• No results found

Införandet av det tredje penningtvättsdirektivet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Införandet av det tredje penningtvättsdirektivet"

Copied!
47
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Mälardalens Högskola, Eskilstuna

Akademin för hållbar samhälls- och teknikutveckling Kandidatuppsats i ekonomistyrning VT 2009

Datum för slutseminarium: 2009-05-28

Införandet av det tredje

penningtvättsdirektivet

Författare: Malin Ståhl 841125 Handledare: Kent Trosander Emma ton 830902

(2)

Mälardalens Högskola 2009-05-28 Kandidatuppsats i ekonomistyrning

Sammanfattning

Bakgrund och problem: Den 15 mars 2009 infördes det tredje penningtvättsdirektivet, vilket innebär en striktare lagstiftning i bekämpningen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Direktivet utgår från en riskbaserad utgångspunkt som innebär att resurserna ska användas där behoven finns. Det läggs ett större ansvar än tidigare på finansiella företag och andra verksamhetsutövare som bland annat måste skaffa sig en större kundkännedom än tidigare. Det har dock visat sig att direktivet i vissa fall saknar precision och klarhet, vilket skapar en osäkerhet hos de som omfattas av lagen.

Syfte: Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka konsekvenser det tredje penningtvättsdirektivet kommer medföra på bankers kundrelationer samt hur de bankanställdas arbetsuppgifter kommer påverkas. Dessutom vill författarna undersöka hur omfattningen av penningtvätt kommer påverkas samt klargöra om det finns några oklarheter kring hur tillämpningen ser ut i banker.

Metod: Författarna har använt sig av en kvalitativ metod där empirin har samlats in genom personliga intervjuer, telefonintervjuer samt svar via e-post.

Resultat och slutsatser: Majoriteten av respondenterna ser det tredje penningtvättsdirektivet som något positivt som ska skydda både bankerna själva och deras kunder. Det har dock visat sig att bankerna anser vissa delar som både otydliga och meningslösa eftersom de inte får de redskap som krävs för att fullfölja arbetet. Bankernas kunder kommer utsättas för fler och mer personliga frågor än tidigare, vilket har lett till att de i vissa fall upplever obehag. Eftersom även bankernas anställda kommer påverkas av de nya rutinerna och måste handskas med irriterade kunder, är det viktigt att de får genomgå bra interna utbildningar. Författarna har upptäckt vissa brister i utbildningarna, då de anställda inte är medvetna om att de personligen kan dömas till böter ifall de inte lever upp till regelverket.

Framtida studier: Ett förslag för framtida studier är att efter en tid undersöka om direktivet har fått den effekt som lagstiftningen syftar till, det vill säga undersöka om omfattningen av penningtvätt har minskat.

Nyckelord: Riskbaserad utgångspunkt, tredje penningtvättsdirektivet, agentteori, politically exposed persons

(3)

Abstract

Background and problem: In March 15, 2009, the third piece of money laundering directive was introduced which mean a more strict legislation in control against money laundering and terrorist financing. The directive is based on a risk based point of view which means that the resources should be used where the needs are. The responsibility for financial companies and other parts are bigger then before which means that they have to get a more extensive

customer knowledge etc. It has however been appeared that the directive in some cases lack of precision and clarity which creates an insecurity among those who are included by the law. Purpose: The purpose of this paper is to examine which consequences the third piece of money laundering will bring on the banks customer relationships and how the employees work assignments at the banks will be affected. The authors also want to examine how the extension of money laundering will be affected and clarify if there is any indistinctness about how the application looks around the banks.

Method: The authors choose to use a qualitative method and the empiric material has been collected through personal meetings, telephone interviews and through e-mail answers.

Conclusion: The majority sees the third piece of money laundering directive as something positive which will protect both the banks and their customers. Although it has been showed that the banks think that some parts of the directive is both unclear and meaningless since they don’t get the tools which are required to complete the work. The customers of the banks will be exposed for more and personal questions then before which has led to that the customers in some cases feel insulted. Since also the employees of the banks will be affected of the new routines and have to deal with irritated customers, it is important that they will experience good internal education. The authors have discovered some lack in these educations since the employees aren’t aware of that they personally can be judged to fines if they don’t live up to the legislation.

Future studies: A proposal for future studies is to after a time examine if the directive has got the effect that the legislation aims to, videlicet examine if the extent of money laundering has been reduced.

Keyword: Risk based point of view, the third piece of money laundering directive, agency theory, and politically exposed persons

(4)

Mälardalens Högskola 2009-05-28 Kandidatuppsats i ekonomistyrning

Förord

Vi skulle vilja tacka vår handledare Kent Trosander samt våra opponenters värdefulla kommentarer och åsikter som vi har tagit till oss för att kunna genomföra arbetet.

Vi vill även tacka alla våra respondenter som har tagit sig tid och visat ett intresse för vårt arbete.

Tack!

(5)

Mälardalens Högskola 2009-05-28 Kandidatuppsats i ekonomistyrning

Innehåll

1. Inledning...1 1.1 Bakgrund...1 1.2 Problemdiskussion...2 1.3 Problemformulering...3 1.4 Syfte...3 1.5 Avgränsningar...4 1.6 Målgrupp...4 2. Metod...5 2.1 Val av metod...5 2.2 Tillvägagångssätt...6 2.3 Datainsamling...6 2.3.1 Primärdata...6 2.3.2 Val av intervju...7 2.3.3 Urval...7 2.3.4 Genomförande av intervjuer...8 2.3.5 Sekundärdata...9 2.3.6 Källkritik...9 2.3.7 Metodkritik...9

2.3.8 Reliabilitet och validitet...9

3. Teoretisk referensram...11

3.1 Penningtvätt...11

3.2 Myndigheter...12

3.3 Tredje penningtvättsdirektivet...13

3.4 Regler för berörda företag...14

3.5 Förändringar i samband med det nya direktivet...15

3.6 Fördelar och nackdelar med ett riskbaserat utgångssätt...17

3.7 Agentteori (Agency theory)...17

4. Empiri...20

(6)

4.2 Insamlad empiri...21

4.2.1 Omfattningen av penningtvätt...21

4.2.2 Bankernas mottagande av det tredje penningtvättsdirektivet...21

4.2.3 Bankernas ansvar...22

4.2.4 Kundrelationerna...23

4.2.5 De anställda...25

4.2.6 Transaktionens syfte och art...26

4.2.7 Meddelandeförbudet...26

4.2.8 Politically exposed persons (PEP)...26

4.2.9 Verklig huvudman...27

5. Analys...28

6. Slutsats...32

6.1 Slutsatser...32

6.2 Författarnas egna reflektioner...33

6.3 Förslag till framtida studier...33

Källförteckning...34

Bilaga 1 – Intervjufrågor Finansinspektionen...38

Bilaga 2 Intervjufrågor – Svenska Bankföreningen...39

Bilaga 3 Intervjufrågor – Sparbanken Finn, Nordea, Skandiabanken...40

(7)

Mälardalens Högskola 2009-05-28 Kandidatuppsats i ekonomistyrning

1. Inledning

I detta inledande kapitel beskrivs först bakgrunden och därefter ges en problemdiskussion som slutligen mynnar ut till en problemformulering, syfte, avgränsningar och målgrupp.

1.1 Bakgrund

Penningtvätt innebär att någon försöker få pengar som kommer från brottslig verksamhet att förvandlas till öppna tillgångar. Det är en nationell företeelse och kan även ske över nationsgränserna. Genom att utnyttja det finansiella systemet kan den som vill ”tvätta” pengar göra det svårare att spåra pengarnas brottsliga ursprung (fondbolagen.se). Det är svårt att beräkna omfattningen av penningtvätt, men enligt Finansinspektionen är det en vanlig uppfattning att det omfattar två till fem procent av världens bruttonationalprodukt (fi.se). För att tilltron till det finansiella systemet ska kunna upprätthållas är det viktigt att den finansiella marknaden är stabil och säker. Flöden av svarta pengar genom betalsystemen kan skada stabiliteten och tilltron till det finansiella systemet. År 1989 bildades ett internationellt organ mot penningtvätt, Financial Action Task Force, FATF och Sverige har varit delaktiga sedan starten. De länder som är medlemmar i FATF måste tillämpa organisationens direktiv i respektive lands lagstiftning. Direktivet är införlivat i svensk lag genom den så kallade penningtvättslagen (Finansdepartementet, 2008).

