Neolitisk närvaro : en nästan fyndlös tidigneolitisk gård vid Bleckenstad i Ekeby socken, Östergötland

Ekeby socken, Östergötland

Carlsson, Tom

Fornvännen 2004(99):1, s. [1]-8

http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/2004_001

Ingår i: samla.raa.se

Neolitisk närvaro

En nästan fyndlös tidigneolitisk gård vid Bleckenstad i Ekeby socken,

Östergötland

Av Tom Carlsson

Carlsson. T. 2004. Neolitisk närvaro. En nästan fyndlös tidigneolitisk gård vid Bleckenstad i Ekeby socken, Östergötland. (A nearly findless Early Neolithie farmstead al Bleckenstad, Ekeby parish, Östergötland.) Fornvännen 99. Stock-holm.

In 2001 a settlement from the early Neolithie was excavated at Bleckenstad, Ekeby psh., Östergötland. Despite an almost complete absence of artefacts, this well-preserved farmstead conlributes to the understanding of its period in the area. The fanns in this region seem to have been divided into several compo-nents: a house, gardens, wells and smaller huts across a large area, a territorial space of the farm identity. The farm fils with a view that Early Neolithie societi-es continued living in a "Msocieti-esolithic" way with hunting, fishing and gathering as their economic base. The farm produced crops only for very special occasions, probably feasts. Long houses, pottery and the serving of food created a frame-work for displaying social status,

Tom Carlsson, Riksantikvarieämbetet UV (ist, Roxengatan 7, SE-^82 y3 Linköping Tom.Carlsson@raa.se

Stenålder utan sten?

Är det möjligt att tänka sig en stenåldersboplats utan flinta? Utan keramik? Utan fynd överhu-vudtaget? I Östergötland har det u n d e r de se-naste åren undersökts tidigneolitiska lämning-ar med långhus, hyddor, kulturlager etc. vilka närmast saknat artefakter. I den mån de verkli-gen är boplatser så skiljer de sig från vad nian traditionellt brukar se som stenålderns boplat-ser. Det är därför delvis en annan bild av perio-den som håller på att växa fram i detta land-skap. En stenålder som inte i första hand tolkas genom avslags-, keramik- och yxtypologier utan genom hus och hyddor i avläsbart utspridda gårdsstrukturer.

Neolitiseringen är sannolikt ett av de mest diskuterade fenomenen inom arkeologin och

det är inte min avsikt att ens försöka närma mig lösningen på detta problem. Artikelns målsätt-ning är snarare att nyansera bilden av neolitis-ka boplatser genom ett regionalt perspektiv. I artikeln presenteras en nyligen undersökt tidig-neolitisk gårdsstruklur vid Bleckenstad i syd-västra Östergötland.

Neolitiseringen - ekonomisk bas eller social kon-struktion ?

Övergången till bondestenåldern betraktades länge i ett evolulionistiskt perspektiv. Männis-kan tog kontrollen över naturen: äntligen hade man lärt sig att producera för sitt uppehälle! Stenåldersbönderna utvecklade keramikhant-verket, blev bofasta och uppförde m o n u m e n t . Det föråldrade mesolitiska levnadssättet

des lindan av den nya överlägsna strategin. Vare sig detta ansågs orsakas av invandring eller av ekologisk anpassning ansågs kulturen ha ut-vecklats från ett enkelt till ett komplexare sam-hälle. De senaste tio årens forskning har dock sökt nya m e d d att tolka de förändringar i ma-teriell kultur, religion och ekonomi som är av-läsbara i det arkeologiska källmaterialet mellan 3900 och 3300 f.Kr. Thomas (1991) tolkar de tidigneolitiska kulturernas odling endast som ett nytt tillskott till försörjningsmöjligheterna och förändringarna inom den materiella kul-turen främst som ett nytt medium att uttrycka sig med. De tidigneolitiska grupperna fortsatte att leva efter en delvis årstidsmässigt baserad ryUn med stor vikt lagd vid jakt, fiske och insam-ling. Odlingen och de fysiska spåren av denna, uppförandet av h u s / h y d d o r och de nya grav-m o n u grav-m e n t e n etc. bidrog till att »kultivera» landskapet. Själva orsaken till odlandet kan ha varit ett socialt behov att framställa mat och dryck för representativa festtillfällen (Thomas 1991, s. 180 ff). De ganska magra pollenanaly-tiska indicierna för odling u n d e r perioden (Göransson 1995) verkar också tyda på att övergången till j o r d b r u k a n d e t inte inbar nå-gon resursmaximering utan att odlandet sna-rare hölls tillbaka av sociala restriktioner

(Segerberg 1999).

