Barns fria lek- två förskollärares synsätt

Malmö högskola Lärarutbildningen

Barn- och ungdomspedagogisk utbildning Lek - Fritid - Hälsa

Barns fria lek

– två förskollärares synsätt

” Leken är höjdpunkten när det gäller människans utveckling under barnaåldern, ty den är det fria uttrycket för

människans innersta väsen.” Friedrich Fröbel

Sammanfattning

I mitt examensarbete har jag valt att skriva om förskollärarens synsätt på den fria leken. Jag har även velat få en bild av vilka funktioner förskolläraren tycker att den fria leken fyller i barns liv och utveckling. Min problemformulering behandlar dels hur två olika förskollärare ser på barns fria lek, eventuella skillnader respektive likheter i deras synsätt beroende av längden på deras erfarenhet samt vad den fria leken, enligt förskolläraren, fyller för funktion? I min undersökning har jag använt mig av kvalitativa intervjuer som jag har genomfört med förskollärarna Berit och Lina. Resultaten visar, i korta drag, att förskollärarna är positiva till barns fria lek. De anser att den fria leken är mycket viktig för barns helhetsutveckling.

Innehållsförteckning

1. Inledning

s. 6

2. Kunskapsbakgrund

s. 7

2. 3 Kognitiv lekteori s. 9

2. 3. 1 Jean Piaget s. 9

2. 3. 2 Lev Semenovich Vygotskij s. 10 2. 3. 3 Birgitta Knutsdotter Olofsson s. 11

2. 4 Lekens funktioner s. 11 2. 5 Pedagogens roll s. 13 2. 6 Förskolans mål enligt Lpfö 98 s. 14

3. Problemformulering

s. 15

4. Metodbeskrivning

s. 15

4. 4 Genomförande s. 18

4. 4. 1 Intervju med Berit s. 18 4. 4. 2 Intervju med Lina s. 19

4. 4. 3 Kommentar s. 19

5. Resultat

s. 19

5.1 Gemensamma synsätt på den fria leken s. 20

5. 1. 1 Fri lek är viktig s. 20 5. 1. 2 Förskollärarens roll s. 21 5. 1. 3 Barn med syskon s. 23

5. 1. 4 Utomhuslek s. 23

5. 2 Olika synsätt på den fria leken s. 24

5. 2. 1 Att ”spara” en lek s. 24 5. 2. 2 Vuxna på gården s. 25 5. 2. 3 Fri lek- bra för alla? s. 25

5. 2. 4 Lekregler s. 26

6. Diskussion

s. 27

7. Källförteckning

s. 30

Inledning

Vad tycker egentligen förskollärare om barns fria lek? Är den onödig eller ovärderlig? Vad tycker den yngre respektive äldre generationen? Är det någon skillnad?

Under min utbildning till förskollärare, och den tid jag har spenderat ute på förskolor under mina praktikperioder, har jag inte kunnat undgå att se hur

inrutad barns dagar kan vara. Jag har sett att många förskollärare vill hinna med så mycket med barnen. Visst, det är positivt och tanken är god, men det finns, tror jag, en negativ sida också. Teman, experiment, arbete i grupper och andra planerade pedagogiska aktiviteter arbetas det ofta med. Men den fria leken, var finns det utrymme för den? På en del förskolor har jag fått intrycket av att fri lek är något som barnen får aktivera sig med när det finns tid över. Anses den fria leken inte så viktig som den planerade verksamheten? Används fri lek mestadels för att fylla ut tiden mellan andra aktiviteter?

I Läroplan för förskolan ( Lpfö 98, Utbildningsdepartementet, 1998) står det följande under rubriken Förskolans uppdrag:

” Barnen skall kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten skall ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus.” ( s.11)

Alla dessa tankar har väckt en gnista inom mig att få veta mer. Mitt syfte med detta arbete är att ta reda på hur två olika förskollärare, med olika lång

erfarenhet från yrket, tycker och tänker kring den fria leken och dess betydelse för barn och barns utveckling.

Inför mitt framtida yrke som förskollärare, vill jag vara väl förberedd på att

kunna lägga fram goda argument för barns behov av fri lek. Genom att genomföra detta arbete hoppas jag kunna få några svar på hur den fria leken uppfattas av förskolläraren. Under den process det har varit att genomföra detta arbete har Patel & Davidsons bok Forskningsmetodikens grunder (1994) och Johansson & Svedners bok Examensarbete i Lärarutbildningen (2001) varit till stor hjälp.

2 Kunskapsbakgrund

Här följer en kort historik och en presentation av några av de största

lekteoretikerna genom tiderna och även ett resonemang kring lekens funktioner, pedagogens roll och Lpfö 98.

