Vad påverkar de små barnens språkutveckling?

EXAMENSARBETE

Vad påverkar de små barnens

språkutveckling?

Evelina Backeström

Lärarexamen, grundnivå

Lärarexamen, 210 hp

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

Kurs: A0010p (2010/2011)

Vad påverkar de små barnens språkutveckling?

Evelina Backeström

Handledare

Rune Westerlund

Steffan Lind

Förord

Efter att ha fått möjligheten under min lärarutbildning på Luleå tekniska universitet att möta barn i olika språkliga situationer och med olika bakgrunder, väcktes mitt intresse för de små barnens språkutveckling. Detta inte minst under min NordPlus-vistelse som gav mig möjligheten att träffa barn och deras språk i de nordiska länderna Norge, Finland och Danmark.

Jag vill rikta ett stort tack till de pedagoger som har ställt upp och gjort det möjligt för mig att genomföra detta examensarbete. Även ett stort tack till mina handledare som har stöttat, väglett, motiverat och hjälpt mig att orka och klara av att genomföra detta. Jag vill också tackamin familj som har trott på att jag klarar av detta trots att jag har känt att det har varit jobbigt ibland.

Abstrakt

Syftet med detta examensarbete var att undersöka vad som kan hjälpa små barns tidiga språkutveckling samt vilka pedagogiska verktyg som verksamma pedagoger anser kan underlätta barns tidiga språkutveckling. Studien byggde på tidigare forskning inom området, samt enkäter från verksamma pedagoger. Sex pedagoger ingick i studien varav två av dessa även ställde upp på en muntlig intervju. Efter analys valde jag att presentera resultaten i form av olika teman. Dessa teman speglade jag sedan mot den tidigare forskningen. Både dagens verksamma pedagoger och den tidigare forskningen visar på att barn lyssnar in och imiterar ord efter ord, samt att det nyfödda barnet påverkas av röster, rytmer, rörelser och andra ljud och att verktyg som bild, form, dans, musik, skapande, rörelse, sagor, fantasi, rim och ramsor ingår som viktiga ingredienser i språkutvecklingen. Tidigare forskning menade att barn skaffar sig nya erfarenheter och upplevelser med alla sina sinnen i leken eftersom språkutvecklingen också får mycket näring där och att utan rätt blandning av kunskapsinformation, egna erfarenheter och upplevelser kan inte språket utvecklas till fullo. Pedagogerna menade att barnens egen nyfikenhet påverkar deras egen språkutveckling mycket.

Nyckelord: språkutveckling, små barn, försenad språkutveckling, pedagogiska verktyg, pedagoger

Innehållsförteckning

1. Inledning _____________________________________________5

 

2. Syfte och frågeställningar ________________________________5

 

3. Bakgrund – forskning om barns tidiga språkutveckling _________6

 

3.1. Joller, röst och rytm _________________________________________ 6

 

3.2. Ordens betydelse ___________________________________________ 7

 

3.3. Näring till språket ___________________________________________ 7

 

3.4. Musik och rörelse ___________________________________________ 8

 

3.5. Barn utvecklas växelvis ______________________________________ 8

 

3.7. Barns språkutveckling 1,5–3 år ________________________________ 9

 

3.8. Talsvårigheter _____________________________________________ 10

 

3.9. Anknytningsteorier _________________________________________ 10

 

3.10. Vygotskijs teori __________________________________________ 11

 

3.11. Bakhtins teorier __________________________________________ 11

 

4. Metod_______________________________________________12

 

4.1. Val av metod _____________________________________________ 12

 

4.2. Undersökningspersoner _____________________________________ 12

 

4.3. Genomförande ____________________________________________ 13

 

4.4. Etiska överväganden________________________________________ 13

 

4.5. Validitet och reliabilitet _____________________________________ 14

 

4.6. Databearbetning och analys __________________________________ 14

 

5. Resultat _____________________________________________16

 

5.1. Enkätfråga 1–3 ____________________________________________ 16

 

5.1.1. Tema 1. Vad är språkutveckling___________________________________________________ 16  5.1.2. Tema 2. Metoder för språkutveckling_____________________________________________ 16  5.1.3. Tema 3. Försenad språkutveckling._______________________________________________ 17 

6. Diskussion ___________________________________________19

 

6.1. Metoddiskussion___________________________________________ 19

  6.1.1. Val av metod_______________________________________________________________________ 19  6.1.2. Undersökningspersoner____________________________________________________________ 19  6.1.3. Etiska överväganden_______________________________________________________________ 19 

6.2. Resultat diskussion _________________________________________ 20

  6.2.2. Tema 2. Metoder för språkutveckling_____________________________________________ 21  6.2.3. Tema 3. Försenad språkutveckling________________________________________________ 23 

6.3 Sammanfattning____________________________________________ 24

 

7. Erfarenheter för framtiden _______________________________25

 

8. Fortsatt forskning _____________________________________26

 

9. Referenser ___________________________________________27

 

Bilaga ________________________________________________29

 

1. Inledning

Under hösten 2010 har jag, som tidigare nämnt i förordet, varit i de nordiska länderna Norge, Finland, Sverige och Danmark och gjort praktik på olika förskolor. Jag fick då en djupare förståelse för hur viktigt vårt verbala språk är för vår kommunikation. Mitt tydligaste minne är från Danmark, när barnen ställde frågor till mig och jag inte kunde svara på grund av att jag inte förstod språket. Samma visa var det när jag frågade eller berättade något för barnen eftersom de inte heller förstod mig. Att inte förstå eller kunna bli förstådd, kände jag var påfrestande och frustrerande. Detta märkte jag också sommaren 2010 när jag sommarjobbade på en sommaröppen förskola i Luleå där jag träffade barn i olika åldrar som befann sig på olika utvecklingsnivåer i livet. Under denna sommar träffade jag bland annat två syskonpar i åldrarna ca 2 och 4 år där fyraåringarna i stort hade samma verbala språk som tvååringarna och inte alls samma verbala språk som sina jämnåriga kamrater. I läroplan för förskolan (Skolverket, 2006) (Lpfö)kan vi läsa att förskolan skall lägga stor vikt vid att stimulera varje barns språkutveckling och ta till vara på barnens nyfikenhet och deras intresse och uppmuntra dem till den språkliga världen. Språket och lärandet hänger ihop lika väl som språk- och identitetsutvecklingen (Lpfö 2006).

Dessa frågor har gjort att mitt intresse har vuxit fram för att förstå omständigheterna kring barns tidiga språkutveckling. Oavsett om man inte förstår andra språkkulturers språk eller om bristerna ligger på olika språkliga nivåer kan jag tycka att det kan vara än mer förvirrande och frustrerande om man inte förstår sitt eget språk. Att ha kunskap om barns språkutveckling i mitt framtida yrke som förskollärare ger mig förmågan och kunskapen om hur jag i min pedagogiska roll kan bidra med olika verktyg för att eventuellt kunna underlätta barns språkutveckling. Detta kan också ge mig möjligheten att i framtiden kunna ingripa i tid när det visar sig att ett barn kan behöva extra resurser och hjälp med sin språkutveckling.

Att skapa och kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer såsom bild, sång och musik, drama, rytmik, dans och rörelse liksom med hjälp av tal- och skriftspråk utgör både innehåll och metod i förskolans strävan att främja barns utveckling och lärande (Lpfö 2006, s. 6–7).

2. Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att beskriva vad som kan hjälpa små barn med deras tidiga språkutveckling samt vilka pedagogiska verktyg som i det pedagogiska arbetet underlätta barns tidiga språkutveckling.

 Vad betyder begreppet språkutveckling för verksamma pedagoger?  Hur arbetar verksamma pedagoger med barns tidiga språkutveckling?

 Hur arbetar verksamma pedagoger med barn som har/visar tecken på försenad språkinlärning?

3. Bakgrund – forskning om barns tidiga språkutveckling

I detta kapitel redovisas tidigare forskares syn på barns tidiga språkutveckling och deras syn på språkets svårigheter. Här tas det bland annan upp joller, rim och rytm, ordens betydelse, näring till språket, musik och rörelse och dess betydelse till en god språkutveckling. Detta kapitel avslutas med teorier om språkutveckling.

3.1. Joller, röst och rytm

Små barn leker med språket genom hela livet och kommunicerar med hela kroppen. De leker och kommunicerar med skrik, joller och ögonkontakt (Svensson 1995, Lindö 2002 & Eriksen Hagtvet 2007). Tidigare trodde man att jollret enbart var en träning för barnets talade språk. Idag vet vi att barnet också jollrar för att svara på den vuxnes tal (Söderbergh 1979).