Den neolitiska bygden

I motsats till hur man traditionellt hittar stenål-dersboplatser i Sverige är det vanligtvis inte ge-nom fynd av flintor eller krukskärvor som de östgötska boplatserna har uppmärksammats. Västsvenska och skånska förhållanden råder bara runt sjön Tåkern där man genom inven-teringar kan hitta boplatser i plöjda åkrar längs de forna stränderna. Det stora antalet lösfynd av tidigneolitisk karaktär pekar ut Tåkern som ett centralområde för Östergötland. Här åter-finns också Östergötlands enda äldre megalit-grav och den berömda pälbyggnaden i Dags mosse. Inga omfattande boplatsundersökning-ar hboplatsundersökning-ar gjorts i detta område (Browall 1997). Ytterligare en skillnad mot stora delar av övriga Sverige är att inlandsbosättningarna är bäst kända i Östergötland, vilket uteslutande beror på att den arkeologiska

undersökningsverk-samheten har varit intensivare i dessa delar än i kustområdet. En viktig boplats i det östgötska inlandet låg vid Brunneby nära Borensberg. I samband med undersökningen av en järnål-dersboplats hittades ett långhus och två D-for-made hyddor. Genom ett litet keramikmaterial och husets likhet med det skånska Mossbyhuset daterades boplatsen till TN II (Larsson 1994). Endast en kustnära boplats med ett mindre hus är hittills känd, Tåby på Vikbolandet (Hörfors 2000, s. 154 f).

Bleckenstad ligger i Svartådalen i sydvästra Östergötland. Området utgör en övergångs-bygd mot den södra skogsövergångs-bygden. Svartån ring-lar sig här från det småländska höglandet till sjön Roxen i Östergötland. Dalgången är till stor del uppodlad men för övrigt karakteriseras trakten av skogsklädda moränhöjder med bitvis kraftigt kuperade bergspartier.

Till de synliga fornlämningarna i trakten hör en hällkista vid Öringe (Raä Ekeby 4 ) . Den är intressant också i ett disciplinhistoriskt per-spektiv då den undersöktes redan 1907 av Oscar Montelius. Hällkistan innehöll förutom enstaka flindöreinål även ett gavelhål vilket kom Montelius (1907) att föreslå tolkningen att d e n n a egenhet tillhör en västsvensk tradi-tion. Denna tolkning står sig än idag. Stenen ined gavelhålet transporterades till Statens his-toriska museer där den fortfarande förvaras. Lösfynden från stenåldern i trakten är övervä-gande senneolitiska. Anmärkningsvärd är den stora andelen flathuggna flintföremål i förhål-lande till de simpla skafthålsyxorna som j u an-nars brukar fylla museernas fyndbackar. Också trindyxor, tunnackiga flintyxor och stridsyxor förekommer. Yxornas spridning följer Svartåns dalgång, dock utan att peka ut några mer cen-trala delar inom denna.

Del tidigneolitiska hemmet

En egenhet med exploateringsarkeologin är att då man undviker synliga fornlämningar träffar inan på nya och oväntade. Vid flera till-fällen har undersökningarna inför ombyggna-den av £4:311 genom västra Östergötland u n d e r

1990-talet gett överraskande resultat. Bl.a. har stenålderslämningar från lidigmesolitikum till senneolilikum påträffats. Karaktäristiskt för

lo-kalerna har varit ett mycket sparsamt fyndma-terial, vilket har väckt många frågor om metod och representativitet (Kaliff et al. 1997; Carls-son & Hennius 1998; CarlsCarls-son et al. 1999). Våra tolkningar och metoder har i vissa fall även kritiserats (Browall 1999).

