• No results found

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Mäns våld mot kvinnor i nära relationer"

Copied!
39
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Akademin för hälsa, vård och välfärd

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA

RELATIONER

KEWAN JABBARRIAN

OMID SOLTANI

Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå

Högskolepoäng: 15 hp

Program: Socionomprogrammet

Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete

Kurskod: SAA056

Handledare: Ciro Aparicio Seminariedatum: 2020-06-05 Betygsdatum: 2020-06-15

(2)

MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I NÄRA RELATIONER Författare: Kewan Jabbarrian, Omid Soltani

Mälardalens högskola Akademin för hälsa, vård och välfärd Socionomprogrammet

Examensarbete inom socialt arbete, 15 högskolepoäng Vårtermin 2020

SAMMANFATTNING

Den här kvalitativa studien grundas i intervjuer från socialsekreterare som arbetar inom stöd och skydd mot våld i nära relationer. Syftet med studien är att undersöka de sociala

sekreterarnas perspektiv på de negativa konsekvenserna av mäns våld mot kvinnor. Undersökningen handlar också om socialsekreterarnas upplevelser om vilket stöd

våldsutsatta kvinnor är i behov. Resultatet som framkommer visar att kvinnor utsätts för olika former av våld som fysiskt, sexuellt eller psykiskt där inkluderas också den ekonomiska våldsutsattheten. Resultatet visar också att de våldsutsatta kvinnorna drabbas av både

långsiktiga och kortsiktiga negativa konsekvenser. De kortsiktiga konsekvenserna kan handla om förlorad självkänsla, rädsla, ångest, oro och fysiska skador. De långsiktiga negativa

konsekvenserna är trauma, depressioner, ångest, tvångstankar, dålig självtroende och förlorad tillit till andra människor. Resultatet pekar också på att de insatser som

socialtjänsten erbjuder till de våldsutsatta kvinnorna inte är tillräckliga i jämförelse med det stöd och hjälp de är i behov av.

Nyckelord

(3)

MEN'S VIOLENCE AGAINST WOMEN IN CLOSE RELATIONSHIPS Authors: Kewan Jabbarian, Omid Soltani

Mälardalen University School of Health, Care and Social Welfare The Social Work Program

Thesis in Social Work, 15 credits Spring term 2020

ABSTRACT

This qualitative study is based on interviews held with socialworkers whom specialize in protecting and supporting clients that are victims to domestic violence. The purpose of this study is to examine the negative impacts that occur due to the domestic violence, by

interviewing the social workers and them sharing their perspective. The study also aims to examine the social workers perspective the support that abused woman are in need of. It is proven that women are often exposed to physical, mental, sexual and economical abuse by their male partners. The short-term consequences that result in male abuse against women are fear, anxiety, physical injuries, and a damaged self-esteem. However, the long-term consequences for these victims are trauma, anxiety, depression, an injured self-esteem, obsessive thoughts and trust issues. The study also demonstrates that the support offered by the social workers are not enough to fulfill their need.

Keywords

(4)

INNEHÅLL

1 INTRODUKTION ... 1

1.1 Syfte och frågeställningar ... 3

1.2 Centrala begrepp ... 3

1.2.1 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer ... 3

1.2.2 Vanmakt ... 4

1.3 Disposition ... 4

2 TIDIGARE FORSKNING ... 4

2.1 Kvinnors våldsutsatthet ... 4

2.2 Våldets negativa konsekvenser ... 5

2.3 Våldsutsatta kvinnors behov av stöd ... 7

3 TEORETISK RAMVERK ... 8

3.1 Patriarkat och det strukturella maktförhållandet mellan män och kvinnor ... 8

3.1.1 Jämställdhet ... 9

3.2 Våldets normaliseringsprincip ... 10

3.3 Individualpsykologiskt perspektiv som förklaringsmodell ... 11

3.3.1 Maktlöshetsteori ... 11

4 METOD ... 11

4.1 Metodval ... 12

4.2 Litteraturgenomgång ... 12

4.3 Urval och tillvägagångsätt ... 13

4.4 Databearbetning och analys ... 13

4.5 Studiens tillförlitlighet ... 14

4.6 Forskningsetiska principer ... 15

5 RESULTAT OCH ANALYS ... 15

5.1 Socialsekreterarnas beskrivningar av mäns våld mot kvinnor i nära relationer 16 5.1.1 Kvinnor utsätts för olika former av våld ... 16

(5)

5.1.2 Bakomliggande orsaker till mäns våld mot kvinnor ... 17

5.1.3 Analys ... 17

5.2 Socialsekreterarnas beskrivningar av vålds negativa konsekvenser ... 19

5.2.1 Våldets negativa konsekvenser i tre steg ... 19

5.2.2 Det förekommande negativa effekten av våld ... 20

5.2.3 Fysiska och ekonomiska konsekvenser ... 20

5.2.4 Analys ... 21

5.3 Socialsekreterarnas beskrivningar av hur den våldsutsatta behov av stöd tillgodoses ... 22

5.3.1 Skyddat boende eller öppenvård ... 23

5.3.2 Analys ... 23 6 DISKUSSION ... 25 6.1 Resultatdiskussion ... 25 6.2 Metoddiskussion ... 26 7 SLUTSATSER ... 27 REFERENSLISTA ... 28 BILAGA INTERVJUGUIDE

(6)

1 INTRODUKTION

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem som drabbar både män och kvinnor, men i majoriteten av fallen så är det kvinnor som drabbas av upprepat och mer allvarligt våld. I det Brottsförebyggande rådet (2014) påvisas det en nationell kartläggning av brott i nära

relationer där knappt 7 procent av befolkningen (7 procent av kvinnorna och 6,7 procent av männen) utsatts för våld i nära relationer under år 2012. Även om utsattheten för våld i nära relationer verkar vara jämnt fördelat mellan könen, finns det stora skillnader. En skillnad är att kvinnor utsätts allt oftare för grövre våld som därmed leder till behov av stödinsatser samt sjukvård. När det gäller utsatthet för våld var det en högre andel kvinnor (29,1%) än män (2,4%) som fick besöka läkare, sjuksköterska eller tandläkare (Brottsförebyggande rådet, 2014).

Brås kriminalstatistik (2019) visar att 84 600 misshandelsbrott har anmälts under 2019, vilket är 2% fler (+1360 brott) i jämförelse med 2018. Av de anmälda misshandelsbrotten är det 38200 fall som handlar om misshandel mot en kvinna, vilket är en ökning med 2% jämfört med 2018. En majoritet (79%) av dessa misshandelsbrotten mot kvinnor begicks av närstående och andra bekanta gärningspersoner. Många av fallen som handlar om

misshandel mot kvinnor, kommer aldrig till polisens kännedom. Enligt Brås nationella kartläggningen av brott i nära relationer (2014) uppvisas det att det finns olika skäl till att individer väljer att inte polisanmäla till de brott som dem utsätts för. De vanligaste

bakomliggande faktorerna till detta handlar om att personen som blivit utsatt, känner att händelsen varit en ”småsak” eller där dem har varit rädda och inte har vågat anmäla för att därmed inte utsättas för mer våld.

Enligt Socialstyrelsen (2016) är våld i nära relationer ett folkhälsoproblem och hävder att de våldsutsatta individerna kan få allvarliga konsekvenser av våldet. För att förebygga och bekämpa våld har Sverige ställt sig bakom en rad internationella överenskommelser som rör mänskliga rättigheter. Särskild när det gäller våld mot kvinnor och våld i hemmet så har Sverige i maj 2014 ratificerade en s.k. Istanbulkonventionen. Istanbul-konventionen omfattar alla former av våld mot kvinnor samt alla som utsätts för våld i hemmet. Sverige är även folkrättsligt förpliktat att ha en lagstiftning som stämmer med kraven i de konventioner som landet har anslutit sig till, bland annat FN:s konvention om att avskaffa all slags

diskriminering om kvinnor (CEDAW).

För att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor i nära relationer så har regeringen i Sverige stadgat vissa lagar. Exempelvis framgår det i socialtjänstlagen (SFS:453) att socialnämnden ska verka för att den som utsätts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp, samt att nämnden ska beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation.

Även om regeringen har ställt sig bakom en rad internationella överenskommelser och stadgade lagar för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor i nära relationer så har inte våld mot kvinnor minskat under senaste decennierna (kriminalstatistik, 2010). Enligt

(7)

kriminalstatistik har antalet polisanmälningar gällande våld mot kvinnor har ökat med 11 procent sedan 2010.

