Miljömålen – når vi fram? de Facto 2002

miljömålen

Miljömålsrådets årsrapport



 ‒    



 .

I många fall har

till-ståndet i miljön ännu inte förbättrats märkbart de senaste tio åren, trots att långtgående åtgärder har

vidtagits. Det kan bero på att trögheten i ekosystemen är stor; naturen har inte hunnit reagera på

minskad påverkan.

Detta är Miljömålsrådets första rapport över uppföljningen av Sveriges 15 miljömål, och den fjärde

skriften i de Facto-serien. Rapporten ger en samlad bild av miljösituationen i Sverige och av

möjlig-heterna att nå miljömålen.



de Facto

– når vi fram?

1

2

3

6

8

10

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

32

34

36

37

38

39

40

Innehåll

Förord

Ordlista

Miljömålen – når vi fram?

Begränsad klimatpåverkan

Frisk luft

Bara naturlig försurning

Giftfri miljö

Skyddande ozonskikt

Säker strålmiljö

Ingen övergödning

Levande sjöar och vattendrag

Grundvatten av god kvalitet

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Myllrande våtmarker

Levande skogar

Ett rikt odlingslandskap

Storslagen fjällmiljö

God bebyggd miljö

Naturmiljön

Fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader

Kulturmiljön

Hälsofrågor

Källor till figurer och tabeller

M i l j ö m å l s r å d e t s u p p f ö l j n i n g a v S v e r i g e s 1 5 m i l j ö m å l

ISBN

91-620-1225-8

miljömålen

Miljömålsrådets årsrapport



 ‒    



 .

I många fall har

till-ståndet i miljön ännu inte förbättrats märkbart de senaste tio åren, trots att långtgående åtgärder har

vidtagits. Det kan bero på att trögheten i ekosystemen är stor; naturen har inte hunnit reagera på

minskad påverkan.

Detta är Miljömålsrådets första rapport över uppföljningen av Sveriges 15 miljömål, och den fjärde

skriften i de Facto-serien. Rapporten ger en samlad bild av miljösituationen i Sverige och av

möjlig-heterna att nå miljömålen.



de Facto

– når vi fram?

1

2

3

6

8

10

12

14

16

18

20

22

24

26

28

30

32

34

36

37

38

39

40

Innehåll

Förord

Ordlista

Miljömålen – når vi fram?

Begränsad klimatpåverkan

Frisk luft

Bara naturlig försurning

Giftfri miljö

Skyddande ozonskikt

Säker strålmiljö

Ingen övergödning

Levande sjöar och vattendrag

Grundvatten av god kvalitet

Hav i balans samt levande kust och skärgård

Myllrande våtmarker

Levande skogar

Ett rikt odlingslandskap

Storslagen fjällmiljö

God bebyggd miljö

Naturmiljön

Fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader

Kulturmiljön

Hälsofrågor

Källor till figurer och tabeller

M i l j ö m å l s r å d e t s u p p f ö l j n i n g a v S v e r i g e s 1 5 m i l j ö m å l

ISBN

91-620-1225-8

I. naturmiljön Naturvårdsverket

I I. fysisk planering och hushåll-ning med mark och vatten samt byggnader Boverket I I I. kulturmiljön Riksantikvarieämbetet IV. hälsofrågor Socialstyrelsen 1. begränsad klimatpåverkan Naturvårdsverket 2. frisk luft Naturvårdsverket

3. bara naturlig försurning Naturvårdsverket 4. giftfri miljö Kemikalieinspektionen 5. skyddande ozonskikt Naturvårdsverket 6. säker strålmiljö Statens strålskyddsinstitut 7. ingen övergödning Naturvårdsverket 8. levande sjöar och

vattendrag Naturvårdsverket

Övergripande miljömålsfrågor

god kvalitet

Sveriges geologiska undersökning 10. hav i balans samt levande

kust och skärgård Naturvårdsverket 11. myllrande våtmarker Naturvårdsverket 12. levande skogar Skogsstyrelsen

13. ett rikt odlingslandskap Jordbruksverket

14. storslagen fjällmiljö Naturvårdsverket 15. god bebyggd miljö

Boverket

beställningsadress:

Naturvårdsverket, Kundtjänst, 106 48 Stockholm telefon: 08 698 1200 fax: 08 698 1515

e-post:

kundtjanst@naturvardsverket.se internet: www.naturvardsverket.se

isbn:

91-620-1225-8 issn: 0282-7298

© Naturvårdsverket redaktör: Eva Ahnland, Naturvårdsverkets kansli för Miljömålsrådet

grafisk form:

AB Typoform/Marie Peterson tryck: Elanders Gummessons, Falköping, 2002-06 upplaga: 5 000 ex.

Denna skrift publiceras också på engelska, isbn: 91-620-1226-6. Rapporten är tryckt på miljövänligt papper.

ingen entydig riktning

ja

positiv riktning

negativ riktning

mycket svårt

inom tidsramen

möjligt, men fler

åtgärder krävs

2. frisk luft

9. grundvatten av god kvalitet

8. levande sjöar och vattendrag

11. myllrande våtmarker

10. hav i balans samt levande kust och skärgård

7. ingen övergödning

3. bara naturlig försurning

12. levande skogar

13. ett rikt odlingslandskap

14. storslagen fjällmiljö

15. god bebyggd miljö

4. giftfri miljö

6. säker strålmiljö

5. skyddande ozonskikt

1. begränsad klimatpåverkan

0–5 år

6–30 år

>30 år

Miljökvalitetsmål

Denna rapport ges ut av Miljömålsrådet genom Naturvårdsverkets förlag. Underlaget till rapporten

har lämnats av följande myndigheter med ansvar för miljökvalitetsmål respektive övergripande

miljömålsfrågor:

Miljömålen - når vi fram? de Facto 2002

Miljömålen följs upp

I tablån härintill ger rapporten en samman-fattande bedömning av utvecklingen mot miljökvalitetsmålen. Bedömningen om-fattar såväl naturmiljö och kulturmiljö som människans hälsa och naturresurser.

Bedömningen av påverkan avser för-ändringar i trycket på miljön i form av utsläpp, markanvändning eller påverkan på kulturmiljön de fem senaste åren. Utvecklingen för miljöns tillstånd bedöms för de tio senaste åren. I tablån används symbolen för Ingen entydig riktning, en ”neutral gubbe”, även då bedömningen är att en positiv utveckling (t.ex. minskande halter av PCB och DDT i havet) motver-kas av en negativ trend (t.ex. ökande hal-ter av vissa bromerade miljögifhal-ter). En ”glad gubbe” vid påverkan innebär att påverkan har minskat betydligt, och att vi är på rätt väg.

Möjligheterna att nå de delmål som riksdagen har satt upp (sammanlagt omkring 70 stycken) redovisas genom en samlad bedömning för varje miljökvalitets-mål. Det betyder att det i några fall är en ”neutral gubbe” då ett delmål bedöms vara lätt att nå medan ett annat bedöms vara svårt. Vi har också bedömt möjlig-heten att nå miljökvalitetsmålen inom de tidsramar riksdagen har angett.

Slutligen redovisas miljöns återhämt-ningstid efter det att alla nödvändiga åtgärder har genomförts. Detta kallar vi miljöns respons på åtgärderna. Två timglas innebär t.ex. att huvuddelen av återhämt-ningen bedöms kunna ske under en peri-od av 6–30 år.

Förord

I april 1999 antog riksdagen mål för miljökvaliteten inom femton områden. Målen beskriver den kvalitet och det tillstånd för Sveriges miljö och dess natur- och kulturresurser som är eko-logiskt hållbara på lång sikt. För att konkretisera miljöarbetet föreslog regeringen våren 2001 delmål på vägen till miljömålen. Delmålen anger inriktning och tidsperspektiv. Riksdagen fattade beslut om propositionen Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (proposition 2000/01:130) i november 2001. Delmål för miljömålen finns också i kemikaliepropositionen 2000/01:65 (riksdagsbeslut i juni 2001) och klimatpropositionen 2001/02:55 (riksdagsbeslut i mars 2002). Även propositionen om inomhusmiljön, 2001/02:128, som regeringen överlämnade till riksdagen i mars 2002, innehåller förslag till delmål (riksdagsbeslut i juni 2002).

I enlighet med miljömålspropositionens förslag har regeringen inrättat ett miljömålsråd med ansvar för samlad uppföljning och rapportering till regeringen av utvecklingen mot miljö-kvalitetsmålen. I Miljömålsrådet ingår företrädare för Boverket, Energimyndigheten, Fiskeri-verket, JordbruksFiskeri-verket, Kemikalieinspektionen, kommunerna, länsstyrelserna, Naturvårds-verket, Riksantikvarieämbetet, Skogsstyrelsen, Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Statens strålskyddsinstitut, Svenskt Näringsliv, Sveriges geologiska undersökning och Väg-verket. Rådets ledamöter utses av regeringen.

