Skolans roll vid kränkande behandling på nätet : En studie om arbetet mot nätmobbning på en skola

Examensarbete

för grundlärarexamen inriktning 4–6

Avancerad nivå

Skolans roll vid kränkande behandling på nätet

En studie om arbetet mot nätmobbning på en skola

Författare: Emma Nordahl Handledare: Marit Nybelius Examinator: Jan Morawski

Ämne: Pedagogiskt arbete, inriktning SO Kurskod: PG3064

Poäng: 30 hp

Examinationsdatum: 23/3-2020

Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.

Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.

Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):

Ja ☒ Nej ☐

Abstract:

Syftet med denna empiriska studie är att synliggöra en grundskolas tolkning och

förebyggande arbete mot kränkande behandling på internet. Genom att svara på vilken syn de olika professionerna i skolan har, från rektor till klasslärare, om skolans förebyggande arbete mot kränkande behandling på internet kommer syftet besvaras. Tillvägagångssättet för att besvara frågeställningarna i studien har varit kvalitativa intervjuer där informanternas svar står för studiens resultat.

Till studien har fyra professioner som är verksamma på samma skola bidragit med sina uppfattningar och svar på intervjufrågorna. Studiens resultat synliggör att skolan saknar ett tydligt förebyggande arbete och att det främst är upp till undervisande lärare att jobba med frågorna som rör kränkande behandling på internet. Studien visar vilken brist som finns i det förebyggande arbetet och vad verksamma lärare tycker krävs för att det förebyggande arbetet ska bli bättre. Således kan denna studie vara intressant för skolor att ta del av för att själva veta vad som krävs och vad verksamma lärare önskar rent kunskapsmässigt för att på lång sikt minska den kränkande behandlingen på internet hos eleverna.

Nyckelord:

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 5

1.1 Syfte och frågeställning ... 6

2. Bakgrund ... 6

2.1 De olika begreppen ... 6

2.2 Vuxnas roll vid användning av sociala medier ... 7

2.3 Skolans roll vid kränkande behandling på sociala medier ... 9

2.4 Styrdokument och lagar ... 10

3.4.1 Skollagen ... 10

3.4.2 Läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem ... 10

3.4.3 FN:s Barnkonvention ... 11

3. Tidigare forskning ... 11

3.1 Barns användning av sociala medier ... 11

3.2 Kränkande behandling på nätet ... 12

3.3 Skolans ansvar ... 14

3.4 Sammanfattning av tidigare forskning ... 14

4. Teoretiskt ramverk ... 15

4.1 Det sociokulturella perspektivet ... 15

5. Metod ... 16

5.1 Val av metod ... 17

5.2 Urval ... 18

5.3 Forskningsetiska överväganden ... 19

5.4 Genomförande ... 20

5.5 Databearbetning och analysmetod ... 20

5.6 Tillförlitlighet ... 21

6. Resultat ... 22

6.1 Kränkande behandling vs. Kränkande behandling på internet ... 22

6.2 Förebyggande arbete ... 23

6.3 Dokument ... 25

6.4 Kunskaper om sociala medier ... 25

6.5 Kunskaper om kränkande behandling på internet ... 26

6.6 Undervisning ... 27

6.7 Sammanfattning av resultatet ... 28

7. Tolkning av resultatet med utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet ... 28

8. Diskussion ... 30

8.1 Metoddiskussion ... 30

8.2 Resultatdiskussion ... 31

8.2.1 Hur tolkas begreppet kränkande behandling på internet? ... 31

8.2.2 Vilken uppfattning finns angående elevers attityd gentemot varandra på internet? 32 8.2.3 Hur arbetar man förebyggande mot kränkande behandling på internet? ... 33

8.2.4 Vilket ansvar har skolan gentemot kränkande behandling på internet?... 35

9. Slutsats ... 36

9.1 Studiens relevans ... 37

9.2 Förslag på vidare forskning ... 37

10. Referenser ... 39

11. Bilagor ... 42

11.1 Bilaga 1 ... 42

1. Inledning

Vi står inför nya tider i och med elektronikens snabba utveckling. Idag har nästan varje elev på mellanstadiet en egen smarttelefon. Det kan bidra till en ökad användning av applikationer och att barn och unga kan vara uppkopplade dygnet runt (Boyd 2010, s. 79). Det bidrar till mycket positivt, till exempel kan barn och ungdomar idag skaffa vänner över hela världen, behålla kontakten med dem som flyttat mm. Men det finns även en negativ sida. Barn och ungdomar riskerar att bli utsatta över internet, såsom av pornografi, sexting, identitetskapning och catfishing. Det här är bara ett axplock av de negativa sidor som sociala medier för med sig. I läroplanen, LGR11, står det att ingen i skolan ska utsättas för diskriminering på grund av kön, religion etc. men inte heller för annan kränkande behandling (Skolverket 2019, s. 5). Därför kommer denna studie att undersöka en skolas förebyggande arbete mot kränkande behandling på internet samt om skolan har en tydlig plan för hur detta arbete kommer gå till.

Under min verksamhetsförlagda utbildning har jag uppfattat att det förebyggande arbetet mot sociala medier och kränkande behandling på internet inte är någonting som nämns som skolans ansvar, trots att Skolinspektionen menar att det är så (Skolinspektionen 2016, s. 6). I samband med att vi diskuterade olika slags medier hade jag en lektion om sociala medier med elever i årskurs 6. Eleverna berättade om en del applikationer de använder och att de inte visste att allt de skickar sparas. När jag berättade om dessa applikationer i lärarrummet efteråt upplevde jag det som att lärarna blev chockade över hur kulturen på sociala medier såg ut, men även över vilka applikationer deras elever använde.

Något som eleverna berättade, som jag reagerade främst på, var att de använde sig av en applikation som kallas för Yubo. Eleverna förklarade att denna applikation var som Tinder fast för barn, alltså att de sveper höger eller vänster på personer beroende på om de vill träffa dem. Telenor beskriver applikationen så här:

Yubos funktioner kan liknas vid Tinder, en dejtingapp för vuxna. Precis som på Tinder bläddrar man bland andra användares profiler och bilder och ”swipear” höger om man vill bli ihopkopplad eller vänster om man inte är intresserad. Man måste även godkänna att appen visar ens platsinfo eftersom den känner av vilka användare som befinner sig i närheten. När två användare har ”swipeat” höger på varandras bilder har de matchat och kan sedan börja chatta med varandra (Telenor u.å.).

Jag tycker att det här låter osäkert eftersom man aldrig vet vem som sitter på andra sidan skärmen men också eftersom det kan skapa utanförskap. Barn kan alltså på ett enkelt sätt börja

mäta deras popularitet i antalet matchningar de får på en applikation. De risker som finns med en sådan applikation kan högst troligt bidra till att barnen kan bli lurade, utseendefixerade samt bli mobbade över få matchningar. Att det kan skapa utseendefixering beror på att utseendet bedöms och de vet ingenting om personen utan ska via utseendet avgöra om de vill ta kontakt med personen.

1.1

Syftet med denna studie är att granska och analysera hur en skola arbetar förebyggande mot kränkande behandlingar på internet samt vilka uppfattningar lärarna och rektorn har om hur det arbetet ska gå till. Studien kommer främst rikta sig till det förebyggande arbetet i årskurs 4-6. Frågeställningarna som kommer att besvaras i studien är:

• _{Hur tolkar undervisande lärare och rektor begreppet kränkande behandling på internet?} • Vilken uppfattning har undervisande lärare och rektorn om elevers attityd gentemot

varandra på internet?

• _{Enligt den intervjuade, hur arbetar skolan för att motverka kränkande behandling på} internet?

• _{Vilket ansvar har skolan gentemot kränkande behandling på internet enligt de} intervjuade?

2. Bakgrund

Följande avsnitt berör det område som studien är avsedd att undersöka, för att ge läsaren en grundläggande förståelse. Den första delen berör de olika begrepp som finns i studien och del två belyser de vuxnas roll när det kommer till kränkande behandling på nätet. Tredje delen kommer att fokusera på skolans ansvar och den fjärde delen berör skollagen och läroplanen samt vad de säger om kränkande behandling på nätet.

2.1

I den här uppsatsen kommer det förekomma en del olika begrepp såsom; mobbning, nätmobbning, kränkande behandling, kränkande behandling på internet och kränkningar.

