Nivåanpassning- Ett sätt att höja motivation till utveckling i ämnet idrott och hälsa?

Malmö högskola

Fakulteten for lärande och

samhälle

VAL-projektet

Examensarbete

Nivåanpassning-

Ett sätt att höja motivation till utveckling i ämnet idrott

och hälsa?

Level adjustment-

A way to increase motivation to develop in the P.E lessons?

Ted

Åhs

Lärarutbildning 90hp Handledare: Ange handledare

Ange datum för slutseminarium ex. 2012-11-08

Examinator: Nils Andersson Handledare: Ann-Christin Sahlning

2

Förord

Jag vill tacka er som hjälpt mig slutföra detta arbete, ni har alla varit ett stort stöd och jag är väldigt tacksam för all hjälp och tid ni givit mig.

Alla elever på Klågerupskolan i årskurs åtta och nio som ställde upp och tog sig tid att svara på min enkät angående denna undersökning.

Min handledare Ann-Christin Sahlning som lånat ut privat litteratur och kritiskt granskat mitt arbete. Men mest för att hon haft förståelse för min situation vilket lett till försening i arbetet.

Mina två chefer och kollegor som stöttat och stärkt mig under arbetets gång.

Anna Högberg för att du tagit tid att korrekturläsa.

Det har varit en mycket intressant undersökning att skriva och resultatet kommer prövas på de lektioner jag själv har på Klågerupskolan.

Malmö 2012-06-09

3

Abstrakt

Syftet med denna undersökning är att se om eleverna själva upplever att de får större

motivation till utveckling om idrottslektionerna blir nivåanpassade vid de olika aktiviteterna de arbetar med. Undersökning genomfördes 2009-03-03 på Klågerupskolan genom en enkätundersökning bland skolans årskurs 8 och 9. Resultatet av undersökningen visade att elever i tonåren själva tror att en nivåanpassning vid idrottens olika moment skulle ge ökad motivation till utveckling hos dem. Undersökningen har också tydligt visat att en

överväldigande majoritet skull klara av fler moment, tycka det var roligare och skulle våga mer på lektionerna om det var nivåanpassat. Min slutsats är att elever i tonåren själva tror att de motiveras mer till utveckling vid nivåanpassning men att det är viktigt att de får arbeta nivåanpassat med nytt gruppindelningsbyte vid de olika momenten som finns inom ämnet idrott och hälsa.

Abstract (English)

The purpose of this investigation is to see if the pupils them self experience that they get higher motivation to development if the P.E lessons becomes level adjusted with new election of level in every single moment they work with. This investigation was made at

Klågerupskolan with a survey among the 8 and 9 graders. The result of the investigation showed that pupils in their teens believed that level adjusted with new election of level in every single moment would lead to an increase of motivation. The investigation also showed that an a clear majority thought they would cope more, have more fun and would try more in the P.E lessons if the lessons became level adjusted. My conclusion is that pupils in their teen believe that they will get higher motivation to development if the P.E lessons became level adjusted but it is important that they get to work level adjusted but the groups have to change every time there is a new moment to work with in the lessons.

4

Innehållsförteckning

1.

Inledning

2.

Syfte

2.1 Problemformulering

2.2 Frågeställning

3. Litteraturgenomgång

3.1 Nivågruppering

3.1.1 Individualiseringsprincipen

3.2. Barns mognad och utveckling under puberteten

3.2.1 Psykologisk mognad och utveckling under puberteten

3.2.2 Fysisk mognad och utveckling under puberteten

3.3. Motivation

3.4. Vad säger våra styrdokument

3.4.1

Värdegrund i Lpo94

3.4.2 Mål i Lpo94

3.4.3 Ämnets syfte och roll i utbildningen enligt skolverket

4. Metod och genomförande

5

4.2 Bakgrundsdiskussion

4.3 Förberedelse

4.4 Undersökningsgrupp

4.5 Genomförande

4.6 Bortfall

4.7 Reliabilitet

4.8 Validitet

5. Resultat

5.1 Sammanställning av resultat för enkätundersökningen

5.2 Sammanfattning av enkätresultat

5.3 Resultatdiskussion

6. Slutsats och diskussion

6.1 Fortsatt forskning

7. Litteraturförteckning

6

1. Inledning

Jag arbetar på en skola där vi har förmånen att vara 2 idrottslärare på en grupp om 45 elever i årskurs 8 samt 3 lärare i årskurs 9 om samma antal elever. Vi har också en bra lokal och därför bra förutsättningar för att ge eleverna så bra undervisning som möjligt. Jag och mina kollegor har länge funderat över i vilken form av gruppsammansättning eleverna känner sig mest motiverad till utveckling.

Eleverna i årskurs 8 och 9 har idrott vid 2 tillfällen i veckan 1 timme per tillfälle. Vi arbetar ofta i perioder med olika aktiviteter där vi vid ena idrottslektionen utför någon aktivitet till exempel redskapsgymnastik. Vid andra lektionen har vi någon form av fysträning där vi har som mål att knyta samma den träningen med den aktivitet vi för tillfället fördjupar oss i. Efter 3-4 veckor byter vi sedan aktivitet och har till exempel handboll.

Vi har provat många olika sätt att arbeta på bland annat könsuppdelat, nivåbaserat och grupper framtagna via slump. Jag har alltid personligen haft en stor tro på att nivåbaserad idrott (inte elitsatsning) kan gynna alla elever på ett positivt sätt. Dels de elever som har lite svårare för ämnet eller inte tycker det är så kul och dels de som på fritiden är väldigt aktiva och uppskattar idrott väldigt mycket. Jag tror att via nivåanpassade grupper kan de som tycker det är mindre roligt eller svårt få arbeta i sin egen takt och de som tycker det är roligt och har lätt för ämnet kan få utmanas och utvecklas fast de ligger på högsta betyg.

Det är viktigt att poängtera att syftet med nivåanpassning inte är specialisering i jakt på idrottsstjärnor. Det är enbart ett försök till motivationshöjning. Undervisningen ska

fortfarande vara leksam, lättfull och pedagogisk även för de elever som valt svår och mellan grupp. Det är också viktigt att komma ihåg att syftet med den nivåanpassning jag talar om inte är att skapa bestående grupper. Annerstedt (1995) varnar för detta eftersom det då uppstår ett identifieringsproblem. Elever som upplever sig sämre än sina kamrater förbli så eftersom de tror sig vara sämre för all framtid. Alla barn har olika förutsättningar, de flesta elever har någon form av aktivitet de tycker mer om eller är bättre på än andra. Därför tror jag att det viktigt att inte fastna i bestående grupperingar utan att inför varje ny period man har ge alla möjlighet till omval av grupp. På så vis tror jag att identifieringsproblematiken tas bort och jag tror alla lär sig acceptera varandras styrkor och svagheter.

7

Annerstedt (1995) menar även att det anges i de nya kursplanerna för ämnet att eleverna måste ges möjlighet att påverka ämnets arbetssätt. Lpo94 till skillnad från de äldre

kursplanerna anger endast ramar. Man räknar alltså med att eleverna i samråd med läraren ska utforma sitt eget arbetssätt utifrån läroplanens riktlinjer. Denna undersökning kan vara ett steg på den vägen.

Jag kommer att göra denna undersökning i årskurs 8 och 9 och jag kommer att använda mig av en enkätundersökning.