Spädbarn föds med ett rikare språk och uppfattar idag mer än man tidigare kunnat tro. Senare forskning har kommit fram till att nyfödda barn kan tillägna sig vilket språk som helst (Lindö 2002, 2009). Nyfödda barn söker moderns röst och blick. Ögonkontakt är en nödvändig faktor för barnet och är en förutsättning för kommunikationen. Barnet deltar aktivt i kommunikationens samspel med omgivningen genom blickar, leenden, kroppsrörelser, munrörelser och röst (Söderberg 1979, Lindö 2002, Eriksen Hagtvet 2007 & Julin 2009). Bakhtins menar med sin dialogism att människan förhåller sig till andra, människan använder språket inte för att ge uttryck åt sig själv, utan för att kommunicera med andra och föra en dialog. I ett samspel mellan människor är grunden en god dialog, vi måste sträva efter att skapa detta när vi träffar andra människor (Dyste 1996).

Man har också kunna påvisa att det nyfödda barnet reagerar speciellt på moderns röst samt rytmer, rörelser och andra ljud (Lindö 2002). Det är till och med så att ofödda barn uppfattar musiken i moderns röst, tonfall och rytm redan i moderlivet. Därför läggs grunden tidigt för utvecklandet av barnets språkliga förmågor. Det gäller att knäcka en kod. Nycken är att barnen får bada i språket under hela sin vakna tid (Lindö 2009). För barn mellan 6 och 12 månader är det också viktigt att få höra talat språk i sin omgivning, något som underlättar barns språkliga utveckling (Hwang & Nilsson 2006). Språkinlärningsforskarna är eniga om att de första levnadsåren är avgörande för barns språkutveckling. Stöd från tidigare forskning visar att barn som inte har fått tillräcklig språklig stimulans under sina tidiga barndomsår får problem med att tillägna sig delar av språket (Lindö 2009). Bowlby menade med sin anknytningsteori att emotionella problem eller störningar uppkommer när små barn inte har någon vuxen att knyta an till, eftersom spädbarnet har behov av att söka kontakt och närhet med andra människor. För att etablera kontakt använder sig barn av signaler som ljud för att locka till sig vuxna (Hwang & Nilsson 2006).

Språket är på många sätt en källa till glädje och hjälper oss också att förstå vår omgivning (Svensson 1995). Daglig språklig näring till barnen är lika viktigt som daglig mat och dryck (Lindö 2009). Vygotskij (1986) menade att barn utvecklar sina kognitiva färdigheter genom samspel med omgivningen. Språk är centralt för barns utveckling eftersom språk och tänkande är beroende av varandra. Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra människor och omgivningen har stort betydelse för ett en god språkutveckling.

Familjeklimatet, föräldrarnas intuition och inlevelseförmåga att tolka och besvara barnets signaler är avgörande för barnets identitetsutveckling. Ett spädbarn märker när dess glädje eller smärta inte blir bemött eller förstådd av den vuxne. Det späda barnet står i ett symbiotiskt förhållande till modern och denna känslomässiga bindning bildar grundval för utvecklingen av intellektuella, emotionella och sociala funktioner. Den emotionella bindningen är en grundläggande förutsättning för självtillit, trygghet och självständighet. Dessa är i sin tur nödvändiga betingelser för modet att själv upptäcka världen, för förmågan att tåla motgångar samt att ge och ta i kontaktförhållandet till andra. (Lindö, 2002, s. 82)

3.2. Ordens betydelse

För ett fungerande språk krävs också att barnet förstår ordens innebörd och betydelse, det räcker inte med att vi vuxna lär barnen en massa ord. Om vuxna rättar barn i deras felaktiga språk, lär sig inte barnen det korrekta språket. I kommunikationens tjänst är ord bara ett av flera medel, de öppnar mot djup social kontakt och avancerat abstrakt tänkande. Ord och språk ger möjlighet till kontakt och närhet. Det viktigaste medlet vi människor har är ord som vi kombinerar med andra ord och som bidrar till att vi når varandra och för att formulera det som sker i världen (Centerheim – Jogeroth 2004 & Eriksen Hagtvet 2007). Genom att kommunicera och uttrycka sig uppstår ett samspel och individen tillägnar sig språket. Språkets funktion är att kommunicera med omgivningen och en kommunikation grundar sig på förståelse och överförande av tankar och erfarenheter (Vygotskij, 2001).

3.3. Näring till språket

Genom leken skaffar sig barnen nya erfarenheter och upplevelser med alla sina sinnen. Även språkutvecklingen får mycket näring i leken. Barn utvecklas och påverkas hela tiden. Vägen till språket är inte alltid så lätt, för vissa barn är vägen längre än för andra. Under denna väg behöver barn olika stimulering efter behov för att nå ända fram. Språket är kanske det viktigaste av allt, i alla fall oerhört viktigt. En trygg miljö är också en förutsättning för att språket hos barnen ska kunna utvecklas helt och fullt och därför har vuxna som arbetar med barn ett stort ansvar. (Centerheim – Jogeroth 2004 & Eriksen Hagtvet 2007). Vygotskij ansåg att lärandet är ett samspel mellan tre olika och aktiva parter, ett aktiv barn, en aktiv pedagog och en aktiv social miljö. Vygotskij ansåg att en pedagog inte bör inmata information i barnet och göra denne till en passiv mottagare av samhällets värderingar utan istället föra en dialog med dem aktiva barnen och vara en vägvisare. Han skrev att läraren bör vara: “rälsen på vilken vagnarna rör sig fritt och självständigt och av den bara får inriktningen på den egna rörelsen”. Vygotskij 2001 (http://skolarbete.nu/skolarbeten/lev-semenovich-vygotskij)

Språket är ett verktyg för barnet att förstå världen eftersom det förmedlar tankar, erfarenheter och känslor. Därför måste barnet få språklig stimulans och uppmuntran under hela sin utveckling (Centerheim – Jogeroth 2004 & Eriksen Hagtvet 2007). Språket är utan tvekan mycket centralt i våra liv och ett viktigt kommunikationsmedel. Vi använder oftast språket helt oreflekterat, utan att tänka på hur eller vad vi faktiskt gör med det. Till exempel, vi försöker visa vilka vi är, uttrycker våra känslor eller sorterar tankarna och löser problem, inte heller noterar vi hur mycket lättare det är att upptäcka, beskriva, och minnas det vi har ord för. De vill säga hur vår upplevelse av omvärlden mestadels påverkas av vårt språk. Vårt invanda sätt att handskas med omvärlden är alltså nära sammanvävt med språkets kategorier, dess system och mönster (Bolander 2005)

3.4. Musik och rörelse

Forskningens historia visar att intresset för barns inlärning och lärande alltid har funnits och att stimulans av både hjärnhalvorna är lika viktig (Jernström & Lindberg 2004). Samspel mellan musik och språkinlärning finns, menar spädbarnsforskaren Faxén (1990). Hon menar vidare att de allra minsta barnen också reagerar på musik och att musikspråket i många fall är viktigare än talspråket. Sång bidrar till en gemenskap mellan barn och vuxna (Jernström & Lindberg 2004). Barnens försök till språklekar med ord ska uppmuntras. Motoriska inslag kan förekomma i olika språklekar som till exempel i fingerlekar då rörelserna i ramsan förstärker huvudorden (Svensson 1995).

Ett barn med dålig motorisk förmåga kommer inte att tycka språklekarna är trevliga om de ställer höga motoriska krav. Då blir språklekarna enbart en pina. Självuppfattningen har betydelse för människans sätt att ta itu med problem. En god självuppfattning kan leda till en positiv utveckling på flera områden, d.v.s. en positiv spiral. En negativ självuppfattning kan å sin sida leda till negativa förväntningar och påverka individen negativt så att en maximal prestation uteblir. Om rörelser ska stärka barnens inlärning ska dessa kännas meningsfulla och vara enkla, t ex rytmiska handklappningar. Om barnet tvingas göra kvalificerade motoriska rörelser som det misslyckas med kan det påverka självkänslan negativt. (Svensson 1995, s.14)

3.5. Barn utvecklas växelvis

Språket kommer och växer inifrån. Utan rätt blandning av kunskapsinformation, egna erfarenheter och upplevelser kan inte språket utvecklas till fullo. För att utveckla sitt språk behöver därför hela barnet stimulans. Barns sinnen, känslor, språk och motorik utvecklas växelvis och är beroende av varandra. Dessa måste integreras till ett samspel om barnet ska kunna växa upp till en harmonisk och rik människa. Hos det nyfödda barnet samarbetar inte den vänstra och högra hjärnhalvan med varandra. När det gäller språkutvecklingen är det den högra hjärnhalvan som används från början (Centerheim – Jogeroth 2004).

Att de tidiga åren formar barnens fortsatta utveckling är inget nytt. Att stimulera hjärnan när den är ung, plastisk och i snabb utveckling är själva grunden för en tillfredsställande utveckling, speciellt för att skapa emotionell tillit, men även för att stimulera sinnen, intellekt och språk. Om inte syn eller hörsel stimuleras de första levnadsåren, kan dessa sinnen bli permanent nedsatta och barn som inte stimuleras språkligt utvecklar normalt ett bristfälligt språk. Starkast har detta dokumenterats när det handlar om så kallad deprivation eller frånvaro av omsorg och stimulering som t ex på barnhem eller i hem med drogmissbruk, där allvarliga brister i omsorgen kan förekomma. (Eriksen Hagtvet 2007, s.183)

3.6. Vänster och höger hjärnhalva

Nedan hittar du i punktform en sammanfattning av vad den vänstra respektive högra hjärnhalvan representerar (Centerheim – Jogeroth 2004, s.10–11).

