar sig till sin omgivning snarare än att utvecklingen sker inifrån utan yttre påverkningar. När individen reflekterar över sitt jag, värderar denne vad som känns som meningsfullt i sitt liv och vill därmed förverkliga dessa värderingar hos jaget genom att hitta rätt yrkesroll. Career Construction-teorin lägger stor vikt vid den individuella berättelsen då det är genom berättelsen och vad

19

individen väljer att poängtera i sin berättelse som denne konstruerar sin egen verklighet (Savickas 2005, 43).

Komponenterna i Savickas (2005) teori är vocational personality (yrkespersonlighet), life theme (livstema) samt career adaptability (karriäranpassning) och dessa kommer att beskrivas nedan.

Vocational personality – Yrkespersonlighet

Flera vägledningsteorier har som utgångspunkt att individer har olika personlighetsdrag och förmågor som går att matcha med olika yrken, ”rätt man på rätt plats”, t ex Parsons (1909) matchningsteori. Savickas (2005, 43) går i liknande riktning och vill med sin teori utveckla de tidigare matchningsteorierna. Istället för gå efter allmänna och objektiva uppfattningar om yrken väljer Career Construction-teorin att fokusera på självförverkligandet av en yrkespersonlighet i samband med hur föreställningarna om ett specifikt yrke ser ut.

Savickas (2005, 44) anser att de personlighetsdrag som matchningsteorierna bygger på skiljer sig från individers självuppfattning, vilket ligger i fokus i Career Construction-teorin. Han menar att de tidigare teorierna tillskrev en individ personlighetsdrag utifrån tidigare fastlagda kategorier (t ex kreativ eller ordningsam) som beskrev en människas beteende och tankesätt och därmed låser fast individen till matchande yrkeskategori. Dessa objektiva uppfattningar om personlighetsdrag lämnar inget rum åt individens åsikter och erfarenheter eller åt att yrken är komplexa i sin karaktär. Individuella tankar och känslor om jaget, arbete och livet skapar en yrkespersonlighet och meningsfulla mål. Det är dessa mål snarare än personlighetsdrag som skapar livsteman vilket styr och förklarar beteenden, bevarar en identitet samt förutser framtida handlingar. Även klasstillhörighet påverkar en individs självuppfattning gentemot samhällsroller och yrkesidentiteter (Skeggs, 2006).

Life theme – Livstema

Även komponenten om livstema är influerad från en tidigare vägledningsteori, i det här fallet från Supers utvecklingsteori. Super (1980) menar att i en individs val av yrke vill dessa få fram vilken typ av människa de är. Individen söker efter självförverkligande när de börjar ett arbete och efter att ha stabiliserat sig i yrkesrollen vill de utvidga sin potential och

20

bevara självförtroendet (Super 1980). Savickas utvecklar teorin med att poängtera att hur en individ uppfattar ett visst yrke beror på hur individen konstruerats sin verklighet och hur denne då kan uppnå självförverkligande. En individ utvecklar sitt yrkesjag under en kontinuerlig process när denne försöker matcha jaget med omgivningen. På det viset blir arbete en viktig del av en människas utveckling (Savickas 2005, 43f).

De flesta individer kan, oberoende av bakgrund, finna tillfällen i sitt arbete att få förverkliga sig själva och bidra till samhället. Dock får inte alla individer möjlighet att välja bland flera spännande alternativ utan de kan vara tvungna att ta det enda arbetet som är tillgängligt för dem. Det kan innebära ett jobb som tär på människan då det är ett svårt, enformigt eller utmattande arbete. Trots det kan arbetet de utför kännas meningsfullt för dem och betydelsefullt för samhället. Savickas anser Career Construction-teorin kan hjälpa de flesta individer att skapa en djupare insikt om vad som är meningsfullt med deras dagliga arbete och på så vis bidra med att förverkliga sig själva och uppnå sina livsprojekt, vilket skapar ett livstema. (Savickas 2005, 44)

Career adaptability – Karriäranpassning

Den tredje komponenten i Career Construction-teorin handlar om anpassningsförmåga och berör de attityder, kompetenser och handlingssätt som en individ använder när denne ska hitta ett passande arbete. Savickas menar i teorin att en karriär kan ses som en serie försök av självförverkligande och då ska fokus läggas på följden av matchningsval när individen väljer arbete. Teorin beskriver att skapandet av en karriär är en psykosocial handling där individen sammanställs med samhället. Då både självuppfattningen och omgivningen förändras kan inte matchningsprocessen bli färdig utan förändras successivt för att arbetare och arbete ska passa ihop. Det övergripande målet med karriäranpassning är att nå fram till en arbetssituation där yrkesrollen bekräftar individens självbild (Savickas 2005, 45). Även Linda S. Gottfredson talar i sin teori Circumscription and compromises om hur självbilden byggs upp när individen positionerar sig gentemot sociala roller och yrken i samhället utifrån egna erfarenheter av kön och status och att välja ett yrke som individen anser passande är en del av självförverkligandet (Gottfredson 2005).