Varje år ska Miljömålsrådet redovisa en samlad bedömning av utvecklingen mot miljökvalitets-målen för regeringen. Föreliggande skrift är Miljömålsrådets första årliga rapport. Miljömåls-rådet avser att vidareutveckla formerna för uppföljningen och den årliga rapporteringen. Förutom de femton miljökvalitetsmålen behandlas också fyra övergripande miljömålsfrågor: naturmiljön, fysisk planering och hushållning med mark och vatten samt byggnader, kultur-miljön och hälsofrågor.

Uppföljningen av miljömålen har tidigare redovisats av Naturvårdsverket i de Facto-serien (1998, 2000, 2001).

Jan Bergqvist

Ordförande för Miljömålsrådet

o r d l i s t a

2

Agrar = som rör jordbruk Akvatisk = som rör vatten

Alkalinitet = motståndskraft mot försurning Annuell = ettårig

Antifoulingsystem = medel och metoder

mot påväxt på båtar, bryggor m.m. av organismer som lever i vatten

AOT40 = Accumulated exposure Over

the Threshold concentration of 40 ppb, ackumulerad exponering (för marknära ozon) över tröskelvärdet 40 ppb

CAP = Common Agricultural Policy,

EU:s gemensamma jordbrukspolitik

CFC = klorfluorkarboner, används i kyl-,

värme- och andra klimatanläggningar, i kemiska produkter och i skumplast

CLRTAP = Convention on Long-Range

Transboundary Air Pollution

Demografi = läran om befolkningars

stor-lek, sammansättning och utveckling

Dystrof = används som benämning på

sjöar med vatten som färgats brunt av torv eller humussyror

EEA = European Environment Agency,

EU:s miljöagentur

Eutrof = näringsrik

Externdos = mängd strålning från den

omgivande miljön

Fennoskandia = geografisk och geologisk

enhet som omfattar Norge, Sverige, Finland, Kolahalvön och ryska Karelen

FOI = Totalförsvarets forskningsinstitut Haloner, används i brandsläckare HCFC = väteklorfluorkarboner, används

i kyl-, värme- och andra klimatanlägg-ningar, i kemiska produkter och i skum-plast

Humus = organiskt material som bildats

av döda växter och djur; mylla, matjord

Hävd = skötsel av mark, t.ex. genom

slåtter, bete

Interndos = mängd strålning från kroppens

innehåll av radioaktiva ämnen. Cesium-137 kommer in i kroppen via föda. Kalium-40 finns naturligt i kroppen.

IPCC = Intergovernmental Panel on

Climate Change, FN:s klimatpanel

IVL = IVL Svenska Miljöinstitutet AB KemI = Kemikalieinspektionen Korrosion = frätning

Landskapselement = t.ex. stenmur,

trägärdesgård, dike, ensamt träd, allé, ängslada

LBU = Miljö- och Landsbygdsprogrammet Limnisk = som rör sötvatten

LRF = Lantbrukarnas Riksförbund Malignt melanom = elakartad form av

hudcancer

Marin = som rör havet

MED = minimum erythemal dose, d.v.s.

den stråldos från solen eller solarium som ger lätt hudrodnad

Mesotrof = måttligt näringsrik

Metylbromid, används som

bekämpnings-medel, främst i u-länderna

MKN = miljökvalitetsnorm, norm för lägsta

godtagbara miljökvalitet

mSv = millisievert, enhet för absorberad

stråldos

nGy/h = nanogray per timme, enhet för

absorberad stråldos

OECD = Organisation for Economic

Co-operation and Development

Oligotrof = näringsfattig PCB = polyklorerade bifenyler PM10 = partiklar som är mindre än

10 mikrometer

ppb = part per billion, miljarddel Ramsarkonventionen = Konventionen

om skydd och bevarande av våtmarker (tagen i orten Ramsar, Iran, 1971)

Reproduktion = fortplantning, återväxt RIVM = Rijksinstituut voor

Volksgezond-heid en Milieu, Statens institut för folk-hälsa och miljö i Nederländerna

Rödlista = lista över hotade och

missgyn-nade arter

SCB = Statistiska centralbyrån

SGU = Sveriges geologiska undersökning SMF = Stockholms marina

forsknings-centrum

SMHI = Sveriges meteorologiska och

hydrologiska institut

SSI = Statens strålskyddsinstitut Stratosfären = skikt i atmosfären,

20–50 km från jordytan

Terrester = som rör landmiljön Troposfären = skikt i atmosfären,

0–20 km från jordytan

VOC = Volatile Organic Compounds,

flyktiga organiska ämnen

WHO = World Health Organization,

Världshälsoorganisationen, ett FN-organ

WWF = World Wide Fund for Nature,

Världsnaturfonden

Överloppsbyggnad = byggnad som inte

längre används

Miljömålen – når vi fram?

M i l j ö m å l s r å d e t s u p p f ö l j n i n g a v m i l j ö m å l e n

3

Miljökvalitetsmålen och de grundläggande värdena

Miljö och hållbar utveckling kommer alltmer i fokus i det internationella samarbetet. För 30 år sedan hölls den första globala konferensen om miljö och utveckling i FN:s regi i Stockholm. På FN-konferensen i Rio de Janeiro 20 år senare framhölls vikten av både globalt och lokalt arbe-te för miljön. Där antogs bl.a. Agenda 21, ett glo-balt program för hållbar utveckling, som har fått starkt genomslag på det lokala planet i Sverige. ”Hållbar utveckling” innebär att naturmiljö och kulturmiljö samspelar med social och ekonomisk utveckling. Sveriges femton nationella miljökva-litetsmål anger det tillstånd i den svenska miljön som är nödvändigt för hållbar utveckling.

Sveriges riksdag fattade på 1990-talet beslut om ca 170 miljömål. För tre år sedan antog riks-dagen de femton nya miljökvalitetsmålen, som har ersatt de tidigare målen.

Miljökvalitetsmålen syftar till att:

• främja människors hälsa

• värna den biologiska mångfalden och

natur-miljön

• ta till vara kulturmiljön och de

kultur-historiska värdena

• bevara ekosystemens långsiktiga

produktions-förmåga

• trygga en god hushållning med naturresurserna.

Dessa fem grundläggande värden behandlades i de Facto 2001.

Generationsmålet

Vi ska till nästa generation lämna över ett sam-hälle där de stora miljöproblemen är lösta. Det betyder att alla viktiga åtgärder i Sverige ska vara genomförda till år 2020 (2050 då det gäller klimatmålet). Naturen behöver tid för att åter-hämta sig. Därför kommer vi i några fall inte att ha nått den önskvärda miljökvaliteten till 2020 även om stora insatser görs.

För att vi ska klara generationsmålet krävs ett stort engagemang hos många aktörer i sam-hället. Teknikutveckling kan bidra till att lösa några av problemen. Det kan också behövas mer genomgripande samhällsförändringar. För vissa mål räcker det med åtgärder i Sverige, men för de flesta målen behövs insatser både i Sverige och i andra länder. För att komma till rätta med de hotande klimatförändringarna krävs överenskommelser på det globala planet, även om åtgärderna måste vidtas i varje land för sig – och t.o.m. av varje enskild individ.

Påverkan på miljön förändras

Påverkan på miljön från föroreningar minskar från punktkällor. Utsläppen från bilar och industrier blir renare och ger oss bättre luftkvali-tet och på sikt minskad vittring av byggnader

Når vi miljökvalitetsmålen? Är takten mot målen tillräcklig? Kommer vi att kunna lämna över

ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta? Samspelar

natu-rens, kulturmiljöns, hälsans och naturresursernas intressen tillräckligt väl med andra

sam-hällsmål så att vi får de bästa lösningarna?

m i l j ö m å l e n – n å r v i f r a m ?

4

och kulturföremål. De minskade kväveutsläppen från trafik, avlopp och jordbruk gör att en liten ljusning kan skönjas för övergödningsproblemen. Övergödningen har dock inte minskat i den takt som krävs. Hur miljön påverkas av diffust läck-age från den ökande kemikalieanvändningen är inte tillräckligt känt. Utsläppen av växthusgaser har inte förändrats nämnvärt de senaste åren.

Inom skogsbruket tar man idag hänsyn till vär-defulla biotoper i mycket högre grad än tidigare. Jordbrukarna klarar bättre av att hävda sina betes-marker och bevara kulturelement tack vare miljö-ersättningarna i Miljö- och Landsbygdsprogram-met. Våtmarker har ett starkare skydd mot utdik-ning och återskapas i odlingslandskapet. Det betyder att den negativa påverkan på våtmarker-na, odlingslandskapet och skogen har minskat betydligt under de senaste fem åren.

Påverkan på havsmiljön är fortfarande alltför stor. Övernyttjandet av fiskbestånd har lett till kollaps av bestånd och betydande förändringar i arternas inbördes förhållande. Torskbeståndet i Östersjön är nu allvarligt hotat.