Begreppet mobbning innebär att en person ofta och återkommande utsätts för trakasserier eller kränkningar. Det handlar ofta om en maktfråga där den utsatte hamnar i underläge och kan känna obehag (Friends 2019, s. 6). Mobbning kan innebära att någon skrattar åt en annan person, det kan vara elaka ord och utanförskap med mera. Det kan alltså te sig på många olika sätt men det som alltid avgör om det är mobbning eller inte är om personen i fråga blir att må dåligt av det och att det händer vid upprepade tillfällen (UMO u.å.).

Nätmobbning är ett begrepp som inte alltid kallas nätmobbning. Det kan till exempel även kallas för näthat, engelskans ”cyberbullying” samt för nätkränkningar. Precis som med mobbning handlar nätmobbning om att en person blir utsatt av en eller flera personer av något som gör att personen inte mår bra. Detta sker vid flera tillfällen och det handlar oftast om att någon vill påvisa makt över den utsatte. Nätmobbning kan oftast handla om elaka kommentarer, utfrysning, hot om våld och kränkande bilder. Elaka kommentarer kan ske under statusuppdateringar, under bilder, inlägg på någons profil men även i enskilda meddelanden. Utfrysning på internet kan skapa samma känslor som om det skulle ske i skolan. Barn och ungdomars liv existerar för tillfället väldigt mycket kring sociala medier och att då inte bli taggad i en bild eller kanske inte ens få vara med på en bild kan ge en känsla av utanförskap. Det kan också vara jobbigt om alla ens klasskamrater gillar varandras bilder medan den utsatte inte får några sådana bekräftelser alls. Kränkande bilder handlar om att någon lägger ut en bild på en person som kanske inte vill det, men det kan även handla om att någon sprider en bild som bara var tänkt till en viss person. Det som främst skiljer nätmobbning mot vanlig mobbning är anonymiteten. Personen som sitter bakom datorn och skriver en elak kommentar är oftast helt anonym och det kan vara svårt att ta reda på vem personen är (Internetstiftelsen u.å.). Kränkande behandling är det begrepp som används i skollagen när ett barns värdighet blir kränkt. Begreppet hör ihop med kränkande behandling på internet där det också handlar om att en persons värdighet blir kränkt. Kränkningar är alltså en handling som orsakar att en annan person känner sig sårad, ledsen eller mindre värd än någon annan (Friends 2019, s. 6).

2.2

Att vuxna har en stor roll i och med allt som har med internet, sociala medier, mobbning och kränkande behandlingar att göra är ingen nyhet. Trots detta är det många barn och ungdomar som helst inte berättar om de blir utsatta för kränkande behandlingar på internet för någon vuxen. Anledningen till detta kan vara att det ibland kan vara en nära bekant eller en vän som utför elakheterna eller att de mest gör det för att vara rolig på någon annans bekostnad eller att någon vill bli populär. Två ytterligare anledningar är att barn och ungdomar misstror sina

föräldrars kunskaper till att förstå sociala medier samt att de, i och med att de berättar, riskerar att själva inte få använda internet i samma utsträckning som tidigare (Flygare & Johansson 2013, s. 136).

Skolinspektionen vill understryka att arbetet mot kränkningar på nätet inte bör vara skilt från det förebyggande arbetet skolorna har mot kränkningar i fysisk miljö. Detta förutsätter dock att personalen på skolan är medvetna om hur det ser ut på nätet och att det är möjligt att elever kan få utstå kränkande behandling på nätet. Likaså kräver det att personalen besitter den kunskap så de kan diskutera både det bra och dåliga med internet samt att skolorna bör ta fram kartläggningar för främjande, förbyggande och åtgärdande insatser (Skolinspektionen 2016, s. 6). Detta är även skrivet i läroplanen. Under ämnet samhällskunskap framgår det tydligt att ett av de centrala innehållen i undervisningen är att eleverna ska få kunskap om “hur man agerar ansvarsfullt vid användning av digitala och andra medier utifrån sociala, etiska och rättsliga aspekter” (Skolverket 2019, s. 227).

Friends har svarat på frågan “Vad kan jag som vuxen göra?” i och med frågor om nätmobbning. En viktig del är att barnet känner att den vuxna är en trygg person som barnen kan berätta saker till och att den vuxna är förtroendeingivande. Det är även viktigt att barnet inte ska känna att det blir som ett straff om denne berättar. Vissa vårdnadshavare kan tänka att det blir bättre bara barnet slutar använda just den applikationen eller använder datorn eller telefonen mindre. Det tankesättet gör att barn blir rädda för att förlora den tid de har på sociala medier på grund av det negativa så de väljer att inte säga något i stället. Det problematiska med att vårdnadshavare ibland tänker såhär är därmed att barnet inte vågar säga något om den utsätts för kränkande behandling eller att den går miste om det positiva med sociala medier (Friends u.å.).

Friends anser även att det är viktigt att vuxna intresserar sig och skaffar sig kunskap om olika sidor, applikationer och spel som barnen använder. Det kan vara bra att fråga barnet i fråga eller försöka söka själv på internet. Det kan också vara viktigt att ta in sociala medier i de vardagliga samtalen och att prata om det positiva lika väl som det negativa. När ett barn väljer att förlita sig till en vuxen och berätta om den kränkande behandlingen som eleven eller barnet är utsatt för lyfter Friends att det är viktigt att som vuxen också lyssna på vad barnet har att säga. Man måste lyssna noga och verkligen försöka förstå känslorna samt få barnet att förstå att det inte är dennes fel (Friends u.å.).

Vårdnadshavare ska anmäla direkt om deras barn blir nätmobbade och då är ett bra första steg att ta kontakt med till exempel klassläraren (Friends u.å.). För att det ska fungera behöver lärare samarbeta och ha en god kontakt med hemmen (Skolverket 2019, s. 14). Men läraren ska även

uppmärksamma och i samtal med kollegor kunna vidta åtgärder som behövs vid kränkande behandling (Skolverket 2019, s. 11).

2.3

Skolinspektionen har genomfört en granskning av ett urval bland skolor och deras arbete mot trakasserier och kränkande behandling på nätet. Skolinspektionen kan fastställa att trakasserier och kränkande behandling sker både i skolan rent fysiskt men att det också sker på nätet. Skolan är ansvarig att utreda all typ av kränkande behandling vare sig det sker på nätet eller i skolan. Det ansvaret har skolan så länge som trakasserierna har koppling till verksamheten (Skolinspektionen 2016, s. 6).

Barn- och elevombudet (BEO) menar att skolan är skyldig att utreda händelserna och följa upp för att se så kränkningarna upphör. När skolan är ansvarig för att utreda nätmobbning kan skilja från fall till fall men går barnen eller ungdomarna på samma skola är det skolans ansvar. BEO väljer att citera skolverket med följande citat:

Med internet och mobiltelefoner suddas gränserna mellan skolan och fritiden ut. Ofta går verbala och fysiska kränkningar i verksamheten hand i hand med kränkningar på nätet. Om påstådda kränkningar har en koppling till verksamheten är den skyldig att utreda det inträffade. Verksamheten har en skyldighet att ingripa vid trakasserier och kränkande behandling och lagen gör inte skillnad på om kränkningarna sker på skolgården eller på nätet (BEO u.å.).

Skolor bör, enligt Skolinspektionen, skapa ett positivt klimat gentemot andra klasskompisar och medmänniskor både i fysisk miljö och på nätet. Det kan skolan göra genom att ifrågasätta och utmana de rådande normerna som finns på skolan. Skolans personal behöver kunskap om nätet men för att den kunskapen ska vara till någon nytta krävs också att elev-personal relationerna präglas av tillit, annars vågar eleverna ändå inte prata med de vuxna (Skolinspektionen 2016, s. 12).

För att förebygga kränkande behandling på internet behöver skolan tillsammans i kollegiet och med eleverna diskutera hur en kränkande jargong kan te sig. Både i fysisk miljö men även på internet samt hur de kan motverka den jargongen. Det kan också vara bra att jobba med relationerna på skolan och att en tillit till varandra skapas, inte bara lärare och elev utan klasskamrat till klasskamrat och elev till äldre elev. Tilliten kan utvecklas med hjälp av att eleverna får göra aktiviteter tillsammans och att diskutera olika värderingar ihop. En öppen

kommunikation om nätet och hur det är på nätet kan bidra till att eleverna vågar berätta om de skulle vara utsatta (Skolinspektionen 2016 s. 12). I intervjuer som Skolinspektionen har genomfört framgår det också att en viktig faktor har varit att de vuxna och de äldre eleverna har fungerat som goda förebilder (Skolinspektionen 2016 s. 13). Det förebyggande arbetet som bör förekomma på skolor är uppdelade i tre steg. Det första steget handlar om kartläggning. Skolan ska ta reda på elevernas trygghet men även deras uppfattning om var, när och hur trakasserier och kränkande behandling uppstår. Det andra steget är att kartläggningen sen ska analyseras och utvärderas gentemot tidigare insatser och det sista steget handlar om att sätta upp rimliga mål för fortsatt förebyggande arbete (Skolinspektionen 2016 s. 15).