År 1991 antogs det första direktivet av FATF om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet användes för tvättning av pengar. Penningtvätt förutsätter att ett annat brott har begåtts, ett så kallat förbrott, vilket genererat en vinst som ska skall döljas. I det första direktivet var åtgärderna främst riktade mot penningtvätt som en följd av narkotikabrott. Direktivet omfattade kreditinstitut och finansiella institut som de definierades i direktivet. De ålades en skyldighet att kontrollera sina kunders identitet och att anmäla alla förhållanden som kunde tyda på penningtvätt till myndigheter. De finansiella företagen skulle även bevara handlingar och uppgifter från identitetskontrollen. Krav fanns också på att misstänksamma transaktioner inte fick genomföras och att verksamhetsutövarna skulle införa rutiner för att hindra att den egna verksamheten utnyttjades för penningtvätt. De anställda skulle få information och utbildning i frågor som rör transaktioner av medel som härrör från brott. Detta infördes i svensk lag år 1993 (SOU 2007:23, 2007).

År 2001 beslutades om ändringar i direktivet, vilket ledde till att även vissa verksamheter utanför den finansiella sektorn skulle omfattas av direktivet. Det var till exempel revisorer, skatterådgivare, fastighetsmäklare, kasinoverksamheter med flera. Förbrotten utökades till att omfatta andra brott än narkotikabrott. Direktivet genomfördes i svensk lagstiftning 1 januari 2005. År 2003 reviderades FATF:s direktiv till att även omfatta finansiering av terrorism. Revidering var en följd av händelseutvecklingen den 11 september 2001 (ibid).

(8)

Finansiering av terrorism är att ekonomiskt stödja terrorism. Det innebär inte enbart att lämna direkta bidrag till terrorism utan även att samla in, tillhandahålla eller ta emot pengar och andra tillgångar som ska finansiera terrorism (fi.se).

I september 2005 gjorde FATF en utvärdering av Sveriges arbete mot penningtvätt. I utredningen fastslogs att Sverige måste ses som ett relativt säkert land och inget stort center för penningtvätt. Sverige ses dock som ett utvecklat finansiellt center, vilket gör landet sårbart för penningtvätt. FATF ansåg att den svenska lagen mot penningtvätt överlag är relativt omfattande, men att det fanns brister i dess effektivitet eftersom straffet för penningtvätt är lågt och antalet fällande domar är få. Det konstaterades att mer komplexa penningtvättstekniker som till exempel bankkort kopplade till bankkonton utomlands ökar i Sverige (Summary of the third mutual evaluation/detailed assessment report anti-money laundering and combating the financing of terrorism, Sweden 2007).

FATF ifrågasatte vid utvärderingen av Sveriges behandling av kreditkortsföretag och varför inte de omfattades av den svenska lagen. Andra punkter som FATF kritiserade var att icke-finansiella företag inte stod under någon ansvarig tillsynsmyndighet. Dessutom ansåg FATF att Finanspolisen och Finansinspektionen har avsatt för lite resurser till penningtvättsfrågor. Rapportens slutsats var att Sveriges regelverk mot penningtvätt ansågs vara ganska omfattande, men att det fanns behov av ytterligare förbättringar (ibid).

För att kunna åstadkomma en effektiv bekämpning av penningtvätt måste regleringen förnyas när de gamla reglerna inte längre är uppdaterade och effektiva. Som en följd infördes den 15 mars 2009 ett ytterligare direktiv om penningtvätt i den svenska lagstiftningen, det tredje penningtvättsdirektivet. Grundlinjerna från den ursprungliga penningtvättslagen kvarstår. Det nya direktivet har en riskbaserad utgångspunkt, vilket innebär att riskerna skiljer sig åt mellan olika länder, kunder och verksamhetsområden samt att förändringar i olika hänseenden kan ske över tiden. Tanken är att resurserna ska användas där behoven finns. De aktörer som omfattas av direktivet ska ha tillräckliga rutiner och kunskap för att kunna bedöma om en situation innebär en risk för penningtvätt för att sedan kunna agera därefter. Direktivet bygger som tidigare versioner på identitetskontroll samt gransknings- och rapporteringsskyldighet som åligger vissa verksamhetsutövare, främst inom den finansiella sektorn. Kraven har funnits reglerade i lag även i tidigare direktiv, men i och med den nya lagen skärps reglerna ytterligare (Prop. 2008/09:70, 2008). Direktivet har, som ovan nämnts, en riskbaserad utgångspunkt, vilket innebär att situationer som till sin natur kan innebära hög risk för penningtvätt ska omfattas av mer utvidgade åtgärder. Det kan till exempel röra sig om situationer där kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering (Balans nr 11, 2008). FATF anser även att det är av stor vikt att försöka förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för att finansiera terroristverksamhet. Genom det nya direktivet skärps även reglerna kring tillämpningsområdet ytterligare. Det innebär att samma regler som används för att bekämpa penningtvätt även ska tillämpas för att förhindra finansiering av terrorism (Prop. 2008/09:70, 2008).

(9)

Finansinspektionen uppger att penningtvätt svarar för två till fem procent av världens bruttonationalprodukt, vilket indikerar att det är ett stort problem. Införandet av det tredje penningtvättsdirektivet har i syfte att motverka penningtvätt och terrorism. Det nya direktivet utgår ifrån en riskbaserad utgångspunkt som innebär en striktare lagstiftning (fi.se). I och med att regelverken blir striktare lägger ländernas regeringar allt större ansvar på finansinstitut och övriga verksamhetsutövare. Flertalet gånger har det dock visat sig att de nya regelverken saknar precision och klarhet kring vissa regler och vilka åtgärder som bör vidtas vid komplicerade händelser (Mountain, 2005). Myndigheter och lagstiftare lägger ett stort ansvar på de finansiella företagen att upptäcka misstänkta penningtvättstransaktioner. Det har till och med hävdats att ländernas regeringar har förlorat kampen mot ekonomisk brottslighet och att det nu är upp till de finansiella företagen och övriga verksamhetsutövare att lösa deras problem. För att ett riskbaserat tillvägagångssätt ska kunna skydda länderna mot penningtvätt på bästa möjliga sätt krävs att staten, myndigheter och de finansiella företagen samarbetar. Det kan tyckas lätt för lagstiftare och myndigheter att skapa regler och riktlinjer som de finansiella företagen är skyldiga att följa, men för dem som enligt lag måste följa regelverket kan frågan uppstå hur det egentligen ska göras. Företagen måste investera mycket pengar på anställdas utbildningar, system och träning för att upptäcka penningtvätt som äger rum inom organisationerna. Dock finns det inget system i världen som kan skydda en organisation till hundra procent mot penningtvätt utan företagen kan endast göra sitt yttersta för att se till att penningtvätt inte äger rum (Jos de Wit, 2007).

Som nämndes ovan innebär det tredje penningtvättsdirektivet en striktare lagstiftning som leder till ytterligare ansvar för verksamhetsutövarna i kampen mot penningtvätt. Det har dock visat sig att det finns vissa oklarheter kring hur det nya direktivet egentligen ska tillämpas. Författarna är därför intresserade av att undersöka ifall bestämmelserna i lagen kommer i konflikt med hur direktivet faktiskt borde tillämpas i verkligheten. Författarna är även intresserade av vilka konsekvenser direktivet tros medföra i verksamheternas arbete. Det är särskilt intressant att undersöka om/hur de nya bestämmelserna påverkar företagens kundkontakter samt de anställdas arbetsuppgifter.

1.3 Problemformulering

Hur bemöter finansiella företag och myndigheter den skärpta lagstiftningen och vilka åsikter finns kring detta?

Finns det några oklarheter kring hur direktivet ska tillämpas i praktiken?

1.4 Syfte

Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka konsekvenser det tredje penningtvättsdirektivet kommer medföra på bankers kundrelationer samt hur de bankanställdas arbetsuppgifter kommer påverkas. Dessutom vill författarna undersöka hur omfattningen av penningtvätt kommer påverkas samt klargöra om det finns några oklarheter kring hur tillämpningen ser ut i banker.