Trögt att förändra tillståndet

Återhämtningen, eller miljöns respons på åtgär-derna, sker långsamt för många miljö- och hälsoproblem. Därför förbättras inte miljötill-ståndet i samma takt som påverkan på miljön minskar, vilket nedanstående exempel visar:

• Det tar ca 10 år innan en synlig återhämt-ning av ozonskiktet kan märkas och drygt 50 år innan det är helt återställt under förut-sättning att utfasningen av ozonnedbrytande ämnen fortsätter enligt planerna.

• Miljögifter som är långlivade kan finnas kvar i vatten och mark under mycket lång tid efter det att de har släppts ut i miljön. När de tas upp i växter och djur kan gifterna fort-sätta att påverka hälsan och miljön.

• Inkubationstiden är lång för cancer, vilket innebär att förändringar i antalet cancerfall

ibland kan avläsas först 20 år efter åtgärder som minskar den skadliga exponeringen. Antalet fall av hudcancer efter för stor expo-nering för UV-strålning är ett sådant exem-pel. Det påverkas dock i hög grad av männi-skans livsstil och utomhusvanor.

• Trots framgångsrika åtgärder inom jord- och skogsbruket dröjer det i många fall länge innan åtgärderna har resulterat i ett bättre miljötillstånd. I skogen tar det ofta minst en hel skogsgeneration, eller 70–150 år.

• Utsläppen av växthusgaser påverkar klimatet i flera hundra år framåt och en temperatur-ökning som inträffat försvinner inte förrän efter mycket lång tid även om utsläppen minskar snabbt.

Vi kan nå de flesta delmål, men fler åtgärder krävs

Riksdagen har fattat beslut om ett stort antal delmål som ska vara uppfyllda inom angiven tid (vanligen år 2010). Många kommer troligen att nås utan att beslut behöver fattas om ytterligare åtgärder. Det gäller bl.a. svavelhalten i luft, andelen hård död ved i skogen, minskade mängder avfall som deponeras, utsläpp från far-tyg, bevarande av småbiotoper inom jordbruket och påbörjad sanering av förorenade områden.

För de flesta delmålen behövs ytterligare insatser för att klara uppgiften. Åtgärder för att minska koldioxidutsläpp och kväveläckage från mark är exempel på sådana. I några enstaka fall kan det bli mycket svårt att nå delmålen. Svårig-heterna kan bero på bl.a. målkonflikter och kun-skapsbrister eller på att så stora omställningar krävs att det blir svårt att få med alla aktörer på åtgärderna inom de givna tidsramarna.

Till varje miljökvalitetsmål finns både del-mål som är lätta att nå och sådana som är svåra. Det gör att den samlade bedömningen blir att det är möjligt att nå delmålen, men att fler åtgärder behövs. Delmålen är av olika karaktär:

några utgör en del av hela miljökvalitetsmålet, medan andra kan vara formulerade som ett steg på vägen. Det är således inte klart att miljökva-litetsmålet nås även om alla delmål nås. Därför kommer också nya delmål att behöva utvecklas.

Når vi miljökvalitetsmålen?

Inom en generation, d.v.s. år 2020, ska miljö-kvalitetsmålen vara uppnådda – eller åtmin-stone ska alla nödvändiga åtgärder vara genom-förda. Återhämtningen i miljön kan i vissa fall ta längre tid. Begränsad klimatpåverkan kan inte uppnås förrän efter flera generationer, och riksdagen har antagit ett långsiktigt mål för 2050. För flera av målen är det internationella arbetet avgörande för att de ska nås.

Några miljökvalitetsmål bedöms vara svåra att nå även om fler åtgärder sätts in. Främst gäller det Begränsad klimatpåverkan, men även Ingen övergödning, Giftfri miljö och Levande skogar. Utvecklingen inom transport- och energisektorerna liksom inom byggsektorn är avgörande för att framgångsrikt nå ett flertal miljömål. I flera fall är konflikter med andra samhällsmål hinder för framgång. Samhällets energiförsörjning är svår att klara utan att antingen klimatet, vattenmiljön eller kultur-landskapet påverkas. Likaså innebär samhällets behov av effektiva transporter svårigheter för att uppnå flera av miljökvalitetsmålen. Utbyggd infrastruktur kan också störa natur- och kultur-miljön, samtidigt som väl fungerande infra-struktur, t.ex. som möjliggör avloppsrening och miljöanpassat resande, kan bidra till att miljö-problemen inte förvärras.

De stora strukturomvandlingar som sker i samhället tar bort många grundläggande förut-sättningar för brukande och bevarande av kul-turarvet. Om inte delar av vår historia ska rade-ras ut behövs insatser för en regional utveckling som tar fasta på villkoren för kulturmiljöns överlevnad. I annat fall kan de mål som omfat-tar bevarande och utveckling av kulturhistoriskt

värdefull bebyggelse bli svåra att uppnå. Detta gäller inte minst i odlingslandskapet, där bibe-hållet jordbruk är en förutsättning för att bevara både de kulturhistoriska och de biologiska vär-dena i deras rätta sammanhang.

Buller, framför allt från trafiken, är ett ut-brett miljöproblem och den störning som berör störst antal människor. Man har beräknat att drygt 2 miljoner människor utsätts för buller som påverkar deras hälsa. Det bedöms bli mycket svårt att komma i mål till 2020 när det gäller bullerproblemen. Radon i bostäder och lokaler är ett annat problem. I närmare en halv miljon bostäder överskrids den radonhalt som föreslås i delmålet i propositionen om inom-husmiljön. Radon orsakar ca 400 fall av lung-cancer årligen. Rökare är speciellt utsatta, med ca 350 fall, och icke-rökare utgör ca 50 fall per år. Luftföroreningar, bl.a. från biltrafiken, orsa-kar fortfarande ett stort antal dödsfall.

Inom flera områden har det varit möjligt att bryta sambandet mellan miljöpåverkan och ekonomisk tillväxt. Så har varit fallet för t.ex. utsläpp av försurande ämnen i industriländerna och av kväveoxider. Energianvändningen – och utsläppen av koldioxid – hör starkt samman med den ekonomiska utvecklingen. Även om vi använder allt mindre energi vid tillverkningen av produkter och i processer är det svårt att bryta detta samband.

Samhällsutvecklingen och därmed möjlig-heterna till framgång i miljöarbetet är intimt sammanlänkade med den internationella utvecklingen. Man kan notera framsteg genom kemikaliestrategin som EU har antagit och Göteborgsprotokollet för minskade utsläpp av luftföroreningar. Tillkomsten av Kyotoproto-kollet är början till ett världsomspännande regelverk för att begränsa och minska utsläppen av växthusgaser. På flera områden behövs ett ännu mer pådrivande svenskt arbete, inte minst inom EU. Detta är uppenbart för möjligheterna att nå klimatmålet men det är viktigt även för andra mål.

5

90 100 110

Indexåret 1990 var utsläppen av växthusgaser som koldioxidekviva-lenter 4 199 000 000 ton. De samlade utsläppen av växthus-gaser inom EU har minskat med 4 % mellan 1990 och 1999. Särskilt Tysk-land och Storbritannien har bidragit till att utsläppen har minskat. Det krävs ytterligare åtgärder för att EU-länderna ska nå sitt första gemen-samma åtagande enligt Kyotoproto-kollet. Prognoserna pekar mot att utsläppen år 2010 inte kommer att understiga 1990 års nivå.

1990 2000 2010

index 1990 = 100

figur A Index för utsläpp av växthusgaser inom EU:s 15 medlemsländer 1990–1999 1995 2005 väg till mål enligt Kyotoprotokollet utsläpp mål 2008–2012

1

m i l j ö k va l i t e t s m å l

Halten av växthusgaser i atmo-sfären ska i enlighet med FN:s ramkonvention för klimatföränd-ringar stabiliseras på en nivå som innebär att människans påverkan på klimatsystemet inte blir farlig. Målet ska uppnås på ett sådant sätt och i en sådan takt att den biologiska mångfalden bevaras, livsmedels-produktionen säkerställs och andra mål för hållbar utveckling inte äventyras. Sverige har tillsammans med andra länder

ett ansvar för att det globala målet kan uppnås.

Begränsad klimatpåverkan

Människan påverkar klimatet

Halterna av växthusgaser i atmosfären har ökat sedan industrialismens början, och de fortsätter att öka. FN:s klimatpanel (IPCC) har utvärderat alla vetenskapliga fakta i frågan och drar slutsat-sen att klimatet har ändrat sig på ett påvisbart sätt under de senaste 150 åren. IPCC anser att detta delvis beror på människans olika verksam-heter. Om de globala utsläppen fortsätter på nuvarande nivå ökar riskerna för att klimatsyste-met påverkas på ett farligt sätt. Detta gäller både temperaturökningens storlek och dess takt.