Vänster hjärnhalva Höger hjärnhalva

*Viljemässiga rörelser *Inlärda automatiska rörelser *Tal och språk *Språkmelodi, musik

*Syntax *Ordbilder *Skriven text *Helheter

*Detaljer *Kroppsspråk – kroppsuppfattning *Logiskt tänkande *Sinneserfarenheter

*Tidsrelationer *Rumsuppfattning *Viljeansträngning *Färg – form och bildseende

*Värdering och kritik *Inre föreställningsbilder av upplevelser *Inlevelse

*Bearbetning av känslomässiga intryck

3.7. Barns språkutveckling 1,5–3 år

Små barn använder mimik, gester och sitt kroppsspråk under den första tiden av kommunikationsprocessen. Det är först när barnet närmar sig ettårsåldern som vi uppfattar deras ord som språk. Barnet har här ett begränsat ordförråd på 2–3 ord. Det vanligaste är att barnet börjar benämna konkreta saker i sin närhet och omgivning. Eftersom ordförrådet är begränsat består det oftast av enkla ord. Barn använder i detta stadium samma ord för många olika saker. Barnet kan på olika sätt visa på att det vet skillnaden mellan de olika saker som de kallar för samma namn. Kommunikationen blir alltmer avancerad när barnen blir mer medvetna i sin kommunikation (www.buf.kristianstad.se).

Vid 1,5-årsåldern kan barnet hantera ca 20 ord. Redan vid 1,5–2-årsåldern börjar barnet kombinera ett par ord till enkla satser. Barnet förstår ofta mer än det kan uttrycka. Vid 2–2,5- årsåldern kan barn ha ett ordförråd på ca 300 ord då de börjar använda tre eller fyra ord tillsammans. ”Tvååringar kan oftast använda jag och du på rätt sätt. Genom att vuxna konsekvent benämner och kommenterar det som barnet uppmärksammar, får barnet möjlighet att associera orden med dessa saker eller händelser” (www.buf.kristianstad.se). Vid 2–3 årsåldern kommer barnet in i en mycket aktiv språklig period. Här utvecklas förmågan att uppfatta och imitera språkets struktur genom mognadsprocessen. Med hjälp av språk och rörelser kommenterar barnet ofta språkligt vad det gör( www.buf.kristianstad.se).

När man talar om barns språkutveckling som typisk, sen eller avvikande, så är beskrivningarna generella. I mötet med barnet måste vi ta reda på specifika styrkor och svagheter. Varje barn är unikt och kan också överraska med färdigheter, som kompenserar det som avviker. När du läser om normal språkutveckling, så betänk att det rent av kan vara onormalt att vara normal! Betänk också att flickor och pojkar utvecklas olika - särskilt när det gäller språket. Flickors språkutveckling avancerar ofta fortare än pojkars. En del barn ägnar sig mycket åt den motoriska utvecklingen och blir duktiga på att klättra, hoppa och sparka boll medan den språkliga utvecklingen får stå tillbaka. Med andra barn är det tvärtom. Alla barn utvecklar inte sina kommande färdigheter samtidigt. Därför kan det vara orättvist att fälla omdömen om ett barns oförmågor om man inte samtidigt balanserar med att fokusera på barnets förmågor. (Juhlin 2009, s. 15)

En viktig del för att språkutveckling ska kunna ske är att barnet självt blir uppmärksammat och medvetet om språket det använder och hör. På något sätt blir det alltid fel när man talar om typiska särdrag för olika åldrar. Barn i samma ålder är olika och deras språk varierar från en situation till en annan. Förskolepersonalen bör känna till dessa ålderstypiska drag så att de kan ge barnen det bästa möjliga stöd i sin utveckling. Att ge stimulering handlar om att bidra till att barn går från ett utvecklingsstadium till ett annat. Kunskap om normal utveckling är en förutsättning för ett bra pedagogiskt arbete. Att ha kunskapen om ”det typiska” för de verksamma pedagogerna är dessutom nödvändigt för att kunna avgöra när ett barn behöver speciell hjälp och uppföljning (Eriksen Hagtvet 2007).

Hallgren och Fallgren (2004) menade att det handlar om barns språkutveckling under skoltiden sett ur olika perspektiv och med utgångspunkt i skolans vardagsarbete. De flesta människor går i skolan i tolv år, kanske fjorton om förskolan och förberedelseklass räknas in. Och även om skolan inte betyder allt för språkets utveckling – enligt mångas mening ganska lite – så har skolan enastående möjligheter och ett stort ansvar för att eleverna utvecklar sitt språk, blir goda läsare och säkrar skribenter, vågar använda sitt talande språk och förmår lyssna och sätta sig in i andras tankegångar. Det är inte alltid en lätt uppgift, men den är skolans viktigaste. (Hallgren & Fallgren, 2004). Bakhtins menade med sin dialogism att dialogen har en speciell betydelse i skolan/förskolan där pedagoger bör skapa situationer för att tillsammans med barn föra en dialog så mycket som möjligt. Bakhtin menar att man skall undvika envägskommunikation, att pedagogen pratar och barnen lyssnar (Dyste, 1996).

3.8. Talsvårigheter

Det är naturligtvis en grundförutsättning att hjärnans talcenter fungerar, för då växer språket fram om barnet får rätt stimulans. För att detta ska fungera fordras också att musklerna i talorganen fungerar. Barn behöver ofta träning med att få ett rent uttal. Ytterligare ett avgörande bidrag är hörseln och det är därför viktigt att så tidigt som möjligt pröva hörseln vid flera olika tillfällen. Barn utvecklar sitt uttal genom att härma vuxnas tal. Det är mycket som påverkar och ska fungera för det lilla barnet och om de barn som behöver men inte får hjälp och stöd under de år som språket utvecklas kan få problem och svårigheter som följer med hela livet. En annan tänkbar orsak till talsvårigheter menar Centerheim – Jogeroth kan vara hjärnskador som ger förlamning i talmuskulaturen.

Utvecklingsstörning kan vara en tredje orsak till talsvårigheter liksom gomdefekter som kluven och förlamad gom. Polyper eller "körtel bakom näsan" som gör att barnet låter täppt kan vara en fjärde orsak. En femte orsak kan vara för kort tungband som gör tungspetsens rörelser inskränkta. Tungans rörlighet är viktig vid uttal av r-l-d-t- och n-ljuden. Klumpig eller för liten tunga orsakar ofta suddigt tal (Centerheim – Jogeroth 2004).

3.9. Anknytningsteorier

Hwang och Nilsson (2006) diskuterar i sin bok om John Bowlbys anknytningsteorier. Bowlby som var läkare och psykoanalytiker i utvecklingspsykologi, blev redan tidigt intresserad av emotionella problem, i synnerhet hos spädbarn. Han menar att emotionella problem eller störningar uppkommer när små barn inte har någon vuxen att knyta an till, eftersom spädbarnet har behov av att söka kontakt och närhet med andra människor. För att etablera kontakt använder sig barn av signaler som ljud för att locka till sig vuxna. Barn med emotionella problem kan få svårare att etablera det samspel som är så viktigt för den tidiga

3.10. Vygotskijs teori

Psykologen Lev Vygotskij är en rysk teoretiker som forskade mycket kring språkutveckling och språkinlärning. Han grundade den sociokulturella teorin som menar att barn utvecklar sina kognitiva färdigheter genom samspel med omgivningen. Språk är centralt för barns utveckling eftersom språk och tänkande är beroende av varandra. Enligt Vygotskij utvecklas språket i ett socialt samspel med andra människor och omgivningen har stor betydelse för språkutveckling (Vygotskij, 1986).

Genom att kommunicera och uttrycka sig uppstår interaktion och individen tillägnar sig språket. Språkets funktion är att kommunicera med omgivningen och en kommunikation grundar sig på förståelse och överförande av tankar och erfarenheter (Vygotskij, 2001). Språk och tänkande är inte identiska enlig Vygotskij men de är sammankopplade med varandra och samband mellan dem skapas under barnets utveckling. När barnet vid två års ålder börjar talet börjar ett samspel mellan språket och tänkandet. Genom att använda orden i olika sammanhang får barnet djupare förståelse för dem (Vygotskij, 1986).

Vygotskij anser att all uppfostran har en social läggning, med det menas att den är bunden till den verkligheten vi har omkring oss samt de erfarenheter som vi har. Vi lär oss genom att se och tyda dessa intryck och upplevelser. Vygotskij anser att lärandet är ett samspel mellan tre olika och aktiva parter, ett aktiv barn, en aktiv pedagog och en aktiv social miljö. Han anser att en pedagog inte bör inmata information i barnet och göra denne till en passiv mottagare av samhällets värderingar utan istället föra en dialog med dem aktiva barnen och vara en vägvisare. Vygotskij skriver att läraren bör vara: “rälsen på vilken vagnarna rör sig fritt och självständigt och av den bara får inriktningen på den egna rörelsen”. Läraren bör även skapa en bra social miljö för barnen att värka i och sedan kontrollera att samspelet mellan barn och miljö fungerar. (http://skolarbete.nu/skolarbeten/lev-semenovich-vygotskij)

3.11. Bakhtins teorih

En annan teoretiker som fokuserade på språkets och samtalets betydelse för språkutveckling var Michail Bakhtin. De perspektiv som inspirerats av Bakhtins tankar om dialogens betydelse kallas ofta för …”dialogism”.