(10)

1.5 Avgränsningar

Direktivet omfattar vissa finansiella och icke-finansiella företag. Författarna har valt att avgränsa sig endast till banker inom den finansiella sektorn. Det tredje penningtvättsdirektivet är införlivat i svensk lag genom penningtvättslagen som numera även omfattar finansiering av terrorism. Författarna har valt att endast fokusera på penningtvätt och utesluter därmed finansiering av terrorism i denna studie.

1.6 Målgrupp

Arbetet är skrivet först och främst för intressenter som påverkas av det tredje penningtvättsdirektivet. Hit inräknas bland annat banker och dess kunder som vill få en större förståelse om den nya lagen. Arbetet är även intressant för dem som arbetar med att utforma förordningar och regelverk i ämnet. Dessutom är arbetet intressant för studenter som ska skriva om liknande eller om samma ämne ur ett annat perspektiv.

(11)

2. Metod

I detta kapitel beskrivs vilket tillvägagångssätt arbetet är byggt på och vilken metod arbetet utgår ifrån. Därefter presenteras de företag och respondenter som har valts ut. Slutligen förklaras hur insamling av data har gått till samt en diskussion om trovärdigheten och källkritik i uppsatsen.

2.1 Val av metod

Valet av metod beror på syftet med studien; om det är att mäta eller värdera informationen numeriskt är den kvantitativa metoden mest lämplig. Är syftet istället att skapa en djupare förståelse för ett specifikt ämne, situation eller händelse är den kvalitativa metoden bättre (Björklund & Paulsson, 2003).

Den kvantitativa metoden har för avsikt att beskriva och förklara medan den kvalitativa metoden avser att förklara och skapa en djupare förståelse. Kvalitativa undersökningar kännetecknas av flexibilitet där upplägget för undersökningens genomförande måste kunna ändras. Det kan till exempel röra sig om vissa frågeställningar som glömts bort eller formulerats fel. De kvantitativa metoderna kännetecknas av strukturering, vilket innebär att när väl problemformuleringen klarats av är också planen för undersökningens fortsättning gjord. Denna plan ska följas under insamlandet av information. Ny kunskap som kommer fram under arbetets gång får inte leda till ändringar i undersökningens upplägg och planering (Holme & Solvang, 1997).

Syftet med studien är att undersöka hur finansiella företag och myndigheter bemöter det nya direktivet. Därför valdes en kvalitativ metod eftersom författarna vill skapa en djupare förståelse, och inte att omvandla informationen till siffror. Ytterligare en anledning till att den kvalitativa metoden valdes var att ämnet är så pass nytt. Det innebär att uppsatsens upplägg, problemformulering med mera måste kunna ändras när författarna erhåller ytterligare information.

Författarna valde även den kvalitativa metoden på grund av att de vill skapa en ökad förståelse kring ämnet och den kvalitativa metoden sägs vara teorigenererande snarare än teoribeläggande. Vid kvalitativ forskning finns det ofta en teoretisk bakgrund, men ett av de viktigaste syftena med denna typ av forskning är att undersöka ett nytt område eller göra det på ett nytt sätt. Om studien utgår ifrån ett allt för teoristyrt angreppssätt kan det vara ett hinder snarare än en tillgång. Vid kvalitativ forskning måste man vara öppen för det oväntade och låta detta komma till tals (Widerberg, 2002).

(12)

2.2 Tillvägagångssätt

Det finns olika sätt att få fram kunskap kring det ämne som ska undersökas. Det brukar göras en indelning i deduktivt respektive induktivt tillvägagångssätt (Artsberg, 2005).

”Den deduktiva metoden har sin utgångspunkt i befintlig teori och syftet är att testa denna för att kunna förstärka, omkullkasta eller utveckla teorin. Den induktiva metoden har istället sin utgångspunkt i empirin och syftet är att bygga upp en ny teori, det vill säga ny kunskap” (Artsberg, 2005, sid 31).

Vid en deduktiv metod förutspår forskaren ett visst förhållande eller tolkar konkreta händelser utifrån en fast förståelseram för att sedan kunna dra deduktiva slutsatser. Forskaren vill skapa en logisk struktur mellan det som ska förklaras och själva förklaringen. Vetenskapligt accepterat blir det först när det har verifierats med en empiriskt motsvarande verklighet. Vid en induktiv metod gör istället forskaren en rad enskilda observationer och drar sedan slutsatser utifrån observationerna. Induktion är således en process där forskaren med olika hjälpmedel (ögon, öron, mikroskop med mera) samlar in fakta för att därefter kunna dra en slutsats utifrån det (Andersen, 1994).

Då författarna valt en forskningsfråga som rör ett så pass nytt ämne fanns det begränsad teori att tillgå. Studiens empiriska undersökning utgick från befintliga lagar och regler och författarna vill försöka utöka den redan befintliga teorin. Eftersom uppsatsen bygger på en fast förståelseram tillämpas en deduktiv ansats. Det innebär att den befintliga teorin ska försöka utökas genom empiriska undersökningar.

2.3 Datainsamling

Det finns två olika informationskällor, primärdata och sekundärdata. Primärdata är information insamlad för arbetets aktuella syfte och kan bestå av till exempel intervjuer, enkäter, observationsstudier och experiment. Sekundärdata består av litteratur och information som har tagits fram av andra i ett annat syfte men som kan vara relevant för arbetets ämne (Björklund och Paulsson, 2003).

2.3.1 Primärdata

Författarna har valt att intervjua personer som är insatta i ämnet för att skapa en större förståelse för vad det tredje penningtvättsdirektivet innebär och vilka konsekvenser det tros medföra. Primärdata har samlats in genom personliga intervjuer, telefonintervjuer samt frågor via e-post.

Intervjuer ger tillgång till information som är av direkt relevans för studiens syfte. De ger en möjlighet till ökad kunskap eftersom frågorna kan anpassas till varje individuell respondent (Björklund & Paulsson, 2003).

(13)

Författarna har valt att använda sig av semistrukturerade intervjuer. Det innebär att ämnesfrågorna är bestämda före intervjuerna, men det kan förekomma vissa omformuleringar på frågorna för att passa respektive respondent. Beroende på respondenternas svar och reaktion kan följdfrågor ställas allt eftersom svaren behöver utvecklas (Björklund & Paulsson, 2003).

2.3.2 Val av intervju

Personliga intervjuer har fördelen att de ger en möjlighet att ställa relativt komplicerade frågor. Om det skulle uppstå oklarheter kring frågorna kan de redas ut för att få ett komplett svar som möjligt. Dessutom kan intervjuaren använda sig av visuella hjälpmedel såsom bilder, diagram med mera för att förtydliga en fråga. En av nackdelarna med denna typ av intervjuer är att intervjuaren skapar en social situation, vilket kan resultera i respondenten i vissa fall säger vad denne tror att intervjuaren vill höra (McBurney & White, 2007).

Personliga intervjuer ger fördelen att det även finns möjlighet att tolka andra signaler hos respondenten som exempelvis kroppsspråk. En av nackdelarna med denna typ av intervju är att de kan vara tidskrävande och kostsamma på grund av resor. (Björklund & Paulsson, 2003) Författarna har under arbetes gång även utfört telefonintervjuer, eftersom inte alla respondenter hade möjlighet för ett personligt möte. Telefonintervjuer kan medföra fördelar som till exempel att författarna inte begränsas av långa avstånd till respondenten. Det är inte lika tidskrävande och kostsamt som personliga intervjuer. Intervjuerna måste dock vara relativt korta så att respondenten ska kunna fullfölja hela intervjun. Dessutom är det svårare att ställa komplicerade frågor eftersom det inte finns samma möjlighet som vid personliga intervjuer att utveckla och använda sig av visuella hjälpmedel (McBurney & White, 2007). Författarna anser att en nackdel med telefonintervjuer är att författarna inte kan observera respondenten i samband med frågorna eller den miljön de befinner sig i.

På grund av tidsbrist har vissa respondenter endast kunnat svara på frågorna via e-post. Tillvägagångssätt har fördelen att respondenten kan svara när denne helst önskar. Dessutom är det ett kostnadseffektivt tillvägagångssätt, och risken för att respondenten svarar som denne tror att intervjuaren vill är betydligt lägre än vid personliga och telefonintervjuer. Nackdelarna med frågor via e-post är att det inte är lämpligt att ställa för komplicerade frågor, eftersom intervjuaren inte kan förtydliga dem vid missförstånd. Det kan dessutom vara svårt att avgöra hur seriös respondentens inställning till att svara på frågorna var (McBurney & White, 2007).