Förbränning av fossila bränslen är en huvudorsak

Det är förbränningen av fossila bränslen som svarar för det största svenska bidraget till växt-huseffekten. Andelen förnybara energislag i

Sveriges energiförsörjning har dock ökat. Sam-tidigt effektiviseras energianvändningen, vilket bidrar till att det specifika energibehovet har minskat. Det ger inte alltid en absolut minsk-ning; exempelvis fortsätter utsläppen av koldiox-id från transporter att öka. Variationen i utsläpp av koldioxid mellan åren är också betydande allt-efter näringslivets konjunkturer, tillgången på vattenkraft och vädret – det senare särskilt under vintern, då uppvärmningsbehovet är som störst.

År 2000 var utsläppen av växthusgaser knappt 2 % lägre än år 1990. Utsläppen av metan och dikväveoxid beräknas ha minskat med 14 % respektive 9 % under perioden och har därmed bidragit till en stor del av den sammanlagda minskningen. Utsläppen av koldioxid var 0,5 % lägre år 2000 än 1990.

Temperaturändringen i Norden bedöms bli högre än globalt

Förändringarna i klimatet bedöms bli större regionalt i Norden än de globala genomsnittliga förändringarna. Om den globala temperaturök-ningen är ca 2,5 grader på 50 till 100 års sikt kan temperaturen öka med ca 4 grader i Norden. Även mängden nederbörd kan påver-kas kraftigt. Effekterna kan bli omfattande för viktiga svenska näringar som jord- och skogs-bruk. För naturvården och den biologiska mångfalden finns en risk för att känsliga eko-system i fjällen och i Östersjön går förlorade. Även vår omvärld kan komma att få helt andra förutsättningar för en uthållig samhällsutveck-ling, vilket kan ge effekter också i Sverige.

Måluppfyllelse

Genom Kyotoprotokollet har de industrialisera-de länindustrialisera-derna förbundit sig att begränsa

utsläp-b e g r ä n s a d k l i m a t p å v e r k a n

6

Jordens temperatur har ökat med ca 0,6° från slutet av 1800-talet till år 2000. IPCC bedömer att merparten av temperaturökningen kan förklaras av ökade halter av växthusgaser i atmosfären till följd av människans verksamhet.

1940 1960 1980 2000

figur 1.1 Avvikelse från den globala årsmedel-temperaturen 1951–80 (femårsmedelvärde)

7

pen av växthusgaser. Fram till perioden 2008– 2012 ska utsläppen inom EU minska med 8 % från 1990 års nivå. Under samma period har Sverige möjlighet att öka sina utsläpp med 4 % men riksdagen fattade i mars 2002 beslut om ett delmål för utsläpp av växthusgaser som innebär att de svenska utsläppen som ett medelvärde för perioden 2008–2012 ska vara minst 4 % lägre än utsläppen år 1990. Detta ska uppnås utan att man räknar med upptag i kol-sänkor (växande skog som binder koldioxid) eller flexibla mekanismer (olika former för utsläppshandel med växthusgaser). Utveck-lingen mot delmålet ska följas upp, och ytter-ligare förslag på åtgärder kan komma att läggas fram vid kontrollstationer år 2004 och 2008.

Den senaste prognosen över de framtida utsläppen av klimatgaser, som gjordes i Sveriges tredje nationalrapport till klimatkonventionen

2001, pekar mot att utsläppen kommer att sta-biliseras till år 2010 och därefter öka. Ytterligare åtgärder kan alltså komma att krävas för att del-målet ska kunna nås.

Riksdagen har också fattat beslut om ett långsiktigt utsläppsmål för växthusgaser. År 2050 bör utsläppen i Sverige sammantaget vara lägre än 4,5 ton koldioxidekvivalenter per år och invånare, för att därefter minska ytterligare. Detta innebär att utsläppen ska minska med närmare 50 % jämfört med dagens utsläpp. Med nuvarande utveckling och med hittills besluta-de åtgärdsstrategier nås inte besluta-detta mål.

20 000 80 000 60 000 0 -40 000 40 000 -20 000 ton, tusental

figur 1.3 Utsläpp och upptag av växthusgaser

1990

Sveriges utsläpp av växthusgaser beror till ca 80 % på förbränningen av fossila bränslen inom industrin, trans-portsektorn och för el- och värmeproduktion. Andra sektorer bidrar med återstående ca 20 %. I skogen binds koldioxid i biomassan. Detta upptag motsvarar när-mare 30 % av utsläppen.

1993 1995

1991 1992 1994 1996 1997 1998 1999 2000

industriprocesser och fluorerade gaser energi, inkl. transporter

jordbruk

användning av lösningsmedel

förändrad markanvändning och skogsbruk avfallshantering 500 600 700 800 400 850 750 650 550 450

10 års utjämnat medelvärde årligt medelvärde

1860 1880 1920 1960

medelnederbörd, mm

figur 1.2 Årsmedelvärde och tioårsmedelvärde av nederbörd, 1860–2000

1900 1940 1980 2000

Nederbörden har ökat i Sverige under de senaste 140 åren. En del av den uppmätta ökningen kan dock förklaras av att mätinstrument och mätstationer har förbättrats under åren. Högre temperatur i framtiden kommer sannolikt att följas av ökad nederbörd i stora delar av Sverige.

2

Hälsan, växtligheten och material skadas

Luftföroreningar är orsaken till många olika negativa effekter på hälsan, som luftrörsbesvär, överkänslighet med allergier och cancer – och även dödsfall. Bland de föroreningar som orsakar sådana effekter kan nämnas kväveoxider, svavel-dioxid och marknära ozon. Även en del flyktiga organiska ämnen och partiklar i luften som är mindre än 10 mikrometer (PM10) räknas dit.

I ett statistiskt urval av Sveriges befolkning angav en tiondel att de hade besvär som orsakats av främst bilavgaser och vedeldning. Antalet cancerfall till följd av föroreningar i tätortsluften i Sverige uppskattas till 200 per år.

Även skogsträd och jordbruksgrödor påver-kas av luftföroreningar. På 1980-talet uppskat-tades produktionsbortfallet inom det svenska jordbruket på grund av marknära ozon till cirka 1 miljard kronor per år. Luftföroreningar påskyndar också nedbrytningen av metaller, kalksten, gummi och plaster och skadar kultur-historiskt värdefulla byggnader, statyer och fornlämningar.

Utsläppen är både inhemska och utländska

I tätorterna orsakas höjda halter av kväveoxider, partiklar och flyktiga organiska ämnen i luften av utsläpp från trafik, industri och uppvärmning av bostäder. Användningen av lösningsmedel bidrar till halten av flyktiga organiska ämnen. Eldning av ved och andra biobränslen ger också utsläpp av flyktiga organiska ämnen och partiklar.

De största bidragen till den mängd partiklar som mäts som PM10 kommer från slitage av vägmaterial och bromsbelägg, och utgörs under våren också av gatusand från vinterns halkbe-kämpning. Det största antalet partiklar i luften består av mycket små partiklar (mindre än 0,1 mikrometer) som härrör från utsläpp från motorer och annan förbränning.

Föroreningssituationen i Sverige påverkas också starkt av att luftföroreningar förs med vin-darna från andra länder.

20 40 100 60 80 86/87 88/89 92 /93 98/ 99 index oktober–mars 1986/87 = 100 90/ 91 96/ 97 00/ 01 94/9 5 figur 2.1 Luftkvalitetsindex

Utsläppen av svaveldioxid i tätortsmiljön, som i huvud-sak kommer från energiproduktion och trafik, har minskat med ca 90 % sedan 1970-talet. Även i de flesta andra EU-länder har utsläppen minskat kraftigt. För kvävedioxid och sot är förbättringarna i Sverige påtagliga. Dessa faktorer tillsammans har medfört att hälso- och korrosionsproblemen har minskat avsevärt.

Indexet är en sammanvägning av befolkningstalen i ca 35 kom-muner och halten av svaveldioxid, kvävedioxid och sot under vinterhalvåret.

Okt–mars 1986/87: NO2 31 µg/m3, SO2 17 µg/m3, sot 11 µg/m3

kvävedioxid svaveldioxid

sot luft, sammanvägt

Frisk luft

f r i s k l u f t

8

m i l j ö k va l i t e t s m å l

Luften ska vara så ren att män-niskors hälsa samt djur, växter och kulturvärden inte skadas.

Inriktningen är att miljökvalitets-målet ska nås inom en generation.

9

Både internationella och nationella åtgärder vidtas

Det internationella luftvårdsarbetet bedrivs främst inom FN:s konvention om långväga transporter av gränsöverskridande luftförore-ningar, CLRTAP, och i EU-programmet Clean Air For Europe, CAFE. Arbetet syftar till att ta fram underlag för att revidera tidigare överens-kommelser om utsläppsminskningar: det s.k. Göteborgsprotokollet – det senaste som skrevs på inom CLRTAP – och EG-direktivet om nationella utsläppstak. Enligt detta direktiv åtar sig Sverige att minska utsläppen av flyktiga organiska ämnen (utom metan) till högst 241 000 ton till år 2010. För att uppnå detta krävs ytterligare åtgärder inom småskalig

vedeldning, trafik, arbetsmaskiner, industri och avdunstning av lösningsmedel.