21

Teoretiska begrepp

Vi kommer att i resultat- och analyskapitlet samt i diskussionen att använda Savickas principer från teorin för att förstå hur kvinnorna konstruerar sin verklighet och yrkesidentitet. Savickas lägger stor vikt vid att individen konstruerar sin verklighet. Synen på att ens verklighet och livsberättelse påverkar karriärvalet genomsyrar också vår studie. Vi tar med oss Savickas tre principer om yrkespersonlighet, livstema och karriäranpassning i vår analys och använder dem för att analysera och diskutera självförverkligandet som en del i att finna sin yrkesidentitet.

22

5. Metod

Vi är ute efter unga kvinnors livsberättelser och vill därför använda en narrativ metod. Vi inleder kapitlet med att beskriva metoden och argumenterar för vårt val av metod. Därefter följer en beskrivning av urvalet och en redogörelse över tillvägagångssättet i vår studie. Vi presenterar våra intervjupersoner och beskriver hur vi har arbetat med vår data. Avslutningsvis tar vi upp hur vi har följt de etiska principerna under arbetets gång.

Livsberättelser/narrativ metod

Vi har valt att använda en narrativ metod för att vi i vår studie vill vi ta reda på hur de unga kvinnorna i organisationen konstruerar sina livs- och karriärberättelser. Vi är intresserade av vad som är och har varit viktigt i deras liv. I boken Narrativ teori och metod skriver Anna Johansson (2011, 21) att metoden är användbar när berättelser, muntliga och skriftliga, ska samlas in och analyseras. Den forskning som går ut på att analysera livsberättelser sätter människors egna tolkningar av sig själv i centrum för att ur olika perspektiv undersöka hur de ger sina liv mening och skapar identitet (Johansson, 2011, 23).

Johansson (2011, 317) skriver om när hon samlade in och analyserade livsberättelser från kvinnor i ett låginkomstkvarter i Nicaragua. Det var då viktigt för henne att tolka de kulturella teman som kvinnorna var del i som t ex genus, etnicitet och klass. Vi har under studien varit på plats i delstaten Goa för att genomföra våra intervjuer samt observerat miljöerna som de unga kvinnorna lever i. Detta anser vi ge oss en större helhetsbild än om vi endast genomfört intervjuerna under kortare tid på plats utan att med egna ögon se något mer av deras vardag. Genom att använda den här metoden anser vi att vi kommer få svar på våra frågeställningar utan att styra över resultatet. Även Daniel Bertaux (1983, 39) talar om

23

att en bra livsberättelse kommer till när den intervjuade tar kontroll över intervjusituationen och pratar fritt.

En nackdel med kvalitativ metod är att intervjupersonerna berättar vad de tror att vi vill höra, den så kallade intervjuareffekten (Denscombe 2009, 269). Vi har försökt undvika detta genom att hålla tillbaka information om oss själva. Den information de har är att vi är volontärer från Sverige och vår studies syfte. En annan nackdel är att de kan känna ett visst obehag på grund av att vi spelar in intervjuerna då de inte är vana vid det (ibid.).

Urval och tillvägagångssätt

Urval

De kvinnor vi har intervjuat är mellan 13 och 24 år gamla och har alla fått stöd av den välgörenhetsorganisation vi arbetade hos som volontärer under en period. Eftersom vi sen tidigare kände till att de unga kvinnorna fanns i organisationen har vår urvalsmetod varit subjektiv (Denscombe 2009, 37) då vi ansett att just de skulle vara intressanta för vår studie. Den första kontakten med dem gick via vår kontaktperson i organisationen som känner de unga kvinnorna. Denne lade fram förslaget inför dem och satte av praktiska skäl även tid och datum för intervjuerna. Vi har valt att intervjua en grupp av unga kvinnor som vuxit upp på barnhem och en grupp som bor med sina biologiska föräldrar för att se om det finns skillnader och likheter mellan dessa grupper. Nedan följer en presentation av intervjupersonerna och deras bakgrund med fiktiva namn.

Vi har även haft en informant som arbetar som föreståndare för en daglig verksamhet i organisationen. Denne har givit oss en del fakta som vi på plats har eftersökt. Informantens yttranden har presenterats i avsnittet om bakgrund.

24

Namn Ålde

r

Bakgrund

Ahisma 24 Började livet i lycklig kärnfamilj, modern arbetade som lärare och fadern reste runt i sitt arbete. När Ahisma är sju år separerar föräldrarna och modern fick arbeta hårt för att försörja Ahisma och hennes två yngre bröder. Modern blir svårt sjuk och dör. Moderns släktingar hjälper barnen att få plats på organisationens barnhem. Ahisma har studerat upp till universitetsnivå med stöd från organisationen och arbetar nu med marknadsföring i välgörenhetsorganisationen.

