Hållbarhetsanalys av städer och stadsutveckling : ett integrerat perspektiv på staden som ett socioekologiskt, komplext system

HållbarHetsanalys av städer

ocH stadsutveckling

Ett integrerat perspektiv på staden som

ett socioekologiskt, komplext system

Eva Hedenfelt

TIDIGARE PUBLIKATIONER I MAPIUS:

1. Mikael Stigendal (2007): Allt som inte flyter. Fosies potentialer – Malmös problem.

2. Ebba Lisberg Jensen & Pernilla Ouis, red. (2008): Inne och ute i Malmö. Studier av urbana förändringsprocesser.

3. Per Hillbur, red. (2009): Närnaturens mångfald. Planering och brukande av Arriesjöns strövområde.

4. Johanna Sixtensson (2009): Hemma och främmande i Staden. Kvinnor med slöja berättar.

5. Per Olof Hallin, Alban Jashari, Carina Listerborn & Margareta Popoola (2010): Det är inte stenarna som gör ont. Röster från Herrgården, Rosengård – om konflikter och erkännande.

6. Mikael Stigendal (2010): Cities and social cohesion. Popularizing the results of Social Polis.

7. Mikael Stigendal, red. (2011): ”Det handlar om något större”. Kunskaper om ungdomars möte med sin stad. Följeforskning om New City

8. Eva Öresjö, Gunnar Blomé och Lars Pettersson (2012): En stadsdel byter skepnad. En utvärdering av förnyelsen på Öster i Gävle.

9. Nicklas Guldåker och Per-Olof Hallin (2013): Stadens bränder del 1. Anlagda bränder och Malmös sociala geografi.

10. Helena Bohman, Manne Gerell, Jonas Lundsten och Mona Tykesson (2013): Stadens bränder del 2. Fördjupning.

11. Manne Gerell (2013): Bränder, skadegörelse, grannskap och socialt kapital. 12. Mikaela Herbert (2013): Stadens skavsår. Inhägnade flerbostadshus i den polariserade staden.

© Eva Hedenfelt

Malmö högskola, Institutionen för urbana studier, 2013 Malmö University Publications in Urban Studies (MAPIUS) 13 LAYOUT OCH FORM: Fredrik Björk och Josefin Björk TRYCK: Holmbergs, Malmö 2013

ISSN: 1654-6881 ISBN: 978-91-981058-3-4 BESTÄLLNINGSADRESS : Holmbergs AB Stora Trädgårdsgatan 30 Box 25, 201 20 Malmö INTERNETBESTÄLLNING: mah@holmbergs.com

inneHållsfÖrteckning

Sammanfattning 5

1. Inledning 9

2. Hållbarhet och hållbar utveckling 12

3. Hållbar stad och stadsutveckling 26

4. Hållbarhetsanalys 46

5. Hållbarhetsindikatorer 71

6. Katagoriseringar i samband med hållbarhetsanalys 110 7. Korta beskrivningar av analysmetoder som påvisar

socio-ekologiska samband 118

8. Avslutande kapitel 127

Litteraturlista 131

Bilaga 1 139

Sammanfattning

Befolkningsantalet i världen ökar stadigt och medför bland annat ökad konsumtion, utsläpp av avfall och föroreningar, förändrad markanvänd-ning och därmed tryck på viktiga ekosystemtjänster (MA, 2005). Det innebär att lösningar behövs för de problem som kommer att uppstå både i samhällen och naturliga ekosystem, vilket kräver långsiktig, tvär-vetenskaplig och integrerad forskning (Collins et al., 2010). En hållbar stadsutveckling blir ett allt vanligare mål i både stora och små städer, men det finns inte så mycket kunskap om de ekologiska systemen och om människans påverkan på dem som behövs för att göra förutsägelser och på ett effektivt sätt styra mot hållbarhet (Gibson, 2001). Att ana-lysera städernas påverkan i olika system, för att i sin tur kunna skapa en stadsutveckling som i högre grad sker i enlighet med de ekologiska begränsningar som behöver följas för ett långsiktigt stabilt samhälle, utgör en viktig del i denna process. För att hållbarhetsarbetet ska bli effektivt och välriktat behöver det finnas metoder för att analysera om de aktiviteter och åtgärder som utförs eller inte utförs bidrar till en hållbar stadsutveckling, och det behöver finnas ett strukturerat sätt att studera staden och stadsutvecklingen för att alla viktiga perspektiv ska kunna analyseras. Här diskuteras möjligheterna att studera staden som ett komplext socioekologiskt system ihop med olika aspekter på hållbarhetsanalys av stadsutveckling. Utgångspunkten är integration, främst med avseende på kopplingarna mellan de olika perspektiven på hållbarhet där ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet behöver analyseras tillsammans, men även integration med innebörden att inte-grera hållbarhetsanalyser i alla typer av beslutsfattande och att inteinte-grera analysverktyg av olika karaktär och för olika skalor. Hållbarhetsanalyser av städer och stadsutveckling behöver med tanke på komplexitet och socioekologiska samband ta hänsyn till: länkarna mellan hållbarhets-dimensionerna; rättvis resursfördelning; stadens metaboliska flöden; kausalkedjor; resiliens; och framtida generationer. De behöver dessutom utformas med tanke på datatillgänglighet och medborgardeltagande. Om hållbarhetsanalyser och indikatorer utvecklas utifrån dessa kriterier ökar möjligheterna att på ett tillförlitligt och effektivt sätt få kunskap om hur människans aktiviteter påverkar ekosystemen och samhället, vilket i sin tur ger de rätta förutsättningarna att fatta beslut som bidrar till en hållbar stadsutveckling och framtid.

Om rappOrten

Denna rapport handlar om hur städer och stadsutveckling kan analy-seras ur ett hållbarhetsperspektiv och vilka frågor som i samband med detta behöver besvaras eller behandlas. Syftet är att ge ett bredare kun-skapsunderlag för de som är intresserade av hållbar stadsutveckling i allmänhet, men rapporten riktar sig särskilt till dem som studerar eller arbetar med hållbarhetsfrågor. Projektet inom vilket rapporten tagits fram har initierats på institutionen för Urbana studier på Malmö hög-skola. Rapporten tar upp följande övergripande frågeställningar:

• Vad kan en hållbar stad och stadsutveckling innebära? • Hur kan en stad analyseras utifrån olika hållbarhetsaspekter? I samband med dessa frågeställningar diskuteras också viktiga hållbar-hetsbegrepp och -perspektiv; hur städer och stadsutveckling kan fung-era och studfung-eras; hur hållbarhetsanalyser och indikatorer kan utformas; och vilka utmaningar som måste hanteras. Exempel ges både på hur analysverktyg kan kategoriseras och på hur några existerande analys-verktyg ser ut som tar hänsyn till viktiga parametrar för att synliggöra en hållbar stadsutveckling. Rapporten innehåller också en bilaga med exempel på artiklar, rapporter, projekt, internationella och nationella program/initiativ för hållbar stadsutveckling som kan studeras närmare på egen hand för den som är intresserad av att veta mer.

När projektet som denna rapport utförts inom initierades fanns ingen tydlig frågeställning att arbeta mot. Innehållet har vuxit fram i takt med nya insikter kring vad en hållbarhetsanalys kan vara och hur den bör utformas. När så projekttiden löpt ut står det klart att rapporten innehåller ett brett spektrum av hållbarhetsanalysrelaterade frågor som efter hand smalnar av till att handla om vilka attribut indikatorer i en analys av hållbar stadsutveckling bör ha. Det som saknas för att nå ända ner till diskussionens kärna är ett fortsatt resonemang kring vilka ram-verk, metoder, verktyg och indikatorer det finns som faktiskt uppfyller de kriterier som konstaterats vara viktiga för utvecklingen av en effektiv analys, och hur de kan utvecklas för att i ännu högre grad effektivt ana-lysera stadsutveckling ur ett hållbarhetsperspektiv. Utgångspunkten att se staden som ett komplext socioekologiskt system skulle också kunna diskuteras och utvecklas vidare med tanke på det eventuella behovet av

att i större utsträckning inkludera social hänsyn i analysmetoderna än det socioekologiska perspektivet gör.

Hållbarhetsanalysen är ett tvärvetenskapligt redskap som samman-för bland annat ekologiska, sociala, teknologiska, politiska, ekonomiska och psykologiska aspekter. Den kan kopplas till olika teorier inom de olika vetenskapliga grenarna och till andra linser genom vilka staden studeras. Denna rapport har utförts under en begränsad tid och omfat-tar en bråkdel av all den information som finns tillgänglig i direkt eller indirekt relation till hållbarhetsanalysområdet. Därför är detta heller inte en rapport som erbjuder en komplett bild av hållbarhetsanalysen och hur den bör appliceras i samband med analys av städer och stads-utveckling. Inte heller gör den anspråk på att beskriva det ”bästa” sättet att studera staden.

