Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Februari 2017
KATTER SOM TERAPIDJUR PÅ
ÄLDREBOENDE
EN KVALITATIV STUDIE OM ÄLDRES
VÄLBEFINNANDE KOPPLAT TILL
INTERAKTIONEN MED KATTER
ARTINA ZEQIRI
KATTER SOM TERAPIDJUR PÅ
ÄLDREBOENDE
EN KVALITATIV STUDIE OM ÄLDRES
VÄLBEFINNANDE KOPPLAT TILL
INTERAKTIONEN MED KATTER
ARTINA ZEQIRI
Zeqiri, A
Katter som terapidjur på äldreboende – En kvalitativ studie om äldres välbefinnande kopplad till interaktionen med katter. Examensarbete i socialt
arbete 15 högskolepoäng.
Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för hälsa och samhälle, 2017.
Hur fungerar katter som sällskapsdjur på ett äldreboende och vilken påverkan har katterna på de äldre? Utifrån personalens perspektiv på dessa frågor skapas en förståelse för hur det sociala samspelet med katterna påverkar de äldres
välbefinnande och detta ger en inblick på hur de äldre förhåller sig till katterna på boendet. Intervjuer är genomförda med sex personal från fem äldreboenden från olika orter i Sverige. Personalen beskriver även sin förhållning till arbetet med katter som sällskapsdjur i deras arbetsmiljö samt hur de hanterar ansvaret. Materialet analyseras utifrån symbolisk interaktionism som teori inom
socialpsykologi. Fokus ligger på de sociala relationer som uppstår till katten samt till andra människor i närvaron av katten.
Det måste finnas ett intresse hos den äldre för att interaktionen med katten ska resultera som något givande. De flesta äldre har en positiv attityd till katternas närvaro och har enkelt att interagera i lek och kel. De äldre på boendena har olika behov av social stimulans, bandet till katten verkar bli viktigare och starkare desto färre anhöriga som finns i den äldres sociala liv.
Katterna bidrar till gemenskap mellan de äldre, samt till fler konversationer mellan äldre och personal, därmed fungerar katterna som en viktig del i en socialiseringsprocess. Det förekommer en mental stimulering vid katternas närvaro, katterna upplevs som underhållande och lockar de äldre till skratt. Katterna skapar en hemtrevlig miljö och bidrar även till en känsla av trygghet hos de äldre, genom att beröringen och närheten uppskattas stort och verkar ge en lugnande effekt.
Nyckelord: katter, samspel, symbolisk interaktionism, sällskapsdjur, terapidjur, välbefinnande, äldreboende.
CATS AS THERAPY ANIMALS IN
NURSING HOME
A QUALITATIVE RESEARCH ABOUT
ELDERLY’S WELLBEING RELATED TO THE
INTERACTION WITH CATS
ARTINA ZEQIRI
Zeqiri, ACats as therapy animals in nursing home – A qualitative research about the elderly’s wellbeing related to the interaction with cats.
Degree project in social work 15 credits.
Malmö University: Faculty of health and society, Department of social work, 2017.
How do cats serve as companion animals at a nursing home and what impact do they have on the elderly? Based on the staff’s perspective on these questions we get an understanding of how the social interaction with the cats affect the elderly’s well-being and this gives us an insight on how the elderly relate to the cats at the nursing home. Six staff members from five nursing homes in different locations in Sweden were interviewed. The staff also describes their relationship with cats in their working environment and how they handle the responsibility. The material is analyzed based on the symbolic interactionism as a theory in social psychology. The main focus is on the social interaction that occurs between the cat and the elderly, as well as people that are in the vicinity.
The elderly have to be interested in the cat to make their interaction rewarding. Most of them have a positive attitude toward the cats’ presence and can easily interact in the cats’ playtime. The elderly at nursing homes have different need of social stimulation, the bond with the cat seems to become more important and stronger when fewer relatives are part of the elderly’s social life.
The cats contribute to interactions between the elderly and more conversations between them and the staff, and therefore the cats play an important role in a socialization process. The elderly experience a mental stimulation when the cat is present; they are considered entertaining and they make the elderly laugh. The cats create a comfortable environment and contribute to a sense of security for the elderly. The presence of the cats and the physical contact with them is greatly appreciated and seems to have a calming effect.
Keywords: cats, companion animals, nursing home, interplay, symbolic interactionism, therapy animals, wellbeing.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING………1 1.1 Bakgrund………1 1.2 Problemformulering ………..2 1.3 Syfte……….………...…...3 1.4 Frågeställning……….3 1.5 Avgränsning………...3 1.6 Begreppsdefinition ………4 1.6.1 Välbefinnande………...4 1.6.2 Äldre personer………....……...4 2. TIDIGARE FORSKNING……….………..4 2.1 Samhörighet………...…………..…...………...52.2 Positivt eller negativt med sällskapsdjur?...5
2.3 Djur inom äldreboende………...7
3. TEORI………10
3.1 Symbolisk interaktionism……….10
4. METOD………..12
4.1 Val av metod……….………...12
4.2 Tillvägagångssätt och urval………..13
4.3 Forskarroll………....…14
4.4 Bearbetning och analysering………15
4.5 Etiska aspekter……….…16
4.6 Tillförlitlighet………...17
5. RESULTAT OCH ANALYS………...18
5.1 Intervjupersoner………...18
5.2 De äldres anknytning till katterna………19
5.3 Katternas sociala effekt………22
5.4 Personalens förhållningssätt till katterna…...………...…...…25
5.5 Anhöriga till de äldre……….………...…...……27
5.6 När livet når sitt slut……….28
6. DISKUSSION ………...……30
6.1 Sammanfattning av studiens slutsatser……….31
REFERENSER ………..……33
Bilaga 1 - Informationsbrev & samtyckesblankett……….36
1
1. INLEDNING
”Socialtjänstens omsorg om äldre ska inriktas på att äldre personer får leva ett värdigt liv och känna välbefinnande (värdegrund) 5 kap. 4§ socialtjänstlagen (2001:453) SoL”.
Socialtjänsten ansvarar för denna värdegrund som innebär att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Värdegrunden ska fungera som vägledning för äldreomsorgens verksamheter och vad gäller personalens bemötande. Det ska finnas tillgång till olika aktiviteter och en lyhördhet inför varje individs behov samt förutsättningar. Verksamheten ska formas genom en sådan miljö som gör att de äldre känner trygghet. Med ett välbefinnande innebär detta en meningsfullhet i tillvaron, därmed ska förutsättningar skapas för möjliggörandet av livslust och en känsla av sammanhang (Lundgren, 2016).
Socialstyrelsen (2016) visar på att var tionde äldre person med omsorgsbehov besväras av allvarlig ångest, oro och rädsla, samt att 15 procent upplever känsla av ensamhet ofta. Socialstyrelsens (2014) undersökning visar på att sju av tio personer på äldreboende besväras från avsaknad av sällskap. 28 procent av de på äldreboende tycker att personalen inte har tid med att utföra sitt arbete. Det finns en vilja bland de äldre att kunna påverka sin vardag, därmed blir det betydelsefullt med individens önskan för att motverka den ofrivilliga ensamheten. Det blir även viktigt att anpassa en miljö som behagar de äldres behov för att må bra. Med detta finns flera aspekter att uppmärksamma vad gäller äldres saknad av meningsfulla aktiviteter. Äldre personer är en stor grupp i samhället och behovet av aktiviteter som ger ett bättre välbefinnande varierar mellan individer. Ett alternativ till att hitta en närvaro som kan bryta känslan av ensamhet kan vara införandet av sällskapsdjur inom äldreboendet. Katter är sällskapsdjur som kan fylla en plats i den äldres tillvaro och vara en pusselbit till den helhet som ger den äldre ett förbättrat välbefinnande.
Studiens fokus kommer att ligga på interaktionen mellan människan och katten och vilken påverkan detta ger på den äldres välbefinnande ur omvårdnadspersonalens perspektiv. Ett stort ansvar ligger på personalen för hur de agerar som vårdare för att kunna ge en tillfredsställande omsorg till äldre med vårdbehov. Personalens förhållningssätt till rehabiliteringsmetoder påverkar därmed vårdtagaren, med detta ska jag i denna studie även undersöka hur personal förhåller sig till katternas närvaro och deras interaktion med de äldre. Insatsen som jag ska undersöka ska fungera som kompletterande vårdinsats till andra former av vård som den äldre får och ska därmed inte innebära en isolerad insats till den äldres situation för ett ökat välbefinnande.