Bhadraa 20 Fadern dog i ett tidigt skede och modern blev alkoholist. Vid sju års ålder träffar Bhadraas mor en ny man och får en dotter till. Den nya maken avlider av sjukdom och moderns alkoholproblem blir värre. En bekant till moderns andra man kände till organisationen och bad modern att låta sina döttrar komma till barnhemmet och få stöd eftersom hon inte kunde ta hand om dem. Bhadraa har gått i organisationens skola och läser nu vidare samtidigt som hon arbetar som lärarassistent inom organisationen.

Chanda 21 Efter att föräldrarna separerade började Chandas mor att dricka och kunde inte ta hand om sitt barn då de förlorat sitt hem. En släkting hittade henne då de levde på gatan och tog henne till organisationens barnhem. Organisationen hjälpte henne i hennes skolgång och Chanda arbetar nu som bokningsassistent på en resort och studerar hotelladministration. Diti 16 Bor med sin familj i slummen med en moder som arbetar som hembiträde

och en alkoholiserad arbetslös far. Diti har fått stöd från dagverksamheten som skrivit in henne i skolan och även finansierar hennes skolutgifter. Hon föddes med kraftig gomspalt och organisationen har bekostat alla hennes operationer för att hon skulle kunna äta och prata som de andra.

Deva 14 Bor tillsammans med sin familj i ett slumområde och har fått stöd av organisationen i sin skolgång och med daglig verksamhet efter skoldagen och under lov.

Ellora 13 Modern och den äldre brodern försörjer Ellora och hennes tre systrar. Fadern är arbetslös och alkoholist. De bor i slumområdet och Ellora har fått hjälp av organisationen med att bli inskriven i och få ekonomiskt stöd till skolan och genom att få komma till deras dagliga verksamhet.

Gandhari 14 Bor tillsammans i slummen med familjen som driver en affär. Gandhari har tidigare fått stöd av organisationen men nu när familjen har det bättre ställt kan de själva finansiera skoluniform och böcker åt barnen.

25

Intervjuer och analys

Vi var båda med vid intervjuerna som ägde rum i antingen organisationens grundares hem eller i lokalen för daglig verksamhet för barn och ungdomar. Båda dessa platser är de unga väl bekanta med. Sammanlagt deltog åtta intervjupersoner vid sju intervjutillfällen varav vi kunde använda oss av sju livsberättelser i denna studie då det i en intervju fanns för stora språkbarriärer. Alla intervjuer genomfördes med en enskild intervjuperson förutom vid ett tillfälle då vi intervjuade två av de yngre kvinnorna tillsammans då de ville ta hjälp av varandra pga språkmässiga skäl. Vid intervjutillfällena började vi med en presentation av studien och dess syfte. Vi bad om tillåtelse att spela in samtalet och berättade om de etiska principer vi följer (se nedan). För att få dem att berätta sina livsberättelser och själva välja vad de vill berätta ville vi inte ha en strukturerad intervju med förbestämda frågor utan lät intervjun grundas på teman. Vi bad de unga kvinnorna att berätta vad i deras liv som varit av vikt, vad som är viktigt i nuet samt tankar om framtiden utifrån en mall med temana dåtid, nutid och framtid (se bilaga 1) och lät dem själv bestämma hur de vill konstruera berättelsen om sina liv. Tanken var att låta dem styra över berättelsen utan vår påverkan och det var enbart vid kommunikationshinder i form av språkförbristningar som vi ställde stödfrågor och bad dem att utveckla det dem tidigare sagt för att säkerställa att vi uppfattat dem rätt.

Genom att låta dem styra över berättelsen låter vi dem konstruera sin livsberättelse vilket vi anser är rätt metod för att undersöka ämnet. Vår data bygger på deras utsago vilket vi anser stärker validiteten i vår studie. Genom ett öppet förhållningssätt blir även vårt forskningsinstrument neutralt vilket ökar tillförlitligheten (Denscombe 2009, 378).

Transkriberingarna har vi kodat och teman vi funnit ligger som grund för vår resultat- och analysrapport, en så kallad innehållsanalys (Denscombe 2009, 307). Samtliga intervjuer har transkriberats i sin helhet på engelska för att vi ska undvika att göra misstolkningar vid översättningen och därmed behålla originalkällan fram till analysen. I våra citat har vi valt att göra meningarna grammatiskt korrekta för att de inte ska verka fördummande.