Det rapporten faktiskt erbjuder är en inblick i det breda utbud av forskningsmaterial som finns tillgängligt; den ger vägledning kring vilka aspekter som kan vara viktiga att fånga upp i en hållbarhetsanalys; och öppnar upp för diskussion kring hur staden kan studeras för att ge goda förutsättningar för en så effektiv analys av dess utveckling som möjligt. Utifrån det material som samlats här kan läsaren vidareutveckla de trådar som är intressanta att studera mer i detalj eller ur helt andra infallsvinklar. Förhoppningen är att läsaren, oavsett bakgrund, ska hitta information och inspiration som bidrar till ett större intresse och förstå-else för hållbarhetsanalys som ett viktigt redskap i strävan efter en håll-bar utveckling i allmänhet och en hållhåll-bar stadsutveckling i synnerhet.

1 inledning

Det har gått nästan 25 år sedan Brundtlandrapporten (Our Common

Future; WCED, 1987) publicerades av FN:s Världskommission för

miljö och utveckling. Där antogs ett dittills unikt helhetsgrepp över de miljö- och resursproblem som världen stod – och fortfarande står – in-för, och begreppet hållbar utveckling slog rot som ett övergripande mål för den vidare utvecklingen av samhället. Idag har hållbar utveckling som koncept fått stort genomslag. Över hela världen brottas vi – från politiker och forskare till organisationer, företag och individer – med frågor som rör hållbarhet, i större eller mindre utsträckning. Samtidigt möter samhället stora utmaningar som måste bemötas med samlad kraft för att det ska kunna bli långsiktigt livskraftigt. Befolkningstillväxt och ökad urbanisering är exempel på sådana utmaningar.

Inflyttningen till urbana samhällen ökar – idag lever över hälften av världens befolkning i städer (The World Bank, 2011). På många platser har befolkningsökningen skett i en så hög takt att den kontrol-lerade stadsutvecklingen inte hinner med. Det blir svårare att erbjuda alla invånare god livskvalitet när brister i infrastruktur, miljöproblem, arbetslöshet, kriminalitet och dålig hälsa är vardag på många håll. Men även i städer som inte expanderar explosionsartat, till exempel i Sverige, finns sociala problem som är svåra att övervinna.

Det står klart att stadsmiljöer möter problem på både sociala, eko-nomiska och ekologiska plan inom stadsgränserna – men även långt bortom dessa gränser: Hög människotäthet medför hög konsumtion av livsmedel, vatten, energi och material på en förhållandevis liten yta, och städerna blir kompakta knutpunkter för alla de resursflöden som samhället är beroende av. På ett plan har världen ”krympt” och blivit mer lättillgänglig, men på grund av produktionssystemens globalisering har de geografiska avstånden mellan produktion och konsumtion ändå ökat (Kissinger & Rees, 2010) då staden är beroende av snabba och ofta långa transporter av de efterfrågade resurserna. Produktion, konsumtion och transporter orsakar olika typer av utsläpp, som växthusgaser vilka bidrar till ett förändrat klimat. Där råvarorna produceras eller utvinns kan dessutom invånarna drabbas, till exempel då brunnar sinar på grund av bevattning av stora åkerarealer eller då gifter sprids i människors livsmiljö exempelvis vid gruvdrift. För att inte tala om det avfall som

väller ut även ur svenska städer, varav delar till slut hamnar på en sop-tipp i ett fattigt land på andra sidan jorden. De långa avstånden gör att synligheten kring flödenas ursprung och destination minskar, vilket också medför ett mentalt avstånd som distanserar användarna från de konsekvenser som konsumtionen orsakar.

Som en följd av ovanstående har begreppet hållbarhet fått en väx-ande betydelse i samhället, kanske i synnerhet i städerna där man ser på hållbar utveckling ur ett urbant perspektiv. Strävan efter att uppnå en hållbar stadsutveckling uttrycks på en mängd olika sätt, till exempel genom politiska mål och riktlinjer, i forskning och utbildning, inom organisationer och genom projekt på alla samhällsnivåer. Stora resur-ser, ekonomiska, tids- och kunskapsmässiga, läggs på aktiviteter som förmodas bidra till en hållbar stadsutveckling. Men för att man från politiskt håll ska kunna styra utvecklingen i en hållbar riktning – där människorna i och utanför staden, liksom miljön omkring dem, ges förutsättningar för välmående både nu och i framtiden – och för att resurser ska spenderas effektivt, behövs metoder och verktyg för att ta reda på om dessa förändringar egentligen bidrar till den önskade ut-vecklingen. Det är inte självklart att en åtgärd som syftar till att öka hållbarheten faktiskt gör det, eller ens att den utveckling som bedrivs sker med hållbarhet i åtanke.

figur 1. Stadens hållbarhet analyseras med hjälp av indikatorer som synlig-gör tillstånd och förändring i viktiga delar av staden. pilarna visar vad som kan vara intressant att omfatta i en hållbarhetsanalys.

Det finns i dagsläget ingen allmänt vedertagen, väldefinierad metod för att avgöra vad som är eller bidrar till en hållbar stadsutveckling. I denna rapport tas olika aspekter på hållbarhetsanalys av städer upp för att belysa de möjligheter och utmaningar som måste bemötas i strävan efter att synliggöra hållbarheten i staden och dess utveckling. Detta kan bidra till en större förståelse för hållbarhet som koncept och för de olika verktyg som finns tillgängliga för att ”mäta” hållbarhet, med fokus på indikatorbaserade, integrerade hållbarhetsanalyser för urbana områden. I Figur 1 illustreras konceptet att analysera hållbarheten i en stad. Det kan göras på en mängd olika sätt och med hjälp av olika verk-tyg. Gemensamt för de flesta metoder är att de baseras på indikatorer som ger information om valda delar av staden och dess utveckling, som energisystem, infrastruktur, byggnader, urbana ekosystem, material- och livsmedelsflöden och naturligtvis invånarna själva.

2 HållbarHet OcH Hållbar

utveckling

2.1 vad är hållbar utveckling?

För att studera hur hållbarhet kan analyseras och bedömas behöver håll-bar utveckling som begrepp diskuteras. Hållhåll-barhetsbegreppet motsvarar livskraft, bärighet eller bärkraft och beskriver ett tillstånd (hållbarhet) eller en process (hållbar utveckling) (Kates et al., 2005). Konceptet är i sig inte nytt. Människan har i större eller mindre utsträckning alltid försökt påverka sin omgivning för att skapa bättre livsbetingelser, vilket skulle kunna liknas vid en strävan efter hållbar utveckling, men begrep-pet per se har på senare tid bundit samman dessa åtgärder till ett samlat fenomen (Gunder, 2006). Vår uppfattning om vad hållbar utveckling innebär går hand i hand med hur vi utformar hållbarhetsanalyser, då vi baserar våra analysmetoder på vad vi anser hållbar utveckling vara, och sedan bedömer den med hjälp av våra analysmetoder. Bossel (1999) menar att detta skapar en begränsning i vilken innebörd vi lägger i hållbarhetsbegreppet.

Hållbar stadsutveckling är ett perspektiv på hållbar utveckling där staden står i fokus. I detta arbete diskuteras hållbar utveckling som ett mer generellt koncept än hållbar stadsutveckling, men ses på inga sätt som en åtskild företeelse utan snarare som en utgångspunkt för ett mer detaljerat resonemang kring hållbar utveckling av städer. Hållbar utveckling definierades 1987 av Brundtlandskommissionen som ”en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att även-tyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (WCED). Trots otaliga försök att hitta alternativa definitioner som är mer konkreta finns det ännu inte någon som blivit allmänt vedertagen. En anledning till detta är att begreppet hållbarhet är av ”luddig” natur (Gunder, 2006) och kan jämföras med begrepp som ”rättvisa” och ”jäm-likhet”, som mer är politiska viljeinriktningar än väl avgränsade koncept (Alfredsson et al., 2006). Men luddigheten medför också en styrka då

innebörden av hållbar utveckling kan anpassas efter den omständig-het där den ska appliceras. Det är ett dynamiskt begrepp som behöver kunna vara lika komplext och dynamiskt som samhället vi lever i för att vara effektivt: samhällen och deras miljöer; teknologier och kulturer; förhoppningar och värderingar – allt detta förändras och utvecklas, vilket ställer krav på ett samhälle som kan hantera sådana förändringar för att vara långsiktigt hållbart (Bossel, 1999).

