Debatt
CARL
LEISSNER:
Kort replik
till Arne
Björhn
Arne Björhns kommentar i SvT 3/85 kan
när-mast karakteriseras som ett glatt viftande
med kalla handen. Det är tydligen inte till
moderata samlingspartiet man skall vända sig
om man vill vinna gehör för tanken att det
statliga sparstödet bör ges en mindre
kollekti-vi tisk utformning än för närvarande. För mig är det uppenbart att vi av
stabili-seringspolitiska skäl kommer att behöva ett
verksamt stöd till hushållssparandet under
den tid son nu kan överblickas. Jag har i mitt
inlägg poängterat att det borde vara angeläget
för de borgerliga partierna att detta stöd fär
en klart individualistisk utformning. Björhn
har inte funnit anledning att stödja den upp-fattningen.
Björhn har heller inte med ett ord berört önskvärdheten av att sparstödet möjliggör ett skattefritt bostadssparande.
Pä Jarlens tid och några är därefter diskute-rade partiet ivrigt den egendomsägande de-mokratin som skulle göra alla medborgare besuttna. Tyvärr ägnade man inte de organi-sationstekniska problemen tillräcklig upp-märksamhet varför det hela småningom rann ut i sanden och till slut fick en stilfull begrav-ning pä förbundsstämman i Västerås. I dag finns tekniken men finns viljan?