Enligt Eliasson (2019) är hot om våld en företeelse som kvinnor måste ägna uppmärksamhet åt i sitt dagliga liv, oberoende av om de lever tillsammans med våldsamma män eller inte. Detta hot dikterar om de skall vänta ensamma på bussen sent på kvällen, om de skall jogga ensamma i en park, om de skall gå ensamma hem till en manlig bekant på en kopp kaffe eller hur de skall förhålla sig till vissa manliga kamrater. Våld har blivit en mycket viktig del av kvinnors verklighet som ingen längre kan blunda för.

Eliasson (2019) hävdar även att det emotionella, psykiska våldet är svårare att känna igen än det fysiska våldet- även för den som blivit utsatt för det. För den som hör kränkande tillmälen är utvalda för att såra eller skada självkänslan i en situation där hot och fysiskt våld också förekommer men som även sammansmälter allt detta till en enhetlig upplevelse. Eliasson anser att avsikterna för både det psykiska-, och det fysiska-, våldet är gemensamma: att dominera och kontrollera kvinnor. Det psykiska våldet och det systematiska nedvärderandet enligt Eliasson riktar sig mot kvinnors specialområden: att sköta ett hem, laga mat, ta hand om barn och inte minst den sexuella attraktionskraften, utseende och klädsel. Förutom dessa så kan våldet riktas mot kvinnans tal, upprättande, åsikter och slutligen hela kvinnans sätt att vara förlöjligas, förhånas och nervärderas. Kvinnan genom det psykiska våldet påminns konstant om sin egen värdelöshet, sedd med mannens ögon och om sitt beroende av mannen, som är den ende som står ut med henne och som försöker lära henne att bli ” bättre”. I vissa tillfällen begär mannen att kvinnan skall vara tacksam mot honom för hans engagemang, vilket därmed innebär att hon erkänner hans auktoritet och övertag. Eliasson förklarar även att män har en strävan efter kontroll och dominans av kvinnor men även där männen känner att de har en ”självklar” rätt att bedöma kvinnan på alla områden, att ingripa och även med hot eller våld tvinga kvinnan att göra det som han säger sig veta är det rätta. Utgångspunkten i det psykiska våldet handlar om den rätten de allra flesta män anser sig ha att ställa krav på och bedöma kvinnor i allmänhet och den egna partnern i synnerhet.

Fysiskt våld betraktas som den mest grundläggande formen av våld. Det är en handling som drabbar den fysiska existensen i den mening att individen konkret kan uppleva fruktan för egen skada eller död. Mäns fysiska våld mot kvinnor innebär användandet av varje form av fysisk makt där den smärtar, skadar, skrämmer, kränker och påverkar en kvinna att bland annat avstå från något hon önskar göra eller tvingas att utföra mot sin vilja (Isdal, 2009). Ekonomiskt våld mot kvinnor innebär att kvinnan inte får tillgång till de ekonomiska resurser hon behöver, vilket gör att hon blir ekonomiskt beroende av våldsutövaren. Det ekonomiska våldet kan ske genom kontroll, manipulationer och stöld av kvinnans egen inkomst och besparingar för att därmed göra henne beroende. Mannen hanterar ovarsamt familjens gemensamma resurser samt gör stora inköp på kredit som kvinnan för att rädda anseendet tvingas betala. Det ekonomiska övertaget som mannen skaffar sig stärker uppfattningen om manens självklara makt i familjen och rätten att bevara den till och med genom våld (Eliasson, 2019).

Eliasson (2019) förklarar att våld mot kvinnor även kontrollerar kvinnors sexualitet både direkt i många enskilda förhållanden och indirekt genom hotet om våldtäkt och andra typer av sexuella övergrepp i mer publika sammanhang. Kvinnligt sexuellt slaveri, inklusive pornografi och sexuella trakasserier anses vara olika former av sexuellt våld mot kvinnor. Eliasson anser även att sexualiserat våld är en term i feministisk teori som ser makt och

(8)

sexualitet som grunderna för mäns kontroll av tillgång till kvinnors kroppar. Det vanligaste formen av sexuellt våld är våldtäkt. Våldtäkt definieras utifrån att en man genom våld eller hot om våld tvingar en kvinna, mot hennes vilja, till samlag eller andra former av sexuellt umgänge (Ibid).

Enligt Heimers (2014) uppmärksammas mäns våld mot kvinnor i hög grad då det är ett problem som berör många samhällsområden. Heimers menar att mäns våld mot kvinnor innebär en betydande börda för individ, familj, samhälle samt hälso- och sjukvårdsystem. Heimers anser att mäns våld mot kvinnor behöver uppmärksammas inom socialt arbete då det leder till allvarliga konsekvenser för både individer och samhället.

Mäns våld mot kvinnor i nära relationer har de senaste åren blivit ett mer uppmärksamt ämne eftersom våldet skadar allmänt hela samhället och i synnerhet de kvinnor som blivit utsatta för mäns våld. Inom den politiska och sociala arenor, inom forskning, mänskliga rättigheter, olika myndigheters policy riktas blicken och intresset att sprida kunskap samt att hitta lösningar för detta allvarliga sociala problem. Ämnet har en stor relevans för socialt arbete, och vi som författare för denna promemoria, riktar vårt intresse att få en närmare bild av hur socialtjänsten arbetar i relation med den problematiken. Närmare sagt, det som

intresserar oss är att veta hur social arbetare ser våldsutsatta kvinnors utsatthet och hur de använder sina resurser för att stödja dem.

Med anledning av att våld mot kvinnor i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem, har vi valt att undersöka detta för att därmed öka kunskapen kring denna typ av brottslighet men även öka kunskapen kring våldsutövaren samt kvinnorna som utsätts för våld.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att utifrån socialsekreterares perspektiv undersöka våldets negativa konsekvenser för kvinnor som drabbats av mäns våld i nära relationer. Syftet är även att undersöka vilket stöd som socialsekreterare upplever att våldsutsatta kvinnor behöver.

• På vilket sätt utsätts kvinnor för mäns våld i nära relationer?

• Vilka negativa effekter framkommer efter mäns våld mot kvinnor i nära relationer? • Hur framställs våldsutsatta kvinnors behov av stöd?

1.2 Centrala begrepp

1.2.1 Mäns våld mot kvinnor i nära relationer

I den här promemoria används begreppet mäns våld mot kvinnor i nära relationer där Isdal (2009) även poängterar att våldet är mäns handling riktad mot en kvinna. Här hävdas det även att det är genom denna handling som mannen skadar, smärtar, skrämmer eller kränker kvinnan. Det kan även handla om att en man får en kvinna att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något denne egentligen vill. En negativ behandling som Bränvall (2016) vidare beskriver som kontrollerade tekniker eller våldshandlingar som män använder mot

(9)

kvinnor i nära relationer, delas in i olika kategorier av våld såsom fysiskt, psykiskt och sexuellt våld. Bränvall menar vidare på att det ekonomiska våldet är i form av kontroll över kvinnans ekonomiska situation som dessutom kan räknas in i det psykiska våldet.

1.2.2 Vanmakt

Isdal (2009) beskriver vanmakten som frustration att bli hindrad för att nå sina mål. ”I centrum för vanmakten ligger upplevelsen av att inte ha kontroll, antigen är detta över sig själv, situationen eller sina känslor. Att inte ha eller känna kontroll är central i ångest” (Isdal, 2009).

1.3 Disposition

I de föregående avsnitten har studiens introduktion, syfte och frågeställningar samt central begrepp redogjorts. I det kommande avsnittet redovisas tidigare forskning som redogör för befintlig kunskap av studiens undersökningsområde. Vidare redovisas de relevanta teoretiska ramverk inom forskningsområdet. Det teoretiska ramverket består av tre delar det vill säga olika faktorer som ger upphov till våld, mäns våld mot kvinnor samt olika typer av våld. Därefter kommer metodvalet. I detta avsnitt redovisas hur studien har utförts och metodvalet motiveras dessutom. Avsnittet därpå avser studiens resultat som redovisas under tre olika teman med efterföljande analyser. Dessa tema avser socialsekreterarnas beskrivningar av mäns våld i nära relationer, socialsekreterarnas beskrivningar av våldets negativa konsekvenser samt socialsekreterarnas beskrivningar av hur den våldsutsattas behov av stöd tillgodose. Studien avslutas med en resultatdiskussion där studiens syfte och frågeställningar diskuteras i relationer till tidigare forskning och teoretiska ramverk. Även studiens slutsatser och betydelser för det sociala arbetet kommer sammanfattas avslutningsvis.