2.1 Historik

Lekens betydelse var, tro det eller ej, på tapeten redan i det antika Grekland för 2300 år sedan. Platon som levde år 427-327 f Kr och Aristoteles, 384-322 f Kr, talade båda väl om lekens och lustens betydelse för människans lärande.

Genom historien har leken hyllats. Det Platon och Aristoteles en gång tyckt och tänkt om lek och lust, var det fler som senare höll med om. Filosofen Jean

(1749-1832) och Friedrich von Schiller (1759-1805) var även de förespråkare för lekens och lustens positiva effekter (Hägglund, 1989).

Däremot under sena antiken, medeltiden och renässansen, sattes barn hellre i arbete av vuxna än tilläts leka. Detta beror, till stor del, på att vuxna under dessa tider ej ansåg att barn var i behov av något som vuxna ej behövde, däribland att leka ( Hägglund, 1989).

I stort sett tvingades barn att leva som vuxna, de var bara yngre och mindre. Därför är teorier och tankar om lek från denna tid svåra att finna.

I mer modern tid finns många personer som har spelat stor roll för lekens betydelse och utveckling i förskolan (Hägglund, 1989)

Här följer en kort introduktion av några av dessa personer, och deras teorier om lek.

2.2 Psykodynamisk lekteori

2.2.1 Sigmund Freud

Sigmund Freud föddes 1856 och levde till 1939. Han är mest känd som psykoanalysens grundare (Hägglund, 1989).

Freud menar i sina tidiga teorier att barnet kan uppfylla sina behov och

önskningar genom lek. Dessa behov och önskningar rör ofta det sexuella och det aggressiva menar han. De kan där skapa sin egen värld och genom leken är allt möjligt ( Hägglund, 1989).

I dessa tidiga teorier, konstaterar Freud även att barnen i leken återger och upprepar trevliga händelser. Medan hans senare teorier även omfattar de obehagliga upplevelserna. Han menar då att genom att upprepa dessa i leken, minskar det obehagliga, upplevelserna bearbetas och blir mindre skrämmande (Hägglund, 1989).

2.2.2 Erik Homburger Erikson

Erikson (1902-1994) var en tyskfödd konstnär, som efter att ha träffat Freud intresserade sig för psykoanalysen och började studera denna (Hägglund, 1989). Eriksons lekteorier bygger vidare på Freuds. I barnens psykosociala utveckling anser Erikson att leken är en viktig del. Han pekar särskilt på det väsentliga i barns förmåga att kunna lösa och hantera svåra situationer. Han menar att leken kan användas för att hitta lösningar för de olika utvecklingskriser som barn hamnar i. Leken kan även hjälpa barnen att stärka sin jagkänsla och att förstå sin omvärld (Hwang & Nilsson, 1999).

2.3 Kognitiva lekteorier

Cognito är latin för att tänka, att uppfatta ( Hägglund, 1989). I Bonniers Svenska Ordbok står det att kognitiv betyder det intellektuella och det kunskapsbaserade (Sjögren (red), 1986).

2.3.1 Jean Piaget

Piaget menar att barnet i leken omarbetar sina erfarenheter och upplevelser. På detta sätt blir de begripliga och hanterbara. Han betonar även lekens betydelse för individens utveckling ( Hägglund, 1989).

Spädbarn tänker, enligt Piaget, bara med sina sinnen och motoriska färdigheter. Däremot förskolebarn har börjat att tänka symboliskt ( Hwang & Nilsson, 1999).

2.3.2 Lev Semenovich Vygotskij

Vygotskij levde mellan åren 1896- 1934. Han studerade litteratur, konstteori och psykologi samt arbetade som lärare för dövstumma barn i forna Sovjetunionen (Hägglund, 1989).

I sina teorier anser Vygotskij att leken ger barnen färdigheter och en känsla av att klara av saker och ting. Precis som hos Freud finns i Vygotskijs teorier tanken om att leken ofta uppfyller önskningar (Hwang & Nilsson, 1999).

Ett annat exempel, där Vygotskijs tankar skiljer sig från Freud och Piagets, är att de menar att leken är viktig för individens utveckling. Det Vygotskij i sin tur framhåller är att leken är viktig som en social process.

Liksom Piaget talar Vygotskij för att olika stadier i barns utveckling har sina egna drivkrafter, t. ex det som är intressant för en tvååring är oftast totalt ointressant för en fyraåring (Hägglund,1989).

Det som är den stora skillnaden mellan Vygotskij och andra lekteoretiker, är att han anser att barn inte börjar leka på riktigt förrän vid tre års ålder (Hwang & Nilsson, 1999).