2.4

Mobbning är olagligt i Sverige och det finns en del lagar och styrdokument som alla är tydliga med att mobbning inte får förekomma. Nedan kommer några av dessa lagar att förklaras djupare; Skollagen, Läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem (Lgr11) samt FN:s barnkonvention.

3.4.1 Skollagen

I skollagen kapitlet 6 § 6 står det att de som styr skolan, den så kallade huvudmannen, ska se till att det ständigt sker ett arbete för att motverka kränkande behandling (Skollagen, kap. 6 § 6). Varje år ska det skapas en plan för hur arbetet för att förebygga och förhindra kränkande behandling ska gå till. Denna plan ska därefter följas upp för att se om det varit gynnsamt eller ej (Skollagen, kap. 6 § 8). I samma kapitel under § 10 står det att all verksam personal på skolan är skyldiga att anmäla till rektor om de får kännedom om kränkande behandling. Därefter är rektorn skyldig att anmäla detta till huvudmannen som i sin tur är skyldig att snabbt börja utreda händelserna och omständigheterna. Därefter behöver huvudmannen fatta beslut om vilka åtgärder som ska vidtas för att förhindra fortsatt kränkande behandling (Skollagen, kap. 6 § 10). I kapitel 5 står det också att det är lag på att utbildningen ska utformas så att elevernas skolgång präglas av trygghet (Skollagen, kap. 5 § 3).

3.4.2 Läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem

I läroplanen står det att skolan och undervisningen ska bidra till att eleverna får respekt för de mänskliga rättigheterna, lär sig att varje människas egenvärde har betydelse samt att alla människor är lika mycket värda. Skolan ska också låta varje elev ha möjlighet att vara sig själva och hitta sig själva. Den ska även främja förståelse för medmänniskor och lära eleverna att visa omsorg om en annan individs välbefinnande. I läroplanen framgår det också att ingen på skolan ska utsättas för diskriminering eller kränkande behandling (Skolverket 2019, s. 5, Skolverket

2019, s. 10). Skolan ska även ha en god kontakt med hemmet eftersom den ska vara till stöd för familjerna (Skolverket 2019, s. 6, Skolverket 2019, s. 9).

3.4.3 FN:s Barnkonvention

FN:s Barnkonvention är svensk lag från och med den 1 januari 2020 (Unicef, “Barnkonventionen”). Den har funnits sedan 1989 och i Sverige har vi förhållit oss till den sedan 1990. Den gäller för alla barn och ungdomar upp till 18 år. Barnkonventionen har fyra grundprinciper och två av dessa är att alla barn har lika värde och rättigheter och att ingen får diskrimineras samt att de åtgärder som görs när barn berörs alltid främjar barnets bästa. Barnkonventionens bestämmelser ligger till grund för mycket i Skollagen (Skolverket, “Barnkonventionen”).

3. Tidigare forskning

Följande kapitel ger läsaren en inblick i den forskning som tidigare gjorts kring barns och ungdomars användning av sociala medier och om hur kränkande behandling på sociala medier kan se ut och ta form. Första delen berör barns användning av sociala medier och hur deras liv präglas av att de ständigt behöver vara uppkopplade. Den andra delen berör nätmobbning som begrepp, hur den ter sig och i vilken utsträckning nätmobbning existerar samt elevernas syn på nätmobbning. Tredje delen berör skolans ansvar vid nätmobbning, därefter avslutas avsnittet med en kort sammanfattning.

3.1

Danah Boyd skriver om ungdomars samspel med varandra. Boyd menar att barn och ungdomar idag präglas av en alltmer utsatt vardag eftersom de ständigt bär med sig sina mobiltelefoner. De lever i en värld där de i princip ska vara uppkopplade dygnet runt. Hon citerar en 16 årig tjej som säger: “Get a Facebook. You need one” (Boyd 2010, s. 79). Idag används sociala medier för att skapa vänskap men också för att avsluta den. Barnen måste ständigt vara med i svängarna med nya applikationer för att kunna bibehålla vänskap, skapa nya kontakter men också bara för att det är det som krävs av barnen idag (Boyd 2010, s. 79). Mark Deuze beskriver dagens medieanvändning som att vi lever ett liv i medier snarare än ett liv med medier. Deuze väljer att kalla detta för “media life” (Deuze 2011, s. 138).

Den ständiga uppkopplingen och tillgängligheten kan skapa en känsla av att ingenting är privat längre och att vem som helst kan tagga en var som helst. En kompis kan till exempel tagga en

i ett inlägg som ungdomar inte vill att sina föräldrar ska se medan mormor kan lägga upp en bebisbild som man inte vill att ens kompisar ska se. Trots denna brist av privatliv är barn och ungdomar idag duktiga på alla inställningar som krävs för att “rätt publik” ska se “rätt innehåll” (Marwick & Boyd 2014, s. 1056).

Åsa Björk (2017) skriver i sin avhandling om de studier som gjorts angående medias benägenhet att publicera nyheter av negativ karaktär när det gäller internet. Hon skriver om Tsaliki (2015) som menar att föräldrars oro ökar och skapar en viss moralpanik i och med dessa nyheter. Läser föräldrarna bara om internet i negativa sammanhang, vid till exempel nätmobbning, sexuella trakasserier eller liknande tror föräldrarna att det är det enda som existerar på internet (Björk 2017, s. 16).

3.2

Kränkande behandlingar på sociala medier kan definieras olika. För det första benämns det vanligtvis med nätmobbning (från engelskans cyberbullying) eller mobbning på nätet. Organisationen Friends (friends.se) och Skolverket är två exempel som använder nätmobbning som begrepp för att beskriva negativa handlingar på nätet. Negativa handlingar på nätet kan även definieras som mobbning som sker genom användning av teknik för elektronisk kommunikation. Några exempel på dessa är mejl, sociala medier, bilder, onlinespel eller via SMS (Kowalski et al. 2014, s. 1074).

Robin Kowalski menar att det finns vissa definitioner eller kriterier för att bedöma om en situation innefattar nätmobbning eller inte. Dessa definitioner kan oftast liknas med den traditionella mobbningen vilket innefattar att den är repetitiv och innefattar hotfulla situationer. “Internet-stalking”, trakasserier, uteslutning och ryktesspridning är ett par exempel på nätmobbning (Kowalski et al. 2014, s. 1074).

Anna-Karin Nyberg och Mikael Wiberg skriver i en artikel om härskartekniker som används i sociala medier. De skriver att tidigare när härskartekniker studerades var det mellan två individer men i och med sociala medier skapas nu ett nät av olika härskartekniker där olika människor är inblandade (Nyberg & Wiberg 2015, s. 3). De sju härskartekniker som Nyberg och Wiberg beskriver är; objektifiering, påförande av skuld och skam, våld och hot om våld, undanhållande av information, dubbelbestraffning, osynliggörande samt förlöjligande (Nyberg & Wiberg 2015, s. 5). För att se hurteknikerna ter sig via sociala medier har Nyberg och Wiberg genomfört intervjuer för att få konkreta exempel på hur de skulle kunna utspela sig på internet. Ett exempel vid osynliggörande är att en person på till exempel Facebook kan välja vem de vill

svara. Det är en form av härskarteknik eftersom personen då indirekt visar vem man inte vill svara (Nyberg & Wiberg 2015, s. 10).

Sonia Livingstone skriver en artikel om vad som stör barn mest när de är online. De svar hon får är att barn och ungdomar oftast upplever positiva händelser i och med användningen av sociala medier men de berättar också om situationer som de kan utsättas för. Dessa situationer kan till exempel vara “sexting”, som är en form av meddelanden som kan verka sexistiska, pornografiska eller uppfattas som ren nätmobbning (Livingstone 2014, s. 2).

