Våld i nära relationer : Sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor på akutmottagningar

Full text

(1)

Våld i nära relationer -

Sjuksköterskans upplevelse av att

möta våldsutsatta kvinnor på

akutmottagningar

En litteraturöversikt

HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad

FÖRFATTARE: Emma Andersson, Kim Fransson och Josefine Kindberg HANDLEDARE: Margaretha Ankarberg

(2)

Sammanfattning

Bakgrund: Våld i nära relationer mot kvinnor involverar fysiskt, psykiskt, sexuellt

och materiellt våld och sker oftast i det egna hemmet. Våldet påverkar både den psykiska och fysiska hälsan och konsekvenser kan bland annat ses i form av stress, depression, ångest, kronisk smärta och huvudvärk. Sjuksköterskor har en viktig roll vid identifierandet av kvinnor vilka blivit utsatta för våld och arbetet kan stärkas genom personcentrerad vård.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor på

akutmottagningar.

Metod: Induktiv litteraturöversikt med kvalitativ design baserad på 11 vetenskapliga

artiklar. Artiklarna har analyserats utifrån Fribergs (2017) fem steg.

Resultat: Resultatet bildade tre huvudkategorier och åtta subkategorier vilka var;

Kunskapsläge (god utbildning, rutiner och verktyg, osäkerhet kring ansvar). Arbetsmiljö (inverkan på arbetet, stöd på arbetsplatsen, tiden påverkar insatsen) och Egenskaper (attityder i bemötandet, känslor i mötet).

Slutsatser: Kunskap, utbildning, rutiner samt tid var viktigt för sjuksköterskor i möte

med kvinnor utsatta för våld i nära relationer. Sjuksköterskors attityder och arbetsmiljö hade också påverkan. Resultatet kan öka insikten kring olika hinder och belysa organisatoriska förbättringar.

(3)

Summary

Background: Intimate partner violence against women involves physical,

psychological, sexual, and material violence and usually occurs in one's own home. Violence affects both mental and physical health and consequences can be seen in the form of stress, depression, anxiety, chronic pain and headaches. Nurses play an important role in identifying women who have been victims of violence and the work can be strengthened by person-centred care.

Aim: To describe nurse's experience of meeting women who are victims of violence in

emergency rooms.

Method: Inductive literature review with qualitative design based on 11 scientific

articles. The articles have been analysed using Friberg's (2017) five steps.

Result: The result formed three main categories and eight subcategories which were;

Knowledge situation (good education, routines and tools, uncertainty about responsibility). Work environment (impact on the work, support in the workplace, time affects the effort) and Characteristics (attitudes in the treatment, emotions in the meeting). The nurse's experienced state of knowledge, the nurse's experienced working environment and the nurse's experienced own valuations. Eight subcategories were created: Education and knowledge, workplace routines and tools, work environment, time, Support, attitudes, and emotions.

Conclusions: Knowledge, training, routines and time were important for the nurse's

in meeting with women exposed to intimate partner violence. The nurse's attitudes and working environment also had an impact. The results can increase insight into various obstacles and highlight organizational improvements.

(4)

Innehåll

Inledning ... 1

Bakgrund ... 1

Våld mot kvinnor i nära relationer ...1

Våldets förekomst ...1

Våldets konsekvenser för hälsan ...2

Sjuksköterskors ansvar ...2

Personcentrerad vård ...2

Syfte ... 3

Metod ... 3

Design ...3

Datainsamling och urval ...3

Dataanalys ...4

Etiska överväganden ...4

Resultat ... 5

Kunskapsläge ...5

God utbildning ... 5

Rutiner och verktyg ... 6

Osäkerhet kring ansvar... 6

Arbetsmiljö ...7

Inverkan på arbetet ... 7

Stöd på arbetsplatsen ... 7

Tiden påverkar insatsen ... 7

Egenskaper ...8 Attityder i bemötandet ... 8 Känslor i mötet ... 8

Diskussion ... 10

Metoddiskussion... 10 Resultatdiskussion ... 11

(5)

Slutsats ... 12

Kliniska implikationer ... 13

Referenslista ... 14

Bilagor ...

(6)

1

Inledning

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som drabbar både män och kvinnor, men kvinnor drabbas mer frekvent och av allvarligare våld (Socialstyrelsen, 2019a). En orsak till det globala våldet mot kvinnor är ojämlikhet mellan könen, en annan orsak är samhällets accepterande normer av våld i nära relationer (World Health Organization [WHO], 2017). Sjuksköterskor behöver ha kunskap om och förmåga att se tecken på våld i nära relationer. Många våldsutsatta kvinnor är svåra att upptäcka då det är vanligt att de har bortförklaringar till sina skador eller symtom. Ökad kunskap, bättre attityder och mer tid i mötet med kvinnan kan bidra till att kunna upptäcka våldet (Socialstyrelsen, 2019b). Att möta kvinnor utsatta för våld i nära relationer kan vara en svår situation. För att kvinnorna ska våga berätta om sin situation när de söker vård är det viktigt att sjuksköterskor har en öppen attityd och vågar fråga om förekomsten av våld i nära relationer (Socialstyrelsen, 2014).

Bakgrund

Våld mot kvinnor i nära relationer

Intimate partner violence (IPV) kan beskrivas likt allt våld eller hot om våld vilket leder till fysisk, psykisk eller sexuell skada eller lidande för kvinnor både offentligt och privat (United Nations [UN], 1993). Våldsutsatta kvinnor har vanligtvis starka känslomässiga band till brottsutövaren, vilket i förlängningen gör det svårt att lämna situationen. Våldet sker i stor utsträckning i kvinnans eget hem och det vanligaste är att våldet trappas upp och sker allt oftare. Oavsett våldets uttryck är syftet detsamma: att skrämma och åsamka skada för kvinnan genom att kontrollera och upprätthålla makt. För kvinnorna kan det gå så långt att våldet blir både förväntat och till viss del ett inslag att räkna med i kvinnans vardag (Brå, 2009). Våldet kan delas in i fysiskt, psykiskt, materiellt och sexuellt våld. Fysiskt våld är varje form av oönskad fysisk beröring och handling vilket orsakar fysisk skada och smärta (Länsstyrelsen et al., 2019), det kan bland annat vara genom slag eller sparkar (Flury et al., 2010). Psykiskt våld kan vara kränkningar med ord eller handlingar riktat mot person, egendom eller människovärde. Psykiskt våld kan likväl handla om isolering, hot och kontroll av olika slag. Våldet kan vara materiellt såsom aggressiva handlingar riktade mot materiella ting, vilket skapar oro och rädsla. Det kan också vara ekonomiskt, i bemärkelsen att ekonomi används för att få makt och kontroll över den våldsutsatta (Länsstyrelsen et al., 2019). Det sexuella våldet innebär att någon blir pressad att delta i eller betrakta sexuella handlingar mot sin vilja eller i oförenlighet med sin mognad (Alexander et al., 2016; Länsstyrelsen et al., 2019).

Våldets förekomst

Nästan en tredjedel av världens kvinnor som varit i parrelation uppger att de blivit utsatta för fysiskt eller sexuellt våld av en partner (WHO, 2017). I Sverige 2019 anmäldes 14 970 misshandelsbrott mot kvinnor 18 år och över där förövarna var närstående genom parrelation eller släktskap (Brottsförebyggande rådet, [BRÅ], 2020a). Siffran för 2016 var 10 417, vilket visar på en ökning (BRÅ, 2020b). Troligen finns det en skillnad i förhållandet mellan de verkliga och de anmälda misshandelsbrotten inom en relation, då alla inte anmäls (BRÅ, 2020c). År 2019 dödades 16 kvinnor av en gärningsman hon vid tidpunkten hade eller tidigare hade haft en parrelation med (BRÅ, 2020d). De allra flesta kvinnor hade innan dödstillfället

(7)

2 utsatts för våld och hot, vanligtvis i samband med separation från mannen. Många hade fått utstå systematiskt och återkommande våld vilket eskalerat tiden innan gärningen. Av de kvinnor vilka dödades 2016 - 2017 hade alla haft kontakt med hälso- och sjukvården de senaste fem åren (Socialstyrelsen, 2018). Världen över begås 38% av morden på kvinnor av deras manliga partners (WHO, 2017).