2.3.3 Birgitta Knutsdotter Olofsson

Född 1929, barnpsykolog, författare och har genomfört forskningsprojekt om fri lek som pedagogisk metod ( Hägglund, 1989).

Det många säkert förknippar Knutsdotter Olofsson med är att hon en gång sade: ”(…)leken föds på skötbordet” ( Olofsson, Knutsdotter,

1992, s. 31).

Hon menar att alla barn föds med en förmåga att leka. Men för att leken som förmåga ska utvecklas hos barn, måste vi leka med dem och locka fram den. Vuxna måste även lära dem att skilja på vad som är på lek och vad som är på riktigt, d. v. s lekens signaler (Olofsson, Knutsdotter, 1992).

2.4 Lekens funktioner

Genom leken lär barn mycket mer än vad vi kanske tror. Lekar av olika slag utvecklar barn på olika sätt. För att få en översikt på vilka funktioner leken fyller, följer här en lista över ett antal:

• Samordning syn- hörsel

• Sinnena

• Tankens förmåga att befästa kunskap

• Spontanitet

• Samarbetsförmåga

• Fantasi

• Att bearbeta intryck och rädsla

• Att kunna ge och ta instruktioner

• Motorik

• Turtagande

• Språk

• Att prova vuxenroller mm (Norén - Björn, 1990)

Birgitta Knutsdotter Olofssons teorier och sätt att se på den fria leken, är mest likt det synsätt jag har intentionen att fokusera på i detta arbete. Därför är det enligt henne jag kommer att beskriva merparten av lekens funktioner.

”Förmågan att föreställa sig saker har en väldig makt.” (Olofsson, Knutsdotter, 1992, s.143)

När barn leker låtsaslekar måste de tänka sig in i hur det kan vara på den plats där leken utspelar sig. Barns föreställningsförmåga tränas på detta sätt.

Kreativitet och påhittighet övas genom leken och barnen lär sig att komma fram till lösningar och att se möjligheter i det de gör. Känslor som kan vara starka och kännas farliga, såsom skräck, hot, rädsla och aggression är viktiga att kunna kontrollera. Genom att leka kan barnen prova dessa roller och på så vis lära sig att bemästra dessa (Olofsson, Knutsdotter, 1992). Barns upplevelser bearbetas i leken. Knutsdotter Olofsson uttrycker det så här:

”De minns och uttrycker sina upplevelser, vrider och vänder på dem tills allt är tydligt och klart.” (Olofsson, Knutsdotter, 1992, s.144)

För att klara av att leka måste barn lyssna på varandra för att på så sätt förstå vad som är på gång menar Knutsdotter Olofsson. Barn tränar sitt språk genom

att hela tiden förklara och tala om vad de gör och vad de föreställer (Olofsson, Knutsdotter, 1992).

” Då smet jag ur buren, säger vi, och du fick gå och leta efter mig, för jag var farlig” säger elefanten Alexa nder (Olofsson,

Knutsdotter, 1992, s. 146)

Ofta talar barn på ett sätt när de är i leken, och på ett annat när de är utanför den. Knutsdotter Olofsson menar att barn nästan kan liknas vid att vara både

författare till en berättelse, regissörer, skådespelare och åhörare. Hon menar även att det inte finns någon sysselsättning som ger barn social kompetens så som leken gör. Genom lek tränas barn i alla de tre lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och turtagande. Dessa är viktiga, både i barnets liv och i vuxnas. Att kunna lekreglerna hjälper barnet i samvaro med andra (Olofsson,

Knutsdotter, 1992).

2.5 Pedagogens roll

Barn måste få känna sig trygga för att kunna leka. En av de roller pedagogen har är att utveckla en trygg atmosfär där det är bekvämt att leka. Det är viktigt att pedagogen har kunskap och att iakttagelseförmågan är god, då det krävs för att kunna ge alla barn bästa möjliga chans att komma fram i leken ( Norén- Björn, 1990).

På förskolan liksom i hemmet, krävs det att vuxna har regler. Reglerna ska övervakas av pedagogen, eftersom det är viktigt med stabilitet. För att må bra och utvecklas krävs ordning, vilket även gäller för leken. Ytterligare en faktor är att barn behöver stimulans för att utvecklas och bli fantasi- och lekfulla individer (Norén- Björn, 1990).

Det är många roller en pedagog ska axla. Norén- Björn (1990) menar att pedagogen ska ha regler och finnas till hands, men samtidigt tänka på att leken ska frodas i en tillåtande atmosfär.