Den tidigneolitiska gården vid Bleckenstad i Ekeby socken ansluter till d e n n a fyndlösa stenålder i västra Östergötland. Fornlämning-en uppmärksammades vid utredningFornlämning-en inför ombyggnaden av riksväg 32. I området fanns inget som tydde på en stenåldersboplats, utan det var enbart närheten till ett järnäldersgrav-fält som föranledde sökschaktning i den åker som den nya vägen skulle ta i anspråk. Två 1

4C-dateringar från stolphål pekade på en tidigneo-litisk närvaro tillsammans med spridda aktivi-teter från äldre och yngre järnåldern (Zetter-lund 1997). U n d e r 2001 gjordes slutundersök-ningar på platsen. När ytan var avbanad i sin helhet, ca 2300 m2, framträdde två

koncentra-tioner av Ijusgråfärgade anläggningar: härdar, mörkfärgningar, rännor och mer utbredda kul-turlager, anläggningar av den typ och utseende som tidigare hade daterats till tidigneolitisk tid. För utförlig information om undersökningen se Carlsson 2001 och Eklund & Larsson 2002. Gården låg på sandig och delvis lerblandad silt och bestod av flera urskiljbara aktivitets-lämningar med en till synes medvetet planerad gårdsstruktur. Långhusets form och storlek kan rekonstrueras utifrån en relativt välbevara-de vägg- och takbäranvälbevara-de konstruktion. Huset har haft en rektangulär, svagt elliptisk form i öst-västlig riktning, ca 10 x 5 m. Den inre, tak-bärande konstruktionen bestod endast av två stolpar. Ett större antal stolp-/käpphål bildade husets svagt konvexa väggar och rundade gav-lar. Husets östra gavel hade fler stolpar och var mer distinkt och r u n d a d än den västra. Mitt på husets södra långsida var ett av stolphålen in-draget från väggen, möjligen markerande hu-sets ingång. Centralt i huset fanns en härd. I närheten av huset fanns ett mindre antal här-dar, gropar samt ett större sammanhängande kulturlager vilket när det undersöktes visade sig vara nedgrävt. Sannolikt har inan här tagit upp lera till klining av husets väggar varefter gropen fyllts med avfall.

Fig. 1. Schaktplan med tidigneolitiska anläggningar: stolphål gropar, rännor och hydda gråmarkerade. Husområdet är skrafferat. Digitala planer lig. 1-3 av Lisa K Larsson & Lars Östlin. —The Early Neolithie settlement site at Bleckenstad, Ekeby parish, Öster-götland. Postholes, pits, ditches and hul marked with grey. House area hatched.

O

0

o

o

O

O

4

O

0

0

o

o

N

A

0

o

0

Fig. 2. Plan över del stolpburna långhuset. —Ground plan of lhe house at Bleckenstad.

Flera kvadratmeterstora provrutor grävdes för att få fram ett fyndmaterial. Dessa lades dels in-om husets väggar och dels slumpvis utanför. Trots provrutoma och att hela kulturlagret un-dersöktes är fyndmaterialet från gården ytterst sparsamt. Det består av fyra bitar bearbetad kvarts: ett plattformsavslag, ett bipolärt kärn-fragment samt en avfallsbit. I ett av husets stolp-hål påträffades ytterligare elt fragment som tol-kats som ett bipolärt k a m f r a g m e n t Tolk-ningen att kvarts ändå bearbetats inom områ-det styrks av fynområ-det av en knacksten. På kultur-lagrets yta påträffades några kcramikskärvor som utifrån sin snör/tvärsnoddsornering san-nolikt kan dateras till tidigneolitikum. Väl värt att poängtera är att området, som upptogs av en nyligen plöjd åker, söktes av efter bearbetat stenmaterial vid flera tillfällen före avbaning-en. Detla sökande var dock helt utan resultat

l4C-dateringarna överensstämmer med

hus-konstruktionens och keramikens typologiska dateringar. Under kulturlagret fanns en smal

ränna vari man uppenbarligen hade eldat. Kol härifrån daterades till 3950—3630 cal BC (Ua-26286). Ytterligare kol från kulturlagret gav en liknande datering, 3650—3300 cal BC (Ua-26232). Härden i huset daterades till 3770— 3490 cal BC (Ua-26229) medan ett stolphål tillhörande väggen gav en mesolitisk datering. Ett 60-tal meter söder om huset upptäcktes fler anläggningar varav flera har tolkats som in-gående i den tidigneolitiska bebyggelsefasen: gropar, härdar och r ä n n o r liknande dem som tidigare har beskrivits. 'IC-datcringar stödjer d e n n a tolkning. Här påträffades även en D-for-mad ränna av det slag som uppmärksammats på flera tidigneolitiska lokaler i Östergötland (Carlsson & Hennius 1998). Hyddan vid Bleck-enstad gav dock en, sannolikt missvisande, date-ring till äldre bronsålder. Genom sin likhet med inånga tidigneolitiska hyddkonstruklio-ner har den ändå tolkats som tillhörande denna period. Inga fynd gjordes i eller kring hyddan. Inom undersökningsytan fanns heller inget

som tydde på bebyggdsekontimiitet under mel-lanneolitikiim. Först under senneolitikum/ brons-ålder blir mänsklig närvaro ånyo synlig genom ke-ramikfynd och enstaka daterade anläggningar.