8

2. Syfte

Min undersökning går ut på att försöka finna ett bra sätt att nå alla elever på högstadietnivå oavsett förutsättningar, mognad och intresse inom ämnet idrott och hälsa. Syftet är att se om eleverna själva tror att de får större motivation till utveckling om idrottslektionerna blir nivåanpassade men man byter nivågrupp när det är dags för byte av aktivitet. Nordlund, Rolander & Larsson (2004) förklarar att i takt med barnens mognad bör läraren och barnen diskutera sig fram till arbetsformer och arbetssätt som utvecklar barnen så att de stimuleras till fortsatt lek och träning med kamrater. Därför valde jag att göra denna undersökning på min egen arbetsplats. Jag vill veta ur grupperingssynpunkt i vilka arbetsformer som eleverna på min arbetsplats själva tror de motiveras till utveckling på bästa sätt.

2.1 Problemformulering

Idag kan det vara svårt att få alla elever att motiveras till utveckling inom ämnet idrott och hälsa. I dagens skola är det stora klasser och förkunskap och intresse varierar väldigt mycket för ämnet. Alla barn är olika och har olika förutsättningar. Barnens olika förutsättningar gör att de mognar olika fort och motiveras på olika sätt. Detta är speciellt märkbart under puberteten. Samtidigt ska allas behov tillgodoses under en idrottslektion och vi ska enligt Skolverket (2009) se till varje enskild individs behov, förutsättningar och erfarenheter. I en grupp med många svaga elever läggs väldigt mycket energi på dessa då målen enligt

styrdokument samt hos oss som pedagoger säger att alla ska få ett godkänt betyg. Därför tror jag att de starkare elevernas motivation ibland kan minska och de som ligger på en mellan nivå bara ”flyter med”. Jag kan tycka mig se en ökad motivation hos många elever, oavsett förutsättningar, mognad och intresse om de får arbeta i nivåanpassade grupper i ämnet och detta är således min hypotes för min undersökning.

9

2.2 Frågeställning

 Tror högpresterande och lågpresterande elever i högstadiet att det skulle öka deras motivation till utveckling om ämnet blev nivåanpassat med nyval av nivå varje gång det blir nytt moment?

 Tror elever i högstadiet att de skulle klara av och våga prova på fler moment på lektionerna om varje moment blev nivåanpassat.

 Tror eleverna i högstadiet att de skulle känna sig tryggare i en grupp med elever som befann sig på samma nivå?

10

3. Litteraturgenomgång

3.1 Nivågruppering

Wallby, Carlsson & Nyström (2001) definierar ordet nivågruppering att man delar in eleverna i grupper efter prestation.

Wallby, Carlsson & Nyström (2001) hävdar att någon form av differentiering måste till i skolan. Samtidigt som vi vet att alla elever är olika med olika förutsättningar så säger styrdokument att alla elever ska gå i gemensam skola med gemensamma mål och de ska stimuleras till att använda och utveckla hela sin förmåga. Järbur (1993) pekar på samma problematik när han skriver att när elever på samma tid och på samma sätt ska lära sig samma sak skapas enbart en skola full av förlorare. De långsamma eleverna som ständigt misslyckas slutar efter ett tag att försöka och väljer andra sätt att hävda sig på. De snabba eleverna som aldrig får utmanas tröttnar och slutar anstränga sig för att utveckla sin förmåga. Imsen (1999) förklarar att det vilar ett tungt etiskt ansvar på skolan att försäkra sig om att inga elever hamnar i en tvångssituation där de döms till att bli förlorare. Alla ska ha rätt med tanke på de förutsättningar och den begåvning de besitter. Detta kom i Norge att kallas individualisering eller anpassad undervisning. Man skulle förutom barnens intellektuella begåvning också anpassa till intressen och kulturella förutsättningar. Det innebar att skolan blev tvungen att ”särbehandla” eleverna i positiv mening. Detta kallades differentiering av undervisning. Wallby, Carlsson & Nyström (2001) förklarar att i diskussioner om hur differentieringen ska ske kommer ofta begreppet nivågruppering upp. Detta är ett begrepp som leder till att

diskussioner ofta blir polariserade och mycket intensiva. Vissa anser att det är en självklar och relativt oproblematisk metod för att anpassa undervisningen till elevers olika förutsättningar. Andra ser stora problem och risker eftersom det inte enbart är en pedagogisk fråga utan även en fråga om värderingar.

Wallby, Carlsson & Nyström (2001) hävdar att en genomgång av forskning dock inte kan svara på frågan om nivågrupperingar är bra eller dåligt med tanke på prestationer hos elever. Forskning har helt enkelt inte påvisats några generella prestationsvinster med nivågruppering,

11

men inte heller motsatsen har bevisats. Dock kan nivågruppering innebära ökade möjligheter för de allra duktigaste eleverna under förutsättning att de får en annan, utökad studiekurs med möjlighet att lära mer. Angående de ”sämst presterande” elevernas vinster i prestationssyfte vid nivågruppering finns det inte mycket att läsa i den internationella litteraturen. Dock har det påvisats via lärarerfarenheter att engagerade lärare i Sverige har nått goda resultat med dessa elever under denna arbetsform.

Wallby, Carlsson & Nyström (2001) förklarar vidare att goda effekter iakttagits när man arbetar med så kallad inomklassgruppering, det vill säga att det sker omgruppering inför eller inom varje ämnesområde. Flera av de risker som diskuteras med nivågruppering kan då minimeras. Nedan redogörs dessa risker. Det är dock viktigt enligt Wallby, Carlsson &

Nyström (2001) att inse att dessa effekter inte nödvändigtvis uppstår med nivågruppering och att de även finns och uppstår i sammanhållen undervisning.

 Svårigheter att flytta mellan grupperna

 Undervisningen utgår från att gruppen är homogen, fastän även en nivågrupperad grupp är heterogen till en viss grad.

 Eleverna i de ”sämst presterande grupperna” ställs inför alltför låga krav.  Påtaglig stress i de duktigare grupperna

 Elevernas självkänsla och självbild kan påverkas negativt.

Angående de två sista punkterna råder det delade åsikter bland forskare. Åhs (1986) hävdar att möjligheten att iaktta de barn som redan kan stimulerar de långsamma barnen till vidare inlärning. Vidare menar Wallby, Carlsson & Nyström (2001) att förväntningarna eleverna har på sig själva kan påverkas på ett negativt sätt om man nivågrupperar. De kan identifiera sig med ”de som inte kan” vilket kan leda till att dessa elever ger upp ambitionen att försöka. Även de högpresterande eleverna kan påverkas negativt och känna stress över att de inte klarar av det som förväntas av dem.

Wallby, Carlsson & Nyström (2001) menar å andra sidan det finns de elever som mår sämre om de måste arbeta tillsammans med duktigare elever eftersom de då känner sig i underläge. Detta är något som är individuellt. Det finns elever som inte bryr sig om jämförelse med andra sedan finns det de som upplever stor frustration över att inte kunna det som andra kan.

12

Permer (1989) skriver i sin bok om homogena och heterogent sammansatta grupper. Hon hävdar att i den homogena gruppen känner individerna sig hemma eftersom de har mycket gemensamt. Detta skapar en känsla av trygghet. Men det gör också så att erfarenheter begränsas. Den mångfald som en heterogen grupp ger gör ofta individerna osäkra, otrygga och avvaktande. I gengäld ges dock tillfälle att lära något nytt och att utvecklas.