2.6 Förskolans mål enligt Lpfö 98

I Lpfö 98 formuleras förskolans värdegrund och uppdrag samt mål och riktlinjer. Dessa är all förskoleverksamhet, där kommunen är huvudman, skyldiga att följa. Här följer citat ur Lpfö 98 som visar mål för leken i förskolan:

” Förskolan skall erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet. Den skall inspirera barnen att utforska omvärlden. I förskolan skall barnen möta vuxna som ser varje barns möjligheter och som engagerar sig i samspelet med både det enskilda barnet och barngruppen” (Utbildningsdepartementet, 1998, s. 9)

Under rubriken Förskolans uppdrag står det:

” Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande skall prägla verksamheten i förskolan.”

Lpfö 98 belyser även de viktiga funktioner leken fyller:

” I leken och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter.” (Utbildningsdepartementet, 1998, s. 9)

3. Problemformulering

• Hur ser två olika förskollärare på barns fria lek?

– Går det att peka på eventuella skillnader i synsättet beroende på längden av yrkeserfarenhet?

– Vad fyller den fria leken, enligt förskolläraren, för funktion?

4. Metod

4.1 Metodval

Efter att jag bestämt mig för min problemformulering, var det enkelt för mig att välja metod för min empiriska undersökning. Eftersom mitt syfte var att få veta hur två förskollärare ser på barns fria lek, skulle enkätundersökning inte fungera varpå jag valde att genomföra intervjuer. Min ambition var även att försöka få en inblick i vad dessa två pedagoger har för erfarenhet om vilken funktion den

fria leken fyller i barns liv och utveckling. Det faktum att jag valde en ung och en äldre förskollärare var för att få ett brett perspektiv och att kunna jämföra de båda.

För att få svar på mina frågor och funderingar kring detta, valde jag att

genomföra intervjuer. Den intervjuteknink jag har använt mig av är kvalitativa intervjuer, som även kallas för ”djupintervjuer” (Trost, 1993, s.16).

De intervjufrågor jag har utformat ( Bilaga 1) är, enligt mig, av ” låg

standardisering” (Trost, 1993, s.15). Med detta menas att jag har använt mig av möjligheten att ställa följdfrågor där jag tyckt att detta var befogat. Anledningen till detta val är att jag har velat få så levande och intressanta intervjuer som möjligt. Till detta ändamål har Jan Trosts bok Kvalitativa intervjuer (1993) varit min handbok.

På inrådan av min handledare har jag använt mig av en diktafon för att spela in intervjuerna. Detta för att ej gå miste om någon information under intervjuerna, samt att fånga röstläge för att rättvist kunna bearbeta insamlad data.

4.2 Val av intervjupersoner (IP)

På grund av att tiden för att genomföra detta arbete är väldigt sparsam, valde jag att intervjua två förskollärare jag har kontakt med sedan tidigare. Jag valde dels att intervjua en kvinna som arbetat som förskollärare, och fortfarande är

verksam, under 39 års tid. Den andra intervjupersonen fick sin förskollärarexamen för 1,5 år sedan och har sedan dess arbetat som

förskollärare, även denna IP är kvinna. Anledningen till att jag valde dessa två förskollärare är att jag ville jämföra deras synsätt på den fria leken, utifrån hur

länge de varit verksamma inom yrket. Eftersom jag har valt att hålla intervjupersonerna anonyma har jag gett dem fingerade namn.

Här följer en kort presentation av intervjupersonerna:

IP 1- Berit har arbetat som förskollärare i 39 år. För tillfället driver hon och arbetar på en förskola som är ett personalkooperativ. Förskolan består av en avdelning, med sammanlagt 18 barn i åldern 1-5 år, och är belägen i utkanten av en sydsvensk storstad. På förskolan arbetar, förutom Berit, ytterligare en

förskollärare, en barnskötare samt ett ekonomibiträde.

IP 2- Lina har arbetat som förskollärare i 1,5 år. Hon arbetar på en förskola som

består av en avdelning, med sammanlagt 22 barn i åldern 1-5 år. Förskolan är belägen i en liten sydsvensk stad. Förutom Lina, arbetar ytterligare två

förskollärare och en barnskötare på förskolan. Matlagning och städning utförs av personalen själv.

4.3 Utformning av intervjufrågor

Intervjufrågorna (Bilaga 1) utformade jag så att de skulle vara passande både för arbetets syfte och problemformulering. För att intervjuerna skulle bli så

intressanta som möjligt, tänkte jag noga igenom på vilket sätt jag skulle utforma frågorna.