Utifrån ' 4 C - d a t e r i n g a r n a b ö r d e n tidigneo-litiska gården ha etablerats u n d e r senare delen av TN I och kan förmodas ha nyttjats u n d e r åt-minstone ett hundratal år. De efterlämnade spåren var koncentrerade till området runt långhuset och vi har även tolkat D-formade hyddan och aktiviteter runt d e n n a som tillhö-rande gården. Den var sannolikt upplagd i en-lighet med en idé om h u r en gård skulle se ut. Åtskilda platser innebar sannolikt att särskilda aktiviteter utfördes på dem. Boplatsen utgjor-de en större yta, betydligt större än husets när-maste omgivning. Det är därför inte heller osannolikt att det utanför undersökningsytan finns fler spår efter gården.

Hus och hyddor

Sedan en starkt källkritisk studie (Eriksen & Madsen 1984, s.yyfk) avfärdat de flesta tidigare undersökta tidigneolitiska bebyggelsdänniing-ar hbebyggelsdänniing-ar källäget förbättrats betydligt, framför allt tack vare omfattande ytavbaningar i samband med exploateringsgrävningar. De ökade möjlig-heterna till förstudier, utredningsgrävningar etc. har också bidragit till att antalet uppmärk-sammade boplatser har blivit fler. Inom forsk-ningsprojektet Hus och Gård (karsson 1995, s. 28 ff) presenterades och diskuterades tidigneo-litisk huskronologi. I Sveriges södra tredjedel kan man skönja en uppdelning i kust- och in-landsbosättningar och det framträder tre husty-per som idag verkar vara representativa för perioden. De är 1) långhus, 2) mindre grophus, och 3) D-formade hyddor (Larsson 1995, s. 33). Sammantaget finns det mycket som kopp-lar samman lämningarna vid Bleckenstad med södra Skandinaviens tidigneolitikum. Det skåns-ka Mossbyhuset förefaller vara en hustyp som var allmänt spridd över stora geografiska områ-den. Långhuset vid Bleckenstad är till form och storlek mycket likt detta. Likheterna är samtidigt stora med Brunnebyhuset och andra hus i Syd-skandinavien. Den tidigneolitiska trattbägarkera-mikens dekorvariationer återfinns även den på de enstaka skärvorna från Bleckenstad.

Fig. 3. Plan över D-formad ränna med stolphål i. I likhet med flera andra i trakten har denna ränna tol-kats som en tidigneolitisk hyddlämning. —Ground plan of D-shaped ditch with postholes. These D-sha-ped ditches have many parallels in the area and are interpreted a.s the remains of Early Neolithie huts.

De flesta kända D-formade hyddorna har på-träffats i Östergötland och har vanligtvis varit ganska små: ca 5 - 1 0 m2 stora. De har

före-kommit i direkt närhet till långhus, t.ex. vid Brunneby och Bleckenstad inom en tänkt gårdsstruktur. Hyddlämningarna har också på-träffats utan att några långhus kunnat påvisas, t.ex. vid Hulje, Abbelorp (Carlsson & Hennius 199S) och Bäckaskog (Molin et al. 1999). Sanno-likt var de enklare stolp-/stömppburna byggnads-konstriikiioner. Liknande hyddlämningar har numera även uppmärksammats i Närke (Kar-lenby & Knabe 2001). D-formade hyddor finns belagda i flera regioner bl.a. på kustboplatsen lilla Mark i Småland (Edenmo 2001, s. 38), Glumslöv i Skåne (Arthursson, 1999) och vid Skogsmossen i Västmanland (Hallgren et al.

1997). Hyddlämningarna i Östergötland inne-håller påfallande lite fynd som hjälper till att tol-ka de aktiviteter som försiggått i och omkring dem. De representerar sannolikt spåren efter högst varierade aktiviteter. Att de inte täckts av fyndförande kulturlager bör inte ses som ett problem i sig då j u inte heller aktiviteterna i och kring långhusen efterlämnat fynd. Gårdsstrukturen vid Bleckenstad är till ytan be-tydande, betydligt större än de föreslagna 600 m2 (Larsson 2001), och möjligen har de till

sy-nes ensamliggande hyddorna på andra platser ingått i liknande gårdar. Långhusens avslöjar sig j u heller inte genom några omfattande fynd.

