Akademisk yrkeskompetens i socialt arbete : om socialt arbete i mångkulturella miljöer

F O U R A P P O R T 2 0 1 0 :6 E N R IQ U E P É R E Z m A lm ö h ö g s k O l A 2 0 mAlmö högskOlA 205 06 mAlmö, swEdEN

ENRIQUE PÉREZ

AkAdEmIsk yRkEskOmPETENs

I sOcIAlT ARbETE –

Om sOcIAlT ARbETE I

måNg-kUlTUREllA mIljöER

A k A d e m i s k y r k e s k o m p e t e n s i s o c i A l t A r b e t e o m s o c i A l t A r b e t e i m å n g k u l t u r e l l A m i l j ö e r

e n r i q u e p é r e z

Docent i socialt arbete Hälsa och samhälle Centrum för profession studier

FoU Rapport 2010:6

© Enrique Pérez, 2010

Foto: Enrique Pérez, Möllevångsfestivalen 2010 ISBN 978-91-7104-242-2

ISSN 1650-2337 Holmbergs, Malmö 2010

enrique pérez

AkAdemisk yrkeskompetens

i sociAlt Arbete –

om sociAlt Arbete i

mångkulturellA miljöer

Malmö högskola, 2010

Hälsa och samhälle

Publikationen finns även elektroniskt, se www.mah.se/muep

innehåll

FöRoRd ... 9

Inledning ...11

Kapitel i En kRItIsk gRansknIng av dEt MångkUltURElla PERsPEktIvEts bEtydElsE FöR socIalt aRbEtE ... 17

1.1 Inledning ...17

1.2 Heterogeniteten i socialt arbete ...19

1.3 olika perspektiv i socialt arbete ...22

1.4 begreppet kultur: från kulturarv till rörliga identiteter ...27

1.5 Har sverige en mångkulturell politik? ...31

1.6 vad handlar mångkulturalismen om? ...33

1.7 tre arbetsmodeller inom socialt arbete i mångkulturella miljöer ...36

1.8 För en kritisk mångkulturalism ...40

1.9 avslutande diskussion ...44

Kapitel ii bakgRUnd tIll socIonoMUtbIldnIng MEd MångkUltUREll InRIktnIng ... 47

2.1 Inledning ...47

2.2 bakgrund till en ny utbildningsinsats på europeisk nivå ...48

2.3 skärningspunkter i underlaget ...51

2.4 den pedagogiska utmaningen...53

Kapitel iii

dEn MångkUltURElla InRIktnIngEns UPPgång

ocH Fall vId MalMö Högskola ... 63

3.1 Inledning ...63

3.2 En ny högskola ...65

3.3 Rekryteringsfrågan...68

3.4 Ett bidrag till utbildningen och fältet socialt arbete ...69

3.5 stockholm: utbildningen ligger i periferin ...71

3.6 ”vi ska inte peka ut dem” ...71

3.7 Malmö: blev den mångkulturella inriktningen mainstream? ...74

3.8 splittrade bilder ...76

3.9 det innovativa och det kontroversiella faller ...81

3.10 Praktikterminerna ...84

3.11 Ideal och verklighet ...87

3.12 bredd eller specialisering ...90

3.13 sammanfattning ...93

Kapitel iV dEt EMPIRIska MatERIalEt I UndERsöknIngEn ... 95

4.1 Inledning ...95

4.2 Materialet ...95

4.3 Presentation av informanterna ...99

4.4 bakgrund bland informanterna ...101

4.5 Urval ...105

Kapitel V IntERvjUMatERIalEt ...107

5.1 En ny utbildning med nya studenter ...107

5.1.1 Rekrytering av en ny typ av student ...107

5.1.2 varför väljer de mångkulturell inriktning? ...112

5.2 socialisering in i en högskoleutbildning ...117

5.2.1 stämning på enheten för socialt arbete ...117

5.2.2 stämning i klassen ...120

5.2.3 Inte alltid så bra stämning ...122

5.3 Utbildningsmodellen ...124

5.3.1 vad handlade den mångkulturella inriktningen om? ..124

5.3.3 om skrivande och arbetsformer ...128

5.3.4 två terminers praktik ...131

5.3.5 En utmanande praktikplats ...133

5.4 lärandeprocessen ...136

5.4.1 olika inslag i en lärandeprocess ...136

5.4.2 självinsikt ...139

5.4.3 se sig själv med andra ögon ...141

5.4.4 kompetensfrågan ...143

5.4.5 Hur uppfattas de av sina arbetsgivare? ...148

5.4.6 Reflektioner kring det mångkulturella arbetet ...152

Kapitel Vi analys av IntERvjUMatERIalEt ...155

6.1 ”Fånga in” och ”forma ut”. ...155

6.2 spänningar mellan olika sorters kunskap ...159

6.3 Mellan avvikelser och erkännande ...162

6.4 den positiva och outvecklade utbildningsmiljön ...165

6.5 kritiska reflekterande praktiker ...167

6.6 den egna kompetensen ...172

Kapitel Vii slUtdIskUssIon ocH saMManFattnIng ...177

7.1 En ny utbildningsmodell ...177

7.2 breddad rekrytering och kompetensfrågan ...180

7.3 En reviderad mångkulturalism ...183

lIttERatUR ...187

bIlaga ...195

Metodologiska överväganden ...195

1. bakgrund ...195

2. närhet och distans ...197

Förord

År 2006 utlystes forskningspengar inom Malmö högskola till professionsforskning. Jag skrev en ansökan med följande rubrik: Socionomutbildning med mångkulturell inriktning: Vad är det för yrkeskompetens studenterna utvecklar? Bakgrunden till mitt projekt var att det på Malmö högskola fanns en socionomutbildning med mångkulturell inriktning, som startades 1998 under namnet Social-pedagogik med mångkulturell inriktning. I vad Enheten för socialt arbete definierade som lokala mål nämndes att: ”Vi lever i ett sam-hälle som präglas av etnisk mångfald – ett faktum som har stor bety-delse för såväl det svenska samhällets utveckling som det sociala arbetets framtid” (Utbildningsplan för socionomutbildningen, Malmö högskola, 1998). Syftet med utbildningen var ”att förbereda studenten för socialt arbete i mångkulturella miljöer i nuvarande och framtida yrkesfunktioner som socionom, socialsekreterare, soci-alrådgivare, kurator, behandlare, projektledare eller motsvarande inom (olika) verksamheter”.

Ett relevant inslag i utbildningen var att det utvecklades ett system för särskild rekrytering av studenterna. Socialomsorgsprogrammet med mångkulturell inriktning fick tillstånd av Högskoleverket att genom särskilt urval anta en tredjedel av studenterna till utbild-ningsprogrammet. Urvalet gick ut på att dels rekrytera studenter från miljöer som saknar tradition av högskolestudier, och dels män-niskor med invandrarbakgrund. I motiveringen argumenterades för att utbildningen ”leder till ett yrke som ställer krav på speci-fika personliga egenskaper, då yrkesutövningen innebär relationer till andra människor i beroendesituationer”. ”[E]genskaper som inlevelseförmåga, självkännedom samt empatisk förmåga behöver

inte nödvändigtvis vara kopplade till höga betyg eller provpoäng.” (Vårdhögskolan i Malmö, Dnr 5042/97). De sökande fick göra en skriftlig ansökan, samt genomgå ett skriftligt prov och en individuell intervju. I utbildningsplanen betonades också kunskap och personlig mognad som grund för framtida yrkesverksamhet. I den mångkul-turella inriktningen fanns en modell med det särskilda urvalet, två terminers praktik med inbäddad teori och en IMER (Internationell migration och etniska relationer) termin som var relevant inte bara för att bredda rekryteringen utan också för att bidra till att skapa nya kompetenser. Det är hela modellen jag sätter fokus på och jag analyserar kompetensfrågan i förhållande till en akademisk utbild-ning i ett mångkulturellt perspektiv.

År 2004 togs ett beslut på Enheten för socialt arbete att lägga ner den mångkulturella inriktningen med särskilt urval utan något ordentligt underlag. Det blev en anledning till att jag ville undersöka frågan om en yrkesförberedande utbildning i socialt arbete i mång-kulturella miljöer närmare.

