The structure of gender in children´s books

Examensarbete i Socialt arbete Malmö högskola

15 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

01 2010

Hälsa och samhälle

BARNBÖCKER OCH

KÖNSSTRUKTUREN

EN ANALYS AV HUR KÖN,

KÖNSIDENTITETER OCH KÖNSMAKTSYSTEM

SKILDRAS I BARNBÖCKER

Rebecca Thörn

BARNBÖCKER OCH

KÖNSSTRUKTUREN

EN ANALYS AV HUR KÖN,

KÖNSIDENTITETER OCH KÖNSMAKTSYSTEM

SKILDRAS I BARNBÖCKER

REBECCA THÖRN

Thörn, R. Barnböcker och könsstrukturen. En Analys av hur kön, könsidentiteter och könsmaktsystem skildras i barnböcker. Examensarbete i socialt arbete, 15

högskolepoäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete,

2010.

Abstract: The phenomenon of categorization has a great impact on community

structure. This essay describes one of the most established and explicit categories - male and female – as a result of the categorization processes which constantly are going on. The structures’ and categories’ existence and reproduction can be found in all social interactions, and my main hypothesis is that an important part of the reproduction of our gender identities consist of the legacy we give to children. This study aims to shed light on whether there is a significant way of describing gender identities in children's books. The essay has a theoretical basis of a feminist gender- and discourse theory. The issue is answered by a discourse analytical study of children's books.

The result shows that in many cases there is a significant way of describing the different sexes, and that there are clear divisions in what is described as male or female. This pattern of a separation of the sexes is sometimes subtle and

sometimes pronounced, but based on theories and previous research it is possible to show that there actually seems to be a pattern. The most central in the paper is the visualization of the dialectical relationship between text and image in

children's books and the public discourse they are part of.

Keywords: children's books, discourse analysis, feminism, gender identity,

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING 2 1.1 Problemformulering 2 1.2 Syfte 2 1.3 Frågeställning 2 2. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT 2 2.1 Diskursteori 3 2.1.1 Bakgrund 3

2.1.2 Den diskursteoretiska grundsynen 3

2.1.3 Diskursbegreppet 4

2.1.4 Diskursen och makten 4

2.2 Feminism 5

2.2.1 Ordboksdefinitionen 5

2.2.2 Maktobalansens arenor 5

2.2.3 Fyra huvudinriktningar 5

2.2.4 Postmodernismen och feminismen 6

2.3 Könsteori 7

2.3.1 Upprätthållandet av genusordningen och könsidentiteter 8

2.3.2 Könsmaktsystemet 9

2.3.2.1 Könsmaktsystemets två principer 10

2.4 Sammanfattning, teoretisk utgångspunkt 12

3. METOD 11

3.1 Diskursanalytisk metod 12

3.2 Urval, urvalsmetod och avgränsningar 12

3.2.1 Etiska överväganden 13

3.3 Hur materialet analyserats 14

3.3.1 Ett exempel 14

3.4 Förtjänster och begränsningar 15

3.4.1 Tillförlitlighet och trovärdighet 15

3.5 Sammanfattning, metod 16

4. TIDIGARE FORSKNING 16

4.1 Tidigare forskning 16

4.2 Tidigare forskning – ett liknande exempel 17

4.2.1 Mönster i läseböckerna 18

4.3 Sammanfattning, tidigare forskning 20

5. RESULTAT OCH ANALYS 20

5.1 Törnrosa – resultat 21

5.1.1 Analys av resultat utifrån teori 22

5.1.2 Analys av resultat utifrån tidigare forskning 22

5.2 Mamma Mu städar – resultat 23

5.2.1 Analys av resultat utifrån teori 23

5.2.2 Analys av resultat utifrån tidigare forskning 24

5.3 Bilar och traktorer och annat som rullar – resultat 24

5.3.1 Analys av resultat utifrån teori 25

5.3.2 Analys av resultat utifrån tidigare forskning 26

5.4 Grodan och främlingen – resultat 26

5.4.1 Analys av resultat utifrån teori 27

5.4.2 Analys av resultat utifrån tidigare forskning 28

5.5 Siv sover vilse – resultat 28

5.5.1 Analys av resultat utifrån teori 30

5.5.2 Analys av resultat utifrån tidigare forskning 31

5.6 Sammanfattning, resultat och analys 31

6. SLUTDISKUSSION 32

2

1. INLEDNING

1.1 Problemformulering

Kategorisering som fenomen och dess konsekvenser är på många sätt det som tydligast präglar vårt samhälle och våra sociala interaktioner. Arbetsmarknaden, klassamhället och sociala roller är faktorer som tydligt speglar existensen av kategorier, och framför allt dess konsekvenser. Samhällsstrukturella faktorer och socialiseringsprocesser i alla dess former har stor betydelse även för

reproduktionen av könsidentiteter och bilden av aktörens plats i samhället. På ett abstrakt plan skulle man kunna hävda att kategorisering som fenomen inte nödvändigtvis är av ondo, man kan kanske till och med hävda att dess oändliga historia indikerar ett starkt behov av just kategoriseringar. Det finns mycket som talar för att vi människor behöver strukturer och framförhållning för att känna oss trygga och för att få en känsla av sammanhang, men denna upplevelse av trygghet och kunskap om omgivningen leder till konsekvenser både på makro- och

mikronivå. När kategoriseringar lämnar den abstrakta nivån kan man alltså konstatera att de måste ifrågasättas och inte bara ses som något definitivt eller cementerat, eftersom sättet vi kategoriserar på oftast genererar i

kategoriseringshierarkier. Och i en hierarki faller det sig ofta naturligt att några gynnas på bekostnad av att några missgynnas.

De etablerade könsidentiteterna man och kvinna, som utgör de mest explicita kategorierna, och den påtagliga genusordningen genererar konsekvenser i

relationen till dig själv som individ och till omgivningen. Dessa konsekvenser kan karaktäriseras genom exempelvis könsstereotypa ideal och maktrelationer. Detta utgör min problemformulering och är vad jag ämnar skriva om i min uppsats, med fokus på hur kategoriseringen av män och kvinnor skildras och reproduceras. Jag tror att en viktig del av reproduktionen av våra könsidentiteter utgörs av det arv vi ger till barnen. Detta kan karaktäriseras genom exempelvis könsstereotypa

fritidsaktiviteter, färgval på kläder, fiktionens samhällsskildringar och

sensmoraler, sättet att bemöta pojkar och flickor på och de olika förväntningarna vi har på pojkar och flickor.

1.2 . Syfte

Att med en diskursanalytiskt, feministisk och könsteoretisk utgångspunkt studera barnböcker och hur bilden av kön uttrycks i den omfattande kunskapskälla en bok kan utgöra. Jag avser att i enighet med andra kvalitativa analyser försöka hitta orsaker och samband i min problemformulering för att på ett konstruktivt sätt kunna reflektera över och bättre förstå fenomenet.

1.3 Frågeställning

•

Finns det ett signifikant sätt att i barnböcker skriva om kön och skildra könsidentiteter?

2. TEORETISK UTGÅNGSPUNKT

Detta avsnitt syftar till att presentera teorier och deras innebörd. Jag ämnar redogöra för de teoretiska utgångspunkterna jag har i min resultatanalys som en presentation på hur jag ser på min problemformulering, mitt syfte och min

3

frågeställning. Signifikanta kopplingar mellan teorierna och min egen analys av data kommer att presenteras i resultatdelen och min intention är att använda mig av teorierna som förklaringsmodeller till resultatet.

2.1 Diskursteori

2.1.1Bakgrund

Diskursteorin har en teoretisk utgångspunkt i postmodernismen, som även kallas poststrukturalismen. Postmodernismen är ett övergripande paradigm för

vetenskapsfilosofiska inriktningar som kritiserar de traditionella teoribildningarna (Gemzöe, 2005, Eilard, 2008). Postmodernismen präglas av att den ifrågasätter och avvisar sannings- och objektivitetsanspråk och förknippas med diskurs- och dekonstruktionsbegrepp. Postmodernism som samhällsteori menar att ”sanningen” är temporär och bara speglar en viss syn på eller uppfattning av vad som utgör verkligheten. De primära rekvisit en postmodern teori har är en icke-essentialistisk

grundsyn, en övertygelse om att det inte finns någon objektiv sanning, att

kunskaper och gemensamma sanningar skapas genom sociala interaktioner samt

att dessa kunskaper och sanningar skapar normer (Winter Jörgensen & Phillips, 2000). Genom dessa elementära utgångspunkter framkommer teser om att alla subjekt är konstruerade av historien, språk och kultur (Gemzöe 2005). I och med detta påstående tydliggörs den språkteoretiska utgångspunkten, vilken innebär att språket är socialt och omskapande och denna princip är fundamental för

förståelsen av verkligheten. Denna princip kan tydliggöras genom påståendet att inget existerar innan det finns uttryck för det. Definitionen av något avgör hur det uppfattas och dess betydelse (Eilard, 2008).