2.3.3 Urval

Författarna valde att avgränsa sig till banker – en i kategorin finansiella företag som berörs av den nya lagändringen. För att få bästa möjliga information vände sig författarna till den Svenska Bankföreningen som representerar bankerna i Sverige. På så sätt inhämtades generell information om hur banker runtom i Sverige påverkas av den nya lagen. För att få en större inblick vände sig författarna även till flera specifika banker för att på så sätt kunna få en djupare förståelse och åsikter kring hur enskilda banker upplever förändringen. Författarnas önskemål var att kunna intervjua personer på både större och mindre banker i Sverige. Urvalet av de större bankerna gjordes genom att författarna kontaktade huvudkontoren för de största

(14)

bankerna i Stockholm. De banker som kontaktades var Swedbank, Handelsbanken, Nordea och Skandiabanken, men det var endast de två senare som var villiga att ställa upp på intervjuer. Författarna ville även göra en intervju med en mindre bank och valde därmed att intervjua Sparbanken Finn i Malmö. Det gav den stora fördelen att en av författarnas syster arbetar på banken och kunde ställa upp på en intervju samt hjälpa författarna att finna ytterligare en respondent på banken. Urvalet på Sparbanken Finn gjordes därmed genom ett bekvämlighetsurval från författarnas sida. Slutligen vände sig författarna till Finansinspektionen på grund av att de övervakar och ger ut kompletterande regler till finansiella företagen. Dess hemsida har till stor del använts i uppsatsens teoridel, varför författarna ansåg att en kompletterande intervju med Finansinspektionen skulle vara önskvärd. I tabellen nedan visas de respondenter som har deltagit i intervjuerna. Respondent A valde att vara anonym både till namn och till befattning.

2.3.4 Genomförande av intervjuer

Den första kontakten med respondenterna skedde genom telefon och kontakt med e-post för att därefter boka tid för personliga intervjuer/telefonintervjuer. Vid denna första kontakt berättade författarna vad syftet med studien var. Dessutom tillfrågade författarna respondenterna om intervjuerna kunde spelas in. Några dagar innan intervjuerna ägde rum skickade författarna via e-post ut frågorna till respondenterna. Syftet var att respondenterna skulle kunna förbereda sig inför intervjuerna och för att skapa en trygghet. Om frågorna skickas ut i förväg kan dock respondenternas spontanitet utebli, eftersom denne vet vilka frågor som ska ställas. Författarna såg dock inte detta som ett problem, eftersom frågorna mer kunde ses som ett diskussionsunderlag och det fanns möjlighet att ställa oväntade följdfrågor. Intervjuerna inleddes med att författarna åter informerade respondenterna att samtalen spelades in för att undvika framtida missförstånd. Med respondenternas godkännande spelades de personliga intervjuerna in med en diktafon och telefonintervjuerna spelades in med hjälp av mobiltelefonen. Därigenom kunde författarna lägga allt fokus på själva

(15)

intervjuerna och slippa anteckna. De personliga intervjuerna varade 40-60 minuter och ägde rum på respondenternas arbetsplatser. Telefonintervjuerna varade 20-40 minuter och utfördes från Mälardalens Högskolas lokaler.

2.3.5 Sekundärdata

För att kunna skapa en förståelse för ämnet har viss sekundärdata samlats in. Den största delen har författarna inhämtat ifrån internet på grund av att ämnet är nytt och antalet böcker kring ämnet är begränsat. Källorna har bland annat bestått av hemsidor, artiklar och olika rapporter. Författarna har även kunnat hämta både den tidigare penningtvättslagen samt den nya för att kunna göra en jämförelse och undersöka hur de olika lagarna skiljer sig åt.

Författarna har även använt sig av ett antal böcker som använts till att skapa en förståelse för penningtvättsbegreppet, agentteorin samt till uppsatsens metoddel.

2.3.6 Källkritik

Eftersom ämnet är så pass nytt har den teoretiska referensramen mestadels utvecklats utifrån diverse internetsidor i form av hemsidor, rapporter, lagar. Författarna anser inte att detta är någon nackdel eftersom källorna innehåller saklig information och inga spekulationer.

2.3.7 Metodkritik

Författarna är medvetna om att ett större antal respondenter eventuellt skulle varit önskvärt, men utifrån de intervjuer som gjorts har författarna ändå kunnat skapa en ökad förståelse för införandet av det tredje penningtvättsdirektivet. Intervjuer har gjorts med både de som utformar lagen samt de som omfattas av den. Författarna har gjort intervjuer med högt uppsatta personer inom Svenska Bankföreningen och Finansinspektionen som besitter stor kunskap inom ämnet. När det gäller de enskilda bankernas synvinklar anser författarna att det hade varit önskvärt att intervjua fler högre chefer inom bankerna men på grund av tidsbrist och svalt intresse från deras sida har det inte varit möjligt. Bankernas synpunkter och åsikter representeras därför främst av dess anställda och endast ett fåtal högre chefer/jurister. De anställda kunde trots allt bidra med mycket givande information. De kunde inte svara på den tekniska delen av det nya direktivet, det vill säga de är inte insatta i alla delar av den nya lagen. Författarna anser dock att Svenska Bankföreningen och Finansinspektionens synpunkter varit tillräckliga i detta avseende. De bankanställda har kunnat bidra med information om hur de personligen upplever den nya lagen samt hur de tror att bankernas kundrelationer påverkas vilket är en av de större delarna i uppsatsen som författarna är intresserade av.

En av respondenterna på Sparbanken Finn är släkt med en av författarna vilket skulle kunna minska trovärdigheten i uppsatsen. Författarna anser dock att intervjun med denna respondent genomfördes lika professionellt och opartiskt som de resterande. Intervjun genomfördes via telefon på respondentens arbetstid och var bokat i förväg, precis som för resterande respondenter.

2.3.8 Reliabilitet och validitet

Begreppet reliabilitet innebär att den insamlade informationen är pålitlig. En hög reliabilitet uppnås om olika och oberoende mätningar skulle ge samma eller ett snarlikt resultat. Detta

(16)

har en mycket mer central plats i kvantitativa undersökningar än i kvalitativa. Det beror på att vid kvalitativa undersökningar är syftet att skapa en djupare förståelse och den statistiska representativiteten ligger inte i fokus. Reliabiliteten bestäms av hur mätningarna utförs och hur noggranna vi är vid bearbetningen av informationen. Reliabiliteten kan främst ökas genom att forskarna är noggranna och uppmärksamma under hela forskningsprocessen (Holme & Solvang, 1997).

Förutom att informationen ska vara reliabel måste den även vara valid. Ett resultat visar hög validitet när man mäter hela det fenomen som var avsett att mätas och ingenting annat (Andersen, 1994). Validiteten är beroende av vad vi mäter och om informationen uppfyller författarnas syfte. Oftast är det svårare att erhålla valid information vid kvantitativa undersökningar än vid kvalitativa. Det beror på att vid kvalitativa undersökningar har forskaren en större närhet till det eller den som ska studeras. Men detta kan även innebära problem, eftersom forskaren kan uppleva situationer felaktigt eller misstolka information. Det kan även uppstå problem ifall respondenten svarar eller beter sig ett sätt som denne tror att forskaren förväntar sig (Holme & Solvang, 1997).

För att öka reliabiliteten och validiteten i uppsatsen har författarna valt att spela in de personliga intervjuerna samt telefonintervjuerna. Den insamlade informationen granskas på ett noggrannare sätt och risken för att missa väsentlig information minskar betydligt. Dessutom fick de tillfrågade respondenterna en möjlighet att kontrolläsa det sammanställda materialet för att undvika felciteringar och missförstånd. Frågorna konstruerades på ett sådant sätt att de inte kan anses vara ledande för att undvika att respondenterna svarar som de tror att författarna vill.

(17)

3. Teoretisk referensram

Detta kapitel inleds med en beskrivning av penningtvättsbegreppet. Vidare presenteras det tredje penningtvättsdirektivet samt berörda myndigheter. Avslutningsvis ges en beskrivning av agentteorin.