Jag fick under tre år, och på 50 % av min arbetstid, ägna mig åt att studera frågan om yrkeskompetens i ett mångkulturellt socialt arbete vid Centrum för professionsstudier (CPS) vid Malmö hög-skola. Jag vill först tacka Malmö högskola som har finansierat det här projektet som genomfördes vid Centrum för professionsstudier (CPS). Under arbetets gång har jag fått hjälp av olika kollegor. Mina kollegor på CPS vill jag tacka för de synpunkter jag fick på ett semi-narium i slutskedet av arbetet med texten; framför allt Ola Fransson som läste stora delar av texten och Sophie Hydén som bidrog med kommentarer till kapitlen om intervjumaterialet, Caroline Ljunberg och Anders Jönsson som läste andra delar av texten. Jag vill också tacka Karin Jonnergård som tillsammans med Ola Fransson var redaktör för antologin Kunskapsbehov och nya kompetenser – pro-fessioner i förhandling (2009). Karin hjälpte mig med stor intensitet och professionellt engagemang att klargöra mina egna synpunkter i den artikel som finns i antologin, och som utgörs av det första kapit-let i en reviderad form av i den här boken.

Bland mina kollegor vid Socialt arbete vill jag framför allt tacka Linda Lill, Hans Halberg och Berndt Hjälm för viktiga kritiska kommentarer som har varit till stor hjälp att förbättra texten i olika

avseende. Min kollega Linda Lill gjorde ett stort arbete genom att med noggrannhet läsa hela texten och komma med olika förslag som avsevärt förbättrade vissa delar av den. Bengt Svensson, profes-sor i socialt arbete, läste hela texten i sin senaste version, och bidrog med konstruktiv kritik och värdefulla kommentarer.

Att skriva en text är för mig en lång process, och därför uppskat-tar jag konstruktiv kritik och konkreta förslag som bidrar till att texten blir bättre. Det här fallet var speciellt eftersom det är en text som handlar om våra erfarenheter på en utbildningsinstitution, och därför kan den uppfattas som känslig eller problematisk i vissa delar. Förutom det personliga engagemang som vi lägger ned i vårt arbete vill jag gärna lyfta fram att mina kritiska synpunkter framför allt har att göra med vårt ständiga strävande efter att förbättra utbildningen så att vi kan utbilda socionomer som är beredda att ta nya utma-ningar på allvar och utveckla fältet socialt arbete.

inledning

Syftet med följande studie är att undersöka vad som menades med att ”förbereda studenter för socialt arbete i mångkulturella miljöer” vid Enheten för socialt arbete vid Malmö högskola. Hur studenterna uppfattade detta och vad det var för sorts yrkeskom-petens studenterna anskaffade under utbildningens gång, är viktiga delar i min studie.

Studenterna blev utmanade av Enheten för socialt arbete – de skulle ge ett eget bidrag till utbildningen och till fältet socialt arbete. Hur studenterna antog denna utmaning är också en del av studien. Det finns flera viktiga aspekter i intervjumaterialet med studenterna som gick den mångkulturella inriktningen. Inledningsvis vill jag nämna tre. Den första handlar om att se kopplingar mellan olika sorters kunskap studenterna har och de kunskaper som förmedlas under utbildningens gång. Den andra aspekten handlar om den kollektiva socialiseringsprocess i anskaffandet av kunskaper som studenterna blev inbegripna i. Den tredje aspekten handlar om att förhålla sig kritiskt reflekterande till frågor som rör relationen mellan sociala problem och klienternas kulturella bakgrund.

Högskoleverket betonar att utbildningen på grundnivå ska utveckla studenternas förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar och förmågan att självständigt urskilja, formulera

och lösa problem (SFS 2006:173). Ett relevant och återkommande begrepp i min studie är just det kritiska tänkandet, både i veten-skapsteoretiska sammanhang och i förhållande till olika slags prak-tiker inom fältet socialt arbete – framför allt inom utbildningen, men också inom ramen för den offentliga verksamheten.

Det kritiska tänkandet är en del av den modernistiska idétradi-tionen. Enligt flera forskare finns det ändå kopplingar mellan en modernistisk och en postmodern vetenskapstradition som på nytt aktualiserar frågan om makt och om hur kunskap produceras. Det som görs inom socialt arbete påverkas inte bara – och kanske inte i första hand – av teoriutvecklingen, utan också av praktikernas arbete. Malcolm Payne (2002) förklarar själv sin utgångspunkt på följande sätt:

Titeln på denna bok, Modern Social Work Theory, utgår från en mer allmän och postmodern syn på vad en teori är. Anledningen till det är som vi ska se att de flesta socialarbetare använder be-greppet teori i betydelsen ”idéer som påverkar dem” till skillnad från ”det de gör till vardags”. En annan anledning är att mitt eget synsätt ligger närmare en postmodern än en positivistisk re-ferensram. Jag inkluderar i begreppet ”teori” både perspektiv, teorier i positivistisk bemärkelse och modeller.1

I kunskapsprocessen ingår en reflektion över det som görs, och utifrån vad Malcolm Payne menar är teorierna inte fastställda en gång för alla. Att inkludera olika perspektiv och modeller i en teo-retisk ram är väsentliga utgångspunkter när det gäller diskussionen om ett mångkulturellt socialt arbete. Det är nödvändigt, eftersom det är ett rörligt fält med en begreppsapparat som är svår att fånga in.

Jan Fook anknyter den kritiska reflektionen till en postmodern förståelse av kunskap när det gäller socialt arbete, men med en ännu mer explicit förståelse för hur olika sociala processer påverkar kun-skapsproduktionen:

Critical reflection is integral to a postmodern critical per-spective in a number of ways. First, it is valued as a way of knowing, since it constitutes an alternative to dominant

“logocentric”, purely positivistic and empiricist approaches to discovery. With a basis in personal and concrete experience, it opens the way for the perspectives of marginalised groups (for example, the practitioner and the student) to be valued and de-veloped; and it opens the way for marginalised aspects of expe-rience to be incorporated into understandings of the world (for example, the emotions and personal history). Second, it is valued as a process, because of the emphasis on interaction, communi-cation, change and uncertainty inherent in it. In the process of critical reflections, you are forced to pay attention to interactive aspects of situations (your own influence on the situation-inter-pretations, behaviour, hidden assumptions), and how this influ-ence might have affected power relations or perpetuated existing structures and thinking.2

Fooks definitioner är relevanta både för min diskussion och för tolkningen av mina intervjuer och det empiriska materialet. För det första öppnar de dörren till att formulera teoretiska förklaringsmo-deller också utifrån de konkreta erfarenheter som i det här fallet studenterna har. Socionomutbildningen med mångkulturell inrikt-ning vände sig med hjälp av ett särskilt urval till studenter med vissa personliga erfarenheter som skulle bidra både till utbildningen och till praktiken. Jag beskriver den processen och gör en analys av intervjumaterialet som visar hur studenterna skaffar sig kunskap och kompetens utifrån sina egna erfarenheter. För det andra upp-muntras i mitt exempel den kritiska reflektionen utifrån ett utbild-ningssammanhang som kännetecknas av stor mångfald bland studenterna. Redan i klassrummet pågår en interaktion som gör studenterna medvetna om olika typer av skillnader, inte bara när det gäller socioekonomisk bakgrund utan också kulturell bakgrund. Detta leder till en större medvetenhet bland studenterna om det egna ställningstagandet, vilket är väsentligt i utövandet av socionomyr-ket. Jag anser att reflekterande inslag om den egna positionen gör det möjligt att ifrågasätta maktaspekten i utövandet av yrket. Socialt arbete utförs av socialarbetare, och därför är det relevant att på nytt sätta fokus på hur man i ett utbildningssammanhang resonerar kring socialarbetarnas roll.

I min studie finns det dessutom tre användbara återkommande begrepp: ambivalens, spänning och komplexitet. Ambivalens rela-terar jag inom Enheten för socialt arbete till ambitionen att skapa något nytt, men att sedan inte fullfölja projektet hela vägen. I det mer specifika sammanhanget med det särskilda urvalet, som gick ut på att rekrytera studenter med olika bakgrund, relaterar jag ambi-valensen till att man antingen ser studenter med invandrarbakgrund som en resurs eller som en belastning, eller både och samtidigt. I analysdelen av intervjumaterialet med studenterna definierar jag situationen som att de befinner sig mellan en avvikelse och ett erkän-nande. Generellt sett finns samma problematik i ett integrationspo-litiskt sammanhang.

I det här sammanhanget är det viktigt att nämna att Högskole-verket betonar i sin senaste rapport om socionomutbildningen det nödvändiga i att rekrytera studenter med en annan etnisk tillhörig-het än svensk för att skapa bättre förutsättningar för det sociala integrationsarbetet (Rapport 2009:36 R).