Vi har valt att presenter resultat och analys tillsammans då vi anser att de unga kvinnornas livsberättelser lyser igenom mer då. Vid kodningen såg vi tydliga teman om tillhörighet och utbildning som de unga kvinnornas liv kretsar kring och har valt att

26

presentera resultat och analys efter dessa temana. När vi har analyserat har vi använt oss av Savickas teori och hans principer om yrkespersonlighet, livstema och karriäranpassning för att förklara de mönster och teman vi har sett i resultatet. Vi har även till viss del jämfört de förhållningssättet de har om sina karriärval med de faktorer Arulmani anser påverka synen på karriär i Indien.

Etiska principer

När vi konstruerade syftet med vår studie tänkte vi i ett tidigt skede på hur vi skulle samla in livsberättelser utan att intervjupersonerna på något sätt skulle känns sig illa berörda. Vid planeringen av intervjuerna insåg vi vikten av att intervjupersonerna känner sig trygga. Den första kontakten med dem skedde via en anställd i organisationen som även är ett välbekant ansikte för dem. Intervjuerna har ägt rum i miljöer de är väl bekanta med. De har själva fått bestämma vad de ville berätta om sin liv och även ta ställning till om de vill deltaga i studien. På det viset har vi uppfyllt samtyckeskravet om att de deltar i studien av egen fri vilja och har möjlighet att dra sig ur om de vill (Vetenskapsrådet 2002, 9). Innan varje intervju har vi informerat dem om studiens syfte för att de ska förstå varför vi vill intervjua dem och för att uppfylla informationskravet om att forskningens ändamål (Vetenskapsrådet 2002, 7). Vi berättade för dem att deras namn inte kommer att vara med i studien och att det är enbart vi som kommer att lyssna på intervjuerna. I vår resultat- och analysdel använder vi påhittade namn åt dem och vi har sparat informationen så att ingen annan kommer åt deras personuppgifter eller transkriberingarna. Vi nämner inte heller organisationens namn för att intervjupersonerna inte ska kunna spåras upp. Därmed uppfyller vi även konfidentialitetskravet och nyttjandekravet så som de etiska principerna kräver (Vetenskapsrådet 2002, 12ff).

27

6. Resultat och analys

I detta kapitel kommer vi att presentera vår studies resultat. Vi har valt att slå samman vårt resultat med analysen i en löpande text. Detta för att vi anser att de unga kvinnornas berättelser kommer fram på ett bättre sätt. Vi börjar med att ge läsaren vår beskrivning av de observationerna och erfarenheterna vi mött i Goa. Genom denna del vill vi bidra till ett helhetsperspektiv av vardagen de här unga kvinnorna lever i. Vi presenterar vårt resultat tillsammans med analysen under två rubriker som utgör de centrala temana i de unga kvinnornas berättelser. Vi kopplar de mönster vi funnit i deras berättelser med de tre principerna i Savickas teori om Career Construction för att med hans begrepp förstå hur de konstruerar sina livsberättelser.

Goa i våra ögon

Vi kom ut från flygplatsen i Goa och möttes av ett varmt, fuktigt och dammigt klimat i ett myller av människor. Taxichaufförer som hojtar och vill skjutsa de nyanlända. En man från organisationen möter upp oss och vi hoppar in i hans lilla buss som ska ta oss till volontärbostaden. Väl på väg genom ett trafikkaos med ett ständigt tutande från mopeder, bilar, bussar och lastbilar som alla försöker ta sig fram bland de kor som går fritt ser vi ett frodigt grönt landskap och röd jord längst med vägkanterna. Det luktar rök från uppeldade sopor. I byarna vi kör igenom ser vi kvinnor i saris, jeans och t-shirt eller med burka. Män i turban och andra i keps. Vi möter barn i rena skoluniformer och barn i slitna kläder som arbetar med sina föräldrar. Framme på plats hälsar grannarna på oss med ett leende och även hunden som tillhör vårt hus hälsar glatt. Ute i byn möts vi av bruna ögon som nyfiket betraktar oss. Vi känner öppenheten och acceptansen som finns bland Goas blandade

28

medborgare. Innan resan har vi läst om Goa som ”Indien Light” där toleransen mot olika kulturer är större än i övriga delar av Indien där det heller inte rör sig lika många turister. Var vi än befinner oss är det ett myller av tutande bilar och gående människor. I den större orten ser vi en och annan turist då det är början på turistsäsongen. Längst med stranden ser vi lyxiga hotellkomplex där turister semestrar medan bara ett par hundra meter därifrån bor människor i skjul och vet inte om de har mat för dagen. Som volontärer besöker vi slumområden där vi bland all smuts och bråte möter ett fåtal vuxna och barn som ler mot oss. Barnen är lekfulla och när de ser vår kamera vill de vara med på kort och se fotona efteråt. Vi ser små barn bära runt på ännu mindre barn, de verkar inte finnas någon vuxen där som är ansvarig för dem när vi är där mitt på dagen.