1.1 Bakgrund
Det förekommer olika former av djurterapi, den formen som jag ska fokusera på heter ”Animal facilitated therapy” AFT, vilket står för användning av sällskapsdjur inom behandlingshem där interaktionen med djuret utgör terapin. Det handlar inte om djur som hälsar på en kort session eller där det strukturerat är planerat vilka aktiviteter som ska förekomma under tiden med djuret. Det handlar om att sällskapsdjuret ska finnas närvarande i den miljö som den äldre befinner sig i och att de ska interagera med den äldre vid dennes behov. Denna metod
2
fungerar som en alternativ insats inom vården för ett ökat välbefinnande, men inget som ersätter andra typer av vårdinsatser (Newman & Goldman 2008).
Animal facility therapy står för ett djurterapiprogram inom vårdmiljöer med syfte till att förbättra människans emotionella och fysiska hälsa. AFT används som en terapeutisk insats och grundar sig i det känslomässiga bandet som människan utvecklar till djuret. Behandlingsformen har med tiden blivit allt mer accepterad av sjukvårdsadministratörer. Den traditionella sjukvården har länge haft fokus på människans fysiska hälsa, men tanken på hur den emotionella hälsan hänger ihop med människans kroppsliga hälsa har utvecklats. Det har därmed uppkommit vårdmetoder som inkluderar både människans kropp och psyke för ett bättre välmående. Interaktionen med sällskapsdjuret kan utgöra en viktig känslomässig funktion för många personer, speciellt de som är i behov av vård under en längre tid i livet. AFT kan användas i olika situationer där syftet är att väcka en glöd hos personer som annars lever med påtagliga vårdbehov i sin vardag. AFT kan fungera som ett verktyg för att speciellt nå ut till de personer som av olika anledningar dragit sig ur socialt umgänge (Newman & Goldman 2008).
Jag inspirerades av ämnet djurterapi med inriktningen för katter, genom att läsa om den djurvänliga miljön på Steere House i Rhode Island, som är ett vårdboende för äldre personer med demenssjukdomar. Katten Oscar har förmågan att verka terapeutisk. En vanlig dag i Oscars liv börjar med att han utför sin dagliga kontroll av patienterna, där han går från rum till rum för att bedöma den kommande situationen. När patienten har någorlunda lång tid kvar, lämnar Oscar rummet för att befinna sig hos någon som behöver honom mer. Han finns hos patienten vid dennes sista tid i livet där han är närvarande med dennes anhöriga (Dosa, 2007). Dr Dosa genomför undersökningar där han besöker anhöriga. Han får reda på hur Oscar hjälpt närstående genom deras resa, där de varit på sjukhuset med sin familjemedlem under hens sista dagar/veckor. De anhöriga till patienterna var generellt positiva till att Oscar spenderat värdefull tid med dem. Anhöriga fann tröst i Oscar, han fanns där för dem, följde efter dem när de skulle gå för att hämta något att äta eller gå på toaletten. Att Oscar förstår när en persons liv lider mot sitt slut kan förklaras med att kroppen utsöndrar ett hormon som katter med sitt förfinade luktsinne känner av. Detta förklarar dock inte varför han väljer att vara närvarande. Det meningsfulla är att Oscar verkar hjälpa de som lider allra mest menar Dosa. Dosa menar att katten befinner sig i nuet och det viktigaste var just den närvaro som Oscar gav, detta är viktigt då det ofta är svårt att få den typen av närvaro när allt ska ske snabbt på sjukhuset och personal inte har den möjligheten att ge extra tid till patienter och deras anhöriga (Dosa, 2014).
1.2 Problemformulering
Det måste finnas en anledning till varför människan fortsätter att leva i harmoni med vissa djurarter, varför vi utveckla känslomässiga band till dem och hur de på så sätt får en stor roll i vårt liv. Jag vill utforska den här rollen som katten har i en äldreomsorgsmiljö, hur det påverkar den äldre personens liv då de har vårdbehov och vilken betydelse det får för dennes välbefinnande. För att få ett tillförlitligt och etiskt resultat har jag genomfört intervjuer med omvårdnadspersonal på boende med katter, dessa personer arbetar nära de äldre och har inblick i de äldres interaktion med katterna och kan på detta sätt ha en förståelse för hur katten
3
påverkar de äldres välbefinnande. Med den anledningen räknar jag med att deras inblick och perspektiv ger tillförlitlig information. Personalens attityd till kattens närvaro i dennes arbetsmiljö påverkar deras förhållningssätt till arbetet med katten som terapidjur. Med detta ska även personalens förhållningssätt till kattens närvaro analyseras.
Det blev snabbt tydligt när jag sökte information om denna typ av undersökningar att katter inte var prioriterade inom forskningen för djurterapi, där hundar dominerade som djurart. Det behövs mer forskning inom ämnet för äldres välbefinnande kopplad till sällskapsdjur, speciellt för katter som trots allt är Sveriges mest populäraste husdjur (Statistiska centralbyrån, 2012). Kan terapi med katter fungera för att förbättra välbefinnandet för många äldre inom äldreboende? Jag vill undersöka hur detta ser ut i verkligheten och hur katten som sällskapsdjur används inom äldreboende.
1.3 Syfte
Syftet med examensarbetet är att undersöka omsorgspersonalens syn kring vårdtagarens välbefinnande utifrån interaktionen med katten som terapidjur och att genom detta få en förståelse för hur samspelet visar sig påverka välbefinnandet hos den äldre.
1.4 Frågeställning
Med de följande frågeställningarna vill jag genom personalens perspektiv veta om och hur djurterapi bidrar till bättre välbefinnande för de äldre samt hur personal förhåller sig till situationen.
• Hur ser samspelet ut mellan den äldre och katten?
• Vilken förändring upplevs med katter som sällskapsdjur inom äldreboendet och vilken påverkan har det fått för den äldre?
• Hur förhåller sig personal till katternas närvaro och deras interaktion med den äldre?
1.5 Avgränsning
Djurterapi inkluderar en hel del varierande djurarter, allt från hästar till höns, därmed anser jag att man inte får ett tydligt resultat av att enbart klumpa ihop djur till en kategori och undersöka hur de som en homogen grupp påverkar äldre personers välbefinnande. Med den anledningen begränsar jag mig till sällskapsdjuret katten när jag intervjuar omsorgspersonalen, för att på ett mer nogsamt sätt ta reda på vilken effekt en specifik djurart har på personer på äldreboende. Trots min vilja att endast fokusera på tidigare studier som inkluderar katter har detta varit omöjligt att genomföra. På grund av bristen av forskning som enskilt studerar katternas effekter på människans hälsa har jag även behövt använda mig av forskning som behandlar hundar som terapidjur. I dagsläget dominerar hundar inom olika former av djurterapi, med syfte till att assistera människan och i situationer där människan är i behov av sällskap. Djurterapi förekommer därmed i olika delar inom vården och till personer med varierande
4
vårdbehov, jag begränsar mig specifikt till äldreomsorgen. Min studie fokuserar på situationer där den äldre människan är i behov av sällskap, där syftet är att veta hur och om interaktionen med katten bidrar till ett bättre välbefinnande, ur personalens perspektiv.
1.6 Begreppsdefinition
1.6.1 Välbefinnande
Begreppet ”välbefinnande” är centralt genom hela studien, därmed vill jag ge en tydlig definition av vad ett välbefinnande innebär i detta arbete. Nilsson (2015) ger en förståelse för vad ett välbefinnande kan innebära. Det handlar inte endast om en grundtrygghet där människan har mat, värme och säkerhet. Det handlar om att befinna sig i ett engagemang och inom livsaktiviteter som flyter på under ens vardag. Människans välbefinnande är starkt beroende av hennes sociala stöd. Det är därmed viktigt med nära relationer. Genuina relationer som gör att människan får uppleva närhet, öppenhet och bekräftelse är gynnsamma situationer för hennes välbefinnande. Omständigheter som påverkar välbefinnandet kan påverkas av människans personlighet (miljömässig faktor och genetisk uppsättning) och den nuvarande hälsan hos individen. Välbefinnandet är därmed beroende av både yttre och inre faktorer hos personen och den omgivande situationen, samt att kognitiva och emotionella faktorer kan inverka på det upplevda välbefinnandet hos den enskilde.
1.6.2 Äldre personer
Med ”äldre personer” avser jag i detta sammanhang de personer som bor på ett äldreboende. Det finns ingen specifik ålder som definierar när personen anses som äldre i denna kontext. Det är ingen fokus på en speciell kohort, utan att de flesta äldre har omfattande omvårdnadsbehov och det är de äldres behov av sällskap som står i fokus.
