”Det är alltid fel att köpa sex. . .” : En diskursanalys av hur sexköpare framställs i svensk dags- och kvällspress

”Det är alltid fel att

köpa sex. . .”

En diskursanalys av hur sexköpare framställs i svensk dags- och

kvällspress

HUVUDOMRÅDE: Socialt arbete

FÖRFATTARE: Dijana Rakovic & Johanna Andersson JÖNKÖPING 2021 februari

Förord

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Aimée Ekman som med sitt engagemang och sin feedback väglett oss genom arbetet. Med Aimées hjälp har vi i de krävande stunderna bibehållet ett fokus och lugn för att kunna föra arbetet framåt. Tack!

Vi vill även tacka oss själva för varandras engagemang och för att arbetet har prioriterats av oss båda med humöret och vänskapen intakt.

Abstract

Title: “It´s always wrong to buy sex. . .” - A discourse analysis of how sex buyers are

portrayed in the Swedish daily and evening press.

Authors: Dijana Rakovic & Johanna Andersson Tutor: Aimée Ekman

Examiner: Monika Wilinska

The aim of this study is to analyze how sex buyers are portrayed discursive in Swedish daily and evening press. 25 articles have been analyzed from Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet and Expressen during the timeframe May until June 2020. The study is based on a social constructivist perspective and treats feminist ideologies, radical feminism and liberal feminism. Through a Foucauldian discourse where the implicit, subject positioning, rules of exclusion and power have been analyzed, the studies questions have been answered. Five prominent discourses about sex buyers were found. These are “The violent man”, “The unsatisfied man”, “The famous, successful and powerful man”, “The man everyone distances themselves from” and “The remorseful man with a fear of shame”. The result is consistent with radical feminism and the Swedish sex law. The study has a relevance for professionals in social work because of the importance of being aware of the power of the language and its impact on the individual and society.

Sammanfattning

Rubrik: ”Det är alltid fel att köpa sex. . .” - En diskursanalys av hur sexköpare framställs

i svensk dags- och kvällspress.

Författare: Dijana Rakovic & Johanna Andersson Handledare: Aimée Ekman

Examinator: Monika Wilinska

Syftet med studien är att analysera hur sexköpare framställs diskursivt i svensk dags- och kvällspress. 25 artiklar har analyserats från Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen under tidsperioden maj och juni 2020. Studien utgår från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och behandlar de feministiska ideologierna, radikalfeminism och liberalfeminism. Genom en foucauldiansk diskursanalys där det underförstådda, subjektspositioner, utestängningsprocedurer och makt studeras, har studiens frågeställningar besvarats. Fem diskurser om sexköpare identifierades. Dessa är, “Den våldsamma mannen”, “Den otillfredsställda mannen”, “Den kända, framgångsrika och mäktiga mannen”, “Mannen alla tar avstånd från” och “Den ångerfyllda mannen med rädsla för skam”. Resultatet ligger genomgående i linje med den radikalfeministiska ideologin och den svenska sexköpslagen. Studien har relevans för yrkesverksamma inom socialt arbete eftersom det är av vikt att vara medveten om språkets makt och påverkan på individen och samhället.

Innehållsförteckning

Inledning ... 5

Syfte och frågeställning ... 6

Bakgrund ... 6

Prostitution ... 7

Prostituerade ... 8

Sexköpare ... 8

Medias inflytande ... 10

Framställningen av sexköpare i media ... 11

Samhällets attityder gentemot prostitution ... 12

Den stigmatiserade säljaren och köparen ... 14

Sexköpslagen ... 14

Feministiska ideologier ... 15

Teori ... 17

Diskursanalys ... 17

Metod ... 20

Datainsamling och urval ... 21

Analysverktyg ... 22

Analytiskt genomförande ... 23

Kvalitetskriterier i studien ... 23

Etiska reflektioner ... 24

Resultat ... 25

Den våldsamma mannen... 26

Den otillfredsställda mannen ... 28

Den kända, framgångsrika och mäktiga mannen ... 30

Mannen alla tar avstånd från ... 32

Den ångerfyllda mannen med rädsla för skam ... 34

Diskussion ... 37

Hur framställs sexköparen? ... 37

Vilka kommer till tals i media?... 42

Metoddiskussion ... 43

Relevans för socialt arbete... 44

Framtida forskning... 45

Slutsatser ... 45

Litteraturförteckning ... 47

Inledning

Prostitution är ett aktuellt och debatterat ämne som tenderar att väcka känslor och åsikter. Under våren 2020 ertappades mediaprofilen Paolo Roberto för att ha köpt sex, vilket ännu en gång aktualiserade debatten om prostitution i media. Händelsen uppmärksammades i flertalet stora rikstäckande tidningar i Sverige där diskussionen kretsade kring sexköpslagen, prostitution, sexköpare och prostituerade.

Enligt Nationellt Metodstöd mot prostitution (NMT) (u.å.) är det främst kvinnor som säljer sex i Sverige. Dessa kvinnor är utsatta för både fysiskt och psykiskt våld (Sallmann, 2010). För att förhindra utsattheten för kvinnor inom prostitution grundades år 1999 sexköpslagen. Enligt denna lag är det förbjudet att köpa sex men det är inte brottsligt att sälja (Folkhälsomyndigheten, 2019). Sexköpslagen och den svenska hållningen kring prostitution har präglats av den radikalfeministiska ideologin. Enligt den radikalfeministiska ideologin vidmakthåller prostitution ojämlikheter mellan kvinnor och män (Anderson, 2002). Det återspeglas i sexköpslagen som infördes som en del av det jämställdhetsarbete som görs för att minska kvinnors utsatthet (Skilbrei & Holmström, 2013). Företrädare för den radikalfeministiska hållningen menar att prostitutionen bör regleras i lag och kräver striktare straff. Ett annat perspektiv som påverkat debatten kring prostitution i Sverige är liberalfeminismen. Ideologin tar utgångpunkt i att prostitution ska ses som ett fritt val som inte ska begränsas i lag. Gemensamt för de två feministiska inriktningarna är att sexköparen främst antas vara en man och den prostituerade en kvinna (Anderson, 2002). Dessa antaganden återspeglas när media skriver om prostitution. Tidigare forskning som berör prostitution, prostituerade och sexköpare har gjorts både nationellt och internationellt. Bland annat har forskning kring hur prostitution framställs i media gjorts i andra länder (Özasçilar & Ziyalar, 2015; Farvid & Glass 2014; Crossley & Lawthom, 2014; Easterbrook-Smith, 2020; Saewyc et al. 2013). Däremot har studier om hur prostitution framställs i svensk media varit svåra att finna. I den mediala debatt som fördes om Paolo Robertos sexköp omtalas sexköpare i stor grad. I den här studien ges en bild av hur sexköpare framställs i några av Sveriges rikstäckande tidningar månaderna efter att Robertos sexköp uppmärksammades medialt.

För att undersöka hur sexköpare framställs i media har artiklar från svensk dags- och kvällspress analyserats med hjälp av en foucauldiansk diskursanalys. Diskursanalysen baseras på ett socialkonstruktivistiskt angreppsätt som innebär att verkligheten anses

skapas genom social interaktion och att det därmed inte finns någon objektiv sanning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).

Enligt Petersson (2012) påverkas den mediala diskursen efter att händelser uppmärksammas i samhället. Vidare kan det som media framställer prägla människors åsikter. Boréus (2015a) bygger vidare på det och menar att texter som återfinns i media speglar diskurser som återfinns i ett visst samhälle. En medvetenhet om rådande diskurser om sexköpare och vilken makt språket kan ha är av vikt för samhället och dess medborgare, då diskurser kan komma påverka värderingar och förgivettaganden (Boréus, 2015b). I arbetet som socialarbetare är det av vikt att ha denna åtanke då socialarbetaren med stor sannolikhet kommer möta klienter inom prostitution. Förgivettaganden och värderingar kan komma påverka relationen med klienterna. Därmed har studien relevans för socialt arbete.

Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att analysera hur sexköpare framställs diskursivt i svensk dags- och kvällspress. Genom analys av artiklar från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet under maj och juni 2020 kommer följande frågor behandlas:

- Hur framställs sexköpare? - Vilka kommer till tals i media?