2.1.2 Den diskursteoretiska grundsynen

”Språket och diskurserna tillskrivs en social betydelse och avgörande roll för hur vi uppfattar oss själva och omvärlden.” (Eilard, 2008:54).

Den dominerande diskursen – hur vi talar om och förstår världen – speglar hur samhällsmedborgarna ser på, tolkar och förstår sig själva och vår omgivning. Det finns en diskursiv sanning som anger vad som är rätt respektive fel och vad som är sant respektive falskt. I och med detta är det viktigt att beakta att diskursen inte bara avgörs av hur vi talar om något, utan också av vad vi väljer att inte tala om. Olika diskurser samspelar, interagerar och konkurrerar med varandra och är föränderliga (Winter Jörgensen & Phillips, 2000). Vårt sociala medvetande speglar den rådande diskursen och allt får sin betydelse genom diskursen. Verkligheten uppfattas genom språket och genom erfarenheter, vilket därmed är betydelsefullt för vår identifiering, positionering och samspel i sociala

sammanhang. Språket har alltså en avgörande roll för sociala konstruktioner, och våra identiteter kan ses som en produkt av språkbruket och den kultur språket verkar i. Språket ses som något som är strukturerat i mönster, dessa mönster följer vi och anpassar oss efter i olika sociala kontexter. Diskursteorin ser följaktligen inte på språk enbart som något som fastställer ordboksbetydelser, utan språket konstruerar begrepp som fylls med symboler. Begrepp får alltså symboliska värden och dessa värden får konsekvenser som leder till ”regler”. Här blir den poststrukturalistiska synen tydlig; vi är inte formade subjekt från början utan vi formas som en effekt av talet och handlingarna talets innebörder leder till (Butler, 2004, Butler 2007, Gemzöe 2005, Kolfjord, 2009, Winter Jörgensen & Phillips, 2000).

4

2.1.3 Diskursbegreppet

Definitionen, eller innebörden, av diskursbegreppet kan med utgångspunkt i ovanstående förklaras med att en diskurs är ett sanningsanspråk och ett specifikt sätt att tala, tänka och resonera om olika samhällsfenomen. Språket innebär definitioner och generaliseringar, som leder till att vi vet vad som menas, men som inte har något egentligt belägg. Det vi associerar med ordens betydelse har nödvändigtvis ingen egentlig existens utan är alltså en skapad definition som tillämpas av majoriteten (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Utifrån grundsynen framkommer att diskurser är ett sätt att tala om något och ett sätt att klargöra det som är rätt och det som är fel. Diskurser definierar alltså normalbeteende. Olika diskurser står i konkurrens mor varandra och den så kallade sanningen är som sagt bara ett sätt att presentera och förhålla sig till verkligheten. (Butler, 2007, Eilard, 2008). I tydliggörandet för vad diskursbegreppet egentligen innebär kan man tala om diskursiv praktik, diskursordning och dekonstruktion. Diskursiv praktik innebär att alla diskurser är en praktisk tillämpning av språket som genererar i kunskap och beteendemönster. I och med att diskurserna är föränderliga kan den diskursiva praktiken leda till förändrad kunskap och förändrade identiteter. Diskursordning innebär relationerna och maktkamperna mellan diskurserna. Dessa maktkamper kan också leda till nya diskurser och nya diskursordningar, en dynamik som kallas interdiskursivitet. Dekonstruktion innebär processer som upplöser eller underminerar rådande hegemoni och kan leda till konsekvenser för den diskursiva praktiken och för diskursordningen (Eilard, 2008).

2.1.4 Diskursen och makten

”Språket får makt att skapa det socialt verkliga genom individers talhandlingar.”

(Butler, 2007:188).

Den dominerande diskursen hänger samman med makt (institutionell makt såsom exempelvis vetenskap och politik) och är avgörande för förståelsen av makten. Makten får fäste i språket och definierar det som för varje given tidpunkt anses vara normalt. De erfarenheter, handlingsmönster, tolkningar och kunskaper diskursen förmedlar är viktiga faktorer i konstruerandet av kategorier, som i sin tur organiserar gränser och reproducerar upplevelser av olika värde och därmed hierarkier. Diskursteorin innebär därmed en idé om att språket styr över och definierar hierarkier, vilket resulterar i värderingar som i sin tur kan leda till kulturbundna associationer och kategorier. Stereotypisering av vissa kategorier är ett indelningsverktyg som oftast riktas mot underordnade grupper(Eilard, 2008, Kolfjord, 2009, Skeggs, 2000). De fiktiva kategorier språket konstruerar – exempelvis kön – fungerar ofta som en stödfunktion till rådande makthierarkier. Språkets användning fungerar alltså som begränsande eller möjliggörande beroende på hur och av vem det används. Vissa har företräde att tolka och organisera språket och idag utmärks detta genom att den manliga talaren representerar det universella och allmängilliga. Maktfigurer kan genom språket styra vad vi får tillgång till, och hur vi ska uppfatta det (Butler, 2007).

Språket fungerar som ett styrande verktyg och svårigheterna i att bryta det språkliga mönstret och förändra innebörder av begrepp gör att språket är ett så fruktbart maktinstrument. Därmed har språket en enorm makt över subjekten och innebär ett tvingande system som fixerar den sociala verkligheten (Butler, 2007). I och med dessa funktioner kan man dra slutsatsen att maktförhållanden avgör vilken diskurs som dominerar och att makten är produktiv i skapandet av kunskap, strukturer och kategorier. (Gemzöe, 2005, Winter Jörgensen & Phillips, 2000).

5 2.2 Feminism

Eftersom jag syftar till att belysa min problemformulering och besvara min frågeställning utifrån ett feministiskt perspektiv vill jag redogöra mer utförligt för vad jag menar med detta och varför det är relevant att poängtera det som

utgångspunkt.

2.2.1 Ordboksdefinitionen

Feminism som fenomen är en samhällssyn med en förändringsintention, och innebär en medvetenhet om en maktobalans mellan män och kvinnor som beror på maktstrukturer. (Butler, 2006, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003, Gemzöe 2005). Feminism handlar alltså om förståelsen av mäns och kvinnors olika

förutsättningar i samhället och att detta beror på kvinnors generella underordning i relation till männen. Maktobalansen utgör ett grundantagande för feminismen. Viktigt att belysa är också att feminismen som teori och handling har en önskan om en könsneutral maktbalans och ser alltså omfattande problem med rådande strukturer (Gemzöe 2005).

2.2.2 Maktobalansens arenor

Den maktobalans som man talar om inom feminismen tar sig till uttryck inom det som brukar kallas den politisk/ekonomiska sfären, familjesfären, våld mot kvinnor och den kulturella nedvärderingen av kvinnor. Samtliga av dessa samhällssfärer realiserar maktstrukturen och tydliggör maktobalansen. Den politisk/ekonomiska

sfären realiserar maktstrukturer mellan könen genom exempelvis den kraftigt

könssegregerade arbetsmarknaden, glastaksprincipen och genom topptjänsternas könsindelade arbetsområde. Familjesfären som maktstruktur präglas av en icke-könsneutral arbetsfördelning och man talar ofta om att kvinnor arbetar gratis. Våld

mot kvinnor och sexuellt utnyttjande av kvinnor som samhällsfenomen

karaktäriseras av det mest öppna och brutala våldet och maktmissbruket gentemot kvinnor. Det handlar också om rättssystemets bemötande av detta och att det främst är kvinnor som driver frågorna kring detta. Det är viktigt att i detta fall belysa att man genom detta påstående inte vill negligera våld mot män, utan att man snarare vill uppmärksamma att man generellt ser olika på de olika

våldsformerna och våldsoffren (Gemzöe 2005). Den kulturella nedvärderingen av kvinnor utgörs av den enkla principen att det kvinnor företar sig värderas lägre än det män företar sig, ovan diskuterade fenomen är delar av den kulturella

nedvärderingen. Den kulturella nedvärderingen präglas också av de kulturella föreställningarna vi har om kvinnor, föreställningar som implementerats genom den berättade historien, den mansdominerade forsknings- och utbildningsvärlden, objektifieringen av kvinnor och den ständigt upprepade illusionen om att det finns könsbundna egenskaper och att det därmed är naturligt att män gör si och kvinnor så (Butler, 2006, Gemzöe 2005). Med detta i åtanke kan man dra slutsatsen att den kulturella nedvärderingen av kvinnor är en av de främst bidragande faktorerna till upprätthållandet av en specifik maktordning mellan könen (Gemzöe 2005).