Organisationen driver daglig verksamhet för barn från slummen för att de inte ska driva runt i slummen på egen hand när föräldrarna arbetar och för att inte behöva arbeta själva. På liten yta med väldigt många barn håller personalen i lättare undervisning och lekar. Barnen får även en näringsrik lunch, och de minsta även vitamintillskott, och denna måltid är för några det enda målet mat de får den dagen. På morgonen och innan lunchen ber de en bön till Gud men vi upplever att barnen rabblar ordföljder snarare än att de är hängivna i sin bön. Vi upplever lärarnas roll som väldigt auktoritär, endast vuxna sitter på stolar medan barnen sitter på golvet, och barn som missköter sig hotas med att bli hemskickade i förtid eller bli utan mat. De äldsta av barnen hjälper till som lekledare och med att diska och städa. Lekarna präglas alltid av att det ska tävlas om poäng och det är alltid uppdelat i pojkar mot flickor. Pojkarna var ofta överlägsna i både fysiska lekar och kunskapstävlingar. När dagen är slut kommer en vuxen och tar med sig de minsta barnen hem. De äldre barnen går hem själva och ansvarar för sina syskon.

På barnhemmen där barn utan föräldrar som kan ta hand om dem bor är barnen uppdelade efter ålder. I sovsalarna där de minsta barnen sover ligger madrasserna i hög under dagen för att sedan spridas ut på kvällen. De äldre barnen sover i en annan sal där det finns våningssängar. Även här är personalen auktoritär men av en mer familjär karaktär. De äldre barnen hjälper till att ta ansvar för de yngre. Vi ser bland barnhemsbarnen ett större intresse för och tillhörighet med den kristna tron än vad barnen från slummen har, och det utrycker sig i att de ber till Gud och sjunger kristna sånger.

29

I våra ögon är dessa barn precis som barn är hemma i Sverige i deras lekfulla sätt och nyfikenhet, det som skiljer dem åt är de materiella levnadsförhållandena.

Behovet av tillhörighet

Gemenskapen beskrivs som viktig för alla unga kvinnor i studien. Antingen beskriver de att de känner stark tillhörighet till den egna familjen eller till den familj de fått på barnhemmet och genom organisationen. Arulmani (2011) nämner att tillhörigheten och känslan av att vara en del av hela samhället präglar en indiers liv. Vi ser ett tydligt mönster i hur de unga kvinnorna konstruerar sina livsberättelser kring familjen där gemenskapen och tillhörigheten är av stor betydelse. I Savickas (2005) teori om Career Construction nämner han i sin princip livstema om vikten av att hitta ett meningsfullt livsprojekt i sitt liv och förverkliga sig själv genom detta. Vi ser i de unga kvinnornas berättelse att gemenskapen med familjen är av stor betydelse och därmed ett livstema. Att vara en del av en gemenskap och bibehålla den blir ett mål för dem att och ett sätt att förverkliga sig själv. ”And anything in my life is for my brother, mother and father. They are also very nice. My family is loving me and I am loving them”. Deva. Deva beskriver ett ansvar gentemot familjen och ett starkt band till dem. Även Gandhari talar om starka familjeband, “I want a family. Family is also important. My family is very good. All are loving me.”

De unga kvinnorna från slummen berättar att de lyssnar på de råd som föräldrarna och andra släktingar ger. Att vara en del av familjen beskrivs som något viktigt i berättelserna. Ellora berättar om sina framtidsdrömmar och hur dessa påverkas av att familjen ska flytta till Bombay när barnen gått klart grundskolan. “I finish 10th, then we go there. Then I will teach.” Ellora.

De nämner att modern har en stor roll i deras liv. I de flesta familjer är det modern som är den hårt arbetande och försörjer familjen. Diti uttrycker en nära relation till sin mor ”I won’t hurt my mom, I love my mom.”

Ellora är den enda som tar upp sina fritidsintressen i sin livsberättelse och berättar att hon tycker om att titta på tv. Moderns åsikter om vad som är acceptabelt att titta på styr

30

hennes val av underhållning och hon litar på sin mors åsikt, berättar hon.

“I do not like the film, they are very dirty dirty pictures you know. That’s why my mother tells me no, don’t look pictures. I will not like pictures.” Ellora

I flera fall är fadern alkoholiserad och arbetslös. Elloras berättar att hennes äldre bror har hoppat av skolan för att försörja familjen och att han har tagit på tagit på sig rollen som familjens överhuvud.

“My brother is very hard working. I will study and my sisters also study. Their future is very nice. But, my brother tells, my sisters will marry first and then I’ll marry.” (Ellora)

I vår studie är det enbart de unga kvinnor från slummen som nämner framtida giftermål i sina livsberättelser.