Ett nytt direktiv om luftförorening genom ozon håller på att slutbehandlas. Arbete pågår också med ett EG-direktiv som syftar till att reducera utsläppen av luftföroreningar från vik-tiga källor och lägga fast mål för luftkvalitet.

I Sverige har vi med stöd av miljöbalken fastställt normer för högsta godtagbara halter i utomhusluften av svavel- och kvävedioxid, bly och partiklar. Normerna blir ett verktyg för att vidta åtgärder på lokal nivå.

Måluppfyllelse

Halterna av svaveldioxid underskrider redan nu gällande miljökvalitetsnormer. Även de sträng-are gränserna för att skydda kulturföremål och material nås på de flesta platser.

Utsläppen av kväveoxider från trafiken har minskat genom effektivare katalysatorrening och genom de skärpta avgaskrav som införts på tunga fordon sedan mitten av 1990-talet. Dock består de höga halterna i storstadsområdena och på starkt trafikerade gator. Avgaskraven för alla bilar kommer att skärpas ytterligare. Åtgärder måste vidtas också inom områden som rör ener-gi och arbetsmaskiner.

Korrosion av material och hälsoeffekter orsakade av marknära ozon kommer att minska, men det är risk för att de halter som ger effek-ter på grödor fortfarande överskrids om tjugo år.

Det är i första hand i tätorter som människor exponeras för partiklar och cancerframkallande ämnen. Särskilt i områden med starkt inslag av småskalig vedeldning kvarstår problemet, även om halterna ovanför hustak kommer att sjunka. Det är enklast att vidta åtgärder som begränsar halten av större partiklar i luften. Naturvårds-verket har fått i uppdrag att ge förslag till del-mål även för mindre partiklar (PM2,5). Uppdra-get ska redovisas sommaren 2003.

30 70 50 10 % figur 2.3 Katalysatorbilarnas andel av personbilsbeståndet 1987–2000 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 Då katalysatorer på bensindrivna bilar infördes fr.o.m. 1989 började utsläppen av luftföroreningar från vägtrafiken minska i större omfatt-ning. Från luftföroreningssynpunkt får denna åtgärd räknas som den viktigaste för vägtrafiken under 1990-talet. År 2000 var katalysator-bilarnas andel av trafikarbetet 78 %.

2000 4 6 8 10 12 2 Rörvik Vavihill Aspvreten

kritisk belastning – grödor

1989 2001

ppb-timmar, tusental

figur 2.4 Ozonbelastning för grödor på tre orter i södra Sverige

Ozonbelastningen för grödor ut-trycks i AOT40 (ppb-timmar). Den ska enligt förslag till EG-direktiv beräknas under maj t.om. juli, kl. 8–20 centraleuropeisk tid. Efter-som det är ljust längre i Sverige under sommaren kan den verkliga belastningen vara högre. Den kritis-ka belastningen för grödor har över-skridits på alla tre redovisade orter under 1990-talet. Denna belastning ska inte överskridas år 2010.

1991 1993 1995 1997 1999 20 40 100 60 80 index oktober–mars 1992/93 = 100

figur 2.2 Index för bensen- och toluenhalter

00/ 01 92/9 3 93/9 4 94/9 5 95/9 6 96/ 97 97/ 98 98/ 99 99/ 00

Utsläpp av bensen medför risk för cancer, främst leu-kemi. Enligt en grov uppskattning medför nuvarande halter ca 10 cancerfall per år. Bensen finns bl.a. i bensin. Idag är halten reglerad till högst 1 volymprocent. Med katalysatorbilarna minskar utsläppen av bensen väsent-ligt. Generationsmålet för halten i luft är 1 µg/m3_.

Indexet är en sammanvägning av befolkningstalen i ca 35 kom-muner och halten av bensen och toluen under vinterhalvåret.

Okt–mars 1992/93: bensen 6 µg/m3, toluen 12 µg/m3

Kraftig försurning under 50 år har satt sina spår

Försurningen av luft, mark och vatten har kraf-tigt påverkat Sveriges miljö. Mer än en femte-del av den totala ytan skogsmark och sjöar bedöms vara berörd. Allvarligast är situationen i södra delarna av Sverige. Det är främst växter och djur i sjöar och vattendrag som drabbats, bl.a. genom att surt och aluminiumhaltigt vatten har läckt ut från skogsmarken. Också näringsämnen som är viktiga för träden har lakats ut från skogsmarken.

Andra effekter av försurande ämnen är korro-sion på vattenledningar och vittring av byggna-der, kulturmonument och kulturminnen som hällristningar och arkeologiska lämningar under markytan. Även människans hälsa kan påverkas genom t.ex. surt brunnsvatten; i delar av Sverige är grundvattnet försurat.

Utsläpp i andra länder huvudorsaken

Den viktigaste orsaken till nutida försurning är nedfall av svavel och kväve. År 1996 bidrog utländska källor till cirka 90 % av svavelnedfal-let, 80 % av nedfallet av kväveoxider och 60 % av ammoniaknedfallet över Sverige.

Svaveldioxidutsläppen i Sverige härrör främst från förbränning av kol och eldningsolja samt industriprocesser. Utsläppen av kväveoxi-der kommer från transportsektorn, energipro-duktion och arbetsmaskiner. Utsläpp av ammo-niak sker främst från jordbruket.

I skogslandskapet bidrar även skogsbruket till försurningen av skogsmark, sjöar och vatten-drag genom skogens tillväxt och skörd.

b a r a n a t u r l i g f ö r s u r n i n g

10

figur 3.2 Kalk till sjöar, vattendrag och våtmarker i Sverige

1987 1989 1991 1993 1997

Trots att utsläppen av försurande ämnen har minskat måste kalkningen fortsätta i många sjöar och vatten-drag.

doserarkalkning våtmarkskalkning sjökalkning

200 500 300 100 400 1980 1985 2000 ton, tusental

figur 3.1 Svenska utsläpp av svaveldioxid till luft (exkl. utsläpp från utrikes sjö- och luftfart)

1990 1995

Utsläppssiffrorna har reviderats efter det att delmålet om svavelutsläpp fastställdes. Detta har inneburit att delmålet för svavelutsläpp redan har nåtts.

delmål 2010

Bara naturlig försurning

3

m i l j ö k va l i t e t s m å l

De försurande effekterna av nedfall och markanvändning ska underskrida gränsen för vad mark och vatten tål. Nedfallet av försurande ämnen ska heller inte öka korrosionshastigheten i

tekniska material eller kultur-föremål och byggnader.

Inriktningen är att miljökvalitets-målet ska nås inom en generation.

11

Internationell samverkan ger resultat

Att det försurande nedfallet över Sverige har kunnat minska beror på de internationella över-enskommelser som gjorts inom ramen för FN:s luftkonvention, CLRTAP, och de åtgärder som genomförts på EU-nivå och nationellt inom energi-, industri- och transportområdena. Det senaste protokollet inom CLRTAP skrevs på i Göteborg 1999.

En nationell åtgärd av mer uppehållande karaktär är kalkning av sjöar och vattendrag. I Sverige har ca 7 500 sjöar kalkats, vilket mot-svarar drygt 90 % av de försurade sjöarnas areal.

Måluppfyllelse

Nedfallet av sulfat har minskat med cirka 60 % under 1990-talet. Kvävehalterna i nederbörden har minskat i stora delar av Sverige under de senare åren, men eftersom mängden nederbörd samtidigt har ökat kan inga tydliga trender ses i kvävenedfallet. För att Sveriges natur ska kunna återhämta sig måste utsläppen minska ytterligare – utöver Göteborgsprotokollets mål och EU:s takdirektiv – såväl i Sverige som i övriga Europa.

År 2000 var utsläppen av svaveldioxid cirka 57 000 ton (exkl. utsläpp från internationell sjö-och luftfart) sjö-och delmålet för svaveldioxid har därmed redan nåtts, medan utsläppen av kväve-oxider måste minska med ytterligare nästan 100 000 ton.

Enligt europeiska beräkningar, inför inter-nationella förhandlingar, kommer arealen natur-liga ekosystem där den kritiska belastningen för försurning överskrids att minska från 16 % 1990 till 4 % år 2010. Men enligt svenska beräkning-ar, på mer detaljerad nivå, kommer den kritiska belastningen att överskridas på 13 % av arealen år 2010. Även om de kritiska belastningsgrän-serna underskrids kan återhämtningstiden i naturen ta åtskilliga decennier.