2.2.3 Fyra huvudinriktningar

Samtliga områden jag ovan redogjort för skildrar tesen om det generella förtrycket gentemot kvinnor. De ger en helhetsbild som beskriver en feministisk samhällssyn och kan sägas vara generellt för den feministiska samhällssynen. De skillnader som finns mellan feministiska paradigm ligger alltså främst i analysen av maktförhållandet mellan kvinnor och män, och i medlen för att nå målen om förändring snarare än i utgångspunkten (Gemzöe 2005).

6

Inom feminism som teori brukar man tala om fyra grundinriktningar som utgör grunden för samtliga feministiska inriktningar; liberalfeminism, radikalfeminism,

marxism/socialistisk feminism och socialistisk radikalfeminism (Gemzöe 2005).

En tydlig skiljelinje mellan de olika inriktningarna är indelningen i offentlig och

privat sfär: Liberalfeminismen och marxism/socialistisk feminism är helt

fokuserad på den offentliga sfären (arbetsliv, politik, rättssystem), de skiljer sig dock markant gällande vad som måste förändras – liberalfeminister menar att kvinnor måste få samma fri- och rättigheter som män redan har och

marxism/socialistisk feminism menar att det som måste förändras är det ekonomiska systemet. Radikalfeminismen däremor riktar sig till den privata sfären och kritiserar indelningen i sfärer, då de menar att de så kallade sfärerna färgar och avspeglar varandra. Detta anser även anhängare till den socialistiska radikalfeminismen. Socialistisk radikalfeminism menar förutom att offentlig och privat sfär samspelar, också att uppdelningen i privat och offentlig sfär

upprätthåller dualismen mellan män och kvinnor, då de ger näring associationer om vart könen hör hemma. Denna kritik mot sfärindelningen är fundamental för den moderna feminismens samhällsanalys. I övrigt skiljer sig de feministiska inriktningarna gällande fokus på de olika arenorna för maktobalans, som jag tidigare redogjort för och definierat. Den socialistisk radikalfeministiska

inriktningen fokuserar på samtliga och påtalar ett dialektiskt förhållande mellan dem. De menar att hierarkin mellan könen återfinns på samhällets alla arenor och att man därmed måste beakta samtliga (Gemzöe 2005).

2.2.4 Postmodernism och feminism

Feministiska inriktningar har kritiserat postmodernismen för att vara en produkt av det de kritiserar – vita män i västvärlden har utvecklat den och givit den utrymme. Postmodernismen är enligt vissa feminister också problematiskt då feminismens grundidé – en generalisering av maktrelationerna mellan könen – i så fall inte kan tillämpas eftersom postmodernismen motsätter sig att kategorisera kvinnor som grupp. Postmoderna feminister ansluter sig till postmodernismens grundidé att sanningsanspråk och generaliseringar existerar främst för att de bortser från det som motbevisar dem. Postmoderna feminister vill sätta fler sanningar på kartan än ”de stora världssanningarna”. De feminister som anammat postmodernism har gjort det då de anser att en postmodern världssyn gynnar intentionen att få en mer mångfacetterad kvinnosyn och ta bort iden om att det finns en kategori kvinnor och att de är lika. Att som feminist ha en postmodern syn inbjuder också till fler aspekter i analysen då erkännandet av en mångfald hos kvinnor även belyser betydelsen av klass och etnicitet i relation till könet och individens plats i samhället (Butler, 2007, Gemzöe 2005).

Postmoderna feminister tilltalas av tanken om socialt konstruerade kön och menar att feminister som inte anammar denna grundsyn är begränsande och normerande för feminismen och samhällsutvecklingen. Detta på basis av att de definierar kvinnor som grupp och feminister som grupp. Den huvudsakliga utgångspunkten i samhällsanalysen är idén om att vår kultur och våra sociala identiteter initialt präglas av den manliga normen. Vidare menas att det inte går att särskilja vårt biologiska kön från vårt sociala kön då båda är konstruerade och har specifika innebörder (Butler, 2007, Elvin-Nowak & Thomsson 2003, Gemzöe 2005). Med påståendet om att det biologiska könet inte föregår det sociala könet vill man visa att det inte finns någon egentlig kärna i manlighet eller kvinnlighet utan att allt är konstituerat. Den postmoderna feminismensutgångspunkter blir tydliga i och med idén om att sociala kön och genus iscensätts genom tal och handlingar. Den kritik

7

som finns mot postmodern feminism besvaras genom argument om att politiska maktstrukturer inte försvinner bara för att man inte vill tala om kvinnor i alltför generella termer. Att det inte finns någon kärna betyder inte att man kan bortse från illusionen om den. Det går att i politiska syften tala om kvinnor i mer generella termer; man kan alltså skilja på politik och medel och på sin teoretiska förståelse av sociala kön (Butler, 2007, Gemzöe 2005).

Med anledning av ovan nämnda argument kommer jag i mitt arbete ha en

postmodern feministisk hållning med en socialradikal utgångspunkt. Jag väljer att inte vidare gå in på diskussioner om kön-, klass- och etnicitetshierarkier inom feminismens grenar, trots att det hade varit en givande diskussion, då jag anser att det utifrån mitt syfte lämpar sig att jag avgränsar mig till att förhålla mig till och utgå från grundsynen. Detta skulle man delvis kunna invända mot då

ordboksdefinitionen är något begränsad – ingen kan motsätta sig den – men jag anser trots denna problematik att en specificering inte är nödvändig då jag främst vill redogöra för det perspektiv jag ämnar använda i analysen.

2.3 Könsteori

Könsteori och feminism går på många sätt in i varandra och är på många sätt samma sak, att jag väljer att presentera båda två som teoretisk utgångspunkt är för att de är komplementära och för att könen och den kulturella konstruktionen av könsidentiteter är det mest centrala fenomenet i feministisk teoribildning (Butler, 2007, Gemzöe 2005). Kön utgör den primära kategorin och färgar allas identitet och alla sociala interaktioner. Man och kvinna som begrepp är egentligen metaforer för så mycket annat. Man och kvinna är ord som har en omfattande innebörd och innebär en egenskap som utgör din identitet. Kön är något man gör, det är en relation, en situation och en position. Att ha denna utgångspunkt i betraktandet av könets betydelse innebär en föreställning om att kön har att göra med våra aktiva handlingar (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Idén om att vi gör kön handlar alltså om idén om att vi har en socialt konstruerad könsidentitet. Denna könsidentitet kan benämnas som kvinnlighet och manlighet. Kvinnlighet och manlighet är något vi konstant bär med oss vare sig vi vill eller inte. Ingen undkommer de kulturella föreställningarna om kvinnlighet – alla måste förhålla sig till bilden av kvinna och i vår kultur innebär den bilden vi får en stor del av vår identitet (Butler, 2007, Gemzöe 2005). Vi lägger en värdering och en betydelse, som förstås som verkligheten, i dessa två olika kategorier, vilket tenderar att färga alla livets relationer, sammanhang och situationer. Vår könsidentitet har alltid betydelse och det är inte bara individer som kategoriseras som manliga eller kvinnliga, utan även ting och företeelser får kön (Butler, 2007, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Könsidentiteten anses ofta vara något medfött som varje individ gör till en del av sin identitet ochdet finns en föreställning om att män och kvinnor är olika men att kvinnor är lika och att män är lika, oavsett etnicitet, bakgrund, ålder och

erfarenheter (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Skillnaderna i de yttre

karaktärsdragen gör att omgivningen omedelbart definierar individer som pojkar eller flickor och denna definition leder i sin tur omedelbart till könsidentiteternas skapelseprocess. En process med klädval, namngivning, leksaker och bemötande sätts igång med förväntningar på att det ska passa just denna individ, när det främst handlar om att det anses passa just detta kön (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Att vår könsidentitet skulle vara biologiskt betingat är något könsteorier motsätter sig då de går ut på idén om att kategorierna – man/kvinna,

8

kvinnligt/manligt- är konstruerade. Inget är alltså från början kvinnligt eller manligt utan tillskrivs de egenskaperna, och förståelsen/upplevelsen om kvinnligt och manligt fungerar som mallar för hur vi ska agera och hur vi ska förhålla oss till varandra. Vi föds in i sammanhang med normer som säger att kvinnor ska vara ”kvinnliga” och män ska vara ”manliga”. Det finns specifika koder för hur vi på rätt sätt bör agera så kallat kvinnligt och manligt och det finns i och med detta olika förväntningar på kvinnor och män (Butler, 2007, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Manligt och kvinnligt, både som begrepp och fenomen, figurerar ofta som dualister, de är alltså varandras motsatspar. Vad som är kvinnlig eller manligt varierar, men det färgar vårt sätt att tänka om sociala kön och genus (Gemzöe 2005). Den feministiska analysen av principen med motsatspar är att de inte är likvärdiga och att det i detta fall är så att männen anses vara mer värda än kvinnorna. Mannen är normen, kvinnan är det avvikande. Det finns alltså en könshierarki, och denna könshierarki är en fundamental utgångspunkt inom könsteorin. Könshierarkin underbyggs av våra föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt och jag kan härmed göra en koppling till den diskussion jag förde om kategoriseringar i min problemformulering; de leder till omfattande konsekvenser och värderingsprocesser (Gemzöe, 2005). Detta mönster av feminisering och maskulinisering tydliggörs när något avviker från sin kategori det förväntade agerandet. Därmed blir även femininiteter och

icke-maskuliniteter centrala då de definierar graden av femininitet och maskulinitet, det obefintliga kan alltså bli det centrala. Vid de tillfällen någon bryter det könsstereotypa mönstret tenderar omgivningen att leta efter ”icke könstypiska” attribut hos den avvikande individen som kan förklara avvikandet (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