För att få substans i intervjun, använde jag mig av frågor som inleds med t. ex ”Anser Du…?”, ”Vad tror Du…?”, ”Hur…?” etc. Genom att använda denna typ av frågor blir det lättare att få igång ett bra samtal menar Trost. ( Kvalitativa intervjuer, 1993)

4.4 Genomförande

Här följer beskrivning av hur jag gick tillväga med intervjuerna.

4.4.1 Intervju med Berit

När jag kommit fram till vilket problemområde jag ville ha till grund för min empiriska undersökning, ringde jag till den förskola där Berit arbetar. Jag

berättade kort för henne att intervjun skulle handla om hur förskolläraren ser på barns fria lek och vilka funktioner den fyller. Berit var positiv till att delta i intervjun, jag fick klartecken och vi bokade in en tid veckan därefter.

Eftersom jag ville spela in intervjun, passade jag även på att fråga om det gick bra för Berit. Till en början var hon skeptisk inför bandupptagning, men hon ändrade sig och gav mig sin tillåtelse.

Veckan efter telefonsamtalet var jag på plats på förskolan. När jag kom dit, vilket var en förmiddag, hälsade jag på personal och barn. Sedan pratade jag en stund med Berit om hur intervjun skulle genomföras.

Intervjun tog en dryg timme och vi satt ostörd a inne på förskolans kontor. Under intervjuns gång höll jag god ögonkontakt, även om detta kan vara svårt när vanan ännu inte sitter i ryggmärgen. Men att hålla ögonkontakt menar Trost, gör det enklare att uppehålla ett bra samtal och en god kontakt med den som

4.4.2 Intervju med Lina

Två dagar efter att jag bestämt intervjutid med Berit, ringde jag hem till Lina. På samma sätt som vid föregående samtal, berättade jag vad intervjun skulle handla om samt att jag gärna ville spela in intervjun. Lina gav mig tillåtelse att göra båda delar. Vi bestämde dag och tid för intervjun, vilket blev i samma vecka som intervjun med Berit.

Eftersom jag känner Lina sedan förut, insisterade hon på att vi skulle genomföra intervjun i hennes lägenhet.

Hemma hos Lina genomförde vi intervjun som tog drygt 1,5 timme. Eftersom det bara var vi två i lägenheten kunde intervjun genomföras ostört.

4.4.3 Kommentar

Innan jag genomförde den första intervjun var jag skeptisk till att använda diktafon till att spela in intervjuerna med. Nu efteråt är jag glad att jag provade, då det visade sig vara till stor hjälp. Jag tror helt klart att jag hade gått miste om information genom att enbart föra anteckningar. Och ändå viktigare: jag hade haft svårt att hålla den goda ögonkontakten med intervjupersonerna.

5. Resultat

Resultatet från de intervjuer som jag har genomfört, med förskollärarna Berit och Lina, har jag sammanställt under rubrikerna Gemensamma respektive Olika

synsätt på den fria leken. Då jag fortsättningsvis skriver förskollärarna refererar jag till de två jag har intervjuat.

5.1 Gemensamma synsätt på den fria leken

En sammanfattning av förskollärarnas gemensamma synsätt på den fria leken ger resultatet att den fria leken är viktig, såväl inomhus som utomhus.

Förskollärarens roll i barns fria lek är främst att agera vägledare och

konfliktlösare. Barn som har syskon är generellt mer samarbetsvilliga och har lättare för att få den fria leken att fungera.

Här följer resultaten av mina tolkningar av förskollärarnas gemensamma synsätt på den fria leken. För att resultaten ska framföras på ett överskådligt sätt har jag delat in dem i underrubriker.

5.1.1 Fri lek är viktig

Av intervjuerna med Berit och Lina visade det sig att de båda tycker att fri lek är lek på barnens villkor. Vad de menar är att det är barnen som styr, och att det inte finns någon vuxen som bestämmer ramarna för hur den fria leken tar sin form.

Berit: ” (…) de får själva välja lekmaterial och kompisar.”

Lina : ” Jag tänker på en lek där barnen leker med vad de vill och med vilka de vill”

Linas tankar och associationer är fler än Berits, hon talar varmt om skapande och även om fri lek i naturen.

Lina : ” (…) de leker fritt, de skapar och samarbetar, det är det.”

Att den fria leken har positiv betydelse för barnen, är Berit och Lina överens om. Att fri lek hjälper barn att utvecklas som individer menar båda, är en del av den viktiga sociala utvecklingen. För de båda gäller även tron på att

samarbetsförmågan samt förmågan att etablera kontakter med andra utvecklas genom den fria leken.

Berit: ” (…) de som inte är vana att leka, de som sitter framför tv och datorer, deras tanke blir så krympt. De får liksom inte utrymme att leka, tänka och lösa konflikter.”