Spänning relaterar jag till de olika typer av situationer som uppstår i ett utbildningssammanhang där det finns studenter med olika bakgrund – för det första när det gäller deras livserfarenheter, för det andra de olika typer av kunskap som de besitter, och för det tredje den spänning som uppstår i relation till lärarens roll i klassrummet och olika pedagogiska utbildningsformer. Komplexitet relaterar jag till frågor som har att göra med socialt arbete i ett mång-kulturellt samhälle och vad det är för kompetens som studenterna anskaffar under utbildningens gång. Kulturbegreppet är omfattande och inbegriper olika typer av processer, och därför behövs en dekon-struktion av själva begreppet, såsom en kontextualisering av olika kulturella identitetsprocesser. Olika arbetsmodeller inom fältet tar upp frågan om kulturens betydelse, samtidigt som det varnas för att överbetona kulturella skillnader.

Jag tolkar starten av den mångkulturella inriktningen vid Malmö högskola 1998 som ett försök att hitta en lösning på en kunskapsbrist inom socialtjänsten som också associerades till frågan om personalsammansättning. Jag tolkar nedläggningen av socio-nomutbildningen med mångkulturell inriktning som att den var ett misslyckat försök att etablera ett mångkulturellt socialt arbete, som skulle bidra med kvalificerad personal med olika bakgrund inom

socialtjänsten. Detta betyder inte att olika inslag i utbildningen inte var framgångsrika, och inte heller att studenterna som gick den mångkulturella inriktningen inte själva tyckte att de anskaffade en viss kunskap och kompetens. Jag menar att försöket var misslyckat i den meningen att hela modellen för socionomutbildningen med mångkulturell inriktning inte blev varaktig inom institutionen.

Nedläggningen betyder inte att det inte fortfarande bedrivs kurser kring ”socialt arbete i mångkulturella miljöer”, men enligt min uppfattning finns det en betydelsefull skillnad: i det senare fallet görs oftast associationen att de sociala miljöerna befolkas av män-niskor med invandrarbakgrund, och det läggs inte speciellt mycket fokus på vad socialtjänsten eller människobehandlande organisatio-ner gör. Min uppfattning är att socialt arbete på det viset bevarar en uppdelning mellan ett monokulturellt institutionellt socialt arbete och ett mångkulturellt samhälle som ska disciplineras. När jag skriver ”ett mångkulturellt socialt arbete” syftar jag i stället på hur organisationerna bedriver socialt arbete och sätter fokus på vad socialarbetarna gör.

Socialt arbete är ett landskap med många olika innebörder och betydelser. Socialt arbete i mångkulturella miljöer är ytterligare ett fält där det råder olika uppfattningar om vad det egentligen handlar om. Det finns säkerligen inte något annat fält, förutom genusfrågor, där det politiska och det diskursiva om ”de andra” sammanblandas med olika forskningsresultat kring vad som definieras som sociala problem.

Min utgångspunkt, när det gäller sociala problem i mångkulturella miljöer, är att vi inte kan frilägga vad som konstituerar ett socialt problem utan att beakta växelverkan mellan strukturella faktorer, de exkluderande och diskriminerande mekanismerna, socialtjäns-tens roll samt hur gränsdragningar mellan olika grupper och myn-digheter uppstår och ger upphov till utvecklingen av olika kulturella identiteter. Jag problematiserar och kritiserar skilda uppfattningar om hur kultur och sociala problem förhåller sig till varandra. Texten är indelad i olika kapitel. I det första kapitlet gör jag en kritisk granskning av vad det mångkulturella perspektivet kan betyda för socialt arbete och argumenterar för en kritisk

mångkul-turalism. I det andra kapitlet presenterar jag socionomutbildningen med mångkulturell inriktning. Jag introducerar de ursprung-liga idéerna och på vilket sätt forskare och utbildningssamord-nare resonerade kring en kunskapsbrist inom socialtjänsten. I det tredje kapitlet går jag igenom hur utbildningen organiserades vid enheten för socialt arbete under fakulteten Hälsa och samhälle vid Malmö högskola. Den mångkulturella inriktningen hade en annan och innovativ modell inom socionom- utbildningen med ett särskilt urval, två terminers praktik med inbäddad teori och en IMER-termin. Jag förklarar inriktningens uppgång och fall vid Malmö högskola. I det fjärde kapitlet gör jag en presentation av materialet och intervjupersonerna. I en bilaga finns ett kapitel som heter Metodologiska överväganden, där jag förklarar min egen position i förhållande till mitt forskningsämne och till min arbetsplats. Jag är medveten om att frågan om närhet och distans är relevant att problematisera i det här fallet. Femte kapitlet handlar om intervjuer jag gjorde med före detta studenter som gick den mångkulturella inriktningen. Materialet är omfattande men intressant att läsa om man vill få en uppfattning om hur före detta studenter resonerar kring sin utbildning. Vidare gör jag en analys av intervjumaterialet för att i det sista kapitlet göra en slut-diskussion och sammanfattning.

Kapitel i

en kritisk grAnskning Av det

mångkulturellA perspektivets

betydelse För sociAlt Arbete

1.1 inledning

Det finns flera frågor inom socialt arbete som diskuteras kontinuer-ligt utan att det leder till konsensus om enhetliga definitioner eller lösningar: Vad är det för typ av väsentligt kunskap som behövs i praktikernas arbete? Vilken är ämnets kärna? Vad handlar kompe-tensfrågan om? Det finns andra teman som inte är mindre relevanta, och som handlar om den ständiga frågan om det ibland skenbara avståndet mellan teoriutvecklingen och praktikernas arbete – om utbildningens och forskningens förmåga att matcha fältets behov av aktuell och relevant kunskap.

Sveriges moderna invandringshistoria har skapat ett nytt fält inom socialt arbete: ett interkulturellt, tvärkulturellt, mångkult-rellt socialt arbete som bedrivs i mångkulturella miljöer. I alla dessa begrepp är kultur en central komponent, men det råder skilda upp-fattningar om vilken betydelse den har. Frågan om kulturens roll i socialt arbete tillhör kategorin obesvarade frågor inom såväl teori som i praxis.

Å ena sidan finns det en oklar föreställning om att det mångkul-turella samhället ställer nya krav på socialtjänst, skola, sjukvård och diverse projektverksamheter, framför allt inom integrationsfältet. Å andra sidan finns det ingen självklar koppling mellan det

mångkul-turella samhället och socialt arbete, även om det i den offentliga debatten finns en tendens att peka ut invandrare i allmänhet, och vissa invandrargrupper i synnerhet (vilka det är skiftar mellan olika tidsperioder), som skyldiga till olika sorters brott eller som belastade med sociala problem.3

Det mångkulturella samhället finns i bakgrunden och påverkar det sociala arbetet på ett eller annat sätt. Begreppet mångkultura-lism kan vara en dimridå för att komma bort från verkliga sociala problem, såsom fattigdom, segregering och diskriminering. Det kan också leda till missvisande ställningstaganden som gör ”de andra” oemottagliga till förändringar, eller en kritiskt reflekterande uppfatt-ning om invecklade sociala mekanismer i vårt samhälle, mekanismer som speciellt drabbar vissa grupper av människor.

Det här skapar nya frågor inom integrationsfältet och aktualiserar gamla frågor inom socialt arbete; ska man behandla alla lika eller ska man ta hänsyn till särskilda omständigheter i klienternas liv?

Syftet med detta kapitel är att problematisera förhållandet mellan kultur och socialt arbete. Min ansats går ut på att begreppsmässigt diskutera vad mångkulturalismen står för, på vilket sätt den påver-kar ett socialt arbete i mångkulturella miljöer, och på vilket sätt den skulle kunna vara relevant inom socionomutbildningen. Mer över-gripande handlar det här kapitlen om kulturella aspekter av socialt arbete och på vilket sätt dessa förhåller sig till sociala frågor. Explicit diskuterar jag hur kulturförståelse bör hanteras, både i ämnet socialt arbete och i praktiken som en del av kompetensen en socialsekrete-rare bör besitta.