Åsa Björk skriver i sin avhandling om ungdomars upplevelser av internet och nätmobbning. Hon skriver att barn och ungdomar inte uttrycker sig i termer för mobbning eller nätmobbning utan kallar det för “hat”, kränkningar och “fula ord”. Barn och ungdomar brukar använda orden “hata på” för att beskriva en viss handling men det behöver inte vara kopplat till kränkningar utan kan även vara i en situation där det skämtas eller skojas om något (Björk 2017, s. 84). Camilla Forsberg, Marcus Samuelsson och Robert Thornberg skriver också om att nätmobbning klassas som mindre allvarlig. De skriver att nätmobbning liknas med att någon startar ett rykte om en annan och att en klasskamrat blir lämnad ensam och att dessa är några av de kränkningar som tas på mindre allvar. De fallen blir oftast inte utreda och ingen brukar ingripa (Forsberg, Samuelsson & Thornberg 2014, s. 11). Resultatet som framgår av Björks avhandling är att drama och hat existerar på internet men att det ses som en del i det sociala samspelet barn och ungdomar har (Björk 2017, s. 125).

Åsa Björk fortsätter i sin avhandling att skriva om olika applikationer och vilken typ av hat som kan förekomma där. Hon intervjuar en kille som säger såhär:

Det måste man räkna med. Om jag lägger ut filmer av en viss kategori som videobloggar. Desto fler som tittar desto mer hat blir det /…/ Det kan ändå vara dubbelt så många som gillar det också (Björk 2017, s. 85).

Liselott Eek-Karlsson citerar i sin avhandling en kille som menar att han tröttnade på att få elaka kommentarer så han började skriva elaka saker tillbaka. Det gjorde han i hopp om att kränkningarna skulle sluta. Vidare skriver Eek-Karlsson att det är fler ungdomar som menar att anledningen till elaka kommentarer och kränkningar är att de kränker tillbaka för att kräkningarna emot dem själva ska upphöra (Eek-Karlsson 2015, s.77).

Rachel Young, Melissa Tully och Marizen Ramirez skriver om skolans ansvar vid nätmobbning. I deras artikel framgår det att upp till 40.6 % av USA:s ungdomar upplever att de

blivit nätmobbade det senaste året. Vidare skriver de att alla måste förstå att nätmobbning är en samhällsfråga då det påverkar den psykiska och mentala hälsan samt barn och ungdomars prestationer i skolan (Young, Tully & Ramirez 2016, s. 476).

I en artikel med resultat från den europeiska undersökningen EU Kids Online är ett av resultaten att Sverige genomsnittligt ligger högre än övriga länder i EU när det gäller utsatthet av mobbning. I Sverige uppgav 9 % att de blivit utsatta för mobbning på internet jämfört med övriga EU som låg på 6 % (von Feilitzen, Findahl & Dunkel 2011, s. 76).

3.3

Young, Tully och Ramirez menar att nätmobbning komplicerar. De menar att mobbning eller kränkande behandling alltid har förekommit och alltid kommer att förekomma men att sociala medier gör det svårare att bevisa. På sociala medier kan man vara anonym, radera kommentarer och bilder kan försvinna av sig själv vilket gör att det är svårare att bevisa att mobbning sker (Young, Tully & Ramirez 2016, s. 478).

Arne Forsman skriver i sin avhandling om de mänskliga rättigheterna. Han skriver att de kan verka ganska omänskliga om skolan berättar om de mänskliga rättigheterna för den utsatte men ändå inte tar det ansvar som skolan har. Forsman menar att om en elev är utsatt för mobbning och skolledningen inte bryr sig spelar det ingen roll hur många gånger de berättar för eleven vilka rättigheter den har. När de mänskliga rättigheterna finns men inte efterföljs gör det dem omänskliga i stunden (Fors 2003, s. 276).

Bitte Modin, Sara B. Låftman och Viveca Östberg skriver om hur skolan bör verka för att minska mobbningen. Förhoppningen är att skolorna ska kunna fostra och forma eleverna på ett visst sätt så att mobbning inte uppkommer. För att lyckas med det behöver skolorna se över de normer, övertygelser och attityder som finns på skolan för att utifrån dessa jobba mot en skola fri från mobbning och kränkande behandlingar. Modin, Låftman och Östberg beskriver det här problemet som att mobbningen som sker oftast återspeglar de normer och attityder som redan finns på skolan (Modin, Låftman, & Östberg 2017, s. 3).

3.4

I den tidigare forskningen framkommer det att både elever och skolor inte ser kränkande behandling på nätet på samma sätt som kränkande behandling i fysisk miljö. Elever ser det mer som något som är på skoj, inte utreds eller bara är “fula ord”. Dock framkommer det att det

forskas om hur skolor ska jobba mot kränkande behandling på nätet. Den tidigare forskningen visar att det finns mer forskning om skolans ansvar vid mobbning än vid specifikt nätmobbning. Den tidigare forskningen visar samtidigt på att en hel del unga anser att de blir behandlade illa på nätet och att detta kan bidra till sämre mående och sämre prestationer.

Den visar också vilken kunskap barn och ungdomar idag har vid användandet av sociala medier och att de kan välja vad de vuxna ska se för innehåll på sina plattformar. Några få inställningar gör att föräldrarna eller vårdnadshavarna inte kan se vad som skrivs till en kompis eller vad som delas med klassen. Likaså kan man stänga av vad klasskompisarna får se av det som föräldrarna delar.

Den tidigare forskningen kommer användas för att analysera datainsamlingen och då kommer främst synen på kränkande behandling på internet att jämföras. Skiljer sig uppfattningarna om att det ”bara är elaka kommentarer” mot dagens syn på kränkande behandling? Sedan kommer också en analys över om kränkande behandling på internet är komplicerat eller inte att göras.

4. Teoretiskt ramverk

Kapitlet teoretiskt ramverk beskriver den teori som ligger till grund för studien, nämligen det sociokulturella perspektivet. Dimenäs skriver att teori kan ses som ett redskap för att förstå och förklara. Det handlar om hur en forskare eller litterärt verk beskriver ett forskningsområden (Dimenäs 2007,s. 104).

4.1

Det sociokulturella perspektivet har sitt ursprung i Lev Semenovich Vygotskijs tankar om språk, lärande och utveckling. Vygotskij föddes 1896 och arbetade i ungefär 10 år med frågor om lärande och utveckling. När han var ung intresserade han sig för estetik, konst, medicin, juridik och litteratur och detta färgade av sig på hans syn om utveckling och lärande. Han blev väldigt intresserad av människans utveckling både biologiskt men också ur ett sociokulturellt perspektiv. Han omsatte sina idéer i undervisningsexperiment och olika undersökningar (Säljö 2014, s. 297). Vygotskij menar att människans förmågor såsom problemlösning, kreativitet, skapande och språk inte kan förklaras med betingelse som behaviorismen gör. Dessa förmågor var snarare egenskaper som gav människan möjlighet att utvecklas och använda kulturella kunskaper. Det handlar alltså om hur människor appropierar (tar till sig) medierande redskap

(Säljö 2014, s. 298). Mediering innebär att vi människor använder oss av olika redskap för att få förståelse för omvärlden. De språkliga och materiella redskapen var något som Vygotskij gjorde skillnad på (Säljö 2014, s. 298-299).

De språkliga redskapen kan till exempel vara siffror och bokstäver och används i sammanhang där människor ska kommunicera. Enligt Vygotskij härstammar de språkliga redskapen från den kulturella utvecklingen på grund av att när människor tänker eller kommunicerar använder de kulturella redskap för att skapa en förståelse för omvärlden (Säljö 2014, s. 298-299). De materiella redskapen kan till exempel vara ett tangentbord som man skriver med. Det handlar om fysiska saker, saker som formas av traditioner och som kan ändras och utvecklas. Ett exempel på detta är måttsystem som skiljer sig från olika länder, här i Sverige har vi till exempel deciliter och centiliter medan de i Amerika har cup. För att veta hur dessa saker ska användas behövs dock kunskaper om hur man använder de. På grund av det menar många, främst sociokulturella förespråkare, att språkliga och kulturella redskap alltid förkommer tillsammans (Säljö 2014, s. 300-301).

Säljö skriver att det är genom kommunikation med andra människor som vi får chansen att uttrycka oss, det kan hjälpa oss att organisera vår omvärld (Säljö 2014, s. 301). Vygotskij menar att det är via kommunikation med andra som vi formas till tänkande människor (Säljö 2014, s. 302). Samtidigt menar han också att det finns en till nivå, och det är att kommunikation kan finnas inom människor när vi tänker (Säljö 2014, s. 303). Säljö skriver att det pragmatiska och sociokulturella perspektivet hamnar nära varandra. I de båda perspektiven betonas det att kunskap växer i samspel elev-elev emellan och elev-lärare emellan. Skolan har en roll i att göra människor delaktiga i samhället. Säljö skriver att kunskap därför inte ska ses som något som överförs mellan människor utan som människor är delaktiga i under ett pedagogiskt förlopp (Säljö 2014, s. 308). Vygotskij menar att skolans centrala roll hjälper individer att komma i kontakt med både vetenskaplig som abstrakt kunskap, kunskaper som är bra att ha i ett mer svåröverskådligt samhälle (Säljö 2014, s. 309).