Bakgrund

I följande avsnitt beskrivs prostitution inom Sverige och begrepp av relevans för studien. Tidigare forskning kring sexköpare, framställning av sexköpare i media och medias inflytande kommer att belysas för att ge en bild av det aktuella forskningsläget. Forskning som berör den stigmatiserade säljaren och köparen, samt samhälleliga attityder gentemot sexköp kommer också beröras. Svensk forskning om sexköpare är begränsad, det finns däremot flertalet internationella studier som studerat vem sexköparen är och varför denne väljer att köpa sex. Avsnittet avslutas med en presentation av den svenska sexköpslagen och en genomgång av de feministiska ideologierna, radikal- och liberalfeminism. Ideologierna är genomgående i flertalet av studierna för att belysa synsätten kring prostitutionsproblemen. Då den aktuella studien ämnar behandla hur sexköpare framställs i media, kommer fokus ligga på sexköparen.

Prostitution

I 2 kap. 1 § Socialtjänstlagen (SFS 2001:453) (SoL) framkommer det att ”Varje kommun svarar för socialtjänsten inom sitt område, och har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp som de behöver.” (SFS 2001:453, s.1). Lagen omfattar därmed personer som befinner sig inom prostitutionen och kommunen ansvarar för att hjälpa dem med de sociala problem som prostitution kan tänkas medföra. Enligt NMT (u.å.) är det ett stort mörkertal kring hur många individer som säljer respektive köper sex i Sverige. Uppskattningsvis finns det cirka 200–250 kvinnor inom gatuprostitutionen i Sverige. Eskortannonser på internet utgör idag den plats där prostitutionsverksamheten är som störst. På grund av prostitutionens utbredning på internet blir det enligt NMT (u.å.) svårt att bedöma hur många som säljer sexuella tjänster, och närmast omöjligt att definiera en tillförlitlig siffra över hur stor prostitutionsindustrin är i Sverige. År 2012 gjorde Priebe och Svedin en enkätstudie där män och kvinnor i åldrarna 18–65 år fick svara på frågor som berör prostitution. Det framkom att 10,2 procent av männen och 0,1 procent av kvinnorna har köpt sexuella tjänster någon gång under sitt liv. En liknande studie gjordes av Länsstyrelsen år 2014 genom en webbenkätstudie där män och kvinnor i åldrarna 18–65 fick besvara frågor som handlar om prostitution. I rapporten framkom att 0,2 procent av de deltagande kvinnorna och 1,2 procent av männen någon gång i sitt liv har fått ersättning för sexuella tjänster (Länsstyrelsen Stockholm, 2015).

Nationalencyklopedin (u.å) definierar prostitution som “att minst två parter säljer och köper sexuella tjänster där ersättning är en förutsättning”. Enligt Månsson (2018) innebär prostitution att köparen, genom köpet får fysiskt tillträde till säljarens kropp och en förfoganderätt över säljarens fysiska beröring för egna sexuella syften. Genom köpet går det sexuella självbestämmandet temporärt över från säljaren till köparen.

Prostitutionen i Sverige sker både öppet och dolt. Den öppna prostitutionen är exempelvis gatuprostitution och organiserad prostitution via annonser på nätet. Den dolda prostitutionen förekommer bland annat på hotell, klubbar och massagesalonger (Länsstyrelsen Stockholm, 2015). Månsson (2018) beskriver två typer av prostitution, den frivilliga och den ofrivilliga prostitutionen. Den frivilliga prostitutionen sker på frivilliga grunder där den prostituerade själv bestämmer sexköpets förutsättningar. Den ofrivilliga prostitutionen sker inom människohandel. Människohandel regleras i 4 kap. 1a § brottsbalken (SFS 2018:601). Av lagtexten framgår att den som:

Genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet som allvarligt begränsar personens alternativ, eller annat sådant otillbörligt medel om det allvarligt begränsar personens alternativ rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål. (SFS 2018:601, s. 1)

Personer som utsätts för människohandel kan även bli offer för exploatering av andra former av utnyttjanden än enbart sexuella. Trafficking används vanligtvis som synonym till människohandel (Trafficking, u.å.). I studien kommer begreppet prostitution tillämpas som ett samlingsnamn för all prostitution, även den som sker inom trafficking och människohandel för sexuella ändamål. Enligt Nationalencyklopedins (u.å.) definition av prostitution finns det två parter inkluderade i köpet av sexuella tjänster. Den som säljer benämns som prostituerad och den som köper sex benämns som sexköpare.

Prostituerade

I Sverige är det främst kvinnor som säljer och säljs inom prostitutionen och ett stort antal av dessa bedöms komma från u-länder så som Bulgarien, Rumänien och Nigeria (NMT, u.å.). Den prostituerade definieras som en person som skaffar sig inkomster genom att med sin kropp erbjuda sexuella tjänster mot betalning (Prostituerad, u.å.). Begreppet prostituerad tillämpas i stor utsträckning i den allmänna diskursen. Ett annat ord som används för att hänvisa till den som säljer sex är sexarbetare. Sexarbetare används av liberalfeminister för att understryka att prostitution är ett arbete (Anderson, 2002). I följande studie kommer begreppet prostituerad att tillämpas för att hänvisa till den som säljer sex.

Sexköpare

Sexköpare är den andra parten inom prostitutionsdefinitionen (Prostitution, u.å). I 6 kap. 11 § brottsbalken (SFS 2011:517) definieras sexköpare som att denne “. . . skaffar sig en tillfällig sexuell förbindelse mot ersättning, döms för köp av sexuell tjänst till böter eller fängelse i högst ett år. “(SFS 2011:517, s.1). Enligt Folkhälsomyndigheten (2019) är det nästan bara män som någon gång betalat för sex. En av tio män i Sverige bedöms ha köpt sex och av dessa har 80 procent gjort det utomlands.

Priebe och Svedins forskningsrapport (2012) över prostitutionen i Sverige, visar att de män som köpt sex har en generellt mer positiv attityd till prostitution i jämförelse med de män

som aldrig köpt sex. I rapporten framkommer det att det inte finns några signifikanta skillnader vad gäller sysselsättning, utbildning och bostadsort mellan de män som köpt sex och de som inte har gjort det. Rapporten visar dock att merparten av de män som köpt sex hade en bakgrund av ogynnsamma omständigheter och trauman under sin uppväxt. En annan gemensam faktor som lyfts fram var ökad alkohol- och drogkonsumtion bland de män som hade köpt sex. I en annan rapport från Socialstyrelsen (2015) framgår det att de män som köpt sex har haft eller har en pågående parrelation där våld kan förekomma. Enligt rapporten kommer män som köper sex från alla samhällsklasser och från olika familjekonstellationer.

Flertalet studier har gjorts i olika länder om sexköpare där forskare har studerat vilka sexköparna är och varför de köper sex. I Australien har Pitts et al. (2004) genomfört en enkätstudie där 612 män tillfrågades om de någon gång köpt sex. 143 män svarade ja. Enligt studiens resultat går det inte att identifiera en entydig bild av vilka män som köper sex. Däremot identifierades en tidig sexualdebut, högre ålder, lägre utbildning och brist på partner det senaste halvåret som gemensamma faktorer bland sexköparna. Pitts et al. (2004) studie undersökte även orsakerna till att män köper sex. Den vanligaste orsaken som de deltagande männen rapporterade var att de köpte sex för att tillfredsställa sitt sexuella behov. Tron på att betalsex skulle leda till färre problem och att köpt sex skulle vara mer underhållande var andra orsaker som lyftes fram. Männen menade att genom köpt sex skulle de få åtnjuta den behandling som kanske inte frivilligt levererades av deras vanliga partner (Pitts et al., 2004).

I en liknande studie gjord i USA av Farley et al. (2015) undersöks och jämförs beteenden och attityder gentemot prostitution mellan 101 män som köpt sex och 101 män som inte köpt sex men som är i samma ålder, har samma utbildningsnivå och tillhör samma etnicitet. Studien visar att sexköparna föredrog opersonligt sex, hade fler sexpartners, uppvisade en fientlig maskulinitet och en större sexuell aggressivitet. Sexköparna visade sig även ha en större sannolikhet för att begå våldtäkt jämfört med män som inte köpt sex. Farley et al. påtalar även att sexköpares bild av de prostituerade skiljde sig från synen på andra kvinnor. Rapporten visade att sexköparna hade mindre empati för prostituerade kvinnor.