Våldets konsekvenser för hälsan

Våldsutsatta kvinnor drabbas vanligtvis av ohälsa då våldet påverkar både fysiskt och psykiskt. Tecken på fysiskt våld kan vara blåmärken, sår, frakturer, brännskador (Socialstyrelsen, 2014) samt sömn- och koncentrationssvårigheter (Scheffer et al., 2008; Socialstyrelsen, 2014). Psykisk ohälsa vilket kan visa sig genom ångest, posttraumatisk stress (Socialstyrelsen, 2014), depression, försämrat självförtroende, panikattacker och problem med relationer är vanliga konsekvenser av våld i nära relation (Taylor et al., 2018). Genom att erhålla kunskap om vilka konsekvenser våldet för med sig kan det i förlängningen hjälpa personal på akutmottagningar att identifiera och ge rätt hjälp till utsatta kvinnor då det många gånger är till akutmottagning den våldsutsatta kvinnan söker sig för att få adekvat vård (Leppäkoski et al., 2010).

Sjuksköterskors ansvar

Sjuksköterskor har ansvar för omvårdnadsarbetet, vilket ska vara riktat mot patientens behov sett ur helhetsperspektiv (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Sjuksköterskor har ansvar att bemöta patienter på ett respektfullt sätt med lyhörd attityd och öppet förhållningsätt, visa medkänsla och vara närvarande i situationen (International council of nursing [ICN], 2012).Hälso- och sjukvårdslagen uppger att sjuksköterskor har skyldighet att bedriva jämlik och god vård vilken ska bygga på den enskilda individens integritet och autonomi och tillgodose patientens trygghet (SFS: 2017:30). Akutmottagningar är en av de vanligaste vårdinrättningarna dit våldsutsatta kvinnor söker sig (Dias et al., 2020). På akutmottagning ska sjuksköterskan ha kontroll över patienternas vårdbehov, läkemedel samt identifiera risker. Sjuksköterskan kan ha ansvar för många patienter och behöver ha kunskap om deras individuella situation. Under stressiga perioder kan det vara svårt att hinna med all omvårdnad och följa uppsatta rutiner (Eriksson et al., 2018).

En viktig aspekt i bemötandet av kvinnor vilka blivit utsatta för våld för att kunna skapa förtroende är att inte ha en dömande attityd (Tower et al., 2012). Sjuksköterskor ska, efter avslutad utbildning visa kunskap om våld i nära relationer och mäns våld mot kvinnor (SFS 1993:100). Socialstyrelsens riktlinjer uppger att frågan om våld i nära relationer bör ställas utan att någon närstående till patienten är närvarande för att kunna skapa en trygg miljö där patienten får möjlighet att kommunicera öppet med vårdpersonalen (SOSFS: 2014:4). Vid misstanke om våld i nära relationer ska vårdpersonal informera om vilka möjligheter som finns inom hälso- och sjukvården till fysisk eller psykisk vård samt vilket stöd som finns att tillgå från organisationer och socialtjänst, vilket ökar möjligheten för kvinnan att förändra sin situation. Finns barn i familjen är sjuksköterskan skyldig att upprätta anmälan till socialtjänsten (Socialstyrelsen, 2014). Skador, symtom och åtgärder ska dokumenteras i patientjournalen enligt gällande rutiner (SOSFS: 2014:4).

Personcentrerad vård

Sjuksköterskor ska arbeta utifrån gällande kompetensbeskrivning för sjuksköterskor där personcentrerad vård är en av de sex kärnkompetenserna

(8)

3 (Svensksjuksköterskeförening, 2017). Den personcentrerade vården utgår från tre grundpelare vilka innefattar partnerskap, patientberättelse och dokumentation. Partnerskapet innebär att det ska finnas ömsesidig respekt mellan vårdare och patient där både den individuella kunskapen om hur det är att leva med sjukdomen och den professionella kunskapen ska involveras. Sjuksköterskan ska tillsammans med patienten arbeta för att främja hälsa. För att göra patienten delaktig ska vården utgå från patientens individuella berättelse om sitt tillstånd och upplevda problem för att tillsammans kunna komma överens om en hälsoplan vilken ska dokumenteras för att möjliggöra uppföljning (Ekman et al., 2011).

Det är inom personcentrerad vård viktigt att ta sig tid att lyssna och prata med patienten för att kunna bygga en relation baserad på förtroende. Sjuksköterskan ska ha respektfullt bemötande med lyhördhet inför patientens behov (Ross et al., 2014). Brist på förtroende för sjuksköterskan och hälso- och sjukvården och känslan av att inte bli bemött med respekt ökar kvinnans lidande och kan resultera i att kvinnan väljer att inte avslöja utsatthet för våld (Pratt-Eriksson et al., 2014).

Forskning visar att sjuksköterskor vilka arbetar personcentrerat upplever ökad medkänsla för patienterna vilket ansågs vara en bidragande faktor för att kunna skapa en vårdrelation (Sharp et al., 2015). Sjuksköterskor ansåg att tidsbrist, personalbrist, hög arbetsbelastning och bristen på riktlinjer hindrade dem från att kunna bedriva personcentrerad vård (Esmaeili et al., 2014).

Syfte

Syftet var att beskrivasjuksköterskors upplevelser av att möta våldsutsatta kvinnor på akutmottagningar.

Metod

Design

Designen var en kvalitativ litteraturöversikt baserad på 11 vetenskapliga artiklar vilka undersökte sjuksköterskors upplevelse. Induktiv ansats användes vilket innebär att granskande av texter görs utan förutfattade meningar och antaganden för att sedan dra en generell slutsats (Fridlund & Mårtensson, 2017a).

Datainsamling och urval

Under tiden augusti-oktober 2020 utfördes sökningar i databaserna MEDLINE, PubMed, CINAHL samt PsycINFO för att söka relevant litteratur. Databaserna MEDLINE, PubMed och CINAHL valdes utifrån deras inriktning inom omvårdnad. PsycINFO valde utifrån sin inriktning inom beteendevetenskap och psykologi (Karlsson, 2017). Sökord utifrån litteraturöversiktens syfte valdes ut för att kunna kontrollera att det finns tillräckligt med underlag av vetenskapliga artiklar. Utifrån sökorden sattes sedan söksträngar ihop, söksträngar vilka ansågs relevanta var domestic violence AND nurs* AND emergency, partner violence AND nurs* AND emergency och partner abuse AND nurs* AND emergency. Booleska termen “AND” användes för att kombinera olika sökord och trunkering för att få med olika böjningar av ordet nurs* (Friberg, 2017). Sökmatris finns bifogad under bilagor (Bilaga 1).

(9)

4 Inklusionskriterierna var artiklar skrivna på engelska, peer reviewed, vilket innebär att de blivit granskade av andra forskare innan publicering (Karlsson, 2017), samt publicerade mellan åren 2010 – 2020. Informanterna var legitimerade allmänsjuksköterskor på akutmottagningar utan geografisk begränsning. Exklusionskriterier var övrig personal inom hälso- och sjukvård. Artiklar där våldet var riktat mot barn under 18 år exkluderades likaså. Artiklar mindre än tre sidor valdes bort då en vetenskaplig artikel alltid är fler än tre sidor (Östlundh, 2017). Möjligheten att enbart välja att söka efter artiklar skrivna på engelska och som var Peer reviewed fanns i databaserna CINAHL och PsycINFO. Databaserna MEDLINE och PubMED erbjöd enbart att visa artiklar skrivna på engelska och därav kontrollerades det manuellt att artiklarna var peer reviewed. Artiklarna vilka bidragit till litteraturöversiktens resultat framkom genom läsning av titlar och abstrakt. I databaserna MEDLINE och PubMED utfördes också manuella sökningar efter tre specifika artiklar vilka påträffades i referenserna i tidigare publicerade litteraturöversikter av elever på högskolor, två i MEDLINE och en i PubMED, för att ytterligare utöka det vetenskapliga underlaget. För att välja ut relevanta artiklar gjordes kvalitetsgranskning av artiklarna enligt Hälsohögskolans ”Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod” (Hälsohögskolan, Avdelning för Omvårdnad) (Bilaga 2). Artiklar vilka uppfyllde kvalitetskriterierna redovisades därefter i en artikelmatris (Bilaga 3).

Dataanalys

Dataanalysen genomfördes enligt Fribergs (2017) femstegsanalys. Först skrevs de 11 artiklarna ut i pappersformat och lästes igenom individuellt av samtliga författare med öppet sinne flera gånger för att skapa en helhetsbild. Andra steget var att genom diskussion hitta bärande meningar i artiklarnas resultat vilka svarade till litteraturöversiktens syfte. I tredje steget sammanfogades artiklarnas olika resultat genom att skriva ut meningsenheterna på gula och rosa post it-lappar vilka sorterades och radades upp för att få bättre överblick och för att lättare kunna urskilja nyckelorden från de olika artiklarna. Olika kategorier identifierades med hjälp av meningsenheterna. Sambanden i artiklarnas resultat granskades och i steg fyra skapades flera subkategorier gemensamt av författarna. I steg fem analyserades subkategorier och bildade huvudkategorier. Resultatet presenterades i löpande text med tre huvudkategorier och åtta subkategorier.