5. Metod

Följande avsnitt kommer att ge läsaren en presentation av valet av metod för datainsamlingen samt hur urvalet av deltagande sett ut. Genomförande, databearbetning, forskningsetiska överväganden som genomförts under studien samt studiens validitet och reliabilitet kommer också lyftas.

5.1

Syftet med undersökningen är att ta reda på hur en skola arbetar förebyggande mot kränkande behandlingar på internet samt vilka uppfattningar lärarna och rektorn har om hur det arbetet ska gå till. Utifrån mina frågeställningar kommer jag att låta informanterna själva svara på frågorna. Jag har därför valt att använda mig av en kvalitativ metod i min datainsamling, i form av intervjuer (Larsen, A. K. 2018, s. 34). Intervjuer kan genomföras på lite olika sätt, några av dessa är; strukturerad intervju, semistrukturerad intervju, ostrukturerad intervju. En strukturerad intervju innebär att frågor är förberedda och under intervjuerna följs samma ordning på alla intervjuer. Det ställs inga följdfrågor under en strukturerad intervju. Fördelen med en sådan intervju kan vara att det underlättar efterarbetet och svaren är mer strukturerade under samma fråga. Nackdelen är att man kan gå miste om viktiga detaljer då det inte ställs några följdfrågor (Larsen 2018, s. 138-139). I en Semistrukturerad intervju utgår intervjun från ett antal förbestämda frågor och utifrån dessa frågor kan följdfrågor ställas (Larsen 2018, s. 139). Följdfrågor kan skapa bättre förståelse för svaren (Larsen, A. K. 2018, s. 34, Larsen, A. K. 2018, s. 36). En semistrukturerad intervju kan också innebära att alla frågor inte tas i ordning och att följdfrågor kan ställas på ett naturligt sätt. Under en semistrukturerad intervju är det viktigt att intervjuaren ser till att intervjun leder till svar angående problemformuleringen (Larsen, A. K. 2018, s. 139). En ostrukturerad intervju handlar mycket om att informanten ska få prata fritt utifrån ett ämne. Det är sedan intervjuarens uppgift att ställa följdfrågor och styra samtalet till det som är intressant för intervjuaren. Fördelen med en ostrukturerad intervju är att man kan få ett djup i svaren i och med att man kan få mer information. Nackdelen är att databearbetningen blir omfattande och det kan vara svårt att kategorisera svaren så att de berör samma sak (Larsen 2018, s. 139).

De intervjuer som genomfördes i denna studie var alla semistrukturerade. Innan intervjuerna förbereddes frågor och under intervjuerna ställdes följdfrågor för att förtydliga och fördjupa svaren. Frågorna följde inte heller en fast ordning utan ställdes där de passade in i samtalet. Intervjuerna genomfördes på en och samma skola och informanterna var en rektor, en vuxen ur skolans likabehandlingsgrupp/trygghetsteam samt två klasslärare som undervisar i SO-ämnena. Några av de fördelar som finns med kvalitativ metod i form av en semistrukturerad intervju är att de ofta kan resultera i följdfrågor, utvecklade svar och att missförstånd kan redas ut. Larsen anser att med kvalitativa studier kan man även säkra god validitet eftersom intervjuaren kan ställa fler och fördjupade frågor. Hon anser vidare att det kan vara fördelaktigt med kvalitativa metoder istället för kvantitativa då det kan bidra till färre bortfall vid en intervju än vid en enkät. Det beror på att det kan vara lättare att inte svara på enkäten än att dra sig undan från en intervju

(Larsen, A. K. 2018, s. 36). Det som är viktigt att tänka på vid en intervju är att det är den intervjuades egna erfarenheter, alltså svarar hen inte för hela professionen eller verksamheten (Kihlström, S. 2007, s. 49). Det finns också nackdelar med kvalitativa metoder. Den främsta nackdelen är att datainsamlingen inte går att generalisera. Det är ovanligt att kunna få fram någon form av statistik utav en intervju. Behandlingen av data kan också vara mer tidkrävande vid en kvalitativ metod (Larsen 2018, s. 37).

Enligt Eliasson (2013, s. 25) är det bra att spela in intervjuerna. Det gör det möjligt att lyssna fler gånger samt citera informanten ordagrant. Det är dock viktigt att informanten lämnar sitt samtycke till att bli inspelad (Eliasson, A. 2013, s. 25). I det informationsbrev som skickades ut till informanterna förklarades att samtalen skulle spelas in och de blev också tillfrågade om det var okej innan intervjuerna började.

5.2

Intervjuerna genomfördes med olika professioner på samma skola och kriterierna för urvalet var att informanterna var en rektor, en vuxen som är med i skolans likabehandlingsgrupp och två klasslärare som undervisar i SO-ämnena. Alla informanter är verksamma i årskurserna 4-6. Urvalet i det här fallet är ett godtyckligt urval vilket innebär att jag som intervjuare har valt ut informanter (Larsen 2018, s. 126).

Tanken från början var att en kurator också skulle intervjuas men då hon ansvarar för alla skolor i kommunen hade hon tyvärr inte möjlighet att medverka i studien. Jag kontaktade, via mejl, de jag hade tänkt genomföra intervjuerna med men efter att jag inte fått något svar åkte jag istället och träffade dem. De ställde jättegärna upp på intervjun. I första mejlet skrev jag lite kortfattat om vad mitt examensarbete handlar om och i mitt andra mejl efter att jag fått tider med dem skickade jag med informationsbrevet (se Bilaga 1). Totalt genomfördes fyra intervjuer och informanterna presenteras nedan. I enighet med Vetenskapsrådets (2002) forskningsetiska principer är namnen fingerade.

Gunilla är 56 år. Hon har jobbat som lärare i 14 år och hon har varit aktiv i skolans trygghetsteam, även kallad likabehandlingsgrupp, i ungefär 5-6 år.

Johnny är 54 år. Han har arbetat som lärare i 21 år och på skolan i ungefär 10 år. Selma är 50 år. Hon har jobbat som lärare i 28 år och på skolan i två år.

5.3

I Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, som är en skrift av Vetenskapsrådet, finns ett antal krav som man måste förhålla sig till vid forskning inom lärarutbildningen (Björkdahl Ordell 2007, s. 25). De fyra huvudkrav som ställs är; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Dessa krav måste varje forskare ta hänsyn till i sitt forskningsprojekt för att kunna genomföra studien och de finns för att skydda individen (Björkdahl Ordell 2007, s. 26).

Nedan följer en beskrivning av de fyra huvudkraven samt hur hänsyn har tagits till dessa i studien:

1. Det första kravet är Informationskravet. Det innebär att forskaren är skyldig att informera de berörda om forskningens syfte (Björkdahl Ordell 2007, s. 26). Inför intervjuerna blev alla deltagare kontaktade med ett mejl bifogat ett informationsbrev (se Bilaga 1). I informationsbrevet framgår studiens ämne, vad intervjun kommer att beröra samt hur data kommer att hanteras.

2. Det andra kravet är Samtyckeskravet, vilket innebär att informanterna har rätt att bestämma över deras egen medverkan (Björkdahl Ordell 2007, s. 26). Deltagarna i studien var informerade om att de när som helst hade rätt att avbryta sin medverkan utan någon närmare förklaring.

3. Det tredje kravet är konfidentialitetskravet. Det innebär att alla personuppgifter om deltagarna hanteras på ett sådant sätt så att obehöriga inte kan ta del av dem (Björkdahl Ordell 2007, s. 27). Konfidentialitetskravet har tagit i beaktande i form av att informanternas namn är fingerade och skolans namn är anonymiserat samt att det är endast forskaren som har tillgång till det inspelade materialet.

4. Det sista kravet är nyttjandekravet och innebär att all data och alla uppgifter om enskilda personer enbart får användas för forskningssyfte (Björkdahl Ordell 2007, s. 27). De uppgifter som framkom vid intervjuerna och det inspelade materialet kommer att makuleras så snart som examensarbetet är avslutat.