För de unga kvinnorna som växt upp på barnhem utan närvarande föräldrar är gemenskapen med de andra barnen och personalen på hemmet av stor betydelse och tar rollen som deras familj i berättelserna. Ahisma berättar om flytten till barnhemmet och omställning från att ha bott i ett litet hem med en mindre familj. Hon beskriver omställningen som en chock och när hon först inte kunde deras språk kände hon sig utanför gemenskapen. Avsaknaden av en far under den tidiga uppväxten gjorde henne även misstänksam mot män.

“I could not communicate, so it took me some time to understand everything, like, who are the people. And when I was small, growing up I had no father figure in the family, so I used to, I had a thinking in my mind saying all the men are not good people… …And I used to be very quiet I did not talk much I used to just do things that I had to do. The three first years was kind of very shocking. Coming from one family and come to such a different area different place, it was all shocking kind of. So I was trying to put all the pieces together.” (Ahisma)

En av grundarna till organisationen och hans fru står nära barnen från barnhemmet och de unga kvinnorna berättar att de är faders- och modersfigurer som de ser upp till och som de ber om råd och stöd. De tilltalar dem ”Dada” och ”Didi”. ”And this Dada and Didi they are good supporters, they’ve always been like my father and mother.” Bahadraa.

Ahisma har under sin skolgång fått bekräftelse på att hårt arbete lönar sig och hon har alltid strävat framåt med studierna. Hennes karriär började under skoltiden då hon skulle välja ämnen. Hon mötte motstånd från lärarna i ett val men stod på sig och hon berättar att hon bad till Gud för att klara av kurserna. När hon behövde pengar till anmälningsavgifter i skolan bad hon släktingar om hjälp och vid ett senare tillfälle fick hon hjälp av grundaren

31

med terminsavgifter. “So hopefully I aim to be a blessing to people’s life. Like pastor (grundaren) has been blessing many people’s life, so I would like to be.” Ahisma.

Vi ser i berättelserna ett behov av tillhörighet och av att vara en del av familjen och det innebär att ta ansvar och inte såra sina närstående. De lyssnar på sina familjemedlemmars åsikter när de behöver råd. Det framgår i berättelserna att familjemedlemmarna direkt påverkar de unga kvinnornas val genom att de uttrycker sina åsikter. Vår tolkning är att familjemedlemmarna även indirekt påverkar de unga kvinnornas val då den attityd de uttrycker mot familjen i sin berättelse är att de vill ställa upp för dem.

Barnhemsbarnen känner även en tillhörighet i den kristna tron som präglar deras vardag. Grundaren är pastor i en kristen kyrka och tron och religionen är integrerad i organisationens verksamhet. Barnhemsbarnen har tagit till sig religionen efter att ha kommit från hem med en annan tro och de nämner Gud som en viktig del och en styrka i deras liv.

“It is God who have been with me, if it was not him I would not exist this time. It very much, the personal experiences that I had. I seriously would not came so far if he was not with me. It is all because of him. He has been a great encourager in my life. And a motivation to go forwards. If it was not for him I would not reached anywhere. Getting in to tenth class, coming to (organisationen) was a miracle. Getting this BBA graduate, at all big, big, people getting in to this classes, and then I getting admitted in was a big miracle again. And somebody paying for my fees, encourages and letting me do what I had to do, all my life is a miracle. And I thank God for that.” (Ahisma)

I Ahisma berättelse ser vi tydligt att hennes verklighet har konstruerats kring religionen och hon beskriver hur Guds närvaro har varit avgörande för henne under studietiden. Att hon konstruerats sitt liv utifrån att hon är en troende människa och att det är en del av hennes självbild. Savickas (2005) talar om att en individ utvecklas när denne försöker matcha sig själv med omgivningen och Ahisma som växt upp på ett kristet präglat barnhem har tagit till sig den kristna tron och har funnit ett nytt sätt att konstruera sin livsberättelse.

Ett annat mönster vi ser i de unga kvinnornas berättelser är att de vill ge tillbaka av den hjälp de fått. Ett livstema går att urskilja i det då de i sina berättelser talar om tacksamheten de känner för den hjälp de har fått och att de vill själva hjälpa andra. De drömmer alla om ett meningsfullt arbete, meningsfullhet både i att ge tillbaka till samhället på samma sätt som de själv fått hjälp och att leva upp till de förväntningar och de stöd dem själv fått. “…I’m happy now that I’m here and everything has changed. If now, my father died, and they didn’t know about this place, I don’t know where I would be”. Bahadraa.

32

Även förälderns uppskattning inför organisationens arbete lyser igenom en av livsberättelserna.