Etiska överväganden

Helsingforsdeklarationen reglerar etiska regler för forskning som innefattar människor eller mänskligt material (World Medical Association, 2018). Behovet av ny kunskap ska ställas i proportion till deltagarnas hälsa och intresse, även rättviseaspekter och informerat samtycke berörs. Inget godkännande från etisk nämnd var nödvändigt då det gjordes en litteraturöversikt (Kjellström, 2017). Det var av vikt att enbart inkludera artiklar vilka var godkända eller på annat sätt visade att noggranna etiska överväganden var gjorda för att öka den vetenskapliga betydelsen på litteraturöversikten (Wallengren & Henricson, 2012). Vid granskning och bearbetning av artiklarna till resultatet togs det även hänsyn till förförståelsen kring ämnet för att undvika att författarnas förkunskap påverkade resultatet (Priebe & Landström, 2017). Sjuksköterskan har enligt ICN:S etiska kod (2012) ansvar för att ny forskning och teknik vilka används i vården sker med beaktning för patientens säkerhet, värdighet och rättighet. Sjuksköterskan ska arbeta för att främja mänskliga rättigheter både hos

(10)

5 enskilda individer och allmänheten. Personliga uppgifter ska behandlas på ett konfidentiellt sätt och hanteras med ett gott omdöme.

Resultat

Resultatet bygger på 11 artiklar med sammanlagt 157 deltagande sjuksköterskor på akutmottagning från Australien, Italien, Jordanien, Nederländerna, Sverige, Sydafrika, Sydkorea, Turkiet och USA. Det skapades tre huvudkategorier och åtta subkategorier, se Figur 1.

Figur 1. Huvudkategorier och subkategorier.

Kunskapsläge

God utbildning

Upplevelsen av brist på utbildning och kunskap när det kommer till att möta IPV-utsatta kvinnor resulterade i att screening inte heller utfördes när våld misstänktes (Al-Natour et al., 2016; Efe & Taşkın, 2012; Robinson, 2010). Sjuksköterskor upplevde att de inte mottagit information om interventioner och inte fått träna på hur de ska närma sig och kommunicera med en IPV-utsatt kvinna (Al-Natour et al., 2016; Efe & Taşkın, 2012). Att inte ha kunskap eller möjligheter att hjälpa kvinnorna på akutmottagningen gjorde att sjuksköterskor upplevde frustration (Efe & Taşkın, 2012; Robinson, 2010). Sjuksköterskor upplevde att det saknades kunskap om vart patienten kan hänvisas för vidare vård vilket skapade osäkerhet inför att fråga och agera (Rahmqvist et al., 2019; Robinson, 2010; van der Wath, 2019). Det fanns upplevelse av att det saknades både grundläggande och mer specifik kunskap om de juridiska aspekterna och tillämpningen av dem (Dawson et al., 2019; Rahmqvist et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att om de tog upp IPV med patienterna eller inte berodde på deras egna ansträngningar att erhålla kunskap, hur de prioriterade arbetsuppgifter och deras egen upplevelse av ämnet (Rahmqvist et al., 2019). Sjuksköterskorna upplevde att det personligen var viktigt att screena för IPV för att det gav ökad kunskap inför att möta

• God utbildning • Rutiner och verktyg • Osäkerhet kring ansvar

Kunskapsläge

• Inverkan på arbetet • Stöd på arbetsplatsen • Tiden påverkar insatsen

Arbetsmiljö

• Attityder i bemötandet • Känslor i mötet

(11)

6 nästa våldsutsatta kvinna (Al-Natour et al., 2016). Sjuksköterskor upplevde att de hade kunskap kring hur kvinnorna och deras familjer ibland dolde att de utsatts för våld. Ofta var männen med under besöket på akutmottagningen och förde kvinnornas talan. Ibland ville kvinnorna bli inlagda på sjukhuset, sjuksköterskor upplevde att det var för att kvinnorna ville komma ifrån mannen (van der Wath, 2019). Utbildningar erbjöds ibland, däremot inte ofta nog (Rahmqvist et al., 2019). De sjuksköterskor vilka deltog i utbildning upplevde efteråt att de hade större kunskap kring riktlinjer, ansvarsfördelning och hänvisningsalternativ. Sjuksköterskor upplevde även att deras förmåga att identifiera och bemöta IPV-utsatta kvinnor hade ökat (Boursnell & Prosser, 2010; Dawson et al., 2019).

Rutiner och verktyg

Sjuksköterskan upplevde att rutinerna för att fråga om patienter blivit utsatta för IPV varierade. Akutmottagningar hade framtagna riktlinjer och rutiner kring screening för våld, trots det upplevde sjuksköterskorna att de saknade kunskap och praktiska förslag på hur de skulle hantera kvinnorna (Dawson et al., 2019; Efe & Taşkın, 2012; Rahmqvist et al., 2019; Robinson, 2010). Utan rutiner och verktyg för screening upplevde sjuksköterskor att de inte var säkra på vilka frågor de skulle ställa till kvinnorna om IPV (Dawson et al., 2019; Rahmqvist et al., 2019). Om screening trots detta utfördes upplevdes det inte finna några tydliga riktlinjer för att hantera screeningprocessen fullt ut (Al-Natour et al., 2016). Att ha standardiserade frågor upplevdes bidra till att ställa de rätta frågorna (Dawson et al, 2019; Williams et al., 2016). Sjuksköterskor upplevde däremot att det inte var vanligt med standardiserade frågor kring IPV (Dawson et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att fler kvinnor borde tillfrågas. Om sjuksköterskor upplevde sig bekväma med att ställa frågan skulle alla kvinnor kunna tillfrågas (Rahmqvist et al., 2019;). Sjuksköterskor upplevde att trots svårigheterna med att ta upp IPV skulle de fortsätta göra det även när kvinnan gång efter gång förnekade våldet då sjuksköterskorna hade kunskap om att det var ett vanligt fenomen att förneka och att det kan ta lång tid innan kvinnan är redo att berätta (Zijlstra et al., 2015).

Osäkerhet kring ansvar

Sjuksköterskor upplevde att det fanns brister i vetskapen om vems ansvar det var att ställa frågan om IPV och sjuksköterskor upplevde inte att det var deras arbetsuppgift (Robinson, 2010). Sjuksköterskor upplevde att det var upp till kvinnan att framföra ämnet (Robinson, 2010; van der Wath, 2019; Zijlstra et al 2015) eller att det var en fråga för socialtjänsten eller psykiatrin (Efe & Taşkın, 2012). Sjuksköterskor upplevde att de hade förståelse för kvinnornas svårigheter med att avslöja våldet och göra något åt sin situation vilket tydde på ambivalenta känslor (Zijlstra et al, 2015). Sjuksköterskor upplevde att deras roll var att säkerställa kvinnans säkerhet, behandla medicinska åkommor och möjligtvis planera för långsiktiga åtgärder. Det upplevdes att det fanns medvetenhet kring säkerhet, speciellt då förövaren var med kvinnan på akutmottagningen. Sjuksköterskor upplevde att alla yrkesgrupper har en specifik roll i teamet för att säkerställa att kvinnan fick nödvändig vård och stöd. Samarbetet och kommunikationen mellan personalen på akutmottagningen upplevdes viktig för sjuksköterskan (Dawson et al., 2019). Vid vård av kvinnor med psykisk ohälsa och missbruk vilka utsatts för IPV upplevde sjuksköterskorna osäkerhet och frustration kring hur deras ansvar såg ut efter att den fysiska skadan var behandlad (Rahmqvist et al., 2019). Sjuksköterskorna upplevde att det var en uppgift både för kliniken samt för den enskilda sjuksköterskan att identifiera och diskutera våldet. Däremot upplevde de

(12)

7 akutmottagningen vara en mindre lämplig plats för uppföljande vård av kvinnorna. Det framkom att om sjuksköterskor upplevde att det var deras ansvar att upptäcka våldsutsatta kvinnor tyckte de ändå att det var viktigare att behandla akuta patienter samt att säkra god vård vid hög omsättning av patienter på kliniken (Zijlstra et al., 2015). Sjuksköterskor upplevde att IPV-utsatta kvinnor fick samma vård som exempelvis en patient vilken varit med om en trafikolycka, varken mer eller mindre. Sjuksköterskor upplevde att om de lämnade kvinnorna ensamma med sina trauman efter behandlingen på akutmottagningen, kunde deras psykiska hälsa försämras och till och med leda till suicid. Sjuksköterskor upplevde att de kunde erbjuda stöd, råd, be kvinnan att avslöja gärningsmannen eller rapportera våldet till juridiska parter, dock enbart när det gällde fysiskt våld. Vid övrigt våld, psykiskt eller ekonomiskt, kunde de inte erbjuda annat än stöd och råd (Al-Natour et al., 2016).