5.4

Inför intervjuerna förbereddes intervjufrågor för att ge svar på studiens syfte och frågeställningar, se Bilaga 2 (Kihlström 2009, s. 50). Innan intervjun började förklarades bakgrunden till arbetet och vad frågorna skulle handla om. Informanterna tillfrågades också om det var okej att intervjuerna spelades in. Detta gjordes för att jag ville att informanterna skulle känna sig trygga och inte känna att det var påtvingat. Ann Kristin Larsen skriver att tryggheten under en intervjusituation är viktig och att informanterna inte ska uppleva det som att de blir dömda eller utvärderade (Larsen 2018, s. 143). Det var något jag försökte tänka på under intervjun och främst i mina svar och uppföljningsfrågor till informanterna. Alla intervjuer varade i ungefär 25 minuter.

De första frågorna som ställdes handlade om informanternas bakgrund, mer specifikt deras ålder och yrkeserfarenhet (se Bilaga 2). Det gjordes också i syfte av att skapa en trygghet samt att Larsen lyfter att det kan vara bra att börja med bakgrundsfrågor (Larsen 2018, s. 145). Larsen skriver också att man som intervjuare ska undvika att påverka svaren, inte låta det lysa igenom vad man själv tycker och tänker om frågan (Larsen 2018, s. 144). Jag har därför försökt att få frågeställningarna så öppna som det går utifrån mitt syfte och frågeställningar. Jag försökte också tänka på mina ansiktsuttryck under intervjun, så att de inte skulle avslöja vad jag tyckte om svaret eller på något annat sätt avslöjade eventuella känslor eller åsikter.

Intervjuerna spelades in i syfte att få med allt som informanterna svarade samt att höra vilka följdfrågor jag som intervjuare ställde. Intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplats där de fick välja var de ville sitta för att skapa en lugn och trygg stämning (Kihlström 2009, s. 51). Inspelningarna gjordes via en röstinspelningsapplikation i telefonen och transkriberades inom en vecka efter intervjuerna. Dataanalysen skedde efter att samtliga intervjuer genomförts.

5.5

Efter att intervjuerna var genomförda lyssnade jag igenom dem. Sedan började jag transkribera dem. I transkriberingen är allt nerskrivet till ord förutom svar som mm, mhm eller likande. När alla intervjuer var transkriberade började jag att genomföra analysen. Analysen började med en fas där all icke-relevant information togs bort (Larsen 2018, s. 161). I mitt fall innebar detta vid ett tillfälle under en intervju när vi kollade på ett fall de haft på skolan för några år sedan då några elever skrev taskiga saker om varandra.

Analysen som har gjorts kallas för innehållsanalys. Larsen beskriver innehållsanalys som att den består av fem faser. Dessa faser är; ”texterna kodas”, ”koderna klassificeras i teman och kategorier”, ”datamaterialet sorteras enligt dessa kategorier”, ”datamaterialet undersöks för att identifiera meningsfulla mönster eller processer” och slutligen ”identifierande mönster bedöms i förhållande till existerande forskning och teorier, överförbar kunskap etableras” (Larsen 2018, s. 160). Intervjuerna har alltså blivit transkriberade och olika kategorier har hittats. Eftersom jag redan vid min frågeställning hade frågorna uppdelade i kategorier (se Bilaga 2) var det enkelt att hitta gemensamma nämnare och teman.

De kategorierna jag tidigare hade i mina frågor använder jag för att skapa en datamatris för att kunna skapa mönster från datainsamlingen (Larsen 2018, s. 164). Kategorierna presenteras som rubriker i kapitlet Resultat och under dessa avsnitt presenteras informanternas svar.

5.6

För att bedöma om en studie är tillförlitlig krävs att den har god validitet och reliabilitet. God validitet uppnås när data som samlats in är relevant för studiens syfte och frågeställning. För att förtydliga validitet kan man säga att det handlar om studiens bekräftbarhet, trovärdighet och överföringsvärde. Bekräftbarhet handlar om att det som undersöks är det som ska undersökas, till exempel att man som forskare ställer rätt frågor vid en intervju för att kunna få svar på frågeställningarna. Trovärdighet handlar om att de tolkningar som görs ska vara gångbara för det som har studerats. Överförbarhet handlar om att studien ska rikta sig till att sprida fakta till fler än bara de som varit deltagande i kursen (Larsen 2018, s. 129). Bekräftbarhet har uppnåtts genom att frågorna har omarbetats från frågeställningarna i studien till fler intervjufrågor för att få så bra svar som möjligt. Trovärdigheten innebär att de tolkningar som gjorts i studien riktar sig till datainsamlingen och tidigare forskning vilket gör dem aktuella till studiens syfte. När man sedan tänker på överförbarheten har den tagits i beaktande då ämnet är aktuellt och hyfsat nytt. Trots att det är en skola som undersöks bidrar studien till att fler skolor kan få upp ögonen för hur deras förebyggande arbete ser ut. Larsen beskriver att validitet kan vara svårt att bedöma men att en kvalitativ undersökning, intervjuer i det här fallet, kan lättare säkra hög validitet. Det beror på att forskaren kan göra korrigeringar under intervjuerna eller anpassa och rikta arbetet mot det som uppfattas som viktigt av informanterna (Larsen 2018, s. 130).

Studiens reliabilitet avgörs av noggrannhet och pålitlighet. Reliabilitet beskrivs oftast lättast med att jämföra med kvantitativa undersökningar där fler forskare undersöker samma sak och får samma svar. Då kan man påstå att en studie har hög reliabilitet men i kvalitativa undersökningar, som denna studie har, kopplas reliabiliteten till trovärdighet (Larsen 2018, s.

131). För att försöka uppnå en hög reliabilitet krävs det att intervjufrågorna är tydliga och icke-ledande, samt att transkriberingen och dataanalysen ska göras noggrant. Larsen lyfter också att det kan vara mycket svårt att stärka hög reliabilitet vid en kvantitativ undersökning (Larsen 2018, s. 132).

6. Resultat

Följande del presenterar datainsamlingen. Kapitlet är indelat i de rubriker som fanns med redan vid intervjuerna (se Bilaga 2) men som också framkom tydligt vid dataanalysen. Vid dataanalysen kategoriserades intervjusvaren. Dessa kategorier synliggör studiens syfte och frågeställning men är också till för att ge en bild av informanternas tolkningar om ämnet. Den första rubriken ger en inblick i hur informanterna definierar kränkande behandling och kränkande behandling på internet. Den andra rubriken svarar på om skolan har ett förebyggande arbete mot kränkande behandling på internet och hur det ser ut. Den tredje rubriken låter läsaren bli medveten om skolan har ett dokument för hur det förebyggande arbetet mot kränkande behandling på internet ska gå till. Den fjärde och femte rubriken ger en inblick i hur informanternas kunskaper ser ut, hur de kan öka sina kunskaper samt vilka uppfattningar de har om elevernas attityd på internet. Den sista rubriken svarar på om informanterna tycker att det ska finnas mer undervisning om beteendet på internet.

6.1

Den första ämnesrelaterade frågan som ställdes under intervjuerna var hur informanten definierade begreppet kränkande behandling samt kränkande behandling på internet. Samtliga informanter visste inte riktigt hur de skulle beskriva det men i korta drag så beskrev de det som när en person får en annan person att må dåligt. Alla informanter var överens om att det kunde handla om ord eller handlingar.

Gunilla som är med i skolans likabehandlingsgrupp/trygghetsteam valde att läsa upp vad det står i skolans dokument om kränkande behandling. Gunilla läser ur skolans likabehandlingsplan:

Det innebär en upprepad negativ handling när någon eller några omedvetet med avsikt tillfogar eller försöker tillfoga en annan skada eller obehag” (Gunilla).

Så kränkande behandling för mig det är det som är kanske vid enstaka tillfällen när man på något sätt gör eller säger eller indirekt säger eller gör något. Och upprepas det då, då är det mobbning (Gunilla).

Vid frågan om hur de definierar begreppet kränkande behandling på internet svarar alla informanter att det är likadant bara att det sker via internet. Vare sig det är en kränkning i verkliga livet eller på internet är det fortfarande en kränkning. Gunilla försökte också se om likabehandlingsplanen definierade kränkande behandling på internet men det fanns inte med.