2. TIDIGARE FORSKNING
Forskningen inom fältet djurterapi har varit mycket begränsad, speciellt när det kommer till katten som djurart, men trots de limiterade möjligheterna att utföra breda studier har forskare hittat flera samband som tyder på sällskapsdjurens positiva påverkan på människors hälsa (Anderson et al, 1992; Raina et al, 1999; Allen et al 2001; Allen et al, 2002; Wood et al 2015; Beetz et al 2014). Dock är forskare noga med att göra det tydligt att det inte finns tillräckligt med studier inom detta område, därmed behövs djupare och längre forskning av inkluderingen av djur inom socialt arbete och inom äldreomsorgen. Detta kan därmed ge mer pålitliga och riktiga resultat (Duvall Antonacopoulos & Pychyl, 2010).
Jag kommer att skriva om både positiva och negativa aspekter som olika forskare har redovisat inom området sällskapsdjurs påverkan på människans hälsa. Jag vill visa på en kontrast mellan studierna och därmed förmedla att det finns flera studier som har samma syfte, men drastiskt olika resultat. Som en respons till denna starka skillnad i resultat menar Herzog (2011) att anledningen kan bero på olikheter i människors kultur, relationer, socioekonomisk status och
5
välbefinnande. Andra situationer som kan bidra till felaktigheter kan inkludera metodologiska aspekter som kan variera och att det finns olika sätt att bearbeta informationen. Resultatet kan även vara påverkat av vilket slags djur som varit populär i den aktuella studien.
Studierna som jag ska redovisa inkluderar katter och hundar tillsammans som sällskapsdjur och därmed blir det svårt att undersöka katters inverkan som ett isolerat ämne. Det är tydligt att katter som ensam grupp inte är prioriterade inom forskningsfältet för djurterapi, vilket gör det svårt att hitta studier om enbart katter. Det behövs därmed mer forskning om äldres välbefinnande kopplad till katter som utgör en grundform av terapi. Det har inte varit möjligt att hitta tidigare studier om djurterapi på vårdhem som inkluderar katter, med detta menas inte att det inte förekommer att katter används som terapidjur på äldreboende, utan endast att effekterna av detta inte utforskats. Därmed kommer jag att inkludera några studier som enbart har fokus på hunden som terapidjur och hur hunden påverkar personers välbefinnande inom äldreboende.
Fokus kommer att ligga på tidigare forskning som behandlar personer med vårdbehov och hur studierna visar att sällskapsdjur påverkar människan fysiskt och mentalt. Därmed kommer det att presenteras en tidigare forskning som har fokus på människans fysiska- och mentala hälsa kopplad till sällskapsdjur. Jag använder mig främst av ett psykosocialt perspektiv när jag beskriver effekten av samspelet med djuret och fokuserar därmed på den sociala påverkan.
2.1 Samhörighet
Human animal interaction (HAI) är fenomenet som är aktuell i denna studie, detta begrepp står för interaktionen mellan människan och djuret. Det innebär en ömsesidig relation där människan och det specifika djuret knyter an på ett psykologiskt plan. Den sociala interaktionen mellan människan och djuret (HAI) kan bidra till att hormonet oxytocin stimuleras hos både människan och djuret. Detta fungerar som hälsofrämjande eftersom det bidrar till att individerna känner minskad stress och bättre välbefinnande. Det tillkommer flera fysiska hälsofördelar med utsöndrandet av oxytocin, som exempelvis minskad kortisolnivå och förbättrad kardiovaskulär funktion. Vid sociala interaktioner kan närkontakten skapa högre förtroende för djuret och därmed kan känslor av samhörighet uppstå. En genuin kontakt kan utvecklas och detta känslomässiga band kan verka oberoende den fysiska beröringen. Den fysiska beröringen är inte alltid nödvändig för att frigöra oxytocin. Interaktionen med djuret kan handla om själva mötet och stunden man delar tillsammans, därmed kan oxytocin stimuleras genom andra sinnen, som exempelvis synen. Att vara lyhörda till varandras kroppsspråk visar också på ett starkt band som människan och djuret utvecklar till varandra och som bidrar till ökat välbefinnande. Forskarna menar att det finns flera fördelar med human animal interaction (HAI) och att det därmed är viktigt att genomföra fler kliniska studier om hur HAI kan användas inom vården för att förbättra människans välbefinnande. Detta koncept skapar nya möjligheter till utvecklandet av nya vårdmiljöer samt att detta kan bli ett alternativ till minskad medicinering (Beetz et al 2012).
6
Anderson et al (1992) genomförda studie med 5741 deltagare visade att personer med sällskapsdjur hade märkbart lägre nivåer gällande kolesterol och blodtryck i jämförelse med personer som inte hade något sällskapsdjur. Djurägare uppgav att de motionerade betydligt mer än icke djurägare. Djurägare åt dock mer kött och snabbmat i jämförelse med icke djurägare. Det fanns trots det ingen skillnad i BMI och självrapporterade rökvanor var liknande hos djurägare som hos icke djurägare. Den socioekonomiska bakgrunden var jämförbar hos både grupper. Slutsatsen med studien var att djurägare hade bättre hälsa, fastän att de inte hade bättre rök- eller matvanor än icke djurägare, därmed ville man uppmärksamma sällskapsdjurs förmåga att bidra till reducering av sjukdomar. Med inspiration av Anderson et al (1992) studie genomfördes en annan studie av Allen et al (2001) tio år senare för att undersöka katten och hundens positiva inverkan och stödjande roll på människans hälsa. Resultatet visade att personerna med sällskapsdjur hade lägre stress relaterad förhöjning av blodtrycket i jämförelse med testpersonerna som inte hade något djur. Sällskapsdjuret var speciellt viktig i de sammanhang då personer inte hade starkt socialt skyddsnät. Raina et al (1999) stödjer detta med sin studie och menar att sällskapsdjur ofta kan komplettera det sociala stödet som vissa personer saknar och detta leder till gynnsamma psykologiska effekter. Allen et al (2002) drar slutsatsen i sin andra studie att djuren fungerar som en stor del av personernas liv och har därmed en stark påverkan i stressfyllda situationer, där personer med djur återhämtar sig fortare än de med inget sällskapsdjur. Forskarna menar att husdjuret har en förmåga att verka stressreducerande, vilket bidrar till förbättringar i människans kropp och psyke.
Parslow & Jorm (2003) yttrade sig över studien av Anderson et al (1992) och även senare studier som intygar med denna. Deras syfte var att pröva påståendet om att sällskapsdjur kan reducera stress och risken för hjärt- och kärlsjukdomar hos en randomiserad grupp med 5079 personer. Resultatet visade att djurägare hade högre BMI och en större sannolikhet att vara rökare. Djurägare ägnade sig i mindre grad av fysisk aktivitet. Forskarna hittade inget bevis på att sällskapsdjur förknippades med positiv effekt på hälsan. I gruppen som inkluderade 2551 äldre personer (60-64 år), visade det sig att personer med sällskapsdjur hade sämre mental- och fysisk hälsa. De tog även mer smärtstillande medicin i jämförandet med personer utan sällskapsdjur.
Enmarker et al (2015) skandinaviska studie hade till syfte att undersöka depression hos äldre personer och pröva tesen om att sällskapsdjur förbättrar depression hos äldre. Man ville förstå de komplexa resultaten som finns av tidigare studier, där djurs påverkan har olika utfall vid flera studier. Därmed undersöktes personer som saknade husdjur, personer med katt och personer med hund. Självskattade depressionssymtom jämfördes mellan dessa grupper. Studien inkluderade 12,093 män och kvinnor i åldern 65 år och uppåt, dessa personer bodde ute på landsbygden. 1083 deltagare hade katter och 814 hade hundar. Verktyget som användes som skala för personernas självskattade hälsa var metoden HADS (Hospital Anxiety and Depression Scale). Resultatet visade huvudsakligen att kattägare hade mer depression och ångest i jämförelse med hundägare och icke djurägare. Gruppen av personer som saknade husdjur rapporterade lägst symtom på psykisk ohälsa. Analysen av resultatet visade även att män som ägde katt hade lägre depressionssymtom, medan kvinnor som var kattägare hade större sannolikhet att ha en svårare depression. Hädanefter hittades inget samband mellan ägandet av sällskapsdjur och känsla av ensamhet, dålig
7
fysisk hälsostatus eller civilstånd. Slutsatsen med studien var att den kunde bidra med ett perspektiv på hur skillnaden ser ut när det handlar om depression hos djurägare, icke-djurägare samt visa på skillnader mellan könen hos den äldre befolkningen. Forskarna vill med sitt resultat av denna befolkningsstudie öka kunskapen vad gäller användandet av katter och hundar inom kliniska miljöer som vårdhem.