Trenderna för återhämtning i skogsmark är motstridiga, men tyder på fortsatt försurning i stora delar av Sverige, med svaga tecken på återhämtning i söder. Återhämtningen underlät-tas av att skogsbruket anpassas till växtplatsens försurningskänslighet och genom att andelen lövrik skog ökar.

I sjöar och vattendrag påbörjades återhämt-ningen redan under 1980-talet och accelererade under 1990-talet. Trots detta är det osäkert om delmålet nås: undersökningar i Västra Götaland tyder på att många sjöar fortfarande kommer att vara försurade år 2010. - 0 0 - 200 200 - 400 400 - 700 700 - 1 000 1 000 - 3 000 1997 2010 Ekvivalenter/hektar och år

figur 3.3 Överskridande av kritisk belastning för skogsmark och sjöar i Sverige 1997 och 2010 (enligt Göteborgsprotokollet)

I sydvästra Sverige kommer syradepositionen att vara klart högre än vad naturen tål fortfarande år 2010.

150 200 250 300 350 50 100 1990 1992 2000 ton, tusental 19961998 1994 delmål 2010

Med dagens minskningstakt är det osäkert om vi når delmålet, 148 000 ton, som gäller både Bara naturlig försurning och Ingen övergödning.

figur 3.4 Utsläpp av kväveoxider i Sverige

4

Tusentals kemiska produkter är i omlopp

Idag finns drygt 12 000 kemiska ämnen i Kemi-kalieinspektionens produktregister, vilket om-fattar de kemiska produkter som tillverkas i eller importeras till Sverige. Dessa ämnen ingår i omkring 64 000 kemiska produkter, som i sin tur finns i ett ytterligare större antal varor, exempel-vis i bilar, plastartiklar, kläder och byggnads-materiel. Därutöver tillkommer ett okänt antal ämnen som kommer in på den svenska markna-den med importerade varor. Dessutom bildas oönskade kemiska ämnen oavsiktligt i industri-ella processer. Varje år tillförs samhället uppskatt-ningsvis 160 miljoner ton varor. Kemiska ämnen kan spridas från kemiska produkter, varor, bygg-nader m.m. när dessa produceras, används eller skrotas. Återvinning försvåras av farliga ämnen som förekommer i varor. Världsproduktionen av kemiska produkter beräknas fortsätta att öka i takt med ökad bruttonationalprodukt (BNP).

Bristande kunskap och risker måste åtgärdas

Bristen på kunskap om kemikaliers och förore-ningars hälso- och miljöegenskaper är stor. Det gör det svårt att identifiera alla ämnen som är hälso- eller miljöfarliga, göra riskbedömningar och begränsa riskerna. Trots detta vet vi att ke-miska ämnen i arbetsmiljön, utomhus- och inom-husmiljön tillsammans påverkar hälsan och mil-jön. Några procent av befolkningen har för höga halter av kadmium i njurarna. PCB och bro-merade flamskyddsmedel förekommer i bröst-mjölk. En miljon svenskar har besvär och symp-tom som hänger samman med inomhusmiljön, där kemiska ämnen är en av bakgrundsfaktorerna.

Inom kemikalieområdet är vi mycket bero-ende av att bra regler utformas inom EU, efter-som medlemsländerna i många fall inte får gå längre än den kravnivå som de gemensamma reglerna anger. Det är därför viktigt att fortsätta att påverka hur reglerna beträffande kunskaps-krav, utfasning och riskminskning av farliga ämnen utformas inom EU. Det är också av största vikt att företagen i Sverige kartlägger och avvecklar farliga ämnen, och minimerar utsläppen av föroreningar som uppkommer i processer. En framsynt hållning kan på sikt ge företagsekonomiska vinster.

38 000 förorenade områden måste också åtgärdas

Förutom de kemiska ämnen som finns i varor och konstruktioner finns också ett stort antal förorenade områden. Under 2001 identifierade länsstyrelserna 38 000 misstänkt förorenade markområden – betydligt fler än den tidigare uppskattningen 22 000.

Arbetet med efterbehandling av förorenade områden håller på att byggas upp, bl.a. genom

Giftfri miljö

m i l j ö k va l i t e t s m å l

Miljön ska vara fri från ämnen och metaller som skapats i eller utvunnits av samhället och som kan hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden.

Inriktningen är att miljökvalitets-målet ska nås inom en generation.

40 80 200 120 160 1995 2000 2005 index 1995 = 100

figur 4.1 Simulerad ökning av BNP, befolknings-tillväxt och kemikalieproduktion

2015 2020

2010

Produktionen av kemiska produkter ökar. Värdet av världens kemikalieproduktion beräknas växa med 85 % mellan 1995 och 2020 enligt OECD.

BNP befolkning

kemikalieproduktion

13

att resurserna och kompetensen på länsstyrel-serna förstärks. Genom att driva rättsfall som ger prejudikat i oklara ansvarsfrågor bör det klarläggas i vilka fall samhället inte är ansvarigt för efterbehandlingen. Saneringen av områdena kommer att ta lång tid och kräva stora insatser från aktörerna.

Måluppfyllelse

Genom EU:s kemikaliestrategi som presentera-des våren 2001 är förutsättningarna för att nå miljökvalitetsmålet bättre än tidigare. Även det globala arbetet, t.ex. i konventionerna om lång-livade organiska föreningar och om kontroll av skadliga antifoulingsystem för fartyg, bidrar till de förbättrade förutsättningarna.

År 2010 ska uppgifter om egenskaperna hos alla kemiska ämnen som hanteras på

markna-den finnas. Ett nytt EU-system med tidsramar för att testa och registrera sådana ämnen håller på att utarbetas, vilket kommer att ge bättre kunskaper både om vilka ämnena är och om deras egenskaper. Det är dock svårt att bedöma om ambitionsnivån blir tillräckligt hög.

År 2010 ska varor vara försedda med hälso-och miljöinformation om de farliga ämnen som ingår. Det återstår ett omfattande arbete att skapa ett system som kommunicerar informa-tion om varors innehåll på en global marknad.

Utfasning av särskilt farliga ämnen som framkallar cancer, stör fortplantningen eller påverkar arvsmassan kommer att drivas gemen-samt inom EU genom ett godkännandesystem. EU:s ministerråd vill att även långlivade och bioackumulerande ämnen ska omfattas av systemet. Detta har ännu inte fångats upp i när-liggande direktiv, t.ex. växtskyddsdirektivet.

Därtill krävs en allmän riskminskning. EU:s kemikaliestrategi lägger ett tydligt ansvar för detta på industrin. För bekämpningsmedel i jord- och trädgårdsbruket finns riskindikatortal. Enligt dessa har riskerna med de bekämpnings-medel som förs in på marknaden inte minskat. Däremot har åtgärder för att minska riskerna vid användningen genomförts.

figur 4.3 Procentuell fördelning av kemiska produkter i olika faroklasser

Under 2000 omsattes ca 70 milj. ton kemiska produkter på den svenska marknaden, varav ca 19 miljoner ton exporterades. Driv-medel och bränslen som bensin och diesel klassificeras som giftiga, och eftersom de hanteras i stora mäng-der är nära hälften av kvantiteten kemiska produkter giftig.

giftig irriterande mycket giftig frätande hälso-skadlig måttligt hälso-skadlig omarkerad

tabell 4.1 Antal ämnen och tidsplan för registrering

EU:s nya kemikaliestrategi bygger på registrering, utvärdering och godkännande. Alla kemiska produkter som framställs eller importeras i mängder över 1 ton ska registreras. Endast för 14 % av de kemiska produkter som används inom EU i volymer större än 1 000 ton per år finns uppgifter som motsvarar de baskrav som ställs för nya ämnen. Det nya systemet ska etappvis ge oss bättre kunskap.

> 1 000 101 – 1 000 1 – 100 2 700 5 000 30 000 2005 2008 2012 ton/företag och år antal ämnen på marknaden år för registrering 600 1400 1000 200 C Miljö antal M R

Fler och fler ämnen klassificeras i EU i följande kategorier: påverkar arvsmassan (M), stör fortplantningen (R), är cancerframkallande (C), är miljöfarliga (Miljö). Det innebär att kunskapen om vissa ämnen med farliga egenskaper ökar. Klassificering och märkning bidrar till att information sprids. Åtgärder för att minska riskerna måste vidtas för ett flertal ämnen. Utöver de redovisade är 671 komplexa kol- och oljebaserade ämnen klassifi-cerade som cancerframkallande.

figur 4.2 Antal klassificerade ämnen i olika kategorier

s k y d d a n d e o z o n s k i k t

14

Skyddande ozonskikt

5

m i l j ö k va l i t e t s m å l

Ozonskiktet ska utvecklas så att det långsiktigt ger skydd

mot skadlig UV-strålning.