Det som är relevant kunskap inom det här fältet är inte bara vad som händer i relationerna mellan olika grupper i det svenska sam-hället, utan framför allt hur de centrala institutionerna – skolan,

3 Det finns ett praktexempel på en politisk, pseudovetenskaplig rapport, där forskarens och prak-tikernas uppfattningar sammanblandas för att skapa meningar och diskurser kring ”de andra”. För-svarshögskolan (FHS) och Centrum för Asymmetriska Hot- och Terrorism Studier (CATS) genomförde på uppdrag av regeringen (2007-11-29) en kunskapsöversikt om förebyggande insatser mot våldsbe-jakande extremism och radikalisering. Rapporten Hot mot demokrati och värdegrund – en lägesbild

från Malmö, författad av Magnus Ranstorp och Josefine Dos Santos från (CATS) presenterades

2009-01-28. När rapporten kom ut presenterades den av beställaren, integrationsminister Nyamko Sabuni, och fick politisk legitimitet från regeringen och stort genomslag i massmedierna. När rapporten så småningom fick kritik från olika forskare vid olika universitet, menade Sabuni att det inte spelade någon roll om rapporten var ovetenskaplig – sådan var verkligheten. Den 31 mars organiserade Malmö högskola en debatt i Rosengård. En grupp praktiker med en av socialcheferna i spetsen deltog aktivt i debatten. De menade ungefär samma sak: det spelar inte så stor roll om det är ovetenskapligt – ”vi vet hur det är”. Det är många som tror sig veta men det är få som bryr sig om att det krävs mer av forskarvärlden än att bara beskriva hur ”verkligheten” ser ut.

socialtjänsten eller polisen – bidrar till att lösa eller förvärra kon-flikterna för dem som drabbas av olika sociala problem på grund av sin kulturella tillhörighet. Vad det mångkulturella perspektivet i socialt arbete handlar om uppenbarar sig mest i frågor som har med de inbördes relationer mellan individen, familjen (kollektivet), och socialtjänstens agerande.

Inledningsvis behandlar jag vad socialt arbete är, samt berör det problematiska i mötet mellan ett individperspektiv i socialtjänsten och familjer med stark kollektiv prägel. Därefter kommer jag in på debatten om det mångkulturella begreppet och tar som ett exempel hur det förhåller sig till frågan om hedersrelaterat problematik, och vad socialtjänsten gör för att kunna exemplifiera problemati-ken. Sedan presenterar jag några arbetsmodeller för socialt arbete som sätter fokus på kulturella aspekter. I näst sista avsnittet föreslår jag begreppet kritisk mångkulturalism som ett sätt att komma över dikotomierna i debatten, och föreslår ett nödvändigt förhållnings-sätt bland socialarbetarna för att de ska kunna bidra till att lösa sociala problem. I den avslutande diskussionen tar jag upp olika utmaningar som socialarbetarna står inför när de ska bedriva socialt arbete i mångkulturella miljöer.

1.2 heterogeniteten i socialt arbete

Forskare i socialt arbete i Sverige är överens om att ämnet är brett.4

Den beskrivningen gäller både för forskning inom ämnet och för dess praktik. Detta faktum gör det svårt att definiera vad socialt arbete är och vad kärnan i kunskapsfältet består av. Det kan helt enkelt finnas alldeles för många definitioner av socialt arbete.5

Trots att det pågår ett omfattande socialt arbete med en stor insti-tutionell stödapparat och med många olika typer av insatser och metoder, verkar det vara svårt att precisera vad socialt arbete är för någonting och om insatserna hjälper eller stjälper. Det är talande att redaktörerna för boken med den tilltalande titeln Nytta & fördärv

4 Ämnet socialt arbete är huvudämnet i socionomutbildningen. Utbildningen är både yrkes- och forsk-ningsförberedande. De flesta utexaminerade socionomer är verksamma inom den offentliga sektorn och jobbar bl.a. som socialsekreterare, kuratorer inom hälso- och sjukvård, familjerådgivare, behand-lingspersonal eller handledare. Alla som bedriver socialt arbete är inte socionomer – de kan också vara socialpedagoger eller ha andra typer av yrken eller utbildningar. Det kan också vara nya praktiker inom fältet. I det här avsnittet refererar jag framför allt till forskningen om vad socialt arbete sysslar med, dvs. praktiken.

5 Meeuwisse, Anna och Swärd, Hans (2002); Denvall, Verner och Vinnerljung, Bo (red.) (2006); Meeuwisse, Anna; Sunesson, Sune; Swärd, Hans (2006).

ställer frågan: Är socialt arbete till nytta? Nestorn i ämnet, professor Sune Sunesson, svarar i efterordet ”säkert alltför sällan”6_{. Allt detta}

gör att ämnet och fältet är osäker mark, ett landskap som fylls med olika betydelser och innebörd, både från forskarvärlden och från praktikerna.

Någonting som oftare också påpekas är att det sociala arbete som praktikerna utövar är tveeggat. Å ena sidan ska en socialarbetare hjälpa en klient att hitta en lösning på ett upplevt socialt problem, å andra sidan ska det göras inom en viss institutionell inramning. Dessa båda aspekter har sin egen problematik som har en vidare konsekvens. Det är lätt att utgå ifrån att en socialsekreterare ska ”hjälpa” en klient, men det finns olika sätt att hjälpa någon. Meeu-wisse och Swärd tydliggör skilda synsätt när de ställer frågan:

Skall det vara nära och djupgående relationer med enskilda kli-enter, eller solidariska handlingar där socialarbetarna aktivt en-gagerar sig för ”utsatta” grupper i samhället […] eller ska det vara en formell, byråkratisk eller tjänstemannamässig relation där socialarbetaren undviker att känslomässigt involvera sig i klienternas problem?7

Det är uppenbart att detta är ett principiellt viktigt ställningstagande för socialarbetaren och något som också kan påverka resultatet av själva insatsen. De frågor som Meeuwisse och Swärd ställer kan man också ställa till utbildningen. Vad utbildar man studenterna till? De flesta socionomer anställs inom den offentliga sektorn. Om utbild-ningens avnämare är arbetsgivaren (oavsett om denna är offentlig eller privat) och inte brukarna – hur påverkar detta utbildningen?

Den här problematiken har att göra med socialtjänstens histo-ria, vilken i sin tur är starkt knuten till landets historia. Det handlar om en praktik och disciplin som uppstod i en samhällelig föränd-ringsprocess, under industrialiseringen, för att man skulle kunna handskas med frågor om social sammanhållning.

Olika professioner utvecklas nära knutna till staten. Experter tar över kontrollen över individerna, och genom att klassificera och kategorisera dem skapas i sin tur exkludering: ”Välfärdsstaten ses som en institution som genom sin byråkrati och sina tendenser till

6 Denvall, Verner och Vinnerljung, Bo (2006) s. 187. 7 Meeuwisse, Anna och Swärd, Hans (2006) s. 73, 74.

standardisering omyndigförklarar individen och fråntar henne både initiativ och ansvar”.8

Ett sätt att definiera socialt arbete är därför att utgå ifrån motsats-paret ”kontroll” och ”befrielse”. Begreppet kontroll syftar här på kontroll av människor eller sociala grupper som anses ha olika typer av sociala problem. I sin senaste version av socialt arbete, under de senaste tio åren, utövas kontroll genom tvång och genom att man ställer större krav på motprestationer från klienternas sida. Detta innebär att klienternas skyldigheter betonas, snarare än deras rät-tigheter. Klienter med invandrarbakgrund drabbas särskilt, eftersom de oftast befinner sig i utsatta situationer när det gäller arbetslöshet och fattigdom.9

Begreppet befrielse å andra sidan pläderar för olika typer av lös-ningar där klienterna inte endast är samtalspartners, utan också en del av lösningen utifrån sina egna definitioner. Här utgår det sociala arbetet från en grundläggande humanistisk uppfattning. Det finns forskare i socialt arbete som menar att det är just detta som ska utmärka socialt arbete: ”Vi menar – och det är en värderingsdeklara-tion från oss författare – att till syvende och sist är det humanistiska värderingar som solidaritet, medkänsla och målet ’delad välfärd för alla’ som bör styra det sociala arbetet.”10

Bauman är inne på samma spår när han kallar socialarbetare för operatörer i solidaritet: ”De holder solidariteten i liv, selv om den visner og blegner eller nægter att spire andre steder i det forbruger-orienterede, individualiserade samfunds kolde, barske klima. Men det er også dem, solidariteten kunne antage, hvis forholdene var anderledes”.11

Men det handlar inte bara om solidaritet utan omfattar också en humanistisk uppfattning om människans eget kunnande. På det här sättet närmar vi oss den definition av socialt arbete som International Federation of Social Workers (IFSW) antog år 2000 och som Interna-tional Association of Schools of Social Work (IASSW) slog fast år 2001:

The social work profession promotes social change, problem solving in human relationship and the empowerment and

libera-8 Askheim, Ole Peter (2007) s 23.

9 Ekström, Veronica (2005); Salonen, Tapio och Ulmestig, Rickard (2004); Hedblom, Agneta (2004) . 10 Denvall och Vinnerljung (2006) s. 21

tion of people to enhance well-being. Utilising theories of human behaviour and social systems, social work intervenes at the points where people interact with their environments. Principles of hu-man rights and social justice are fundamental to social work.12

Det finns flera relevanta aspekter av den här definitionen: för det första lyfts mänskliga rättigheter och social rättvisa fram som två viktiga principer att utgå ifrån. I en rapport från mitten av 1990-talet, utgiven av Steering Committee on Social Policy, betonas just den aspekten: “The human rights dimension, it seems, should be ele-vated from a derivative to an essential in social work education”13_.