3.1 Penningtvätt

Penningtvätt innebär att någon/några genom olika transaktioner försöker få illegala pengar, det vill säga svarta pengar, att verka lagliga för att sedan kunna redovisa tillgångarna öppet. Penningtvättaren vill utnyttja banksystemet för att göra det svårare att spåra pengarnas ursprung (swedbank.se). Penningtvätt är en nödvändighet för att kriminella ska kunna använda sig av brottsvinsterna från de brott som de begår. Om penningtvätten motarbetas eller försvåras så förhindras och försvåras de kriminellas möjligheter att använda brottsvinsterna. I förlängningen kan det leda till ett minskat intresse för att bedriva ekonomisk brottslighet eller minskat intresse för unga att inleda en kriminell karriär (Anderson & Kangasvieri, 2008). Penningtvätt utförs ofta i tre steg:

1. Först förs de illegala medlen in i det finansiella systemet. Detta kan ske på olika sätt, till exempel genom att dela upp en stor summa pengar i mindre insättningar. I det skedet är det mest troligt att penningtvätt upptäcks.

2. Därefter brukar gärningsmannen flytta runt eller omvandla medlen för att dölja källan. Det kan röra sig om förflyttningar mellan konton eller köp av finansiella instrument. 3. Slutligen förs medlen tillbaka ut i den legala ekonomin genom investeringar i

exempelvis fastigheter, bilar och andra lyxartiklar (Graham, Bell & Elliott, 2003). För personer som utnyttjar systemet för penningtvätt skiljer sig risken att bli upptäckt mellan olika länder. Hos de med välutvecklade ekonomier och lagstiftning är risken att bli upptäckt större. Det innebär dock inte att de länderna anses vara mindre attraktiva för penningtvätt eftersom medlen där uppfattas som rena. Penningtvättaren vill blanda sina illegala medel med pengar som har tjänats på lagligt vis för att legitimera sina egna medel (ibid).

Det finns många olika metoder för att tvätta pengar. En vanlig form är att löner betalas ut svart vilket innebär att arbetsgivaren således inte betalar avgifter och skatt för sina anställda. Den största delen av penningtvättsanmälningar som inkommer till Finanspolisen kan relateras till svart arbetskraft. Det händer även att pengar från brottslig verksamhet passerar genom till synes vanliga företag inom till exempel restaurangbranschen (polisen.se).

Straffbestämmelser/Självtvätt

Till skillnad från många andra länder har Sverige valt att inte kriminalisera penningtvätt som ett självständigt brott. I Sverige bestraffas penningtvätt enligt bestämmelserna om

(18)

penninghäleri eller penninghäleriförseelse. För att kunna dömas för penningtvätt måste en specifik brottsvinst kunna härledas till ett specifikt brott som har genererat brottsvinsten. Det är ofta väldigt svårt om inte omöjligt att bevisa i praktiken, eftersom en specifik tillgång ur gärningsmannens sammanlagda tillgångar ska kunna identifieras. Dessutom har Sverige till skillnad från många andra länder valt att inte kriminalisera självtvätt, vilket innebär att gärningsmannen tvättar sina egna pengar. För att kunna dömas för penninghäleri eller penninghäleriförseelse måste någon annan än gärningsmannen till det specifika brottet ha utfört penningtvättshandlingarna (Anderson & Kangasvieri, 2008).

Exempel:

”Ett företag som omfattas av penningtvättslagen upprättade en penningtvättsrapport avseende ett kontantuttag på cirka 10 miljoner kronor. Finanspolisen konstaterade att personen som hade utfört kontantuttaget var involverad i brottslig verksamhet och hade obefintlig årsinkomst. Finanspolisen bedömde utifrån uttaget om 10 miljoner kronor, kopplingarna till brottslig verksamhet samt den obefintliga årsinkomsten att personen saknade förmåga att genomföra transaktionen och det fanns goda grunder att misstänka att pengarna var kopplade till pågående brottslig verksamhet. Informationen borde kunna resultera i efterföljande åtgärder från statsmakterna vilket i nuläget inte är fallet i Sverige.” (Anderson & Kangasvieri, 2008).

3.2 Myndigheter

Finanspolisen

Finanspolisen tillhör kriminalunderrättelsetjänsten vid Rikskriminalpolisen och är nationellt ansvarig för penningtvätt samt ett antal övriga områden. De arbetar för att avvärja och avslöja bakomliggande brottslighet inom bland annat penningtvätt. Då det föreligger skälig misstanke om brott ska ärendet överlämnas till polis- och åklagarmyndighet för inledande av förundersökning (polisen.se).

Finansinspektionen (FI)

Finansinspektionen är en myndighet som övervakar företagen på finansmarknaden. Dess uppdrag är att bidra till att det finansiella systemet fungerar effektivt och uppfyller kravet på stabilitet. Finansinspektionens arbete utgår ifrån regeringens regleringsbrev där det framgår vilka mål de ska ha i sin verksamhet och vilka uppdrag som ska utföras. Utöver regeringskrav följer de även förordningar som omfattar alla myndigheter, dess mål, uppgifter och dess ansvar (fi.se).

(19)

Finansinspektionen utfärdar tillstånd till företag som erbjuder finansiella tjänster men drar även in företagens tillstånd om företagen missköter sig. Den finansiella verksamheten regleras av lagar och förordningar och Finansinspektionen bistår med kompletterande bindande regler i form av föreskrifter och allmänna råd. Från den 15 maj 2009 ska till exempel deras föreskrift FFFS 2009:1 tillämpas som ett komplement till den nya penningtvättslagen. Ytterligare en av finansinspektionens uppgifter är tillsynen av de finansiella företagen som delas in i fyra olika kategorier efter hur stor roll de har för det finansiella systemets stabilitet. Tillsynen omfattar närmare 3 700 företag vilket gör att FI måste dela in företagen i kategorier och på så sätt kunna prioritera de företag som det är extra viktigt att ha tillsyn över. Den första kategorin kräver störst tillsyn genom fortlöpande undersökningar. Hit hör bland annat de största bankerna i Sverige. Därefter kategoriseras företagen i ytterligare tre kategorier beroende på behovet av tillsyn. (fi.se).

3.3 Tredje penningtvättsdirektivet

Den 15 mars 2009 infördes en ny lag gällande åtgärder mot penningtvätt och den innebär skärpta krav på att företag bland annat ska lära känna sina kunder utifrån en riskbaserad utgångspunkt (fi.se). Den nya lagen har utökats till att inte bara omfatta penningtvätt utan även finansiering av terrorism. Lagen ska tillämpas på samma sätt på båda områdena (§ 1:1 penningtvättslagen 2009).

De finansiella företag som omfattas av direktivet är: - Banker - Kreditmarknadsbolag - Värdepappersbolag - Fondbolag - Livförsäkringsbolag - Försäkringsförmedlare - Inlåningsföretag

- Företag som ger ut elektroniska pengar, tillhandahåller betalningsöverföring, valutaväxling eller bedriver annan finansiell verksamhet (fi.se).

Förutom de finansiella företagen omfattas även dessa företag och yrkesutövare: - Fastighetsmäklare

- Företag som driver kasino

- Godkända och auktoriserade revisorer - Skatterådgivare

- Advokater, biträdande jurister och oberoende jurister

- Alla företag som bedriver handel med, eller auktionsförsäljning av, antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transportmedel i de fall betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer omfattas av den nya lagen (fi.se)

(20)

Det tredje penningtvättsdirektivet har en riskbaserad utgångspunkt. Det innebär att resurserna ska användas där behoven finns. På så sätt kan regelverket göras mer flexibelt och tillämpningen anpassas efter riskerna. Utgångspunkten är att riskerna skiljer sig åt mellan olika länder, kunder och verksamhetsområden samt att förändringar i dessa hänseenden kan ske över tiden (SOU 2007:23, 2007). Risken kan variera beroende på typ av kund, vilka tjänster som utnyttjas, vilka geografiska områden transaktionerna görs med och så vidare. Därför måste aktörerna göra egna bedömningar vilket innebär att de riskbedömda faktorerna kan variera mellan olika aktörer. Det kan därför förekomma att aktörerna ställer olika frågor till sina kunder (Tetzell, 2009).

3.4 Regler för berörda företag

Den lag som de berörda företagen måste tillämpa är Lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism. Berörda företag är skyldiga att följa de regler som gäller mot penningtvätt och finansiering av terrorism, vilket innebär att de bland annat måste skaffa sig grundläggande kundkännedom, anmäla misstänkta transaktioner, arkivera handlingar, skapa interna regler och utbilda personalen (fi.se).