Arbetsmiljö Inverkan på arbetet

På akutmottagningar fanns det inte alltid möjlighet till privata platser att genomföra känsliga samtal vilket upplevdes som hinder för att kunna upptäcka IPV. Den fysiska miljön gjorde därför det svårt att behandla mer än endast de fysiska skadorna hos en patient. Vid brist på platser kunde patienter behöva vårdas i korridoren eller dela rum med andra och därav upplevdes att frågan om våld uteblev (Dawson et al., 2019; Rahmqvist et al., 2019; Robinson, 2010; Williams et al., 2016). När misstanke om IPV fanns upplevde sjuksköterskor det viktigt att tala med kvinnan i enrum, detta för att skydda kvinnan och kunna tala mer öppet. Sjuksköterskors upplevelse var att de både arbetade aktivt för att tala i enrum med kvinnan eller endast gjorde det när det föll sig naturligt. En patientgrupp vilken upplevdes vara särskilt svår att tala med i enrum var äldre kvinnor eftersom de vanligen kom till akutmottagningen tillsammans med anhöriga eller vårdare (Rahmqvist et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att de avstod från att fråga om kvinnornas familjeangelägenheter för att undvika hot och våld från anhöriga till de utsatta kvinnorna (Efe & Taşkın, 2012).

Stöd på arbetsplatsen

Det upplevdes lättare för sjuksköterskorna att agera utifrån gällande riktlinjer vid misstanke om IPV om de kände sig uppbackade av sin arbetsplats (Rahmqvist et al., 2019). Stöd från kollegor på arbetsplatsen upplevdes viktigt för att kunna hantera sina känslor och undvika stress och utbrändhet (Rahmqvist et al., 2019; van der Waht, 2016) och småprat med kollegor upplevdes bidra med distraktion (van der Wath, 2016). Det goda samarbetet mellan sjuksköterskorna på akutmottagningen upplevdes underlätta hanteringen av IPV och sjuksköterskorna kände sig fria att diskutera sina upplevelser med varandra. De upplevde känslan av samhörighet, likt ett team vilka kompletterade varandra och att de alla hade ett starkt delat ansvar (Zijlstra et al., 2015). Sjuksköterskor sökte också efter acceptans och mening genom andlighet, vilket enligt sjuksköterskor upplevdes vara en svår process (van der Wath, 2016).

Tiden påverkar insatsen

Sjuksköterskorna upplevde att det hektiska tempot på akutmottagningen var ett hinder i bemötandet av kvinnor utsatta för IPV (Dawson et al., 2019; Efe & Taşkın, 2012; Rahmqvist et al., 2019; Zijlstra et al., 2015).). Sjuksköterskor upplevde att det inte fanns tid att lyssna på långa historier om patienternas mående och situation utan att de endast hade tid att vårda de fysiska skadorna (Efe & Taşkın, 2012; Robinson. 2010).

(13)

8 Sjuksköterskor upplevde att de kämpade för att kunna ta sig tid att tala med kvinnor om våld och upplevde att det behövde prioriteras trots att organisationen bakom akutmottagningen inte prioriterade det. Upplevelsen av tidsbrist ledde till att det inte fanns tid att bygga upp en relation i det vårdande mötet (Efe & Taşkın, 2012). Bortförklaringar av kvinnornas skador godtogs därför oftare även om det fanns misstanke om våld. Sjuksköterskor upplevde dock att tiden inte alltid utgjorde ett hinder då det upplevdes accepterat bland kollegorna att de tog extra tid till kvinnorna där IPV var misstänkt (Zijlstra et al., 2015).

Egenskaper

Attityder i bemötandet

Sjuksköterskornas beteende upplevdes påverka huruvida patienten kommer avslöja sin utsatthet för IPV. Att vara lugn under samtal med patienter upplevdes underlätta samt att vara förberedd på hur frågorna skulle ställas och hur svaren skulle hanteras. Sjuksköterskorna upplevde också att det var viktigt med öppet sinne och att inte begränsas av sina fördomar kring våld, offer och förövare. Det upplevdes också viktigt att visa kvinnorna engagemang, omtanke och att det fanns tid och vilja att lyssna (Rahmqvist et al., 2019). Manliga sjuksköterskor upplevde att de tyckte det kändes bekvämare att handskas med de fysiska skadorna än frågan om IPV. Det upplevdes att kvinnorna hellre ville öppna upp sig kring IPV för en kvinna istället för en man (Robinson, 2010). Sjuksköterskorna på akutmottagning upplevde att de visade positiv attityd och att det fanns öppenhet och vilja att hjälpa de utsatta kvinnorna. Ambivalensen var dock hög då de samtidigt upplevde att det var ett svårt och känsligt ämne att tala om. Frågan ställdes endast då det upplevdes helt säkert att kvinnan varit utsatt för IPV, annars kunde det skada vårdrelationen om sjuksköterskan kom med falska anklagelser. Sjuksköterskor upplevde att de undvek att dokumentera misstänkt våld då journalen följer patienten livet ut (Zijlstra et al., 2015). Sjuksköterskorna upplevde att de nästan aldrig stötte på IPV-patienter, en del upplevde att de aldrig stött på någon IPV-patient. Sjuksköterskor upplevde att när de träffade utsatta kvinnor där våldstecknen var uppenbara, då agerade de alltid. Däremot om våldstecken fanns trots avsaknad av misstanke förblev det oupptäckt på grund av naivitet många gånger, sjuksköterskor upplevde att de godtog patientens bortförklaring på de uppkomna skadorna (Zijlstra et al., 2015). Sjuksköterskor upplevde att när de mötte IPV-utsatta kvinnor, frågade de ofta om vilka arbeten kvinnan respektive hennes man hade, hur deras livssituation såg ut samt hur kvinnan kommunicerade med sin man, för att kunna ge rådgivning anpassad till kvinnan och mannens situation (Al-Natour et al., 2016). Sjuksköterskor hade upplevelsen av att våldsutsatta kvinnor kände att de var starka om de höll tyst och stod ut med våldet för att inte avvika från samhällets förväntningar att hålla ihop familjen och stanna i relationen, ofta för barnens skull. Sjuksköterskor upplevde samtidigt att kvinnor ansågs sårbara och maktlösa inför IPV och deras möjlighet att bli fria från våldet var liten (van der Wath, 2019). Sjuksköterskor upplevde sig ha samma tankar och värderingar likt många övriga i samhället, vilket innebar att utsatta kvinnor skulle hålla tyst om sina upplevelser för att hålla ihop familjen och tänka på familjen först och främst (Efe & Taşkın, 2012).

Känslor i mötet

Upplevelsen av rädsla över att förolämpa kvinnan genom att ställa frågan om IPV förhindrade sjuksköterskor från att utföra screening (Rahmqvist et al., 2019;

(14)