Avsaknaden av bearbetad sten i de flesta hyddlämningarna motsäger tolkningen av mänga hyddor som enklare jaktstationer, då tillverkning och uppskärpning av jaktredskap sannolikt bör ha utförts på plats. Från etnogra-fiskt håll känner vi till stora variationer i nytt-jandet av hyddliknande konstruktioner, ofta länkade till kulturella föreställningar. Exem-pelvis återger Kristiansen (Kristiansen & He-deager 1988, s. 56) en skildring av hur Iban-folket i sydöstra Asien har hyddor nära sina od-lingar u n d e r skörd och svedjebränning, efter-som de inte anser det lämpligt att bo i sina van-liga hus u n d e r dessa tider. Mängder av liknan-de exempel finns på byggnaliknan-der uteslutanliknan-de av-sedda för särskilda begivenheter: bröllop, menst-ruation, genusrdaterade aktiviteter o.s.v. (Mead

i965;Shostak 1981; Kulick 1987). Utan att kun-na bevisa något uppvisar etnografin en enorm mångfald som kan bidra till tolkningar av det arkeologiska materialet I de neolitiska hyddor-na tilldrog sig med största säkerhet viktiga händelser för dåtidens människor, men för oss är de osynliga. De är dock öppna för fler tolknings-möjligheter än enbart som jaktstationer (Carls-son & Hennius 1998).

Neolitisk närvaro

En modell för det tidigneolitiska bosättnings-mönstret har från Danmark överförts till Ös-tergötland (Larsson 2001). I d e n n a modell be-står samhällena av små grupper som cykliskt återkommer till samma platser (Madsen 1982, s. 201 ff.): basboplats, jaktstationer samt en cere-moniell plats, i Danmark Sampanläggningar, av

engelsmännen kallade causewayed endosures. Mats Larsson drar utifrån de tidigneolitiska bo-platserna som är kända i Svealands och Göta-lands inland slutsatsen att de var små, ca 600 m2, och omfattade ett hushåll. Han ser

bosätt-ningsmönstret som stabilt och menar att od-lingen ägt rum på små, välskötta åkrar (Larsson 2001, s. 52). Tidigneolitiska ceremoniella sam-lingsplatser liknande Sampanläggningar sak-nas helt i Svealand och Götaland. Möjligen ut-gör som sagt vissa av de D-formade hyddorna spår efter jaktstationer.

De små tidigneolitiska inlandsboplatserna i Svealand och Götaland ger ett temporärt in-tryck. Det har gett upphov till tolkningen att samhällena bestod av små grupper som levde efter en delvis årstidsmässigt baserad rytm med jakt, fiske och insamling. En uppdelning i »trädgårdar» och »stränder» har föreslagits med grupper som flyttade mellan kust- och inlands-bosättningar (Gill in press). O m man överger den evolutionistiska synen på neolitiseringen till förmån för ett socialt perspektiv så finns en möjlig förklaring av de utspridda gårdsstruktu-rerna i användandet av de neolitiska produk-terna. Odlingen av grödor skulle då ha intro-ducerats blott som en ny k o m p o n e n t i årsiids-cykeln. Orsaken till odlandet kan ha varit ett so-cialt behov av att framställa mat och dryck för representativa festtillfallen. Materiell kultur fungerar som en form av social rekvisita och den tidigneolitiska trattbägarkeramiken kan ha haft en viktig roll som servis i festmåltider (Thomas 1991, s. 180 ff; Gill in press). Lång-husen nyttjades säkert som bostäder åt männi-skorna u n d e r den årstid då de vistades på går-den, men husen kan också ha varit betydelse-full rekvisita, en inramning vari det sociala spe-let kring mat och dryck ägde rum.