För det andra använder man pluralform; det handlar inte bara om enskilda individer som drabbas av ett socialt problem. För det tredje menar man att lösningen är mer komplex än bara enskilda åtgärder. För det fjärde hävdas att principerna har med en viss samhällssyn att göra. För det femte antar man att empowerment och frigörelse sker i motsättning till strukturella förtrycksmekanismer.14

1.3 olika perspektiv i socialt arbete

Det finns en problematik till när det gäller det sociala arbetets praktik. Här gäller frågan om huruvida socialt arbete bör bedrivas med specialisering eller med en strävan efter ett helhetsperspektiv:

Många tror (eller trodde i alla fall) på idén om en helhetssyn, som omsatt i praktiken kan innebära att en klient bara skall behöva gå till en socialsekreterare som har hand om alla familjens problem. Trots det är det i dag mycket ovanligt att all individ- och famil-jomsorg organiseras på detta sätt. I stället är olika grad av specia-lisering snarare regel än undantag. Speciaspecia-lisering innebär oftast att klienter delas upp efter problembilder eller familjetyper.15

12 International Federation of Social Workers: http://www.ifsw.org/en/p38000208.html

13 Steering Committee on Social Policy: The initial and further training of social workers taking

into account their changing role. Co-ordinated research programme in the social field (1994–1995).

Council of Europe, s 34.

14 I diskussionen om vad empowerment handlar om nämns både det samhällskritiska perspektiv som pläderar för befrielse och social förändring och det nyliberala perspektiv som utgår från den fria människans autonomi, mer konkret ett konsumentperspektiv; Ole Peter Askheim; Bengt Starrin (red. 2007). Det finns en kritik mot olika sociala interventioner som utgår från en idé om empowerment, men som likväl gör människor beroende; Wright Nielsen, Tatiana (2009).

Enligt dessa författare innebär således den senaste trenden en ökad specialisering vilket i sin tur ökar risken, enligt min uppfattning, för att vissa sociala problem, såsom konflikter mellan föräldrar och barn, kan betraktas som typiska för vissa (invandrar)grupper. Sam-tidigt ökar tendensen till en ännu mer betonad roll som expert bland socialarbetarna.

Emellertid är ett helhetsperspektiv på sociala problem betydel-sefullt, menar många.16 _{Det handlar inte nödvändigtvis om att en}

socialsekreterare ska ta hand om alla ”familjens problem”, som citatet gör gällande. Snarare handlar det om att utgå från princi-pen om ett samspel mellan olika typer av bakgrundsvariabler och sociala problem, samt att förstå individen i ett samspel med hans eller hennes omgivning. Betydelsen av socialtjänstlagen, som trädde i kraft 1982, var bland annat just att betona helhetssynen: ”Indivi-den skulle ses som en hel människa och inte snävt i”Indivi-dentifieras med sitt problem eller symtom – intentionen var att man skulle förstå individen i sitt sociala sammanhang”.17

Det finns två olika delar i socialtjänstlagen som är relevanta att reflektera över i det här sammanhanget; den ena har att göra med en individualistisk uppfattning om sociala problem, och den andra med relationen mellan individ och socialt sammanhang.

Enligt socialtjänstlagen är insatserna inriktade på att ”främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i lev-nadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet.”18 _{Socialt arbete i}

Sverige präglas av en uppfattning där individen står i centrum så som det står i socialtjänstlagen. Men, en stor del av det sociala arbetet i Sverige är inriktat på familjefrågor. Här finns potentiella konflikter mellan olika perspektiv, i synnerhet när det gäller frågor om barn:

”När åtgärder rör barn ska det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver.” (1 kap. 2 §) Denna bestämmelse markerar att respekten för den vuxnes självbestämmanderätt och integritet

16 I en FOU-rapport författad av Lönnback, Eva Britt och Manoti, Anette (2007), Med forskande

ögon på tvärkulturellt socialt arbete. FOU, Stockholms stad, U-serien nr 4, beskrivs det nödvändiga

och problematiska i att ha ett helhetsperspektiv i ett möte med en familj med invandrarbakgrund: ”Många gånger handlade samtalet om tiden i Sverige och det akuta problem man står inför. Långt senare insåg socialsekreterarna att både kontakten och insatsen kunde ha blivit helt annorlunda om de hade känt till mer om en persons eller familjs bakgrund.” s. 28.

17 Börjesson, Bengt; Börjesson, Martin; Svedberg, Lars (2006) s 374. 18 Fahlberg, Gunnar (1984, 2006) s. 22.

får ge vika för barnets bästa, när ett barns och en vuxens intresse kolliderar. Barnens inställning ska klarläggas så långt det är möj-ligt. Den som utreder ett ärende eller som ska fatta ett beslut som rör ett barn ska ta hänsyn till barnets vilja med beaktande av dess ålder och mognad. (3 kap. 5 § andra stycket)19

I mötet mellan en socialsekreterare och en grupp klienter kan det ganska snart uppenbara sig en konflikt mellan ett individuellt och ett kollektivt perspektiv på familjelivet: ”Den typiskt västerländska betoningen på förändring och på individen och hennes ansvar som avspeglas i den globala standarden för socialt arbete kan krocka med andra kulturers värdering av stabilitet och av familjen/kollekti-vet och dess ansvar.”20

Det är inom den här triaden – individen, familjen (kollektivet), och socialtjänsten – som diskussionen om vad det mångkulturella perspektivet i socialt arbete handlar om uppenbarar sig mest.21

Sch-lytter kan inte lösa knuten som triaden representerar:

Sammanfattningsvis innebär detta att ett individbaserat samhälle med en rättsordning där det är individerna som har rättigheter och där alla individer oavsett kön och etnicitet ska behandlas lika och som ger alla individer lika rättigheter och möjligheter (sic!) – vilka är det svenska samhällets ideal – ska sätta flickans/ kvinnans intresse före familjens/släktens. Även om det är berät-tigat att föräldrar med andra ideal och värderingar, vilka de har med sig från hemlandet, får uppfostra sina barn efter de normer de tror på, är detta villkorat.22

Schlytter utgår ifrån ett idealsamhälle där alla individer har lika rät-tigheter och skyldigheter – en uppfattning som verkligen kan ifrå-gasättas – för att sedan komma fram till att föräldrarnas ideal är villkorade, i det här fallet av socialtjänsten. Bakom resonemanget skymtar att föräldrarnas värderingar står i konflikt med det svenska samhället, och det i så fall är myndigheterna som bestämmer vad som är rätt eller fel. I grunden ligger i lagstiftningen som

myndig-19 Fahlberg (myndig-1984, 2006) s. 25

20 Blom, Björn; Morén, Stefan; Nygren, Lennart (2006) s. 22. 21 Jämför med Schlytter, Astrid (2004) s. 13.

heterna har som uppgift att följa men det finns också ett stort tolk-ningsutrymme i socialsekreterarnas makt att bestämma över.23

Det som är problematiskt, och som jag kommer att utveckla längre fram i texten, är att forskningen och praktikernas arbete oftast, och på ett oreflekterat sätt, utgår ifrån att alla människor eller grupper av människor i samhället har samma uppfattning om det ”goda” livet eller om det som är bra för människor i deras egna liv. Vad är det som är villkorat när det inte är uppenbara lagbrott? Och vem bestämmer det? Hur gör olika socialsekreterare för att kunna bestämma det? Här uppenbarar sig en ”black box” av olika ställningstaganden som olika yrkeskategorier i människobehand-lande organisationer har.

Ann Gardeström, chef på socialtjänsten i Spånga–Tensta, menar: ”En barnavårdsutredning blir lätt ett ifrågasättande av föräldraska-pet. Det är klart att det är kränkande att bli ifrågasatt som förälder, men jag tror att den här paradoxen går att överbrygga. Vi måste utgå från att alla föräldrar vill sina barns bästa.”24 _{Med andra ord}

finns det socialsekreterare som inte utgår från samma ståndpunkt, att föräldrar vill sina barns bästa, och därför ligger det som är vill-korat till syvende och sist oftast i deras makt att bestämma över. Det är kanske en paradox, så som Gardeström skriver, för socialtjänsten men det kan också vara en konflikt mellan två olika synsätt.25

I socialt arbete finns det en grundläggande idé om att mötet mellan socialsekreteraren och klienten är centralt för att kunna lösa olika typer av konflikter26_{. De presumtiva insatserna ska (i bästa fall)}

åstad-kommas med klientens medgivande. Socialsekreteraren måste över-väga på vilket sätt den kulturella tillhörigheten kan tas hänsyn till:

Men när det gäller det konkreta sociala arbetet kan övervägan-den kring etnicitet och/eller kultur vara relevanta, eftersom det idealt sett är så att utformandet av de konkreta sociala insat-

23 I en aktuell studie som gjordes i Skåne menar Harald Gegner att kommunerna har olika tole-ransnivåer och att det är variationer och skillnader som utmärker kommunernas arbete när det gäller anmälningar av barn som far illa (2008).