Grunden till Bakhtins dialogism är att människan genom dialogen förhåller sig till andra, det vill säga att människan använder språket inte för att ge uttryck åt sig själv utan att kommunicera med andra och föra en dialog. I ett samspel mellan människor är grunden en god dialog, vi måste sträva efter att skapa detta när vi träffar andra människor. Speciell betydelse har dialogen i skolan/förskolan där skulle pedagoger skapa situationer för att tillsammans med barn använda dialogen så mycket som möjligt. Bakhtin menar att man skall undvika envägskommunikation, att pedagogen pratar och barnen lyssnar (Dyste, 1996).

4. Metod

Här nedan beskriver jag val av metod för min studie, val av informanter, genomförandet av studien, etiska överväganden samt databearbetning och analys.

4.1. Val av metod

Enligt Trost (2008) och Backman (1998) är kvalitativa forskningsintervjuer mest lämpade när man vill ta reda på hur verkligheten upplevs hos personer som man intervjuar. Den kvantitativa metoden, däremot, handlar om att man med siffror, tabeller och diagram kan beskriva något som man får fram genom att ställa frågor som till exempel har olika svarsalternativ. Trost uttrycker detta på följande sätt:

Något förenklat skulle man kunna säga att om man använder sig av siffror rör det sig om kvantitet. Det behöver inte bara vara siffror i mera begränsad mening utan också i överförd betydelse. Om jag sålunda använder ord som längre, fler eller mer är jag inne på ett kvantitativt tänkande. Kvalitativt blir mitt tänkande om jag helt lyckas undvika den sortens jämförelser. (Trost 2008, s.18)

Kvale (2008) menar att kvalitativ forskning kan leda till svagare former av mätning, men han säger vidare att den kvalitativa metoden kan vara en känslig och kraftfull metod, när de gäller att få insikt i undersökningspersonens vardagliga värld.

Med tanke på mitt syfte var det därför lätt att bestämma att jag skulle använda mig av den kvalitativa metoden eftersom de intervjuade pedagogerna då själva kunde formulera sina svar.

4.2. Undersökningspersoner

Jag hade tänkt intervjua ett antal verksamma pedagoger och det spelade inte någon roll för mig om pedagogerna var män eller kvinnor. Däremot ville jag ha pedagoger med bred yrkeserfarenhet och särskilt sådana med erfarenhet av att jobba med små barns språkutveckling. Mitt urval av undersökningspersoner var främst pedagoger som arbetar med de yngsta barnen, år 1–3, eftersom det är där språkutvecklingen börjar.

När jag skulle börja samla pedagoger inför min intervjustudie började jag med att skicka ut ett mejl till olika rektorer i Luleå kommun. Svaren jag fick var att jag själv kunde ringa till de verksamma pedagogerna och fråga om tid och om intresse fanns till att svara på ett antal frågor angående barns tidiga språkutveckling. Jag tog kontakt med sju pedagoger från olika förskolor och samtliga pedagoger i en förskola och berättade om mitt projekt. Alla kunde inte delta på grund av tidsbrist, men jag fick tag på totalt sex kvinnliga pedagoger som var villiga att bidra med svar på mina frågor. Pedagogerna var från olika förskolor, två kommunala och två privata. Jag försökte att välja pedagoger från olika förskolor och från olika avdelningar för att få ett så varierade underlag som möjligt på mina intervjufrågor.

4.3. Genomförande

Det visade sig att alla inte kunde ställa upp på en muntlig intervju men samtliga sex pedagoger var villiga att besvara frågorna skriftligt. Två av dessa pedagoger hade även möjlighet att ställa upp på en muntlig intervju. De flesta frågor som jag valde att skicka ut var öppna och inbjöd till egna funderingar. På detta vis skulle jag få en kvalitativ undersökning/studie och förhoppningsvis få jag svar på mina forskningsfrågor och uppnå mitt syfte.

Jag utformade en enkät med tio frågor (se bilaga) varav sju inbjöd till öppna svar. De tre första frågorna innebar att pedagogerna fick redogöra för sin utbildning, hur länge de hade arbetat inom barnomsorgen och i vilken utsträckning de hade arbetat med de minsta barnen. Patel & Davidson (2003) menar att icke-öppna frågor mest används i enkätundersökningar och att resultaten då enkla att sammanställa. Trost (2008) menar också att öppna frågor går att använda i enkätundersökningar. Han menar att icke-öppna frågor blir mer strukturerade men att öppna frågor är mer tidskrävande att sammanställa och kan vara svårtolkade. Jag valde medvetet att använda mig av öppna frågor för att få så breda och djupa svar som möjligt. Med utgångspunkt i mitt syfte var därmed den kvalitativa forskningsmetoden det naturliga för att jag skulle kunna beskriva vad verksamma pedagoger hade för svar på de öppna frågor som jag hade formulerat.

De tre första frågorna hade jag med mest för att få en överblick om pedagogernas utbildning och erfarenhet inom barnomsorgen och därför var inte dessa tre frågor underlag för någon analys. De muntliga intervjuerna som två av pedagogerna ställde upp på antecknade jag ner svaren på, vilket delvis utmynnade i en diskussion om de svar de hade gett på enkäten. Jag valde att inte spela in samtalen och min förhoppning var då att det skulle bli mindre nervöst och i stället ett mer avslappnande samtal. Patel & Davidson (2003) menar att ett samtal utan bandspelare blir mer spontant och mindre nervöst. Eftersom jag inte använde inspelningsutrustning gjorde jag noggranna anteckningar under samtalet något som inte hade varit lika nödvändigt om intervjuerna hade spelats in, eftersom jag då hade kunnat återvända till vad som sades under samtalet (jfr Kvale 2008). Efter intervjuerna sammanställde jag och bearbetade samtliga intervju- och enkätsvar. Därefter sammanställde jag och sorterade ut de värdefulla och relevanta svaren till respektive fråga.

4.4. Etiska överväganden

Kvale (2008) tar upp vikten av att ta hänsyn till moraliska och etiska frågor, samt vikten av att inte kränka någon och inte hitta på sådant de inte själva uppger i en intervju. Han menar också att det kan vara lämpligt att dölja eventuell identitet och skola så de inte ska kunna gå att sammankoppla till en speciell individ. Av den anledningen har jag i resultatredovisningen inte separerat svaren från varje pedagog utan använt mig av fraser som ”en pedagog anser…”, ”de flesta pedagogerna är ense om…” etc.

Det finns olika etiska regler som en forskare bör hålla sig till, här nedan tar jag upp två av dessa:

Regel 1

Undersökningsdeltagarna bör informeras om vilket syfte undersökningen har och hur undersökningen i stora drag ska genomföras. Samt upplysas om att deras deltagande är frivilligt och att de under undersökningen har rätt att hoppa av. Att uppgifter som insamlas under undersökningen inte kommer att användas för något annat syfte än för undersökning samt hur och var forskningsresultaten kommer att offentliggöras ska informeras. Information om detta skall ges muntligt eller skriftligt, innan eller i samband med att enkät skickas ut eller när intervjuer påbörjas.

Regel 2

Om deltagarna är under 15 år bör samtycke av förälder eller vårdnadshavare ges i förväg (http://www.stingerfonden.org/documents/hsetikregler.pdf).

4.5. Validitet och reliabilitet

Vi måste veta att vi undersöker det vi avser att undersöka samt att vi gör det på ett tillförlitligt sätt. Vi måste veta att vi har god validitet och god reliabilitet. Patel & Davidson (2003). ”Validitet och reliabilitet står i ett visst förhållande till varandra som gör att vi inte bara kan koncentrera oss på det ena och låta bli det andra”. (Patel & Davidson 2003, s.99)

Det finns tre tumregler som lyder: ”Hög reliabilitet är ingen garanti för hög validitet”, ”Låg reliabilitet ger låg validitet” och ”Fullständig reliabilitet är en förutsättning för fullständig validitet” (Patel & Davidson 2003)

4.6. Databearbetning och analys

I steg 1 gjorde jag upprepade genomläsningar av intervjumaterialet för att skaffa mig en överblick. I nästa steg, Steg 2, kodade jag ner intervjusvaren, gjorde en meningskoncentrering av svaren, i förhållande till syfte och frågeställningar (Kvale 1997). I Steg 3 kategoriserade jag samman intervjusvaren under olika rubriker beroende på vad de uttalade sig om (Kvale 1997). Jag genomförde en meningskategorisering. För mig utkristalliseras då tre teman, Tema 1. Vad är språkutveckling, Tema 2. Metoder för språkutveckling och Tema 3. Försenad språkutveckling. Tema 1 motsvarar alltså av informanternas svar på fråga 4, Tema 2 av frågorna 5, 6, 7 och 8 och Tema 3 av frågorna 9 och 10. Fråga 8 hör till Tema 2 då mycket av barnens intresse och nyfikenhet vilar på personalen att väcka.