2.3.1 Upprätthållandet av genusordningen och könsidentiteter

Konstaterandet av att vi skapar kön leder också till de förklaringar som finns till varför vi skapar sociala kön och varför de har så stor betydelse för vår identitet. Vi har alltså i och med könsteorin fastställt att könsordningen/genussystemet formar oss och kontrollerar oss, och ser till att vårt inre är anpassat till vår omgivning. En av de främsta anledningarna till att genusordningen kvarstår är den starka viljan vi

har av att bli definierade efter vårt kön, och därmed också upplevelsen av att det finns något att förlora – vi bli identitetslösa – om den kategoriseringsprocessen

bortfaller. Vi är beroende av särskiljande strukturer för att sociala samspel ska bli

begripligt, och därmed är kollektiva mönster en förutsättning för fungerande interaktioner. (Eilard, 2008, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003, Winter Jörgensen

& Phillips, 2000). Vi har ett starkt behov att bli bekräftade av omgivningen, och det är ofta svårt att känna sig rätt, bra och normal och inte omgivningen definierar dig som sådan. Den som inte kan eller den som motsätter sig det kollektiva systemet får svårt att klara sig och personen utesluts, ses som onormal och som avvikande (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Störst chans att bli bekräftad som kvinna har du om du förhåller dig underordnad män, och om du inte gör det och bekräftas som annat än kvinna blir du per automatik sämre eller avvikande eller ännu lägre i hierarkin. De kvinnor som utmärker sig på samma sätt som en man riskerar att förlora möjligheten att bli bekräftad som kvinna (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Vi har idag en felaktig uppfattning om att den påstådda jämställdheten ger oss möjlighet att agera utanför idén om könsidentiteter, men denna tanke dementeras då din könsidentitet ger dig en viktig personlig

9

och det färgar dig konstant i sättet du talar, klär dig, agerar och gör val (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003) Av detta kan man dra slutsatsen att andras

bedömning och kritiska blickar gör dig delaktig i könsordningens system och

reproduktion, som du därmed väljer att foga dig till för att acceptera dig själv och få en bättre självkänsla. Det blir därmed många gånger irrelevant om det är en indirekt eller direkt delaktighet då kontentan blir det samma (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Denna acceptans och delaktighet i strukturerna ursäktas delvis genom illusionen om att det är värre på andra ställen så att problematiken i ens egen närhet

minimeras, men också genom de normer som styr samhället. Normer innebär de regler och självskrivna antaganden som sällan uttalas och som inte heller behöver ha någon egentlig sanningshalt (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Normer styr oss och är återspeglingar av det vi gör. Normer genererar i att fördomar kan leva vidare och vi tenderar att hitta sådant som bekräftar våra vedertagna antaganden, och detta ger alltså näring till de normerande makt- och belöningssystemen. Normerna ger oss också förklaringar till sådant vi annars inte förstår och gör att vi bättre kan begripa och hantera relationer och hur man ska förhålla sig till

omgivningen, de leder till trygghet och förutsägbarhet. En fundamental

utgångspunkt i skapandet av normer är idén om olikheter, exempelvis mellan kön. Oron över att män inte ska vara män och att kvinnor inte ska vara kvinnor bidrar starkt till rådande genusordning (Butler, 2004, Butler, 2007, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Resonemangen om skillnader, det vill säga det som är annorlunda och avvikande är ett komplement till normer. De flesta människor söker sig till det som inte skiljer sig från dem eller från normen och undviker det som är olikt. I likhet med normer framstår de som logiska sanningar utan att det finns belägg för att det skulle vara så (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Skillnader innebär en värderingsprocess och får efter att de är allmängiltiga en avgörande betydelse. Skillnader skapas för att fastställa vad som är viktigt och i vilket sammanhang det är viktigt (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

2.3.2 Könsmaktsystemet

En gemensam nämnare för alla de fenomen som utgör orsaker och

reproduktionsmöjligheter är makt och maktrelationer. Makt som företeelse kan dels innebära att bestämma över andra, en kamp, möjligheten att bestämma över sig själv eller samma villkor för alla att bestämma. Ibland associeras makt med ansvar, men oftast ligger det en markant skillnad mellan den som har ansvar för något och den som har makten över något. Beträffande kön handlar makt ofta om att få vara subjekt i sitt eget liv. Den som har makt blir sedd som en individ med en egen identitet och med möjlighet att definiera och påverka sanningar och kunna nyttja omgivningens resurser (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Könsmaktsystemet är det som bäst tydliggör orsaker och förklaring till rådande genusordning och till våra könsidentiteter. Någon, med makt, har definierat vad som är rätt och vilka alternativ som finns för respektive individ.

Könsmaktsystemet innebär ett patriarkat system som ordnar människor beroende på kön. Det som genomsyrar könsmaktsystemet är den hierarkiska relationen mellan män och kvinnor, och att män är överordnade kvinnor enbart på basis av deras biologiska kön. Samhällssystemet grundstenar är därmed mäns mervärde och kvinnors mindervärde. Detta samhällssystem figurerar inte i något vakuum oberoende av aktörer, utan är alltså en konsekvens av samhällsmedborgarnas attityder och handlingar (Butler, 2007). Att kvinnor och män ofta värdesätter män

10

högre än kvinnor på de områden som genererar makt innebär en acceptans och tillåtelse av att systemet fortsätter att existera och dominera samhällsstrukturen. (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

”Könsmakten opererar genom att kvinnor upplever den strukturella underordningen som en del av sin identitet och männen sin överordning.”

(Elvin-Nowak & Thomsson, 2003:57).

Kvinnor belönas av att underordna sig och män överordnas därmed per automatik. Oftast vinner vi således mer på om vi deltar i könsmaktsystemet än om vi inte deltar, även om det är ett passivt deltagande innebär det ett passivt stöd och därmed ger man stöd till det befintliga maktsystemet som aktivt kan verka (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Strukturerna och aktörerna verkar alltså inte för jämställdhet utan de verkar för en tyst över- och underordning (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Män särskiljs från kvinnor och det är just denna särskiljning som leder till de konsekvenserna jag tidigare redogjort för.

Könsmaktsystemet bygger på att ingen ifrågasätter systemet och tycker att det fungerar bra. Könsmaktsystemet är ständigt närvarande i våra liv, men det märks inte så länge man följer det. Däremot blir det mycket märkbart om man väljer att gå mot strukturen, ett konkret exempel på detta kan vara om en pojke vill gå i kjol (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Ingen är tvingad att flyta med i

könsmaktsystemets struktur, men som jag tidigare konstaterat kostar det att motsätta sig. Priset kan förutom den försämrade självkänslan och utanförskapet vara förlorade resurser, ökad ansträngning, behov av försvarsstrategier och krav på att förklara sig (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Viktigt att beakta är att priset för motstånd kan vara olika beroende på kön, detta då frihetsgraderna för män och kvinnor för att uppnå samma mål och göra samma val är olika. Med detta menar jag att det som för det ena könet kan vara en styrka är för det andra könet en svaghet, olika saker definieras som avvikande eller normala för respektive kön. Ett intressant sätt att tydliggöra och fastställa könsmaktssystemets existens och att förstå vilka uppdelningar, särskiljningar och hierarkier som är viktiga är att definiera vad som inte kan tas bort utan att radikalt förändra rådande struktur. I vårt samhälle är det inte möjligt att ta bort könsidentiteterna utan att stor del av vårt samhälles fundamentala grund i så fall skulle rasera (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

”/…/ social kontroll byggs in i formulerandet av normerande ideal som fungerar disciplinerande – då människor självmant korrigerar sig och antar

eftersträvansvärda beteenden. Genom att samhällsmedlemmarna frivilligt fogar sig efter normen kan samhällsstrukturen upprätthållas.” (Eilard, 2008:185).

2.3.2.1 Könsmaktsystemets två principer

Könsmaktsystemet är beroende av två primära principer för att kunna upprätthållas; I-särhållandet – en maktstrategi som innebär att det finns det

normala och det avvikande, och det finns därmed också ramar för vad som är vad.