En annan aspekt på hållbarhet är om det är en absolut term. Ett glas är antingen tomt eller inte tomt, och således kan vi inte ”öka” eller ”minska” tomheten. När vi pratar om hållbarhet är det lätt att prata om olika grader av hållbarhet, även om det kanske är så att det antingen råder hållbarhet eller inte, och antingen är utvecklingen hållbar eller inte. Samtidigt borde ju samma sak gälla motsatstermen ”ohållbarhet” – men sett till hur människan lever idag känns varianterna av ohållbarhet fler än de av hållbarhet. Att ”öka hållbarheten” innebär egentligen att gå från ett hållbart tillstånd till ett ännu mer hållbart tillstånd, medan det som i själva verket ofta avses är att gå från ett ohållbart tillstånd till ett som är mindre ohållbart. Men kanske finns det ändå en mening med ett uttryck för ett hållbarhetsarbete som syftar till att ”öka” hållbarheten med termer som innefattar det positivt laddade ordet hållbarhet istället för ohållbarhet. I många fall är det ju också så att vi inte riktigt vet var gränsen mellan hållbart och ohållbart går vilket skapar ytterligare problem i hållbarhetsarbetet. Risken är kanske att vi nöjer oss med att ”minska ohållbarheten” istället för att uppnå hållbarhet, vilket beskrivs av George (citerad i Hacking & Guthrie, 2008, s. 82): ”’doing better’ will not necessarily achieve [sustainable development] since it may still

not be ‘good enough’”. Även Pope et al. (2004) frågar sig om hållbar

utveckling bör handla om att skapa positiv förändring eller om det räcker att minska negativ förändring. Detta är en inställningsfråga men i högsta grad också en maktfråga – den som innehar makten att avgöra vad hållbarhet ska innebära har stor påverkan på människa och natur både lokalt och globalt idag såväl som i framtiden.

2.2 Hållbar utveckling ur ett maktperspektiv

Hållbar utveckling är ett normativt begrepp som kan anpassas efter de olika kontexter det används i. Med tanke på att hållbar utveckling

är något som samhället mer eller mindre kräver att alla arbetar med, oavsett om det handlar om företag eller statsmakter, så skapas ett maktperspektiv på hållbar utveckling. De som definierar vad hållbar utveckling ska innebära har stor makt över samhällets utveckling, inte bara på ett lokalt plan: hur ett företag, en stad eller ett land arbetar med hållbar utveckling påverkar även mycket avlägsna samhällen och ekosystem genom de resurser som flödar in och ut ur samhället eller genom de föroreningar som sprider sig långt bort via vatten och luft. Det finns därför också maktrelationer mellan fattiga och rika länder, mellan de som ligger långt fram i utvecklingen och de som är i behov av att utvecklas ytterligare. Begreppets anpassningsbarhet ger utrymme för misstolkninar, då definitioner ibland skapas för att passa särintressen. Det finns regeringar lika väl som organisationer och individer som ut-nyttjar begreppets innebördsmässiga flexibilitet för att dölja aktiviteter med negativ påverkan på miljö och samhälle (Kates et al., 2005).

Vem som har makt att definiera vad hållbarhet innebär kan också diskuteras ur en mer lokal kontext, i samband med utvecklingen av hållbarhetsanalyser för stadsutveckling. Det diskuteras ofta i form av deltagande, eller participation. Det innebär att alla de som har intresse av att skapa hållbara städer ska få möjlighet att göra sina röster hörda i det arbetet så att en mängd olika perspektiv med varierande påverkan och makt sammanförs (Cox et al., 2002). Det participativa perspektivet behandlas utförligare i kapitel 5.2.8.

2.3 modeller och paradigm för hållbar

utveckling

Hållbarhet delas ofta in i tre dimensioner genom ekologiska, sociala och ekonomiska aspekter på hållbarhet. Ibland läggs ytterligare dimensioner till i form av institutionell hållbarhet, kulturell hållbarhet eller hållbar styrning. Samtliga dimensioner och länkarna dem emellan måste vara hållbara samtidigt för att utvecklingen ska kunna ses som hållbar. Det finns olika sätt att modellera och förhålla sig till hållbarhet varav några exempel ges i följande stycken.

2.3.1 Systemmodellen

I Aalborgdeklarationen (1994), Deklaration om europeiska städer för en hållbar stadsutveckling, anges att deltagande stater ska sträva efter en socialt rättvis och miljömässigt hållbar stadsutveckling. Principen är att sociala rättigheter måste baseras på en hållbar ekonomisk utveckling och rättvisa, vilket i sin tur förutsätter en miljömässigt hållbar stadsut-veckling där vi existerar som en del av naturen.

Ett liknande förhållningssätt syns i Figur 2 som illustrerar hur vi bör se på relationerna mellan de tre dimensionerna av hållbar utveck-ling. Den synliggör vårt beroende av den fysiska miljön: naturen (grön yta) sätter gränserna för hur vi i det mänskliga samhället (röd yta) kan leva och ekonomin (blå yta) är en del av samhällsstrukturen och utgör också ett redskap för att skapa ett mer hållbart samhälle. Det mänskliga samhället fungerar då som ett delsystem i det större, naturliga systemet (Bossel, 1999).

figur 2. Systemmodellen: perspektiv på hållbar utveckling. det mänskliga samhället verkar som en del av naturen och måste rätta sig efter naturens begränsningar. ekonomin finns inom samhället och är ett verktyg för att uppnå hållbar utveckling.

Ekologisk sfär

Social sfär

Ekonomisk sfär

Samhället

Naturen

2.3.2 Sfärmodellen

En annan variant är att modellera hållbar utveckling som tre överlap-pande sfärer, där hållbar utveckling illustreras av det område i mitten där alla dimensionerna överlappar varandra. Den visualiserar problemet med att se dimensionerna som separata företeelser eftersom de är sam-manflätade med varandra på olika sätt. Modellen motsvarar den i Figur 3 som förtydligar länkarna mellan hållbarhetsdimensionerna.

figur 3. Sfärmodellen: figuren beskriver ett perspektiv på hållbarhet där de tre dimensionernas relationer till varandra syns som dimensionslänkar. när hänsyn tas till samtliga fält råder hållbara förutsättningar.

2.3.3 tre förhållningssätt till hållbar utveckling

Hopwood et al. (2005) beskriver tre förhållningssätt till hållbar utveck-ling som beror på människors idéer om hur hållbarhet ska uppnås: status

quo, reform och transformation. Status Quo

I status quo behöver inte dagens samhälle förändras nämnvärt för att utvecklingen ska bli hållbar. Svag hållbarhet tillåter en viss grad av

Social hållbarhet Ekologisk

hållbarhet Ekonomisk hållbarhet Dimensionslänk Dimensionslänk Dimensionslänk

Hållbar utveckling

förorening, att ängsmark görs om till park eller att jobb förloras för att luften ska bli renare. Tillväxt är en förutsättning och marknaden kan med hjälp av information styra mot större hållbarhet i kombination med system och metoder som EMAS (Eco-Management and Audit System), CBA (kostnads-nyttoanalys/cost-benefit analysis) och MKB (miljökonsekvensbeskrivning). En viss användning av ekonomiska styrmedel och handel med utsläppsrätter är acceptabelt. Detta förhåll-ningssätt speglar på många sätt det samhälle vi ser idag, särskilt hos regeringar och i företag.

Reform

Ett något mer aktivt förhållningssätt till hållbar utveckling kallar Hop-wood med kollegor för reform. Det intas främst av akademiker, tjänste-män, frivilligorganisationer som WWF och Greenpeace samt i Brundt-landrapporten, och innebär att det utöver åtgärder som beskrivits ovan skulle krävas bland annat energieffektivisering, teknologiutveckling, förnybara energikällor, effektiv materialanvändning, internalisering av externa effekter, mer forskning och en förändrad marknad för att uppnå en hållbar utveckling.

Reform skulle kunna delas upp i två paradigm1_{. Dels ekologisk}

mo-dernisering, där teknologiutveckling ses som den enskilt viktigaste och effektivaste lösningen och där individer inte aktivt behöver förändra sina livsstilar eftersom ny teknologi förväntas att lösa de största pro-blemen inom en inte allt för avlägsen framtid. Dels en mer romantisk syn där anpassning ses som den viktigaste åtgärden, till exempel i form av satsningar på förnybar energi, minskat resande och minskad kon-sumtion, konsumtion av lokalt producerade livsmedel och genom att räkna in externa effekter i ekonomiska kalkyler. Exempel på ekologisk modernisering kan vara de olika teknologiska system för övervakning av energi och miljö som tagits fram av MIT:s (Massachusetts Institute of Technology) SENSEable City Laboratory2_{, och av Panasonics Entire}

Solutions3_{. De är båda exempel på Informations- och}

kommunikations-1 Denna indelning görs inte av Hopwood et al. (2005)

2 SENSEable City Laboratory är ett forskningsinitiativ på MIT som syftar till att med hjälp av sensorer och annan elektronik läsa av stadens tillstånd för att kunna beskriva och förstå staden ur ett i huvudsak miljömässigt perspektiv. http://senseable.mit.edu/

3 Entire Solutions är ett koncept för hållbar och effektiv produktion och konsumtion av elektricitet från hushålls- till stadsnivå. http://news. panasonic.net/archives/2011/0526_5407.html

teknologi (IKT) vilket kan innebära sådant som ”smarta hus” som optimerar energianvändning och -produktion, men också övervakning av olika parametrar i stadsmiljön och optimering av trafikflöden såväl som av vatten- och energiförbrukning i staden som helhet (Fränning & Ståhl, 2011). Det kan också öka möjligheterna till medborgardelta-gande och ersätta fysiska möten med alternativa kommunikationsmedel (ibid.). Ett exempel på anpassning är istället Baltimore Ecosystem Study (BES) där staden Baltimore studeras som ett ekologiskt system och där samhället anpassas till de ekologiska begränsningar som råder för att uppnå en hållbar stadsutveckling. Som konstateras i Brundtlandrappor-ten är de två paradigmen på inga sätt oförenliga, varför en kombination blir ett effektivare sätt att arbeta för en hållbar utveckling.