Nordlund, Rolander & Larsson (2004) menar att utgångspunkten vid all idrottsträning och undervisning alltid måste vara från barnens mognadsnivå. Den ska bestå av lekar, övningar och spel som varken är för lätta eller för svåra. Detta är en förutsättning för självförtroende, kamratskap och utveckling i trygghet. Det är ofta en stor skillnad på mognadsnivå i en undervisningsgrupp. Nordlund, Rolander & Larsson (2004) fortsätter med att förklara att undervisningen ska utformas så att barnen känner gemenskap och samhörighet då stimuleras de till att visa hänsyn och samarbeta även i andra situationer. Vi som pedagoger ska därför skapa en trygg miljö där barnen vågar prova sin förmåga utan rädsla för misslyckande som kan innebära förlorad uppmärksamhet och uppskattning. Med detta förhållningssätt till barnen är det pedagogens uppgift att göra ett medvetet val av övningar, arbetsätt och arbetsformer. Detta i ett försök till att stimulera alla barn till socialt samspel och en funktionell

rörelseträning. Annerstedt (1995) nämner organisation av klassen för att lättast kunna genomföra lektionsinnehållet som en av de viktiga punkterna man bör överväga när man planerar. Fungerar organisation av klassen efter förmåga och övningars svårighetsgrad i praktiken ska man sträva efter att hitta olika svårighetsgrader.

Att få alla elever godkända är något som utgör en stress och press på lärare enligt Wallby, Carlsson & Nyström (2001). Wallby, Carlsson & Nyström (2001) förklarar vidare att begreppen förutsättningar, förmåga och behov är centralbegrepp bland lärare och skolors resonemang angående hur man bäst skapar förutsättningar till att få alla elever att nå detta mål. De nivågrupperingar som förekommer i samband med dessa diskussioner på skolor har av pedagoger som avsikt att möta varje elev och stimulera den samme. Wallby, Carlsson & Nyström (2001) menar att med dessa mål i tanke kan inte nivågruppering uppfattas som särskilt problematiskt. Wallby, Carlsson & Nyström (2001) fortsätter förklara att

13

bli godkända. Detta med uttalad avsikt att försöka anpassa undervisningen efter varje elevs förutsättningar.

Wallby, Carlsson & Nyström (2001) hänvisar till en forskare vid namn Yates som tidigt, redan 1966 forskade i nivåanpassning. Han hävdade att det är undervisningen som ger resultat inte grupperingen i sig. Med detta menade han att om nivågruppering möjliggör ett arbetssätt för läraren att göra något lämpligt för eleverna så kan utbildningseffekter uppnås. Men för att detta ska bli möjligt krävs det att ”förmågan” är närvarande det vill säga att man undervisar olika nivåer på olika sätt. Annerstedt (1995) förklarar att det krävs pedagogisk

fingertoppskänsla för att hitta lämplig instruktionsnivå genom analys av elevförutsättningar, vilket skapar möjlighet till framgång för alla elever. Härur väljer man sedan metod.

3.1.1 Individualiseringsprincipen

Imsen (1999) Berättar om Mursells fjärde princip, individualiseringsprincipen. Denna gamla princip har gradvis utvecklats i takt med förståelse för inlärningspsykologiska mekanismer i elevernas undervisning. Principen grundas i både Dalton- och Winnetka-planen som la vikt vid att man skulle ta hänsyn till att elever hade olika begåvning då undervisningen skulle organiseras. Det ideella målet att undervisning ska passa den enskilde individens

förutsättningar kan betraktas som individualisering. Imsen (1999) menar att idealet vore en skräddarsydd undervisning men att detta ofta är väldigt svårt att genomföra. Därför måste den istället organiseras så den passar elevgrupper som befinner sig på ungefär samma nivå. För att uppnå detta använder man sig av något som kallas differentieringsåtgärder. Det innebär planering av olika arbetsuppgifter på varierande nivå som anpassas efter olika elevgrupper. Detta är en så kallad särbehandling av elever, men i en positiv mening.

Den term som används för att formulera krav som passar elevers funktionsnivå och kulturella bakgrund som en grund för individualisering kallas anpassad undervisning. Detta ska inte förväxlas med särskilda stödinsatser. Imsen (1999) berättar att denna princip finns

dokumenterad i den norska generella läroplanen från 1993 och citerar enligt följande:

”Utgångspunkt för fostran är elevernas olika personliga förutsättningar, sociala bakgrund och lokala förankring. Undervisningen ska anpassas till individen.”

I Skolverkets (2009) svenska läroplanen Lpo94 går att läsa ett nästintill identiskt mål i värdegrunden:

14

”Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling”

Individualisering var från en början tänkt som anpassning till elevernas intellektuella

kapacitet. Det framkom efterhand kunskap om vad lokal kultur innebär samt att kunskap är ett sociologiskt begrepp som kan variera med elevers kulturella tillhörigheter. Då

uppmärksammades också att det innehållsmässiga budskapet måste kunna varieras så att det passar individen.

Imsen (1999) förklarar att Norges målstyrda planer lägger stor vikt vid gemensamt nationellt innehåll i skolan. Samtidigt ska skolan öppna för mångfald och variation. Imsen (1999) menar att det i detta ligger en motsättning, att elever samtidigt ska ha samma och olika innehåll. Detta kräver en balansering där lösningen ligger i hur man organiserar den anpassade undervisningen och det är här differentiering kommer in i bilden.

Imsen (1999) förklarar att det är en stor skillnad mellan de duktigaste och de svagaste eleverna i en homogen skolklass med elever i tonåren. Därför finns ett behov av

differentiering. Hon berättar om två olika differentieringar. Pedagogisk differentiering, som innebär anpassad undervisning till elevernas förmåga inom klassens ramar. Eleverna hålls samlade i en klass så länge som möjligt. Den andra är organisatorisk differentiering som innebär åtgärder där eleverna delas upp i skilda grupper allt efter nivå, begåvning eller intresse.

Denna undersökning kommer att belysa organisatorisk differentiering.

Imsen (1999) skriver också om det mycket centrala i denna studie när hon går igenom denna teori. Hon menar att principen om anpassad undervisning också innebär att de duktiga eleverna ska möta krav på nivå med sin förmåga. Alla elever kan då kräva en rimlig

progression så att de kommer vidare i sin utveckling. Det är viktigt att extrauppgifter inte bara delas ut för rutin arbete utan att de innehåller krävande uppgifter.

15

3.2 Barns Mognad och utveckling under puberteten.

Nordlund, Rolander & Larsson (2004) förklarar att mellan olika individer i 10-17 års ålder kan det variera upp till 7 år i såväl kroppslig som själslig utveckling, intressen och emotionell mognad. Av hänsyn är också skillnaden i biologisk mognad vilken är i genomsnitt 2-3 år. Det vill säga att majoriteten av pojkar fortfarande är i tillväxtprocess när de flesta flickor passerat sin snabba sådan. Nedan redogörs mognadsprocessen ur två olika perspektiv.

3.2.1 Psykologisk mognad och utveckling under puberteten.

Hwang & Nilsson (2000) berättar mycket om den kognitiva utvecklingen hos ungdomar i tonåren. Ordet kognition kommer från latinets ”cognitio” och betyder ungefär uppfatta eller tänka. När ungdomar når tonåren förvärvar de nya kognitiva färdigheter som samtidigt som de bygger på tidigare stadiers utveckling också skiljer sig markant från dem.

Ungdomar kan till skillnad från barn:

 Tänka på alternativ och företeelser som inte är närvarande.  Ställa upp hypoteser och systematiskt gå igenom dem.  Tänka på sitt eget tänkande.

 Gå utöver gällande och kontroversiella ramar och gränser.

Hwang & Nilsson (2000) förklarar vidare att förmågan att lösa praktiska och teoretiska problem blir således bättre under tonåren. De kan resonera kring vad som finns men också kring vad som kan tänkas existera. Dessutom kan de analysera problem bättre eftersom de kan tänka mer på sitt eget tänkande. Detta är en god grund för ökad självkännedom. Senare i tonåren kan de flesta ungdomar förstå och förklara sina egna och andras upplevelser och erfarenheter. De kan nu sätta sig in i hur en situation kan upplevas även om de själva inte upplevt den.