9 Robinson, 2010). När kvinnan själv inte berättade att hon blivit utsatt för IPV var upplevelsen att sjuksköterskor lade sig i något vilket ingen hade med att göra (Rahmqvist et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att de fick en magkänsla när misstanke fanns men de agerade inte utifrån magkänslan så ofta de hade velat i efterhand. Att möta kvinnor vilka blivit utsatta för våld väckte starka känslor hos sjuksköterskorna och de upplevde att de kunde känna sig känslomässigt dränerade av att vårda dessa kvinnor samt att det gav upphov till frustration och ilska mot förövarna (Rahmqvist et al., 2019; van der Wath et al., 2013). Vid fall av IPV upplevde sjuksköterskor oro för kvinnan och gjorde sitt bästa för att hjälpa henne (Rahmqvist et al., 2019; van der Wath, 2016) eftersom sjuksköterskor förväntades ha kontroll och känna plikt att hjälpa (van der Wath, 2016). Sjuksköterskor upplevde att de kände stark sympati för de våldsutsatta kvinnorna men att de måste försöka att inte låta situationen påverka på det personliga planet. Detta upplevdes väldigt svårt då skadorna på de våldsutsatta kvinnorna de mötte inom arbetet kunde vara väldigt allvarliga och till och med leda till att kvinnan avled (van der Wath et al., 2013). En del försökte därför stänga av sina känslor och distansera sig, vilket de upplevde kunde leda till att känslorna växte sig ännu starkare och gav konsekvenser för sjuksköterskorna och deras omgivning (van der Wath, 2016). Dessa starka känslor kunde hindra sjuksköterskor från att ta upp frågor kring IPV och agera professionellt. De upplevde att de istället valde att inte bli inblandade för att slippa se det hemska som hänt (Rahmqvist et al., 2019; van der Wath, 2016). Att ha livserfarenhet upplevdes vara en tillgång vilket förberedde sjuksköterskor mentalt för att möta våldsutsatta kvinnor. De sjuksköterskor vilka själva hade upplevt våld kunde dras antingen åt att försöka undvika att vårda våldsutsatta kvinnor eller till att vara lyhörd och förstående i mötet med kvinnan (Rahmqvist et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att det ofta var ett dilemma när de inte visste om kvinnan utsatts för våld eller inte. Om det var tydligt att skadorna uppkommit av våld ställde sjuksköterskor mer ingående frågor. Sjuksköterskor upplevde begränsad möjlighet att ingripa och kände sig ofta maktlösa när de mötte en kvinna utsatt för IPV. De upplevde att den enda lösningen var att få bort kvinnan från hennes situation och de kunde inte göra någon sådan insats. Sjuksköterskor upplevde att de var osäkra på hur de skulle agera och såg uppmuntran och moraliskt stöd vara det enda de kunde bidra med. Uppmuntran sågs likt försök att ta bort skulden från kvinnan. Sjuksköterskor upplevde sig inte fria att råda kvinnorna att lämna sina våldsamma relationer, råden skulle kunna tolkas vara dömande och detta ansåg de borde undvikas i relationen mellan sjuksköterska och patient (van der Wath, 2019). Sjuksköterskor upplevde att de tvekade att fråga om IPV eftersom andra yrkesgrupper på akutmottagningen tidigare tyckt att det var svårare för dem att få kvinnan att öppna sig efteråt. Många sjuksköterskor upplevde ändå att de borde fullfölja för att eventuellt få deras misstankar bekräftade (Dawson et al., 2019). Sjuksköterskor upplevde att de mådde väl av att åtminstone ha försökt hjälpa de våldsutsatta kvinnorna och kanske därmed kunnat göra skillnad. Det fanns upplevelse av hopp att råden vilka givits till kvinnan hade kunnat hjälpa henne (Robinson, 2010). När förbättringar påvisades hos de kvinnorna upplevdes känsla av lättnad hos sjuksköterskorna. De upplevde däremot att minnena av skadorna de hade sett hos de våldsutsatta kvinnorna fanns kvar länge och att dessa minnen gav en känsla av stress och nedstämdhet. I situationer där de inte kunde hjälpa kvinnorna upplevdes en känsla av hopplöshet. Det fanns oro för vad som händer med kvinnorna efter de lämnat akutmottagningen (van der Wath et al., 2013). Känslor av maktlöshet upplevdes när de utsatta kvinnorna förnekade IPV gång efter gång eller när de inte tog åt sig av sjuksköterskors råd. Sjuksköterskor upplevde att de inte gillade att skriva ut en kvinna vilken hade avslöjat IPV utan att känna att hon fått

(15)

10 all nödvändig hjälp innan hemgång. Sjuksköterskor upplevde att de var rädda att kvinnan skulle bryta ihop känslomässigt efter att ha avslöjat IPV, och att sjuksköterskan själv skulle stå helt utan verktyg eller kunskap för att kunna hjälpa dem på rätt sätt (Zijlstra et al., 2015).

Diskussion

Metoddiskussion

För att undersöka sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor på akutmottagningar användes kvalitativ metod. Vid undersökning av den subjektiva upplevelsen bidrar den kvalitativa metoden till större insikt och passar därav väl ihop med litteraturöversiktens syfte (Segesten, 2017). Resultatet besvarade litteraturöversiktens syfte vilket ökar trovärdigheten i litteraturöversikten. En öppen analys angående sjuksköterskors upplevelse i mötet med våldsutsatta kvinnor kunde genomföras i litteraturöversikten eftersom induktiv ansats användes (Fridlund & Mårtensson, 2017a).

Sökningar med sammansatta söksträngar gjordes på flera databaser vilket gav många resultat. När artiklarnas abstrakt hade lästs begränsades fynden på grund av litteraturöversiktens exklusionskriterier. Flertal kvantitativa artiklar och artiklar med mixad metod vilka passade in på litteraturöversiktens syfte hittades men valdes bort. En kvalitativ metod är mer lämplig då avsikten var att få en djupare förståelse av sjuksköterskans upplevelse (Segesten, 2017).

Databaser vilka användes var CINAHL, MEDLINE, PubMED och PsycINFO. Att göra sökningar i flera databaser ökade trovärdigheten eftersom det i sin tur gav större möjlighet att hitta relevanta artiklar (Henricson, 2017). Från början gjordes sökningarna för artiklar publicerade mellan åren 2011 och 2020 men då det inte gav tillräckligt med resultat utökades åren till mellan 2010 och 2020. Författarna var medvetna om att kunskap om sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor kan ha förändrats med åren och att detta i sin tur kan ses likt svaghet. Inga artiklar från PsycINFO togs med i litteraturöversikten då de relevanta fynden endast var dubbletter till de artiklar vilka redan hittats i MEDLINE, CINAHL och PubMED. Att söksträngarna gav liknande resultat i alla valda databaser ökar trovärdigheten då det tyder på att relevanta sökord har använts. Tre artiklar hittades genom manuella sökningar efter att ha läst andra litteraturöversikters referenslistor för att hitta ytterligare relevant material. Artiklarna vilka inkluderades var Peer reviewed vilket förstärker trovärdigheten i litteraturöversikten (Henricson, 2017). Utifrån syftet valdes sedan totalt 11 artiklar ut. För att stärka pålitligheten i litteraturöversiktens resultat hade fler artiklar kunnat involveras men eftersom övriga artiklar inte passade in på litteraturöversiktens syfte eller innehöll exklusionskriterier uteslöts de.

Artiklarna var skrivna på engelska och lästes först individuellt och sedan gemensamt av alla författare för att minska risken för missuppfattningar. Svenska är författarnas modersmål och därför kan brister i översättningen förekomma vilket kan ses likt en svaghet. Svenskt-engelskt språklexikon användes för att i största mån möjliggöra att engelska ord och termer översattes rätt. Valet att enbart inkludera artiklar skrivna på engelska kan ha bidragit till att författarna gick miste om relevanta artiklar skrivna på andra språk vilka kunde bidragit till större variation och trovärdighet i resultatet. En svaghet bland artiklarna kan vara att ett par artiklar även inkluderade andra professioner, i artiklarnas resultat gick det däremot att urskilja de upplevelser och tankar vilka kom från sjuksköterskorna och därmed kunde de andra professionernas

(16)

11 upplevelse uteslutas. Både sjuksköterskornas positiva och negativa upplevelser av mötet med våldsutsatta kvinnor framkommer i resultatet vilket ger en bredare bild för läsaren.

Tre artiklar vilka användes i resultatet hade en gemensam författare, vid granskning av artiklarna har det funnits medvetenhet om detta för att undvika att resultatet blir partiskt. Artiklarna vilka involverades innehöll olika kvalitativa designer, för att öka litteraturöversiktens pålitlighet kan istället kvalitativa artiklar med samma design användas (Henricson, 2017). Litteraturöversikten begränsade sig inte geografiskt och inkluderade flertal länder vilket stärker litteraturöversiktens överförbarhet och trovärdighet (Mårtensson & Fridund, 2017b). Litteraturöversiktens resultat baserades däremot inte på artiklar från länder vilka har likadana lagar vilket är viktigt att ha i åtanke. Det innebär också att kvinnosynen kan skiljas sig åt och att våld i nära relationer mot kvinnor kan vara mer accepterat i vissa kulturer. En förförståelse om att många våldsutsatta kvinnor söker sig till akutmottagningen med diffusa skador och symtom fanns hos författarna och därav begränsades litteraturöversikten till dessa arbetsplatser.

Kvalitetsgranskning av de 11 artiklarna genomfördes enligt Hälsohögskolans ”Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod”. Alla artiklarna inkluderades i litteraturöversiktens resultat då de bedömdes ha hög eller medelhög kvalité vilket i sin tur ökar litteraturöversiktens tillförlitlighet. För att öka trovärdigheten har litteraturöversikten granskats och diskuterats med både handledare och i handledningsgrupper (Henricson, 2017). Känslan av att författarnas egna värderingar inte stämde överens med artikelns resultat uppstod. Artiklar granskades trots det objektivt och inkluderades i resultatet. Att förförståelse kan ha påverkat resultatet går däremot inte att exkludera helt (Polit & Beck, 2016). Medvetenhet kring förförståelsen som fanns var däremot viktig för att öka pålitligheten i litteraturöversikten (Henricson, 2017). Detta var första gången författarna gjorde en litteraturöversikt vilket läsaren bör ta hänsyn till vid granskning av arbetet.