Wood et al (2015) pekar på positiva psykosociala effekter av sällskapsdjur, de menar att djuret inte bara fungerar som sällskap för människan, utan även bidrar till att människan blir mer social och leder henne till flera vänskapskontakter, vilket därmed gynnar den psykiska hälsan. Resultatet visar att djurägare har en signifikant högre sannolikhet att skapa nya sociala kontakter jämfört med icke- djurägare. Sällskapsdjuret kan fungera som ett redskap till att enklare socialisera sig med bland annat grannar. Djuret kan exempelvis fungera som ett samtalsöppnare kring ett gemensamt ämne och leda till vidare konversationer. I Kanada utfördes en studie kring ensamhet och depression hos äldre kattägare och hundägare som bor ensamma. Personernas sociala relationer med andra människor inkluderades i studien. Resultatet visade att själva djuren inte hade någon märkbar effekt på ensamheten eller depressionen. Det visade sig dock att hundägare som samtidigt hade betydelsefulla mänskliga kontakter hade en minskad känsla av ensamhet i jämförelse med kattägare och personer som inte hade något sällskapsdjur. Resultatet visade att djurägare som hade begränsade relationer till andra människor och starkt känslomässigt band till sitt djur upplevde mer ensamhet och depression. Forskarna är även tydliga i denna studie att man ska ha i åtanke att de använde sig av betydligt mindre kattägare i jämförelse med hundägare. Forskarna rekommenderar framtida longitud studier som inkluderar kattägare och hundägare där dessa studeras separat för att förstå det specifika djurets påverkan på människans välbefinnande (Duvall Antonacopoulos & Pychyl, 2015).
2.3 Djur inom äldreboende
Under föregående stycke har jag skrivit om hur katter och hundar som sällskapsdjur påverkar människans hälsa. Min forskning handlar om katten som sällskapsdjur inom just äldreboende. Det har inte varit möjligt för mig att hitta studier om katter inom äldreboende. Det är inget område som har varit prioriterad inom forskningen. Det finns däremot forskning om hundar inom äldreboende. Det som skiljer dessa hundar från katterna på boendet är att dessa hundar inte finns närvarande bland de äldre dygnen runt för interaktion, utan kommer på besök och just då sker ett samspel mellan hunden och de äldre på en bestämd tid. Eftersom jag inte kan skriva om katter inom just äldreboende blir nästa alternativ att skriva om tidigare forskning som behandlar hunden som sällskapsdjur inom äldreboende och hur detta samspel påverkar de äldre. Detta ger ett perspektiv på djurets förmåga att påverka välbefinnandet hos de äldre. På grund av omständigheterna, att det inte finns tidigare forskning om kattens effekter på äldre inom äldreboende kommer jag senare i resultatdelen analysera den tidigare forskningen som behandlar hundar i äldreboendet med information från mina intervjupersoner som behandlar katter inom äldreboende. Därmed kommer likheter av effekterna från de olika djuren att presenteras. Dock kan jag inte argumentera för hur hundens påverkan kan likställas med effekter av katten som sällskapsdjur, eftersom jag
8
tidigare diskuterat för vikten av att studera djurarterna enskilt för att få ett pålitligt resultat av effekten från den specifika djurarten som studeras.
Koda & Yanai (2015) observerade i sin studie interaktionen mellan äldre och hundar på ett boende i Japan. I programmet medverkade sju volontärer med sina hundar och 31 äldre. Dessa delades i två grupper och hade regelbundna träffar. Resultatet visade på hundarnas positiva inverkan på de äldres välbefinnande genom deras samspel. Det sociala samspel som uppstod inkluderade alla äldre oavsett funktionsnedsättning, dock verkade de äldre med bättre hälsa vara mindre begränsade i sin interaktion med hunden. Både de äldre och hundförarna bidrog till interaktion med hundarna. Lutwack-Bloom et al (2004) studie syftade på att studera hundens inverkan på äldre som isolerat ämne på äldreboende. Det handlar om viljan att se om det är volontärerna som kommer med hundarna som medför positiv effekt, eller enbart hundarna. Två äldreboenden studerades under sex månader. Den ena äldreboendet fick besök av personer och det andra boendet fick besök av personer med hundar. Resultatet visade markant förändring på de äldres välbefinnande när hundarna var närvarande, den andra gruppen visade inte på någon förändring i sitt mående och hade samma depressiva symptom. Banks & Banks (2015) studie ville ta reda på om ensamhet på äldreboende kunde motverkas med besök av sällskapsdjur. Resultatet visade att de äldre som kände sig mest ensamma, var de som hade bäst effekt av interaktionen med djur.
Bernstein et al (2015) studie fokuserade på den mentala stimuleringen och hur man kunde bryta isolering för äldre som bott en längre tid på äldreboende. Två äldreboende studerades med olika terapiformer. Utvecklingen av de äldres sociala förmågor studerades, samt hur de integrerade i sociala samspel. De äldre var både alerta till mindre alerta personer. Terapin som inte inkluderade djur handlade om aktiviteter som konst, hantverk och bingo. Terapin med djur inkluderade djur från ett närliggande djurhem som hanterades av volontärer. Resultatet visade att äldre deltog i fler och längre konversationer med andra vid djurens närvaro jämfört med gruppen som fick annan terapi. Beröringen av djuret uppskattades ha positiva effekter och bidrog till en social stimulering bland äldre, detta kan vara en faktor till motivationen att samspela med andra människor.
Nord (2010) skriver om vårdhundens kommunikativa förmågor och hur dessa förmågor påverkar personer med demens. Det förekommer ett engagemang i närvaron av hunden där ett intresse fångas upp av den äldre personen och där hunden når fram till den äldre. Det tänds en vilja hos den äldre, där hens fokus riktas mot hunden och där samspelet blir det enda betydelsefulla i situationen, irrationella beteenden som annars förekommer verkar ta en paus när hunden är närvarande. Det är vanligt att personer med demens har svårt att uttrycka sig begripligt och förstå en annan persons språkliga kommunikation. I samspelet med hunden krävs det ingen sådan kommunikation, interaktionen mellan djuret och människan är av en annorlunda karaktär. En sådan kommunikation kan vara väldigt betydelsefull för den äldre som annars har tappat sin förmåga att kommunicera med omvärlden. Hunden interagerar med den äldre genom andra banor, med sinnesstämning och beröring, den språkliga begripligheten och sammanhängning förblir oviktig i detta samspel. Den här interaktionen har visat sig vara betydelsefull för personer med demens, som ofta finner en stimulans i närvaron av hunden. Mötet med hunden kräver inga regler eller normer för hur personen förväntas bete sig, det sker per automatik att hunden anpassar sig till personens förmåga att interagera.
9
Nord (2010) beskriver hur olika övningar genomförs för individen enskilt med hunden eller i grupp, där det handlar om ett arbete med sociala, kroppsliga och spatiala färdigheter. Genom lek skapar hunden en samhörighet och trivsam miljö bland de äldre som leder till skratt och glädje. Samspelet med vårdhunden kan bringa fram motoriska färdigheter hos de äldre som personal trodde var borta. Samspelet kan även bidra till att minneskapaciteten förbättras hos den äldre. Det kan bli möjligt att trotsa tiden och bromsa försämringen av den äldres färdigheter. Interaktionen med hunden kan även bidra till minskning av medicinering för de äldre som känner sig oroliga. Det förekommer en tveksamhet över hundens förmåga att påverka den äldre positivt på lång sikt, eftersom hunden inte alltid finns närvarande och kommer endast på besök. Därmed menar forskaren att det är viktigt att upprätthålla ett arbete som tas på allvar där interaktionen med djur sker dagligen, där det finns en kontinuitet för att kunna utvärdera djurets långsiktiga påverkan på den äldres hälsa och välbefinnande.
Nord (2011) utvärderade ett projekt som arbetade med rehabilitering för äldre och att bevara sociala- och fysiska förmågor hos den äldre. Detta skedde med ett samarbete av vårdhundar på två äldreboende. Genomförda intervjuer med vårdhundsförare (personer som tränar terapihundar) samt personal visade på en positiv attityd hos de anställda till deltagandet av denna typ av aktivitet för äldre. Utvärderingen visade att interventionerna med vårdhundarna hade positiva effekter på deltagarna medan dessa aktiviteter genomfördes.