I-särhållandets princip resulterar i att män och kvinnor hålls isär och agerar på olika arenor på basis av de egenskaper de tillskrivits enbart på grund av deras kön. I och med att de hålls isär kan de rangordnas och bilda ett hierarkiskt system, som i vårt samhälle innebär att mannen är högre upp i hierarkin i förhållande till kvinnan (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003, Gemzöe 2005). Den manliga normen styr och innebär att det manliga är normalt, normen, och därmed också det

11

eftertraktade. En paradox är att kvinnor inte ska vara avvikande från det kvinnliga, vilket innebär att de hur de än gör aldrig kan bli lika bra som männen. Kvinnor ska till viss del försöka likna män, men inte för mycket och inte mer än vad männen tillåter för att få stanna inom den normala gruppen. Kvinnors

begränsningar stärker männens makt och den manliga normen är både en orsak till och en konsekvens av I-särhållningen (Eilard, 2008, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

Diskussionen om könsteori, könsidentiteter och maktrelationer blir relevant för min uppsats då den definierar den struktur och de mönster som så explicit påverkar oss som individer. Under vår uppväxt befästs innebörden av manlighet och kvinnlighet successivt. Barn skapar sina identiteter utifrån det som av vuxensamhället förmedlas till dem. Och det budskap som förmedlas är att män och kvinnor är olika och representerar olika saker och egenskaper, och dessa egenskaper ska värderas olika. Det som förmedlas till barnen blir det som vägleder dem i sin identifikationsprocess som kvinna eller man. Av detta följer mönstret att pojkar självmant kommer dras till det som stämmer överrens med mäns position i samhället för att stärka sin självkänsla och samma princip tillämpas av flickor (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003).

2.4 Sammanfattning, teoretisk utgångspunkt

Jag har alltså redogjort för diskurs som teori och analys, feministisk grundsyn,

könsteori och de olika makt- relationerna och maktarenorna, för att tydliggöra på

vad jag grundar mitt antagande om att vi ständigt i alla processer färgar och färgas av sociala kön. Jag vill genom min redogörelse av min teoretiska utgångspunkt lyfta fram idéer om att kön är konstruerat av språket, att inget i det sociala

samspelet är av naturen givet och det finns ingen egentlig sanning. Den upplevda sanningen är en diskurs, alltså det som är fixerat i en tid som upprepas och upplevs som verkligheten. Diskursen, som är normerande och kontrollerande, är fylld av socialt konstruerade strukturer, hierarkier, motsättningar och skillnader. I och med detta finns det ett samband mellan makro- och mikronivåer i

identitetsskapande processer och i världsbilder, det råder därmed ett dialektiskt tillstånd mellan diskursen och aktörskap. Språket, i alla dess former, är laddat med symboler, innebörder och betydelser som reproducerar makt- och genusordningen. Den nuvarande världsordningen präglas av en över- och underordning mellan män och kvinnor och manlighet respektive kvinnlighet associeras med olika saker. Dem och det som feminiseras underordnas det som maskuliniseras och utgör nomen. Maktobalans, könsmaktssystem och våra könsidentiteter är en produkt av detta.

3. METOD

Jag har gjort en kvalitativ studie med en diskursanalytisk ansats genom att studera barnböcker som riktar sig till barn mellan 3-6 år. Som med all kvalitativ forskning vill jag med denna uppsats förstå och beskriva ett socialt fenomen. Jag ska med hjälp av texter och bilder studera på vilket sätt barn genom böckerna kan få en verklighetsskildring som är färgad av sociala kön, och undersöka om det finns det ett signifikant sätt att i barnböcker skriva om kön som kan leda till en diskursiv verklighetsuppfattning. Jag kommer att arbeta deduktivt (bekräfta teori och det allmänna med hjälp av det enskilda) och köns- och diskursteorin utgör en

12

fundamental utgångspunkt och kommer därmed att spela en avgörande roll för hur jag belyser och analyserar mitt material.

3.1 Diskursanalytisk metod

”Sammantaget synliggör så den kritiska och intersektionella diskursanalysen /…/ det komplexa samspelet mellan olika konkurrerande diskurser i förhållande till samhällets rådande maktordningar, i symboliska identiteter och relationer som

skapas inom textramarna.” (Eilard, 2008:55).

Diskursanalys är som metod tolkningsinriktad med fokus på hur man uppfattar och hur man talar om den sociala verkligheten. Det innebär alltså att man studerar språk och text och söker det essentiella i det som förmedlas; föreställningar, innebörder, variationer, normer, ideal och metaforer. Jag ämnar göra en kritisk diskursanalys vilket innebär att jag tittar på det som förmedlas i relation till diskursers roller i reproduktionen av makt och makthierarkier, detta brukar kallas interaktionell kontroll (Watt-Boolsen, 2007, Winter Jörgensen & Phillips, 2000). Den kritiska diskursanalysen vill alltså visa hur hegemoniska strukturer

konstrueras, och gör detta genom att belysa vilka kunskaper och vilken världsbild som förmedlas. Den text eller den bild man studerar kopplas till rådande

samhällskontext för att karaktärisera det dialektiska förhållandet mellan texten och samhällsdiskursen, och för att åskådliggöra hur detta samband genererar i upprätthållandet av gällande normer och ideal (Eilard, 2008). Diskursanalyser kan göras både på makro- och mikronivå, men då dessa nivåer ofta samspelar är det generellt sett en analys av detta samspel som är det mest essentiella. Det handlar följaktligen om att studera samverkan mellan aktör och struktur (Eilard, 2008). I den kritiska diskursanalysen, som i alla diskursanalyser, är det viktigt att påtala att syftet inte är att komma fram till någon egentlig bakomliggande sanning, då denne inte existerar (Winter Jörgensen & Phillips, 2000).

3.2 Urval, urvalsmetod och avgränsningar

Det som skiljer den kvalitativa och kvantitativa forskningen åt gällande

urvalsmetoder är att det i den kvalitativa inte finns några tydliga riktlinjer för hur det optimala urvalet ser ut för en specifik forskningsfråga, och därmed finns inte heller någon specifik urvalsmetod att utgå ifrån. Man kan inte i förhand avgöra vad som är bäst representativt inom den kvalitativa studien. För att kunna göra en uttömmande analys handlar det alltså om att vara flexibel inför nya kunskaper, hypoteser och teorier (Svensson & Starrin, 1996, Watt Boolsen, 2007). Det är problemformuleringen och syftet som styr vilket urval och vilken urvalsmetod som bäst lämpar sig, och målet med urvalet är att söka den enhet som kan tänkas bidra med mest givande information. Definitionen av ”mest givande information” styrs också av syftet och i mitt fall utgörs det av böcker och sociologiska grunder som jag anser vara adekvata (Rosengren & Arvidson, 2002).

Mitt urval av böcker baseras främst på deras popularitet. Min ursprungliga idé för mitt urval var att få de mest populära titlarna från en så kallat genussäkrad

förskola och en ”vanlig” förskola. Men då det visade sig vara svårt för förskolorna att ta sig tid till detta valde jag istället att vända mig till stadsbiblioteket. Trots att jag från början var mest intresserad av vad barnen föredrar att läsa ändrade jag mig även på denna punkt, då jag finner det minst lika intressant att utgå från böcker som vuxna vill att barn ska läsa. Det slutliga urvalet blev alltså att jag med hjälp av en bibliotekarie kunde hitta de böcker som är mest populära och mest

13

lånade. Det blev en blandning av nya och gamla böcker i olika genrer. Av

bibliotekspersonalen fick jag veta att klassiska titlar alltid är populära, att de äldre böckerna ofta kommer i nya versioner som blir populära och att den nästan mest avgörande faktorn är vad som visas på tv och i barnprogram. Alltså att de karaktärer som finns i olika tv-program också blir mycket populära att läsa om. Givetvis kan man diskutera huruvida det är ett visst klientel som lånar böcker och att detta skulle kunna begränsa uppsatsens analys och slutsatser. Men denne diskussion väljer jag att bortse ifrån då läsar- och lånarklientelet kan diskuteras i det oändliga och att jag i den diskussionen inte längre hade kunnat avgränsa mig till min frågeställning eller valda teoretiska utgångspunkt.

Jag har läst 16 böcker och valt ut åtta av dem för min studie. Av dessa åtta har jag valt ut 5 böcker som kommer få att utgöra underlag för min resultatredovisning och analys i uppsatsen. Vilka jag valde av dessa 16 baserades delvis på att det fanns några med samma karaktärer, så jag valde att bara ta en av dem då de var lika i sin utformning. Jag valde också bort en bok med uppenbart könlösa karaktärer, dels då den var allt för enkel i sin utformning (lite text, två identiska figurer, få färger etc.) men också då de könlösa böckerna är i numerärt underläge. Givetvis hade det varit roligt att studera fler böcker, och att studera dem utifrån andra perspektiv, men då uppsatsens tidsåtgång och utrymmesdisponering är begränsat har jag valt att avgränsa mig enligt ovan.