Lina : ” Jag har sett på vårt ställe, att barnen samtalar och diskuterar sig fram istället för att slåss och bråka. Det är fantastiskt att se när de bara är 4-5 år.”

5.1.2 Förskollärarens roll

Att lösa konflikter och vara något av en vägledare är roller som, Berit och Lina, båda känner att de har i barns fria lek. De menar att det alltid bör finnas en vuxen där barnen leker. Ibland behöver barnen hjälp att komma ur en konflikt för att komma vidare i leken. Det är här, menar de, som förskollärarna bör stiga in i bilden och ge förslag till lösningar och lotsa barnen rätt.

Berit: ”(…) ibland måste man gå in och styra lite, när man märker att det är kaos”

Lina : ”Är det mycket slagsmål och bråk hit och dit, så kanske man får avbryta leken och t. ex spela boll istället.”

Både Berit och Lina anser att förskolläraren ska ha en översiktlig roll. Men, menar de, det ingår även i rollen att lära barnen att leka. För en del går detta undan för andra tar det längre tid att lära sig. Förskollärarna menar att fantasin hos barn idag, att kunna leka själv, ibland är mycket hämmad. Berit tror att alla färdigköpta leksaker, dataspel mm gör det svårare för barnen att utveckla sin egen fantasi.

Berit: ”Jag som varit ute så många år ser skillnad från när jag jobbade på 1970- och 80 talet. Barn lekte mycket bättre då än vad de gör idag.”

Lina: ” En del barn idag är otroligt dåliga på att leka.”

Precis som vid all sorts lek, tycker Berit och Lina att gränser behövs även vid fri lek. Särskilt vid matsituationer är det viktigt att ha struktur. Att redan från början göra barnen införstådda med att lek och måltider är två vitt skilda situationer, är deras gemensamma synsätt.

Berit: ” Barnen måste lära sig att sitta stilla när de äter och att uppföra sig. Lek och mat hör inte ihop.”

Lina : ” Gränsen går när man behöver berätta att så här gör man inte. T. ex vid matsituationer, när man måste förklara att nu leker vi inte längre, nu äter vi.”

Lina menar att när det blir mycket bråk eller när barnen leker fritt och det går överstyr måste man hålla hårt på gränserna.

Lina : ” …även om du leker eller inte så behandlar man inte någon på det sättet.”

Och fortsätter:

” Det kan ju vara så att det går för hetsigt till, då får man sätta dem åt sidan. De får tänka efter vad som egentligen hände.”

5.1.3 Barn med syskon

Intervjuerna leder fram till en insikt om att båda förskollärarna tror att barn som har syskon generellt har lättare att få den fria leken att fungera. De menar att barn som växer upp med syskon även får det enklare att samarbeta och kompromissa.

Berit: ”…det finns en annan social grundstomme då, tror jag. Man lär sig att samarbeta på ett annat sätt.”

Lina : ”Jag tror att man lär sig att vara social på ett annat sätt än om man är enda barnet, det tror jag verkligen.”

5.1.4 Utomhuslek

Under intervjuerna visar det sig att Berit och Lina delar en positiv inställning till barns fria utomhuslek. De menar att deras erfarenheter är att, utomhus har

barnen större frihet att leka. Oftast finns inget behov för barnen att bråka när de leker utomhus och har lättare för att dela på utrymmet menar de.

Lina : ”Ute har de många rum, alltså många ställen att vara på. Även om vi är över 20 barn så är ju alla inte inpå varandra”

5.2 Olika synsätt på den fria leken

Här följer resultaten som visar på förskollärarnas olika synsätt vad gäller den fria leken.

5.2.1 Att ”spara” en lek

Många är de gånger då förskolläraren måste avbryta barnens lek för att äta eller gå vidare med en annan aktivitet. På en punkt, den vad gäller att få lov att spara leken till ett senare tillfälle, är Berit och Lina överens. Men det som skiljer deras synsätt åt, är att för Berit får detta enbart ske på ett villkor.

Berit: ”…de kommer ibland och vill spara. Det får de göra, de dagar då det inte ska städas.”

Medan Lina har ett synsätt som är mer tillåtande.

Lina : ”Jag vet särskilt en gång när de lekte med en stor bana som de hade byggt upp. Den tog upp ett helt rum, men alla barnen var med i den leken, så det var klart att de skulle få spara den. Vi brukar göra så.”

Berit: ”Barnen kan t. ex säga: Ah, inte nu när jag precis byggt upp den.”

Under intervjun med Lina visar sig en annan upplevelse. Hon berättar att de leker mycket både inomhus och utomhus, så det är inte ofta som hon märker av en besvikelse.