Farley et al. (2011) har gjort en studie i Skottland för att bättre förstå attityder och beteenden som bidrar till att män köper sex av prostituerade kvinnor. I studien fick 110 män, som köpt eller köper sex, svara på frågor som berör prostitution. Ett tema i studien

var att männen ansågs sig berättigade att använda våld i sexakten mot kvinnorna eftersom de genom betalning fått tillträde till kvinnas kropp på vilket sätt de än behagar. Vidare beskriver de deltagande männen i studien att deras sexuella drift kan driva på våldsamma handlingar i den sexuella akten med den prostituerade. Av de intervjuade männen beskrev 59 % att de kan uppleva känslor av skam och skuld efter sexköpet. Även i Hunts (2013) artikel lyfts det fram att amerikanska sexköpare känner skam över sitt sexköp. I artikeln påtalas även att sexköparna skäms över att berätta för sin omgivning att de köper eller köpt sex.

Ekberg (2004) har genomfört en nationell studie om sexköpslagen och dess inverkan på sexköp i Sverige. I studien framställs de svenska sexköparna som tillhörande alla åldrar och klasser. Enligt studien beskrivs sexköpare i termer av att vara eller har varit sambo eller gifta samt att många av dem har barn. Vidare menar Ekberg att de vanligaste köparna är de män som haft eller har flertalet sexuella relationer.

Medias inflytande

Enligt Petersson (2012) förmedlar medier information och skapar debatter i samhället. När det sker samhällsförändringar påverkas den mediala diskursen. Boréus (2015b) förklarar att individer och samhälleliga diskurser påverkas av texter eftersom de formar människors värderingar och förståelsen för hur samhället är och bör vara, vad som är rätt eller fel och bra eller dåligt. Texter kan även påverka relationen mellan människor. Så till vida att de formar relationer mellan olika grupper, samtidigt kan de stärka relationerna mellan de människor som ingår i en uttalad grupp. Strömbeck (2014) skriver att medier finns överallt och genomsyrar hela tillvaron, vilket gör att de kan utöva en betydande makt. För samhällets medborgare blir det därmed omöjligt att undvika medias påverkan. Det är svårt att få en exakt förståelse för hur människan påverkas av media men att vi påverkas, finns det enligt Strömbeck inget tvivel om. Det som publiceras i media har ett nyhetsvärde och ska skildra det som sker i samhället. Det är dock inte en direkt avspegling av de nyheter som sker i samhället då det publicerade materialet gått igenom mediaproduktionens urval, vinstaspekter, inflytande, form och innehåll (Strömbeck, 2014). Petersson (2012) menar att, om ett fenomen beskrivs på ett visst sätt i media tenderar det att bidra till att prägla människors åsikter. Strömbeck (2014) menar att media inte har makt över samhällsmedborgarnas åsikter men genom vad som publiceras har de en makt att påverka vad medborgarna ska ha åsikter om. Texter som återfinns i media formar inte bara hur människor förhåller sig till världen, de reproducerar även diskurser och en viss syn på

verkligheten som återfinns i ett visst samhälle eller sammanhang (Boréus 2015a). Det är av intresse att göra en diskursanalys om sexköpare i media eftersom språket kan påverka samhällets attityder och syn på köparna. Flera studier har tidigare gjorts internationellt för att undersöka hur sexköpare framställs i media.

Framställningen av sexköpare i media

Özasçilar och Ziyalar (2015) har gjort en diskursanalys av nyhetsrapporteringen om prostitution i de tre största dagstidningarna i Turkiet. Studien belyser att tidningarnas fokus ofta låg på spridningen av sjukdomar. I flertalet tidningar framställdes den prostituerade som förövare genom att överföra könssjukdomar och sexköparen som ett offer för dessa sjukdomar. En annan aspekt som studien belyser är att få tidningar nämner det våld som sexköparna utsätter de prostituerade för.

I en studie gjord i Storbritannien av Crossley och Lawthom (2014) framträdde flera olika diskurser gällande sexköpare. Författarna granskade brittiska tidningar för att analysera framställningen av sexhandeln. Flera artiklar och journalister skrev om det våld som sexköpare utsatte den prostituerade för. Begrepp som våldtäkt, övergrepp och misshandel användes för att beskriva sexköpares våld. När männen själva kom till tals i tidningar gällande deras sexköp framkom en diskurs om männens behov. Männen menade att det inte är deras fel att de köper sex utan att det behövs för att tillfredsställa sitt sexuella behov. Det framgick även i flera artiklar att om sexköp skulle kriminaliseras och möjligheten att tillfredsställa sitt behov genom sexköp skulle begränsas ansåg sig männen inte mer än “tvungna” att våldta någon för att få behovet uppfyllt. Journalister skildrar det som att männen anser sig ha “rätt” att få utlopp för sin sexuella drift.

Ytterligare en diskursanalys har gjorts över medias framställning av prostitution i Nya Zeeland där Farvid och Glass (2014) har gjort en diskursanalys över hur prostitution presenters i media, i form av tidskrifter, före och efter prostitutions reformen Prostitution Reform Act (PRA) som tillämpades i Nya Zeeland. Reformen syftade till avkriminaliseringen av sexarbete och istället infördes en modell för att reglera prostitution likt andra arbeten. Reformen präglas således av ett liberalfeministiskt perspektiv. Farvid och Glass (2014) lyfter fram att media endast skriver om sexköparna när de antingen utsätter barn för sexuellt utnyttjande eller sexsäljande kvinnor för grovt fysiskt våld. Vid dessa tillfällen framställs männen som farliga och som avvikande i relation till de män som inte köper sex. Av studien framgår att sexköpet i sig inte framställs som problematiskt i de

analyserade tidningsartiklarna. Det är först när sexköpet förknippas med våld eller sexuellt utnyttjande av barn som det benämns som problematiskt och blir en diskussion i samhället och media. År 2020 publicerades en ny studie om hur prostitution framställs i media i Nya Zeeland (Easterbrook-Smith, 2020). Easterbrook-Smith analyserade tidningsartiklar, text-tv och radiointervjuer och fann bland annat en framträdande diskurs gällande beskrivningen av sexköpare. Flertalet texter beskrev sexköparna som attraktiva, framgångsrika och empatiska män. Männen framställs som önskvärda, trevliga, respektfulla, härliga och underbara. I beskrivningen av sexköpare läggs stort fokus på de män som anses framgångsrika med en ekonomisk trygghet.

En annan studie som belyser hur lite utrymme sexköpare får i media görs i Saewyc et al. (2013) studie. Saewyc et al. har gjort en diskursanalys på kanadensisk nyhetsmedia för att förstå hur media i Kanada kommersiellt skildrar hur barn och unga utnyttjas, bland annat inom sexhandeln. Studien undersökte 835 tidningsartiklar som publicerades mellan åren 1989 och 2008. I tidningsartiklarna benämndes sexköpare sällan, till skillnad från den prostituerade som fick större utrymme i tidningarna. Vid de tillfällen som sexköparna benämndes var de nästan alltid av det manliga könet (76%) och beskrevs ofta som “konsumenter” eller “kunder”. Att medias fokus framförallt ligger på den prostituerade gör att enbart en bild av sexköp synliggöras, vilket Saewyc et al. menar är problematiskt. Vidare menar Saewyc et al. (2013) att sexköparnas minimala roll i tidningarna bidrar till att stärka ett nästintill osynliggörande av sexköpare. Det bidrar till att tidningarna istället framhäver bilden av att den prostituerade gör ett fritt val vilket skapar en ignorans vad gäller de prostituerades utsatthet.

Samhällets attityder gentemot prostitution

Det som framställs i media kan påverka och bidra till samhällets och medborgares attityder gentemot prostitution (Petersson, 2012). Följande studier har undersökt vilka attityder som finns i olika samhällen gällande prostitution.

Chon (2015) har undersökt attityder till prostitution genom att analysera material från en World Value Survey mellan åren 2005 och 2008. Studien baseras på ett internationellt urval med 48 630 respondenter i 54 olika länder. Flera faktorer som kan påverka inställning till prostitution har identifierats. En positiv inställning till prostitution kopplas samman med om personen har högre social status, svagare tilltro till äktenskap, är yngre, ogift, av det manliga könet, har högre utbildningsnivå och är mindre religiös. Enligt Chon har

individerna med en stark tilltro till äktenskapet samt en stark religiös tro, en mer negativ inställning till prostitution. De män som är yngre, ogifta och med en högre social status i samhället är mer benägna att ha en positiv inställning till prostitution. De yngre ser prostitution som ett fritt val som en underprivilegierad kvinna gör. Till skillnad från de yngre framgår det att äldre män med lägre social status ser prostitution som ett problem i samhället.