3.2.1 Etiska överväganden

Jag är medveten om en del av de etiska problem som kan uppstå i social forskning. Men det ligger en explicit skillnad i att vara beroende av personliga sfärer och att i sitt uppsatsarbete vara beroende av en text som är tillgänglig för alla. Mitt arbete kräver därmed inte att jag tar hänsyn till integritet eller

konsekvenser i samma utsträckning som om det vore intervjuer eller deltagande observationer (Svensson och Starrin, 1996). I mitt fall skulle man kunna se etiska dilemman i min forskarroll och i mitt tolkningsföreträde. Det finns ingen

möjlighet för någon att ”ta tillbaka” något de skrivit/ritat om de inte är nöjda med min tolkning av det. Det finns inte heller någon möjlighet att få textanalysen ”uppläst och vidkänd” vilket också kan ses som oetiskt i förhållande till

författaren. Men detta är ändå i grund och botten inget problem då det fina med en text eller en bild är att det ligger i dess natur att det är upp till betraktaren att själv tolka. Dilemmat i detta ligger i risken att jag ger en partisk tolkning som skulle kunna ha varit annorlunda och lett till andra slutsatser om någon annan tolkade materialet, men då de teoretiska utgångspunkterna är så explicita och att det är upp till var och en att göra sin tolkning av min tolkning elimineras detta dilemma. Att jag använder mig av upphovsrättsskyddade bilder leder även detta till etiska överväganden (Eilard, 2008). Men på grunderna av att det är bilder som är tillgängliga för alla, att jag tydligt redogör för var jag lånat text och bild och att jag är tydlig med att det är min enskilda tolkning av data anser jag att det inte bör uppstå några etiskrelaterade problem med detta.

3.3 Hur materialet har analyserats

I den kritiska analysen av ett material finns det fem steg; utformningen av

problemformuleringen, vilket jag har gjort inledningsvis i min uppsats. Val av material, vilket jag har redogjort för genom min urvalspresentation.

Transkription, vilket innebär själva tolkningen. Analys, alltså resultatet av

14

presentation av analysens kontanta och helhet (Watt-Boolsen, 2007, Winter Jörgensen & Phillips, 2000).

Jag kommer att använda mig av kritisk diskursanalys i den bemärkelse att jag problematiserar min empiri i relation till sociala sammanhang utifrån min diskurs- och könsteori. Jag har i min kritiska diskursanalys av materialet gjort en så kallad funktionell-kausal socialpsykologisk textanalys. Detta innebär en

tolkningsprocess där man lyfter fram text och bild för att klargöra, förtydliga och bättre förstå sambandet mellan text/bild och sociala fenomen, och hur de påverkar varandra. Man söker kausala samband mellan text, bild och teori (da Silva, 1996, Winter Jörgensen & Phillips, 2000). Jag har alltså en multimodalitet i min analys, vilket innebär att jag ser på text och bild som samspelta och tolkar dem som en helhet (Eilard, 2008). För att kunna göra kopplingar mellan text, bild,

samhällskontext och konstruerade identiteter måste man i text och bild finna det som kan tänkas konstatera den påstådda dialektiken (Watt-Boolsen, 2007, Winter Jörgensen & Phillips, 2000). I min analys av mitt material har jag ställt mig frågor såsom vad uttrycker egentligen data? Vad står företeelserna för? Vilka sociala och strukturella processer är synliga? Vilka förklaringar finns till detta?

För att kunna besvara frågorna bearbetar jag texten genom att koda och kategorisera i den bemärkelse att jag söker mönster i exempelvis motsatspar, egenskaper, färger och budskap. Jag lyfter fram och fokuserar alltså på det som är relevant i förhållande till syfte och frågeställning genom att försöka identifiera det som är meningsbärande för att söka finna den essentiella kärnan i vad som

förmedlas.

3.3.1 Ett exempel

Jag vill med hjälp av denna bild och tillhörande bildtext illustrera hur jag har analyserat mina data. Jag ser en man och en kvinna och fem barn, samtliga kan könsbestämmas utifrån hur de framställs. Bilden signalerar en ljus och problemfri tillvaro, och det slutgiltiga budskapet är att de är och kommer att förbli lyckliga. Med hjälp av denna bild och bokens övriga illustrationer framkommer att lycka i

15

detta fall karaktäriseras med respektabla titlar, välstånd, heterosexuell relation mellan en vit kvinna och en vit man, havandeskap, föräldraskap och makt. Resultatet av tolkningen analyserar jag utifrån tidigare forskning och min teoretiska utgångspunkt i syfte att undersöka huruvida det finns samband. 3.4 Förtjänster och begränsningar

Som jag nämnde i urvalsavsnittet finns det en svårighet i att veta om det material jag valt att analysera är adekvat. Det är svårt att göra en passande

mängdavgränsning, då det antingen kan bli för mycket eller för lite material för att kunna göra en användbar och gripbar analys. En annan svårighet är att språket och bilderna inte är neutrala eftersom de är socialt konstruerat, den utgångspunkt man har blir alltså även en begränsning. I och med detta finns det en risk för

cirkelargument och en svårighet i att komma framåt, om allt är en konstruerad produkt är det svårt för det konstruerade subjektet att komma fram till en

konstruktiv analys. I analysen kan det också uppstå svårigheter eftersom bild och text kan misstolkas om de rycks ur sitt sammanhang, vilket kan vara en risk när man arbetar deduktivt (Watt Boolsen, 2007). Dessutom kan det i det deduktiva arbetet vara väldigt illustrativt att redogöra för det avvikande eller det som på ett extremt sätt bekräftar en teori och forskarens förförståelse, men detta ger inte alltid en rättvis bild av hur det egentligen föreligger (Watt Boolsen, 2007). En analys av text och bild kan inte fånga andras upplevelser av texten, eller andras attityder eller känslor – allt som förmedlas är forskarens tolkning. Det främsta problemet med min analysmetod är den så kallade reflektivitetsproblematiken, alltså svårigheten i hur man ska förhålla sig till det jag producerar. Jag är diskursivt påverkad och därmed en del av det som ska analyseras. Jag står i relation till materialet och kan aldrig kliva ur den kontext jag befinner mig i. De författare jag läst, både till facklitteraturen och till barnböckerna, och jag själv talar utifrån vår egen position som är färgad av kultur, klass, ålder, kön och egna erfarenheter (Eilard, 2008, Rosengren & Arvidson, 2002, Winter Jörgensen & Phillips, 2000). Problemet med denna typ av analys blir alltså att det inte finns en tydlig skillnad mellan vad som är diskursivt och icke-diskursivt och forskaren kan aldrig bli osynlig i tolknings- eller analysprocessen.

3.4.1 Tillförlitlighet och trovärdighet

Inom den kvalitativa forskningsgrenen innebär validitet kontroll och

tillvägagångssätt av trovärdighet, empiriska belägg och rimlig tolkning. Det finns flera aspekter av validitet inom kvalitativ forskning som måste beaktas för att kunna göra en validitetsbedömning; den primära – forskarens egna iakttagelser,

den sekundära – forskarens inhämtning av andra källor, den pragmatiska – att

övertyga läsaren att analysen är trovärdig och användbar, den kommunikativa – att kommunicera sin tolkning med andra för att pröva och ompröva validiteten, den

tolkande – överensstämmande tolkning mellan observatör och observerad, den generaliserbara – i vilken utsträckning resultatet kan tillämpas för andra

situationer, (teoriutveckling då kvalitativ forskning sällan ämnar vara generell) (Svensson, 1996). Validitet och reliabilitet, i den kvalitativa forskningsvärlden kallade tillförlitlighet och trovärdighet, innebär värdering av studier och ett bekräftande eller dementerande av studiers legitimitet. För att min studie och analys ska få en hög tillförlitlighet och trovärdighet har jag tydligt i min

problemformulering, teoriredogörelse och min presentation av tidigare forskning motiverat varför jag gjort de val jag har gjort. Jag har en tydlig dokumentation av analysprocessen, ett kritiskt tänkande, ett försök att inte låta mina egna

16

värderingar överskugga analysen, en nyanserad beskrivning och jag anser att studien med lätthet kan upprepas av oberoende forskare.