Ett halvt sekels utsläpp visar sig nu

Under de senaste 15 åren har ozonskiktet tun-nats ut globalt med ca 5 %. Över Antarktis är uttunningen ca 50 % under vårmånaderna september-oktober. Vid våra breddgrader har uttunningen varit 5–10 % under de senaste 20 åren. Mätningar av ozonskiktets tjocklek över Norrköping visar på stor variation över året och mellan åren, och någon säker trend har inte kunnat påvisas.

Uttunningen av ozonskiktet beror till stor del på utsläpp de senaste 50 åren av ozonnedbry-tande ämnen som CFC, HCFC, haloner, metyl-bromid och vissa klorerade lösningsmedel. Ofta

finns sådana ozonnedbrytande ämnen kvar mycket länge i atmosfären innan de bryts ned; påverkan av utsläppen kvarstår under flera decennier. Även andra faktorer påverkar ozon-skiktets tjocklek, t.ex. utsläppen av partiklar och vattenånga från flygplan som flyger på hög höjd och halten av växthusgaser i atmosfären.

Hälsan och miljön kan skadas

Ett uttunnat ozonskikt leder till att UV-strål-ningen i marknivå kan öka och därmed skada hälsa och miljö. De främsta negativa effekterna är ökad risk för:

• hudbrännskador och olika former av hud-cancer • nedsatt immunförsvar -15 15 -5 5 10 0 -10 -20 -25 %

figur 5.1 Ozonskiktet över Norrköping 1988–2002 i förhållande till ozonskiktet över Uppsala 1951–1966 (månatlig avvikelse i procent)

Den blå linjen visar den linjära trendens avvikelse för perioden i Norrköping. Den visar att ozonskiktet i genomsnitt har varit tunnare i Norrköping sedan 1988 än i Uppsala under perioden 1951–1966. Vulkanen Pinatubos utbrott 1991 kan tydligt avläsas i strato-sfärens ozonhalt. 1988 1990 1991 1992 1994 1996 1998 2000 2002 trendlinje Pinatubo 1 4 2 3 1980 1995 ppb

figur 5.2 Koncentration av klor och brom i troposfären

1985 1990 2000

Koncentrationen av klor i troposfären var som högst kring 1993, medan bromhalten fortfarande ökar. Totalkoncentrationen av klor och brom i stratosfären beräknades börja avta kring år 2000.

1975

15

• ögonskador som starr

• skador på ekosystem i vatten och på land

• skador på jordbruksgrödor och skog

• skador på material.

Måluppfyllelse

Hittills har avvecklingen av ozonnedbrytande ämnen ofta inneburit att andra ämnen, som i stället haft viss påverkan på klimatet, har använts som ersättningsmedel i kylanläggningar och liknande. Riksdagen har beslutat att utsläp-pen av ozonnedbrytande ämnen i Sverige till största delen ska ha upphört till år 2010. För att det ska kunna ske måste alternativ miljövänlig teknik eller andra metoder finnas tillgängliga. Det är främst inom försvaret, flyget och vissa

laboratorier som ozonnedbrytande ämnen används. Ozonnedbrytande ämnen kan också läcka från varor och produkter när de används eller skrotas. Dessa utsläpp kan minska genom förbättrad tillsyn och miljöriktig avfallshante-ring. Dessutom medför ökat höghöjdsflyg ökade utsläpp i stratosfären, vilket kan påverka ozonskiktet på ett negativt sätt.

Halterna av de ozonnedbrytande ämnena i atmosfären börjar nu avta som en följd av åtgär-der i Sverige och andra länåtgär-der. Men andra fak-torer som påverkar ozonskiktet har också för-ändrats, vilket delvis motverkar förbättringen. Under förutsättning att Montrealprotokollet följs av alla parter beräknas halten av ozonned-brytande ämnen i stratosfären ha nått ner till ca 2 ppb klor år 2050. Tidigast om 100 år kan hal-ten av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären ligga på naturlig nivå, 0,7 ppb klor. De senaste bedömningarna av europeiska forskare är att en synlig återhämtning av ozonskiktet över Europa kan märkas tidigast år 2010 och att det är helt återställt tidigast år 2050.

förändring i årlig UV-dos 11–13 % 9–11 % 7–9 % 5–7 % 3–5 % 0–3 % inte mätt

figur 5.3 Beräknad ökning av UV-strålning i Europa 1980–1997

Som en följd av ozonskiktets uttunning har UV-strålningen i Sverige ökat med ca 7–11 % under 18-årsperioden.

UV-strålningens förändring är beräknad från uppmätta totalvärden av ozon (molnfria förhållan-den antas).

Strålkällor kan vara naturliga eller skapade

I vår miljö utsätts vi hela tiden för olika strålkäl-lor. Exponeringen för vissa naturligt förekom-mande strålkällor kan vi själva påverka, t.ex. radon och UV-strålning. När det gäller radon är det i huvudsak rökare som drabbas av lungcan-cer på grund av en stark samverkanseffekt mel-lan tobaksrökning och radon. Den största hälso-påverkan från alla strålkällor har UV-strålningen från sol och solarier. Den individuella

expone-ringen styrs i hög grad av varje individs livsstil och utomhusvanor. Därför är det en viktig upp-gift att genom information försöka få männi-skorna att minska sina årliga UV-doser. Som ett led i detta informationsarbete håller ett system för att ange UV-strålningen från solen för en godtycklig punkt i Sverige på att byggas upp.

Det finns också strålkällor som uppkommit genom människans aktiviteter, t.ex. kärnkraft, där en stor utmaning idag är att lösa frågan om slutförvar av använt kärnbränsle. Andra källor är radioaktivt nedfall efter kärnvapensprängningar och kärnkraftsolyckor, elektromagnetiska fält från t.ex. mobiltelefoner, avfall från radioaktiva ämnen som används i sjukvården och industrier samt anrikningsprocesser i industrier.

Strålskyddskriterier för miljön saknas

Idag saknas indikatorer och strålskyddskriterier för växter och djur samt ett nationellt miljööver-vakningsprogram, som kan ge en helhetsbild över strålmiljön och eventuella effekter. Bland annat behövs mer kunskap om omfördelnings-processerna av radioaktiva ämnen i miljön. Ett exempel är utsläpp av cesium-137, som en oav-siktlig biprodukt av en verksamhet, som kan påverka strålmiljön lokalt. Det kan ske när aska från biobränsleanläggningar återförs till skogen eller läggs på deponier. Även naturliga omför-delningsprocesser kan leda till lokal anrikning av radioaktiva ämnen i naturen. Det kan ske t.ex. genom att radioaktiva ämnen som är lösta i vatten tas upp av växter i en våtmark eller ackumuleras i torvmark. Kunskaperna om dessa processer och deras konsekvenser för strålskyd-det är idag otillräckliga för att åtgärder ska kunna vidtas.

m i l j ö k va l i t e t s m å l

Människors hälsa och den bio-logiska mångfalden ska skyddas mot skadliga effekter av strålning i den yttre miljön.

20 120 60 80 40 100

figur 6.1 Externdos vid marknivå i olika län orsakad av naturligt förekommande radioaktiva ämnen och nedfall av cesium-137 beräknad 2001

(Data för Gotlands län saknas)

naturligt cesium-137

Halland

strålning i marknivå (nGy/h)

Jönk öping Kr onober g V ästr a Götaland Sk åne V ärm land Ör ebr o N orrland Jäm tland Dalarna Ö ster

götland _Blekinge Kalm

ar V ästerbotten Stockholm Söderm anland Gä vlebor g V ästm anland Uppsala V ästernorrland

Cesium-137 tillkom i miljön på 1950-talet till följd av människans aktiviteter. Den största spridningen av radioaktiva ämnen skedde efter kärnvapenprovspräng-ningarna under 1950- och 60-talen och efter Tjernobyl-olyckan 1986. Efter provsprängningarna spreds radio-aktiva ämnen i atmosfären som sedan föll ner på marken med nederbörden under flera år. Efter Tjernobylolyckan däremot blev nedfallet högst i de län där det råkade regna just dagarna efter olyckan.

s ä k e r s t r å l m i l j ö

16

Säker strålmiljö

Måluppfyllelse

Förutsättningen för att delmålet som rör effekter till följd av UV-strålning ska nås är att långsiktiga åtgärder kan sättas in tidigt i miljömålsarbetet. Till följd av utökat anslag under 2002 har möjlig-heten för myndigheter att medverka till att be-gränsa antalet framtida hudcancerfall förbättrats.

Delmålet som rör begränsningen av utsläpp av radioaktiva ämnen innefattar bl.a. omhänder-tagandet av använt kärnbränsle och annat radio-aktivt avfall. För att nå en lösning för slutför-varing av använt kärnbränsle och kärnavfall krävs att kärnkraftsindustrin utvecklar ett slutförvars-system som uppfyller strålskyddskraven och är väl förankrat bland både beslutsfattare och all-mänhet. För att tidtabellen ska kunna hållas

krävs att arbetet med granskning, samrådsinsat-ser och specificering av strålskyddskrav är prio-riterat.