Kvale (2009) skriver i sin bok om kodning och kategorisering att de användes vid analys av texter. ”Kodning innebär att man knyter ett eller flera nyckelord till ett textsegment för att underlätta senare identifiering av ett uttalande, medan kategorisering är en mer systematisk begreppsbildning kring ett utalanden som skapar förutsättningar för kvantifiering” (Kvale 2009, s. 217). I olika former är kodning en central aspekt vid analys av intervjutexter (Gibbs 2007). Öppen kodning syftar på den process där man jämför, undersöker, bryter ner, begreppsliggör och kategoriserar data (Strauss & Corbin).

När man jämför data är man hela tiden på jakt efter likheter och olikheter (Gibbs 2007). Genom att läsa igenom hela intervjun får forskaren en känsla av helheten (Tesch 1990). Efteråt formuleras de naturliga "meningsenheterna" i texten som de uttrycks av intervjupersonen (Tesch 1990). Det är en mer fokuserad kodning, och analysen förskjuts gradvis från en deskriptiv till en mer teoretisk nivå. Här formuleras det tema som dominerar en naturlig meningsenhet så enkelt som möjligt och tematiserar uttalandena utifrån intervjupersonens synvinkel som de uppfattas av forskaren (Tesch 1990).

I princip kan vad som helst kodas som till exempel specifika handlingar, händelser, aktiviteter, strategier, tillstånd, meningar, normer, symboler, grader av delaktighet, relationer, villkor eller restriktioner, konsekvenser, miljöer och även reflexiva kodningar där forskarens roll i processen uppmärksammas (Gibbs 2007).

5. Resultat

I detta kapitel redovisas resultaten av enkät- och intervjusvaren under de tre teman som jag kommit fram till: Tema 1. Vad är språkutveckling, Tema 2. Metoder för språkutveckling och Tema 3. Försenad språkutveckling.

5.1. Enkätfråga 1–3

Samtliga sex pedagoger har förskollärarutbildning och har jobbat inom barnomsorgen mellan 14 och 39 år. Under sin verksamma period har de till och från arbetat med barn i alla åldrar inom förskoleverksamheten. Numera jobbar de antingen på en integrerad småbarnsavdelning (1–3) eller i en syskonavdelning (1–5). En pedagog har under de senaste 20 åren kontinuerligt jobbat med de minsta/små barnen.

5.1.1. Tema 1. Vad är språkutveckling

Vad begreppet språkutveckling betyder för pedagogerna skiljer sig lite från varandra. De flesta menar dock att bild, form, dans, musik, skapande, rörelse, sagor, fantasi, rim och ramsor ingår som viktiga ingredienser i språket. En pedagog menar att barn lyssnar in och imiterar ord efter ord. En av de intervjuade pedagogerna menar också att barnet utvecklar ett rikt och nyanserat språk i samspel med andra, ”ett barn har hundra språk”.

Andra pedagoger tycker att språkutveckling handlar om att ge barnen rika möjligheter att utveckla sitt språk och att denna utveckling börjar redan vid födseln. För en annan pedagog är språkutveckling att barnet förstår och också kan visa tecken på att de förstår, till exempel när man får uppleva att barnen säger nya ord, korta meningar och berättar något som de upplevt eller varit med om. En annan pedagog menar att språkutveckling sker när barnen får tillgång till sina tankar och utvecklar en förståelse för språket.

5.1.2. Tema 2. Metoder för språkutveckling

De flesta pedagogerna är ense om att alla vardagliga rutiner som vid påklädning, måltider, blöjbyte och i leken där barnen och pedagoger kan prata och föra en dialog som kan stimulera och underlätta barnets språkutveckling. Pedagogerna menar också att sagoläsning, sånger, drama, berättande, rim och ramsor samt att härma andra bidrar till en tidig språkutveckling. Svaren från pedagogerna visar att de anser att de är viktigt att man pratar tydligt och lyssnar på barnen.

En pedagog anser att man måste fånga barnens intressen på olika sätt till exempel med handdockor och varierade tonlägen. Viktigt är också att pedagogerna måste tala med ett korrekt språk, leka med orden genom att skriva och rita med ord på olika sätt. Man ska se till att vara närvarande och tillgänglig, ta barnens tankar på allvar, tyda kroppsspråk och ställa frågor. Flödet av barnens tankar och idéer är grunden och viktig för deras utveckling. Miljön bör inspirera till kommunikation. Samspelet mellan människor är av central betydelse för inlärning, att få prova på och använda sina färdigheter till exempel genom att imitera.

Det finns många metoder/verktyg som pedagogerna använder sig av för att underlätta barns språkutveckling och svaren varierar lite, men sammanfattningsvis använder nästan alla pedagoger sig av musik, sång, dans, drama i form av teater med kasperdockor, figurer, bilder,

Ett par pedagoger menar att man ska prata tydligt och konkret med barnen så att de förstår vad man säger. Detta kan ske genom att bekräfta barnets språkutveckling genom att vara lyhörd och försöka förstå vad de säger. Man bör därför uppmuntra barnen att prata och ge dem tid.

Andra menar att man ska prata så mycket som möjligt med det lilla barnet, i alla situationer som man har tillsammans och använda dagens alla rutiner till att skapa samtal. Pedagogerna ska skapa situationer där barnen får möjlighet att tänka och fundera och att man ska utgå ifrån barnens intressen och använda varierande språk, upptäcka, undersöka och experimentera med alla våra sinnen. Man bör också integrera språket med barnens intressen.

Sång, musik, sagoberättande och rörelse gynnar språkutvecklingen hos barn. Samtliga pedagoger anser att det har stor eller mycket stor påverkan. Två pedagoger menar att barn får tillgång till möten med flera nya ord och meningar, då de därmed får möjlighet att skaffa sig ett rikare ordförråd som kan leda till ett renare uttal. En av dessa pedagoger menar också att barnen kan få en förståelse för ordens innebörd, genom att ge dem begrepp att förstå sagor och sånger, illustrera med hjälp av bilder och drama. En annan menar att sång, musik, sagoberättande och rörelse skapar en helhet som ger barnen tillfällen att uttrycka sina tankar. Barnen blir då medvetna om språket, något som skapar kontakt och gemenskap. Det verbala språket ger på ett lustfyllt sätt barnen språket gratis. De vet inte att de lär sig om vi inte talar om det. Språk stimulerar fantasin, utökar barnens ordförråd och övar upp deras föreställningsförmåga.

En pedagog tycker att språk inte bara är det som talas utan att vi också har behov av att uttrycka oss på många olika sätt till exempel genom rörelse, färg, form och musik eller som hon utryckte det ”kropp och knopp" hör ihop. En annan av pedagogerna refererar till forskningen som uttalar att vi stimulerar våra sinnen med olika aktiviteter och av detta språkförståelsen också. Hon säger att hon tror på detta, att hjärnan och kroppen hör ihop. I sitt pedagogiska arbete med barn menar hon att barnen tycker om att röra på sig, dansa, sjunga, spela, måla, rita, läsa och lyssna på sagor.

De flesta pedagogerna tycker att barnets nyfikenhet och lust har mycket stor betydelse. De menar att mycket hänger ihop. Två pedagoger tycker att det därför gäller att ge dem lustfyllda situationer till inlärning. Barn undersöker, utforskar och är mycket nyfikna. De menar på att det är viktigt att barnen måste få känna att vi lyssnar på dem och att vi vill och försöker förstå. En annan säger att ”nyfikenheten är en drivkraft till att lära sig mer men det måste finnas aktiva vuxna runt omkring som uppmärksammar, små barn blir ofta tolkade på ett positivt sätt som lyfter dem att prova vidare, vore intressant att testa med äldre barn på samma sätt. Språk en källa av glädje, vi skriver dikter, sånger, historier genom hela livet”.

5.1.3. Tema 3. Försenad språkutveckling.

Erfarenheterna hos pedagogerna varierar, men de flesta uppger att de inte har mött så många småbarn med talsvårigheter. En pedagog tycker dock att det är fler barn med språkstörningar idag än vad det var när hon började arbeta: ”Det var bättre när förskolan hade en egen talpedagog som lyssnade på de barn som hade problem med språket, då fick de hjälp tidigare.” En annan säger att de tar hjälp av en talpedagog till de äldre barnen när de misstänker talsvårigheter.

En tredje pedagog menar att när barnen är små och håller på att lära sig att gå, klättra, till exempel, upptar det mycket av deras tid och energi. En del barn är mer fysiskt aktiva än andra, vilket kan göra att språket kommer senare. De flesta pedagoger tycker inte att de har upptäckt att det skulle finnas något samband mellan försenad språkutveckling och specifika bakomliggande orsaker. En pedagog menar att en försenad språkutveckling kan gå i arv samtidigt som ett barn i en syskonskara på tre kan har språksvårigheter men inte de andra. Handikapp eller funktionshinder som ADHD kan bidra till försenad språkutveckling.