5.2.2 Vuxnas deltagande i leken

Barns utevistelse leder ibland till att förskollärare och övrig personal står på gården och pratar med varandra. Berit menar att detta gör att de inte deltar i barnens lek. Huruvida detta är accepterat eller inte skiljer Berit och Linas synsätt åt. Berit menar att många nya t. ex vikarier gärna står och pratar men att hon inte tycker att det är bra. Däremot Lina menar att hon accepterar det för att det ofta finns ett behov att prata med varandra. Hon menar att det är ett utmärkt sätt för personalen att tala om saker om barnen som kräver en diskussion. T. ex om hur man ska göra för att hjälpa ett visst barn ur en besvärlig situation.

Lina : ”Det är väldigt vanligt att man står och snackar, men oftast är det inte skvaller. Det är ofta samtal om barnen, pedagogiska samtal.”

Att vara nära barnen när de leker på gården är viktigt enligt Berit, lika viktigt som inomhus menar hon.

5.2.3 Fri lek- bra för alla?

Båda förskollärarna menar att fri lek är viktigt för barn (se kap. 5.1.1) av många olika anledningar. Men den fria leken kan vara särskilt positiv för en del barn menar Berit.

Berit: ” Jag tror att blyga barn tycker mer om den fria leken än den planerade. Dels kan de krypa undan om de vill det.”

Hon säger också:

Berit: ” Man kan ju inte alltid styra in dem i en stor grupp. För barn är ju, liksom vuxna olika.”

Medan Berit menar att blyga barn har lättare för att uppskatta fri lek, är Lina av en annan åsikt.

Lina : ”Utåtriktade barn har nog lättare för den fria leken än blyga och tillbakadragna barn, tror jag.”

Lina menar att det finns en grupp barn som ofta har särskilt svårt för den fria leken.

Lina : ”Barn som inte är vana vid att leka, de vill vara med och runt vuxna hela tiden. Ofta vill de bara sitta och rita t. ex.”

5.2.4 Lekregler

På frågan angående vilken av lekreglerna, samförstånd, ömsesidighet och

turtagande, som förskollä rarna tror är svårast för barnen att lära sig, blev svaren olika. Berit menar att barnen är väldigt noga med turtagande medan samförstånd kan vara problematiskt.

Berit: ”Just att ta hänsyn till varandra kan vara rätt så svårt.”

Däremot Lina menar att ömsesidighet är det hon tror är svårast att lära sig för barnen, generellt. Hon menar att det kan ta lite tid att lära sig det här med ömsesidighet, eftersom det är mer abstrakt än t. ex turtagande.

Lina : ” En del barn har svårt att samarbeta med t. ex yngre barn och ömsesidigheten blir ett problem.”

6. Diskussion

Resultaten från min empiriska undersökning grundar sig på mina intervjuer med förskollärarna Berit och Lina. Eftersom jag, vid båda intervjuerna, använde mig av samma frågor samt spelade in dem under liknande förutsättningar, det vill säga i ett rum på tu man hand, tror jag att reliabiliteten är relativt hög. Det som kan ha påverkat den är det faktum att jag genomförde en av intervjuerna på en förskola och den andra i hemmiljö.

Validiteten för detta arbete, med tanke på att problemformuleringen är utformad utifrån just två förskollärare är, tror jag, tillräcklig. Däremot anser jag att för att få en högre validitet, skulle jag ha gjort en mer omfattande undersökning, med fler intervjupersoner och från fler delar av landet. Men tiden jag har till

förfogande för detta arbete, är tyvärr inte tillräcklig för en omfattande undersökning.

Nu i efterhand tänker jag att det skulle ha varit bra att även observera förskollärarna i leken tillsammans med barnen. De svar som jag nu har fått

grundar sig på hur förskolläraren själv tycker och tänker om barns fria lek, men av egen erfarenhet vet jag att man inte alltid lever som man lär.

Det var intressant att sammanställa resultaten under gemensamma och olika synsätt på den fria leken.

Det visade sig att båda förskollärarna ansåg att fri lek är viktig för barnen, och att det som kännetecknar den fria leken är att det som sker är på barnens villkor. Detta får jag bekräftat i Knutsdotter Olofssons bok I lekens värld (1992). Hon menar att det inte är pedagogen som skall vara kreativ, det är barnen som ska ges möjlighet att vara det. Av mina intervjusvar framgår att den fria leken hjälper barnen att utvecklas till individer. Den ger dem även social kompetens, samt utvecklar barnen både kroppsligt och själsligt, något som även Norén- Björn skriver om i sin bok Våga satsa på leken (1990).