Transformation

Det tredje förhållningssättet kallas transformation och delas av Hop-wood et al. (2005) upp i två grenar: antingen transformation utan hållbar utveckling där naturen ska bevaras för sitt egenvärde och är oavhängig människan, eller transformation med hållbar utveckling där kopplingen mellan människa och natur är grundläggande och det mänskliga sam-hället måste förändras radikalt för att inte kollapsa tillsammans med de naturliga ekosystemen. Båda förhållningssätten innebär omvälvande samhällsförändringar som knappast kan ta plats inom det monetära paradigm som råder idag, utan kräver ett paradigmskifte som leder till att människan anpassar sig till de ekologiska begränsningar som råder.

2.3.4 Svag och stark hållbarhet

Det finns en tydlig uppdelning av hållbarhetsbegreppet genom svag och stark hållbarhet (Goodland & Daly, 1996). Inom neoklassisk ekonomisk teori används ofta den svaga förståelsen av begreppet, vilket innebär att de olika kapitaltyperna (humankapital, naturkapital, socialkapital och skapat kapital) är substituerbara: hållbarhet råder så länge den totala kapitalmängden upprätthålls. Det betyder att vi enligt detta synsätt i teorin skulle kunna omvandla allt naturkapital till skapat kapital och på så vis fortfarande leva hållbart. Den starka hållbarheten förespråkas i större utsträckning inom ekologisk ekonomi och innebär att samtliga kapitaltyper måste vara intakta var för sig: En biogasanläggning (skapat kapital) är ju inte värd mycket om det inte finns något organiskt ma-terial fritt från föroreningar (naturkapital) att producera biogasen av.

Ett annat exempel är att om mindre utbildningstid ska läggas inom ett visst ämne i grundskolan så ska de sparade resurserna användas inom ett annat utbildningsämne – inte för att bygga en ny väg eller liknande (se vidare i kapitel 4.10.1 om kompensation). Det är viktigt att definiera vad som menas med hållbar utveckling när hållbarhetsanalyser ska pla-neras eller genomföras eftersom olika metoder kan spegla hållbarhet på olika sätt, beroende på om utgångspunkten är stark eller svag hållbarhet (Ness et al., 2007).

2.4 flera perspektiv på hållbarhet

I följande stycken ges korta beskrivningar av vad olika perspektiv på hållbarhet kan innebära. Eftersom hållbarhet inte har en bestämd inne-börd kan även de olika perspektiven tillskrivas bredare eller smalare be-skrivningar än de som ges här. Den vanligaste indelningen kallas triple bottom line (TBL) och består av ett ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbarhetsperspektiv. Ibland utökas dessa tre pelare med en kulturell dimension som annars faller under det sociala perspektivet, andra gånger även med ett institutionellt perspektiv eller med ett perspektiv på hållbarhet i urban styrning.

2.4.1 det ekologiska hållbarhetsperspektivet

Ur ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv används naturresurser på ett sätt som inte degraderar dem. Förnybara resurser som skog och annan biomassa (fondresurser) kan förbrukas i samma takt som de återbildas, men snabbare än så innebär att leva på kapitalet istället för på rän-tan och riskera att resursen utarmas. Målet är att ha så liten negativ påverkan på jordens ekosystem som möjligt, så att de bevaras i gott skick till kommande generationer. Ekologisk hållbarhet skulle kunna motsvaras av begreppet bärkraft, eller på engelska carrying capacity, som inom ekologin innebär det maximala antal individer av en art som kan leva långsiktigt inom ett begränsat område (Bell & Morse, 2008). I detta sammanhang är arten människan och området är vår planet; i ett ekologiskt hållbarhetsperspektiv behöver vi alltså leva på ett sätt som tillåter att vi långsiktigt kan livnära oss av de resurser som naturen ger. Ekologisk hållbarhet är tätt sammanlänkad med social hållbarhet

eftersom människans samhälle är helt och hållet beroende av naturen och de aktiviteter som förekommer i samhället har påverkan på naturen som i sin tur påverkar samhället, även kallat återkoppling.

2.4.2 det sociala hållbarhetsperspektivet

Ett socialt hållbarhetsperspektiv innebär en människobaserad syn på hållbarhet. Dempsey et al. (2011) beskriver två sorters social hållbar-het: dels social rättvisa, dels ett hållbart samhälle. Den sociala rättvisan handlar om att alla människor – både idag (intragenerationell rättvisa) och i framtiden (intergenerationell rättvisa) – har rätt till sådant som yttrandefrihet, ett rättvist betalt arbete, god hälsa och ett bra boende – eller med andra ord, de rätta förutsättningarna för att leva goda liv som de själva råder över, även kallat capabilities (Nussbaum, 2000). Det

hållbara samhället menar Dempsey et al. (2011) handlar om hela

sam-hällets fortsatta överlevnad ur ett socialt perspektiv. Sanne (2004) lägger en ännu bredare innebörd i begreppet: Social hållbarhet handlar om ”samhällets förmåga att fortgå, att reproducera sig och lösa kriser” (s. 2). Att övervinna sociala problem som fattigdom och ohälsa är en del av detta, men inte allt. Sanne påpekar också att den sociala hållbarheten är tveeggad då de sociala förhållanden som ofta eftersträvas inte ses som goda av alla, till exempel maktordningar som patriarkin.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) menar att social hållbar-het innebär ”att skapa ett samhälle där alla människor ges lika möjlighållbar-het till en god livsmiljö utifrån skilda behov och förutsättningar samt att behov och rörelsemönster beaktas ur ett vardagsperspektiv genom en väl planerad integrerad stadsstruktur” (2010, s. 7). Denna definition innebär ett ganska smalt perspektiv på social hållbarhet eftersom SKL utgår från staden och hållbar stadsutveckling. Så gör också Boverket i sin beskriv-ning av vad en socialt hållbar stadsutveckling innebär, men inkluderar i likhet med Dempsey et al. (2011) också ett bredare perspektiv:

En socialt hållbar stadsutveckling ska i detta sammanhang ses som både en process och ett tillstånd. Långsiktigt handlar det om processer som formar de sociala villkoren för framtida generationer. Som tillstånd handlar det om konsekvenserna för det sociala och ekonomiska livet idag. (SKL, 2010b, s. 21)

Boverket (2010b) ger också sin egen definition av social hållbarhet, som där innebär ”en utveckling av staden mot ökad integration och minskad boendesegregation” och även omfattar ”de medvetna utvecklingsinsatser

som syftar till att främja integration eller motverka boendesegregation och som företas inom ramen för den fysiska stadsutvecklingen och bo-endeplaneringen” (s. 21).

2.4.3 det ekonomiska hållbarhetsperspektivet

Den ekonomiska dimensionen är invävd i de föregående två och hand-lar ytterst om att hushålla med knappa resurser, som naturtillgångar (naturkapital) och arbetskraft (socialt kapital). När det sker skador på miljö eller människa leder det till kostnader som sällan vävs in i de eko-nomiska kalkylerna (externa effekter), vilket dock är en förutsättning för en effektiv marknad lika väl som för ett lyckat hållbarhetsarbete (Alfredsson et al., 2006). Det är också viktigt att veta hur mycket de ekosystemtjänster vi är beroende av egentligen är värda för att vi ska förstå deras betydelse och inte överutnyttja dem.