6. Diskussion

6.1. Metoddiskussion

I efterhand, när man tittar tillbaka på sitt arbete upptäcker man kanske nya eller andra metoder som kanske hade varit mer lämpade, eller också så kommer man fram till att den metoden man använde sig av var den bästa för sin undersökning. Här nedan ska jag försöka kommentera för- och nackdelar med min metod.

6.1.1. Val av metod

Jag valde den kvalitativa metoden utefter mitt syfte. Eftersom jag ville att pedagogerna skulle ha den friheter att själva svara på de frågor jag ställde ur deras egen uppfattning. Enligt mig skulle det vara helt omöjligt att enbart använda mig av den kvantitativa metoden. Om jag skulle kunna använda mig av den kvantitativa metoden, med diagram, siffror eller tabeller skulle det innebära att jag skulle göra svarsalternativ på de frågor jag ställde. Detta skulle inneböra att pedagogerna inte hade kunnat ge sina egna åsikter. Möjligtvis hade jag kanske kunnat kompromissa de båda metoderna men jag avser att mitt metodval nog var ett av de bättre.

6.1.2. Undersökningspersoner

Det jag hade kunna göra bättre vad de gäller min undersökning för att få fram en grupp pedagoger till undersökningen var att jag skulle ha kunnat ha ringt till fler förskolor. Redan innan jag startade mitt arbete tänkte jag mig att göra muntliga intervjuer med samtliga utvalda pedagoger för att då lättare utveckla frågorna beroende på svaren. Jag fick välja att skicka ut enkäter eftersom tiden inte fanns till personliga möten med alla pedagoger. Av dessa enkäter fick jag svar på mina frågor men jag hade säkert fått bredare och mera detaljerade svar om möjligheten hade funnits till en dialog. Samt om jag hade haft möjligheten till en större undersöknings grupp.

6.1.3. Etiska överväganden

Redan när jag ringde till förskolorna frågade jag om möjlighet och intresse fanns, samt berättade om vilket syfte undersökningen hade och hur undersökningen i stora drag skulle genomförs. Det jag möjligtvis hade kunnat göra bättre var kanske att jag hade kunnat vara mer tydlig med att informera om vad som gällde. Till exempel ett informera om att uppgifterna som anges under undersökningen inte kommer att användas för något annat syfte än för undersökningen samt hur och var forskningsresultaten kommer att offentliggöras. Men jag har dolt både namn och förskola i undersökningen så de är ingen som kan förknippa någon till uppsatsen, möjligtvis att de pedagoger som ställt upp känner igen sig själva.

6.1.4. Validitet och reliabilitet

De mått och steg jag tagit för att få sanningsenliga och tillförlitliga svar på mina frågor var att jag arbetade fram trovärdiga och öppna frågor och lämnat plats för egna reflektioner. Jag skickade i god tid ut enkäter till de pedagoger som ställde upp och deltog i min undersökning. Det jag kan känna jag skulle kunna ha gjort bättre och kanske ändrat på är intervjufrågorna, vinkla dessa på ett annat vis eftersom många frågor gick in i varandra och svaren blev snarlika.

Trovärdigheten till denna studie hade varit större om möjligheten hade funnits att intervjua en större grupp pedagoger. Men jag tycker nog ändå att de finns en viss trovärdighet i denna undersökning eftersom mycket av den tidigare forskningen inom detta område pekar åt samma håll som de resultat som denna studie visar. Jag tror faktiskt att pedagogerna har varit ”ärliga” när de svarade på sina frågor, att de sa vad de trodde och hur de arbetar med barnen och inte vad de trodde jag ville höra.

6.2. Resultatdiskussion

Efter att ha bearbetat pedagogernas svar på de frågor jag ställt, kan jag nu koppla samman dem och dessa svar speglas mot olika tidigare forskningsresultat som jag beskriver i kapitel 3. Referenser hänvisar därefter till respektive avsnitt i kapitel 3. Kapitlet avslutas med en sammanfattning.

6.2.1. Tema 1. Vad är språkutveckling

Begreppet språkutveckling för pedagogerna skiljer sig lite från varandra. De flesta menar att bild, form, dans, musik, skapande, rörelse, sagor, fantasi, rim och ramsor ingår som viktiga ingredienser i språket. En pedagog menar att barn lyssnar in och imiterar ord efter ord.

Spädbarnsforskaren Faxén (1990) hävdar att det finns ett samspel mellan musik och språkinlärning. Jernström och Lindberg (2004) menar att sång bidrar till en gemenskap mellan barn och vuxna. Vidare anser forskare som Söderbergh (1997), Lindö (2002, 2009), Eriksen Hagtvet (2007) och Juhlin (2009) även att det nyfödda barnet påverkas av röster samt rytmer, rörelser och andra ljud. Det är till och med så att ofödda barn uppfattar musiken i moderns röst, tonfall och rytm redan i moderlivet Redan där skulle man med andra ord kunna säga att startpunkten för språkutvecklingen sker.

En av de intervjuade pedagogerna menar också att barnet utvecklar ett rikt och nyanserat språk i samspel med andra, ”ett barn har hundra språk”. Andra pedagoger tycker att språkutveckling handlar om att ge barnen rika möjligheter att utveckla sitt språk och att denna utveckling börjar redan vid födseln. För en annan pedagog är språkutveckling att barnet förstår och också kan visa tecken på att de förstår, t.ex. när man får uppleva att barnen säger nya ord, korta meningar och berättar något som de upplevt eller varit med om. En annan pedagog menar att språkutveckling sker när barnen får tillgång till sina tankar och utvecklar en förståelse för språket.

Centerheim – Jogeroth (2004) och Eriksen Hagtvet (2007) menar att barnet måste förstå ordens innebörd och betydelse för att en fungerande språkutveckling ska kunna ske. En viktig del här är att barnet självt blir uppmärksammat och medvetet om språket de använder och hör. Det är inte helt säkert att barn lär sig det korrekta språket om vuxna hela tiden rättar deras felaktiga språk. Ord är det viktigaste medlet som vi människor har, vi kombinerar ord med andra ord och bildar meningar som bidrar till att vi når varandra. Forskare som Lindö (2002, 2009), Hwang och Nilsson (2006) m.fl. hävdar till exempel att barn kan tillägna sig vilket språk som helst och att daglig språklig näring är lika viktigt som mat och dryck. Nyckeln är att barnen får bada i språket och att det under de första levnadsåren få höra talat språk, något som underlättar barns språkutveckling.

6.2.2. Tema 2. Metoder för språkutveckling

De flesta pedagogerna är ense om att alla vardagliga rutiner som vid påklädning, måltider, blöjbyte och i leken där barnen och pedagoger kan prata och föra en dialog som kan stimulera och underlätta barnets språkutveckling.

Centerheim – Jogeroth (2004) och Eriksen Hagtvet (2007) menar att barn skaffar sig nya erfarenheter och upplevelser med alla sina sinnen i leken eftersom språkutvecklingen också får mycket näring där.

Barn utvecklas och påverkas hela tiden och vägen till språket är inte alltid så lätt och för vissa barn är vägen längre än för andra. Under denna process behöver barn olika stimulering efter behov för att nå ända fram. En trygg miljö är också en förutsättning för att språket hos barnen ska kunna utvecklas helt och fullt och därför har vuxna som arbetar med barn ett stort ansvar. Därför måste barnet få språklig stimulans och uppmuntran under hela sin utveckling.

Vygotskij (1986) menar att barn utvecklar sina kognitiva färdigheter genom samspel med omgivningen. Han menar att språk är centralt för barns utveckling eftersom språk och tänkande är beroende av varandra. Språket utvecklas i ett socialt samspel med andra människor och omgivningen har stortbetydelse för språkutveckling.

Pedagogerna menar också att sagoläsning, sånger, drama, berättande, rim och ramsor samt att härma andra bidrar till en tidig språkutveckling. Svensson (1995) menar att barnens försök till språklekar med ord ska uppmuntras. Motoriska inslag kan förekomma i olika språklekar som till exempel i fingerlekar då rörelserna i ramsan förstärker huvudorden. Centerheim – Jogeroth (2004) menar att utan rätt blandning av kunskapsinformation, egna erfarenheter och upplevelser kan inte språket utvecklas till fullo samt att för att ett barn ska kunna utveckla sitt språk behöver också hela barnet stimulans. Barns sinnen, känslor, språk och motorik utvecklas växelvis och är beroende av varandra. Dessa måste integreras till ett samspel om man ska kunna växa upp till en harmonisk och rik människa.