24 Socialtjänstförvaltningen och Spånga–Tensta stadsdelsförvaltning, 2006.

25 Det finns en skillnad mellan viljan som föräldrar har för att tillgodose barnens behov och förmågan av att kunna göra det. Man kan ha viljan att göra det bra för barnen men saknar förmågan på grund av psykisk sjukdom eller missbruk, men det är inte de situationer jag diskuterar i det här avsnittet. 26 Se Billquist, Lena (1999).

serna gentemot en medborgare tar utgångspunkt i den konkreta medborgarens förståelse av sin egen situation och önskemål för framtiden.27

Vad betyder det i så fall att förstå individen i sitt sociala sammanhang, när det handlar om en klient med invandrarbakgrund? På vilket sätt skulle det vara relevant att ta hänsyn till klientens kulturella bak-grund i en svensk kontext? Finns det andra exkluderande mekanis-mer som social sekreteraren bör ta hänsyn till för att få en bra bild av olika situationer? Hedblom studerade aktiveringspolitiken i fyra olika stadsdelar i Malmö som leder antingen till inkludering eller exkludering på arbetsmarknaden. Hon menar att i stadsdelen Rosen-gård den stereotypiska uppfattningen om ”muslimska kvinnor” som fanns i förvaltningen ledde till att kvinnorna ”riskerar att ytterligare marginaliseras i förhållande till arbetsmarknaden”.28

Tilly skriver om hur olika kategorier gör det möjligt att vissa människor blir diskriminerade. Han skriver om en bestående ojäm-likhet som:

bygger i hög grad på en institutionalisering av kategoriella par [---] Stora och betydelsefulla olikheter i förmåner bland människor

motsvarar huvudsakligen kategoriella skillnader som svart/vit, man/kvinna, medborgare/utlänning eller muslim/jude och inte individuella skillnader i egenskaper, benägenheter eller prestatio-ner.29 [med kursiv i originalet]

Om vi följer Tilly har vi alltså inte bara att räkna med individuella livsöden och kollektiva intressen, utan också med att strukturella faktorer påverkar människornas liv och position i samhället.30 _Här

ser vi en ny typ av triad där en ”bestående ojämlikhet” ger näring till gemensamma identitetsskapande processer. Olika slags kultu-rella yttringar är i så fall relevanta att ta hänsyn till. På det här sättet närmar vi oss frågan om vad det är för kompetens som socialsekre-terarna bör ha för att bidra till att lösa konflikter i det mångkultu-rella samhället.

27 Skytte, Marianne och Montesino, Norma (2006). 28 Hedblom, Agneta (2004) s. 180

29 Tilly, Charles (2000) s. 18.

30 Socialstyrelsen beskriver att sociala problem hos befolkningen uppkommer på grund av strukturella faktorer och att det är statens ansvar att bidra till att lösa sådana problem. I Social rapport (2006: s. 19).

1.4 begreppet kultur: från kulturarv till rörliga identiteter

Begreppet kultur har definierats på väldigt många olika sätt, t.ex. som gemensamma seder och vanor, värderingar, eller traditioner.31

Kultur kan också definieras utifrån en historiematerialistisk idétra-dition, som ett processuellt sammanhang där socioekonomiska för-hållanden är fundamentala. Andra definitioner pekar på kultur som ett meningssystem som ger ordning och inriktning i människans liv. Det finns forskare som gör en koppling mellan kultur och etnicitet, medan andra menar att kultur inte nödvändigtvis har med etnicitet att göra. Den senaste tiden har flera forskare börjat beskriva kultur som ”ett fält av dynamisk social handling som samtidigt är både kontextbundet och globalt.”32 _{I det här fallet tas hänsyn till}

globali-seringsprocesser som gör att kulturella identiteter inte längre är fast knutna till ett territorium och påverkas av olika kontexter.

Att kulturbegreppet är ett av de mest omdebatterade begreppen under de senaste åren beror inte först och främst på att det finns så många olika definitioner av det, utan framför allt på att begrep-pet relateras till konkreta samhälleliga processer. Många debatter inom det mångkulturella fältet beror på att begreppet fungerar ”interaktivt”33 _{eftersom det växelverkar mellan forskning,}

massme-dias roll, politiska och ideologiska debatter, praktikernas och intres-seorganisationernas arbete och människornas vardagliga liv.

Det som kallades ”invandrarforskning” har i mångt och mycket inbegripit frågor om kulturell tillhörighet och identitetsfrågor. En del av denna forskning har varit inriktad på det som inte fungerar i mötet mellan invandrare och det svenska samhället, med betoning på ”de andra”. ”Kulturkrock” och ”kulturmöte”, är begreppsmäs-siga exempel på att man betraktar kulturen som någonting mer eller mindre fast i människornas vardagliga liv och viktigt i kommunika-tionen människor emellan.

Det senaste exemplet på det här fenomenet är den utbredda upp-fattningen inom olika yrken – i synnerhet inom socialarbetarkåren – och bland forskare om ”hedersrelaterat våld”, vilket påstås drabba tusentals flickor från invandrarfamiljer. Enligt Länsstyrelsen är det i dag cirka 2 000 ungdomar som riskerar att utsättas för sådant

31 Illman, Ruth och Nynäs, Peter (2005); Stier, Jonas (2004); Ahmadi, Nader (1998); Roth, Hans Ingvar (1996).

32 Darvishpour, Merhad (2008) s. 373. 33 Jämför med Hacking, Ian (2004) s. 50.

våld. Kickis Åhré Älgamo, verksam på Rikskriminalen och nationell expert på ämnet menar att en mer realistisk siffra är att 15 000 ung-domar lever i riskzonen.34 _{En annan specialist, advokaten Elizabeth}

Fritz, menar samma sak: ”Det handlar om tusentals flickor som är utsatta.”35

Hur tar man fram sådana siffror? Eftersom det är tusentals flickor får man förmoda att uträkningarna görs på basis av här-komst. Det rör sig om flickor som tillhör familjer med invandrar-bakgrund, antingen från Mellanöstern eller från Somalia – även om det finns forskare och specialister som menar att de också kan komma från andra länder, bland annat från latinamerikanska länder (Socialstyrelsen).

I dessa resonemang blir kulturarvet en egenskap hos familjerna. Deras beteende blir lika med deras ursprung, vilket i sin tur associe-ras med ett specifikt samhälleligt fenomen. Det verkar som att famil-jerna i detta fall inte kan frigöra sig från sitt arv. Generaliseringen är stor och risken av att kategorisera och stigmatisera människor med en annan bakgrund uppenbart

Kulturarvet är ett viktigt begrepp i etnologen Annick Sjögrens studie av olika invandrargrupper bosatta i Botkyrka.36 _{I hennes}

analys har allt ifrån förnuft och rationalitet till habitus och t.o.m. fritidsintressen med kultur att göra.37 _{Det finns forskare som betonar}

“ursprunget”, det förflutna, “rötterna” som finns intakta i männis-kors minnen och i den segregerade omgivningen i det nya landet – ”kulturarvet”, som Sjögren definierar fenomenet.

Det finns studier som har valt att belysa ”invandrarna” utifrån deras traditionella sätt att leva. En utbredd uppfattning bland vissa forskare och i den allmänna opinionen är att ju längre bort från Sverige man kommer, både geografiskt och symboliskt (debatten om slöjan till exempel), desto svårare är det att delta i det svenska samhäl-let och dela samma värderingar som svenskar.38 _{Det finns studier som}

pekar på att vissa invandrargrupper är ovilliga till sådan förändring och påverkan, något som gör den egna kulturen intakt och oemot-taglig för yttre faktorer i det svenska samhället och leder till bildan

34 I Aftonbladet 08-04-15.

35 Webbtidningen Paraplyprojektet, 04-08-09: www.paraplyprojektet.se 36 Sjögren, Annick (1993).

37 Sjögren (1993) s. 193.

det av egna ”enklaver”.39 _{Bilden av att ”invandrare”, i det här fallet}

”muslimer”, betraktas som hot mot det svenska samhällets normer och regler förstärks enligt detta slags uppfattningar.