Alfredsson et al. (2006) poängterar vikten av att utforma en politik som fokuserar på hållbara investeringar och på att internalisera externa effekter istället för att fokusera på ekonomisk tillväxt. Goodland och Daly (1996) beskriver detta som två paradigm: Empty World Paradigm (ekonomisk världssyn) och Full World Paradigm (ekologisk världssyn). Skillnaden mellan dem är att se på den hållbara staden ur ett output- respektive ett input-perspektiv, där inputperspektivet – det perspektiv som fokuserar på den ekologiska världssynen – är det som är mest ef-fektivt för att bedöma hållbar utveckling. Skillnaden syns bland annat i de mål som sätts upp inom respektive paradigm (Spangenberg, 2002) (Tabell 1: Två paradigm med olika syn på hållbarhet).

tabell 1. två paradigm med olika syn på hållbarhet

Paradigm Mål Perspektiv Tankesätt Indikator

Empty World Paradigm

öka antalet tjänster som kan skapas ur

ett flöde Output-perspektiv ”ju fler mil desto bättre”

antal kilometer bilfärd per mängd bränsle (km/l)

Full World

Paradigm minska flödet som krävs för en tjänst Input-perspektiv ”ju färre liter desto bättre” mängd bränsle för att köra en kilometer (l/km) (källa: daly, 1996, refererad och modifierad av Spangenberg, 2002)

2.4.4 det institutionella hållbarhetsperspektivet

Ibland anges en ytterligare dimension som får en ökande betydelse inom området för hållbar stadsutveckling, nämligen den institutionella

dimensionen av hållbarhet. Den innebär enligt Spangenberg (2002) sådant som vikten av ett demokratiskt samhälle, icke-diskriminerande utbildnings- och socialförsäkringssystem samt åldersjämställdhet, och går således in på de sociala frågor som inte nödvändigtvis omfattas i den sociala hållbarhetsdimensionen. Den institutionella dimensionen skulle också kunna omfatta frågan om hur hållbarhetsfrågan drivs politiskt, det vill säga ur ett uppifrånperspektiv. Om de styrande i ett land eller en stad inte anser frågan vara viktig kommer det heller inte att bedrivas någon hållbar utveckling. Detta skulle också kunna inkluderas i dimen-sionen för hållbar styrning.

2.4.5 Hållbarhetsperspektiv på urban styrning

Urban governance, eller urban styrning, definieras som “summan av de många sätt individer och institutioner, offentliga och privata, pla-nerar och driver stadens angelägenheter” (UN-Habitat, n.d.). Hållbar urban styrning innebär exempelvis att policyer fungerar effektivt, att investeringar leder till förväntade resultat, att det civila samhället och den privata sektorn är involverade i den lokala styrningen och att det finns objektiva sätt att utvärdera valda lokalpolitikers åstadkommanden (ibid.). I Millennium Ecosystem Assessment (MA, 2005) konstateras att samhällen med svaga kontroll- och styrsystem alltid kan associeras till svaga sociala och ekologiska system som med svårighet anpassar sig efter förändrade förhållanden. Ett hållbart kontroll- och styrsystem måste således kunna anpassas till ett samhälle och en värld i förändring och är en förutsättning för en hållbar utveckling

2.4.6 det kulturella hållbarhetsperspektivet

Kulturell hållbarhet handlar om att utforma staden på ett sätt som främjar olika kulturer och kan studeras separat från den sociala dimen-sionen av hållbarhet eller som en integrerad del av den beroende på hur kulturell hållbarhet definieras, till exempel när det gäller att skapa mötesplatser eller att värna om småbutikerna i staden. I den kulturella dimensionen ges även kulturen ett bredare utrymme än i den sociala. Institutet för hållbar stadsutveckling (ISU) i Malmö avser med kulturell hållbarhet allt från vad vi kan uppleva i staden och vilka möjligheter som finns att utöva traditioner till vad det finns för utbud av kultur i ordets ”vanliga” bemärkelse (opera, teater, konst etc.) och hur staden

utsmyckas på olika sätt (C. Norell, personlig kommunikation den 26 oktober 2011). Det kulturella perspektivet kan också handla om hur kultur kan användas i arbetet att uppnå en hållbar stadsutveckling.

2.4.7 länkar mellan dimensionerna

Vid bedömning av hållbarheten i stadsutvecklingen behöver således samtliga dimensioner vägas in genom en integrerad ansats (se vidare i ka-pitel 4.2), men denna process följer inte traditionella summeringsregler: resultatet ska bli mer än delarna tillsammans eftersom hänsyn behöver tas även till de länkar (interlinkages) som finns mellan dimensionerna (Pope et al., 2004). Detta motsvarar ett systemperspektiv (Spangenberg & Bonniot, 1998). Ur hållbarhetsanalysperspektiv handlar det om att lyckas identifiera indikatorer även för länkarna mellan dimensionerna, som pekar på viktiga samband som exempelvis socioekologiska kopp-lingar och därför är grundläggande vid en integrerad hållbarhetsanalys. Länkindikatorer kan påvisa om det förekommer kompromisser mellan hållbarhetsdimensionerna – ett tecken på svag hållbarhet – och synlig-göra eventuella synergieffekter (Spangenberg, 2002).

2.5 ramar för arbetet med hållbar utveckling

Hållbara samhällen formas inte med enkla medel. Det finns en mängd olika begränsningar vi måste rätta oss efter, både vad gäller tidsperspek-tiv, det som inte är möjligt och det som inte är önskvärt. Detta beskrivs av Bossel (1999) och återges här i en förenklad variant för att belysa det relativt smala – men med lite ansträngning rimligtvis tillräckliga – ut-rymme som står till förfogande när det gäller att påverka hållbarheten i stadsutvecklingen. Grundläggande är att följa de naturlagar och fysiska begränsningar som råder:

• Naturlagar: växters minimikrav på näring eller maximal

energief-fektivitet i värmeprocesser

• Fysisk miljö: tillgängligt utrymme; naturens förmåga att

absor-bera avfall; tillgång till förnybara och icke förnybara resurser; jordfertilitet; eller klimat.

• Energiflöde och råvaror: mängden solenergi tillgänglig för växter

• Bärkraft; antalet organismer av en art som ett område kan

här-bärgera utan att tära på resurserna. Ju slösaktigare samhälle (ju högre konsumtion) desto sämre bärkraft.

Sedan finns också begränsningar som sätts av oss själva:

• Mänskliga aktörer: människan är uppfinningsrik, kreativ och

framåtsträvande. Hon kan uppfinna nya lösningar, men kan ib-land inte se de uppenbara. Att låsa in sig i vanans spår utgör en begränsning.

• Mänsklig organisation, kultur och teknologi: det mänskliga

samhäl-lets utformning skapar begränsningar, exempelvis genom kultu-rella och politiska system eller tillgänglig teknologi.

• Etik och värderingar: de flesta människor håller sig inom vissa

etiska ramar och normer, vilket innebär att inte alla aktiviteter är accepterade.

Slutligen finns även tidsbegränsningar:

• Tidsaspekten: de aktiviteter vi genomför tar tid, oavsett om de

bidrar till ohållbarhet eller om de syftar till att öka hållbarheten: teknikutveckling, rening av grundvatten, dämpad befolkningsök-ning eller byggandet av ny infrastruktur (respittid och responstid; hur lång tid vi har på oss att agera innan det är för sent respektive hur lång tid det faktiskt tar för oss att agera – responstiden behö-ver vara kortare än respittiden för en hållbar utveckling)

• Evolutionsaspekten: mångfald är ett nyckelord när det gäller

hållbarhet, till skillnad från monokultur. Att ha tillgång till olika sorters teknologi och därmed olika valmöjligheter kan visa sig vara av stor vikt när utvecklingen drar iväg åt ett visst, oförutsett håll. Ju mindre mångfald desto större begränsning, vilket också relaterar till resiliens.

Även om nämnda begränsningar reducerar våra valmöjligheter i arbetet för mer hållbara städer eller för hållbar utveckling generellt, lämnar de oss fortfarande med en mängd olika vägar och angreppssätt att arbeta med när våra samhällen utvecklas. Några av begränsningarna kommer det ta lång tid att nå – metoderna för att utnyttja solenergi är till ex-empel ännu förhållandevis ineffektiva och kräver teknologiutveckling. Några av ovan nämnda begränsningar finns det möjlighet att påverka på lång sikt, som den mänskliga organisationen, ekonomiska system, teknikutveckling och ökad mångfald. Om de begränsningar människan annars måste anpassa sig till kan förskjutas ökar handlingsutrymmet och därmed också chansen att skapa en hållbar utveckling.

Hållbar utveckling har hittills diskuterats i generella termer. I följan-de kapitel kommer hållbarhet och följan-de frågor som uppkommer i samband med hållbar stadsutveckling att diskuteras ur ett stadsperspektiv.