6.2

På frågan om skolan har ett förebyggande arbete svarade alla informanter att det finns ett förebyggande arbete mot kränkande behandling i stort. Johnny pratar om en röd tråd genom det förebyggande arbetet men att det saknas vid kränkande behandling på internet. Han berättar också att det är upp till varje enskild lärare att utforma undervisning om kränkande behandling på internet. Han ger exempel på att han brukar visa ämnesrelaterade filmer:

Alltså vi har ju tittat på filmer och sådär, det finns ju filmer på SVT play så har vi diskuterat sådana grejer. Men vi har inte någonting… en röd tråd genom hela, det är ju jag som lärare som tycker att det här måste vi ta upp och så hittar man någon film... Så det finns ingen röd tråd för kränkande behandling på internet utan mer för kränkande behandling och mobbning, där har vi ju till exempel trygghetsteamet (Johnny).

Och Gunilla ifrån trygghetsteamet i sin tur svarade också att det är upp till varje enskild lärare att arbeta med det som en del i undervisningen och då främst när något har hänt som de fått kännedom om:

Vi har inte något såhär strukturerat att vi gör det… gör det som ett temaarbete utan det är något som varje lärare arbetar med i sin undervisning eller som en del i sin undervisning eller när det dyker upp (Gunilla).

Lovisa berättar att hon tyvärr har jobbat för kort period på skolan för att veta om skolan har ett förebyggande arbete mot kränkande behandling på internet men att det bör gå in under kränkande behandling som stort. Selma väljer att lyfta, precis som Johnny och Gunilla, att det är upp till ansvarig lärare att lyfta det och ha det som ett återkommande ämne. Selma upplever det dock som att de ofta ligger steget efter och tar itu med problemet när det uppstått. Hon säger såhär:

Men det är ju också egentligen inte förebyggande men det är väl mer att man… att man… kanske släcker en brand. Det känns oftast så i skolan att vi ligger steget efter, att det hinner hända saker och ibland vet vi inte om att det har hänt förens efteråt (Selma).

Selma berättar dock att de försöker jobba med trygghet på skolan och att alla ska känna sig trygga med varandra och att det ska bidra till ett schysstare klimat och attityd både i verkligheten och på internet:

Men vi tänker att har vi en skola där alla känner sig trygga så kanske man kan minska på det (Selma).

Så på frågan om hur de arbetar mot kränkande behandling på internet fanns inget direkt svar mer än att det är upp till varje lärare att prata om internet.

Selma anser inte att det finns ett tydligt arbete i hur de ska jobba förebyggande mer än att de varje morgon samlar in mobilerna vilket hon anser kan vara förebyggande då de inte kan vara ute på internet under skoltid. Hon svarade såhär:

Ett steg i det här är ju att vi har att eleverna får lämna in sina mobiler på morgonen när de kommer och så får de tillbaka dem på eftermiddagen när de går hem. Det här tror jag kan vara förebyggande på ett sätt därför att då har de inte tillgång till sociala medier under skoldagen i alla fall (Selma). 6.2.1 Skolan och hemmets ansvar

På frågan om i vilken grad informanterna anser att skolan och hemmet har ett ansvar mot kränkande behandling på internet kom de in på att mobilanvändandet eller dataspelsanvändandet sent på kvällen påverkade elevernas fokus i skolan dagen därpå. I den frågan var de alla rörande överens om att hemmet har ett stort ansvar. De var också alla överens om att även skolan har ett stort ansvar och att det är viktigt att ett gott samarbete finns mellan hem och skola.

På frågan om skolans ansvar berättar Lovisa att de har mobilförbud på skolan vilket, enligt henne, innebär att kränkande behandling på internet inte sker på skolan utan på fritiden. Hon berättar precis som Selma (nämnt i föregående avsnitt) att de har börjat jobba med trygghet och studiero. Hon menar också att värdegrundsarbete ska kunna fungera som ett förebyggande arbete:

Vi måste jobba med det här också. Förebyggande arbete, värdegrundsarbete, hur pratar vi med folk och det jobbar vi med nu. Vi har precis startat ett arbete om trygghet och studiero (Lovisa).

Selma kommer in på att vissa elever har tillgång till datorer på skolan. Selma reflekterar då över att de då kan nå vissa sociala medier under skoltid vilket enligt henne höjer skolans ansvar:

Eftersom våra elever i skolan till exempel via datorerna har tillgång till nätet, så att vi kan ju inte svära oss fria från ansvaret helt. Det som blir knepigt är ju när det sker på fritiden och sen följer med till skolan (Selma).

På frågan om vilken grad hemmen har ett ansvar svarar Lovisa att de har ett stort ansvar och påpekar på lagen och att de stärker hemmets ansvar. Något som Lovisa tycker är viktigt är att understryka vikten av samarbetet mellan skola och hemmet:

Men sen måste, för att det ska funka så måste skola och hem jobba tillsammans. Jag brukar köra med det att vi måste jobba på bredfront, det går inte bara att man överlåter allting till skolan…. Hemmet måste se till att barnen kommer till skolan utvilade, att de har ätit och att de har sunda värderingar, det är hemmets ansvar (Lovisa).

6.3

På frågan om det finns dokument på hur det förebyggande arbetet mot kränkande behandling ska gå till hänvisar informanterna enbart till likabehandlingsplanen och de dokument som finns för kränkande behandling. Gunilla går igenom hur arbetet går till när en situation har uppstått och berättar att det först och främst är ansvarig lärare som ska reda ut händelser. Sedan nämner hon att vid fall där det rör elever i olika årskurser och så vidare blir trygghetsteamet inkopplat och efter det kan det vara så att andra aktörer behöver hjälpa till:

… är det sen så att vi behöver ta hjälp utav andra aktörer som rektor eller elevhälsovården så får man ju lämna det vidare så. Så där har vi en tydlig arbetsgång (Gunilla).

De var alla överens om att likabehandlingsplanen är tydlig och de berättade också att den finns tillgänglig på kommunens hemsida för alla att ta del av.

6.4

På frågorna om informanternas kunskaper om sociala medier var alla överens om att det går fort och att det utvecklas hela tiden och att det gör det svårt att hänga med. Johnny berättade att han tog hjälp av sin snart 18-åriga dotter samt att han försökte fråga eleverna. Sedan berättar han om workshops som de haft på skolan:

Jo alltså… Vi har ju haft föreläsningar här nere, våran IT-guru här, ****** ********, har haft föreläsningar här nere om kränkande behandling på nätet så han har hållit i sådana workshops (Johnny).

Selma är väldigt tydlig med att hon känner att hon inte hänger med i dagens sociala medier utan försöker fånga upp när eleverna pratar om det. Både Selma, Gunilla och Johnny kopplar okunskapen till att de själva inte använder vissa applikationer. Johnny säger till exempel ”Säger jag till eleverna här att jag använder Facebook då skrattar de åt mig. Jag är nog lite antik.”

På frågan om de önskar mer kunskap om sociala medier och om de tror skolan kan bidra med den kunskapen säger informanterna att det skulle de önska. Gunilla undrar dock hur det arbetet ska gå till. Såhär löd hennes svar:

Ja det skulle man ju önska tänker jag… men jag kan inte se, det är så mycket kunskap man skulle önska.. för jag tänker att när de är ute på nätet och det är bekymret, hur stärker jag eleverna att säga nej, att bryta ett mönster eller att tala om nu har jag hört och sett det här, att man stärker de bitarna hos enskilda eleverna. Det är mer sån kunskap jag önskar (Gunilla).

Selma svarar att hon skulle vilja vara lite mer uppdaterad. Hon vill veta vad det är som är inne och anser att det ändras så fort. På frågan om skolan skulle kunna bidra med den kunskapen svarar hon att hon inte tror att de bara kan hjälpa varandra i kollegiet utan att det kanske behöver vara en som har mer kunskaper om sociala medier:

Men man kanske skulle behöva vända sig till någon som har koll till exempel att skolan bjuder in någon som berättar om det. Det är nog den vägen man får gå i så fall. Jag tror ärligt talat inte att vi har den kollen, vi som jobbar här. Möjligtvis de som själva är aktiva på sociala medier (Selma).

Gunilla reflekterar över chattforum som finns på olika spel och sidor:

Ja precis sen är chattforumena som hör till spelen skrämmande, där man kanske egentligen bara vill spela men att chattforumet bara följer med. Att man får taskiga kommentarer eller att man beskylls för att förstöra spelet (Gunilla).

Jag ger en återkoppling om vad det står i dokumenten som Skolverket skrivit:

Ja det blir ju jättesvårt. När man läser det skolverket säger har skolan ansvar att reda ut när något hänt elev-elev emellan och då förutsatt att båda eleverna går på skolan. Men det blir ju väldigt svårt i dessa fall då personerna kanske inte ens känner varandra men att det ändå påverkar skolarbetet (Emma).