Det svenska samhällets attityder gentemot prostitution har studerats i Jakobsson och Kotsadams studie (2011). Studien baseras på en kvantitativ enkätundersökning där attityder gentemot prostitution och kriminaliseringen av sexköp i Sverige och Norge har studerats och jämförts. Ett slumpmässigt urval av 2500 norrmän och 3000 svenskar i åldrarna 15 – 65 ingick i studien. Respondenterna i studien var ungefär hälften kvinnor och hälften män. Författarna menar att både politik, lagar och attityder till sexköp i Sverige har präglats av radikalfeminismen. Enligt studien framgår det att det i Sverige anses vara en omoralisk handling att köpa sex. Flertalet (67%) av de svenska respondenterna rapporterade att sexköp var totalt oacceptabelt och 62,5 % svarade att de anser att det ska fortsätta vara kriminellt att köpa sex. I jämförelsen mellan Sverige och Norge visade det sig att de svenska respondenterna var mer positiva till kriminaliseringen av sexköp. Den ensidiga kriminaliseringen motiveras annorlunda i Norge, som enligt Jakobsson och Kotsadam (2011) har en mer liberalfeministisk inställning gentemot sexköp. Trots den radikalfeministiska inställningen som präglat attityder och politik i Sverige är det över 37% av de svenska respondenterna som svarade att sexköp är moraliskt acceptabelt och något som inte borde vara kriminaliserat.

Vidare undersökte Jakobsson och Kotsadam (2011) sambanden mellan attityder gentemot sexköp och faktorer som kön, ålder, religion, politisk ställning och åsikter kring jämlikhet. Attityden om sexköp som omoraliskt korrelerade med faktorer som att var kvinna, vara äldre, och ha en tydlig religiös tillhörighet. Sexköp sågs även som omoraliskt bland de personer som stod för jämlikhet mellan kvinnor och män. Dessa personer var i större utsträckning för en fortsatt kriminalisering av sexköp. Till skillnad från det visade resultatet att de som hade en mer accepterande attityd gentemot sexköp var personer med högerpolitiska åsikter, var av det manliga könet och definierades som yngre.

Den stigmatiserade säljaren och köparen

Enligt Anderson (2002) kan vårt sätt att prata om prostitution i vardagen skapa en stigmatiserande bild av både den prostituerade och kvinnan i allmänhet. Baserat på intervjuer med 14 kvinnor som lever och verkar inom prostitutionsbranschen har Sallmann (2010) identifierat två typer av problem i kvinnornas förmedlade erfarenheter. Ett tema som identifierades var att de intervjuade kvinnorna konstant upplevde sig som stigmatiserade. Kvinnorna i studien förklarar att de blir behandlade som en ”hora” istället för en ” kvinna”, Kvinnorna i studien beskrev att upplevelsen av att bli behandlad som en ”hora” inte medförde respekt och ett lika värde. Etiketten ”hora” legitimerar en respektlöshet och att de kan bli illa behandlade. Samtliga kvinnor i Sallmanns (2010) studie har blivit utsatta för fysiskt, psykiskt eller sexuellt våld. Våldet normaliseras och förstås som “en del av” prostitutionen, av både förövarna och samhället.

Vidare beskrivs även ett stigma kring sexköpare som brottsling. Månsson (2018) beskriver att sexköpande män inte vill identifieras som sexköpare och personer som “behöver köpa sex”. Birch (2015) menar att sexköpare ses som avvikande i de samhällen där sexköp är avvikande. Birch beskriver ett stigma kring sexköpare som anses vara perversa, sjuka eller kriminella. I samhällen där sexköpare ses som avvikande beskrivs det till viss del handla om männens ovanliga och överdrivna sexuella begär eller att det motstrider normen om monogami. Enligt Birch bidrar den svenska sexköpslagen till att det är sexköparen som är avvikande, en brottsling och den som har ett “problem”.

Sexköpslagen

Den svenska sexköpslagen har förändrats genom rådande samhällsförändringar och värderingar. Historiskt sätt ansågs prostituerade kvinnor leva ett oanständigt liv och de sågs som ansvariga så till vida att de lockade män till att köpa sex (Dodillet, 2009). Fokus har senare förflyttats från den prostituerade kvinnan till den sexköpande mannen som utnyttjar kvinnor inom prostitutionen. Idag är det den som köper sex som anses utgöra problemet i prostitutionsdiskussionen (Carson & Edwards, 2011). Problemfokuset speglas i den svenska lagstiftningen kring prostitution. I Sverige infördes år 1999 lag (SFS 1998:408) om förbud mot köp av sexuella tjänster. Vanligtvis benämns denna lag som sexköpslagen. Sexköpslagen har även kommit att kallas för den “svenska modellen”. Lagen innebär att det är förbjudet att köpa men inte att sälja sex (Träskmark, 2005). Den svenska sexköpslagen är unik på så vis att köparen är den enda av de två parterna inom

prostitutionen som kriminaliseras (Brottsförebygganderådet, 2000). Lagen om förbud mot köp av sexuella tjänster ersattes i samband med sexualbrottsreformen år 2005. Den nya lagen med samma innebörd heter lag om köp av sexuella tjänster och regleras i 6 kap. 11 § brottsbalken. Denna lag har också kommit att kallas för sexköpslagen (Länsstyrelsen Stockholm, 2015).

Sexköpslagen är ämnad att förändra attityder till sexköp och är en del av det jämställdhetsarbete som genomförs för att minska kvinnors utsatthet. Lagen har på så vis ett normerande syfte då den förväntas kunna förändra samhällets normer om prostitution och i förlängningen påverka prostitutionsmarknaden och resultera i en minskning av mäns våld mot kvinnor. I Sverige finns det en grundad förståelse för att bristen på jämställdhet mellan könen och att det oftast inte är ett frivilligt val att hamna i prostitution, beror på kulturella och strukturella skillnader eller personliga orsaker och övergrepp. (Skilbrei & Holmström, 2013; Folkhälsomyndigheten, 2019).

Feministiska ideologier

I Sverige har två feministiska ideologier, den radikalfeministiska och liberalfeministiska, påverkat den politiska debatten och lagstiftningen kring prostitution. De två ideologierna delar samma mening om att sexköparen främst är en man och den prostituerade en kvinna. Vidare delar ideologierna förståelsen om att de prostituerade kan ta skada och att kvinnor är underordnade män, socialt och ekonomiskt. Enligt företrädare för båda ideologierna finns det behov av att förbättra de allmänna villkoren för kvinnor. Dock har de skilda utgångspunkter gällande hur prostitution ska förstås och lösas (Anderson, 2002). Ideologierna är även en del av den mediala debatten gällande prostitution som denna studie analyserar och det blir därmed av vikt att redogöra för ideologernas olika utgångspunkter i studien. Radikal- och liberalfeminismens synsätt kommer att beröras genomgående i studiens delar, framförallt analys och diskussion.

Radikalfeminismen

Enligt Jakobsson och Kotsadam (2011) dominerar den radikalfeministiska ideologin den svenska debatten och hur prostitution framställs i samhället. Denna ideologi har även präglat den svenska lagstiftningen gällande prostitution. Anderson (2002) påvisar att ideologin utgår från att prostitution ska ses som ett farligt yrke. Den prostituerade anses vara ett offer för övergrepp i form av våld, sexuella utnyttjanden och förnedring. Inom den

radikalfeministiska inriktningen anses prostitution vidmakthålla den sociala ojämlikheten mellan kvinnor och män och prostitution ses som en del av mäns våld mot kvinnor. Enligt det radikalfeministiska perspektivet anses det finnas en strukturellt etablerad könsmaktsordning i samhället som legitimerar kvinnans underordning. Prostitution ses som en orsak till kvinnans underordnade position. Radikalfeminismens talesmän förespråkar att prostitution ska regleras i lagstiftningen och kräver striktare straff (Anderson, 2002).