Nord (2011) gör det tydligt att det är svårt att yttra sig om långsiktiga effekter då dessa är subtila och svåra att mäta. Utvärderingen visade att interaktionen med vårdhundarna hjälpte de äldre som led av extrem oro med att lugna ner dem. Personalen från ena äldreboendet menade att det har funnits tillfällen där medicinering kunde undvikas. Arbetet med vårdhundarna inom äldreboendet har även hjälpt flera äldre att bli mer samarbetsvilliga när det handlar om att de ska äta mat, tvätta sig och klä på sig. Den intervjuade personalen berättade hur vårdhundarna motiverade de äldre till att använda rörelseförmågor som de trott varit borta för alltid på grund av stroke eller andra olyckor. Personal uttryckte att det bästa med vårdhundarna är den glädje som de ger de äldre. Den sociala förmågan stimulerades hos de äldre genom gruppövningar och hunden blev ett gemensamt samtalsämne. Utvärderingen visade att hunden hade potential att påverka personer med demens genom stimulering av deras minne, exempelvis kunde de äldre minnas och berätta om sina erfarenheter med hundar tidigare från sitt liv. De äldre som hade bäst påverkan av hunden var de som var i behov av social- och fysisk aktivering. Hos dessa personer gick det tydligt att se ett resultat av mötet med hunden. Interaktionen med hunden förändrade sinnesstämningen för många av de äldre och flera uttryckte en önskan om att hunden skulle få stanna kvar på boendet.
Nord (2011) skriver om att det inte är möjligt för alla personer att interagera med hunden och få den effekt som eftersträvas. Den enskildes intresse för hunden har en stor påverkan för om interaktionen kommer att resultera i något positivt. Ett arbete med äldre som inte har något intresse för djur uppfattas därmed som meningslöst. Interaktionen med vårdhunden hade en individuell påverkan på de äldre, för vissa kunde effekten vara omedelbar, medan andra behövde mer tid för att nå samma effekt. Forskaren konstaterar att livskvalitén för de äldre troligen har blivit bättre med hundarnas interaktion. Det är dock med en försiktighet som de
10
pratar om möjligheten för minskad medicinering, då medicinering i många fall är mer nödvändig än interaktionen med hunden. Det är även svårt att studera hundens betydelse för den äldres hälsa i en miljö där den äldres hälsa präglas av flera olika faktorer.
3. TEORI
3.1 Symbolisk interaktionism
Med teorin vill jag ge en förståelse för vad som sker i praktiken av fenomenet som jag studerar. Därmed tycker jag att en gren inom socialpsykologi är relevant för att förklara sociala samspel och hur de påverkar människan. Inom
socialpsykologin har jag valt den symboliska interaktionismen för att beskriva de komplexa interaktionerna som förekommer på verksamheten. Det är viktigt att nämna att jag inte observerar den praktiska situationen, interaktionen mellan katten och de äldre, utan att jag når en beskrivning av detta genom personalens berättelser.
Symbolisk interaktionism är ett perspektiv inom socialpsykologin som studerar socialt tänkande och socialt beteende, inom detta perspektiv hamnar det sociala samspelet mellan individer i fokus (Nilsson, 2015). Den symboliska
interaktionismens historiska bakgrund innefattar viktiga personer för teorins utveckling. George Herbert Mead och Charles Horton Cooley är personer som anses vara grundare till denna teori och vars arbete har utvecklat uppfattningen av den symboliska interaktionismen. Cooley intresserade sig för det sociala jaget, föreställningen av omgivningens bedömning av oss, samt människans självkänsla. Cooley tryckte på vikten av språket i mänskliga interaktioner och hur språket är centralt i ett samspel. Senare i resultatdelen kommer jag att redovisa för språkets obefintlighet i interaktionen mellan människa och katt, samt hur andra
kommunikations banor, symboler, uppstår när språket inte är användbar. George Herbert Mead intresserade sig för rolltagande, uppkomsten av medvetandet, människans handlande utifrån stimuli och tillfredställandet av impulser genom anpassning till omgivningen. När en gest får samma mening av både aktörerna, utvecklas detta till en betydande symbol, vilket blir ett stimulus att handla efter. Genom symbolerna förutsäger vi beteenden och anpassar oss till umgänget (Trost 2010).
En annan person som har haft en roll i utvecklingen av symbolisk interaktionism är William James. James gör skillnad på människa och djur inom symbolisk interaktionism. Uppfattningen är att djur inte kan kommunicera med varandra via meningsfulla symboler, utan endast via instinkter. Djuren kan med sitt beteende inte förutse kommande situationer och deras uppträdande förekommer utan någon inlärning. Människan däremot har ett aktivt minne och hennes vanor bygger på inlärt beteende, vilket gör att vi kan förutse konsekvenser av vårt handlande. Det framkommer inte hur interaktionen mellan just människa och djur kan uppfattas. Jag kommer inte att argumentera för den uppfattning som finns hos James angående djurets oförmåga att jämföras med människan i den symboliska
interaktionismens mening. Jag implementerar teorin om symbolisk interaktionism för att förklara den interaktion som uppstår mellan människan och djuret och hur den utrycker sig symbolisk (Trost, 2010).
11
Symbolisk interaktionism menar att handlingar och beteenden är symboliska, exempelvis gester, ljud och rörelser. Det sker ständigt en tolkning av symbolernas mening och betydelse i den givna situationen (Angelöw, 2015). Teorin förklarar hur människans beteende, känslor och tankar påverkas av närvaron av andra individer. Denna närvaro kan vara riktig samt inbillad. Utifrån ett
interaktionistiskt perspektiv studeras samspel, identitet och relationer. Människan blir sig själv genom interaktioner med andra individer. Det förekommer en drift hos människan att vara en social varelse och ingå i sociala sammanhang.
Människan utvecklar ett medvetande utifrån kulturella faktorer och lär sig att tolka situationer samt följa normer för hur hon ska bete sig i olika sammanhang (Nilsson, 2015). Inom symboliskt interaktionism är det även viktigt att
människans beteende studeras i sitt sammanhang och utifrån hennes perspektiv, annars kan det inte skapas en korrekt uppfattning av meningen med människans beteende. Forskaren behöver studera människans handlingar utifrån hennes förståelse av en situation, då forskaren vill förstå varför aktören beter sig som hon gör (Angelöw, 2015).
Som en social varelse läser människan av och förhåller sig till andra individer genom att tolka deras handlingar. Detta blir viktigt för interaktionen som innebär ett ömsesidigt förhållande mellan två eller flera individer. Inom den symboliska interaktionismen blir människan en symbolförmedlande varelse som i samspelet med andra individer skapar sitt medvetande och självuppfattning (Angelöw, 2015). Människan skapar sig en förståelse av sig själv när hon ingår i sociala relationer, där får hon lära sig betydelsen av att inta roller och förhålla sig till en social omgivning. Människan agerar utifrån de förväntningar hon har på sig, vilket upprätthåller hennes ansvarstagande och självsyn (Nilsson, 2015). Angelöw (2015) beskriver hur människan är beroende av sin omgivning och fungerar inte likadant om hon studeras som isolerad varelse, eftersom hennes intellekt upphör när hon förlorar förmågan till umgänge. Anknytningen till andra sociala individer blir nödvändigt för en överlevnad.
Människans medvetande uppstår och utvecklas inom sociala samspel i det samhälle hon befinner sig i och hennes självmedvetande utvecklas i förhållande till den generaliserade andre. Den generaliserade andre är de individer vars
attityder är betydelsefulla för ens status. En situation får sin mening ur den sociala interaktionen som förekommer mellan individer. Situationens betydelse är socialt producerat, vilket betyder att det värde som människan tillskriver exempelvis sällskapsdjur har uppstått från ett samspel mellan människor och deras
iakttagelser av djuret. Människans upplevelser och åsikter formar den generella synen som förekommer på djuret. Uppfattningen kan förändras genom ny information som människan tvingas reagera till och därmed skapa sig nya tolkningar av. Exempelvis information om sällskapsdjurets påverkan på människans hälsa, därmed måste människan ständigt ompröva sina tidigare övertygelser och skapa sig ett nytt förhållningssätt till situationen (Angelöw, 2015).