“I’m good, I’m lucky to come to (dagsverksamheten), we come every day and they give us food, we play some games. I know the games, I know the study. I know to study, that’s why I’m lucky. I will come here, that’s why. My mother tells me “go there, it is very nice, (dagsverksamheten)”.” (Ellora)

Utan föräldrarnas medgivande hade de troligtvis inte fått stödet från organisationen då de unga kvinnorna från slummen har starka band till familjen och lyssnar på deras åsikter. Att de får denna möjlighet och även stödet från familjen gör att de tar tillvara på och ser vikten av utbildning.

Vikten av utbildning

“Because I always wanted to help, I don’t want to stop learning.” Bahadraa.

En stor del av tacksamheten de känner mot organisationen beror på det utbildningsstöd de har fått. I de unga kvinnornas livsberättelser kan vi urskilja deras tankar om studier och arbete och därigenom en yrkespersonlighet. De har alla en positiv inställning till utbildning och en vilja att gå i skolan och ett tydligt mål med vart de vill komma. De har ett mål i framtiden som deras nuvarande identitet kretsar kring. Savickas (2005) menar att arbete och att finna en yrkesroll är en viktig del av en människas utveckling och vi kan se att samtliga unga kvinnor i vår studie nämner arbeten och yrkesroller i sina berättelser. I och med att de får hjälp med utbildning från organisationen formar det deras självuppfattning som studerande och arbetande kvinnor, utefter de yrken som kvinnor i deras omgivning har. De nämner inte personliga egenskaper eller intressen i sina livsberättelser utan mer prestationer inom studier och vilka skolämnen de föredrar. Arulmani (2011) beskriver att karriärval i Indien håller tillbaka individens egna intressen och valen kan grundas mer strategiskt efter arbetsmarknadens. Yrkespersonligheten formas enligt Savickas (2005) av en individs tankar och erfarenheter och vi ser tydligt att grunden till de unga kvinnornas yrkespersonligheter byggs upp i skolan. Deras yrkesidentitet formas av de skolämnen som de fått bekräftat att de är bra på, de yrkesroller de sett i sin omgivning när de växt upp och

33

att de vill ge tillbaka av den hjälp de har tagit emot. I Indien är skolan inte är tillgänglig för alla men de unga kvinnorna i vår studie talar om det som en valmöjlighet. Alla med samma bakgrund som kvinnorna i vår studie får inte möjligheten att studera och det är de unga kvinnorna väl medvetna om och de säger också att de känner en stark tacksamhet gentemot organisationen för den möjlighet de fått. Detta skapar ett mål med deras egna liv genom att de vill ge andra den hjälp som de själva fått, t ex genom att arbeta som läkare eller lärare. Önskan att ge tillbaka är också något de konstruerar sin berättelse kring. De unga kvinnorna som har föräldrar drömmer om yrken som har högre status än vad deras föräldrars arbeten har.

Ellora gillar hindu bäst av alla ämnen i skolan och vill själv bli hindulärare. Hon berättar att hon tycker om att läsa på fritiden och att hon gärna köper böcker på hindu om hon har möjlighet till det. Ellora är den enda som talar om fritidsintressen som en del av hennes livsberättelse. Att de andra inte talar om sina fritidsintressen beror troligtvis på att dessa inte uttrycks i någon yrkesroll utan yrkesroller främst konstrueras kring deras prestationer i skolan. Som vi tidigare nämnt anser Savickas (2005) att en individs utveckling påverkas av omgivningen och vi kan se att Ellora identifierar sig med en yrkesroll som hon möter dagligen. Diti och Deva nämner båda att de har drömyrken men skulle nöja sig med vad som helst om det är ett enkelt arbete. Deva säger, “I want to work as a police officer or a scientist. But I would do anything in my life, I do.”

Savickas (2005) menar att en individ även kan finna ett arbete som är enformigt eller utmattande som meningsfullt om individen känner att denne kan bidra till samhället. Diti och Deva har båda hårt arbetande mödrar som har fått ta det arbete som erbjudits. Detta kan ha påverkat deras inställning om att de kan nöja sig med ett enklare arbete, en lärdom av den miljö de är uppväxta i, samtidigt som de berättar om drömarbeten som kräver hög utbildning. Dessa drömmar kommer troligtvis ifrån de utbildningsmöjligheter de har tack vare organisationen. Hur omgivningen påverkar en människa kan vi även se i Bahadraas berättelse som börjar med att hon beskriver hur hon som liten på gatan kunde se människorna i kostym och känna att hon ville bli en av dem. Där grundades en längtan av att få gå i skolan och lära sig engelska.

Ahisma berättar om hur hon uppfattat vägen mot sitt mål. Hon har sedan tidigt i livet haft sin hårt arbetande och utbildade mamma som en förebild och har strävat högt med sina

34

egna studier.