Tamm (1987) förklarar att människan under tonåren upptäcker de själsliga motsatsförhållande som alltid finns inom oss. Det är också under denna tid de är som starkast och varierar som mest då de ständigt kolliderar och avlöser varandra. En lång period aktivitets lust, hög nivå av energi samt stegrande livsglädje kan snabbt vändas till lättja, apati och tristess.

Detta kan grundas i det Coleman (1982) förklarar om de psykologiska förändringar ungdomar upplever under puberteten. Han menar att de är väldigt knutna till de fysiska förändringar som

16

sker under denna period. Individens identitetsutveckling fodrar en insikt om att man är både särskild och olik andra men också en känsla av att man är densamma och en kännedom om hur man ter sig för omvärlden. Det kan medföra ökad sårbarheten hos personligheten under tonåren som gör att individen använder psykologiskt försvar för att bemästra drifter och ångest.

Coleman (1982) berättar om en undersökning i Kalifornien som visade att de pojkar som tillhörde de 20 % som var sena i sin utveckling uppfattades av vuxna som mer omogna både ur sympatisk och social synvinkel. De uppfattades även som mer pratiga, oroliga och

översittaraktiga. De var också mindre populära bland sina jämnåriga och få av dem hade en ledarstatus. Personlighetstest bland dessa ungdomar visar också att många kände sig

otillräckliga och hade en negativ jaguppfattning.

Bland flickor däremot är inte skillnaderna mellan dem som mognar fysiskt snabbt respektive långsamt så stora. Ur ett psykologiskt perspektiv kan dock dessa skillnader te sig olika i olika åldersgrupper. Coleman hänvisar till Faust som visade exempel på att tidig mognad hos flickor i 12-års ålder utan tvekan utgjorde ett handikapp då det gällde social prestige. Drag från den pre-pubertala stadiet uppskattades mer än drag som är förknippade med sexuell mognad. När flickor sedan når 14-15 års ålder var det tvärtom. Undersökningar har också visat att flickor med tidig menstruation jämfört med sen visar skillnader i intressen.

Coleman (1982) menar således att den ålder vid vilken puberteten börjar tycks vara förknippad med vissa mönster i den psykologiska anpassningen.

Miljön är också av betydelse för barns psykologiska mognad. Åhs (1986) hävdar att det är grundläggande att miljön som människor konfronteras med är optimalt anpassad till individens utveckling för att den utvecklingsprocess som vi vill uppmuntra ska föra den växande människan framåt mot en större mognads- och färdighetsnivå.

17

3.2.2 Fysisk mognad och utveckling under puberteten.

Hussain (1989) redogör i sin undersökning, samundervisning i idrott på grundskolans högstadium för elevers olika fysiska utveckling enlig nedan:

Spridningen på fysiska skillnader inom samma kön är stor i åldrarna 12-16 år eftersom puberteten startar vid mycket olika ålder för olika individer. Det är därför stor skillnad i utvecklingshastighet både mellan pojkar och flickor men även inom samma kön. 70 % av flickorna hade haft sin maximala tillväxt vid cirka 12-års ålder, medan 50 % av pojkarna vid 14-års ålder hade haft sin. Skillnaden i längd mellan flickor och pojkar efter puberteten är i genomsnitt 13 centimeter. Det kan dock skilja så mycket som 25-30 centimeter mellan den kortaste och längste både bland pojkar och bland flickor. Eftersom flickor når sin maximala tillväxt 2 år tidigare än pojkar blir skillnaden först märkbar vid 15-års ålder.

Den genomsnittliga vikten vid 13-års ålder för bägge kön ligger mellan 40-50 kilo. Vid 15-års ålder börjar pojkarna bli något tyngre än flickorna. Största skillnaden mellan den tyngst och lättaste flickan var vid 12-års ålder 36 kilo och för pojkarna var den 44 kilo.

Precis som vid längdtillväxt når flickorna maximal viktökning 2 år tidigare än pojkarna. Den maximala viktökningen för flickor var i genomsnitt cirka 7 kilo vid 12-års ålder. För pojkarna är den cirka 9 kilo och sker vid 14-års ålder. Fram till 14-års ålder är flickorna i genomsnitt något tyngre än pojkarna som växer om och blir successivt tyngre vid 14,5-års ålder.

Ökningen i muskelstorlek är större hos pojkarna än flickorna hos ungdomar i puberteten. Hos pojkar växer skulderbladen och muskler mer medan höfter växer mer hos flickor. Pojkar och flickor kan ha liknande styrka för en given kroppsstorlek fram till pubertetens början. Därefter förekommer skillnader i styrka även vid samma kroppsstorlek. Det beror troligen på att

manligt könshormon skapar förändringar i muskelcellerna vilket leder till att styrkan per gram muskelvävnad blir större. Syreupptagningsförmågan i blodet ökar också mer för pojkarna under puberteten. Åhs (1986) berättar också att en markant ökning av löphastighet i pubertetsåren sker hos pojkarna. Flickorna har inte samma motsvarighet. Hussain (1998) sammanfattar med att allt detta leder till att pojkarna är starkare och har meruthållighet än flickorna men även att det finns stora skillnader inom samma kön under puberteten.

18

3.3. Motivation

Nordlund & Stockfelt (1977) citerar Carl von Linné enligt nedan:

”Kroppsrörelse har för barn samma värde som sömn och näring”

Hassmén, Hassmén & Plate (2003) Förklarar att grunden för all mänsklig verksamhet utgöras av det abstrakta begreppet motivation. Detta begrepp är en förutsättning för att vi ska kunna prestera. Den aktuella situationen och individers värderingar av den ökar graden av

motivation i varje givet ögonblick. Motivation handlar om de inre och yttre krafter som startar, ger energi åt, styr samt upprätthåller beteende.

Nordlund & Stockfelt (1977) förklarar att fram till 12-års ålder finns bäst förutsättningar för träning av kroppens funktion. Under detta skede av elevernas utveckling är det ett utmärkt tillfälle att använda sig av elevernas egna drivkrafter, det vill säga den inre motivationen. Planering och genomförande av lektioner måste därför utgå från varje individ och dess mognadsnivå eftersom motivationen hos dem är beroende av deras intresse och behov. Annerstedt (1995) hävdar samma sak när han skriver att det som styr elevers intresse av undervisningen är hur engagerande de är samt hur meningsfullt de anser innehållet i lektionen vara. Läraren måste sträva efter att ge eleverna uppgifter som motsvarar deras färdighetsnivå. Åhs (1986) berättar om undersökningar som har visat att prestationer hos barn ökar mest när de själva fick bestämma ambitionsnivå. Det samma gällde i lagsammanhang där varje barn fick skapa en egen målsättning för hur mycket man trodde sig kunna bidra till gruppens sammanlagda resultat. Differensen mellan ambitionsnivån och de faktiska prestationer som görs ger barnet upplevelser av framgång eller misslyckande. Sammanfaller de känner barnet sig nöjd, överstiger prestationerna ambitionsnivån ses det som ett klart framsteg medan det i omvända fallet upplevs som ett misslyckande. Misslyckande kan leda till att barnet tappar lusten och inte vill fortsätta med aktiviteten. Nordlund, Rolander & Larsson (2004) belyser också motivation från samma synvinkel då de förklarar att det är den inre motivationen som grundas på framsteg och framgång som är den viktigaste ”Framgång föder framgång” Hänsyn till barns mognad bör ligga som en förutsättning för motivation vid val av lekar.