2 TIDIGARE FORSKNING

Tidigare forskning presenteras under detta avsnitt i tre olika teman. Under det första temat redogörs materialet som insamlats för att skapa en förståelse för kvinnors våldsutsatthet. Det andra temat redogör för vilka långsiktiga och kortsiktiga konsekvenser de våldsutsatta

kvinnorna drabbas av. I det tredje temat har material insamlats för de våldsutsatta kvinnornas behov av stöd.

2.1 Kvinnors våldsutsatthet

I Holmgrens (2019) artikel belyses begreppet makt som även är en grundfaktor till att våldet mot kvinnor utförs, alltså att mannen innehar en slags maktroll. Våldet kan utövas direkt mot kvinnan eller mot någon som kvinna har ett starkt affektivt band med, som till exempel ett husdjur. Vidare beskriver Holmgren att de utsatta kvinnorna går igenom tre olika faser för att

(10)

kunna lägga sitt negativa förflutna bakom sig: först att lämna relationen, sedan att bli fri och sist att kunna skapa en förståelse för sin utsatthet. Holmgrens kritik riktar sig mot

politikernas omdefinition av begreppet "våld av män mot kvinnor" som var specifikt och tydligt, för att senare definiera det som "våld i nära relationer", vilket är ett könsneutralt begrepp.

I Simmons (2019) ”svenska kvinnors upprepade utsatthet av våld” beskrivs att våldsutsatthet ger ökad risk för att bli våldsutsatt av en annan typ av våldsutövare. Om en individ varit utsatt för flera olika våldstyper eller blivit utsatt av flera våldsutövare finns en ökad risk för att drabbas av psykisk ohälsa, än vad en annan individ som enbart blivit utsatt i en typ av relation. I studien framkommer det att olika mätningar utförts för att kunna identifiera de olika vålds associationerna. Även för att kartlägga om ökad risk finns för psykisk ohälsa om en individ innehaft flera relationer som innefattat våld. Resultatet av studien påvisar att 37% av alla rapporterade fall av våld har innefattat flera våldsutövare än en. Det framkommer även att våldet av flera våldsutövare ökar risken till psykisk ohälsa för dem utsatta. I Sareckis (2008) artikel “Våld mot kvinnor är en del av ett större våld” belyses det

att kvinnors utsatthet för våld i samhället är stort. Studien visar även att män utgör en stor majoritet bland förövarna till våld. Detta är för att männen på grund av sin större fysiska styrka och i alla fall delvis, genetiskt betingad aggressivitet genom historien har internaliserat våld som ett medel att lösa konflikter och uppnå andra mål i sin roll som män. Däremot har kvinnor ofta fått finna andra, icke våldsamma lösningar på konflikter, på grund utav sina könsspecifika beteenden. Sareckis menar att våld mot kvinnor i huvudsak är ett resultat av den så kallade könsmaktsordningen där män som grupp är överordnade kvinnor som grupp. Sareckis anser även att det finns ett samband mellan utsatthet för våld och

levnadsförhållanden, det vill säga socialt utsatta kvinnor som drabbas av betydligt mer våld än andra. Ensamstående kvinnor med små barn är till exempel tre gånger mer utsatta än andra individer i allmänhet. Det framkommer även att förövare till grova våldsbrott karakteriseras ofta av låg social status, tidigare kriminell belastning, psykisk sjukdom eller störning, missbruk med mera.

2.2 Våldets negativa konsekvenser

I artikelen ” våldsutsatta kvinnor drabbas av långsiktiga negativa ekonomiska konsekvenser” av Trygged, Hedlund och Kårehålt (2013) är syftet att framföra att våldsutsatta kvinnor drabbas av långsiktiga negativa ekonomiska konsekvenser genom sin våldsutsatthet. En av dessa svårigheter är den ekonomiska situationen, där många våldsutsatta kvinnor av olika skäl kan få försörjningsproblem. Det finns forskning som påvisar att det finns starka samband mellan att ha dålig ekonomi och ha en lång rad oönskade förhållanden som

arbetslöshet, ohälsa och utsatthet för våld. Studien visar att det finns starka samband mellan våld och den långsiktiga ekonomiska situationen efter våldet. Våldsutsatta kvinnor har en väsentligt förhöjd risk att få ekonomiska svårigheter. Detta beror på att de våldsutsatta kvinnorna ofta har lägre utbildning och inkomster innan sin våldsutsatthet i jämförelse med andra individer. Resultatet av studien påvisar att kvinnornas sämre ekonomi ligger till grund för deras kontakt med socialtjänsten men frågan ifall socialtjänsten kan bidra till att de våldsutsatta kvinnorna får en förbättrad ekonomi, blir en led i förändringsprocessen. Enligt forskarna i studien kan förbättrad ekonomi ibland vara ett första steg för att sedan kunna ta itu med andra svårigheter i livet (Ibid).

(11)

I Andersson, Heimer & Lucas (2014) artikel “Våld och hälsa” genomförs en studie där syftet är att belysa kvinnors och mäns utsatthet för sexuellt samt fysiskt och psykiskt våld i ett livstidsperspektiv där dem även väver in kopplingen mellan utsatthet för våld och olika indikatorer på ohälsa. De diskuterar att ett långvarigt stresspåslag vid namn, post

traumatiskt stressyndrom (PTSD) kan ses hos människor som utsatts för svåra traumatiska händelser. Dessa människor upplever ofta plötsliga, påträngande minnen från de

traumatiska händelserna, är överspänt vaksamma, blir lätt stressade, sover dåligt och har koncentrationssvårigheter. Vidare visar studien att individer som utsätts för våld kan uppleva självskadebeteende någon gång i livet. Enligt studien är det högre andel kvinnor som

upplever ett självskadebeteende i jämförelse med män. Forskarna diskuterar även att våldsutsatta individer kan orsaka sig själva med skador genom självmordstankar eller självmordsförsök och detta är även bakomliggande faktorer för ångest och psykisk ohälsa. Studien visar även att de våldsutsatta individerna kan uppleva psykosomatiska symtom i sitt liv. De våldsutsatta individerna kan även uppleva enstaka kroppsliga symtom, med eller utan en känd bakomliggande sjukdom. Resultatet av studien påvisar att utsatthet för sexuellt, fysiskt eller psykiskt våld kan bidra till en ökad risk för olika former av psykisk-, och fysisk-, ohälsa på kort eller långt sikt (Ibid).

I Heimers och Berglund (2016) artikel “Att ha varit utsatt för våld ökar risken för ohälsa senare i livet” belyses det att våld utöver fysiska skador leder till långsiktiga konsekvenser för både enskilda individer och familjer. Enligt denna studie har personer som sökt inom hälso- och sjukvården tillfrågats om våldsutsatthet, och resultaten visar att våld är förekommande vid ett stort antal sjukdomsbilder, inte bara vid fysiska skador utan även från

magtarmkanalen, långvariga smärttillstånd, psykosomatiska symtom, hjärtkärlsjukdomar, fetma och diabetes typ 2 samt symtom på psykisk ohälsa. Heimer och Berglund anser att våldsutsatthet har kopplingar till alla dessa ohälsoaspekter. Vidare anser Heimers och Berglund att de kvinnor som utsätts för flera typer av våld och/eller av flera förövare har ofta någon typ av psykisk ohälsa under hela sitt liv. Slutligen så visar studien även att kopplingen är betydligt mer stark när förövaren är en partner till den våldsutsatta kvinnan.

Även Lundgren m.fl. (2001) beskriver att de fysiska våldets konsekvenser ser olika ut

beroende på hur länge kvinnan stannar kvar hos mannen och vilka deras yttre villkor är. Den mest generella effekten av upprepat våld är att kvinnors självtillit skadas. De kvinnor som utsätts för fysiskt våld anses ha en negativ själv aktning och en negativ självbild. De upplever sig ofta som maktlösa, hjälplösa, rädda och föraktar sig själva. Eliasson (2019) tillägger en annan konsekvens av våldet, vilket är att kvinnor känner skam och skuld både över att ha låtit sig bli utsatta för våld och över att berätta det för någon utomstående. Lundgren m.fl. (2001) påpekar att undersökningar visar att de våldsutsatta kvinnorna lider (83%) av dem av allvarliga störningar såsom depression och 69% av dem lider av sexuella dysfunktioner. Dessa diagnostiserade psykiatriska kriterier kvarstår en lång tid efter våldsutsattheten. Lundgren m.fl. vidare noterar att 48% av de utsatta kvinnorna har försökt att ta sitt liv. Cirka 72% av kvinnorna som har försökt ta sitt liv har varit utsättas för mäns våld och 60% av dem var utsatt för sexuellt våld.