Anderson (2002) beskriver att den radikalfeministiska ideologin bygger på tre utgångspunkter rörande prostitution. Den första utgångspunkten är att prostitution ska förstås som ett farligt yrke som bryter ner den prostituerade. Den prostituerade ses som ett offer utsatt för både fysiska och psykiska skador genom sexuella övergrepp, våld och förnedring. Enligt förespråkarna för ideologin anses den prostituerade utsätta sig själv för fara genom att sälja sin kropp. Den radikalfeministiska inriktningen lägger vikt vid att denna typ av skador sällan sker i ett “vanligt arbete” och därför bör prostitution inte framställas som ett sådant. Den andra utgångpunkt som Anderson (2002) beskriver har sin grund i social orättvisa och ojämlikheten mellan könen. Enligt den radikalfeministiska ideologin förutsätts att det främst är kvinnor som säljer sex och män som köper, därmed är prostitutionens existens ett tecken på en väl förankrad orättvisa mellan kvinnor och män i samhället. Därför anses ingen person självmant välja att prostituera sig. En ytterligare aspekt på ojämlikheten är att kvinnor ofta behandlas illa av sexköparna då dessa män drar nytta av de prostituerades utsatta situation.

Anderson (2002) benämner att radikalfeminismens tredje och sista utgångpunkt handlar om att prostitutionen anses bidra till bibehållandet av de sociala ojämlikheterna mellan könen. Kvinnor som säljer sex likställs med sexuella föremål tillgängliga för att andra (vanligtvis män) ska kunna uppfylla sina sexuella behov. Prostitution vidmakthåller därmed en skadlig stereotyp av vad kvinnor finns till för, och främjar samhällets benägenhet att främst se kvinnor i sexuella termer. På så vis anser företrädare för den radikalfeministiska ideologin att prostitution förstärker en stereotyp om kvinnor som sexuellt objekt som finns till för männen och deras sexuella behov (Anderson, 2002).

Liberalfeminismen

Till skillnad från radikalfeminismen anser anhängarna till den liberalfeministiska ideologin att prostitution inte ska begränsas i lagen. De menar att begränsningarna kan leda till sämre

förhållanden för den prostituerade (Anderson, 2002). Enligt den liberalfeministiska ideologin ses prostitution som baserat på ett fritt val. Enligt ett sådant förhållningsätt ska samhället inte påverka individens val av sexuella relationer (Egonsson, 1997). På grund av det, vill anhängare till den liberalfeministiska ideologin inte eliminera försäljning av sex för vinstdrivande syften för dem som kan försörja sig på det (Anderson, 2002).

Anderson (2002) förklarar liberalfeminismens utgångspunkter. Den första utgår från att oavsett de risker som finns inom prostitutionen, kan kvinnan fortfarande dra vissa fördelar av prostitutionen. Enligt en sådan logik kan inkomster från prostitution vara betydelsefulla för de allra fattigaste kvinnorna och rent av det enda arbetstillfället de har. Om inkomster från prostitutionen plockas bort, anses fattiga och utsatta kvinnor kunna få det ännu sämre. Den andra utgår från att varje individ har olika förutsättningar och anledningar till att prostituera sig, vilket gör det svårt att komma överens om vilka nackdelar som prostitutionen för med sig för den prostituerade (Anderson 2002). Den sista utgångspunkten inom liberalfeminismen är att så länge det inte går att tydligt påvisa att prostitution upprätthåller förtrycket av kvinnor, mer än någon annan form av heterosexuella relationer, är det omotiverat att hindra individer från att frivilligt vara involverade i sexuell handel. Enligt förespråkare för den liberalfeministiska inriktningen ska prostitution förstås som vilket arbete som helst (Anderson, 2002).

Teori

I den aktuella studien kommer en diskursanalys att genomföras på den mediala debatten kring sexköpare som aktualiserades i samband med Paolo Robertos avslöjade sexköp. I det här avsnittet kommer teorin kring diskursanalys behandlas och analysverktyg inom den foucauldianska diskursanalysen att presenteras.

Diskursanalys

Diskursanalysen förknippas med ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt som innebär att verkligheten ses som en konstruktion som skapas, bevaras och återskapas genom social interaktion. Det är med andra ord i den mellanmänskliga interaktionen som verkligheten anses bli till och ges betydelse. Inom diskursanalysen betraktas människans syn på världen bero på den kulturella och historiska kontext som människan befinner sig i (Winther Jørgensen & Phillips, 2000).

Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) ska kunskapen om världen således inte betraktas som en objektiv sanning, utan snarare som en produkt av människans syn på världen. Wenneberg (2001) är inne på samma linje och menar att vår kunskap formas av den sociala kontexten som råder. Fokus ligger därmed inte på om kunskapen är giltig eller sann utan på hur den skapas och hur den har producerats eller tillkommit. I enlighet med ett socialkonstruktivistiskt perspektiv läggs därför vikt vid människornas tolkningar av verkligheten i en specifik miljö. Tolkningar anses skapa olika versioner av verkligheten och genom en diskursanalys kan människors tolkningar och olika versioner av verkligheten studeras (Bryman, 2018).

Diskurser är socialt etablerade språkliga tillämpningar i form av regler och socialt etablerade överenskommelser i hur människor kategoriserar och talar. Diskursen påverkar språkanvändningen samt hur omvärlden och samhället tolkas, samtidigt som omvärlden har en inverkan på hur människan agerar och använder språket (Boréus, 2015a). “Diskurs”-begreppet syftar aldrig på texten i sig, utan på de regler och tillämpningar som har med textkonstruktionen att göra (Boréus, 2015b). Boréus (2015a) förklarar det med att språkets användning får konsekvenser för människor, eftersom det delar in och tolkar vår verklighet. En diskurs handlar om mer än enbart språket eftersom den är grundläggande för hur den sociala verkligheten uppfattas (Bryman, 2018). Boréus (2015a) exemplifierar det med hur människor med psykisk ohälsa förr kunde spärras in, en kontext som idag skulle anses vara olämplig.

Winther Jørgensen och Phillips (2000) skriver att diskursbegreppet inbegriper flera betydelser beroende på sammanhang. Gemensamt för alla definitioner är dock föreställningen om språkets skapande kraft. Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) står begreppet “diskurs” för ett sätt att begripa och tala om världen på ett absolut sätt i ett visst sammanhang. Författarna förklarar det genom att beskriva att det finns en medicinsk diskurs på ett sjukhus och en politisk diskurs i riksdagen. De olika miljöerna påverkar hur den aktuella diskursen reproduceras. Vid genomförandet av en diskursanalys analyseras det hur dessa diskurser ger sig till känna och är ordnade. Diskursanalysen tillämpas för att undersöka det förgivettagna och underförstådda i språket (Boréus, 2015a). Enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) är det av vikt att välja inriktning vid genomförandet av en diskursanalys. I studien kommer den foucauldianska diskursanalysen att tillämpas.

Foucaldiansk diskursanalys

En av de främsta förgrundsgestalterna inom diskursanalyser är Michel Foucault (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Foucault förespråkar ett socialkonstruktivistiskt synsätt och definierar en diskurs likt en uppsättning språkliga kategorier som på ett organiserat sätt formar det objekt det talas om (Foucault, 1993). Winther Jørgensen och Phillips (2000) beskriver att Foucaults syn på makt har präglat den foucauldianska diskursanalysen. Enligt Foucault finns makten överallt och den konstruerar diskurser och kunskapen inom dessa. Makten vidmakthålls inte enbart av överordnade parter utan av alla och ska därmed inte förstås som enbart förtyckande. Makten ska istället, enligt Foucault, betraktas som produktiv så till vida att den skapar möjligheter.

Vidare skriver Winther Jørgensen och Phillips (2000) att den sociala verkligheten formas genom maktens skapande av kunskap och diskurs. Likväl kan makten även förhindra möjligheter som inte anses lämpliga inom den sociala verkligheten. Därmed förklarar Foucault makten som både produktiv och begränsande. Foucaults förståelse av makt och kunskap får konsekvenser för synen på sanning. Enligt Foucault är det inte möjligt att få fram någon sanning utanför diskurserna, utan en viss sanning skapas inom en diskurs. Genom diskursanalyser studeras de diskursiva processer som konstruerar sanna eller falska bilder av verkligheten (Winther Jørgensen & Phillips 2000).

Kunskapsregimer

Inom den foucauldianska diskursanalysen återfinns idén om att det finns olika kunskapsregimer. En kunskapsregim innebär att det finns regler för vad som får sägas och vad som är helt otänkbart. En kunskapsregim inbegriper på så vis både regler och förbud. Inom kunskapsregimerna skapas regler för vad som anses vara sant eller falskt. Den foucaldianska diskursanalysen koncentrerar sig på att dekonstruera sanningar och sådant som tas för givet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). För att synliggöra vad som inte får ingå inom en viss kunskapsregim hänvisar Foucault (1993) till studerandet av utestängningsprocedurer.