2.6

kapitel 2 i korthet

• Hållbar utveckling har ingen bestämd definition utan kan anpas-sas efter den aktuella kontexten

• Den som avgör vad hållbar utveckling ska innebära har stor makt över den nuvarande och framtida utvecklingen, och omvänt så är det de med stor makt som får avgöra vad hållbar utveckling ska innebära

• Svag hållbarhet innebär att den totala andelen resurser upprätt-hålls medan stark hållbarhet innebär att olika resursslag behöver utnyttjas på ett hållbart sätt var för sig

• Hållbar utveckling studeras ofta genom de tre perspektiven eko-logisk, social och ekonomisk hållbarhet

• Hållbarhetsarbetet måste anpassas efter de naturlagar, mänskliga begränsningar och tidsbegränsningar som råder

3 Hållbar Stad OcH

StadS-utveckling

Städer är viktiga ur ett hållbarhetsperspektiv. Hur de utvecklas har stor betydelse både för många människors livssituation och för möjlighe-terna att mildra klimatförändringar och bevara ändliga resurser. I Aal-borgdeklarationen (1994, kapitel 1.3) beskrivs städerna som ”de största enheterna där vi […] kan lösa de många obalanserna i nybyggandet liksom sociala, ekonomiska, politiska, naturresurs- och miljömässiga obalanser” och samtidigt ”den lägsta nivå på vilken problem kan få meningsfulla lösningar genom en integrerad, övergripande och hållbar stadsutveckling”. Även Cox et al. (2002) belyser städerna som viktiga arenor i hållbarhetsarbetet eftersom det behöver ske både uppifrån och nerifrån: uppifrån genom att det bara är genom nationell och interna-tionell lagstiftning som globala problem kan tacklas, och nerifrån då hållbarhet bara kan uppnås genom förändrade vanor hos medborgare, företag och andra organisationer.

figur 4. Städerna är tätt sammankopplade med världen runt omkring och kan i samband med hållbarhetsanalys inte avgränsas på ett enkelt sätt

3.1 vad är en stad?

För att kunna analysera hållbar stadsutveckling är det nödvändigt att veta vad det är som ska analyseras. Vad är egentligen en stad och var går dess gränser? Det finns ingen entydig definition av vad en stad är, men den omtalas ofta i generella termer som ett område med hög be-folkningstäthet och ett visst mått av självstyre (Hoornweg et al., 2006). Eftersom städer är mångdimensionella finns det också flera sätt att avgränsa dem. Städer har ofta tydliga geografiska, administrativa och ekonomiska gränser som är relativt enkla att definiera (Cox et al., 2002) men dock sällan överensstämmer med varandra, och de kan dessutom utgöras av flera olika områden som vuxit samman (Hoornweg et al., 2006). Detta försvårar arbetet med att ta fram effektiva analysmetoder som skapar jämförbarhet mellan städer eftersom de olika typerna kan kräva olika sorters indikatorer. I Urban Indicators Guidelines (UN-Habitat, 2004, s. 5) som används för att övervaka arbetet med Agenda 21 och Habitat II definieras staden som en ”built-up or densely popu-lated area containing the city proper4_{, suburbs, and continuously settled}

commuter areas”. De indikatorer som anges i dokumentet ska således tas fram för staden enligt denna definition.

Utifrån ett mer filosofiskt resonemang är frågan om det ens är möjligt att avgränsa städer när de studeras ur ett hållbarhetsperspektiv. Städerna utgör noder för de resurser som flödar genom samhället och de flesta städer är på det sättet helt och hållet beroende av omvärlden. Om städer skulle definieras som det område de påverkar eller påver-kas av skulle de alla smälta samman genom ett nätverk som täcker så gott som hela världens yta. Den bilden bidrar kanske till förståelsen för att en stads hållbarhetsarbete inte kan inskränkas till att gälla inom de geografiska gränserna utan också måste omfatta relationen till den omgivande världen, både på ett lokalt och på ett globalt plan (Figur 4). Detta tankesätt knyter an till systemteori: staden kan ses som ett system som består av delsystem. Samtliga delsystem behövs för att vi inom sta-dens gränser ska kunna skapa hållbara kretslopp av material, näring och vatten samt ett effektivt energiflöde. Systemet behöver definieras för att skilja det från den omgivande världen och för att kunna analyseras ur ett hållbarhetsperspektiv. Systemperspektivet ses som grundläggande för att hållbara lösningar för städer ska kunna utvecklas (Fränning & Ståhl, 2011).

4 City proper definieras som “single political jurisdiction which contains the historical city centre” (UN-Habitat, 2004, s. 5)

I praktiken innebär det alltså att ta hänsyn till de ingående flödenas ursprung och de utgående flödenas destination, i kombination med att också studera deras funktion och påverkan inom stadens mer påtagliga gränser. Det bidrar också till att synliggöra dessa samband och göra människor mer medvetna om vilka konsekvenser deras konsumtion kan medföra för andra människor och miljöer.

3.2

vad är en hållbar stad?

Hållbar stadsutveckling och hållbara städer är begrepp som ofta an-vänds utan reflektion kring vad de egentligen innebär. Shen et al. (2011) menar att en ”hållbar stad” innebär det tillstånd vi önskar uppnå, medan ”hållbar stadsutveckling” är processen som leder till det tillståndet. Her-bert Girardet har definierat hållbara städer som “those that enable all of

their residents to meet their own needs and prosper without degrading the natural world or the lives of other people, now or in the future” (citerad i

UN-Habitat, 2006, spec.). Denna definition är, i likhet med WCED:s definition av hållbar utveckling, ganska abstrakt, men utgör ändå någon form av målsättning vars innebörd kan tolkas på många sätt.

Betydligt mer konkret är en definition från den brittiska regeringen (Office of the Deputy Prime Minister, ODPM) av vad hållbara städer innebär: ”places where people want to live and work, now and in the future.

They meet the diverse needs of existing and future residents, are sensitive to their environment, and contribute to a high quality of life. They are safe and inclusive, well planned, built and run, and offer equality of opportunity and good services for all” (2006, s. 12). Exakt vad en hållbar stad är och hur

stadsutveckling ska bedrivas beror på vilken stad det gäller och vilka förutsättningar som råder (Maclaren, 1996). Därför ges här ingen enty-dig definition av vad en hållbar stad eller stadsutveckling är; precis som i fallet med hållbar utveckling är en del av begreppets styrka att det kan anpassas efter den kontext det ska appliceras i5_.

I västvärlden handlar hållbar stadsutveckling ofta om luftkvalitet, medborgardeltagande, konsumtion och koldioxidutsläpp (”gröna frå-gor”), medan det i utvecklingsländer handlar om mer grundläggande frågor om fungerande avloppssystem, vattentillförsel och

avfallshante-5 För en samling definitioner i samband med hållbar stad och stadsutveck-ling, se Shen et al., 2011, s. 18

ring (”bruna frågor”) (Cox et al., 2002). Men i alla städer utsätts invå-narna i större eller mindre utsträckning för föroreningar, buller och risk för kemiska utsläpp och olyckor, och en vanligt förekommande brist på grönområden försämrar situationen ytterligare (Beder, 2003). Denna rapport intar i huvudsak ett västerländskt perspektiv, med tanke på att det ska bidra till hållbarhetsanalys av urbana områden i Sverige. Det ska dock poängteras att städernas påverkan på den hållbara utvecklingen i andra delar av världen likaväl som i närmare omgivningar är en mycket viktig aspekt när det gäller att analysera hållbarhet även i en svensk stad. Hur detta kan inkluderas i en hållbarhetsanalys är inte alldeles självklart men likafullt mycket viktigt. Det är också viktigt att samma ramverk för analys kan användas i städer både i utvecklade länder och i utvecklings-länder, skillnaden mellan dem till trots (Mori & Christodoulou, 2012). I samband definitionen av staden diskuterar Cremasco (2007) be-greppet infrastruktur, som tillskrivs en bredare betydelse än brukligt: infrastrukturen är här ett samlingsnamn för alla de funktioner som krävs för att urbana samhällen ska fungera, och kan vara av nätverks-, punkt- eller nodform. Det är en struktur som är mer eller mindre per-manent och ska vara tillgänglig för alla. Exempel är transportsystem, VA-system, elnät, brandstationer och radiomaster såväl som offentliga institutioner i form av skolor, postväsendet, fängelser och sjukhus. Det kan också omfatta naturlig infrastruktur, som flödet i ett vattendrag och andra naturfenomen, eller ekosystemtjänster6_{. Denna definition av}

infrastruktur bidrar till att definiera vad som är en stad eller ett urbant samhälle och Cremasco (2007) menar att denna syn på infrastruktur utgör ett nyckelelement i strävan efter en hållbar stadsutveckling.

3.3

Stadens utveckling

För att kunna hållbarhetsanalysera stadsutveckling är det inte bara grundläggande att reda ut vad hållbarhet ska innebära i den aktuella kontexten – lika viktigt är att reflektera kring vad stadsutveckling egent-ligen innebär. Hållbarhetsanalyser är viktiga som beslutsunderlag (El-Haram et al., n.d.; Hoornweg et al, 2006 m.fl.) oavsett om det gäller politik, projekt eller andra områden där beslut av olika tyngd måste

6 Ekosystemtjänster kan definieras som produkten av naturkapitalet. Se kapitel 3.7.2 och 4.10.2.

fattas. Politiska beslut som fattas med hänsyn till hållbarhetsfrågan är grundläggande för en hållbar stadsutveckling, men är långt ifrån det enda sätt på vilket stadsutveckling sker. Allt som händer i staden skulle kunna sägas vara stadsutveckling på ett eller annat sätt. Ett nystartat företag såväl som en sluta-röka-kampanj skulle kunna bidra till stadens utveckling i en eller annan riktning, likaväl som att nybyggnationen av ett bostadsområde, omvandlingen av en stadsgata till ett grönstråk el-ler ett projekt för att slussa fel-ler ut i arbetslivet kan göra det. Det finns naturligtvis också exempel på en ohållbar stadsutveckling, som när kriminella grupper etablerar sig i staden, viktiga kulturella företeelser negligeras, arbetslösheten eller biltransporterna ökar.