Ovanstående för tankarna till självkänsla och Åhs (1986) hävdar att en människa i total avsaknad av tro på sig själv inte kan utföra någonting. Tro kan betraktas som en styrkande

19

kraft. Vid undervisning borde således det allra viktigaste vara att stötta barnens tro på sig själva och på livets möjligheter.

Nordlund, Rolander & Larsson (2004) hävdar att barns tidigare idrottserfarenheter,

uppväxtmiljö och övriga livssituationer är viktiga faktorer för deras inställning och direkta förutsättningar för idrott. Detta är något som Sigmundsson & Ingebrigtsen (2006) också menar då de förklarar att alla människor är bärare av sin egen historia och därför bör det vara av stor betydelse för inlärning av idrottsliga färdigheter. Medlemmar i en grupp ska motiveras utifrån sin ståndpunkt och inte från en mal fastställd av andra personer.

Annerstedt (1995) hävdar att individualisering och omväxling är undervisningsprinciper som bör följas, eftersom monoton och tråkig undervisning leder till dåliga resultat. Annerstedt (1995) förklarar vidare att de ibland på idrottslektioner hörs ordet ”tråkigt”. Det är ofta en generell definition hos eleverna att något antingen är för lätt eller för svårt. Oavsett vilket blir utgången den samma, uttråkade barn blir ointresserade det vill säga de tappar motivation.

Nordlund, Rolander & Larsson (2004) förklarar att betygen är av stor betydelse för

motivationen såväl positiv som negativ. Ett dåligt idrottsbetyg kan uppfattas som en negativ upplevelse jämförbar med att ständigt vara förloraren vid tävlingar.

20

3.4 Vad säger våra styrdokument?

Riksidrottsförbundet (2009) menar att idrott för barn ska vara lekfull, allsidig och bygga på barnens egna behov och förutsättningar samt ta hänsyn till variationer i utvecklingstakt.

Nedan följer utdrag ur Skolverkets(2009) lpo94 samt skolverkets (2000) kursplan för ämnet idrott och hälsa som är relevanta för undersökningen.

3.4.1 Värdegrund i Lpo94

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

Omsorg om den enskildes välbefinnande och utveckling skall prägla verksamheten.

Undervisningen skall anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den skall med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling

Hänsyn skall tas till elevernas olika förutsättningar och behov. Det finns också olika vägar att nå målet. Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Därför kan undervisningen aldrig utformas lika för alla.

Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.

Skolans uppdrag är att främja lärande där individen stimuleras att inhämta kunskaper.

Skolan skall främja elevernas harmoniska utveckling. Detta skall åstadkommas genom en varierad och balanserad sammansättning av innehåll och arbetsformer.

Strävan skall vara att skapa de bästa samlade betingelserna för elevernas bildning, tänkande och kunskapsutveckling. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs i hemmet, men även skolan har en viktig roll därvidlag. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna

växandets glädje och få erfara den tillfredsställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

21

Ledningen av skolan och lärarnas professionella ansvar är förutsättningar för att skolan utvecklas kvalitativt. Detta kräver att undervisningsmålen ständigt prövas, resultaten följs upp och utvärderas och att nya metoder prövas och utvecklas. Ett sådant arbete måste ske i ett aktivt samspel mellan skolans personal och elever och i nära kontakt med såväl hemmen som det omgivande samhället.

3.4.2 Mål i Lpo94

Mål att sträva mot

Skolan skall sträva efter att varje elev

• utvecklar nyfikenhet och lust att lära, • utvecklar sitt eget sätt att lära,

• utvecklar tillit till sin egen förmåga,

• känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra, • lär sig att utforska, lära och arbeta både självständigt och tillsammans med andra,

Läraren skall

• utgå från varje enskild individs behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande, • stärka elevernas vilja att lära och elevens tillit till den egna förmågan,

• ge utrymme för elevens förmåga att själv skapa och använda olika uttrycksmedel, • stimulera, handleda och ge särskilt stöd till elever som har svårigheter,

• organisera och genomföra arbetet så att eleven

- utvecklas efter sina förutsättningar och samtidigt stimuleras att använda och utveckla hela sin förmåga,

22

3.4.3 Ämnets syfte och roll i utbildningen enligt skolverket

Skolverket (2000) skriver i kursplanen för idrott och hälsa att ett grundläggande syfte med ämnet är att skapa förutsättningar för alla att delta i olika aktiviteter på sina egna villkor, utveckla gemenskap och samarbetsförmåga samt förståelse och respekt för andra.

Mål att sträva mot

Skolan skall i sin undervisning i idrott och hälsa sträva efter att eleven

– utvecklar sin fysiska, psykiska och sociala förmåga samt utvecklar en positiv självbild, Ämnets karaktär och uppbyggnad

Ämnet idrott och hälsa har ett brett innehåll. Ämnets kärna är idrott, lek och allsidiga rörelser utformade så att alla oavsett fysiska eller andra förutsättningar ska kunna delta, erhålla upplevelser och erfarenheter samt utvecklas på sina egna villkor. Grundläggande är ett hälsoperspektiv som innefattar såväl fysiskt och psykiskt som socialt välbefinnande.

23

4. Metod och genomförande

Utifrån undersökningens syftet att se om eleverna själva anser att nivåanpassad

idrottsundervisning höjer deras motivation till utveckling har jag valt att göra en kvantitativ undersökning i form av enkät (se bilaga 1), Denna metod ger mig en överblick på vad alla enskilda elever tycker.

4.1 Kvantitativ metod

Hartman (2004) förklarar att kvantiteter är något som har med mängder att göra och att det undersöker ”hur mycket” eller ”hur många”. Man måste dock ha ett jämförande i det man undersöker det vill säga ”hur många eller hur mycket finns det av det eller det”.

Patel och Davidson (2009) berättar om strukturering och standardisering när de talar om frågor vid enkäter. Om frågor har fasta svarsalternativ är de helt strukturerade. När frågorna som ställs är helt standardiserade innebär detta att man har exakt likadana frågor i likadan ordning till alla som deltar vid undersökningen.

Bell (2007) talar om öppna frågor och förklarar att responsen på dessa kan ge användbar information såsom att svarspersonerna får uttrycka sina åsikter fritt eller får komma med klagomål i någon fråga. Motsatsen till öppna frågor är strukturerade frågor (se ovan) och en form av dessa är alternativfrågor. Alternativfrågor innebär att en lista eller förteckning ställs samman med alternativ och undersökningspersonen får välja ett av dessa.

Vid min undersökning var alla frågorna helt standardiserade. Vidare var alla frågor helt strukturerade.

4.2 Bakgrundsdiskussion

Undersökningen genomförs med utgångspunkt från skolverkets styrdokument och i

Skolverket (2009) återfinns en värdegrund som är väldigt riktad mot att undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och även att hänsyn ska tas till dessa. Därför valde jag att ta med en hel del av dessa riktlinjer i denna undersökning.

Många tankar kring att nivåanpassa i en organisatorisk differentiering, d.v.s. efter de olika momenten som finns inom ämnet istället för att göra en rak nivåanpassning i ämnet finns

24

enligt Imsen (1999) i Norges målstyrda planer och därför har jag valt att ta hänsyn även till Norges kursplaner inom denna undersökning och i min teoriram.

För att få med olika forskares synpunkter och resultat på nivåanpassning har jag valt att lyfta fram många olika påståenden då jag tar upp nivågruppering i undersökningens

bakgrundsarbete. Ord som differentiering kopplas ofta samman med begreppet

nivågruppering enligt Wallaby,Carlsson & Nyström (2001) och de förklarar att detta är ett ord som ofta leder till polariserade och intensiva diskussioner eftersom många ser så annorlunda på vinsterna kontra förlusterna med nivågruppering och differentiering. Därför anser jag att denna undersökning är av yttersta vikt.