Utestängningsprocedurer

En utestängningsprocedur handlar om att vissa ges auktoritet att avgöra hur världen bör tolkas och definiera vad som är sant eller falskt (Boréus, 2015b). Genom analys av utestängningsprocedurer kan forskaren belysa vilka som besitter makten att definiera hur

världen ska uppfattas i en specifik situation. Den tydligaste utestängningsproceduren är enligt Foucault (1993) förbudet. Förbudet handlar om att en del ämnen är tabubelagda, andra ämnen kräver en priviligierad rättighet för att få talas om och ytterligare ämnen är endast lämpliga i vissa sammanhang. Förbudet innebär med andra ord att allt inte får talas om, vem som helst får inte prata om vilka ämnen som helst och inte heller när som helst. Enligt Boréus (2015b) är det av vikt för den som analyserar diskursen att vara medveten om vilka som får och vilka som inte får komma till tals och vad det har för innebörd.

Subjektpositionering

Inom den foucauldianska diskursanalysen tillämpas även subjektpositionering vilket innebär att subjekt ses som format inom ramen av diskurser (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Boréus (2015b) förklarar subjektsposition som “det utrymme som människor kategoriserade på olika sätt ges för sitt agerande” (s.165). En subjektsposition för på så vis med sig förväntningar på och föreställningar om en individ kopplad till den kategori de anses tillhöra. Därigenom kategoriseras människorna i olika grupper beroende på sitt agerande och förväntningarna av det agerandet (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Winther Jørgensen och Phillips (2000) skriver att subjektspositioner återfinns inom alla diskurser och exemplifierar med ett läkarbesök. Under ett läkarbesök finns positionerna läkare och patient och vissa förväntningar och egenskaper tillskrivs parterna i mötet beroende på de positioner de tilldelats. Där finns de förgivettagna positionerna som läkare och patient. Eftersom läkaren anses ha kunskapen, besitter denne makt att diagnostisera och avgöra vilken vård patienten får. Patienten i sin tur förväntas lita på läkarens bedömning.

Metod

I studien har en foucauldiansk diskursanalys tillämpats eftersom syftet har varit att undersöka hur sexköpare framställs i media. Studien har utgått från ett socialkonstruktivistiskt angreppsätt som innebär att det finns mer än en sanning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Att undersöka diskurserna om sexköpare i media kan ge en bild av samhällets värderingar, åsikter och förståelsen för huruvida sexköp är rätt eller fel (Boréus, 2015b). I följande avsnitt kommer studiens urval, datainsamling och analysverktyg beskrivas. Etiska principer och kvalitetskriterier kommer också behandlas.

Datainsamling och urval

Syftet med studien har varit att analysera de diskurser som förs om sexköpare i svenska dags- och kvällstidningar. Studien ämnar analysera flera olika tidningar för att få fram den allmänna diskursen som förs i media. Det innebär att en specifik tidning eller en viss skribent inte varit fokus. Först bestämdes vilka svenska dags- och kvällstidningar som kunde vara av relevans för studien. De tidningar som valdes var dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, samt kvällstidningarna Expressen och Aftonbladet. Dessa tidningar valdes då de är rikstäckande och de tidningar med störst räckvidd i Sverige år 2020 (Orvesto Konsument, 2020).

Därefter gjordes urvalet i flera steg. Det första steget var att söka artiklar i databasen Retriever Mediearkivet. I databasen finns all tryckt media från Sverige samlad (Retriever, u.å.). Det första steget innebar en sökning i databasen Retriever Mediearkivet på orden; prostitution* och sexköp*. Tidigt i urvalsprocessen uppmärksammades att en tidsperiod för urvalet kunde göras. Startpunkten var den mediala bevakningen och de tidningsartiklar som publicerades i samband med att Paolo Roberto ertappades med att köpa sex. I samband med att Paolos sexköp offentliggjordes, följde en medial debatt kring händelsen i sig och kring prostitution mer allmänt. Debatten pågick i media i ungefär två månader, därefter svalnade den. Därför begränsades tidperioden för urvalet av artiklar till från 16 maj till och med 30 juni 2020. Begränsade sökningar till de fyra tidningarna samt tidsperioden, gav 64 träffar med sökordet prostitution* och 133 träffar med sökordet sexköp*. Totalt genererade dessa sökningar 197 artiklar.

Urvalsprocessen gick sedan vidare till steg två där de 197 artiklarna granskades närmare. Flertalet av artiklarna sållades bort till följd av att de enbart benämnde prostitution i förbifarten. Därefter kvarstod 79 artiklar för vidare granskning. I steg tre granskades artiklarna mer noggrant genom ytterligare genomläsning. Flertalet artiklar valdes bort i det steget. Vid läsningen upptäcktes att flera artiklar liknade varandra eller var rent av samma artikel fast i olika tidningar. Av dessa valdes den artikel som antingen publicerades först eller som var mest omfattande. Efter denna urvalsfas kvarstod 34 artiklar som enbart fokuserade på prostitution. Steg fyra innebar en vidare granskning av artiklarna där citat och andra delar från artiklarna togs ut som var av vikt för studien. Gemensamt för alla dessa artiklar var att sexköparen omtalades. Efter detta kvarstod 25 artiklar som låg till grund för analysen. Artiklar från Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har benämnts

vid namn följt av en siffra i resultatet. Exempelvis SvD 3 och Expressen 6. I Bilaga 1 återfinns referenserna till artiklarna.

Analysverktyg

För att uppfylla studiens syfte och besvara frågeställningarna har ett analysverktyg i form av analysfrågor använts vid analys av de valda tidningsartiklarna. Boréus (2015b) och Bolander och Fejes (2019) beskriver olika analysfrågor som kan tillämpas vid en diskursanalys.

Vad i texten påstås uttryckligen? Enligt Boréus (2015b) är denna fråga nödvändig att utgå från

och hjälper att bryta ner texten för vidare analys. Med hjälp av denna fråga kan det som är av intresse för studien belysas.

Vad kan underförstås och tas för givet i texten? Texter bygger på en gemensam förförståelse och

kunskap. Det gör att det på ett systematiskt sätt kan finnas något outsagt i texten som ändå förstås av läsaren. Det underförstådda behöver granskas för att komma åt det som tas förgivet, vilket är en väsentlig del i en diskursanalys. Därmed används frågan för att granska det underförstådda och förgivettagna i texten (Boréus, 2015b).

Vilka grupper av människor omtalas i texten och hur framställs de? Frågan syftar bland annat till

att belysa de subjektspositioner som finns i diskursen som förs. Frågan gör det möjligt att analysera hur människor är kategoriserade och vilka som omtalas. Framställning av människor påverkas av språkliga förväntningar och föreställningar om människor och dessa behöver därför granskas närmare (Boréus, 2015b).

Vilka framstår som auktoriteter och vad görs illegitimt? Enligt Foucault är det av vikt att analysera

vad som trängs undan eller görs illegitimt i en text. Eftersom det visar på vad som anses vara avvikande, osant, onaturligt eller felaktigt, vilket är en form av utestängningsprocedur (Boréus, 2015b). Bolander och Fejes (2019) menar att det inom en diskurs finns auktoriteter som skapar vad som får och inte får sägas, när det ska sägas, vad som kan sägas och på vilket sätt. Det är därför av vikt att belysa vem eller vilka som har auktoritet i diskurser.

Med inspiration av Boréus (2015b) och Bolander och Fejes (2019) frågor har följande frågor använts för att analysera de valda artiklarna:

1. Vad påstås uttryckligen om sexköpare i artiklarna? 2. Vad kan underförstås och tas för givet i artiklarna?

3. Vilka grupper av människor omtalas i artiklarna och hur framställs de? 4. Vilka framstår som auktoriteter och vad görs illegitimt?

Analytiskt genomförande

De 25 artiklarna från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet analyserades med hjälp av det beskrivna analysverktyget. Samtliga artiklar analyserades genom att alla frågorna i analysverktyget ställdes. Texterna markerades med olika färger utifrån analysfrågorna. På så vis hittades återkommande ämnen som organiserades därefter. Genom att analysera de återkommande ämnena och språket framträdde diskurserna. Då studien utgår från en foucauldiansk diskursanalys hjälpte analysfrågorna till att analysera subjektspositioner och utestängningsprocedurer. Utifrån det hittades flera citat som var relevanta. Dessa citat arbetades igenom, vissa togs återigen bort och fler tillkom. I citaten kunde både explicita och implicita antaganden som framställdes i artiklarna belysas. I resultatet redovisas de fem diskurserna som var tydligast och mest återkommande i det analyserade materialet.