Grundläggande åtgärder för kundkännedom - identitetskontroll

De finansiella företagen är skyldiga att genomföra grundläggande åtgärder för kundkännedom i syfte att förhindra att företagen medverkar till penningtvätt. Verksamhetsutövarna är skyldiga att kontrollera kundernas identitet vid inledandet av en ny affärsförbindelse. Vidare ska identiteten kontrolleras vid transaktioner på motsvarande 15 000 euro och vid kontanta betalningsöverföringar på belopp över 1 000 euro. Dessutom ska åtgärderna alltid vidtas om det finns skäl att betvivla att de medel som ingår i transaktionen har lagligt ursprung (fi.se).

Grundläggande åtgärder för kundkännedom – information om affärsförbindelsens syfte och art

Förutom att företagen ska genomföra identitetskontroller måste de även samla in information om affärsförbindelsens syfte och art. Det innebär att kunder ska vara beredda på att visa upp kvitton, fakturor eller andra handlingar för att kunna styrka transaktionens syfte och art (skandiabanken.se).

Grundläggande åtgärder för kundkännedom – kontroll av verklig huvudman

Ytterligare en åtgärd som måste vidtas för att uppnå grundläggande kundkännedom är att kontrollera den verklige huvudmannens identitet (§ 2:3 Penningtvättslagen 2009). Med verklig huvudman menas ”en fysisk person för vars räkning någon annan handlar eller, om kunden är en juridisk person, den som utövar ett bestämmande inflytande över kunden” (§ 1:8

(21)

penningtvättslagen 2009). För företagskunder innebär det att de måste kunna lämna upplysningar om vilka som äger mer än 25 procent i företaget (Tetzell, 2009).

Fortlöpande uppföljning

I den nya penningtvättslagen finns det krav på att affärsförbindelser löpande ska följas upp genom att kontrollera och dokumentera att de transaktioner som utförs stämmer överens med den kunskap som verksamhetsutövarna har om kunden samt dennes affärs- och riskprofil (§ 2:10 penningtvättslagen 2009).

Högrisk situationer – distanskunder, politically exposed persons, institut utanför det europeiska samarbetsrådet

Eftersom direktivet utgår från en riskbaserad utgångspunkt ska det vidtas mer omfattande åtgärder för att uppnå kundkännedom vid situationer som kan innebära en högre risk för penningtvätt eller finansiering av terrorism (SOU 2007:23, 2007). De åtgärderna ska förutom identitetskontroll av kund och eventuellt huvudman och affärsförbindelsens syfte och art innefatta lämpliga åtgärder för att ta reda på varifrån tillgångarna kommer. Det krävs också en skärpt fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen samt ett godkännande från behörig beslutsfattare för att kunna genomföra transaktionen (§ 2:7 penningtvättslagen 2009). Högrisksituationerna är när kunden inte är fysiskt närvarande för identifiering (distanskunder), affärsförbindelser med personer i politiskt utsatt ställning, politically exposed persons, som är bosatta utomlands samt förbindelser med institut som hör hemma utanför Europeiska ekonomiska samarbetsrådet (§ 2:6 Penningtvättslagen, 2009). Att politically exposed persons klassas som en hög risk beror på den internationella kampen mot korruption. En sådan person kan handla i eget intresse men även vara utsatt för påtryckningar av andra (SOU 2007:23, 2007).

Lågrisksituationer

Det har även införts regler för vissa kunder och produkter som förväntas innebära en låg risk. Företag som påverkas är bland annat kreditinstitut, börsnoterade företag, svenska myndigheter, livförsäkringar, pensionsförsäkringar med mera (SOU 2007:23, 2007). De affärsförbindelser som förknippas med låg risk omfattas inte av kravet på grundläggande kundkännedom och fortlöpande uppföljning av affärsförbindelsen (§ 2:5 penningtvättslagen 2009).

Misstänksamma transaktioner

Alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt ska granskas och utredas. Om en transaktion verkar misstänkt ska en anmälan lämnas till finanspolisen utan dröjsmål. Om en utredning pågår råder så kallat meddelandeförbud vilket innebär att kunden inte får

(22)

underrättas om utredningen. Att bryta mot granskinings- och uppgiftsskyldigheten, eller mot meddelandeförbudet, är straffbart (fi.se).

Utbilda personalen

De finansiella företagen är skyldiga att se till att anställda kontinuerligt utbildas i frågor som rör penningtvätt. Efter genomförd utbildning ska personalen känna till att företagen måste arkivera handlingar vid kundidentifiering, granska misstänkta transaktioner samt anmäla sådana till finanspolisen. Personalen måste även känna till att de inte får avslöja för kunden att granskning eller utredning pågår, ett så kallat meddelandeförbud. De anställda måste även känna till lagen mot penningtvätt samt företagets rutiner/instruktioner för att uppfylla lagkraven för arkivering, kundidentifiering och kundkännedom, transaktionsgranskning och internrapportering av misstänkta transaktioner (ibid).

3.5 Förändringar i samband med det nya direktivet

Som tidigare nämnts innebär det tredje penningtvättsdirektivet skärpta regler i den svenska lagstiftningen. Nedan beskrivs de huvudsakliga förändringarna:

Namnbyte på lagen/Finansiering av terrorism

En av förändringarna är att den svenska lagen byter namn från ”Lag om åtgärder mot penningtvätt” till ”Lag om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism”. Det innebär att den nya lagen numera inte endast syftar till att förhindra penningtvätt utan också finansiering av terrorism (§ 1:1 Penningtvättslagen 2009).

Fler aktörer

Det nya direktivet medför att fler aktörer kommer omfattas. De nya aktörer som omfattas är i huvudsak:

- Registrerade revisionsbolag

- Fysiska och juridiska personer som yrkesmässigt bedriver revisionsverksamhet eller erbjuder bokföringstjänster. Dessutom omfattas de som erbjuder tjänsterna företagsbildning, försäljning av nybildade aktiebolag och förmedling av svenska eller utländska juridiska personer.

- All yrkesmässig verksamhet som innebär handel med varor där kontantbetalning sker med belopp på 15 000 euro eller mer (Prop. 2008/09:70, 2008).

Skärpta regler för att uppnå kundkännedom

Identitetskontroll av kunder fanns även i tidigare lag, men kravet på kundkännedom har numera utökats till att även kontrollera den verkliga huvudmannens identitet och att inhämta information om affärsförbindelsens syfte och art (§ 2:3 Penningtvättslagen 2009).

(23)

Ytterligare ett nytt krav är att affärsförbindelser löpande ska följas upp genom att kontrollera och dokumentera att de transaktioner som utförs stämmer överens med den kunskap som verksamhetsutövarna har om kunden samt dennes affärs- och riskprofil

(§ 2:10 penningtvättslagen 2009).

Den riskbaserade utgångspunkten innebär att vissa situationer klassas som en högre risk medans andra klassas som lägre. Lagen innebär att vissa aktörer är utsatta för striktare granskning och vissa inte granskas alls. Synsättet fanns inte i tidigare lag utan då utsattes samtliga aktörer för likvärdig granskning om de uppfyllde kraven för identitetskontroll (SOU 2007:23, 2007).

När ska kunden identifieras?

En identitetskontroll ska göras innan en affärsförbindelse ingås eller en transaktion utförs. Detta fanns med även i den tidigare lagen men på ett mycket mer oklart sätt (SOU 2007:23, 2007).

Om kundens identitet inte kan klargöras

Tidigare direktiv har inte innehållit några krav på konsekvenser av att en kund inte har kunnat identifieras annat än rapporteringsskyldighet. Den nya lagen innehåller därför bestämmelser om att ifall kundens identitet inte kan klargöras ska affärsförbindelsen eller transaktionen inte utföras (SOU 2007:23, 2007).