Eftersom denna undersökning genomfördes på tonårselever ansåg jag mig behöva förklara barns mognad och utveckling såväl psykiskt som fysiskt under just denna period i livet. Många utvecklas väldigt olika i denna del av livet är det intressant att se hur de själva anser att en organisatorisk differentiering fungerar.

Annerstedt (1995) hävdar att det som styr elevers intresse av undervisningen är hur engagerade de är samt hur meningsfullt de anser innehållet i lektionen vara. Därför måste lärarna sträva efter att ge eleverna uppgifter som motsvarar deras färdighetsnivå. Hela undersökningen går ut på att testa om eleverna själva tror att just ovanstående, d.v.s.

motivation ökas om man nivåanpassar i en organisatorisk differentiering. Därav finns avsnittet angående motivation med i bakgrunden för undersökningen.

4.3 Förberedelse

Hartman (2004) berättar om planeringsfasen och förklarar att den har två moment. Första momentet är att formulera en hypotes. Denna framkom efter intresse hos personal på skolan där undersökningen ska ta plats. Hartman fortsätter att förklara andra momentet som innebär att man utformar och planerar själva undersökningen. Här ska man finna hur man kan ge sin hypotes stöd. De frågor som ställdes är framtagna utifrån tidigare forskning angående nivåbaserad undervisning, utveckling och motivation. Frågorna är ämnade att ge svar på hypotesen som undersökningen bygger på.

25

4.4 Undersökningsgrupp

Personerna som undersöks är elever i årskurs 8 och 9 på en skola utanför Malmö stad. Valet av undersökningsgrupp kom utifrån önskemål från lärarna på skolan då de funderat mycket på hur eleverna själva vill att upplägget av grupper i ämnet idrott och hälsa ska se ut. Valet av årskurs kom utifrån att eleverna har betyg och man kan då se om det är någon skillnad i hur elever med olika betyg tycker angående nivågruppering och motivation.

4.5 Genomförande

Patel och Davidson (2009) förklarar att ”enkäter under ledning” är när man befinner sig på plats vid undersökningen för att kunna hjälpa och förtydliga i vissa avseende om behov för detta föreligger. Vid enkätundersökningen fanns jag på plats om något behövdes förtydligas.

Olsson och Sörensen (2001) Förklarar att en pilotstudie är en förberedande undersökning och dess syfte är att se till att forskningsprocessens olika delar har fungerat. Man testar helt enkelt i liten skala sitt undersökningsinstrument. I denna undersöknings pilotstudie testades

undersökningsinstrumentet som var enkät på eleverna i årskurs sju.

4.6 Bortfall

Bortfallet var i det närmsta obefintligt eftersom alla besvarade enkäten under samma tillfälle.

4.7 Reliabilitet

Bell (2007) skriver att reliabilitet avser att mäta tillförlitligheten i den information man får fram. Hartman (2004) använder istället ordet pålitlighet när han talar om reliabilitet och menar att det innebär att man kan göra samma undersökning upprepande gånger samt att andra ska kunna göra den.

Patel och Davidson (2009) förklarar att enkäter är den undersökningsform som har minst möjlighet att kontrollera reliabiliteten i förväg. Det enda som kan göras för att öka

reliabiliteten är att se till att vara noga med instruktioner och formuleringar så enkäten är lätt att besvara och inte går att missuppfatta.

26

Reliabiliteten i denna undersökning anses vara hög. Alla personer fick samma frågor under samma förhållande och vid samma tidsaspekt. Pilotstudien visade inga prov på

felformuleringar i frågorna och samtliga hade svarat på alla frågor på det vis de var avsedda att bli besvarade.

4.8 Validitet

Hartman (2004) förklarar att validitet innebär en granskning av giltigheten. Man kontrollerar hur korrekt undersökningen är och hur väl den visar oss verkligheten.

Olsson och Sörensen (2001) förklarar också att validitet avser förmågan hos mätinstrumentet att mäta det som ska mätas, det vill säga att man mäter rätt sak.

Denna undersökning anses ha hög validitet eftersom alla frågorna hade en förankring i hypotesen och svaren bidrog därför till det som skulle mätas.

27

5. Resultat

5.1 Sammanställning av resultat för enkätundersökning

1. Kön

Figur 1

Figur 1 visar att undersökning består av ca 44 % flickor och 56 % pojkar

0 10 20 30 40 50 60 Antal 53 43 Pojke Flicka

28

2. Jag har idag detta betyg i ämnet idrott och hälsa.

Figur 2

I figur 2 kan vi se att det är väldigt många som klarar målen på denna skola. Många når även de högre målen. Notera att endast ca 1 % av eleverna är underkända.

0 10 20 30 40 50 60 IG G VG MVG 0 20 23 10 1 21 ₁₉ 5 Pojkar Flickor

29 3. Vad anser du om skolidrotten?

Figur 3

I figur 3 kan vi se att väldigt många överlag anser att ämnet idrott och hälsa vara ett kul ämne. 0 10 20 30 40 50 60

Mycket roligt Roligt Varken eller Tråkigt Mycket tråkigt 35 15 3 0 0 29 11 1 ₀ 2 Pojkar Flickor

30

4. Vad skulle du tycka om varje moment var nivåanpassad? Det vill säga att man fick välja grupp i t.ex. ”lätt”, ”medel” och ”svår” vid varje period vi har och sedan få välja ny grupp när vi byter period från t.ex. handboll till

redskap.

Figur 4

Som figur 4 visar tycker en övervägande majoritet att det skull vara bra att få välja nivå efter arbetsområde på idrottslektionerna. 0 10 20 30 40 50 60

Mycket bra Bra Ingen skillnad Dåligt Mycket dåligt

37 9 4 ₂ 1 33 6 3 0 1 Pojkar Flickor

31

5. Anser du att lektionerna ligger på din nivå idag?

Figur 5

Figur 5 visar att en övervägande majoritet anser att lektionerna idag ligger på en bra nivå. 0 10 20 30 40 50 60 Ja, jag klarar av allt Ja, men ibland är det lite svårt Ibland och ibland inte Nej, mycket är svårt Nej, allt är svårt 36 13 4 _{0 0} 23 14 4 _{1 1} Pojkar Flickor

32

6. Undviker du ibland att delta på vissa moment eftersom att det är för svårt?

Figur 6

Denna figur visar att där finns en del som undviker vissa moment för att de anser att de är för svåra. En övervägande majoritet har dock aldrig gjort så.

0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

6 46 1 6 36 1 Pojkar Flickor

33

7. Skulle du våga mer om du var i en grupp där alla låg på samma kunskapsnivå?

Figur 7

I figur 7 framgår att ca 44 % av pojkarna och hela 72 % av flickorna skulle våga mer på idrottslektionerna om de var i en grupp där alla låg på samma nivå. I båda fallen är det en väldigt hög siffra i jämförelse med de som svarat nej, vilket är 28 % pojkar och endast 16 % flickor. 0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

23 15 15 31 7 ₅ Pojkar Flickor

34

8. Skulle du klara av fler moment om idrotten var nivåanpassad?

Figur 8

Figur 8 visar tydligt att flertalet, hela 53 % pojkar och 74 % flickor anser att de skulle klara av fler moment om lektionerna var nivåanpassade.