Fokus ligger på att all form av interaktion är social och att interaktion sker via symboler. Människan är ett subjekt, en aktiv varelse som handlar i nuet. Vårt beteende som sociala varelser är föränderlig beroende på vår omgivning, vi är inte en känsla, utan vi beter oss utifrån en känsla eller egenskap. Ett exempel innebär att den specifika personen inte kan anses vara oförnuftig, personen kan bete sig
12
irrationellt i den givna situationen, men hennes känslor och egenskaper kan variera beroende på hur hon definierar omständigheter (Trost, 2010). Utifrån ett symboliskt perspektiv vill jag förklara de sociala samspel som
förekommer hos den äldre i dennes omvärld. Genom teorin förklaras människans sociala förmågor som hon använder vid mötet med andra människor eller
individer. Sällskapsdjuret får sitt värde tillskrivet av den äldre, som antagligen värderar djuret som ett intressant subjekt som hen blir nyfiken att interagera med. Interaktionen kräver även ett engagemang från djuret som genom sin undran över det mänskliga subjektet förmodligen närmar sig närvaron av ett annat subjekt. Därmed inleds ett samspel genom exempelvis beröring, vilket kan utvecklas till lek om båda parterna känner sig bekväma vid interaktionen. Genom leken lever subjekten ut sina roller samtidigt som de förhåller sig till varandra och skapar sig en uppfattning av varandras roller. Exempelvis kan katten tycka att en äldres kroppssignaler är enkla att förstå och uppfattar personen som ödmjuk. Medan en annan äldre använder sig av mer hastade rörelser och högre tonfall, vilket får den äldre att framstå som oförutsägbar i kattens ögon. Detsamma gäller människans tolkning och uppfattning av katten beroende på vilken roll katten intar vid interaktionen, kanske uppfattas katten som skygg och hotfull eller kanske som avslappnad och kärleksfull.
4. METOD
4.1 Val av metod
Kvale & Brinkmann (2009) redogör för den kvalitativa forskningen i liknelser med ett hantverk som kräver vilja, tålamod och erfarenhet för att nå ett förskönat resultat. I den kvalitativa forskningen intar forskaren ett reflekterande förhållningssätt genom studien och befinner sig i en ständig resa i utvecklandet av dennes färdigheter. Det handlar om erkännandet av att man aldrig vet allting, det finns en öppenhet för ständig information som formar forskaren till en kritisk och ärlig individ i sina studier. Jag ser den kvalitativa forskningen som mest relevant metod till min studie. Bryman (2011) redogör för viktiga komponenter för en kvalitativ forskning och dessa passar in med min anledning till att genomföra kvalitativa intervjuer. Som forskare vill jag ha välformulerade och detaljerade svar för att senare utveckla en analys av resultatet. Det handlar om att jag genomför intervjuer av kvalitativ karaktär, där jag försöker nå subjektet och hennes upplevelser och erfarenheter. Det handlar även om att studiens syfte kräver en kvalitativ forskningsmetod för att bli besvarad, eftersom jag undersöker resultatet av interaktioner mellan individer ur en professionell persons perspektiv. Jag intar därmed den beskrivande förhållningen av den kvalitativa ansatsens tillvägagång, då jag anser att denna metod har styrkor som hjälper att besvara studiens syfte.
Kvale & Brinkmann (2009) menar att en kvalitativ ansats utgör en grundläggande form av mänsklig interaktion, då utbytet av information sker via samtal och ett samspel mellan människor. Den kvalitativa forskningen studerar inte människans relationer på ett tekniskt sätt, utan med en inställning som lägger fokus på kulturella aspekter av människors tänkande. Genom den kvalitativa intervjun som en social teknik försöker forskaren med detta redskap förstå ett fenomen och det
13
är genom att forskaren intresserar sig för människans upplevda värld som hen kan framställa relevant information kring upplevelsen. Det gäller att förstå människans subjektiva omgivning och normer som styr henne. Forskaren är lyhörd och förhåller sig till intervjupersonens kunskap, upplevelser och synpunkter, sedan sker en tolkning av den insamlade informationen från forskarens sida. Det handlar därmed om att försöka fånga in upplevelser av situationer innan vetenskapliga förklaringar. Den kvalitativa forskningsintervjun har sina regler, där forskningsintervjuerna har som mål att producera kunskap. Den kvalitativa forskningen är beroende av mänskliga interaktioner och styrs av kunskapsproduktion. Med den producerade kunskapen vill forskaren väcka intressen samt influera på människors tänkande. Levin (2008) skriver om hur observation och intervju är metoder som utmärker en kvalitativ ansats. Forskaren är närvarande i det ämne som undersöks, forskaren observerar, analyserar och värderar slutligen sitt resultat. Det handlar om att skapa förståelse och tolkning för händelser, istället för att använda sig av förklaringar.
4.2 Tillvägagångssätt och urval
Jag fick kontakt med intervjupersonerna genom att till en allra första början använda mig av söktjänsten ”Google” på internet och skriva fram bland annat på dessa meningar: ”vårdhem med djurprofil”, ”vårdhem med katter” och ”katter inom äldreomsorg”. Därmed fick jag träffar på äldreboende som hade djur som en del i sitt program. Samtliga boenden jag kontaktade hade djurprofil, men några av de boenden som jag ringde till hade tyvärr inte katter, men andra domesticerade djur. Sju boenden som jag kom i kontakt med hade katter, dock blev det slutligen bara intervjuer med fem olika boenden som hade möjlighet att ställa upp för intervju. Jag kontaktade enhetscheferna till dessa boenden, där jag förklarade om mitt examensarbete och berättade att jag skulle vara intresserad av en intervju med någon av personalen som arbetar nära vårdtagaren och är uppmärksam på interaktionen med katterna. Enhetscheferna rekommenderade sedan mig personal och gav mig kontaktuppgifter till dessa personer. Jag ringde och mejlade personerna för att ge en liten beskrivning av mitt arbete och den kommande intervjun. Jag mejlade intervjufrågorna samt informationsbrev och samtyckesblankett innan den aktuella intervjun, då de kunde få tid att reflektera över sina svar. En intervjuperson ville inte ha frågorna i förväg. Sammanlagt är det sex intervjupersoner från fem olika boende runt om i Sverige som har deltagit i studien. Intervjuperson B och intervjuperson C arbetar på samma boende. Den intervjuade personalen består av fem undersköterskor och en så kallad aktivitör med utbildning inom teater.
Jag har utfört intervjuerna genom att använda mig av semistrukturerad intervju, vilket innebär att jag följer min intervjuguide och håller mig till mina frågor. Intervjupersonen har tillstånd att formulera och uttrycka sina svar som hen vill. Det är möjligt för mig som forskare att ställa andra frågor som inte ingår i intervjuguiden om intervjupersonen i sitt talande beskriver en situation som jag vill att hen förtydligar, som kan vara relevant för att besvara studiens syfte (Bryman 2011). På grund av den långa distansen har två intervjuer skett via datorprogram (Skype) där vi kunde se varandra och en intervju har skett via telefon. De övriga tre intervjuerna har skett fysiskt på personalens arbetsplats. Med samtycke har samtliga intervjuer spelats in med en diktafon för senare transkribering. Den längsta intervjun varade en halvtimme och den kortaste av
14
dem varade tio minuter. Det finns olika metoder som går att använda vid genomförandet av en intervju. Jag har använt mig av bland annat teknik i mina intervjumetoder. Mobil och dator har varit mina hjälpmedel inom tre intervjuer, samt en diktafon för inspelningen av alla sex intervjuer. Det finns några skillnader mellan intervjuer som sker på distans samt intervjuer som sker i en fysisk plats mellan två människor.
Bryman (2011) menar att det finns flera fördelar med telefonintervjuer. Det kan vara att dessa intervjuer blir mer effektiva då man inte behöver transportera sig till den fysiska platsen, det tar även mindre tid från verksamheten då de inte behöver anpassa sig till ens fysiska närvaro. Något annat som är positivt med telefonintervjuer är att respondenternas svar kan påverkas av olika faktorer vid direkta intervjuer. Distansen som förekommer med telefonintervju då intervjuaren inte finns fysiskt närvarande minskar sannolikheten av att intervjupersonens svar påverkas av intervjuarens personliga egenskaper. Det kan handla om intervjuarens etniska bakgrund, ålder, kön, klass samt intervjuarens enkla närvaro som kan påverka intervjupersonens svar. Detta kan bidra till att intervjupersonen svarar på ett sätt som hen tror att intervjuaren kommer att uppskatta.
Bryman (2011) nämner även flera positiva aspekter med en intervju som sker ansikte mot ansikte. Den fysiska intervjun är enklare att genomföra då det inte kan förekomma tekniska fel. Det förekommer en uppfattning om att kvaliteten på informationen är mer värdefull vid en fysisk intervju, då intervjupersonen oftast pratar längre i jämförelse med en intervju som sker via telefon där svaren oftast är korta och inte lika välformulerade. Fördelen med en fysisk intervju är även att det sker en mänsklig interaktion, där två personer förhåller sig till varandra och enklare kan läsa av varandras ansiktsuttryck och kroppsspråk. Därmed kan intervjuaren se på intervjupersonens ansikte om hen verkligen förstår den ställda frågan. Det blir svårare med frågor av känslig karaktär när det gäller telefonintervju, då den fysiska interaktionen inte förekommer mellan personerna och där tolkning av känslor inte blir lika tydliga.