3.6 Fördelar och nackdelar med ett riskbaserat utgångssätt

Med ett riskbaserat utgångssätt kan regelverket göras mer flexibelt och tillämpningen kan anpassas efter riskerna. Kontrollerna görs vid de situationer där de troligtvis behövs som mest och inte enbart för att de måste göras, vilket skapar en effektivitet. En av nackdelarna kan vara att de enskilda ser reglerna som otydliga. Inom den finansiella sektorn har det riskbaserade förhållningssättet funnits sedan tidigare och ses inte som en ny företeelse. Problemen här kan istället vara att veta hur de administrativt ska klara kraven som kan kräva olika systemlösningar (SOU 2007:23). En riskanalys måste göras för att ta reda på var riskerna för penningtvätt och finansiering av terrorism är som störst. Verksamhetsutövarna måste identifiera kunder, produkter och tjänster med mera som är förknippade med högre risk än andra. Riskerna förändras över tiden, vilket innebär att kontroller måste göras för att fastställa eventuella nya högklassade risker (Guidance on the risk-based approach to combating money laundering and terrorist financing, 2007). Om utgångssättet används på rätt sätt är det ett effektivt sätt att kunna anpassa sig till nya risker vartefter de förändras. Det

(24)

riskbaserade utgångssätter är designat på så sätt att det ska bli svårare för kriminella att utnyttja finansiella system, eftersom fokus ligger på de aktiviteter som är förknippade med en hög risk. För att kunna identifiera högriskaktiviteter kan det krävas mycket resurser och stor expertis. Om utgångssättet tillämpas utan expertis kan det innebära att vissa aktörer övervärderar vissa risker som leder till ett slöseri av resurser. Även en undervärdering kan ske, vilket skapar sårbarhet mot penningtvätt och finansiering av terrorism hos de aktörerna. Vissa kunder kan sakna förståelse för det ökade kravet på information som måste ges vid vissa situationer. Även anställda kan känna sig obekväma med att behöva ställa frågorna till kunder (ibid).

3.7 Agentteori (Agency theory)

Under 1970-talet uppkom agentteorin, vilket är en deskriptiv teori med deduktivt angreppssätt som syftar till att beskriva verkligheten istället för att påverka den. Teorin används till flera olika områden som till exempel olika val av redovisningslösningar eller olika regleringar (Artsberg, 2005). Organisationer består ofta av ett antal olika intressenter vars intressen i organisationen kan skilja sig åt. För att skilda intressena inte ska hindra organisationens strategier och syften måste organisationen arbeta med hur det ska lösas. Med andra ord måste chefer inom företag arbeta med styrning och kontroll för att säkerställa att de olika intressenternas skilda intressen inte påverkar företagets syfte och strategier. I agentteorin ses styrnings- och kontrollproblemen utifrån ägares, investerares och andra externa intressenters synvinkel (Hatch, 2002). Agentteorin utgår från att beskriva relationen mellan två parter, principaler och agenter, där principalerna delegerar olika uppgifter till agenterna (Akdere & Azewedo, 2006).

Fokus ligger på människor och deras beteende inom organisationer. En vanlig uppfattning är att aktörerna strävar efter vad som är bäst för de själva individuellt, och kanske inte för vad som är bäst för organisationen. Agentteorin används därför till att belysa de konflikter som uppstår när aktörerna inte har samma mål, det vill säga aktörerna utför arbetet på sådant sätt som gynnar dem mest själva (Akdere & Azewedo, 2006). Stor fokus ligger därmed på relationer mellan olika aktörer där det ofta finns konflikter sinsemellan. Konflikter kan framför allt uppstå när agenterna försöker öka sin nytta på bekostnad av principalens. Grunden är inte att aktören vill undgå till exempel moraliskt ansvar för vissa företeelser eller framstå i en bättre dager, utan det handlar ofta om rent ekonomiska konsekvenser för aktören (Artsberg, 2005).

Teorin menar att agenterna vid beslutsfattande som rör principalerna, ska utgå från principalernas intressen snarare än agenternas. Om det finns en risk att agenterna tjänar sina egna intressen istället för principalernas föreligger ett så kallat agentproblem. Agentteorin handlar därför mycket om hur principalernas intressen ska kunna skyddas (Hatch, 2002). Agenternas uppgift är att handla på principalernas vägnar, eftersom de inte kan eller vill vara ständigt närvarande för att skydda sina intressen. Därmed är en förutsättning för agentteorin att principaler inte alltid kan förlita sig på det de kommit överens med agenterna. Principalerna är därför beroende av information för att kunna försäkra sig om att agenterna

(25)

principalernas intressen i organisationen. Även teknologi och omgivningen har ett visst ansvar, men agenterna tvingas ofta ta på sig även den risken. Till exempel kan oförutsägbara händelser, ändrade statliga regler, konkurrenters agerande med mera leda till att principalernas intressen inte kan fullföljas fullt ut (Hatch, 2002).

Vem som är principal respektive agent beror på vilken part som delegerar uppgifter samt vilken part som utför dem. Kunder ses oftast som principaler och organisationer som agenter, eftersom det är kunderna som vill ha någonting utfört av organisationerna. Inom organisationer kan dock bankerna ses som principaler istället och dess anställda som agenter. Den anställda erbjuder arbetskraft till arbetsgivaren i utbyte mot lön (Akdere & Azewedo, 2006).

Utifrån Akdere & Azewedos och Hatch resonemang har författarna utvecklat nedanstående figurer:

I figuren ovan ses banken som principal och den anställda som agent eftersom banken delegerar uppgifter till den anställde i utbyte mot lön (Akdere & Azewedo, 2006). Om det införs ändrade statliga regler kan det leda till att principalens intressen inte kan fullföljas fullt ut (Hatch, 2002).

I figuren ovan ses kunderna som principal och bankerna som agent eftersom kunderna delegerar olika uppgifter till bankerna när de vill ta del av deras produkter och tjänster (Akdere & Azewedo, 2006). Även i detta fall kan ändrade statliga regler leda till att principalens intressen inte kan fullföljas fullt ut (Hatch, 2002).

(26)

4. Empiri

Detta kapitel inleds med en kortare presentation av företagen och respondenterna, vars svar det empiriska materialet baseras på. Dessutom presenteras materialet som baseras på intervjuer samt skriftligt material i form av remisser vilket författarna erhöll vid en av de personliga intervjuerna.

4.1 Presentation av respondenterna

Personlig intervju med Thomas Tetzell, Svenska Bankföreningen

Svenska Bankföreningen företräder bankerna i Sverige och de arbetar för en väl fungerande och effektiv banksektor. Bankföreningen representerar bankerna gentemot myndigheter både nationellt och internationellt. En av de viktigaste uppgifterna är att lämna synpunkter på förslag till lagar och föreskrifter som berör bankerna (bankforeningen.se). Thomas Tetzell är chefsjurist på den Svenska Bankföreningen och har arbetat med penningtvätt i över tio år. Han

(27)

har deltagit i två statliga utredningar angående penningtvätt, bland annat den senaste utredningen som handlade om det tredje penningtvättsdirektivet.

Telefonintervju med Cecilia Wolrath, Finansinspektionen

För information om Finansinspektionen, se kapitel 3.2. Cecilia Wolrath arbetar som jurist på Finansinspektionen i Stockholm och är väl insatt i det tredje penningtvättsdirektivet.

Intervju via e-post med Respondent A, Nordea

Nordea är en av Nordens största banker och har en ledande ställning inom internettjänster. Respondent A arbetar med penningtvättsfrågor inom Nordea, men önskade att vara anonym i denna undersökning.

Personlig intervju med Alexandra Vass, Nordea

Alexandra har arbetat på Nordea i Eskilstuna sedan fem år tillbaka som banktjänsteman för kundcenter företag.

Intervju via e-post med Magnus Svensson, Sparbanken Finn

Sparbanken Finn är en självständig sparbank med verksamhet i sydvästra och mellersta Skåne. Magnus Svensson arbetar som kontorschef på Sparbanken Finns kontor i Löddeköpinge, Malmö.

Telefonintervju med Stina Ståhl, Sparbanken Finn

Stina Ståhl arbetar sedan 2,5 år tillbaka som kundservicemedarbetare på Sparbanken Finn i Löddeköpinge, Malmö.

Personlig intervju med Fredrik Sandell, Skandiabanken

Skandiabanken är en prisbelönt internetbank där kunderna kan göra alla sina bankärenden. Verksamheten är baserad i Sverige och Norge och erbjuder kunderna ett komplett utbud inom bank, sparande och placeringar (skandiabanken.se). Fredrik Sandell arbetar sedan cirka ett år tillbaka som fondadministratör på Skandiabankens backoffice för fondhandel.