Svaren från pedagogerna visar att de anser att de är viktigt att man pratar tydligt och lyssnar på barnen. Bakhtins menar att människan förhåller sig till andra, människan använder språket inte för att ge uttryck åt sig själv utan att kommunicera med andra och föra en dialog. Han menar att samspel mellan människor är grunden till en god dialog (Dyste 1996). En pedagog anser att pedagoger måste fånga barnens intressen på olika sätt t.ex. med handdockor och varierade tonlägen. Viktigt är också att pedagoger måste tala med ett korrekt språk, leka med orden genom att skriva och rita med ord på olika sätt. Man ska se till att vara närvarande och tillgänglig, ta barnens tankar på allvar, tyda kroppsspråk och ställa frågor. Flödet av barnens tankar och idéer är grunden och viktig för deras utveckling. Miljön bör inspirera till kommunikation. Samspelet mellan människor är av central betydelse för inlärning, att få prova på och använda sina färdigheter till exempel genom att imitera. Centerheim – Jogeroth (2004) och Eriksen Hagtvet (2007) menar på ett en trygg miljö också är en förutsättning för att språket hos barnen ska kunna utvecklas helt och fullt och att de vuxna som arbetar med barn har ett stort ansvar. Om de vuxna tar ett fullt ansvar menar Eriksen Hagtvet (2007) m.fl. att barnen hela tiden påverkas och utvecklas i positiv riktning.

Det finns många metoder/verktyg som pedagogerna använder sig av för att underlätta barns språkutveckling och svaren varierar lite, men sammanfattningsvis använder nästan alla pedagoger sig av musik, sång, dans, drama i form av teater med kasperdockor, figurer, bilder, sagor, berättande, leka med ord, rim och ramsor. Jernström och Lindberg (2004) framhåller att sång bidrar till en gemenskap mellan barn och vuxna. Svensson (1995) anser att barnens försök till språklekar med ord ska uppmuntras. Motoriska inslag kan förekomma i olika språklekar som till exempel i fingerlekar då rörelserna i ramsan förstärker huvudorden. Centerheim – Jogeroth (2004) menar att utan rätt blandning av kunskapsinformation, egna erfarenheter och upplevelser kan inte språket utvecklas till fullo.

En del pedagoger menar att man ska prata tydligt och konkret med barnen så att de förstår vad man säger. Detta kan ske genom att bekräfta barnets språkutveckling genom att vara lyhörd och försöka förstå vad de säger. Man bör därför uppmuntra barnen att prata och ge dem tid. Andra menar att man ska prata så mycket som möjligt med det lilla barnet, i alla situationer som man har tillsammans och använda dagens alla rutiner till att skapa samtal.

Pedagogerna ska skapa situationer där barnen får möjlighet att tänka och fundera och att man ska utgå ifrån barnens intressen och använda varierat språk, upptäcka, undersöka och experimentera med alla våra sinnen. Man bör också integrera språket med barnens intressen. Centerheim – Jogeroth (2004) och Eriksen Hagtvet (2007) menar på att språket är ett verktyg för barnet att förstå världen eftersom det förmedlar tankar, erfarenheter och känslor. Därför måste barnet få språklig stimulans och uppmuntran under hela sin utveckling.

Två pedagoger menar att barn får tillgång till möten med flera nya ord och meningar, då de därmed får möjlighet att skaffa sig ett rikare ordförråd som kan leda till ett renare uttal. En av dessa pedagoger menar också att barnen kan få en förståelse för ordens innebörd, genom att ge dem begrepp att förstå sagor och sånger, illustrera med hjälp av bilder och drama. En annan menar att sång, musik, sagoberättande och rörelse skapar en helhet som ger barnen tillfällen att uttrycka sina tankar. Barnen blir då medvetna om språket, något som skapar kontakt och gemenskap.

Centerheim – Jogeroth (2004) och Eriksen Hagtvet (2007) menar att för ett fungerande språk krävs också att barnet förstår ordens innebörd och betydelse och därför räcker det inte med att vi vuxna lär barnen en massa ord. Om vuxna hela tiden rättar barn i deras felaktiga språk är det inte säkert att barnen lär sig det korrekta språket. I kommunikationens tjänst är ord bara ett av flera medel, de öppnar mot djup social kontakt och avancerat abstrakt tänkande. Ord och språk ger möjlighet till kontakt och närhet. Det viktigaste medlet vi människor har är ord som vi kombinerar med andra ord och som bidrar till att vi når varandra och för att formulera det som sker i världen.

Det verbala språket ger på ett lustfyllt sätt barnen språket gratis. De vet inte att de lär sig om vi inte talar om det. Språk stimulerar fantasin, utökar barnens ordförråd och övar upp deras föreställningsförmåga. En pedagog tycker att språk inte bara är det som talas utan att vi också har behov av att uttrycka oss på många olika sätt till exempel genom rörelse, färg, form och musik: ”knopp och kropp" hör ihop. En annan av pedagogerna refererar till forskningen som uttalar att vi stimulerar våra sinnen av olika aktiviteter och av det språkförståelsen också. Hon säger att hon tror på detta ”Knopp och kropp” hör ihop. sitt pedagogiska arbete med barn menar hon att barnen tycker om att röra på sig, dansa, sjunga, spela, måla, rita, läsa och lyssna

Centerheim – Jogeroth (2004) menar att språket kommer och växer inifrån. Utan rätt blandning av kunskapsinformation, egna erfarenheter och upplevelser kan inte språket utvecklas till fullo. För att utveckla sitt språk behöver därför hela barnet stimulans något som det får genom estetiska inslag som sång, sagoberättande m.m. Barns sinnen, känslor, språk och motorik utvecklas då växelvis och är beroende av varandra. Dessa måste integreras till ett samspel om barnet ska kunna växa upp till en harmonisk och rik människa. Hos det nyfödda barnet samarbetar inte den vänstra och högra hjärnhalvan inte med varandra, men när det gäller språkutvecklingen är det den högra hjärnhalvan som används från början.

De flesta pedagogerna tycker att barnets nyfikenhet och lust har mycket stor betydelse. De menar att mycket hänger ihop. Två pedagoger tycker att det därför gäller att ge dem lustfyllda situationer till inlärning. Barn är nyfikna, undersöker och utforskar mycket. De menar på att det är viktigt att barnen måste få känna att vi lyssnar på dem och att vi vill och försöker förstå. En annan säger att ”nyfikenheten är en drivkraft till att lära sig mer, men det måste finnas aktiva vuxna runt omkring som uppmärksammar, små barn blir ofta tolkade på ett positivt sätt som lyfter dem att prova vidare, vore intressant att testa med äldre barn på samma sätt. Språk en källa av glädje, vi skriver dikter, sånger, historier genom hela livet”. Centerheim – Jogeroth (2004) menar att barn skaffar sig nya erfarenheter och upplevelser med alla sina sinnen genom leken. Även språkutvecklingen får mycket näring där. Utan rätt blandning av kunskapsinformation, egna erfarenheter och upplevelser kan inte språket utvecklas till fullo. 6.2.3. Tema 3. Försenad språkutveckling

Erfarenheterna hos pedagogerna varierar, men de flesta uppger att de inte har mött så många småbarn med talsvårigheter. En pedagog tycker dock att det är fler barn med språkstörningar idag än vad det var när hon började arbeta: ”Det var bättre när förskolan hade en egen talpedagog som lyssnade på de barn som hade problem med språket, då fick de hjälp tidigare.” En annan säger att de tar hjälp av en talpedagog till de äldre barnen när de misstänker talsvårigheter. En tredje pedagog menar att när barnen är små och håller på att lära sig att gå, klättra, till exempel, upptar det mycket av deras tid och energi. En del barn är mer fysiskt aktiva än andra, vilket kan göra att språket kommer senare. De flesta pedagoger tycker inte att de har upptäckt att det skulle finnas något samband mellan försenad språkutveckling och specifika bakomliggande orsaker. En pedagog menar att en försenad språkutveckling kan gå i arv samtidigt som ett barn i en syskonskara på tre kan har språksvårigheter men inte de andra. Handikapp som ADHD eller andra former av funktionshinder kan bidra till försenad språkutveckling.

Hwang och Nilsson (2006) och Lindö (2002,2009) menar med stöd från tidigare forskning att barn som inte har fått tillräcklig språklig stimulans under sina tidiga barndomsår får problem med att tillägna sig delar av språket. Emotionella problem eller störningar kan uppkomma när små barn inte har någon vuxen att knyta an till. Centerheim –Jogeroth (2004) menar att det naturligtvis är en grundförutsättning att hjärnans tal center fungerar också att musklerna i talorganen funkar. Ytterligare ett avgörande bidrag är hörseln. Hon menar att t.ex. utvecklingsstörning kan vara en orsak till talsvårigheter liksom gomdefekter som kluven och förlamad gom. En annan orsak kan vara för kort tungband som gör tungspetsens rörelser inskränkta.