Enligt Eliasson (2019) brukar det psykiska våldet utövas i samband med det fysiska våldet. Eliasson anser att kombinationen av psykiska våld och fysiska övergrepp skapar en känsla av förvirring och hjälplöshet hos kvinnor. Extrem rädsla, hjälplöshet, förlust av känslan av att ha kontroll och hot om att bli förintad är gemensamma reaktioner på sådana upplevelser. Dessa reaktioner förekommer ofta hos långvarigt misshandlade kvinnor tillsammans med en negativ självbild och känslor av underlägsenhet, och är resultat av deras erfarenheter.

(12)

Eliasson beskriver även att post-traumatisk stressreaktion (PTSR) har visats hos mellan 33% och 85% av våldsutsatta kvinnor med olika bakgrund. Effekten av våld beror på hur mycket traumatiskt våld som kvinnorna har upplevt. De högre siffrorna förekommer under akut stress när kvinnor bland annat tvingas att lämna sina hem. Vidare beskriver Eliasson (2019) att de fysiska skadorna som är vanliga efter en våldtäkt omfattar blåmärken, irritation och ömhet i slidan, blödningar både från slidan och ändtarmen och ibland bristningar i

mellangården. Det vanligaste omedelbara emotionella reaktionerna på våldtäkt är ett allmänt kristillstånd med återupplevande av känslor som överväldigande fruktan, ängslan och oro, alternerande med känslostomhet, som visar sig dagar eller veckor efter händelsen. Även andra traumatiska reaktioner, såsom överdriven vaksamhet och försiktighet, undvikande av tankar, känslor eller situationer som påminner på plötsliga stimuli kan kvarstå länge efter händelsen (Ibid).

2.3 Våldsutsatta kvinnors behov av stöd

I Ekströms (2012) artikel ” Inte bara kvinna: våldsutsatta kvinnor och deras behov av stödkonstruktioner och komplikationer i svenskt offentligt tryck” belyser han hur

våldsutsatta kvinnor och deras behov av stöd framställs i svenskt offentligt tryck. Ekström beskriver våld mot kvinnor som ett komplext problem som berör flera politikområden och samhällsaktörer såsom rättsväsendet, häls- och sjukvården samt sociala myndigheter. Varför det berör så många politikområden och samhällsaktörer är för att det leder till svåra sociala problem, såsom social isolering, ekonomiska problem, svårigheter med bostadssituationen och sjukskrivningar. De våldsutsatta kvinnorna förlorar helt självförtroende och de anklagar ofta sig själv för att ha orsakat mannens raseriutbrott. Den förlorad självkänslan, rädslan för misshandel och rädslan för vad som ska händ med hemmavarande barn anges som förklaring till varför kvinnor som utsätts för våld av närstående inte bryter upp. Studieresultatet som svarar på artikelns syfte visar att socialtjänsten ska vara lyhörd och bedriva uppsökande arbete för att nå de kvinnor som är i behov av stöd. Uppföljningar och utvärdering av de samlade insatserna i kommunen bör ske kontinuerligt för att identifiera behovet av andra eller ytterligare åtgärder (Ibid).

I enlighet med Ekström (2012) betonar även Berglund och Heimers (2011) vikten av adekvat hjälp. Berglund och Heimers hävdar värdet av att fråga kvinnor om sin våldsutsatthet och relevansen av att det bör bli en ”rutin”. Det finns större risk för att våldsutsatta kvinnor inte får adekvat hjälp och behandling. Berglund och Heimers anser även att de våldsutsatta kvinnorna söker vård nästan överallt, men få vågar berätta om sin situation spontant. Flera undersökningar påvisar att de våldsutsatta kvinnorna inte väljer att berätta för sina gynekologer att de exempelvis varit utsatta för våld. Av de våldsutsatta kvinnor är det endast en minoritet som söker vård efter den senaste fysiska misshandeln och det är inte säkert att våldet avslöjas även då, om inte en direkt fråga ställs. För att diagnostik och behandling av de våldsutsatta kvinnorna förbättras behöver vården ha rutinfrågor om våldet. Enligt Berglund och Heimers (2011), om hälso-, och sjukvården inte frågar efter våldsutsatthet förblir våldet osynligt, eftersom få avslöjar sin våldsutsatthet om de inte ställas inför en direkt fråga om våld.

I Heimers (2008) artikel “Vården har en nyckelroll i att avslöja våld och hjälpa kvinnor” belyses våld ur ett samhällsperspektiv, där våld i alla sina former anses som en brottslig akt vars upptäckande samt angripande är samhällets ansvar. I artikeln diskuteras våldet mot

(13)

kvinnor på en global nivå där global forskning presenterar en hög andel kvinnor, uppemot 69% som någon gång fallit offer för fysiskt våld. Artikeln belyser även att enligt WHO drabbas mellan 6–47% av vuxna kvinnor för sexuella övergrepp, och enligt BRÅ sker övergreppen mot kvinnorna i de flesta fall av för kvinnan en känd man. Vidare presenteras en del svenska forskningar samt studier, där det framkommer att endast 5% av de kvinnor som faller offer för fysiskt våld väljer att polisanmäla sina förövare, samt att dessa kvinnor överlag känner större förtroende för vårdpersonal än för polisen, vilket i sin tur leder till att det är dit de väljer att vända sig till. Avslutningsvis behandlar artikeln det faktum att vården har ett särskilt ansvar i att motverka våld och att detta skall vara en obligatorisk kunskap för all vårdpersonal, med tanke på att vården är en plats där ett offer för sexuellt eller fysiskt våld först vänder sig till (Heimers, 2018).

3 TEORETISK RAMVERK

Detta avsnitt inleds med en redogörelse för patriarkatet och det strukturella maktförhållandet mellan män och kvinnor. Här förtydligas det hur de patriarkala

föreställningarna för mäns höghet och synen på kvinna som underlägsen ger upphov till våld. Sedan fortsätts detta avsnitt med en andra del av det teoretiska ramverket som beskriver mäns våld mot kvinnor, våldets normaliseringsprincip samt bakomliggande faktorer som orsakar våld mot kvinnor i nära relationer. Avsnittet avlutas med en tredje del som handlar om olika våldstyper som utövas av män gentemot kvinnor i nära relationer.

3.1 Patriarkat och det strukturella maktförhållandet mellan män och

kvinnor

Enligt Lindgren (2005) finns det flera centrala begrepp och ståndpunkter inom den feministiska rörelsen som redogör för samhällelig makt. Det som är centralt inom dessa begrepp och ståndpunkter är antagandet att samhället är organiserat efter kön och att kvinnor har mindre makt än män. Ett av de centrala begreppen inom den feministiska våldsforskningen är patriarkat. Patriakatet kan förstås som den samhälleliga struktur som bygger på manlig dominans och kvinnlig underordning. Enligt den feministiska våldsforskningen anses inte könsmaktsordningen vara en naturlig ordning utan något som människor har skapat. Lindgren beskriver att de patriarkala föreställningarna om mäns höghet och synen på kvinnan som underlägsen framhålls i flera rapporter som en orsak till våld mot kvinnor. Enligt Lindgren kan mäns våld mot kvinnor kopplas till en maktobalans mellan män och kvinnor på en strukturell nivå. Eliasson (2019) förklarar att våld mot kvinnor är ett utav de faktorer som bär upp det patriarkala samhället, det samhället som betraktar mannen som den ”verkliga människan”, ”medborgaren”, ”arbetaren”, ”politikern” och så vidare. Även det samhället som endast erkänner kvinnors insatser, om de är mäns medhjälpare i det offentliga livet eller sexuella partner i det privata livet.

Inom den feministiska forskningen har statens roll diskuterats när det gäller könsjämlikhet. Staten enligt den feministiska forskningen upprätthåller mäns överordning över kvinnor

(14)

genom den lagstiftning som styr statens verksamhet inte är objektiv, utan har en inbyggd partiskhet till fördel för män. Staten utgår från en manlig norm och företräder mäns intressen. Detta innebär att staten betraktar och behandlar kvinnor så som män betraktar och behandlar kvinnor. Enligt den feministiska forskningen och utifrån deras perspektiv och syn på staten, hävdas det att statlig makt och patriarkatmakt är likställda. Enligt den feministiska forskningen anses det även att det är omöjligt att använda staten och lagen för att producera jämlikhet mellan kvinnor och män, om statlig makt är under patriarkatet. Lagstiftning som utgår från en ”manlig” objektivitet kommer snarare reproducera könsojämlikhet än motverka den (Bränvall, 2016).