När det gäller mina intervjuer har jag endast genomfört en intervju via telefon och de två andra distansintervjuer skedde via Skype där intervjupersonerna och jag kunde se varandra. Anledningen till att jag helst ville ha intervju via Skype var för att jag ville skapa en känsla av nära kommunikation genom den visuella effekten. När det gäller mina intervjuer upplever jag att de intervjuerna som var genomförda på telefon och via Skype gav mer kvalitativ information, med mer välformulerade svar och varade längre i jämförelse med de som skedde ansikte mot ansikte. Dock tror jag att intervjumetoden inte hade någon tydlig påverkan på de intervjuer som jag fick, utan att det handlade om hur engagerad just den personen var i sitt arbete med djur.
4.3 Forskarroll
När det gäller min förförståelse av ämnet har jag endast en tro om att vissa djurarter kan verka helande för personer i behov av sällskap, men jag är medveten om att jag inte har något belägg för detta och att jag därmed studerar fenomenet med ett öppet sinne. Jag måste vara försiktig med att inte tillskriva intervjupersonerna egenskaper som jag kanske letar efter utifrån min förutfattade mening för en viss situation och miljö. Samt att jag måste uppmärksamma både positiva och negativa påföljder av ämnet jag studerar. Aspers (2007) förklarar vad
15
som händer under en förförståelse. Det kan bli problematiskt när forskaren använder sin förförståelse vid tolkning av ett fenomen. Begreppet kan förklaras utifrån de beskrivningar en människa gör av en annan människa under en social interaktion och de förväntningar hon har på omvärlden. Det är viktigt att vara medveten om den förmågan eftersom det kan påverka studiens resultat. Det blir dock inte helt problemfritt genom att jag endast är medveten om att inte låta min förförståelse styra uppfattningar jag har om personer och deras arbete, eftersom jag i slutet kommer att framställa förklaringar baserade på min tolkning och förståelse, då jag studerar något subjektivt. Användandet av sin förförståelse är även en nödvändig kompetens för att klara sig i sin vardag. Det måste finnas strukturer och rutiner för att ett samhälle ska fungera. Det gäller därför att sträva efter att skapa en balans i sin tolkning för att få fram ett rättvist resultat som inte influerats av personliga åsikter. Det handlar om att inta en medvetenhet över sina tolkningar och vad som formar dem, samtidigt som man ska ha en balanserad infallsvinkel av sitt forskningsämne där man ska problematisera det studerade ämnet utifrån vetenskaplig perspektiv. Om man enbart utgår ifrån sin förförståelse och använder ett vardagsperspektiv blir det problematiskt då ens egna personliga förhållningssätt till ämnet blir framträdande och påverkar studiens resultat. Det gäller därför att arbeta med en medvetenhet över sina egna emotioner och bearbeta den intagna informationen genom att testa vetenskapliga förklaringar och teorier för att beskriva det framkomna resultatet av ens studie.
4.4 Bearbetning och analysering
Materialet av de kvalitativa intervjuerna har med anvisning av Bryman (2011) kodats för en mer effektiv och produktiv bearbetning. Inom bearbetningen av materialet från intervjuerna började jag med att lyssna på den aktuella intervjun utan att skriva ner något vid första tillfället, detta för att koncentrera mig på innehållet utan att behöva pausa. Den andra gången började jag med transkriberingen, sedan lyssnande jag av intervjuerna en tredje gång för att kolla igenom om jag missade något tidigare och samtidigt för att korrektera stavfel. Samtliga intervjuer skrevs ut efter transkribering och jag läste igenom dem noggrant, jag markerade därefter meningar som jag bedömde hade värdefull och relevant information till min studie. Sedan uppmärksammade jag återkommande teman som jag markerade och kodade dessa med en annan färgpenna. Information som inte har varit relevant eller möjlig att ha med i min studie togs bort och jag värderade endast information som hjälpte till med att besvara studiens syfte. Det blev tydligt över vilka liknelser som bar på information av betydelse för min studie och jag skapade olika teman genom dessa. Det har inte varit påfrestande med genomförandet av intervjuerna, transkriberingen av dem samt analyseringen eftersom intervjuerna skedde med jämna mellanrum och jag fick tid att reflektera över de enskilda intervjuerna utan att de påverkades av de andra intervjuerna, då alla intervjuer fick sin ”egen tid” för bearbetning. Det blev tydligt för mig att genom en sådan arbetsmetod se skillnader och likheter mellan de olika intervjuerna när jag slutligen analyserade materialet och därmed blev det begripligt för vilka teman som var återkommande och tillämpliga till min studie. Det huvudsakliga innehållet delades in i olika kategorier som exempelvis: ”katternas sociala effekt” samt ”äldres anknytning till katterna”. Denna redovisning av de indelade teman förekommer som huvudteman senare i delen som framför resultatet och analysen.
16
4.5 Etiska aspekter
Jag har valt att intervjua personal på boendet för att få kännedom om de äldres välbefinnande samt kännedom om personalens förhållningssätt till sitt arbete med sällskapsdjur. Anledningen till att jag intervjuar personal grundar sig i att jag anser att de har insikt över hur vardagslivet ser ut för de äldre och vad som sker med dem. Därmed ser jag styrkan i deras yrkesroll samt erfarenhet och kunskap kring hur interaktionen med sällskapsdjur påverkar de äldres välbefinnande. Majoriteten av mina äldreboenden behandlar personer med demenssjukdomar, därmed anses det inte etiskt försvarbart att genomföra intervjuer med äldre som inte kan ge ett samtycke som uppfattas som rättfärdig.
Kvale & Brinkmann (2009) förklarar hur det första stadiet för intervjuförberedelser innefattar ett etiskt tillvägagångssätt där den berörda individen ska få tillgång till information om studien samt ett informerat samtycke för sitt deltagande. Innan intervjuerna samtalade jag med personalen via telefon och sedan kontaktade jag dem via mejl. När vi pratade genom telefon berättade jag kortfattat om vad mitt examensarbete ska handla om samt om de är intresserade av att få mer information via mejl. Jag har därmed gett dem information som berör min forskning, samt information om deras villkor för deras deltagande.
Intervjupersonerna har fått information angående sin rätt till att bestämma över sin medverkan i min studie. Jag har vid start följt vetenskapsrådets forskningsetiska principer vad gäller informationskravet,samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet. Informationsbrevet som skickades via mejl förklarade examensarbetets omfattande syfte samt frågade dem om deras intresse för deltagande som informant i denna studie. Det skickades en samtyckesblankett med informationsbrevet, där det förklarades att jag behövde deras signatur för deras samtycke att genomföra intervjun. Samt att de inte behövde svara på frågor som kan uppfattas som känsliga. Intervjupersonerna fick information om att deltagande är frivilligt samt att de har rätt till att avbryta sin medverkan. Informationsbrev beskrev bland annat deras rätt att kunna avbryta intervjun utan närmare motivering oavsett tidigare samtycke. Mejlet inkluderade även de intervjufrågor som jag hade förberett för en eventuell intervju. Intervjupersonerna fick genom telefonsamtalet i början, samt med informationsbrevet förklaring kring konfidentialitetskravet som förekommer, vilket innebär att den information som produceras inom intervjun hanteras med säkerhet samt att känsliga uppgifter förvaras utom räckhåll för obehöriga. Därmed ska det inte vara möjligt för utomstående att identifiera personal eller verksamhet. Intervjupersonerna har även fått information angående nyttjandekravet, vilket innebär att den information som tillkommer med intervjuerna endast ska användas i syfte till min studie och får inte användas till annan bruk som inte handlar om just den studien jag har presenterat, samt att de samlade personuppgifterna endast används till mitt forskningsändamål. Intervjuerna har sedan planerats genom att respondenterna gett förslag till vilken tid som passar dem för intervju.
Jag har förhållit mig till att forskningen följer aktuella regler för hur sociala händelser ska undersökas där jag inte uppträder hänsynslöst mot personal och verksamhet, samt att jag slutligen meddelar intervjupersonerna resultatet av forskningen (Bryman, 2011). Jag har varit medveten om att inta ett etiskt förhållningssätt under intervjun med personalen, där jag är lyhörd till personernas
17
vilja innan intervjun samt att jag senare uppmärksammar deras kommunikation och kroppsspråk under intervjun. Det kan dock förekomma ett etiskt dilemma vid analysering av intervjun, eftersom intervjupersonen inte har inflytande över mina tolkningar av dennes uttalande. Därför har jag med all försiktighet försökt göra en korrekt tolkning av deras svar, samt varit medveten om vilket kroppsspråk eller tonfall de hade under de olika momenten, för att få en korrekt helhetsbild av vår interaktion och frågorna som ledde till personens svar (Kvale & Brinkmann, 2009).