4.2 Insamlad empiri

4.2.1 Omfattningen av penningtvätt

Wolrath menar att syftet med det tredje penningtvättsdirektivet är att minska risken för penningtvätt och förhindra att det finansiella systemet utnyttjas för penningtvätt och terrorismfinansiering. Hon tror att det nya direktivet förhoppningsvis innebär att penningtvätt och utnyttjande av det finansiella systemet kommer att minska. Wolrath berättar dock att det

(28)

är för tidigt att se redan nu. Det är möjligt först efter det att finanspolisen har sammanställt rapporter om penningtvätt.

Tetzell delar Wolraths uppfattning om att direktvet förhoppningsvis gör det svårare att utföra penningtvätt, vilket leder till att fler kommer avstå. Han berättar att det fortfarande är oklart vilka avskräckande effekter direktivet kommer få och om nya striktare regler införs kommer de att försöka hitta nya vägar att utnyttja systemet på. Tetzell menar att det är svårt att bedöma och mäta omfattningen av penningtvätt. Den statistik som finns beror på vilka metoder olika företag använder sig av vid anmälningar av penningtvätt. Om statistiken har varit väldigt hög kan den sedan minska drastiskt på grund av att ett företag byter metoder vid anmälningar av penningtvätt, snarare än att förekomsten av penningtvätt minskar. ”Statistiken är mest till för att visa att den svarta ekonomin är ett allvarligt problem, som att ungefär fem procent av världens ekonomi är svart”.

Respondent A tror att omfattningen av penningtvätt kommer minska på sikt eftersom ”snaran dras åt” och det blir svårare att tvätta pengar. Men hon tror även att bedragare kommer finna nya vägar att utnyttja det finansiella systemet på.

Svensson tror och hoppas att omfattningen av penningtvätt kommer sjunka, eftersom det blir svårare att tvätta pengar i och med de nya reglerna. Bland annat måste bankerna öka kundkännedomen och veta var pengarna kommer ifrån. Ståhl är lite mer tveksam till att det nya direktivet minskar omfattningen av penningtvätt. Hon tror att de som utnyttjar det finansiella systemet för penningtvätt hittar nya metoder.

Enligt Tetzell skulle en av de mer effektivare åtgärderna mot penningtvätt vara att kriminalisera även självtvätt. Han berättade att som lagstiftningen ser ut idag kan en brottsling inte bli dömd för att tvätta sina egna pengar. Om till exempel en brottsling försöker tvätta svarta pengar som denne erhållit från ett rån, kan han endast dömas för rånet men inte för penningtvätt. Om självtvätt var kriminaliserat skulle bankerna kunna starta en utredning, då de ser att det finns en ovanligt stor summa pengar eller att kunden gör avvikande transaktioner. De behöver således inte vara säkra på att det föreligger ett bakomliggande brott.

4.2.2 Bankernas mottagande av det tredje penningtvättsdirektivet

Tetzell berättade att banker generellt vill vara goda samhällsmedborgare och följa de lagar och regler som gäller. De har ett eget intresse av att motverka penningtvätt, eftersom det kan skada både banken och dess kunder. De vill alltså skydda både sig själva och sina kunder och arbetar därför med att motverka penningtvätt. Samtidigt är det långtgående krav på vilka rutiner man ska ha och alla nya frågor som ska ställas till kunderna leder till en kluven inställning. I Svenska Bankföreningens remiss framgår att föreningen anser att penningtvätt i första hand är en uppgift för de rättsvårdande instanserna att bekämpa. Statsmakter och myndigheter måste på ett tydligare sätt upplysa allmänheten om det nya direktivet, eftersom många kunder antar att det är bankerna själva som vidtar de nya åtgärderna. ”Det politiska systemet måste utåt ta ansvar för de beslut som påverkar integriteten för många invånare” (Bankföreningens remiss).

(29)

Wolrath berättar att bankerna har mottagit direktivet med många frågor om hur vissa bitar på banken ska lösas, vilket Wolrath anser vara väldigt bra. Bankerna tycker att det riskbaserade förhållningssättet är positivt. Sen kommer det in mycket synpunkter om hur de i praktiken ska ställa frågor till kunderna, hur de ska ha övervakningssystem och liknande. Wolrath har inte uppfattat det som om bankerna har mottagit det nya direktivet med mycket negativ kritik.

Ståhl menar att det är svårt att i ett så tidigt skede veta ifall det nya direktivet kommer bli lyckat, men att det finns både för- och nackdelar. Fördelarna är bland annat att bankerna får en större kundkännedom och insyn på de verkliga huvudmännen. Dessutom blir det troligtvis lättare att upptäcka penningtvätt i ett tidigt skede, eftersom banken ska införa nya och förbättrade system. De ska varna så fort en kund gör en transaktion som ”avviker från dennes normala beteende”. Införandet av systemen blir dock väldigt kostsamt för bankerna. Dessutom anser Ståhl att arbetet på bankerna blir mer tidskrävande på grund av de ökade kontrollerna. Andra nackdelar kan vara att kunderna kanske kommer uppleva kontrollerna som integritetskränkande. Hon anser även att direktivet kan skapa vissa motsägelsefulla situationer, då banken å ena sidan ska försöka sälja in bankens tjänster till kunden, men samtidigt ifrågasätta varför kunden vill ta del av bankens tjänster.

Enligt Respondent A har Nordea stor respekt för lagkraven och de ser det som en självklarhet att försöka anpassa sig på bästa sätt genom att finna bra lösningar för att kunna hantera kraven. Direktivet har fördelarna att det kommer bli svårare för bedragare att tvätta pengar och att bankerna implementerar mer strukturerade stödsystem som kan upptäcka avvikande beteenden. Nackdelarna är att vissa kunder kan uppleva direktivet som ”stötande eller känna sig misstänkta när banken ställer frågor till dem” och att implementeringen av direktivet är kostsamt och administrativt krävande för banken.

4.2.3 Bankernas ansvar

Enligt Wolrath ligger det på varje företags ansvar att minimera risken för att deras verksamhet utnyttjas för penningtvätt. Det som är viktigt att tänka på är att alla företag har ett ansvar för att svarta pengar inte kommer in i det finansiella systemet. Det är viktigt att komma ihåg att det krävs ett förbrott för att kunna dömas för penningtvätt. ”Det kan gälla grova brott som till exempel barnsexhandel, trafficking eller liknande. Det finns människor som tjänar pengar på att utnyttja andra människor på det här hemska sättet”. Wolrath anser att det är jätteviktigt att se till att svarta pengar inte kommer in i systemet, för de som tjänar pengar på det ska inte kunna leva gott på de pengarna och sedan kunna begå nya brott. Det är en brottskedja: man begår ett brott – tjänar pengar på det – får in pengarna i det finansiella systemet – kan leva gott på pengarna – återinvestera i nya brott. Regelverket syftar till att bryta den brottskedjan. Det är det ansvaret företaget måste tänka på; att verksamheten inte ska kunna utnyttjas för att kunna fortfölja brottskedjan. Regelverket kan aldrig förhindra all penningtvätt, däremot kan företagen se till att de pengar som faktiskt kommer in i systemet går att spåra. Regelverket har två syften: förhindra att pengarna kommer in och att de som ändå gör det går att spåra. Företagen ska veta vem som har satt in pengarna och vem skickar runt dem bland en massa konton, till exempel för att försvåra spårandet av pengarna. Det är det bankerna måste vara

References

Related documents

Enligt en lagrådsremiss den 14 november 2019 har regeringen (Finansdepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2017:630) om

Det föreslagna tillägget ”som har bildats enligt utländsk rätt” föreslås inte infört i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism4. Därmed uppkommer

Punkten 6 (nya punkt 5) i samma paragraf bör formuleras med hänsyn till att handel med ett företags värdepapper inte behöver ske på en marknad i den stat där företaget har

Om det är nödvändigt för att inte avbryta verksamhetens normala gång och risken för penningtvätt eller finansiering av terrorism är låg, får kontroll som företas med anledning

Syftet med policyn är att säkerställa att bolagen inom koncernen har gemensamma riktlinjer och rutiner för att uppnå god regelefterlevnad och på ett effektivt och riskbaserat

Enligt fjärde penningtvättsdirektivet ska medlemsstaterna se till att det i de fall det är möjligt lämnas lämplig återkoppling till verksamhetsutövarna

Målet med ändringarna i Finansinspektionens föreskrifter (FFFS 2017:11) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (penningtvätts- föreskrifterna) är att

Vidare föreslås att fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig verksamhet som avser förmedling, förvaring eller handel med konstverk ska vara verksamhetsutövare