Kvalitetskriterier i studien

Enligt Bryman (2018) finns det fyra delkriterier för att bedöma en studies tillförlitlighet. Dessa fyra kriterier är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och möjlighet att styrka och konfirmera.

Trovärdighet motsvarar den interna validiteten i en kvalitativ studie. Det ska säkerställa att

forskningen gjorts i enighet med de regler som finns. Studiens resultat ska bekräftas av de personer som är en del av undersökningen, vilket görs för att forskaren ska kunna säkerställa att den studerade verkligheten har uppfattats på rätt sätt (Bryman, 2018). Trovärdighetskriteriet har i studien inte behövt beaktas eftersom studien inte bygger på ett deltagande av utomstående undersökningspersoner. Det blir även svårt att tala om en verklighet då diskursanalysen förknippas med ett socialkonstruktivistiskt angreppssätt som i korta drag innebär att verkligheten skapas genom social interaktion. Det finns inte bara en sanning (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Kriteriet om överförbarhet motsvarar den externa validiteten och innebär att man undersöker hur väl studiens resultat kan appliceras på en annan kontext. I kvalitativa studier är det viktigt att ge täta och fylliga beskrivningar

av de detaljer som finns, för att ge läsaren möjlighet att bedöma hur pass överförbart resultatet är till en annan kontext (Bryman, 2018). Kriteriet om överförbarhet har inte varit en strävan i studien då det socialkonstruktivistiska angreppsättet tillämpats. Diskursanalysen ämnar inte vara överförbar eftersom det är en specifik kontext som analyserats i studien. Därmed har enbart en bild av en social verklighet presenterats. Delkriteriet pålitlighet motsvarar reliabiliteten. För att uppnå pålitlighet i sin forskning ska forskaren redovisa hela forskningsprocessen. Exempelvis redogöra forskningsfrågor, urval av material och vilka undersökningspersoner som ingår och varför (Bryman, 2018). Kriteriet om pålitlighet har beaktats i studien då en utförlig redovisning av forskningsprocessen har gjorts och redovisats i metodavsnittet.

Det sista delkriteriet är möjligheten att styrka och konfirmera. Det innebär att forskaren ska agera i god tro och det ska vara tydligt att forskaren inte avsiktligt låtit sig påverkas av sina egna personliga värderingar. Resultatet och utförandet ska därmed inte ha påverkats av forskaren själv utan ska spegla den sociala verkligheten som studerats (Bryman, 2018). Kriteriet stämmer inte helt överens med det socialkonstruktivistiska angreppsättet som tar utgångspunkt i att det inte finns en objektiv sanning utan världen ska ses som en produkt av varje människas syn på världen (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Som författare av denna studie har vi aktivt försökt att analysera och framställa materialet obehindrat från våra egna värderingar om att sexköp är fel och brottsligt. Då prostitution som ämne skapar debatt och väcker känslor är det av vikt att vara medveten om de egna värderingarna som kan komma påverka studien.

En annan viktig aspekt inom den kvalitativa forskningen är enligt Bryman (2018) äkthet eller autenticitet. När det gäller forskning som utgår från officiella dokument så som tidningsartiklar är äkthet lättare att bedöma. Det finns en upphovsman till artiklarna vilket gör att materialets ursprung inte ifrågasätts. I studien blir äkthet inte ett problem eftersom det finns upphovsmän till samtliga artiklar som studien analyserat. I studiens resultat har citat från sexköparna och andra som framstället dem som grupp tillämpats. Att citat används skapar en mer rättvis och äkta bild av den mediala debatten kring sexköpare.

Etiska reflektioner

Forskning ska bedrivas etiskt rätt för att utveckla förbättringar inom samhällets olika områden. Därför finns det vissa etiska kodexar, vilket är en samling regler för hur forskaren ska agera etiskt gentemot deltagare i studier. Två viktiga krav inom forskning är

forskningskravet och individskyddskravet. Forskningskravet innebär att forskningen ska

bedrivas framåt på ett etiskt motiverat sätt. Individskyddskravet innebär att studiens deltagare ska skyddas från skada och kränkning (Vetenskapsrådet, 2017).

Enligt Bryman (2018) finns det fyra etiska principer som ska uppfyllas inom forskningen. Dessa är samtyckeskravet, informationskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Eftersom studien analyserat sekundärdata har alla etiska principer inte beaktats. Samtyckeskravet innebär att forskaren måste få ett samtycke från de personer som ska ingå i studien vad gäller deras deltagande (Bryman, 2018). Då studien har analyserat officiella dokument, i form av tidningsartiklar som redan är publicerade, krävs inget samtycke från de personer som uttalat sig i artiklarna. Vidare ska deltagarna i studien få information om studiens syfte för att informationskravet ska uppfyllas. Nyttjandekravet innebär att den information som har samlats in om de deltagande personer endast ska användas för studiens ändamål (Bryman, 2018). I studien finns inget behov av att tillämpa informationskravet och nyttjandekravet eftersom studien bygger på sekundärdata i form av redan publicerade tidningsartiklar.

Konfidentialitetskravet ska uppfyllas genom att uppgifter om deltagarna anonymiseras och

materialet ska hanteras med konfidentialitet (Bryman, 2018). I studien har flertalet personuppgifter anonymiserats då dessa inte har en relevans för studiens syfte. Paolo Robertos avslöjade sexköp var startskottet för artikelsökningen. Därmed har hans namn inte anonymiserats eftersom det var hans avslöjade sexköp som på nytt tog upp debatten kring prostitution och sexköpare. Trots att andra personuppgifter anonymiserats går det inte att garantera konfidentialitetskravet fullt ut eftersom hänvisning till artiklarna görs i

Bilaga 1. I bilagan återfinns ursprungskällan där vissa personuppgifter förekommer.

Resultat

Genom analys av de 25 valda artiklarna från Aftonbladet, Dagens Nyheter, Expressen och Svenska Dagbladet framträdde fem diskurser om sexköpare. De fem diskurserna är “Den våldsamma mannen”, “Den otillfredsställda mannen”, “Den kända, framgångsrika och mäktiga mannen”, “Mannen alla tar avstånd från” och “Den ångerfyllda mannen med rädsla för skam”. Dessa fem diskurser återspeglar den radikalfeministiska inriktning som i korta drag innebär att prostitution ses som ett farligt yrke där den prostituerade är ett offer som utsätts för mäns våld, sexuella övergrepp och förnedring (Anderson, 2002). De fem diskurserna om sexköpare reproduceras genom att prostituerade, politiker, representanter

för myndigheter, personer från organisationer som arbetar med prostitution, journalisterna samt sexköparna själva kommer till tals i media.

Den analys som här presenteras utgår från en foucauldiansk diskursanalys vilket innebär att det underförstådda, subjektspositioner, utestängningsprocedurer och det som görs illegitimt har analyserats i tidningsartiklarna (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). För att få fram det underförstådda har både explicita och implicita uttalanden i artiklarna analyserats. Subjektpositionering har analyserats utifrån hur sexköparna omtalas och framställs och utestängningsprocedurer genom analys av det som trängs undan och görs illegitimt.

Samtliga tidningsartiklar beskriver sexköparna som en man, trots att statistik visar att det även finns kvinnor som köper sex (Priebe & Svedin, 2012). Det speglar ett förgivettagande om att sexköparen både explicit och implicit förutsätts vara en man. I jämförelse med den sexköpande mannen framställs den prostituerade genomgående som kvinna i de analyserade tidningsartiklarna. Vilket även det visar på ett förgivettagande om att den prostituerade både explicit och implicit förutsätts vara en kvinna, trots att statistiken visar att även män fått betalt för sexuella tjänster (Länsstyrelsen Stockholm, 2015). Dessa beskrivningar av sexköpare och prostituerade skapar subjektpositioneringar av sexköparen som man och den prostituerade som kvinna. Då studien syftar att analysera hur sexköpare framställs i dags- och kvällspress återspeglas subjektspositionen av sexköparen som en man genomgående i de framträdande diskurserna.

Diskurserna kommer exemplifieras med citat från det analyserade materialet. Samtliga artiklar ligger till grund för analysen men alla citeras inte.