Trots de begränsningar jag ovan nämnt, med fokus på svårigheter med

generaliserbarhet och objektivitet, finns det givetvis förtjänster med att göra en diskursanalys. Den åtråvärda objektiviteten behöver inte alltid ha mest värde, då den i sociala samspel egentligen inte existerar. Att ta vara på ”mjuk” data i form av forskarens subjektiva tolkning kan ha ett stort värde och leda till nya perspektiv och synsätt (Watt Boolsen, 2007). Diskursanalytisk metod är enligt mig ett

utmärkt redskap för att belysa konsekvenser av hur vi talar, det vi läser och det vi ser i bildspråk. Och eftersom det är upp till var och en att tolka det som

diskursanalyser behandlar kan man med lätthet väga in att det är den enskilde forskarens tolkning som presenteras. Vill man studera sambandet mellan ord, struktur och aktör är det utifrån det jag i samtliga avsnitt redogjort för den mest adekvata metoden att använda. Den är välstrukturerad och tydlig, och framförallt användbar både i små- och storskaliga forskningsprojekt och därmed tillgänglig för alla. Jag anser att man kan se på alla samhällsfenomen med ett

diskursanalytiskt perspektiv, vilket gör att saker och ting får ett helt annat djup istället för enbart ett konstaterande.

3.5 Sammanfattning, metod

”Diskursanalysens syfte är /…/ att kartlägga de processer där vi kämpar om hur tecknens betydelse ska fastställas och där vissa betydelsefixeringar blir så konventionaliserade att vi uppfattar dem som naturliga.” (Winter Jörgensen &

Phillips, 2000:32)

Diskursanalys som metod innebär att med hjälp av definitionen av diskurser analysera text och bild. Den kritiska diskursanalysen innebär att jag i min analys av text och bild tydligt utgår från mina angivna teoretiska utgångspunkter och med hjälp av detta också kan få en tydlig avgränsning. Jag tolkar mitt material med hjälp av teorierna, och analysen syftar till att hitta olika mönster och dess konsekvenser. Denna typ av deduktiva analys bidrar till att man tydliggör normer och ideal som man i regel inte reflekterar över då de vanligtvis tas för givet. Texter och bilder har flera nivåer, dels i form av det som uttrycks men också läsarens tolkning av det om uttrycks och i den tolkningen är det viktigt att beakta att läsaren är en del av den diskurs som tolkas. Kärnan i diskursanalysen är idén om att ingen kan göra sanningsanspråk och att det mest essentiella är att titta på varför något anses vara sant och verkligt och hur det förmedlas.

4. TIDIGARE FORSKNING

4.1 Tidigare forskning

Författarna till litteraturen om sociala kön och könsteori hänvisar många gånger till studier och undersökningar för att styrka sitt material. Det framkommer bland annat i en studie i klassrumsmiljö att flickor och pojkar upplever att pojkar är mer kompetenta, även på områden där flickorna i realiteten var överlägset mest kompetenta (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Det vore intressant tycker jag att jämföra resultat med liknande studier på exempelvis hemkunskaps- eller

gymnastikundervisning. Eventuellt hade resultatet då blivit annorlunda då förväntningarna på könen är annorlunda i olika kontexter. Ännu en intressant

17

undersökning som går att tillämpa på skolmiljöer visar att både pojkar och flickor anser att flickor tar över eller är i majoritet om de utgör mer än 40 % av den totala gruppen eller av dem som blir tilltalade eller får svara på frågor (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Detta är exempel som bekräftar att barn har förväntningar som är könsspecifika, och att barn är aktiva i normsättningsprocesser och i

bekräftandet av redan befintliga stereotypa bilder av könen. Det har också i analyser av barns resonemang om könsidentiteter framkommit att de upplever och ser skillnader mellan hur pojkar respektive flickor ska och bör vara, och både pojkar och flickor refererar ofta till vad som enligt pojkarna är acceptabelt. Barnen speglar i sina resonemang könshierarkier och reflektionerna om risker att degraderas i hierarkierna. Beaktansvärt är att det tycks råda en differens i vad flickor definierar som acceptabelt hos pojkar och på vad pojkar definierar som acceptabelt hos pojkar.

Forskning indikerar också att självutvecklingen hos barn har visat sig

karaktäriseras av att flickors självbild speglar hur pojkarna ser på dem, men att pojkarnas självbild inte är beroende av hur flickorna ser på dem (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003, Kolfjord, 2009). Vidare finns det undersökningar som har visat att vi i tveksamma fall ofta frågar om det är en pojke än om det är en flicka, vilket kan ses som en indikator på att det är värre, både för den som frågar och för den tillfrågade, att ta fel på en pojke än på en flicka, detta då vi lever i en kultur där mannen har högre status än kvinnan (Elvin-Nowak & Thomsson, 2003). Ett av de främsta verktygen vi har för att förmedla kön på barn är färger, något som är tydligt från det att vi föds. Detta kan vara intressant att reflektera över eftersom det också är en maktindikator – färgen blå har inte lika stor betydelse för flickor som färgen rosa har för pojkar (Kolfjord, 2009). Ovanstående diskussion

fastställer tydliga exempel på att båda könen definierar sig i relation till normen, det vill säga mannen, en intressant aspekt av detta fenomen är att maktrelationen blir så explicit och definitiv.

4.2 Tidigare forskning – ett liknande exempel

Ovanstående exempel på forskning inom mitt intresseområde är mycket

intressanta, men den tidigare forskning jag har valt att fokusera på har en tydlig anknytning till min frågeställning och mitt syfte. Angerd Eilard (2008) har gjort avhandlingen Modern, svensk och jämställd. Om barn, familj och omvärld i

grundskolans läseböcker 1962-2007. Syftet med den avhandlingen var att

undersöka eventuella förändringar i maktspelsskildringar i grundskolans

läseböcker. Eilard (2008) synliggör de funna förändringarna med hjälp av kritisk diskursanalys med fokus på den västerländska heteronormativa normen och dess samspel med andra ideal. Eilard (2008) menar att det mellan kön, liksom mellan generationer, klasser och etniciteter, uppstår hierarkier. Det finns idag en

samverkan mellan familj, fritid, media och barnomsorg, och dessa arenor har en parallell påverkan på barn och deras utveckling. Det är viktigt att beakta att den enskilda familjen idag har mindre utrymme i förhållande till de andra arenorna och att samhällsstrukturens samtliga arenor alltså är mycket betydelsefulla för barnens utveckling. Detta blir tydligt då samspelet mellan kategorierna och hierarkierna i läseböcker får symboliska värden (Eilard, 2008).

Under sent 1800-tal fram till mitten av 1900-talet speglade skolböckerna dåtidens samhälle. Det fanns en vilja att med hjälp av böckerna skapa en enighet och en struktur för att därmed uppnå gemensamma värderingar och föreställningar. Det som förmedlades i läseböckerna under denna tid var fosterlandets betydelse och

18

vikten av att vara plikttrogen. Den vite mannen var normen och allt sattes i relation till denne. Detta synsätt – som jag även tidigare redogjort för – präglar fortfarande vårt samhälle och vi använder även idag många motsatstermerför att skapa en förståelse av deras innebörd och deras plats i hierarkier. Det finns också en mellanhierarkisk hierarki i den bemärkelsen att hierarkierna byter plats i olika samhällskontexter. Idag finns det exempelvis ett tydligt fokus på

jämställdhetsdebatten, så den som sådan har avancerat i hierarkin, även om det fortfarande finns en tydlig norm (Butler, 2007, Eilard, 2008, Elvin-Nowak & Thomsson, 2003, Gemzöe, 2005, Winter Jörgensen & Phillips, 2000).

Under 1970-talet skedde en samhällelig förändring, som bland annat innebar att nya röster hördes – kvinnornas – och efterföljande debatter präglades av idéer om

barnets bästa och elevers delaktighet. Under 1980- och 1990talet förändras alltså

synen på barn och på deras betydelse, och därmed förändras även förväntningar på och bemötande gentemot barn.Parallellt med denna utveckling börjar språkets betydelse som konstruktör och producent av våra samhällsbilder synliggöras, språket börjar alltså anses vara en avgörande aktör för diskursen (Eilard 2008). Böcker är generellt sett epokbeskrivande dokument med en disciplinerande funktion. De är en produkt från sin tid med ideal och normer för

eftersträvansvärda identiteter. Detta innebär att även läseböcker i skolan är en produkt av det rådande samhället och att de blir producenter av samhälleliga normer och ideal. Böcker har därmed en reglerande funktion, oberoende av deras över tid föränderliga budskap. Eilard (2008) summerar detta genom slutsatsen att barn i läseböcker och i sagor ”lär sig” det normativa och det grundläggande för hur man är på rätt sätt inom rätt kategori. Böckerna skildrar en bild av vad som är korrekt och normalt, och därmed hur individen bör vara och vilken plats den bör ha i hierarkier.