Kvale & Brinkmann (2009) menar att forskaren och intervjupersonen inte är likställda parter, då forskaren har kontroll över situationen och kritiskt granskar intervjupersonens svar. Därmed krävs ett etiskt förhållningssätt av forskaren och en intellektuell förmåga att kunna hantera en interaktion med en annan individ där det gäller att läsa av personens signaler och förhålla sig till dennes känslor. Man måste inta ett förhållningssätt där man som intervjuare testar sina gränser för hur djupt man kan komma den berörda personen, utan att trampa på dennes tår. Det är en process att lära sig att hantera etiska dilemman och därmed agerar jag med försiktighet när jag närmar mig miljön som ingår i min studie, med de berörda som ska studeras, personal och verksamhet. Jag har reflekterat över min närvaro hos verksamheten och den tid jag tar ifrån dem och jag vill inte orsaka onödigt lidande för någon part på grund av min studie. Kvale & Brinkmann (2009) diskuterar om kunskapens värde som studien producerar, att samhällsvetenskaplig forskning ska tjäna vetenskapliga och mänskliga intressen. Jag gör bedömningen att denna studie har potential av tjäna mänskliga intressen och därmed anser jag att det förekommer en balansgång mellan vad som kan uppfattas som känsligt samt hur värt detta kan bli för senare forskning.
4.6 Tillförlitlighet
Bryman (2011) diskuterar angående risken av att använda sig av reliabilitets- och validitetskriterier inom forskning med kvalitativ ansats. Det beror på att dessa kriterier utgår ifrån att det är möjligt att få fram samma resultat om en annan forskare skulle genomföra studien på nytt. Den kvalitativa ansatsen utgör ett kritiskt förhållningsätt till en social uppfattning som är oföränderlig, exempelvis kan intervjuer ge ett annat resultat om de skulle ske inom andra omständigheter och annan tid. Det är dock viktigt att man som forskare ger en noggrann beskrivning av sin intervju utifrån den aktuella miljön vid genomföringen av samtalet. Tillförlitlighet inom kvalitativ ansats utgår ifrån att det kan finnas flera beskrivningar av verkligheten. Den kvalitativa forskningens tillförlitlighet kan delas in i olika delkriterier. Den ena handlar om trovärdigheten i studien, där det är viktigt att presentera tydliga beskrivningar av den sociala verkligheten, man ska göra det enkelt för utomstående att lita på de sociala miljöer som förekommit i ens studie. Detta gör jag genom att använda mig att många citat i mitt resultat, när intervjupersonen beskriver en betydelsefull händelse och miljön där det inträffat. Ett annat kriterium handlar om pålitlighet, vilket innebär att jag som forskare ska inta ett granskande synsätt genom min studie. Detta innebär att jag ska ansvara för att utomstående får tillgänglig information kring olika faser i forskningsprocessen och att dessa kan granskas för att jag ska kunna ge en rättvis bild av min tillvägagångssätt under studien. Exempelvis kan detta innebära att jag ska kunna redovisa för intervjuutskrifter.
18
Det är flera andra kriterier som kvalitativ forskning ska förhålla sig till. Det är viktigt med sensitivitet för den aktuella kontexten, där det handlar om att förhålla sig lyhörd inom forskningens sociala miljö samt till teoretiska utgångspunkter och etisk förhållning inom konstruerandet av frågor som besvarar studiens syfte och bidrar till slutgiltiga resultatet. Engagemang och strikthet är nödvändiga egenskaper för forskaren, det handlar om att vara försiktig och ordentlig vid insamlingen och analyseringen av data. Tydlighet och sammanhang ska genomsyra forskarens metoder, där de ska vara tydligt beskrivna och förklarade. Det ska även förekomma ett reflekterande förhållningssätt genom hela forskningsprocessen (Bryman, 2011).
5. RESULTAT OCH ANALYS
I följande kapitel presenterar jag resultatet från de genomförda intervjuerna samt en analysering av detta med anknytning till materialet från den tidigare forskningen och den aktuella teorin. Med fokus på interaktionen mellan katten och den äldre, vill jag utifrån personalens perspektiv veta om och hur denna interaktion inverkar på den äldres välbefinnande. Personalens eget förhållningssätt till katten som terapidjur i dennes arbetsmiljö är även framträdande i denna studie. Ambitionen är att genom personalens perspektiv veta om och hur djurterapi påverkar välbefinnandet för de äldre, samt hur personal förhåller sig till situationen i deras yrkesroll. Gemensamt för dem är att deras boende har en djurprofil, vilket innebär att det förekommer en positiv attityd till inkluderandet av vissa djurarter som ska tillbringa en form av terapi, en givande upplevelse för de samtliga äldre. Personalen är mer eller mindre engagerad i denna del av deras arbetsmiljö och ger sin beskrivning för hur de förhåller sig till katterna samt deras perspektiv för hur katterna inverkar på de äldres välbefinnande. Samtliga äldre för de olika äldreboendena har varierande former av omfattande omsorgsbehov, dessa varierar mellan äldre med demens sjukdomar samt äldre med fysiska funktionsnedsättningar.
Inledningsvis förekommer en beskrivning av intervjupersonernas bakgrund och boendenas djurprofil. Därefter presenteras resultatet genom olika huvudteman för att ge en fullständig förståelse för katternas sociala påverkan på de äldre. Den första kategorin behandlar de äldres anknytning till katterna, sedan redovisas katternas sociala effekter på de äldre, vidare presenteras personalens förhållningssätt till katternas närvaro i sin yrkesroll samt en kategori som redogör för anhörigas attityder mot katterna. Den sista kategorin, ”när livet når sitt slut” är lite fristående eftersom ämnet inte ingick i min studie från en första början, men fick plats allt eftersom samtliga intervjupersoners redogjort för deras iakttagelser för vad som sker med katterna och deras beteende vid den äldres sista tid i livet.
5.1 Intervjupersoner Boende 1, Intervjuperson A
• Undersköterska samt terapihundsförare (tränar med terapihundar).
• Trettio års erfarenhet av att arbeta med katter som sällskapsdjur på äldreboende.
19
• Andra djur på boendet: kaniner och två terapihundar som tillhör intervjuperson A.
Boende 2, Intervjuperson B & intervjuperson C
• Intervjuperson B: undersköterska samt två års erfarenhet av att arbeta med katter som sällskapsdjur på äldreboende.
• Intervjuperson C: undersköterska samt fyra månaders erfarenhet av att arbeta med katter som sällskapsdjur på äldreboende.
• Nuvarande katter: två kattungar på avdelningen.
• Andra djur på boendet: hundar som tillhör personal, inga terapihundar.
Boende 3, Intervjuperson D
• Utbildad i teater, anställd som aktivitör på boendet.
• Fem års erfarenhet av att arbete med katt som sällskapsdjur på äldreboende.
• Nuvarande katter: en katt på avdelningen.
• Andra djur på boendet: två kaniner, fem hönor, två tuppar, fyra nymfparakit och elva undulater.
Boende 4, Intervjuperson E
• Undersköterska.
• Två och ett halvt års erfarenhet av att arbeta med katter som sällskapsdjur på äldreboende.
• Nuvarande katter: två katter på avdelningen. • Andra djur på boendet: En terapihund.
Boende 5, Intervjuperson F
• Undersköterska.
• Nio års erfarenhet av att arbeta med katt som sällskapsdjur på äldreboende. • Nuvarande katter: en katt på avdelningen.
• Andra djur på boendet: en terapihund samt höns under sommartid.
5.2 De äldres anknytning till katterna
Intervjuperson A har arbetar med äldre sedan år 1987 och strax därefter skaffade hennes avdelning en kattunge. Sedan dess har hon arbetat inom boende med djurprofil samt inom boende som saknat djur:
”/…/ Under min största arbetsföra ålder så har jag arbetat med djur faktiskt och jag är verkligen glad över att jag fått göra det! /…/ Jag jobbade på en långvårdsavdelning i början av mitt arbete och hade vi haft en katt eller ett par där…jag är säker på att de som bodde där då hade känt en mycket, mycket, mycket mera rikedom att ha en katt liggandes i sängen och inte behöva ligga ensamma faktiskt.”
Relationen som skapas mellan den äldre och sällskapsdjuret kan förstås utifrån symbolisk interaktionism (Angelöw 2015). En interaktion kan förekomma fastän att katten bara ligger vid den äldre, eftersom en interaktion inte behöver innefatta ord eller rörelse, att katten väljer att finnas i närheten av den äldre tyder på en