3.1.1 Jämställdhet

Lindgren (2005) förklarar att det politiska begreppet jämställdhet anses vara könsblint inom stora delar av feminism. Detta är för att begreppet bygger på en liberal idé om alla människors lika värde, vilket endast anses bidra till att dölja den maktobalans som faktiskt råder mellan män och kvinnor. Lindgren (2005) anser att Rätten producerar en manlig norm och därmed riskerar att missgynna kvinnor, trots en formellt könsneutral lagstiftning samt en grundlagsstadgad likabehandlingsprincipen. Vidare anser Lindgren att en traditionell syn på kön genomsyrar både lagförarbeten och lagstiftning såväl som rättstillämpning, utan någon ansats till reflektion eller problematiserande av kön.

Jämställdheten i de nordiska jämställda länderna beskrivs av den norska socialpsykologen Hanne Haavind (1982) som hävdar att kvinnlighet och manlighet får se ut hur som helst: kvinnor kan delta i yrkesliv, politik med mera, män kan ta hand om små barn, de kan välja olika sätt att uttrycka sin identitet och organisera sina liv, på villkor att de bevarar könshierarkin. Haavind beskriver vidare att kvinnor i de nordiska jämställda länderna alltid måste bedömas i relation till män och får inte hamna i överläge (Eliasson, 2019). Eliasson (2019) klargör att mannen har historiskt och kulturellt haft makten både i samhället och i familjen. Mannen betraktas som norm för människan och konsekvensen av detta är att kvinnor och deras behov osynliggörs. Kvinnor betraktas som ofullständiga eller avvikande människor, även om detta inte sker medvetet. Eliasson förklarar även att det finns en uppfattning om att män är mer lämpade att ha makt i arbetslivet och i samhället i övrigt. När kvinnor klagar över den orättvisa maktfördelningen bollas problemet tillbaka till kvinnor själva, som inte anses vilja ta ansvar, som inte väljer rätt utbildning, eller anses ägna för mycket tid åt familjen.

Regeringskansliet (2005) anser att de patriarkala föreställningarna om mäns överhöghet påvisar ofta den maktordning som bygger på att kvinnor och män tilldelas olika roller vilket ger dem olika uppsättnings rättigheter till exempel i fråga om ägande, arv, utbildning yrkesval etcetera. I denna maktordning är det män som har starkare roller och som dominerar. ”Kultur”, ”tradition” samt ”attityder” liksom religion tolkas av till grund enbart av män och detta innebär att manliga konstruktioner av könsstereotyper med regler för hur en individ ska uppträda skall följas samt att klä sig och förhålla sig till andra. Kvinnornas frihet på grundläggande områden i livet begränsas starkt av den kultur, tradition och attityd som tolkas av män. De maktstrukturer som finns styrs av informella koder som premierar mäns sätt att umgås med och förhålla sig till andra män. I dessa maktstrukturer betraktas kvinnorna som avvikare och som bristfälligt förstår eller acceptera de manliga koderna. Enligt Regeringskansliet anses den patriarkala föreställningen om mäns höghet som en orsak till våld mot kvinnor. Vidare anser Regeringskansliet att den patriarkala föreställningen utgör

(15)

svårigheter för att bestraffa den manliga våldsutövaren i många av fallen. Exempelvis kan mäns tolkningsföreträde i egenskap av normgivare och normdefinitioner samt överordnade göra det svårare för kvinnor att bli trodda när de berättar om våld, hot och sexuella övergrepp.

3.2 Våldets normaliseringsprincip

Enligt Lundgren m.fl. (2001) har förståelsen av våldet förändrats genom tiderna. Lundgren m.fl. menar att begreppet om våldets normaliseringsprocess fångar in dessa förändringar genom att peka på att de våldsutsatta kvinnorna lever i en process där våldshandlingarna successivt får en ny betydelse. Våldet har fått en ny betydelse genom att mannens våldshandlingar har blivit giltiga även för kvinnan, och kvinnan övertar mannens tolkningar av våldet som ett uttryck för hennes misslyckande.

Enligt Eliasson (2019) deltar båda könen i osynliggörandet av ojämlikheten och kvinnor deltar i upprätthållandet av sin egen underordning. Vidare beskriver Eliasson att alla viktiga traditioner och seder i samhället bärs upp av en ideologi om våld, som rättfärdigar undantag från lagar och grundläggande principer om rättvisa och allas rätt till skydd för deras liv. Eliasson förklarar dessutom att mannens ställning i familjen är viktigare än kvinnans skydd mot hans våld, det finns motsvarande ideologi och ett tänkande som omfattas av de flesta och som ursäktar samt förklarar bort hans beteende utan att verkligen ifrågasätta mannens handlande. Eliasson beskriver hur mansdominansen anses vara ett naturgivet fenomen. Det anses vara ”normalt” att män dominerar kvinnor, men där det ”då och då” kan glida över till direkt våld och att de egentligen ”inte menar något allvarligt”. De grova uttrycken betraktas enbart som oavsiktliga språkliga övertramp, istället är män självklara, historiskt och kulturellt givna, dominanta över kvinnor (Ibid).

Enligt våra manliga normer för socialt umgänge förväntar sig både kvinnor och män att män i sin egenskap på olika sätt skall visa sitt socialt och kulturellt definierade övertag (Eliasson, 2019). Eliasson anser att mäns våld ingår i en ideologi om män och manlighet som tjänar till att upprätthålla mäns dominans över kvinnor både i privata relationer och i samhället. Enligt Eliasson beskrivs även män som våldsamma av naturen. Att visa sitt dåliga humör, sitt missnöje med någon i underläge, att uppträda aggressivt eller hotfullt är en del av det normala manliga beteendemönstret, speciellt inom familjen.

Eliasson (2019) anser att män uppfattas som tillförlitliga och har som regel bättre social status. De har en vana att tala för sig själv. Män uppfattas i allmänhet som mer trovärdiga och sympatiska än kvinnor i många olika sammanhang. Vidare anser Eliasson att kvinnors intresse av skydd, och deras rätt att leva utan hot till liv, är underordnat andra intressen. De blir ofta inte trodda när de söker skydd och hjälp hos olika myndigheter, som väntar tills våldet är ett tragiskt faktum, istället för att ta kvinnans rädsla på allvar. Enligt Eliasson har vi nedärvda signaler, icke- medvetandegjorda social och kulturella normer för kvinnors och mäns upprättande, som tillåter män att utöva våld. Eliasson menar att människan utan medvetenhet förväntar sig att män skall ha övertaget över kvinnor och barn och se till att bevara det- även med våldsamma medel.

(16)

3.3 Individualpsykologiskt perspektiv som förklaringsmodell

En förekommande förklaringsmodell för att få en bredare förståelse kring mäns våld mot kvinnor är individualpsykologi. Enligt detta synsätt knyts våldet till den enskilde våldsutövande (mannen), mannen betraktas som ”störd, ”sjuk” eller på annat sätt ”avvikande” och förklaringen till varför han väljer att använda sig utav våld, söks i hans personlighet (Lundgren m.fl., 2001). Enligt Lundgren m.fl. ligger föreställningen av våldet som enstaka, avvikande händelser utövat av speciella onormala män.

Utifrån det individualpsykologiska perspektivet anses våld som en rad mer eller mindre isolerade handlingar utförda av en sjukförklarande misshandlare. Denna misshandlare blir lätt framställd som den speciella, patologiske mannen som har genomlevt en kärlekslös barndom och ännu brottas med djupa, patologiska frustrationer i en kall och kärlekslös relation och som under tiden löser sitt problem genom våld (Lundgren m.fl., 2001).

Eliasson (2019) förklarar att män medvetet eller omedvetet anser sig ha rättigheter i fråga om kvinnor, särskilt kvinnor de har eller har haft en nära relation till. När dessa rättigheter upplevs hotade eller ifrågasatta tillgriper de handgripligt våld. När män känner sig makt hotade, när de tror att de förlorar kontrollen provoceras de att använda aggression eller liknande medel för att tillfoga sin motpart skada.

3.3.1 Maktlöshetsteori

Maktlöshetsteorin är en grundval för att förstå sig på våld. Isdal (2009) beskriver våld som en reaktion på vanmakt och maktlöshet. Olika sammanhang kan skapa olika nivåer av maktlöshet som i sin tur leder till olika former av våld. Våld kan uppfattas som makthandlingar, och makten som maktlöshetens medicin. I våldet som män använder mot sin hustru eller partner visar sig tydligt i hur mäns förväntningar om kvinnors anpassning och ”underkastelse” skapar en maktlöshet som dessa män bemästrar med våld. Män som har vålds-eller aggressionsproblem hanterar vanmakten och maktlösheten genom våld. I själva våldsögonblicket anser våldsutövaren att han får ha makt och kontroll. I stället för att vara helt utan kontroll är det plötsligt mannen som bestämmer. Från att inte var lyssnad på till att bli hörd, från att vara utan betydelse till att betyda allt. Män som utöver våldet känner sig mäktiga i själva våldsögonblicket och det är det som betyder mest. Mäns våld mot kvinnor orsakas av en upplevelse av maktlöshet snarare än en önskan eller behov av makt. Problemet är att vanmakten utvecklas i förhållande till ett förväntningssystem, det vill säga hur en man på djupast sett förväntar sig att en kvinna ska förhålla sig till en denne (Ibid).