4.2.1 Mönster i läseböckerna

I sin avhandling kunde Eilard (2008) skönja tidstypiska mönster i läseböckerna hon studerade. Under 1960-talet fanns det ett utpräglat kärnfamiljsideal i

böckerna, som karaktäriserades av att fadern var familjens överhuvud, modern var hemmafru och att samtliga familjemedlemmar hade olika uppgifter och

ansvarsområden enbart baserat utifrån deras kön. Det fanns tydliga hierarkier mellan könen och mellan generationerna. Det skildrades en kunskapsmässig överlägsenhet enbart på basis av kön och ålder. Fadern karaktäriserades ofta som rolig och handkraftig, medan modern framställdes som huslig. Pojken spenderade tid och lärde sig saker av fadern, och flickan umgicks på samma premisser med modern. De karaktärer med annan härkomst än svensk skildrades under denna tid som främlingar från fjärran länder (Eilard, 2008).

Läroböckerna under 1970-talet präglades av ett mer socialrealistiskt berättande. Böckerna skildrade en välfärdspatriotism och Sverige som nation framställdes som gott, tryggt och överlägset, vi i Sverige är likvärdiga och står i kontrast mot alla andra. Solidariteten tvingas fram och leder till ett inlärt medlidande. Vidare återgavs många kulturbundna associationer och de gav en stereotyp bild av

invandrare som fick avvikande exotiska drag. Det fanns en signifikant underton av att det var synd om invandrare, en bild som kvarstod in på 2000-talet (Eilard, 2008). Under 1970-talet var läroböckerna också mycket politiskt korrekta; bilden av flickor och pojkar förändrades och solidaritet och jämställdhet var i fokus. Framförallt skedde det en förändring i hur flickorna framställdes genom att de kläddes i andra kläder och färger och fick bredare utrymme i val av sysselsättning.

19

Men också pojkarna förändras och den ”mjuka maskuliniteten” får utrymme. Under 1970-talet kommer det alltså en våg av läseböcker som konkurrerar med dem som enbart återger en bild från den borgerliga medelklassen. Olikheter, såsom exempelvis glasögon eller funktionshinder, börjde erkännas i denna tid (Eilard, 2008).

Även under början 1980-talet dominerade socialrealismen i läroböckerna men det fanns ett mer genuint arbetarklassperspektiv. Höghus, skilsmässor och

styvfamiljer visas och barnperspektivet dominerar. Även här finns alltså en explicit parallell mellan samhälle, forskningsintresse, pedagogik och läroböcker (Eilard, 2008). Under senare delen av 1980-talet stagnerar skildringen av socialrealismen, detta i takt med globaliseringsprocesser i världen. Ännu en konsekvens av globaliseringen tycks vara att barnperspektivet blir mer

humoristiskt för att vara mer lättillgängligt (Eilard, 2008). Under sent 1980-tal växer neoliberalismen fram som en konsekvens av samhällets förändringar. Det sker omfattande individualiseringsprocesser i samhället, och som en reaktion på detta återtar den traditionella synen på samhällshierarkin läroböckerna; ett nytt medelklassideal kan anas. Detta nya medelklasideal speglar ett

konsumtionssamhälle med nya hierarkier, nya klasser och nya auktoriteter. Klass blir en mobilitetsfråga och enbart medelklassfamiljerna framställs som jämställda (Eilard, 2008).

Eilard (2008) illustrerar den förändring som har skett i läroböckerna mellan 1960-talet och fram på 1990-1960-talet med en lärobok som åskådliggör förändringarna genom att karaktärerna helt bytt plats. Barnen har mer eget ansvar och en större potential att ta till vara på sig själv. Fadern är i underläge och är oförmögen att utföra en uppgift, en uppgift som dessutom traditionellt sett är kvinnans. Fadern får alltså i denna bok en roll som ”pajas” och barnen framställs som

ansvarstagande och duktiga – framförallt flickorna (Eilard, 2008).

Under och efter millennieskiftet implementeras ett mångfaldsperspektiv i läroböckerna, det finns alltså en ökad förekomst av barn med annat ursprung än svenskt. Dessa förblir dock bakgrundsfigurer och tycks finnas där enbart för att visa den mångfald som blivit en normalitet i svenska skolor. De invandrarbarn som beskrivs är antingen assimilerade eller ”särarter” (bär slöja etc.). Vissa av de gränser som tidigare funnits mellan och inom hierarkierna överskrids, men vissa kvarstår på ett tydligt sätt (Eilard, 2008). Mannen gör mer och mer av kvinnans tidigare sysslor, men gör dem inte lika bra som kvinnan. Dock är båda könen fortfarande mycket bra på det som kan anses vara könssteretypa sysslor (Eilard, 2008). Förhandlingsfamiljen står i fokus och barn har rättigheter och skyldigheter att påverka och styra. Kvinnorna får allt mindre utrymme i läroböckerna, och om de omtalas så är det som självförverkligande och med lyckade karriärer. Det finns dock undantag i de böcker som skildrar arbetarklassen. Individualism och

självständighet är viktiga element och barnen får mer ansvar i takt med allt mer frånvarande föräldrar, vilket leder till en viss ovisshet i den barndom som skildras (Eilard, 2008)

Efter millennieskiftet förändras också bilden av kärleksrelationer i läroböckerna. Pojkarna framställs som emotionella och reflekterande, vilket är egenskaper som flickorna tidigare haft patent på. Det mjuka idealet av mannen förstärks, men det finns också en aspekt som underordnar den mjuka mannen. Detta till exempel om mannen/pojken är utseendefixerad, då han kan anses underordnad eftersom det

20

finns en bild av att utseendefixering främst finns hos kvinnor/flickor. I samband med denna utveckling skildras också allt tydligare ett begär av att vara begärd. Detta åskådliggörs bland annat av att heteronormativitet, populärkultur och lycka tycks går hand i hand. Teknikprylar blir till kön- och maktsymboler och utan det eller en snygg partner är man ingenting. Detta kan delvis ses som en paradox till individualismen och till den debatt som pågår om att barn blir vuxna för tidigt. Under 2000-talet förändras könsrollerna också genom att tidigare typiska

maskulina och feminina karaktärsdrag ändrar sin position i hierarkin; det kan till exempel till vis del vara bra att vara en stark kvinna. Kort sagt handlar det alltså om vår tids ideal och vad som upp- respektive nedvärderas (Eilard, 2008).

4.3 Sammanfattning, tidigare forskning

Generellt sett indikerar avhandlingen att det finns normbeskrivningar i

läseböckerna och att de för barn utgör en stor del av utvecklingsprocessen. Det har skett en förändring i hur detta åskådliggörs och normbeskrivningarna har över tid blivit mer diffusa och det finns en mer osynlig och symbolisk kontroll. Eilard (2008) påtalar en kontrast mellan det hon benämner som en individualistisk samhällskaraktär och det mönster hon ser i böckerna. Läseböckerna i studien präglas av ett jämlikhetsideal som innebär en homogenitet; alla är lika, ska vara lika och ska göra lika. Man ska vara god och ha respekt gentemot andra. Vidare målas ett ideal upp i läseböckerna om att man ska bjuda till och man kan kräva att andra också ska bjuda till, det är individens ansvar att hävda sig och ta för sig. Barnkaraktärerna i läseböckerna har idag de egenskaper vuxenkaraktärerna tidigare hade – idealet tycks vara ungdomlig heterosexuell tvåsamhet.

Kvinnan/flickan är till viss del stark och självständig, men är samtidigt reducerad till sin kropp och till sin partner. Mannen/pojken har nya sidor men har över tid alltid behållit sin plats i hierarkin, då det är han som tillåter förändringarna både av sig själv och av kvinnan. Den hierarkiska förändringen ligger följaktligen i generationer, inte i genusordningen (Eilard 2008).

Jag hoppas att det med denna genom redogörelse blivit tydligt för läsaren varför jag valt att utgå från denna tidigare forskning. Jag anser att den väl hänger samman med både mitt syfte, min problemformulering, min teoretiska

utgångspunkt och min metod. Eilard (2008) studerar läseböcker i skolan och gör en jämförande analys över tid. Till skillnad från Eilard (2008) ämnar jag istället göra en mindre omfattande nutidsstudie av barnböcker, men i likhet med Eilard (2008) tittar jag på om det finns normerande tendenser utifrån ett genusperspektiv.

5. RESULTAT OCH ANALYS

Jag vill inledningsvis återknyta till metodavsnittet genom att påminna läsaren om vad det är jag har tittat på när jag läst böckerna, och därmed vad som ligger till grund för det jag valt att lyfta fram i denna del av uppsatsen. I studien av böckerna har jag alltså fokuserat främst på följande: Kön på figurerna och huvudroll – både givna och hypotetiska, omgivningar, placering i bild, aktiviteter, egenskaper, färger, kläder, uttryck och bemötande. Jag redogör för respektive bok i en resultatdel och i en analysdel. Vad och vilka delar jag valt att fokusera på i de olika böckerna skiljer sig åt i vissa avseenden, exempelvis hur omfattande beskrivning jag ger av de olika karaktärerna eller hur mycket jag fokuserar på att