Resultatdiskussion

Tre av de stora huvudfynd som gjordes i resultatet och vilka sjuksköterskor ansåg påverkade deras upplevelse av mötet med våldsutsatta kvinnor var; god utbildning, rutiner och verktyg samt hur tiden påverkar insatsen.

I resultatet framkom att sjuksköterskor upplevde brister kring utbildning för att hantera IPV. Mer utbildning och träning ledde till att säkerheten kring att kunna bemöta IPV-utsatta kvinnor ökade. Leppäkoski och Paavilainen (2013) redovisar att fler träningstillfällen i kombination med framtagna handlingsplaner och att ställa frågan om IPV mer frekvent ökade antalet hjälpta kvinnor jämfört med de vilka inte fått träning eller klara riktlinjer på arbetsplatsen. Socialstyrelsen (2016) uppger att sjuksköterskor bör ha kunskap om symtom och kunna identifiera våld i nära relationer för att kunna bedriva god vård i mötet med våldsutsatta kvinnor. Ahmad et al. (2016), Guillery et al. (2012) samt Crombie et al. (2016) bekräftar att kunskapsbristen är ett uttalat hinder för att identifiera kvinnor vilka utsätts för våld i nära relationer. Häggblom et al. (2005) angav att få sjuksköterskor hade fått kunskap kring IPV under sin grundutbildning vilket bekräftar vår litteraturöversikts resultat. Majoriteten av dessa sjuksköterskor önskade mer utbildning och kunskap om IPV vilket också intygades av Ramsay et al. (2012) och Sundborg et al. (2012). Williston och Lafreniere (2013) menar att personcentrerad vård kan vara en viktig faktor i upptäckandet av våld

(17)

12 i nära relationer. Enligt Ekman et al. (2011) upplever personal att de arbetar personcentrerat, vilket visade sig endast vara vid vissa delar av arbetet. För att öka kunskapen kring vad det innebär att arbeta personcentrerat är det av vikt att utbildning kring arbetssättet bedrivs. Enligt Ekman et al. (2011) bidrar personcentrerad vård till ökad patientnöjdhet, bättre hälsoresultat samt förbättrad överrensstämmelse mellan patient och vårdgivare. För att sjuksköterskor ska kunna arbeta personcentrerat i mötet med våldsutsatta kvinnor är det en viktig faktor att mötet sker utifrån patientens berättelse, upplevelse och känslor vilket enligt Ekman et al. (2011) är en viktig del i det vårdande mötet.

Sjuksköterskorna i litteraturöversiktens resultat upplevde avsaknad av väl fungerande rutiner och verktyg för att kunna bemöta IPV vilket bidrog till att screening uteblev. Leppäkoski och Paavilainen (2013) uppger att sjuksköterskor, vilka saknade riktlinjer och verktyg, var osäkra kring att ta upp ämnet IPV i mötet med kvinnorna. Sundborg et al. (2012) uppgav däremot att det fanns verktyg och rutiner på arbetsplatsen men att förtroendet för de framtagna riktlinjerna var bristande. Sjuksköterskor har enligt ICN:S etiska kod (2012) eget ansvar för sin yrkesutövning och att se till att hålla sig uppdaterad inom sin kompetens kring kunskap och riktlinjer. Ekman et al. (2011) visar vikten av att dokumentera patientens känslor om sin sjukdom, situation eller behandling för att kunna tillgodose patienten personcentrerad vård. När riktlinjer och rutiner inte finns framtagna på arbetsplatsen kan sjuksköterskan själv söka efter framtagen handledning från Socialstyrelsen eller tillämpande lagar. Riktlinjer och rutiner är nödvändiga för att säkerställa att det initieras och tillämpas personcentrerad vård fullt ut (Ekman et al., 2011).

I resultatet framkom att sjuksköterskorna upplevde att det inte fanns tid att lyssna på patienterna även om sjuksköterskor ansträngde sig för att ta sig tid att tala om IPV. Det höga tempot på akutmottagningen var ett hinder för att bygga partnerskap och tillit och därmed upptäcka IPV. Sjuksköterskor tyckte dock att tiden inte var ett hinder om det var accepterat från kollegor att ta extra tid till IPV-utsatta kvinnor. Ekman et al. (2011) visar att det vid tidspress fokuseras mer på det medicinska arbetet vilket är att frångå personcentrerad vård.

Socialstyrelsen (2019) skriver att brist på tid inom vården hindrar upptäckt av IPV. Evén et al. (2019) lyfter att det krävs att sjuksköterskan har en relation med- och en helhetssyn av patienten för att kunna utforma vården tillsammans med denne och därmed arbeta personcentrerat, vilket kan försvåras av brist på tid. Även Ahmad et al. (2016) bekräftar att tillgång till tid tillsammans med patienten underlättar upptäckten av IPV. Sjuksköterskor uppfattar kommunikation med patienter viktigt och en förutsättning för individuell omvårdnad men enligt Chan et al. (2013) kan kommunikation delvis ske då sjuksköterskan samtidigt utför andra arbetsmoment. Enligt Ekman et al. (2011) är patientberättelsen basen för personcentrerad vård vilket förutsätter att det tas tid till samtal med patienten.

Slutsats

Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor på akutmottagningar. Våld mot kvinnor i nära relationer är ett viktigt men också svårt och komplicerat område för sjuksköterskan att bemöta. Huvudfynden visade att kunskap, erfarenhet, utbildning och tid var framgångsfaktorer för att på ett mer personcentrerat sätt möta de våldsutsatta kvinnorna. I resultatet

(18)

13 återgavs också hinder för att möta de våldsutsatta kvinnorna, i form av känslomässiga barriärer hos sjuksköterskorna vilka kunde vara oro, rädsla eller organisatorisk avsaknad av rutiner. Känslan av att ha stöd av sin arbetsplats var viktig när det kom till att vårda och möta de våldsutsatta kvinnorna. Skapandet av tillit mellan sjuksköterskan och den våldsutsatta kvinnan togs också upp i resultatet som viktigt. Litteraturöversiktens resultat lyfte både positiva och negativa fynd vilka tillsammans bildade en helhetssyn över de utmaningar sjuksköterskorna kunde ställas inför på akutmottagningar. Mötet mellan sjuksköterskan och den våldsutsatta kvinnan tydde på att det fanns utrymme för en rad olika förbättringar men också att det fungerade tillförlitligt där de hade tydliga riktlinjer och rutiner. Medvetenheten för problemens förekomst fanns hos sjuksköterskorna i resultatet som ständig påminnelse vid varje möte med en våldsutsatt kvinna. Sjuksköterskans upplevelse av att möta våldsutsatta kvinnor är individuell, däremot kan liknande resultat ses i andra studier vilket visar att det är vanligt förekommande problem. Resultatet av den här litteraturöversikten kan bidra till att öka insikten kring de olika problemen vilka finns i mötet med våldsutsatta kvinnor och belysa de organisatoriska förbättringar vilka skulle kunna utformas.

Kliniska implikationer

Litteraturöversikten kan öka kunskapen i samhället, hos organisationer och sjuksköterskor om mötet med IPV-utsatta kvinnor och faktorer som påverkar. Resultatet kan i framtiden användas likt förbättringsarbete för utveckling av kunskap och arbetssätt kring våld i nära relationer på akutmottagningar. Dessa förbättringar kan i sin tur bidra till att sjuksköterskor kan bedriva bättre omvårdnad. Ett väl fungerande första möte med vården och personcentrerat omhändertagande kan minska återbesöken för den enskilda kvinnan. Inom området finns det relativt mycket forskning och fakta men för att förbättra riktlinjer för våld i nära relationer bör ytterligare forskning bedrivas. I den här litteraturöversikten framkommer att det finns viss avsaknad av verktyg och rutiner. Forskning skulle vidare kunna bedrivas kring utvecklandet av verktyg och rutiner vilka behövs för att kunna bemöta våldsutsatta kvinnor på optimalt sätt. Riktlinjer kring hur sjuksköterskor kan utveckla sin kunskap och erhålla utbildning kan utvecklas för att förbättra den personcentrerade vården.

(19)

14

Referenslista

*Artiklar använda till resultatet

Ahmad, I., Azam Ali, P., Rehman, S., Talpur, A., & Dhingra, K. (2016). Intimate partner violence screening in emergency department: a rapid review of the literature.