Gunilla intygar att det är så de jobbar på skolan men att arbetet kanske ska vara lite djupare:

Men precis som du läst ifrån Skolverket så är det väl främst de ärendena vi har råddat i här på skolan men jag tänker att vi kanske måste lyfta blicken ibland (Gunilla).

6.5

Angående kunskaperna om kränkande behandling på internet svarade informanterna att eftersom de har kunskaper om kränkande behandling anser de att de också har kunskaper om kränkande behandling på internet. På frågan om det är något skolan bidragit med svarar Johnny så här:

Ja eftersom vi haft de här workshopsen med ****** ******** så har vi ju haft… vi har ju lagt tid vid speciella tillfällen när han har haft föreläsningar och visat exempel på olika saker. Och sen är det ju sånt som vi pratar om gemensamt i kollegiet. Vi bollar ju saker tillsammans med varandra (Johnny).

Gunilla menar att kränkande behandling går in under arbetet med källkritik och informationssökning på nätet, hon menar att man naturligt kommer in på kränkande behandling på internet på ett naturligt sätt via den undervisningen. Så hon påstod att hon i så fall skulle vilja öka sina kunskaper i arbetet med källkritik och informationssökning.

Selma svarar att hon känner att hon har kunskaper om kränkande behandling men att man säkert kan få mer kunskap. Hon berättar att hon främst skulle vilja öka kunskaperna om hur man ser till att eleverna inte far illa på internet över lag.

Lovisa fick frågan om utbildning om sociala medier och kränkande behandling kommer erbjudas i framtiden till personal på skolan och då svarade hon utifrån de skolor hon jobbat på tidigare eftersom hon inte varit på den berörda skolan så länge. Hon berättar då att de skolorna hade ett samarbete i hela kommunen och ihop med socialtjänsten. Hon berättar också att de hade olika utbildningar med vårdnadshavarna för att göra de mer insatta. Sedan kom hon in på hur hon skulle vilja att arbetet fungerade:

Här på skolan vet jag inte hur de gör, i den kommunen var det ett samarbete mellan kommun och socialtjänsten här vet jag faktiskt inte hur det funkar, om det ligger på den enskilda skolan eller om det är kommun gemensamt i samarbete med elevhälsan. Kanske i samband med föräldramöten eller likande. Så tycker jag det ska funka, jag tycker inte att det ska vara på enskilda skolor utan att det i så fall är personer som kan (Lovisa).

6.6

På frågan om det bör finnas mer undervisning om kränkande behandling på internet svarade informanterna att, precis som man kan läsa under rubrik 6.2,det oftast är upp till aktuell lärare. Det mesta i svaren lutar dock främst åt att det är något de jobbar med när situationen redan uppstått:

Nej jag tycker vi är rätt så duktiga på att fånga upp det och man kanske arbetar med det. Källkritik och informationssökning arbetar man med i alla klasserna och skulle det visa sig att det är något som händer och sker ibland eleverna eller i elevgrupperna upplever jag att lärarna är väldigt på tå och man lyfter det i klassen direkt och tar tag i det då det sker (Gunilla).

- Ja alltså det är ju deras liv… de säger ju det varje morgon att “aah jag vill inte lämna min mobil, ååh nu är skolan slut nu vill jag ha mobilen” Det är ju deras liv alltså och det krävs ju men jag vet inte hur man ska få dem att förstå att det de skriver… sen finns det ju… vi måste ju få fler som vågar säga ifrån men då finns ju risken att det är de som får skiten (Johnny).

Selma fortsätter på samma spår med att sociala medier är en del av elevernas liv:

Ja… Ja på ett sätt tror jag faktiskt att vi skulle behöva jobba mer med sådana saker för det är ju där de befinner sig. De är ju inte i böckernas värld så det är lite som två världar. Men det är klart det finns ju skolor som använder internet mer vardagligt i undervisningen och för dem kanske det är lättare att få in de frågorna på ett annat sätt (Selma).

Det är lite delade meningar om det behövs mer undervisning om det menalla återkommer under flera gånger under intervjuerna att det är viktigt att jobba med tryggheten och kamratskap.

6.7

Sammanfattningsvis är alla informanter överens om att de saknar ett förebyggande arbete mot kränkande behandling i stort på skolan men att det är upp till varje lärare att samtala med eleverna om det. De är också överens om att dessa samtal oftast sker efter att en händelse har ägt rum och de har ett tydligt arbete i hur de ska hantera en situation om någon har blivit kränkt, men inte ett förebyggande arbete. Det framkommer också av intervjuerna att elevernas liv sker i telefonerna och att informanterna skulle vilja vara mer insatta i den världen. Alla informanter känner dock att de har kunskap om kränkande behandling på internet eftersom de inte gör någon skillnad på kränkande behandling och på kränkande behandling på internet. Informanterna upptäcker också under intervjuerna olika områden där de kanske behöver arbeta mer. Dessa områden är; datorerna som eleverna får via skolan, rädslan för att själv bli utsatt om de säger till när någon behandlar en annan elev fel samt att blicken kanske är för centrerad på elev-elev situationer men att andra händelser också påverkar elevernas skolgång. Under alla intervjuer framgår det också att de jobbar med studiero och trygghet och hoppas att det ska ge eleverna en bättre attityd mot varandra både i det vardagliga livet och på internet.

7. Tolkning av resultatet med utgångspunkt i det

sociokulturella perspektivet

I det här kapitlet kommer resultatet analyseras utifrån det teoretiska perspektivet som studien grundar sig i, nämligen det sociokulturella perspektivet. Perspektivet menar att människor lär

sig i samspel med andra människor och att kunskap är något som skapas människor emellan (Säljö 2014, s. 308).

Vygotskij menar att människor använder sig av olika redskap för att förstå omvärlden. Dessa redskap kan till exempel vara bokstäver eller symboler som människor använder för att kommunicera med varandra. Men det kan också vara en mobil som man kan ringa, ta bilder eller skriva till andra med. De flesta påstår att dessa två olika typer av redskap, språkliga och materiella, oftast förekommer tillsammans (Säljö 2014, s. 298-301). Ser man till informanternas svar framgår det att de anser att de har för lite kunskap om sociala medier för att de själva inte använder sociala medier eller dataspel som exempel. De menar även att de lär sig av eleverna och att de på så sätt försöker hålla sig uppdaterade trots att utvecklingen går fort och att det snabbt utvecklas nya applikationer. Man kan därmed förstå Vygotskijs tankar om att människor lär sig i kommunikation med andra människor och främst när de språkliga och materiella redskapen kombineras.

Skolans centrala roll, enligt Vygotskij, hjälper individer att komma i kontakt med såväl vetenskaplig som abstrakt kunskap, kunskaper som är bra att ha i ett mer svåröverskådligt samhälle (Säljö 2014, s. 309). Där anser jag att det är viktigt att skolan tar sin del i fostransuppdraget och ger eleverna en chans att lära sig av varandra och av undervisande lärare, vilket enligt det sociokulturella sker i ett sociokulturellt samspel mellan människor. Det är viktigt att eleverna lär sig hur man är en god kamrat vilket gäller både för verkliga livet och på internet.

Eftersom telefoner och sociala medier är en del av elevernas liv och att det ständigt sker en utveckling och att eleverna konstant är uppkopplade behöver skolan samtala om det. Anledningen till att det är viktigt beror på att lärarna behöver få kunskaper om den digitala världen, vilket informanterna upplever att eleverna kan hjälpa till med, men också för att eleverna behöver få kunskap om vad som är okej och inte på internet. Genom det sociokulturella perspektivet skulle både elever och lärare gynnas av mer kommunikation (Säljö 2014, s. 298-299) om sociala medier , internet och attityden som infinner sig där. För att få bästa möjliga kunskapsutveckling görs nog detta också med hjälp av materiella redskap så som telefoner, datorer eller likande (Säljö 2014, s. 300-301).

Informanterna menar också att ett samtal om internet och kränkande behandling på internet gynnas av att de till exempel arbetar med datorer i sin undervisning eftersom att det då blir naturligt. Det sociokulturella perspektivet innefattar också det i och med de olika redskapen (Säljö 2014, s. 298-301). Därför skulle undervisningen eller det förebyggande arbetet mot kränkande behandling dra fördel av att skolor jobbar mer med datorer överlag.