0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

28 12 13 32 2 9 Pojkar Flickor

35

9. Skulle du tycka det var roligare om idrottslektionerna blev nivåanpassade?

Figur 9

Det framgår av figur 9 att en oerhört stor majoritet anser att ämnet hade blivit roligare om lektionerna blev nivåanpassade. Hela 79 % pojkar respektive 81 % flickor svarade ja på frågan. Intressant är att endast 4 % pojkar och 7 % flickor tyckte att det inte skulle bli roligare. 0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

42 2 9 35 3 5 Pojkar Flickor

36

10. Tror du att du skulle utvecklas mer om idrottslektionerna blev nivåanpassade?

Figur 10

Även figur 10 visar på positiv tankegång om nivåanpassning då hela 79 % av såväl pojkar som flickor anser att de skulle utvecklas mer om idrottslektionerna blev nivåanpassade. Noterbart här är att endast 6 % pojkar och 7 % flickor tror att nivåanpassning skulle ha en negativ inverkan på deras utveckling

0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

42 3 8 34 3 6 Pojkar Flickor

37

11a. Är det viktigt att känna sig trygg i gruppen på idrottslektionerna?

51 42 0 0 2 1 0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

Pojkar Flickor

Figur 11a

Resultatet av frågan 11a blev enligt förväntan övervägande ja då nästintill alla ansåg att det var viktigt att känna sig trygg i gruppen.

38

11b. Tror du att du skulle känna dig tryggare på idrottslektionerna om man fick välja nivå inför varje period vi har?

Figur 11b

Även ur trygghetsaspekt tror en stor majoritet att nivåanpassning skulle vara till fördel vilket går att läsa ut av figur 11b. Hela 74 % av såväl pojkar som flickor har svarat ja medan endast 13 % pojkar och 7 % flickor svarat nej.

0 10 20 30 40 50 60 Ja Nej Kanske 39 7 7 32 3 8 Pojkar Flickor

39

12. I vilken gruppuppdelning skulle du känna dig tryggaste och mest motiverad?

Figur 12

Figur 12 visar att någon form av uppdelning är önskvärd hos eleverna. Återigen ligger nivåanpassning hög där 81 % av pojkar och 67 % av flickor skulle känna sig mest trygga och motiverade i en gruppformation som anpassades efter nivå. Noterbart är att 26 % flickor men endast 6 % pojkar skulle föredra en gruppformation som anpassades efter kön.

0 10 20 30 40 50 60

Nivåuppdelat Uppdelat i kön Blandas 43 3 7 29 11 3 Pojkar Flickor

40

13. Skulle du skämmas över att välja ”lätt” grupp om idrottslektionerna blev nivåanpassade?

Figur 13

Figur 13 visar att 83 % pojkar och 77 % flickor inte skull skämmas för att välja ”lätt” grupp. Samtidigt är det värt att notera det faktum att 7 % pojkar och 12 % flickor skulle skämmas över sitt val.

0 10 20 30 40 50 60

Ja Nej Vet inte

4 44 5 5 33 5 Pojkar Flickor

41

14. Dina kompisar valde svår grupp men du ville vara i lätt, vilken grupp skulle du då välja?

Figur 14.

I figur 14 framgår att 83 % pojkar och 77 % flickor inte skulle välja grupp efter var kompisarna var utan de skulle välja den grupp de ansåg passade dem själva. 17 % pojkar och 23 % flickor skulle dock se mer till var kompisarna var än vilken grupp de trodde passade dem.

5.2 Sammanfattning av enkätresultat

Från enkätens svar framgår det att de flesta av eleverna tror att de skulle utvecklas mer om de olika momenten i ämnet blev nivåanpassade, de skulle också tycka det kändes tryggare och roligare. Undersökningen visade också att de flesta inte skulle skämmas över att välja ”lätt” grupp. Antalet som skulle välja grupp efter var kompisarna fanns var högre, men majoriteten skulle välja den grupp de ansåg passa dem bäst oavsett vilken grupp kompisarna valde. En övervägande majoritetet av denna grupp tycker idrottsämnet är roligt och betygsnittet är också högt. 0 10 20 30 40 50 60 Svår Lätt 9 44 10 33 Pojkar Flickor

42

5.3 Resultatdiskussion

Undersökningens resultat visar att eleverna själva anser precis som Wallby,Carlsson &

Nyström (2001) påpekar att någon form av differentiering måste till i skolan, iallafall om man diskuterar ämnet idrott och hälsa. Något som Imsen (1999) förstärker när hon skriver att det är stor skillnad mellan de duktigaste och svagaste eleverna i en homogen skolklass och att det därför behövs differentiering. Hela 79 % av såväl flickor som pojkar tror att de skulle utvecklas mer om de olika idrottslektionerna blev nivåanpassade. Något som Åhs (1986) också menar att andra undersökningar visar när han skriver att prestationer hos barn ökar mest när de själva får bestämma ambitionsnivå.

En majoritet av ungdomarna i undersökningen trodde också att de dels skulle våga mer i en grupp där alla låg på samma kunskapsnivå men också klara av fler moment om ämnet var nivåanpassat. Något som motsätter sig lite då man ser att väldigt få undviker vissa moment eftersom det är för svårt. Jag tolkar det som att många idag försöker men de tror att de hade försökt mer och lyckats mer om ämnet blev nivåanpassat. Därför visar undersökningen att nivåanpassning av ämnet följer Skolverkets (2009) värdegrund i Lpo94 som säger att varje barn ska få erfara den tillfredställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter. Undersökningen visar också utifrån fråga 7 och 8 att denna form av nivåanpassning leder en bit på vägen för att nå Skolverkets (2009) mål att sträva mot från Lpo94 som t.ex.

Utveckla nyfikenhet och lust att lära

Utvecklar sitt eget sätt att lära

Utvecklar tillit till sin förmåga

Känner trygghet

Det mest märkbara med resultatet från undersökningen är att 94 % av eleverna redan tyckte ämnet var kul men ändå tror 80 % att det skulle bli roligare på idrotten om varje moment blev nivåanpassat. Detta stärker Nordlund & Stockfelts (1977) tes om att planering och

genomförande av lektioner måste utgå från varje individ och dess mognadsnivå eftersom motivation hos dem är beroende av intresse.

Någon större skillnad i genusperspektiv syntes inte då pojkar och flickor generellt svarade ganska lika. Endast vid val av gruppuppdelning skilde sig svaren nämnvärt då fler flickor

43

skulle känna sig tryggare i könsuppdelade grupper, men fortfarande var det en majoritet av denna grupp som ansåg nivåuppdelning var att föredra.

Imsen (1999) beskriver att det är viktigt att de duktiga eleverna ska möta krav på nivå med sin förmåga. Då kan de kräva en rimlig progression så att de kommer vidare i sin utveckling. En övervägande majoriteteten av undersökningsgruppen tycker enligt undersökningen att idrottsämnet är roligt och betygsnittet i gruppen är högt. Från det kan man dra slutsatsen att nivåanpassning vid olika moment är något som elever med goda kunskaper inom ämnet tror på för att öka sin motivation till utveckling.

En viktig detalj är just att motivera barn som redan ligger på en hög kunskapsnivå. Annerstedt (1995) menar som tidigare beskrivits att ordet ”tråkigt” som ibland hörs på lektionerna ofta är en generell definition på att något antingen är för lätt eller för svårt. Oavsett vilket så tappar eleverna motivation då de blir uttråkade och ointresserade. Detta är något som också kan undvikas enligt undersökningens resultat eftersom en majoritet tror att de kommer utvecklas mer samt att lektionerna blir roligare vid en nivåanpassning.