4 METOD

I detta avsnitt behandlas studiens undersökningsmetod. Metodvalet, urvalet,

tillvägagångssättet samt vilka utmaningar som vi har bemött under genomförandet av metoden kommer att diskuteras och analyseras. Avslutningsvis diskuteras det kring studiens tillförlitlighet och etiska aspekter.

(17)

4.1 Metodval

Denna studie tillhör den kvalitativa forskningstradition som enligt Larsson (2005) utgår från individens subjektiva upplevelser utifrån hennes egna ord, uttryck och

meningsbeskrivningar. Den kvalitativa metoden enligt Bryman (2011) innefattar metoden att forskaren/forskarna först har generella kunskaper om undersökningsområdet och utformar därpå forskningens syfte. Vidare menar Bryman (2011) att forskare kan använda sig av en induktiv ansats för att hitta relevanta material som ska läggas till grund för studien och som därefter används för att analysera och förstå resultatet. Den här studien följer alltså den kvalitativa traditionen.

I den här kvalitativa studien har vi valt att använda oss utav intervjuer. Genom utföringen av semistrukturerade intervjuer fångades intervjupersonernas upplevelser samt berättelser gällande kunskapen inom deras yrke. Enligt Bryman (2011) kan respondenterna ge utförliga svar utifrån intervjuguidens frågor, vilket skulle skapa svårigheter i en enkätstudie då svaren skulle vara väldigt korta. I en semistrukturerad intervju är sannolikheten väldigt låg för att få otydliga svar då en följdfråga kan ställas och där möjligheten finns för att komplettera sitt svar samt minimala risker för att missförstånd skapas. Utifrån den tidigare forskningen som författarna utformat i studien har intervjuguiden skapats, detta för att besluta vilka frågor som är viktiga utifrån tidigare forskningsteman. Att studiens teman har en koppling till intervjuerna är enligt Larsson (2005) väldigt positivt. Två inledningsfrågor formuleras i intervjuguiden som berör respondenternas yrke samt arbetserfarenhet av att handlägga ärenden gällande studiens syfte. För att sätta igång intervjun läser författarna upp studiens syfte samt ger möjlighet för respondenten att presentera sig själv. Att ge respondenten möjlighet till att presentera sig själv samt utforma inledningsfrågor kan skapa en lättnad för respondenten att uttrycka sig fritt eftersom ett avslappnat samtal öppnas upp.

4.2 Litteraturgenomgång

Bryman (2011) förklarar att litteraturgenomgångar som rör det tema man är intresserad av utgör ett avgörande steg när man forskar. Bryman beskriver en så kallad narrativ litteraturgenomgång som är en traditionell form av litteraturgenomgång, där forskaren ger en beskrivning om vad som redan är känt om intresseområdet och om den fungerar som en upptakt eller introduktion till den egna undersökningen. Denna typ av litteraturgenomgång har underlättat arbetet genom att inhämta kunskaper som redan är känt om ämnet och temat för att sedan utforma studien. Den tidigare forskningen samt annan litteratur som används i denna promemoria är resultatet av en litteraturgenomgång. De granskades och sågs till att det relevanta för studiens syfte och frågeställningar innan datainsamlingen påbörjades. Det inhämtats nio vetenskapliga artiklar från Mälardalens högskolas databas, där sökningen skett via Social Services Abstraks samt PsycINFO. Materialet har även inhämtats från kurslitteraturer och annan lämplig litteratur för att därmed kunna ge en bild av forskningsområdet samt rama in de aktuella forskningsfrågorna.

(18)

4.3 Urval och tillvägagångsätt

Respondenterna för denna promemoria har varit handläggare på socialtjänsten på stöd och skydd inom våld i nära relationer. Enligt Bryman (2011) är det av stor vikt att målgruppen skall kunna besvara studiens syfte. Respondenterna har innefattats av sex socialsekreterare som arbetar med myndighetsutövning för våldsutsatta individer. Handläggarna arbetar i en kommun i Sverige som innefattas av cirka 150 0000 medborgare. Dessa respondenter kommer att i promemorian vara anonyma och benämnas med respondent 1, respondent 2, respondent 3, osv. För att kunna utföra dessa kvalitativa intervjuer kontaktades enhetschefen på stöd och skydd, där syftet med studien framfördes samt hur länge intervjun kommer att hållas då den testats innan själva utförandet av en frivillig, detta ledde därpå till vidare kontakt till samtliga klienthandläggare på enheten. Vi som författare kontaktade enhetschefen i väldigt god tid för att skapa bättre förutsättningar i form av tid och planering. Kontakt togs med samtliga handläggare som uppgav att de kan ställa upp på en intervju. När det senare skulle kontaktas på nytt för att utföringen av intervjuerna skulle utföras kunde en del inte ställa upp då de uppgav att det arbetar hemifrån, sjukskrivningar samt för hög arbetsbelastning.

Det har varit svårt att få tag på handläggare på socialtjänsten inom våld i nära relationer på grund av Covid-19 som påverkat hela samhället väldigt negativt. Till en början under uppsatsens gång hade vi kontakt med många handläggare som uppgav att de kan ställa upp på en intervju. Efter att Corona-viruset påverkat arbetena har de anställda fått arbeta hemifrån för det mesta, vilket har lett till svårigheter i vår planerade tid.

4.4 Databearbetning och analys

Genomförandet av intervjuerna utformades på respondenternas enhet, samtliga befann sig på samma område vilket underlättade arbetet för oss som studieförfattare. Alla forskningsetiska aspekter förklarades till respondenten för att sedan kunna ha inspelningar till att transkriberas. I genomförandet av intervjuerna deltog båda studieförfattarna för att underlättning skulle skapas i resultatdelen samt för att få erfarenhet i personliga bemötanden gällande intervjuer. Författarna delade upp intervjuerna genom att intervju varannan gång, medan den andre observerade. Intervjuerna genomfördes genom att följa intervjuguiden i punktform och avslutningsvis tackade stort för att respondenten ställt upp.

För att tolka och analysera det insamlade materialet har vi genomfört en så kallad tematisk analys. Bryman (2011) förklarar att utifrån en tematisk analys granskas data för att hitta centrala teman som kan urskiljas både mellan och inom olika delar av utskrifterna. Enligt Bryman är ett utav de viktigaste aspekterna vid identifiering av teman kodning av det transkriberade. För att möjliggöra denna processen behöver alla intervjuer transkriberas. Kodning i samband med analys av kvalitativa data innebär en process där data bryts ner i sina beståndsdelar och dess delar ges en etikett eller ett namn. Denna process gör det möjligt att den insamlade data blir mer hanterlig än vad det skulle varit om man enbart, upprepade gånger hade lyssnat på inspelningarna. Bryman förklarar även att man skapar mening i data genom att koda data. Dessa data tolkas också genom att man försöker koppla samman meningsskapande i de forskningsfrågor som utgjorde startpunkten och med den litteratur och de teoretiska begrepp som kommer till användning för att belysa frågeställningen. Dataanalysen innebär reduktion av data, det vill säga att man reducerar den stora mängden

(19)

data som forskaren har samlat för att göra dem meningsfulla. Vi har genomfört hela denna process som Bryman benämner för tematisk analys för att tematisera det insamlade materialet. De utarbetade resultatet har vi samlat i avsnittet för resultat och analys, under tre huvudtemans med underrubriker. Dessa övergripande teman är socialsekreterarnas beskrivningar av mäns våld mot kvinnor i nära relationer, socialsekreterarnas beskrivningar av vålds negativa konsekvenser samt socialsekreterarnas beskrivningar av hur den våldsutsattas behov av stöd tillgodoses. De teoretiska resonemang som samlats i denna studie har varit behjälpliga både i framtagande av teman samt för att tolka och förstå respondenternas beskrivningar.