Journal of Clinical Nursing. 26(21-22), 3271–3285. https://doi.org/10.1111/jocn.13706

Alexander, K. A., Volpe, E. M., Abboud, S., & Campbell, J. C. (2016). Reproductive coercion, sexual risk behaviors and mental health symptoms among young low-income behaviorally bisexual women: implications for nursing practice. Journal

of Clinical Nursing, 25 (23–24), 3533–3544. https://doi.org/10.1111/jocn.13238

*Al-Natour, A., Qandil, A., & Gillespie, G. (2016). Nurses´roles in screening for intimate partner violence: a phenomenological study. International Nursing

Review, 63(3), 422–428. https://doi.org/10.1111/inr.12302

*Boursnell, M., & Prosser, S. (2010). Increasing identification of domestic violence in emergency department: A collaborative contribution to increasing the quality of practice of emergency nurses. Contemporary Nurse: a Journal for the

Australian Nursing Profession, 35(1), 35–46. https://doi.org/10.5172/conu.2010.35.1.035

Brottsförebyggande rådet. (2020a, 20 maj). Våld i nära relationer.

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-i-nara-relationer.html#Misstankta

Brottsförebyggande rådet. (2020b, 18 december). Anmälda brott. https://www.bra.se/statistik/kriminalstatistik/anmalda-brott.html

Brottsförebyggande rådet. (2020c, 3 februari). Våld och misshandel.

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vald-och-misshandel.html

Brottsförebyggande rådet. (2020d, 27 april). Mord och dråp.

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/mord-och-drap.html#konochalder

Chan, E. A., Jones, A., & Wong, K. (2013). The relationships between communication, care and time are intertwined: a narrative inquiry exploring the impact of time on registered nurses’ work. Journal of Advanced Nursing, 69(9), 2020-2029. https://doi.org/10.1111/jan.12064

Crombie, N., Hooker, L., & Reisenhofer, S. (2016). Nurse and midwifery education and intimate partner violence: A scoping review. Journal of Clinical Nursing,

26(15–16), 2100–2125. https://doi.org/10.1111/jocn.13376

*Dawson, R. (2019). The emergency department response to women experiencing intimate partner violence: Insights from interviews with clinicians in Australia.

Academic Emergency Medicine, 26(9), 1052–1062. https://doi.org/10.1111/acem.13721

(20)

15 Dias, N. G., Ribeiro, A. I., Henriques, A., Soares, J., Hatzidimitriadou, E.,

Ioannidi-Kapolou, E., Lindert, J., Sundin, Ö., Toth, O., Barros, H., & Fraga, S. (2020). Intimate partner violence and use of primary and emergency care: The role of informal social support. Health & Social Work, 45(2), 91–100. https://doi.org/10.1093/hsw/hlaa007

Evén, G., Spaak, J., von Arbin, M., Franzén-Dahlin, Å., & Stenfors, T. (2019). Health care professionals´ experiences and enactment of person-centered care at a multidisciplinary outpatient specialty clinic. Journal of Multidisciplinary

Healthcare, 2019(12), 137-148. https://doi.org/10.2147/jmdh.s186388

*Efe, T. & Taşkın, L. (2012). Emergency nurses’ barriers to intervention of domestic violence in Turkey: A qualitative study. Sexuality and Disability, 30(4), 441– 451. https://doi.org/10.1007/s11195-012-9269-1

Esmaeili, M., Cheraghi, M. A., Salsali, M. (2014). Barriers to patient-centered care: A thematic analysis study. International Journal of Nursing Knowledge, 25(1), 2-8. https://doi.org/10.1111/2047-3095.12012

Ekman, I., Swedberg, K., Taft, C., Lindseth, A., Norberg, A., Brink, E., Carlsson, J., Dahlin-Ivanoff, S., Johansson, I-L., Kjellgren, K., Lidén, E., Öhlén, J., Olsson, L-E., Rosén, H., Rydmark, M., & Stibrant Sunnerhagen, K. (2011). Person- centered care - ready for prime time. European Journal of Cardiovascular

Nursing, 10(4), 248–251. https://doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2011.06.008

Eriksson, J., Gellerstedt, L., Hillerås, P., & Craftman, Å G. (2018). Registered nurses’ perceptions of safe care in overcrowded emergency departments. Journal of

Clinical Nursing, 27(5-6), e1061–e1067. https://doi.org/10.1111/jocn.14143

Friberg, F. (2017). Att bidra till evidensbaserad omvårdnad med grund i analys av kvalitativ forskning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats, Vägledning för

litteraturbaserade examensarbeten. (3. uppl.) s. 129–139. Studentlitteratur.

Fridlund, B., & Mårtensson, J. (2017a). Kritisk incident teknik. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination inom omvårdnad (2.

Uppl.) s. 155–167. Studentlitteratur.

Flury, M., Nyberg, E., & Riecher-Rössler, A. (2010). Domestic violence against women: definitions, epidemiology, risk factors and consequences. Swiss Medical Weekly 2010;140: w13099. http://doi.org/10.4414/smw.2010.13099

Guillery M. E., Benzies K. M., Mannion C., Evans S. (2012). Postpartum nurses' perceptions of barriers to screening for intimate partner violence: A cross-sectional survey. BMC Nursing, 11(1), 1-8. https://doi.org/10.1186/1472-6955-11-2

Hradilova Selin, K. (2009). Våld mot kvinnor och män i nära relationer - Våldets karaktär och offrens erfarenheter av kontakter med rättsväsendet. (Rapport 2009:12). Brottsförebyggande rådet.

(21)

16 Henricson, M. (2017). Diskussion. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod - Från idé till examination inom omvårdnad. (2. Uppl.) s. 411–419.

Studentlitteratur.

Häggblom AM., Hallberg LR., Moller AR. (2005). Nurses' attitudes and practices towards abused women. Nursing and Health Sciences, 7(4), 235–242. http://doi.org/10.1111/j.1442-2018.2005.00242.

SFS 2017:30. Hälso- och sjukvårdslag. https://www.riksdagen.se/sv/dokument- lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30

International Council of Nurses. (2012). The icn code of ethics for nurses.

https://www.icn.ch/sites/default/files/inline-files/2012_ICN_Codeofeticsfornurses_%20.pdf

Karlsson, E-K. (2017). Informationssökning. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig

teori och metod – Från idé till examination inom omvårdnad. (2. uppl.) s. 81 -

98. Studentlitteratur.

Kjellström, S. (2017). Forskningsetik. I M. Henricsson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod – Från idé till examination inom omvårdnad. (2. uppl.) s. 57–74.

Studentlitteratur.

Leppäkoski, T., & Paavilainen, E. (2013). Interventions for women exposed to acute intimate partner violence: emergency professional´s perspective. Journal of

Clinical Nursing, 22(15–16), 2273–2285.

https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2012.04202.x

Leppäkoski, T., Åstedt-Kurki, P., Paavilainen, E. (2010). Identification of women exposed to acute physical intimate partner violence in an emergency department setting in Finland. Scandinavian Journal of Caring Sciences,

24(4), 638-647. https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.2009.00754.x

Länsstyrelsen i Hallands län, Region Halland, de halländska kommunerna, kvinnojouren i Falkenberg, polisen, kriminalvården och Åklagarmyndigheten. (2019). Våld i nära relationer: en regional handbok.

https://www.lansstyrelsen.se/download/18.338e9bd4169d8d48e3152af/1554 467134309/VINR_2019.pdf

Mårtensson, J., & Fridlund, B. (2017b). Vetenskaplig kvalitet i examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och metod – från idé till examination

inom omvårdnad. (2. Uppl.) s. 421–436. Studentlitteratur.

Polit, D. F., & Beck, C.T. (2016). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice. (10th ed.) Wolters Kluwer Health.

Pratt-Eriksson, B., Bergbom, I., & Lyckhage, E. D. (2014). Don’t ask don’t tell: Battered women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of the care given. International Journal of Qualitative Studies on

(22)

17

Health and Well-Being, 9(1), 23166–23166. https://doi.org/10.3402/qhw.v9.23166

Priebe, G., & Landström, C. (2017). Den vetenskapliga kunskapens möjligheter och begränsningar – grundläggande vetenskapsteori. I M. Henricson (Red.),

Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. (2.

Uppl., s. 25–41). Studentlitteratur AB.

*Rahmqvist, J., Benzein, E., & Erlingsson, C. (2019). Challenges of caring for victims of violence and their family members in the emergency department.

International Emergency Nursing, 42, 2–6. https://doi.org/10.1016/j.ienj.2018.10.007

Ramsay, J., Rutterford, C., Gregory, A., Dunne, D., Eldridge, S., Sharp, D., & Feder, G. (2012). Domestic violence: Knowledge, attitudes and clinical practice of selected UK primary healthcare clinicians. British Journal of General Practice, 62(602), 647–655. https://doi.org/10.3399/bjgp12X654623

*Robinson, R. (2010). Myths and stereotypes: how registered nurses screen for intimate partner violence. Journal of Emergency Nursing, 36(6), 572-576. https://doi.org/10.1016/j.jen.2009.09.008

Ross, H., Tod, A. M., & Clarke, A. (2014). Understanding and achieving person‐ centered care: the nurse perspective. Journal of Clinical Nursing, 24(9-10), 1223–1233. https://doi.org/10.1111/jocn.12662

Scheffer Lindgren, M., & Renck, B. (2008). ”It is still so deep-seated, the fear‟: psychological stress reactions as consequences of intimate partner violence.