Coleman (1982) menar att den åldern då puberteten börjar tycks vara förknippad med vissa mönster i den psykologiska utvecklingen. Många barn känner här osäkerhet och Wallby, Carlsson & Nyström (2001) menar att förväntningarna eleverna har på sig själva kan påverkas på ett negativt sätt om man nivågrupperar. De kan identifiera sig med ”de som inte kan” vilket de hävdar kan leda till att dessa elever ger upp ambitionen att försöka. De menar också att de högpresterande eleverna kan påverkas negativt och känna stress över att de inte klarar det som förväntas av dem. Enligt undersökningens svar på fråga 13 och 14 stämmer detta inte

överrens med deras påstående eftersom en överväldigande majoritet skulle känna sig tryggare och mer motiverad i en nivåanpassad uppdelning och väldigt få skulle skämmas för att välja ”lätt” grupp som alternativ. Då stärker istället undersökningen Permers (1989) tes om att den mångfald som en heterogen grupp ger ofta gör individerna osäkra, otrygga och avvaktande.

44

6. Slutsats och diskussion

Det jag kom fram till i min undersökning var att en stor del av elever i min undersökning själva tror att en nivåanpassning vid idrottens olika moment skulle leda till ökad motivation för utveckling hos dem. Undersökningen har också tydligt visat att en överväldigande

majoritet skull klara av fler moment, tycka det var roligare och skulle våga mer på lektionerna om det var nivåanpassat, något jag personligen kan hålla med om. Det som var intressant var att en överväldigande majoritet av deltagarna i undersökningen trodde att de skulle utvecklas mer om lektionerna var nivåanpassade vid olika moment. Det visar på att såväl

högpresterande som lågpresterande elever tror att de skulle må bra av denna uppdelning och finna mer motivation för utveckling enligt mig.Jag vill i min undervisningssituation hitta vägar till motivation som leder till att alla utvecklas. Det är oerhört viktigt att alla elever når målen och känner sig trygga men samtidigt är det minst lika viktigt att de som kommit långt i sin utveckling känner att de fortsätter utmanas. Jag, men även eleverna på skolan tror att nivågruppering vid varje moment på idrotten kommer ge möjligheter för alla att motiveras till utveckling.

Många skulle också känna sig tryggare och de flesta skulle våga välja den grupp som passar deras nivå bäst utan att skämmas. Jag tror att det leder till större motivation till utveckling om man känner sig trygg i sin omgivning och vågar prova mer. Detta är något som även elever i tonåren tror vilket bevisats genom denna undersökning.

Det som är viktigt att komma ihåg är att undersökningen inte sökt svar på om eleverna tror de skulle få högre motivation till utveckling om de delades upp i en bestående nivågruppering som gäller allt inom ämnet utan tanken är att via organisatorisk differentiering byta grupper varje gång det byts moment på idrotten. Jag tror inte att en form av nivågruppering med fasta grupper kommer att fungera eftersom ämnet idrott och hälsa är så brett så är det omöjligt att säga vilka som ska vara i vilken grupp eftersom de olika moment vi arbetar med varierar så mycket.

45

6.1 Fortsatt forskning

Det hade varit mycket intressant att göra en observationsstudie över en längre tid för att se hur elevernas motivation till utveckling utrycker sig i en sammansatt klass utan nivågruppering, en klass med könsuppdelning och en klass som delas upp nivåanpassad vid varje nytt moment. Man skulle då kunna få en djupare bild och svar på vilken av de olika

elevsammansättningarna som leder till mest ökad motivation till utveckling. Inte bara ett svar på vad eleverna själva tror.

46

7. Litteraturförteckning

Annerstedt, Cleas (1995) Idrottsdidaktisk reflektion. Varberg: Multicare

Bell, Judith (2007) Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur

Coleman, John C (1982) Tonårspsykologi Lund: Liberförlag

Hassmén, Peter & Hassmén Nathalie & Plate, Johan (2003) Idrottspsykologi. Stockholm: Natur och kultur

Hussain, Salah (1989) Samundervisning i idrott på grundskolans högstadium. Göteborg: Publikationer från Instutionen för pedagogik, Göteborgs universitet.

Hwang, Philip & Nilsson, Björn (2000) Utvecklingspsykologi från foster till vuxen. Stockholm: Natur och kultur

Imsen, Gunn. (1999) Lärarens värld- Introduktion till allmän didaktik. Lund: Studentlitteratur

Nordlund, Anders & Rolander, Ingemar & Larsson, Leif (2004) Lek idrott och hälsa, del 1.

Ute. Stockholm: Liber

47

Olsson, Henry & Sörensen, Stefan (2001) Forskningsprocessen: kvalitativa och kvantitativa

perspektiv. Stockholm: Liber

Permer, Karin (1989) Psykologi – en grundbok. Lund: Studentlitteratur

Riksidrottsförbundet (2009) Idrotten vill. Tillgänglig 2009-10-12 http://www.rf.se/RF-tycker/Barnidrott/

Skolverket (2000) Kursplan för idrott och hälsa. Tillgänglig 2011-12-10.

http://www.skolverket.se/sb/d/2386/a/16138/func/kursplan/id/3872/titleId/IDH1010%20-%20Idrott%20och%20h%E4lsa

Skolverket. (2009) Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och

fritidshemmet Lpo 94 Ödeshög: AB Danagårds grafiska

48

8. Bilaga 1

Enkäten

1. Kön: Pojke Flicka

2. Jag har idag detta betyg i ämnet idrott och hälsa. 1: IG

2: G

3: VG

4: MVG

3. Vad anser du om skolidrotten? 1: Mycket rolig

2: Rolig

3: Varken eller

4: tråkig

5: Mycket tråkig

4. Vad skulle du tycka om varje moment var nivåanpassad? Det vill säga att man fick välja grupp i t.ex. ”lätt”, ”medel” och ”svår” vid varje period vi har och sedan få välja ny grupp när vi byter period från t.ex. handboll till

redskap. 1: Mycket bra

2: Bra

49

4: Dåligt

5: Mycket dåligt

5. Anser du att lektionerna ligger på din nivå idag? 1: Ja, jag klarar av allt

2: Ja, men ibland är det lite svårt

3: Ibland och ibland inte

4: Nej, mycket är svårt

5: Nej, allt är svårt

6. Undviker du ibland att delta på vissa moment eftersom att det är för svårt? 1: Ja

2: Nej

3: Vet inte

7. Skulle du våga mer om du var i en grupp där alla låg på samma kunskapsnivå?

1. Ja

2. Nej

3. Vet inte

8. Skulle du klara av fler moment om idrotten var nivåanpassad? 1. Ja

50

3. Vet inte

9. Skulle du tycka det var roligare om idrottslektionerna blev nivåanpassade? 1. Ja

2. Nej

3. Vet inte

10. Tror du att du skulle utvecklas mer om idrottslektionerna blev nivåanpassade?

1. Ja

2. Nej

3. Vet inte

11a. Är det viktigt att känna sig trygg i gruppen på idrottslektionerna? 1. Ja

1. Nej

2. Vet inte

11b. Tror du att du skulle känna dig tryggare på idrottslektionerna om man fick välja nivå inför varje period vi har?

1: Ja

2: Nej

51

12. I vilken gruppuppdelning skulle du känna dig tryggaste och mest motiverad? 1. Nivåuppdelat (grupper där alla ligger på samma kunskapsnivå)

2. Uppdelat i kön (pojkar/flickor)

3. Blandas (t.ex. lottade grupper)

13. Skulle du skämmas över att välja ”lätt” grupp om idrottslektionerna blev nivåanpassade?

1. Ja

2. Nej

3. Vet inte

14. Dina kompisar valde svår grupp men du ville vara i lätt, vilken grupp skulle du då välja?

1. Svår

2. Lätt

Tack för medverkan