De här resonemangen är missvisande, eftersom generalisering-arna som handlar om vissa ”invandrargrupper” som skulle ha en viss kultur och samma förhållningssätt till det svenska samhället inte tar hänsyn till variationer inom en grupp som har att göra med klass, utbildning, ålder eller kön. De tar inte heller hänsyn till de individuella val som människor gör inom sin egen grupp och famil-jekonstellationen.

Generaliseringar leder till en konstruktion av “de andra” som uppfattar kultur och etnicitet som en egenskap; den kulturella identiteten essentialiseras genom att kopplas till den ursprungliga etniciteten. I mitten av 1980-talet lyfte flera forskare fram just den kulturella egenskapsbilden, inte bara av olika invandrargrupper utan också av svenskarna. Den redan citerade Annick Sjögren kopp-lade begreppet ”kulturarv” till grupper av människor från Medel-havsområdet och från Latinamerika. Åke Daun professor i etnologi publicerade en bok om ”svensk mentalitet”.40

Det konstruktivistiska synsättet började ta form senare under 1990-talet, när allt fler forskare betonade att “det finns inga rötter, bara fötter”, och att kulturen har en ständigt föränderlig karaktär.41

I det här fallet verkar det som om människor byter identiteter så som man byter kläder. Allt är rörligt och ingenting är varaktigt. I den mest extrema konstruktivistiska ansatsen är det lätt att under-värdera vad identiteterna har för betydelse för vissa grupper och vad de har för konkreta konsekvenser i olika typer av sociala relationer. Det finns olika bidrag i den konstruktivistiska ansatsen. Ett av dem mest radikala, som förespråkas av Cohen, har en mer instrumenta-listisk vinkel; människor ansluter sig till varandra och bygger upp en gemensam identitet utifrån en nyttoaspekt.42 _{Därför skulle}

börsmäk-lare i London kunna bli betraktade som en etnisk grupp eftersom de har ett gemensam språk, har gemensamma intressen, gifter sig med varandra, osv.

39 Carlbom, Aje (2003) s. 166. Carlbom definierar begreppet på följande sätt: “The term enclavi-zation, which is also a type of ethnic segregation, is used to illustrate a situation where segregation has been ‘developed’ in terms of ethnic/religious institutions. Enclavization includes both residential segregation and separate institutions […]”.

40 Daun, Åke (1989); Arnstberg, Karl Olov (1989).

41 Alsmark, Gunnar (1997); Ålund, Aleksandra (1997); Arnstberg, Karl Olov (1996). 42 I Hylland Eriksen, Thomas (1993).

Ove Sernhede vill framställa en tredje ståndpunkt i debatten mellan den essentialistiska och den radikal konstruktivistiska ansat-serna:

Den kultur, det språk, de rötter som vi växer upp med formar oss, de sätter sina spår och dessa villkor är på olika sätt delar av vår identitet utan att vi behöver tala om naturligt givna gemenskaper […] Men dessa tidiga inskriptioner eller spår är naturligtvis inget som finns där som något oföränderligt, för evigt givet som man inte kan göra något åt, som man aldrig kan lösgöra sig ifrån.43

Sernhede menar att den kulturella identiteten är viktig men att den samtidigt är något som vi individer kan påverka och förändra. Sern-hedes empiri är tagen från det identitetsarbete ungdomar gör genom att skapa texter till musik, en viss klädstil, och någon form av mot-ståndspolitik mot myndigheternas Sverige. Ungdomarna, menar Sernhede, har en stark känsla för sitt bostadsområde Angered i Göte-borg, samt knyter an till berättelser om föräldrarnas invandrarbak-grund och globaliseringsprocesser inom musiken. Rötterna finns i en bearbetning och idealisering av det förflutna, vilket manifesteras i de ställningstaganden ungdomarna gör genom dans, musik och ”stil”. Boken, Alienation is My nation, innehåller ett rikt intervjumaterial som visar att ungdomarnas identitetsarbete även är ett sätt att vara delaktiga i det svenska samhället med sin egen identitet. Sernhede talar gärna i termer av ”routes” i stället för ”roots”, för att kunna lyfta fram individens valmöjligheter.44

Jag delar hans uppfattning att kulturella identiteter är rörliga men nödvändiga för att människor ska kunna orientera sig och hitta sin plats i det moderna samhället. I det här fallet tänker jag på kul-turella identiteter som kollektiva identiteter vilka inte nödvändigtvis har med etnicitet att göra. Etniciteten kan vara en del av en identitets politik, men det finns en mängd andra variabler, såsom klass, kön, ålder och utbildning, vilka har betydelser för det individuella sökan-det efter samhällelig tillhörighet.

Sernhede talar om en ”stadsdelsnationalism” som ungdomarna utvecklar i förhållande till sitt bostadsområde, och som har

kopp-43 Sernhede, Ove (2002) s. 238. 44 Sernhede (2002) s. 238.

ling till globala nätverk. Det talar för en typ av kulturell identitet som ger en förståelse för hur olika globala, nationella och lokala processer växelverkar och hur uteslutandemekanismer och diskri-minerande strukturer i sin tur ger näring till ett återskapande av nya kulturella identiteter. Det handlar om en kontextuell kulturför-ståelse som sätter fokus på relationer mellan majoritetssamhället, representerat i sina institutioner, och olika grupper av människor med en annan bakgrund kopplad till olika minoritetsgrupper. Det är den här kontexten som oftast en socialarbetare måste bli medveten om och skaffa sig nya analytiska verktyg att laborera med.

1.5 har sverige en mångkulturell politik?

Om kulturella identiteter är rörliga, vilken betydelse har detta för begreppet mångkulturalitet?45 _{Rent deskriptivt betyder det att det}

finns olika kulturer inom ett och samma territorium, vilka samexis-terar, påverkar varandra och förändras. Det finns inget kontroversi-ellt i den här definitionen. Däremot blir det direkt problematiskt om vi relaterar begreppet till ett samhälle där det råder en asymmetrisk relation mellan majoritetsmedlemmar och minoritetsgrupper.46 _Ska

minoriteterna ha speciella rättigheter? Om det finns en politik som försvarar minoritetsrättigheter och en integrationspolitik som värnar om andra invandrargruppers rättighet till sitt eget språk, talar vi inte bara om ett mångkulturellt samhälle utan också om någon form av mångkulturalism som staten bedriver.

Det finns olika uppfattningar om vad det är för sorts politik Sverige har haft, sedan riksdagen 1975 för första gången definie-rade en invandringspolitik. Borevi menar t.ex. att det sedan dess finns en mångkulturell politik. Hon sätter valfrihetsmål i centrum som exempel på att det finns en mångkulturell ideologi i Sverige idag, d.v.s. att ”Invandrare skulle ges möjlighet att upprätthålla sina ursprungliga kulturer i det svenska samhället. Därmed hade invandrarpolitiken formulerats som en mångkulturell politik”.47

Min uppfattning är att Borevi tar det som står i texten om den nya

45 Det är självklart att det finns olika sorters kulturella skillnader i samhället, men som Hylland Eriksen menar: ”[D]et är nödvändigt att skilja mellan dessa kulturella skillnader och det besvärjande

politiska sättet att använda kultur på för att teckna skarpa, entydiga konturer kring folkgrupper”.

Hylland Eriksen, Thomas (2002) s. 23.

46 I Sverige finns det sedan 2002 en minoritetspolitik som har som mål att ge skydd till de nationella minoriteterna, stärka deras möjligheter till inflytande och stödja språken. De fem erkända nationella minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar.

invandrarpolitiken bokstavligen utan att se hela kontexten där poli-tiken definierades och utan att se hela texten. Enigheten var stor i riksdagen och frågan är varför en sådan politik utformades, vad menades med definitionerna? Och vad var avsikten?

Södergran påpekar flera olika aspekter, som kan förklara den här enigheten: ”Ett sätt att förstå denna tillsynes politiska enighet är att se den som ett uttryck för samtidens internationella och nationella ekonomiska, politiska och sociala förändringar, vilka präglades av motsvarande intressen av social kontroll och stabiliseringspolitik”.48

Södergran påpekar också att en politik som bygger på samför-stånd och kompromisser leder till ”otydliga formuleringar för att inte provocera fram öppna politiska motsättningar” och att ”många centrala begrepp kan tolkas på en rad olika sätt”. Den diffusa samförståndspolitiken har lett till en uppfattning om att det råder konsensus i politiken och att det finns någonting politiskt korrekt i frågan som gör det omöjligt att diskutera frågan överhuvudtaget. Men som Södergran påpekar det handlar egentligen om att det inte finns preciseringar, att det därmed finns vida tolkningsramar för vad man menar och att det inte behövs något ställningstagande inför definitionerna och att det handlar om social kontroll.