Rollen som förskolläraren har i den fria leken är, enligt förskollärarna i intervjuerna, att vara vägledare samt att hjälpa till att lösa konflikter som

uppstår. Liksom Norén- Björn (1990) menar de att regler och struktur krävs för att barns lekförmåga ska utvecklas på bästa sätt.

Liksom Knutsdotter Olofsson (1992) menar förskollärarna i intervjun att lekreglerna (samförstånd, ömsesidighet och turtagande) är väldigt viktiga för barn att lära sig. Däremot skiljer svaren sig åt på frågan som rör vilken av lekreglerna som är svårast för barn att lära sig. Berit svarade samförstånd, medan Lina trodde att barn har svårast att lära sig turtagande. Däremot menade båda, liksom Knutsdotter Olofsson (1992), att turtagande kommer som en naturlig del i barns lek samt att det inte är så abstrakt som de andra två lekreglerna, samförstånd och ömsesidighet.

Det faktum att intervjupersonerna har olika lång erfarenhet har, enligt mig, inte påverkat resultaten. Det skulle troligen märkas i en undersökning med fler

intervjupersoner, men med tanke på att denna undersökning enbart omfattar två förskollärare så har jag ej märkt någon skillnad mellan svar beroende på hur lång erfarenhet av yrket personen i fråga har.

Som förslag till fortsatt forskning tycker jag att det skulle vara intressant med en undersökning som diskuterar i vilken utsträckning den fria leken faktiskt

används som pedagogisk metod ute i förskoleverksamheten. Alltså om det är vanligt förekommande att leken används som en metod för barns dagliga inlärningsprocess.

Jag avslutar detta arbete med ett citat av Birgitta Knutsdotter Olofsson som säger en del om vad jag tror att den fria leken betyder för barn.

”Leken sätter guldkant på livet och ger det mening utöver det vardagliga.” (1992, s.1)

Jag anser att min undersökning har uppnått sitt syfte, och att de svar jag har fått, genom intervjuer samt litteratur, kommer att hjälpa mig att få en bättre förståelse för barns fria lek i mitt framtida pedagogiska arbete.

7. Källförteckning

Hwang, Philip & Nilsson, Björn (1999). Utvecklingspsykologi. Från foster till vuxen. Stockholm: Natur och Kultur

Hägglund, Kent (1989). Lekteorier. Stockholm: Esselte Studium AB

Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2001). Examensarbetet i

lärarutbildningen. Undersökningsmetod och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB

Norén- Björn, Eva (1990). Våga satsa på leken. Stockholm: Liber AB

Olofsson, Knutsdotter, Birgitta (1992). I lekens värld. Stockholm: Almqvist & Wiksell

Patel, Runa & Davidson, Bo (1994). Forskningsmetodikens grunder. Att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur

Sjögren, A, Peter (red) & Györki, Iréne (1986). Bonniers Svenska Ordbok. Stockholm: Bonniers Förlag

Trost, Jan (1993). Kvalitativa intervjuer. Lund: Studentlitteratur

Utbildningsdepartementet (1998). Läroplan för förskolan 1998, Lpfö 98. Stockholm: Skolverket och CE Fritzes AB

Intervjufrågor

• Vilka associationer har Du till fri lek?

• Anser Du att ni på er förskola tycker att fri lek är viktigt? Om ja, varför?

• Får barnen möjlighet att leka fritt under längre sammanhängande perioder hos er?

• Hur ser Du på att avbryta pågående fri lek?

• Tycker Du att ni på er förskola har en gynnsam miljö för fri lek? Om ja, hur ser den ut?

• Planerar ni in fri lek för barnen? Hur i så fall?

• Vilken roll har Du som pedagog i barnens fria lek?

• Tar Du ibland initiativ till fri lek med barnen? Om ja, på vilket sätt?

• Brukar Du delta i barnens pågående fria lek?

• Finns det något Du tycker är negativt med fri lek?

• Vad tror Du att barn lär sig i den fria leken? Vad fyller den för funktion?

• Tror Du att vissa barn tycker mer om den fria leken än andra? T. ex utåtriktade eller blyga barn? Varför?

• Vilka lekregler är svårast för barn, tror Du? Samförstånd, ömsesidighet eller turtagande? Varför?

• Om det inte fanns fri lek, hur tror Du att det skulle vara? Vilka konsekvenser skulle det få, tror Du?

• Om man lät barnen ha enbart fri lek, vad tror Du att det skulle leda till?

• Har Du erfarenhet av barn som inte leker? Vad tror Du att detta beror på? Vad kan man göra åt detta?