“So I had a thought, like, I always used to help my mother. She was a smart lady, and she was really hard working. (…) So I said I want to do like her, like my mother did.” (Ahisma)

Vi ser i hennes berättelse att hon har arbetat hårt med sina studier och att hon alltid har identifierat sig som en presterande och smart elev. Under skolåren fick hon vid flera tillfällen ta beslut om vilka kurser hon skulle läsa och överväga vilket val som på bästa sätt skulle föra henne vidare i livet. Hon ville sedan hon var liten velat bli polis men vid ett möte med en vägledare rannsakade hon den idé och kom fram till att den kom från en dålig erfarenhet som barn och inte stämde överens med hennes självuppfattning sedan flytten till barnhemmet. Det är endast i Ahismas berättelse som det berättas om en vägledare. Ahisma tänkte då om och ville bli pilot för hon tyckte att det verkade häftigt men då hon inte hade tillräckligt höga betyg i de ämnen som krävdes fick hon då tänka om på nytt. Valet föll då på att läsa vidare med företagskunskap och handel som hon tidigare läst på high school. Människor runt omkring henne sa till henne att det skulle bli för svårt för henne med trots det kände hon själv att hon skulle satsa och klara av det, med hjälp av sin tro på Gud, som hon sa. Efter att hon klarat av sina studier på högskolan har hon arbetat på en bank och på organisationens kontor. Inför framtiden har Ahisma skapat egna idéer som hon vill verkställa som ”business woman” utanför organisationen. Även Gandhari har höga studiemål och vill bli läkare för att hjälpa barn från slummen. Flera av de unga kvinnorna framtidsplaner drivs av en önskan att kunna ge andra den hjälp som de själv har fått utav organisationen. De unga kvinnorna har möjlighet att studera tack vare organisationens stöd. De berättar om en stor tacksamhet de känner inför hjälpen de har fått från organisationen

och vill själva arbeta i organisationen eller hjälpa barn från slummen på andra sätt.De äldre

av kvinnorna i vår studie arbetar eller har arbetat i organisationen för att ge tillbaka av den hjälp de själva fått. Deras framtidsplaner handlar om att arbeta utanför organisationen och utforska sitt liv på egen hand.

“So I worked for them for two or three years, then I thought like a need to go out and experience my life. And I wanted to become a reservation manager.” (Chanda)

“No, I want to work outside but now it’s like experience, picturing me like how it can be. And I’m doing that course, it’s also good for me, I can study and learn.” (Bahadraa)

35

serie försök av självförverkligande och vi kan se hos de äldre kvinnorna i vår studie att de har matchat sig själv till olika kurser, utbildningsprogram och yrken för att hitta sin yrkesroll. På plats mötte vi många i personalen som vuxit upp på organisationens barnhem eller med organisationens stöd. Dessa ser vi som förebilder för barnen. Barnen kommer från knappa förhållanden och kan då se att någon som varit i deras egen sits vuxit upp och fått ett arbete där de får hjälpa andra. Vi ser detta som en bidragande faktor till att de berättar själva att vill arbeta för organisationen och hjälpa andra.

36

Sammanfattande analys

Vårt syfte med studien är att se hur de unga indiska kvinnorna i vår studie konstruerar sina livsberättelser och vad som påverkar deras karriärval. Vi kan tydligt se i de unga kvinnornas berättelser att de beskriver ett stort behov av tillhörighet och de konstruerar sin liva kring att vara en del av en gemenskap. De unga kvinnorna som växt upp i slummen talar om att deras familj betyder mycket för dem och de talar om ett ansvar de har gentemot familjemedlemmarna. De unga kvinnorna som växt upp i organisationens barnhem berättar om att de har fått en ny familj sen de kom dit och att tillhörigheten med dem är viktig. Gemensamt för de båda grupperna är att de berättar om en tacksamhet de känner gentemot organisationen och vill ge tillbaka av den hjälp som de själva har fått. Att de vill de vill ge tillbaka av den hjälp de har fått utgör ett livstema i deras berättelser. Savickas (2005) talar i sin teori om Career Construction om hur en individ strävar efter att förverkliga sig själv och att det sätter mål livet. De unga kvinnorna berättar tydligt om de mål de har med att får arbeta med något meningsfullt och en chans att ge tillbaka av den hjälp de har fått.

Det som påverkar de unga kvinnornas karriärval är i hög grad deras skolprestationer, viljan om att få ge tillbaka och önskan om att finnas där för sin familj. De har växt upp i organisationen och ser i sin omgivning människor som hjälper barn som dem och de kan identifiera med dessa yrkesroller. En yrkespersonlighet byggs enligt Savickas (2005) upp när individen ska hitta sin roll i samhället och matchar sig med omgivningen. Tack vare organisationen upplever de unga kvinnorna att de får en chans att utbilda sig som de annars möjligtvis inte haft annars, de identifierar sig därmed som studerande och arbetande. De unga kvinnorna talar om utbildning som en stor del av deras liv.