Politiken kan tolkas som ett sätt att kontrollera eventuella kon-flikter. Westin drar den slutsatsen och tolkar hela politiken som att:

”En undertext kan skönjas i form av en strategi att göra invand-rarna mindre synliga, kanhända i syfte att undvika manifest kon-flikt. Efter en kritisk läsning av Invandrarutredningens förslag idag skulle man något polemiskt kunna säga att Sverige egent-ligen införde en assimilationspolitik som kallades integration.49

Sammanfattningsvis politiken liknar en assimilationspolitik med en pluralistisk ansats. Budskapet är att invandrare får välja men att i det långa perspektivet är assimilation som gäller.

48 Södergran Lena (2000) s 7

49 Westin, Charles (2004) s 205. Se också Pérez, Enrique (2006). Invandrar- och integrationspolitiken har också kritiserats för att den gör skillnad mellan svenskar och invandrare och på det sättet bidrar till ett vi och de-perspektiv (se Utredningen om makt, integration och strukturell diskriminering, SOU 2006:73). Staten kan anklagas både för att uppmuntra skillnader mellan grupperna om staten bedriver en aktiv politik eller inte bry sig om orättvisor om den agerar passivt.

1.6 vad handlar mångkulturalismen om?

Inom forskningen finns det två olika typer av kritik mot att använda sig av begreppet mångkulturalism: i den ena typen av kritik tas frågan om kulturrelativism upp, i den andra tas frågan om makt upp. Den första typen av kritik motsätter sig en kulturrelativistisk syn – att man ska vara tolerant mot andra kulturer som inte har samma syn som ”vi”. Inom antropologin handlade kulturrelativis-men egentligen om att man skulle förklara en kultur utifrån dess egna historiska villkor och inte jämföra eller sätta olika kulturer i en hierarkisk skala.50

Vad som kan hända i ett mångkulturellt samhälle, men inte nöd-vändigtvis händer, är att olika grupper utvecklar olika strategier för att skapa gränser mot varandra, och uppfattar dessa gränsdrag-ningar som mer eller mindre varaktiga. Dessa kulturella tillhörighe-ter kan i sin tur leda till att olika grupper i sina inbördes relationer själva uppfattas som etniskt annorlunda. Men detta betyder inte att det finns en motsvarande relation mellan kultur och etnicitet.51

Utifrån ett relationistiskt perspektiv är en viktig fråga i ”det mång-kulturella samhället” hur olika grupper skapar och upprätthåller gränser sinsemellan. Om det inte finns vissa ”egenskaper” i kulturen utan i stället relationer som skapar gränser mellan olika folkgrup-per, är det viktigt att studera de processer som skapar gränser eller gemensamma arenor. I vilken grad dessa processer leder till mar-kanta skiljelinjer mellan olika grupper eller inte, beror på konkreta historiska sammanhang.

Fredrik Barth, en av de mest inflytelserika antropologerna i modern tid, förespråkade en sådan ansats:

However, most of the cultural matter that at any time is associa-ted with a human population is not constrained by this bounda-ry; it can vary, be learnt, and change without any critical relation to the boundary maintenance of the ethnic group. So when one

50 Friedman, Jonathan (1994).

51 För Hylland Eriksen har ”kultur [...] något med skillnaden mellan människa och djur att göra, men också med de inlärda skillnaderna mellan grupper av människor. Etnicitet har att göra med skillnader mellan grupper, men vilka skillnader det är tal om är högst varierande: Av och till är det språket som ”skapar skillnad” mellan grupper, av och till religion, av och till utseende, av och till näringsfång och så vidare”. Hylland Eriksen, Thomas (2002) s. 23. Etnicitet uppstår egentligen i en social relation mellan olika grupper i väldigt konkreta sammanhang, och på så vis är etnicitet en social konstruktion.

traces the history of an ethnic group through time, one is not si-multaneously, in the same sense, tracing the history of ‘a culture’; the elements of the present culture of that ethnic group have not sprung from the particular set that constituted the group’s cul-ture at a previous time.52

Skillnaden mellan Barth och andra konstruktivister, som Cohen som betonar ”nytto-”53 _{aspekten, är att sociokulturella meningsskapande}

företeelser fortfarande är relevanta i identitetsskapande processer. Barth betonar sociala processer som leder till olika former av kultu-rella identiteter i en ständigt omformande och omskapande rörelse som bedrivs av olika aktörer. Kulturen finns inte där ute som någon-ting avskilt som kan gripas. På samma sätt som det finns tenden-ser till homogenitet finns det också tendentenden-ser till heterogenitet och blandade kulturer. Det är möjligen så att det framför allt är ungdo-mar som har en förmåga att röra sig i olika kulturella miljöer och skapa sina egna mönster avhängiga av den sociala kontexten. Sern-hedes studie i Göteborg är, även om han inte säger det, inspirerad av Barths teoretiska resonemang. Som etnologen Alsmark menar kan Barths inflytande inom detta fält inte underskattas:

Vad Barth gjorde var att han flyttade forskningsfokus bort från kärnan i en kultur till dess periferi. Det viktiga blev nu att stu-dera gränsdragningen mellan olika etniska grupper, d.v.s. hur dessa gränser konstitueras, förändras, förstärks eller försvagas i en ständigt pågående process. Till skillnad från många andra forskare menade Barth, att gränserna inte upprätthålls genom isolation utan i interaktion med andra människor, genom sociala processer av uteslutning och inkorporering.54

Kulturen har i så fall inte så stor relevans som det ibland framställs av essentialister och kulturrelativister. Därför delar jag inte upp-fattningen att man kan likställa begreppet mångkulturalism med en essentialistisk uppfattning om kultur55_{, även om det kan finnas}

sådana tendenser. Det finns nämligen en kritik mot att vissa

kultur-52 Barth, Fredrik (1994) s. 38.

53 Hylland Eriksen, Thomas (1993) s. 60–77. 54 Alsmark, Gunnar (1997) s. 11.

relativistiska studier överdriver skillnaderna mellan olika kulturer, men också överdriver enheten inom enskilda kulturer.56

Mångkul-turalismen har att göra med hur olika grupper skapar och försö-ker upprätthålla gränser sinsemellan men också hur olika grupper korsar varandra och skapar blandade kulturer.

Utifrån min analys skulle man kunna betrakta hedersrelate-rade problem som ett svenskt fenomen. Mordet på Fadime är ett mord som sker i det svenska samhället och som är ett resultat av en konflikt som finns i det svenska samhället – inte minst mellan det monokulturella institutionella Sverige och en familj med invandrar-bakgrund. Det är inte ovanligt att en grupp som känner sig hotade i sin omgivning vänder sig tillbaka till vad de uppfattar som sina traditioner. En forskare inom det här fältet menar till exempel att: ”Mycket tyder på att hedersbegreppet bland en del invandrargrup-per i Europa genomgår en förändring i konservativ riktning”.57

Den andra typen av kritik handlar om maktfrågan och skiljer mul-tikulturalism från den ”multikulturella frågan”. Den senare handlar om hur olika människor med olika bakgrund lär sig att leva med varandra utan att assimileras och utan att för den skull sitta fast i förutbestämda kollektiva identiteter. Den multikulturella frågan har med mångfalden av kulturer att göra.58

Multikulturalismen kan, genom att koncentrera sig på minori-tetskulturer, däremot vara en dimridå för att dölja andra typer av frågor och sociala problem, menar kritikerna. Molina menar t.ex.: ”Diskursen om multikulturalismen tar inte upp frågor om befri-else, om social och ekonomisk jämlikhet, eller maktfrågor (och hegemoni)”.59

Det är en berättigad synpunkt, eftersom risken är uppenbar att föreställningar om mer eller mindre fasta kulturella skillnader hos minoriteterna splittrar samhället i olika grupper, inte sätter fokus på interna motsättningar i gruppen, och inte ser maktrelationer i sam-hället. Dessutom blir det lätt att lägga skulden för sociala problem på minoriteterna själva, ”blame the victim”, i stället för att se kom-plexiteten i frågan. Att koncentrera sig på kulturfrågor kan helt

56 Roth, Hans Ingvar (1996) s. 41– 43. 57 Wikan, Unni (2005) s. 79.

58 Yural-Davis, Nira (2006) s. 84. 59 Molina, Irene (2001) s. 74.