Detta beskrivs i andra ord av Engström (2011) som menar att städer bara delvis utvecklas genom stadsplanering i form av lagreglerade of-fentliga beslut. Istället sker stadsutvecklingen till stor del genom stads-innevånarnas egna beslut, vilka formar ”trafik-, energi- och avfallsflöden, påverkar det offentliga rummets användning och leder till byggnaders upprustning eller förfall, företags etablering eller nedläggning” (ibid., s. 9). Det gör enligt Engström att stadsutvecklingen blir svår att styra och dess effekter svåra att förutse. För att ändå kunna skapa en bild av åt vilket håll staden utvecklas när det gäller hållbarhet behöver analys-metoder som tar hänsyn till dess komplexitet utvecklas, vilket beskrivs vidare i avsnitt 3.7.1.

3.4

Hur bidrar staden till en hållbar utveckling?

Ytterligare en definition av den hållbara staden, men som tydligare knyter an till stadens funktion, är “en stad planerad med hänsyn tagen till miljöpåverkan och bebodd av människor som strävar efter att mi-nimera inflöde av energi, vatten och livsmedel samt utflöde av värme, luftföroreningar, koldioxid, metan och vattenföroreningar” (Register, 1987, citerad och översatt av Fränning & Ståhl, 2011, s. 18). Här intro-duceras explicit det faktum att en stads hållbarhet inte bara handlar om att bedriva den fysiska stadsutvecklingen på ett hållbart sätt utan även om att invånarna, privat och i arbetslivet, behöver anpassa sig och ta hänsyn till en hållbar livsstil för att också stadens flöden ska bli hållbara.

3.4.1 Stadens metabolism

von Busch och Palmås (2008) beskriver städer som ”flöden av urban magma”. Den urbana magman symboliserar här stadens flöden av energi och materia, eller med en mer känd term: stadens metabolism. Metabolismen kan utgöras av både långsamma flöden i form av fasta strukturer (stadsdelar, vägar, byggnader etc.) och snabbare, obeständiga flöden (idéer, människor, kapital etc.). Där dessa flöden intensifieras och korsas skapas den kreativa turbulens och mångfald vi uppfattar som stadsliv. Det kan vara vatten, näring, material eller energi; pengar, män-niskor, cement eller avfall som flödar genom och samtidigt utgör staden. För att resursflöden ska bli hållbara behöver de i de flesta fall slutas i kretslopp där avfall kan betraktas som användbara tillgångar.

Stadens in- och utflöden av olika resurser innebär att även platser ut-anför staden påverkas negativt. Fenomenet kan kallas ”läckage” (leakage) och innebär att rika länder med strikt miljölagstiftning och starka sociala skyddsnät importerar och exporterar resurser som orsakar ekologiska och sociala problem på andra platser i världen (Mayer, 2008). Dessa rika länder behöver då inte ta ansvar för den ohållbara utveckling de bidrar till och de fattiga länder som drabbas har ingen möjlighet att förändra situationen. Detta innebär att städernas påverkan utanför stadsgränserna behöver synliggöras och att åtgärder vidtas för att förebygga detta. Integrerade hållbarhetsanalyser som utformas för att klara detta blir viktiga redskap i hållbarhetsarbetet. En stadsdel som i hög grad kretsloppsanpassats är Hammarby Sjöstad i Stockholm, vars metaboliska flöden illustreras i Figur 5. (Källa: Hammarby Sjöstad, 2005). Ytterligare ett steg i hållbar riktning vore att skapa lokala flöden som inte tär på resursbaser utanför det egna systemet.

3.4.2 den fysiska miljön skapar förutsättningar för

hållbarhet

Staden byggs på ett övergripande plan upp genom stadsplanering. I stadsplaneringen integreras stadens infrastruktur, byggnader och grönområden, vilka är viktiga områden att arbeta med för en hållbar stadsutveckling (Fränning & Ståhl, 2011). El-Haram et al. (n.d.) be-tonar i hållbarhetssammanhang vikten av stadens byggda miljö, som inkluderar just sådant som byggnader, ytor och infrastruktur av olika slag – de långsamma flödena i stadens metabolism.

figur 5. Hammarbymodellen. de metaboliska processerna i Stockholms Ham-marby Sjöstad har ketsloppsanpassats. för de flesta städer är dock dessa flöden fortfarande mer eller mindre linjära. (källa: Hammarby Sjöstad, 2005) Direkt och indirekt förbrukar den byggda miljön stora mängder natur-resurser och energi, och den producerar dessutom föroreningar. Stadens sociala hållbarhet beror till stor del på hur bostadsområden placerats, utformats och kopplats samman. Hur vi planerar, bygger, använder, underhåller och sluthanterar byggnaderna har därför stor betydelse för stadens ekologiska och sociala system (El-Haram et al., n.d.). Men även med goda förutsättningar är det inte säkert att en hållbar stadsutveck-ling skapas – det beror till stor del också på de vardagliga processer som människan bedriver i staden.

3.4.3 invånarnas och företagens drivkraft bidrar

till hållbarhet

Det är människorna som handlar och driver stadens processer. Många bor i lokala hushåll och verkar i olika företag och andra organisationer i eller utanför staden. Hur dessa drivs är avgörande för möjligheten att skapa en hållbar stadsutveckling och beror till stor del på politiska inställningar på lokal, nationell och internationell nivå som i sin tur utformar de lagar och riktlinjer hushållen och organisationerna ska rätta sig efter. Men det beror också på individers engagemang och drivkraft, oavsett om det gäller hushåll eller företag. De metaboliska flöden som rör sig genom staden styrs till stor del av beslut inom hushåll och orga-nisationer vilka därför blir centrala för hållbarhetsarbetet. Väljer de att producera och konsumera på ett hållbart sätt får det stor positiv effekt på stadens resursförbrukning, och tvärtom. Därför är det av betydelse inte bara att staden planeras på ett hållbart sätt utan även att den drivs hållbart av de aktörer som bor och verkar där. Frame och Vale (2006) betonar i detta sammanhang vikten av att hållbarhetsinitiativ kombine-ras med forskning inom beteendeförändring för att uppnå det önskade resultatet och för att förbättra dialogen mellan olika intressenter.

3.4.4 Hållbar stadsutveckling ur ett projektperspektiv

Något som också skulle kunna karaktärisera en stor del av stadsutveck-lingen är att den utförs i form av projekt och processer i olika skalor och på olika nivåer. Därför blir projekt och processer, oavsett deras innehåll och initiativtagare, viktiga arenor för arbete med hållbar stadsutveckling. Projekt är per definition aktiviteter med specificerade start- och slutda-tum, men i stadsutvecklingssammanhang är hållbarhet inte ett slutmål i sig utan en process som handlar om att hela tiden utvecklas i det som uppfattas som en hållbar riktning (Cox et al., 2002). Projekten har slutda-tum men stadsutvecklingen fortsätter genom fler projekt – och förhopp-ningsvis följer också hållbarhetsperspektivet med i den utvecklingen.

Stadens processer definieras här som de ständigt pågående aktivi-teter som sker inom och emellan företag, organisationer, kommuner och hushåll i staden. Här används stora delar av de resurser som flödar in i staden, och hur dessa aktörer bedriver och förhåller sig till ekolo-giska och sociala frågor är ur hållbarhetsperspektiv viktigt för stadens utveckling. De processer som tar plats i staden, som driften av företag eller produktionsprocesser, kan och bör därför analyseras ur ett

hållbar-hetsperspektiv. Oavsett om det är produkter eller tjänster som alstras finns det ekologiska och sociala konsekvenser av alla verksamheter, både lokalt och globalt, och det är viktigt att synliggöra dessa för att kunna motverka dem. En hållbar stadsutveckling kan inte bedrivas utan att även de företag och organisationer som verkar i området arbetar aktivt med hållbarhetsfrågor.

En hållbar utveckling kräver en växling från fossilbaserade till förnybara bränslen; från stora mängder avfall till återanvändning och återvinning; och från projekt som baseras på lägsta kostnader till de som baseras på både ekonomiska, sociala och ekologiska kostnader under hela projektets livscykel (Kibert et al., 2000). Det kräver resurs- och energieffektivitet, kretsloppstänkande och samverkan. Här är både po-litiker, stadsplanerare, hushåll och företag nyckelaktörer som behöver involveras och engagera sig i de frågor som påverkar stadens utveckling ur ett hållbarhetsperspektiv.