4.5 Studiens tillförlitlighet

Enligt Bryman (2011) finns det fyra delkriterier när det gäller tillförlitligheten i kvalitativ forskning och dessa är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt möjligheten att styrka och konfirmera. Tillförlitlighetskriteriet som rör trovärdighet i en kvalitativ studie avgör hur pass acceptabel studieresultat är i andra människors ögon. Att skapa en trovärdighet i resultaten enligt Bryman inbegriper både att man säkerställt att forskningen utförts i enlighet med de regler som finns och att man rapporterar resultaten till de personer som är en del av den sociala verklighet som studerats, för att därmed kunna bekräfta att forskaren uppfattat verkligheten på rätt sätt. För att säkerställa detta krav så kommer respondenterna få del av studiens resultat. Respondenterna kan då se om forskarna har utfört studien i enlighet med de regler som finns och att forskarna har uppfattat verkligheten på rätt sätt.

Enligt Bryman (2011) är det andra tillförlitlighetskriteriet överförbarhet som visar hur resultaten är till en annan miljö eller andra personer som inte deltagit studien. Denna studie omfattar överförbarhets kriterium i mindre omfattning då urvalet inte är tillräckligt stort. Dock kan detta kriterium ändå vara relevant med liknande erfarenheter och kunskaper. Det tredje tillförlitlighetskriteriet är pålitlighet som innebär att forskaren ska ha ett granskande synsätt under alla faser av forskningsprocessen. Bryman (2011) förklarar att forskarna ska anta ett granskande synsätt för att kunna bedöma en undersökning i termer av detta delkriterium när det gäller tillförlitlighet. Vidare beskriver Bryman att forskarna säkerställer att det skapas en fullständig och tillgänglig redogörelse för alla faser av forskningsprocessen, forskningsfrågor, val av undersökningspersoner, fältanteckningar, intervjuutskrifter, beslut rörande analysen av data osv. Dessa rekommendationer är viktiga för att inte lägga egna värderingar i studien. Därför har studieförfattarna haft ett kritiskt förhållningssätt under hela forskningsprocessen. Bryman förklarar vikten av att diskutera och argumenterar alla studiens delar och förhålla sig till studiens syfte samt skapa en röd tråd. För att säkerställa detta krav har vi som författare i denna promemoria, kontinuerligt försökt att förtydliga och skriva argument till varje del av studien, det vill säga syfte, frågeställningar, tidigare forskning och så vidare.

Det fjärde delkriterium handlar om möjligheten att styrka och konfirmera. Detta kriterium enligt Bryman (2011) innebär att forskaren utifrån insikten att det inte går att få någon fullständig objektivitet i en samhällelig forskning försöker säkerställa att hen agerat i god tro. Med andra ord innebär det att forskaren inte medvetet låtit personliga värderingar eller teoretisk inriktning påverka utförandet av slutsatserna från en undersökning. I denna

(20)

studien granskades alla delar av arbetet genom att diskutera och argumentera varje del med hjälp av de teoretiska resonemangen.

4.6 Forskningsetiska principer

Enligt Bryman (2011) finns det fyra svenska forskningsetiska principer. Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Till en början uppgav studieförfattarna de fyra forskningsetiska principernas innebörd. Genom att informera respondenterna om studiens syfte så uppfylldes informationskravet. Samtyckeskravet innebär att de berörda skall informeras om att de av egen vilja väljer att ställa upp på intervjun och att den är frivillig samt kan upphöra när respondenten känner för det. Detta krav uppfylldes genom att de berördas samtycke inhämtades. I detta fall var samtliga respondenter vuxna vilket innebär att samtycke från förälder/vårdnadshavare inte behövs. Konfidentialitetskravet innebär att alla uppgifter som framkommer i undersökningen gällande de berörda individerna skall behandlas konfidentiellt samt att deras personuppgifter skall behandlas på så sätt att obehöriga inte kan ta del av uppgifterna (Bryman, 2011). Därpå fick de berörda information om att deras personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt. Den sista forskningsetiska principen innebär att den information som samlas in för studien enbart kommer användas för att kunna uppfylla undervisningsändamålen. Till sist gav studieforskarna information till respondenterna gällande att de insamlade data enbart kommer att användas för att kunna fullfölja uppsatsens mål. Studieförfattarna valde även att fråga de berörda ifall ljudinspelning var godtagbart för att transkriberas, vilket samtliga uppgav var acceptabelt.

5 RESULTAT OCH ANALYS

Intervjupersonerna som deltog i denna promemoria är socialsekreterare på socialtjänsten på enheten för stöd och skydd inom våld i nära relationer, i en kommun i mellan Sverige. Socialsekreterarna har mellan 1 och 15 års arbetslivserfarenhet inom området våld i nära relationer och deras gemensamma arbetsuppgifter är att utreda våldsutsatta individer utifrån deras behov av stöd och behandling. Respondent 1 förtydligar att arbetet handlar om handläggning inom socialtjänstlagen (SoL). Som socialsekreterare på socialtjänsten utreder de individer som blivit utsatta för våld i nära relationer vilket innebär våld från familjemedlem, partner eller annan närstående. Socialsekreterarna arbetar även med våldsutövarna och utreder deras behov av stöd och behandling. Respondent 5 förklarar att hen arbetar med att utreda våldsutsatta kvinnor men även med våldsutövarna. På grund av Dataskyddsförordning (GDPR) kommer respondenterna i denna studie vara anonyma och benämnas som respondent 1, 2, 3 och så vidare.

(21)

5.1 Socialsekreterarnas beskrivningar av mäns våld mot kvinnor i nära

relationer

I följande avsnitt presenteras socialsekreterarnas beskrivningar av hur kvinnor utsätts för mäns våld i nära relationer.

5.1.1 Kvinnor utsätts för olika former av våld

Samtliga respondenter uppger att det finns olika former av våld som utövas av män gentemot kvinnor. Respondenterna nämner fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, ekonomiskt våld, latent och försummelse som kvinnor utsätts för av sin man, partner eller en närstående. I vissa tillfällen kan kvinnor utsättas för en kombination av dessa våldstyper, exempelvis kan en kvinna utsättas för både fysiskt och psykiskt våld eller en annan typ av våld på samma gång.

En respondents förtydligande angående olika våldstyperna som kvinnor utsätts för av sin man eller partner.

Det finns fysiskt våld, allt från slag, sparkar och knuffar. Psykiskt våld; det kan vara allt från förföljelse till terrorisering, förolämpning, säga fula saker, kalla folk för hora osv. Sexuellt våld, kvinnor blir utsatt för sexuella handlingar mot sin vilja. Ekonomiskt våld, oftast är det mannen som tar kontroll över ekonomin, tvingar kvinnan att skriva på lån eller skriva på papper som är väldigt ofördelaktiga för henne som kan göra att hon hamnar på lån med hög ränta eller att hon står och betalar för en bil fast det är mannen som står som ägare. Försummelse, det är oftast äldre, utvecklingsstörda eller förståndshandikappade som råkar ut för det, dessa individer brukar inte får den vård de behöver av exempelvis barnen eller så. Det finns materiellt våld som handlar om att kvinnors ägodelar exempelvis kläder, värdefulla saker, smycken foton osv förstörs av mannen (Respondent 1).

För att förstå vilken våldstyp kvinnan har blivit utsatt för så använder socialsekreterarna bedömningsmateriel. Respondent 2 berättar att de använder ett bedömningsmaterial som kallas för FREDA1 för att kunna se vilken våldstyp klienten blev utsatt för. I de flesta tillfälle

är klienten utsatt för flera typer av våld samtidigt. Respondent 3 uppger att de flesta kvinnor utsätts för en kombination av olika våldstyper. En kvinna som utsätts för sexuellt våld, utsätts även för psykiskt våld samtidigt till exempel. Det sexuella våldet blir att mannen genom hot och våld tvingar kvinnan mot hennes vilja till samlag eller andra former av sexuellt umgänge och det psykiska våldet handlar om att kvinnan skadas emotionellt, det vill säga att deras självkänsla nedvärderas och såras.

En kvinna kan utsättas för olika våldstyperna samtidigt, det är en kombination. Att kvinnan är utsatt för våld, är hon utsatt för fysiskt våld där han slår henne samtidigt är hon utsatt för både ekonomiskt där hon inte får tillgång till sina pengar, sexuellt våld och psykiskt där hon blir tvingad till sexuella handlingar mot kvinnan vilja som skadar henne både emotionellt och fysiskt (Respondent 3).

Vidare uppger fyra respondenter att det psykiska våldet är det vanligaste våldet som utövas av män gentemot kvinnor. Enligt respondenter 6, 4, 2 och 5 stöter de främst på psykiska våldet och det är det våldet som är svårt att anmäla. Respondent 4 förklarar att ” Det

1 FREDA är ett bedömningsmaterial som innefattas av olika frågor som handläggarna använder sig av,

(22)

vanligaste våldet som jag uppmärksammar är det psykiska våldet och det är ju det våldet som är svårt att anmäla”.