Miljöövervakning och forskning utgör en vik-tig grund för strålskyddsarbetet. Om övervak-nings- eller forskningsinsatser visar att behov finns kan tillsynsåtgärder i form av t.ex. föreskrif-ter och rekommendationer sättas in. Forskning inom radioekologi och strålningsbiologi befinner sig åter i den bristsituation som rådde strax före olyckan i Tjernobyl 1986; anslagen till forskning inom radioekologi och strålningsbiologi uteblev så gott som helt under 2001.

Ett nationellt miljöövervakningsprogram för radioaktiva ämnen har börjat byggas upp, och det är viktigt att detta arbete fortsätter. Genom ett sådant program kan underlaget för att uppskatta den totala stråldosen till människor och miljö för-bättras. Det ökar också förutsättningarna för att kunna ta fram indikatorer och strålskyddskriterier för att skydda djur och växter, vilket saknas idag.

2 8

4 6

figur 6.3 Andel hudcancerfall av totala antalet cancerfall 1999 i relation till beräknad total årsdos av UV-strålning vid olika breddgrader i Sverige

1 200 1 400 1 600 1 800 2 000 2 200 2 400

UV-dos i MED/år %

Cancerformen malignt melanom har ökat från ett par hundra fall i slutet av 1950-talet till 1 600 fall 1998. Varje år avlider 350–400 personer i sjukdomen. Efter-som det tar närmare 20 år mellan exponering och eventuell utveckling av cancer är det viktigt att framför allt barn och ungdomar lär sig att sola med förstånd.

skivepitelcancer malignt melanom 10 0,1 0,01 1

figur 6.2 Interndos från kroppens innehåll av cesium-137 i olika befolkningsgrupper från olika regioner (OBS! Y-axelns skala är logaritmisk)

1965 1970 1975 1980 1985 1990 1995 2000

0,001

0,0001

interndos från radiocesium (mSv/år)

Variationen av cesium-137 i kroppen inom och mellan olika regioner beror till största delen på innehållet av cesium-137 i kosten. De högre värdena under 1960-och 70-talen beror på nedfall efter kärnvapenprov-sprängningarna, medan de högre värdena efter 1986 återspeglar kärnkraftsolyckan i Tjernobyl.

Västerbotten 1988–2001 Härjedalen 1965–1976 Gävleborg 1986-1998 Stockholm 1966–2000 Skåne 1964–1976

17

7

Biologiska mångfalden påverkas och förändras

Övergödning orsakas av höga halter av närsal-terna kväve och fosfor. Den kraftiga tillförseln orsakar algblomning, grumling av vattnet, syre-brist, krympande tångbälten och syrefria bott-nar i många vattenområden. För havet är över-gödning ett av de allvarligaste hoten. Även många sjöar och vattendrag är kraftigt övergödda. Blomning av giftbildande alger kan utgöra en all-varlig hälsofara för både människor och djur.

Nedfallet kväve har lagrats upp i marken i skogar och ängs- och betesmarker. Detta leder

till att växtligheten successivt förändras och att risken växer för ökat kväveläckage till vatten-drag och grundvatten. Arter som är anpassade till näringsfattiga miljöer trängs undan. Höga halter nitrat i grundvattnet i områden med intensivt jordbruk ger hälsoproblem hos männi-skor, särskilt barn. Problemen med övergödning finns mest i södra Sverige, men det finns tecken på övergödning även i fjällområdena.

Jordbruket, avlopp och trafiken är största källorna

Övergödning av skogs-, hed- och myrmark orsa-kas till stor del av luftburna kväveföreningar. Den främsta orsaken till övergödning av sjöar och vattendrag är utsläpp av fosfor från jord-bruk, avlopp eller industri. En betydande del av fosforutsläppen kommer från avlopp i gles-bygd, med cirka en miljon hushåll som inte är anslutna till kommunala avloppsreningsverk. Hav och kust påverkas främst av kväve och fos-for som tillförs via vattendragen, men ungefär en tredjedel av kvävet kommer via luften. Lokalt kan näringsämnen från fiskodlingar bidra kraftigt till övergödningen.

Nedfallet av kväve i Sverige kommer till 75-80 % från utländska källor. Kväveoxiderna härstammar till stor del från trafik och energi-produktion. Ammoniak kommer till ca 90 % från jordbruket.

Internationella och nationella åtgärder vidtas

Inom ramen för EU:s vattendirektiv är Sverige ålagt att ta fram ett åtgärdsprogram som syftar till att nå God ekologisk status för Sveriges sjöar och vattendrag samt för kustvatten senast år 2009. För att nå detta krävs åtgärder mot

över-1 2 4 5 3 1960 1965 1980 1995 µmol/l

figur 7.1 Halt av nitrat och fosfat i ytvattnet vid Gotlandsdjupet

1975 1985 1990 2000

1970

För att nå generationsmålet krävs att näringsför-hållandena i kust och hav motsvarar i stort det till-stånd som rådde under 1940-talet. Under senare år har näringshalterna tenderat att sjunka något i

ytvattnet i egentliga Östersjön, men de ligger

fort-farande betydligt över halterna på 1940-talet. Dessutom har fosforhalterna ökat med ca 20 % i bottenvattnet sedan 1995 p.g.a. syrebrist.

fosfat nitrat

m i l j ö k va l i t e t s m å l

Halterna av gödande ämnen i mark och vatten ska inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsätt-ningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten.

Inriktningen är att miljökvalitets-målet ska nås inom en generation.

i n g e n ö v e r g ö d n i n g

18

gödningen såväl nationellt som internationellt. De nya förslagen till miljökvalitetsnormer för nitrat i grundvatten och fosfor i sjöar kan komma att få stor betydelse lokalt. Det är t.ex. viktigt att utsläppen av fosfor från enskilda avlopp minskar.

En åtgärd för att minska påverkan av närings-ämnen från jordbruket är att anlägga våtmarker. Inom Miljö- och Landsbygdsprogrammet ska 6 000 hektar våtmarker återskapas och restaure-ras under 2000–2006, bl.a. för detta ändamål. I samverkan mellan Jordbruksverket och LRF genomförs ett omfattande rådgivningsprogram, ”Greppa näringen”. I princip skulle övergöd-ningen kunna reduceras ytterligare om djurhåll-ningen minskade. Detta skulle å andra sidan kunna komma i konflikt med biologiska och

kulturhistoriska mål vad gäller betesmarker, öppet odlingslandskap, småbiotoper och kultur-bärande element i landskapet.

Måluppfyllelse

Stora mängder kväve och fosfor har lagrats upp i mark och sediment under åtskilliga decennier. På grund av de naturliga systemens tröghet kommer det att ta lång tid innan situationen har återställts till acceptabel nivå. Det finns idag internationella överenskommelser samt EG-direktiv om begränsning av utsläppen av kväve-föreningar till luft. Dessa kommer dock inte att kunna sänka kvävenedfallet till skog till accep-tabla nivåer fram till 2010. Den kritiska belast-ningen kommer då att överskridas på cirka 19 % av skogsmarken.

Genom åtgärdsprogrammet mot växtnärings-förluster inom jordbruket och åtgärder inom industrin och avloppssektorn kan belastningen på havet minska med 25–30 % från 1995 till 2010. Den samlade belastningen på våra hav från alla sektorer måste minska med 40 % från 1995 års nivå för att nå generationsmålet.

19

figur 7.3 Utsläpp av ammoniak till luft i Sverige

1997 1999

Ammoniakutsläppen till luft minskade med 9 % 1995–99. Att minska utsläppen ytterligare och nå delmålet är fullt möjligt.

delmål 2010 120 40 80 60 100 140 20 kg/ha och år figur 7.4 Växtnäringsbalanser för svensk åkermark 1995 fosfor kväve

Växtnäring tillförs åkermarken genom gödselmedel, utsäde, ned-fall från luften och kvävefixering, och förs bort med skörden och skörderesterna. Bortförseln är mindre än tillförseln. Överskottet kan läcka ut från åkermarken till vattendragen och hamna i sjöar och hav – där problem med gödning uppstår. Ju större över-skottet är, desto större är risken för växtnäringsläckage. 1997 1999 1995 1997 1999 överskott tillförsel bortförsel 10 20 50 30 40 60 1995 ton, tusental 2000 delmål 2010

Punktkällorna (kommunala avloppsreningsverk för mer än 2000 personer, industrier och enskilda avlopp) har minskat sina utsläpp med ca 4 000 ton, d.v.s. 20 %, medan belastningen från jordbruket bedöms vara i princip oförändrad. Det tar lång tid innan belast-ningen från jordbruk och skogsbruk minskar efter det att åtgärder har vidtagits.

figur 7.2 Belastning av totalkväve från människans verksamhet på havet söder om Ålands hav 1995 och 2000