6.3 Sammanfattning

Sammanfattningsvis anser pedagogerna att språkutveckling är när barn lyssnar in och imiterar i samspel med andra. Detta kan bl.a. ske i de estetiska ämnena som bild, form, dans, musik, skapande, rörelse, sagor, fantasi, rim och ramsor, något som pedagogerna menar är viktiga ingredienser i språket. Pedagogerna menar även att alla vardagliga rutiner där en dialog mellan barn och pedagog skapas, stimulerar barns språkutveckling. De menar också att hela barnet behöver stimulans för att en språkutveckling ska kunna ske, samt att språk, motorik, och rörelse utväxlas växelvis. Det krävs också en trygg miljö. Pedagogerna är eniga om att verktyg som musik, sång, dans, drama i form av teater med kasperdockor, figurer, bilder, sagor, berättande, leka med ord, rim och ramsor underlättar barns språkutveckling. Medel som de också använder sig av är att skapa så många samtal som möjligt med barnen samt att prata ett tydligt och korrekt språk med dem. Barn får då möjlighet till flera nya ord, skaffar sig av det ett rikare ordförråd och kan få ett renare uttal. Pedagogerna anser att barns egen nyfikenhet påverkar deras språkutveckling mycket. De menar att mycket hänger ihop och anser att det gäller att skapa lustfyllda situationer till inlärning. Nyfikenhet är en drivkraft till att lära.

De intervjuade pedagogerna uppger att de inte har så många erfarenheter av att möta små barn med försenad språkutveckling. Pedagogerna menar att i de enstaka fall där de mött barn med försenad språkutveckling har de inte kunnat ange några specifika bakomliggande orsaker, men de anser samtidigt att försenad språkutveckling kan gå i arv eller bero på ett handikapp som ADHD.

7. Erfarenheter för framtiden

Tema 1. Vad är språkutveckling

För mig är språkutveckling att få ett rent uttal. Det var det som gav mig inspiration till att genomföra detta arbete. Som jag tidigare nämnt i inledningen ”att inte förstå eller kunna bli förstådd” menar jag är en viktig och stor del till att en språklig dialog mellan människor ska kunna ske. Hur man på bästa möjliga vis ska kunna ge och underlätta barns tidiga språkutveckling har jag inte något bra svar på. Men som tidigare forskning och de verksamma pedagogerna har påpekat tror även jag att det dagliga språket till och samtal med barnen ger viktig näring till små barns tidiga språkutveckling.

För pedagogerna ingår verktyg som bild, form, dans, musik, skapande, rörelse, sagor, fantasi, rim och ramsor som viktiga ingredienser i språket. Att barnen får höra talat språk i sin omgivning och leka med ord. Jag har stor förståelse för att verktyg som sång, musik, rim och ramsor kan bidra till och underlätta barns tidiga språkutveckling eftersom det är i samspel med mycket talat språk, som både tidigare forskning och dagens verksamma pedagoger anser vara en nödvändighet för att barnen ska få ett rikare ordförråd och en förståelse för ordens innebörd. Visst ser man också inslag av de pedagogiska verktygen som bild, form, skapande men jag har svårare att förknippa de med språkutvecklingen. Jag ansar att det mycket beror på pedagogerna och hur pass aktiva de är till att bidra med den språkliga näringen och skapa en dialog och ett samspel med barnet. I detta fall bidrar bild, form och skapande till barnets tidiga språkutveckling liksom alla vardagliga situationer där barn och vuxna kan föra en dialog och ett samspel som både pedagoger och tidigare forskning ger utryck för.

Tema 2. Metoder för språkutveckling

Pedagogerna uppger många olika verktyg och metoder som kan bidra till att underlätta barns tidiga språkutveckling. Dom menar att alla pedagogiska verktyg i det pedagogiska arbetet kan underlätta ett barns tidiga språkutveckling. Det jag har märkt av mest under mina verksamhetsförlagda utbildningar är att sagor, rim och ramsor samt sånger och musik är de verktyg som utmärks tydligast i det pedagogiska arbetet med barnen. Till musiken är det lätt att lägga dans, rörelse och rytm. Fantasilekar som pedagogerna talar om är någonting jag tror kan leda till en nyfikenhet och stimulerar då vidare till att undersöka och ta reda på nya saker. Små barn frågar mycket och enligt mig är det deras fantasi som är deras drivkraft, som skapar vilja och lust att skapa samtal.

Tema 3. Försenad språkutveckling.

Pedagogerna menar att de inte har mött små barn med språksvårigheter men de påstår ändå att språkutveckling kan gå i arv samt att det kan bero på olika orsaker. Jag tycker att pedagoger borde få mera kunskap om barns tidiga språkutveckling genom att få regelbunden fortbildning på detta område för att i tid kunna hjälpa de barn som behöver hjälp med att bl.a. få ett rent uttal. Alla barn ska känna att de får den omsorg de behöver samt känna sig trygga. Ute på min senaste praktik fick jag ta del av hur pedagogerna använde sig av stödtecken för att underlätta kommunikationen med ett barn.

Samtidigt som detta är betydande är det viktigt för oss som jobbar med barn att ha kunskap om barns ”typiska” utveckling, lika väl som att ha kunskap om vilka orsaker som kan ligga bakom en försenad språkutveckling. Detta är mycket viktigt enligt de forskare som ingår i den här studien.

Men jag saknar erfarenhet från pedagogerna om hur man tidigt i barns utveckling märker att ett barn kan behöva hjälp med sin språkutveckling i förskolans tidiga år, samt hur denna hjälp skulle kunna ges.

Å ena sidan kan det vara så att pedagoger idag arbetar så pass effektivt med de tidigare upprepande verktygen så att språkutvecklingen får den näring och stimulans som den behöver. Å andra sidan menar pedagogerna till stor utsträckning att när barn med språksvårigheter väl upptäcks i de äldre åren skickas barnen till en talpedagog. En av pedagogerna tycker även att det idag är fler barn med språkstörningar är tidigare.

Jag förstår att allt är viktigt för språkets utveckling och att samspelet mellan de olika motoriska färdigheterna inte sker på en bestämd tid och att språkets försening kan bero på att en annan motorisk färdighet tar överhand. Jag skulle önska att jag i min utbildning skulle ha fått bredare kunskap om vilka orsaker som finns till försenad språkutveckling. Om barns tidiga språkutveckling och vad som kan underlätta denna process hade jag också önskat mer av i utbildningen samt en grund kurs i teckenspråk.

Förslag på någonting som skulle kunna underlätta och hjälpa till att upptäcka de barn som är på väg att få en försenad språkutveckling är mindre barngrupper. På så vis får pedagoger mer tid och möjlighet att se alla barn, på deras nivå. Sedan är det en fråga om en barngrupp med barn i åldrarna 1–3 eller 1–5 är det bästa för barns tidiga språkutveckling? Jag tror att en kombination är det bästa. Barnen får då utvecklas på sin egen nivå och samtidigt får de höra talat språk från de äldre barnen.

8. Fortsatt forskning

Forstsatta studier inom detta område skulle kunna vara att man gör fördjupande observationer kring pedagogiska verktyg och metoder ute i förskoleverksamheten och hur dessa verkligen används och om någon koppling kan dras till att dessa verktyg verkligen bidrar till och om de är till hjälp för att underlätta barns tidiga språkutveckling. Det jag gärna hade velat få reda på var om de verksamma pedagogerna hade, med hjälp av sina observationer på barnens tidiga språkutveckling kunnat se eller konstatera att det är en viss specifik denna orsak som kan ligga bakom och leda till att vissa barn får en försenad språkutveckling. Detta skulle kunna vara ett område för fortsatt forskning.

9. Referenser

Backman, J. (1998). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur.

Backman, J. (2010). Rapporter och uppsatser. Lund: Studentlitteratur. Bolander, M. (2005). Funktionell svenska grammatik………

Centerheim-Jogeroth, M. (2004). Vägen till språket. Stockholm: Liber. Dyste, O. (1996). Det flerstämmiga klasrummet, Lund: Studentlitteratur Eriksen Hagtvet, B. (2007). Språkstimulering Del 1:Tal och skrift i förskolan. Stockholm: Natur och Kultur.

Faxén, M. (1990). Tre spädbarns väg till musiken. I Berefelt, G. (Red.), Barn och musik (Serie: Centrum för barnkulturforskning, 15). Stockholm: Stockholms universitet. Gibbs (2007) Analyzing Qualitative Data. London: Sage.

Hwang, P. & Nilsson, B. (2006). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur & Kultur. Jernström, E. & Lindberg, S. (2004). Musik Lust. Stockholm: Runa.

Juhlin, L. (2009). Tala ut och prata på. Lund: Studentlitteratur.

Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Kvale, S. (2008). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Lindö, R. (2002). Det gränslösa språkrummet. Lund: Studentlitteratur. Lindö, R. (2009). Det tidiga språkbadet. Lund: Studentlitteratur.

Mölnlycke, H & F. (2004) Språk på väg Om elevers språk och skolans möjligheter………

Nyberg, R. (2010). Skriv vetenskapliga uppsatser och avhandlingar med stöd av IT och

Internet. Lund: Studentlitteratur.

Patel, R. & Davidson, B. (2003) Forskningsmetodikens grunder: Att planera, genomföra och

rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket (2006). Läroplanen för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Fritzes.

Strauss, A. M. & Corbin, J. (1990) Basics of Qualitative Research. Newbury Park: Sage Svensson, A.-K. (1995). Språklekar. Lund: Studentlitteratur.