Den våldsamma mannen

Diskursen ”Den våldsamma mannen” speglar att sexköpare framställs som våldsam på olika sätt i de analyserade artiklarna. Ordet våld och närliggande begrepp som exempelvis våldtäkt och övergrepp är återkommande inslag när diskursen ”Den våldsamma mannen” reproduceras. Ofta beskrivs sexköpare som våldsamma genom både psykiskt och fysiskt våld där sexköparen inte tar hänsyn till den prostituerades vilja och samtycke. Diskursen ”Den våldsamma mannen” framkommer både uttryckligen och underförstått i de analyserade artiklarna.

I SvD 5 framkommer det att regeringen vill ta fram förslag för hur straffskalan vid sexköp ska förändras. I nuläget kan sexköp ge böter, något som regeringen vill ta bort och ersätta med fängelsestraff. I ett utdrag citeras jämställdhetsministern, där hen beskriver en av de bakomliggande orsakerna till regeringens hållning: “Det här handlar ju om kvinnor som ibland utsätts för övergrepp och våldtäkter flera gånger om dagen. . .”. Explicit används ordet våldtäkt och övergrepp för att beskriva det våld som prostituerade kan utsättas för i samband med att de säljer sex. I uttalandet kopplas sexköp samman med våld, och utan att sexköparna nämns överhuvudtaget så förutsätts det att de brukar våld i samband med sexköp. Jämställdhetsministerns uttalande beskriver våldet på ett abstrakt och övergripande sätt. Det är först när de prostituerade själva kommer till tals som våldet beskrivs i mer detalj, vilket uttrycks i ett utdrag från Expressen 5 där en prostituerad citeras:

De jag träffar vill utöva våld. Det kan handla om att jag ska ligga bunden, att de vill slå mig med hårda rep och pinnar eller strypa mig till dess att jag tappar medvetandet. Många har udda fetischer, som att kissa på mig eller gå på porrbiograf och tillsammans med andra män förgripa sig på mig. I de lägena kan de vara så många att jag inte kan göra något åt det, säger hon.

I citatet beskrivs det i detalj hur våldet kan ta sig uttryck. Den prostituerade kvinnan uttrycker explicit att de män som hon träffar vill utöva våld. I citatet exemplifieras även de olika typer av övergrepp och sätt som männen kan vara våldsamma på. Samtliga våldshandlingar som beskrivs i citatet kan förstås som både fysiskt och psykiskt våld för den prostituerade. Att den prostituerade förklarar att “de kan vara så många att jag inte kan göra något åt det” kan implicit förstås som ett övergrepp eftersom den prostituerade inte har något val, utan måste gå med på det männen vill eftersom hon är i underläge i en sådan situation.

Vidare beskrivs sexköparna som så våldsamma att de prostituerade kvinnorna har anledning att känna fara för sitt liv. I ett utdrag från Expressen 5 skriver en journalist följande om en kvinna inom prostitution som hen har intervjuat: “Männen hon träffar är så våldsamma att hon bedömer att hon kommer att dö om hon inte får stopp på den onda spiralen”. Metaforen “den onda spiralen” används här för att förtydliga svårigheterna med att ta sig ur prostitutionen. En annan prostituerad berättar i DN 3 att sexköparna vill betala pengar för att kunna begå ett övergrepp: ”De ville köpa sig rätten till ett övergrepp.”. Citatet visar på ytterligare ett uttryck för hur våldet framställs i artiklarna genom

användandet av ordet ”övergrepp”. När prostituerade kvinnor kommer till tals om sin syn på de män som köper sex beskrivs de i termer av utövare av olika former av våld och övergrepp.

I ett annat utdrag från DN 3, kommer den prostituerade till tals när hon framställer sexköparna följande: “Många av dem såg sig själva som offer. Att de hade dåliga äktenskap och att de inte fick den typen av sex de ville ha av sin fru, till exempel våldsamt sex”. I citatet framkommer det att männen har förmedlat en bild av sig själva som offer när de inte får utlopp för det sex de vill ha. Explicit framgår det att det är våldsamt sex som sexköparna vill ha. Det reproducerar diskursen om “Den våldsamma mannen”. Vidare i DN 3 exemplifierar den prostituerade det våld som sexköpare kan utföra som mer än endast fysiskt våld. I utdraget står följande: “. . .att någon försökte slita av sig kondomen eller vill ha med en kompis för gruppsex utan att vi kommit överens om det”. Uttryckligen beskrivs det att sexköpare kan bjuda in fler personer för att ha gruppsex utan ett samtycke från den prostituerade. I citatet underförstås att det tidigare funnits en överenskommelse om att bära kondom, och när sexköparen ”försöker slita av sig kondomen” är det ett exempel på hur mannen försöker frångå överenskommelsen. Handlingarna och överträdelserna av överenskommelsen kan förstås som att sexköparen utsätter kvinnan för ett övergrepp, och tar sig makten att strunta i kvinnans samtycke och vad de kommit överens om.

I de analyserade tidningsartiklarna framställs sexköpare som våldsamma och många gånger som att de ägnar sig åt väldigt grovt våld, både fysiskt och psykiskt gentemot den sexsäljande kvinnan. Det gör att motsatsen, de sexköpare som inte använder våld i köpet av sex stängs ute. Utestängningsproceduren bidrar till att diskursen om ”Den våldsamma mannen” görs legitim i media. Framställningen av sexköpare på detta sätt och utestängningen av en sexköpare som inte brukar våld, skapar en subjektpositionering av sexköpare som våldsamma. Subjektpositioneringen skapas av de prostituerade, poliser, politiker och journalister som kommer till tals i artiklarna. Att sexköparna inte kommer till tals kan bero på att sexköp är en brottslig handling där media inte vill ge sexköparna en plats att uttala sig och få sin röst hörd.

Den otillfredsställda mannen

En diskurs om sexköparen som identifierats i de analyserade artiklarna är ”Den otillfredsställda mannen”. I de analyserade artiklarna framställs sexköparen som

otillfredsställd i sitt sexliv. Det exemplifieras av en prostituerad som beskriver anledningen till att sexköpare köper sex. I DN 4 beskriver en prostituerad varför de män hon träffar köper sex: ”De kunde säga att deras fru var sjuk på något vis eller att hon inte ställde upp på vissa saker. Eller att de hade något udda önskemål som växt fram under äktenskapet och som de inte vågade lägga fram”. Även i ett utdrag från SvD 4 förklarar en tidigare prostituerad varför männen köper sex på följande sätt: “De tror att de kan göra allt möjligt med kvinnan. Med sina flickvänner och fruar kan de inte göra allt de vill, så i stället betalar de för att få göra som de vill”. I citat som dessa framställs sexköparnas begär som otillfredsställda av samlivet med deras ”vanliga” partner och att det är på grund av sina otillfredsställda begär som de söker sig till prostituerade.

I ett annat utdrag från Expressen 5 beskriver en annan tidigare prostituerad uttryckligen varför män köper sex: ”Det handlar. . .om att få leva ut fantasier. . .”. Implicit kan citatet förstås som att sexköparna har ett sexuellt begär, en ”fantasi” som den vill leva ut genom att köpa sex. De prostituerade kvinnornas uttalanden reproducerar bilden av sexköpare som män drivna av sexuella drifter till följd av att de är sexuellt otillfredsställda.

Diskursen om “Den otillfredsställda mannen” tycks även i viss mån reproduceras av sexköparna själva. I ett utdrag från DN 6 beskriver en polis hur sexköparna som de har varit i kontakt med ofta utrycker att de tycker synd om sig själva när de inte får utlopp för sina sexuella begär: “Det slående är männens självömkan, menar hon. Männen tycker att det är synd om dem, som inte får sex eller inte får det sex som de vill ha av sin partner”. Uttalandet bygger på polisens förmedlade erfarenheter, men synliggör även att sexköpande män kan förmedla att de tycker synd om sig själva när de inte får utlopp för sina sexuella begär. Implicit synliggör det att även männen själva ser sig som sexuellt otillfredsställda. En sådan syn möjliggör att de kan tycka synd om sig själva då de inte blir tillfredsställda av sin partner. Utifrån polisens uttalande beskriver männen själva diskursen “Den otillfredsställda mannen” utan att explicit använda dessa ord.

Framställning av sexköparen som en man vars behov behöver tillfredsställas synliggörs i ett utdrag från Aftonbladet 3, där en kriminalinspektör som arbetar mot prostitution berättar att:

Det de har gemensamt är att de sätter sin egen sexualitet och egna behov framförallt. Detta är en grupp som många gånger inte ens skulle snatta en