3.5 möjligheter och begränsningar för hållbar

stadsutveckling

Det finns många hinder för hållbarhetsarbetet i staden. Flera av de ex-empel som ges här är utvecklingar av några fenomen som enligt Bossel (1999) begränsar oss i hållbarhetsarbetet och beskrevs i kapitel 2.5. Här är utgångspunkten ett stadsutvecklingsperspektiv.

UNEP (2007, kap. 8) definierar flera drivkrafter som ligger bakom både miljöpåverkan och utvecklingsutmaningar: ekonomiska proces-ser; vetenskapliga och teknologiska innovationer; fördelningsmönster; samt kulturella, sociala, politiska och institutionella processer. Dessa skulle kunna vara drivkrafter bakom både en ohållbar och en hållbar utveckling beroende på vilken riktning processerna utvecklas i. Synlig-görandet av nämnda drivkrafter leder till att vi på ett effektivare sätt kan motverka de negativa effekter processerna i många fall medför. Samtliga fenomen möts i staden, som därmed utgör en viktig arena för att styra om negativa trender.

Enligt European Environmental Agency (EEA, 2009) finns det tre huvudsakliga orsaker till de hållbarhetsutmaningar vi idag står inför och som kan sägas vara begränsningar för en hållbar stadsutveckling: befolkningsökning; ökande konsumtion; och urbanisering. Fler

män-niskor med högre krav på levnadsstandard orsakar tryck på ekosystem och på sociala system och orsakar en högre resursförbrukning genom ökad konsumtion. Konsumtion och produktion orsakar utsläpp av växt-husgaser, spridning av gifter, ökade mängder avfall och många andra föroreningar som påverkar både de sociala, ekologiska och ekonomiska systemen negativt och i en ohållbar riktning. Urbaniseringen medför att konsumtionen och allt vad den medför koncentreras i resursstarka och tätbefolkade städer vilket lokalt kan orsaka sämre livsmiljöer både avseende mänskliga samhällen och naturliga ekosystem, samtidigt som produktionen kan ske i andra urbaniserade, resurssvaga områden med stora sociala orättvisor och dåliga livsmiljöer.

Men vad är det då som driver den hållbara stadsutvecklingen som ska motverka ohållbarhet? Fränning och Ståhl (2011) pekar ut två huvud-sakliga drivkrafter: dels är det den ökande andel av världens befolkning som lever i städer, vilket leder till att mer beslutsfattande sker i städer och att städerna dessutom behöver konkurrera om arbetskraften i form av den inflyttande befolkningen; dels möts de globala klimatutmaning-arna i städerna och driver teknologiutvecklingen framåt. De två driv-krafterna leder enligt Fränning och Ståhl till ett större miljömedvetande hos befolkningen vilket påverkar deras konsumtion och hur leverantörer positionerar sig, samt ökar möjligheterna för lokalt beslutsfattande.

Det kan tyckas paradoxalt att de orsaker som ligger bakom de största hållbarhetsproblemen i städer också ligger bakom de huvud-sakliga lösningarna (som urbanisering), men kanske är det egentligen inte konstigt: hållbarhetsproblemen koncentreras till städerna på grund av hög människotäthet, men det är ju samtidigt människan som har möjligheten att ta fram lösningarna till problemen och ju fler som kan bidra desto bättre. Ett effektivt hållbarhetsarbete kräver dock vissa förutsättningar. SKL beskriver utmaningen i ett positionspapper för hållbar stadsutveckling:

”Utmaningen för kommuner och regioner är att bygga klimatsmarta, funktionsblandade, måttfulla och täta städer. Det är viktigt att kunna göra lokala politiska avvägningar och lösa intressekonflikter nära människorna. För att förverkliga detta krävs samverkan mellan många olika parter och verksamheter – först då kan den hållbara staden utvecklas.” (SKL, 2010, s. 1)

SKL fokuserar på politik, lokalt arbete och samverkan som förutsätt-ningar för att utveckla den hållbara staden. Städer har en mängd olika ”spelregler” att rätta sig efter, på både lokal, nationell, regional och

in-ternationell nivå. För att de effektivt ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt krävs att hållbarhetsfrågan integreras på alla dessa nivåer samtidigt (Fränning & Ståhl, 2011). Initiativ för hållbar stadsutveckling, hållbar-hetsanalyser inkluderade, måste för att vara effektiva vara kompatibla med lagar och policyer – alternativt måste lagar och policyer anpassas efter den strävan som finns efter ett hållbart samhälle – eftersom de sätter gränser för vad företag, organisationer och individer kan åta sig på ett lokalt plan (Cox et al., 2002). Utöver ett vidgat handlingsutrymme måste också engagemang etableras även på individ- och organisations-nivå (ibid.) för större hänsyn till ekologiska och sociala faktorer. Det skulle kunna leda till att hållbarhet beaktas i alla beslut inom olika verksamheter, i projekt och utvecklingsprocesser samt att resurser för att finansiera detta avsätts.

Finansieringen är en nyckelfråga som avgör vilken betydelse strävan efter en hållbar stadsutveckling kan få. I städer som är små eller där be-folkningen är fattig eller krympande blir det svårt att avsätta resurser på grund av en för liten skattebas (Fränning & Ståhl, 2011). Finansiering för hållbarhetsarbete sker ofta genom skatter, avgifter, lånefinansiering, offentlig-privat samverkan och bidrag från staten (ibid). Collins et al. (2010) använder uttrycket externa drivkrafter (external drivers) för att beskriva sådant som har en påverkan på hållbarhetsarbetet åt endera hållet, till exempel ekonomiska trender, säkerhet och relationer till ut-landet, demografi och politiskt klimat. Utvecklingen av dessa drivkrafter har alltså också stor betydelse för hur hållbarhetsperspektivet integreras i samhället. Även administrativa system och normsystem behöver ut-vecklas med hållbarhet som rättesnöre. Men ett lyckat hållbarhetsarbete förutsätter åtminstone till viss del att människors grundläggande behov redan kan tillgodoses, då individer, kommunal administration eller re-geringar svårligen kan engagera sig i hållbarhetsfrågor om befolkningen inte har mat för dagen: det må vara de ekologiska systemen som sätter gränserna för det mänskliga samhällets utsvävningar, men för att kunna ta hänsyn till naturen behöver först ett visst mått av socialt välmående byggas upp (Beder, 2003). Detta innebär dock inte att dåliga sociala för-hållanden skulle vara en godtagbar anledning att fördröja integreringen av hållbarhetsfrågan, utan bara att ett större fokus inledningsvis behöver ligga på sociala frågor på vissa platser i världen för att sedan spridas jämnt över alla dimensioner av hållbarhet.

I detta kapitel har flera hinder för en hållbar stadsutveckling iden-tifierats. När hindren överkoms omvandlas de istället till möjligheter. Men trots att det finns goda exempel på vad som måste förändras för

att uppnå en hållbar stadsutveckling är det inte lika självklart hur dessa förändringar ska kunna genomföras i praktiken – detta är en annan, både större och kanske än viktigare fråga. Det finns många initiativ för att bedriva hållbar stadsutveckling på ett praktiskt plan. I följande kapitel diskuteras två sådapelinitiativ.

3.6 Handlingsplaner för hållbar stadsutveckling

Två exempel på viktiga handlingsplaner för att inkludera hållbarhet i stadsutvecklingen är Lokal Agenda 21 och Habitat II som fokuserar på städer i utvecklade länder respektive utvecklingsländer. De båda beskrivs kort nedan.

3.6.1 lokal agenda 21

Att se på hållbar utveckling ur ett stadsperspektiv har blivit vanligare genom insikten om de problem som städer står inför, kanske i synnerhet snabbt växande städer med hög befolkningstäthet. Under Earth

Sum-mit (United Nations Conference on Environment and Development,

UNCED) i Rio de Janeiro 1992 lades grunden till Agenda 21, vilket är en handlingsplan för hållbar utveckling. Städerna bär ett stort ansvar för samhällsutvecklingen i allmänhet, och genom Aalborgdeklaratio-nen (1994) synliggjordes detta ansvar. Ett stort antal lokala europeiska myndigheter undertecknade deklarationen och förband sig därmed till lokalt Agenda 21-arbete och till att utarbeta långsiktiga planer för hållbar stadsutveckling. De erkände naturresurserna som den begrän-sande faktorn för ekonomisk utveckling och fick vägledning om hur det lokala Agenda 21-arbetet kunde implementeras (Aalborgdeklarationen, 1994). Detta strukturerade hållbarhetsarbete fortgår idag i större eller mindre utsträckning i alla kommuner i Sverige.

3.6.2 Habitat ii

I en fortsatt strävan efter bättre förhållanden för människa och miljö arrangerades också Förenta Nationernas världskonferens om boende, bebyggelse och stadsutveckling (Habitat II) (1996) med målen att ”ensuring adequate shelter for all and making human settlements