5.1.2 Bakomliggande orsaker till mäns våld mot kvinnor

Flera respondenter uppger att det patriarkala föreställning om mäns höghet och synen på kvinna som underlägsen kan vara bakomliggande faktorer som orsakar mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Fyra av sex respondenter förklarar att våld i nära relationer beror på en maktobalans mellan kvinnor och män som skapas av män för att ha kontroll över kvinnor. I dessa patriarkala tänkande anser män att de är mer värda än kvinnor och har rättigheter att upprätthålla makt och kontroll över kvinnor. En av respondenterna förklarar jämställdhet när det gäller orsaker till mäns våld mot kvinnor.

Det är jämställdhet som är en grundfråga gällande våld i nära relationer. Jag tänker att det orsakerna ligger fortfarande så långt bak i tiden att män ska makt och kontroll över kvinnor. Det tänker jag är den största orsaken och det är just därför det är främst män som utövar våld mot kvinnor. Så jag tänker det är en grundläggande faktor men det finns ju andra faktorer också (respondent 6).

En annan grundläggande faktor för mäns våld gentemot kvinnor i nära relationer är mäns psykiska mående. Detta innebär att våldet utövas av män som är störda och psykiskt sjuka. Dessa störda eller psykiskt sjuka män har oftast genomlevt mycket trauma i barndomen och har själva varit utsatt för våld (Respondenter 1 och 4). Respondent 1 förklarar att mannen i de flesta våldstillfällen inte har förståelse kring det han gör, alltså för det han gör fel och att han inte har rätt till att agera i våld. Dessa män har oftast någon form av diagnos eller låg begåvning. En respondent förtydligar angående våldsutövande män som själva varit utsatta för våld i barndomen på följande sätt:

De som utövar våldet, de har själva varit utsatt för våld. Det kan vara att man blivit slagen som barn och sen kan det naturligtvis vara att den här personen gör så här mot sina barn och fru för få kontroll på de (Respondent 4).

5.1.3 Analys

Av resultatet framkommer det att kvinnor utsätts för olika typer av våld såsom fysiskt våld, psykiskt våld, ekonomiskt våld och så vidare. Enligt respondenterna utsätts kvinnor i de flesta fall för en kombination av våld, det vill säga att kvinnan utsätts för två eller fler typer av våld på en och samma gång men att personen i fråga tror att de enbart utsätts för en våldstyp. Detta kan kopplas till vad Sareckis (2008) menar med att våld mot kvinnor är en del av ett större våld. Detta kan innebära att om en kvinna utsätts för sexuellt våld så utsätts hon på samma gång för fysiskt och psykiskt våld och en kvinna som utsätts för ekonomiskt våld så utsätts hon för psykiskt våld samtidigt. Ifrån den här konstaterande, mäns våld mot kvinnor i nära relationer är mycket komplicerad eftersom man inte kan se enbart en typ av våld som ett enskilt fenomen. Den enskilda märkliga företeelser är en del av en större helhet. Helhetsperspektiven öppnar möjligheter att kunna se på tydligare sätt ”grammatiken” av mäns våld mot kvinnor i varje individuellt fall.

Eliasson (2011) beskriver mäns våld mot kvinnor som mångfacetterad och att det är svårare att urskilja en typ av våld från en annan. Respondenterna för den här studien menar att det är svårt att känna igen det emotionella eller psykiska våldet när en kvinna utsätts för fysiskt

(23)

våld eller någon annan typ av våld. Detta är för att allt från kränkande behandlingar och hot till fysiskt våld sammanställer till en enhetlig upplevelse. Att uppleva hot och våld kan variera från fall till fall, men den kan också variera i grad av allvar. Att bli hotad kan generera mindre personliga konsekvenser än om man konstant utsatts för våld. Graden av kränkning och graden av våldets brutalitet spelar också en avgörande roll. En faktor som komplicerar den här promemoria är att de kvinnor som var eller är utsatta för mäns våld i nära relationer har själva svårt att känna igen de olika typer av våld när de utsätts för våldet av den man som hon känner; till och med ifall den mannen är den hon är förälskad i. Mäns våld mot kvinnor leder i vilket fall som helst till allvarliga konsekvenser för den kvinna som blev utsatt för sådana omänskliga behandlingar.

Våldet mot kvinnor i nära relationer är mer vanligt än det man känner till. Detta våld kan finnas med i enstaka tillfällen, vid olika sammanhang av familjens relationer och vid olika grad av allvarlighet. Simmons (2019) menar att sådana situationer kan skapa risk för individen att utsättas för våld upprepade gånger. I vår teoretiskt ramverk beskrivs det att tusental kvinnor i det nutida samhället blir drabbad av mäns våld som upprepas konstant eller periodvis. Dessa kränkande behandlingar och hot som dessa kvinnor utsätts för är en del av vardagen och beräknas som normalt. När mäns våld normaliseras, förlorar hela samhället sin normativa kompass om det som är rätt och fel. I en sådan situation, kan det florera många argument som minskar våldets allvarlighet, orsaker och dess konsekvenser. Det som respondenterna beskriver har stora liknelser med det som redogörs i tidigare forskning och det som de olika teoretiker inom feminismen beskriver, att mäns våld mot kvinnor riktar sig till att dominera och kontrollera kvinnan.

Enligt majoriteten av studiens respondenter beskrivs det att patriarkala föreställningar som ligger bakom mäns våld mot kvinnor. Det är i detta mäns överlägsens positionering och deras sinne på kvinnans underlägsenhet som är uttrycket för det patriarkala systemet. Det här tankemönstret liknar Eliasson (2011) argumentation om grundfaktorn som orsaker våld, som är det patriarkala föreställningen. Våldet relateras till maktobalans mellan könen som inte är en naturlig ordning, utan detta skapas av män för att ha kontroll över kvinnor. Liknande resonemang finner vi också hos andra teoretiker inom feminismen, som till exempel Holmgren (2019). I den här argumentation vill vi lyfta upp vad Bränvall (2016) beskriver i sin avhandling, nämligen att staten utgår från en manlig norm samt behandlar kvinnor så som män behandlar kvinnor. Med den här argumentation leder det oss till ett annat fokus på mäns våld än det vi presenterat tidigare. I vår tidigare reflektion nämnde vi att det som sker i det vardagliga livet och konstant reproduceras blir därmed normaliserat, som till exempel mäns våld mot kvinnor. Ifall mäns våld inräknas inom de statliga strukturerna, är detta våld redan normaliserats och den genomsyras i hela samhället. Mäns våld mot kvinnor blir ett strukturellt våld, och det är de här strukturerna som bör förändras i sin grund.

Begreppet jämställdhet tas upp av respondenterna som en grund fråga när det gäller våld i nära relationer. Enligt respondenterna ligger fortfarande orsakerna långt bak i tiden, att män ska ha makt och kontroll över kvinnor. Detta kan relateras till det som Lindgren (2005) beskriver om att begreppet jämställdhet anses bidra till att dölja den maktobalansen som råder mellan kvinnor och män. Begreppet jämställdhet, som sådan, riktar sig att uppnå jämlika relationer och positioner i alla samhälleliga nivåer; från den strukturella maktpositionen ända till vardagslivets sociala sammanhang. Det kan hända att det här resonemanget ses som utopisk, men i utopin existerar nödvändighet att jobba med jämställdhet i alla nivåer för att komma åt och förändra på djupet, mäns våld mot kvinnor.

References

Related documents

• Av tidigare genomförd tillsyn framgår flera områden där brister finns och som behöver utvecklas inom socialtjänsten och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutsatta

Även NCK har genomfört två kartläggningar, en 2009 om förekomsten av fristående kurser i mäns våld mot kvinnor, 6 och en 2010 om hur mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat

By using transistors or diodes connected to the output ports of the multi-port correlator, the multi-port can be used to perform a series of high frequency signal processing,

Skiftningarna mellan våld och värme bidrar till att det känslomässiga bandet mellan kvinnan och mannen stärks, men detta band kan förstärkas ytterligare av återkommande

Kännetecknande för mäns våld mot kvinnor i nära relationer jämfört med det relationsvåld som utförs av kvinnor mot män är att våldet som drabbar kvinnor oftare sker upprepat,

kvinnofridskränkning är att de straffbara gärningarna begåtts av en man mot en kvinna som han har eller haft en nära relation med. Kvinnovåldskommissionens ursprungliga

Denna kombination kan vara en lösning på problematiken mäns våld i nära relationer, vilket delas av både Östersund och Luleå kommun, som anser att männen bör få

För handlingar som utgör grövre brott och som inte har behandlats av domstolen när frågan om kvinnofridsbrott prövats skall alltså åklagaren senare kunna väcka åtal för även