Journal Of Psychiatric & Mental Health Nursing, 15(3), 219-228.

https://doi.org/10.1111/j.1365- 2850.2007.01215.x

Segesten, K. (2017). Att välja ämne och modell för sitt examensarbete. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats - Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3. Uppl.) s. 105–118. Studentlitteratur.

SFS 1993:100. Högskoleförordning.

https://riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/hogskoleforordning-1993100_sfs-1993-100

Sharp, S., McAllister, M., & Broadbent, M. (2015). The vital blend of clinical competence and compassion: How patients experience person-centred care.

Contemporary Nurse: a Journal for the Australian Nursing Profession, 52(2–

3), 300–312. https://doi.org/10.1080/10376178.2015.1020981

Socialstyrelsen. (2014, oktober). Att vilja se, vilja veta och att våga fråga –

Vägledning för att öka förutsättningarna att upptäcka våldsutsatthet.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/vagledning/2014-10-30.pdf

Socialstyrelsen. (2016, juni). Våld- Handbok om socialtjänstens och hälso- och

(23)

18

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2016-6-37.pdf

SOSFS 2014:4. Våld i nära relationer. https://www.socialstyrelsen.se/regler-och- riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/20144-om-vald-i-nara-relationer/

Socialstyrelsen. (2018, januari). Dödsfallsutredningar 2016–2017.

https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2018-1-37.pdf

Socialstyrelsen. (2019a, 18 oktober). Våld i nära relationer. https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/

Socialstyrelsen. (2019b, 3 juni). Att upptäcka och ställa frågor om våld i nära

relationer.

https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/vald-och-brott/vald-i-nara-relationer/upptacka-vald/

Sundborg, E. M., Saleh-Stattin, N., Wändell, P., & Törnkvist, L. (2012). Nurses’ preparedness to care for women exposed to intimate partner violence: a quantitative study in primary health care. BMC Nursing, 11(1), 1–11. https://doi.org/10.1186/1472-6955-11-1

Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.

https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/15840254 04390/kompetensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksköterska%202017.pdf download/18.9f73344170c003062317be/1584025404390/kompetensbeskrivn ing%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202017.pdf

Tower, L. (2006). Barriers in screening women for domestic violence: a survey of social workers, family practitioners, and obstetrician-gynecologists. Journal Of

Family Violence, 21(4), 245-257. https://doi.org/10.1007/s10896-006-9024-4

Taylor, A. K., Gregory, A., Feder, G., & Williamson, E. (2018). “We’re all wounded healers”: A qualitative study to explore the well‐being and needs of helpline workers supporting survivors of domestic violence and abuse. Health & Social

Care in the Community, 27(4), 856–862. https://doi.org/10.1111/hsc.12699

UN. (1993, 20 december). Declaration on the Elimination of Violence against Women.

https://www.un.org/en/genocideprevention/documents/atrocity-crimes/Doc.21_declaration%20elimination%20vaw.pdf

*Van der Wath, A., van Wyk, N., & Janse van Rensburg, E. (2013). Emergency nurses experience of caring for survivors of intimate partner violence. Journal of

Advanced Nursing, 69(10), 2242–2252. https://doi.org/10.1111/jan.12099

Van der Wath, V., van Wyk, N., & Janse van Rensburg, E. (2016). Emergency nurses’ ways of coping influence their ability to empower women to move beyond the

(24)

19 oppression of intimate partner violence. African Journal of Primary Health

Care & Family Medicine, 8(2), e1–e7. https://doi.org/10.4102/phcfm.v8i2.957

*Van der Wath, A. (2019). Women exposed to intimate partner violence: a Foucauldian discourse analysis of South African emergency nurses’ perceptions. African

Health Sciences, 19(2), 1849–1857. https://doi.org/10.4314/ahs.v19i2.7

Wallengren, C., Henricson, M. (2012). Vetenskaplig kvalitetssäkring av litteraturbaserat examensarbete. I M. Henricson (Red.), Vetenskaplig teori och

metod, från idé till examination inom omvårdnad. s. 481–496.

Studentlitteratur.

*Williams, J., Halstead, V., Salani, D., & Koermer, N. (2016). An exploration of screening protocols for intimate partner violence in healthcare facilities: a qualitative study. Journal of Clinical Nursing, 26(15-16), 2192-2201. https://doi.org/10.1111/jocn.13353

Williston, C. J., & Lafreniere, K. D. (2013). "Holy cow, does that ever open up a can of worms": Health care providers' experiences of inquiring about intimate partner violence. Health Care for Women International, 34(9), 814-831. https://doi.org/10.1080/07399332.2013.794460

World Health Organization (WHO) (2017). Violence against women. http://www.who.int/news-room/fact-sheets/detail/violenceagainst-women

World medical association. (2018, 9 juli). WMA Declaration of Helsinki- Ethical

principles for medical research involving human subjects.

https://www.wma.net/policies-post/wma-declaration-of-helsinki-ethical-principles-for-medical-research-involving-human-subjects/

*Zijlstra, E., van de Laar, R., Moors, M. L., Wong, S. L. F., & Lagro-Janssen, A. (2015). Tensions and ambivalent feelings: Opinions of emergency department employees about the identification and management of intimate partner violence. Journal of Interpersonal Violence, 32(7), 1044–1067. https://doi.org/10.1177/0886260515587663

Östlundh, L. (2017). Informationssökning. I F. Friberg (Red.), Dags för uppsats -

Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. (3. uppl.). s. 59–82.

(25)

Bilagor

Bilaga 1: Sökmatris databaser

Databas: Sökning: Antal

träffar Läst titel Läst abstrakt Artiklar till kvalitets-granskning Artiklar till resultatet

CINAHL Domestic violence AND nurs* AND emergency

Partner violence AND nurs* AND

emergency

Partner abuse AND nurs* AND emergency 55 71 36 55 71 36 7 7 4 5 4 1 1 2 0 PubMED Domestic violence AND nurs* AND emergency

Partner violence AND nurs* AND

emergency

Partner abuse AND nurs* AND emergency Manuell sökning 332 235 127 1 332 235 127 1 25 21 15 1 4 7 1 1 1 4 0 1 MEDLINE Domestic violence AND nurs* AND emergency

Partner violence AND nurs* AND

emergency

Partner abuse AND nurs* AND emergency Manuell sökning Manuell sökning 90 109 64 1 1 90 109 64 1 1 46 52 29 1 1 3 2 0 1 1 0 0 0 1 1 PsycINFO Domestic violence AND nurs* AND emergency

Partner violence AND nurs* AND

emergency

Partner abuse AND nurs* AND emergency 34 49 36 34 49 36 11 17 15 0 0 0 0 0 0

(26)

Bilaga 2: Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod

Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod

Titel: Författare: Årtal: Tidskrift:

Del I.

Beskrivning av studien

Beskrivs problemet i bakgrund/inledning? Ja Nej

Kunskapsläget inom det aktuella området är Ja Nej beskrivet?

Är syftet relevant till ert examensarbete? Ja Nej

Är urvalet beskrivet? Ja Nej

Samtliga frågor ska besvaras med ja för att artikeln ska inkluderas till fortsatt granskning. Vid Nej på någon av frågorna ovan exkluderas artikeln.

Del II

Kvalitetsfrågor

Hänger metod och syfte ihop? Ja Nej

(Kvantitativt syfte – kvantitativ metod)

Beskrivs statistiska metoder/analys? Ja Nej Beskrivs datainsamlingen? Ja Nej Beskrivs etiskt tillstånd/förhållningssätt/ Ja Nej ställningstagande?

(27)

Diskuteras metoden mot kvalitetssäkringsbegrepp validitet och reliabilitet i diskussionen?

Ja Nej

Diskuteras huvudfynd i resultatdiskussionen?

Ja Nej

Sker återkoppling till nyare forskning i relation till huvudfynden i diskussionen? Ja Nej

Är resultatet relevant för ert syfte? Om ja, beskriv:

……… ………

Om nej, motivera kort varför och exkludera artikeln:

……… ……… Forskningsmetod/-design (t ex RCT, tvärsnittsstudie) ………. ……… Deltagarkarakteristiska Antal……… Ålder……….... Man/Kvinna………. Granskare sign: ……….

Figur

Figur 1. Huvudkategorier och subkategorier.

Figur 1.

Huvudkategorier och subkategorier. p.10
Relaterade ämnen :