Landskapet organiserades utifrån ett nätverk av verksamhetskomponenter. Långhus, hyddor, härdar, gropar, brunnar, kulturlager o.s.v. sam-lades till en bild, sammanvävd till en »rumslig berättelse» av händelser och verksamheter. Syss-lorna planerades och utfördes utifrån d e n n a tankebild om hur rummet var konstruerat. I den mån man verkligen kan tala om tidigneo-litiska gårdar så begränsades dessa inte av cu bostadshus eller en gårdstomt utan fyllde ett

s t ö r r e t e r r i t o r i u m . D e t vill säga att o c k s å å k r a r , b e t e s - o c h j a k t m a r k e r , fiskevatten o c h offer-p l a t s e r o c k s å i n g i c k . I n o m d e t t a t e r r i t o r i u m av-sattes skilda slag av m a t e r i e l l a s p å r r e l a t e r a d e till e n v i d s t r ä c k t r u m s l i g i d e n t i t e t ( T h o m a s 1 9 9 3 , s. 8 1 ) . S t e n å l d e r s g å r d e n vid B l e c k e n s t a d u t g j o r d e s å l u n d a e n d e l d e t cykliska liv s o m f o r t s a t t h a -d e sin g å n g u n -d e r t i -d i g n e o l i t i k u m . G å r -d e n p r o d u c e r a d e g r ö d o r s o m o m v a n d l a d e s till m å l -t i d e r a -t -t k o n s u m e r a vid å -t e r k o m m a n d e sociala h ö g t i d e r . J a k t , fiske o c h i n s a m l i n g f o r t s a t t e a t t v a r a b a s e n för s a m h ä l l e t s f o r t l e v n a d . D e verk-s a m h e t e r verk-s o m e f t e r l ä m n a t rikligt m e d verk-s p å r till e f t e r v ä r l d e n , flint- o c h k v a r t s b e a r b e t n i n g , utf ö r d e s p å a n d r a p l a t s e r i d e t d i s p o n e r a d e l a n d -s k a p e t . Referenser

Artursson, M. 1999. Glumslöv - boplals och bebyggelse lämningar från lidig neolitikum till yngre järnålder. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Rapport 1999:40. Lund.

Browall, H. 1985. Alvastra pålbyggnad: social och eko-nomisk bas. Theses and Papers in North-Euro-pean Archaeology 15. Stockholms Universitet

1997. Broby vid Alvastra. Åkerlund et al. (red.). TUI Gunborg. Arkeologiska samtal Stockholm Ar-chaeological Reports 33. SHM & Institutionen för Arkeologi, Stockholms Universitet.

- 1999. Mesolitiska m d l a n h a v a n d e n i västra Ös-tergötland. Gustavsson, A. & Karlsson, H (red.). Glyfer och arkeologiska rum - en vänbok lill farl Nordblad. GOTARC series A vol. 3. Institutionen för Arkeologi, Göteborgs Universitet.

Carlsson, T. 2002. Bleckenstad gård för 5 0 0 0 år se-dan. Carlsson, T. (red.). Arkeologi i Svartådalen. Människor orb landskap längs en gammal kommuni-kationsled. Riksantikvarieämbetet UV Öst. Lin-köping.

Carlsson, T. & Hennius, A. 1998. Invisible activities. Early Neolithie House Remains in Western Ös-tergötland. Lund Archaeological Review 4. Insti-tutionen för Arkeologi, Lunds Universitet. Carlsson, T ; Larsson, M. & Kaliff, A. 1999. Man and

the landscape in lhe Mesolithic. Aspects of men-tal and physical settlement organisation. Boaz, J. (red.). The Mesolithic in Central Seandinavia. Oslo. E d e n m o , R. 2 0 0 1 . Stenåldersboplatsen i Lilla Mark u n d e r 4000 år. Bosättingsmönster, utbytessystem och neolilisering i östra Småland. Projekt Upp-dragsarkeologi. Ovn Grundsjön och I.illa Mark. Ra/>-port över arkeologiska undersökningar.

Riksantikva-rieämbetet, Kunskapsavdelningen. Rapport 2001: 1. Stockholm.

Eklund, S. & Larsson K L 2002. Stenåldersgård och järnåldershygd i Svarlådakn.

Riksantikvarieämbe-tet UV Öst. Rapport 2002:39. Linköping. Eriksen, P. & Madsen, T. 1984. Hansegård. A

settle-ment site from the Funnel Beaker Culture. Journal of Danish Archaeology 3 (1984). Odense. Gill, A. In press. Gardening Life. Reconsidering the

Neolithie of Eastern CenUal Sweden. Lund Archae-ohgical Review 10. Institutionen lör Arkeologi, Lunds Universitet.

Göransson, H.1995. Alvastra Pik Dwelling. Palaeo-elbnoholaniralStudies. Stockholm.

Hallgren, F.; Bergström, Ä. & Larsson, Ä. 1995. Pärlängsbergel. F.n kusthoplals från övergången mel-lan senmesolitikum och lidigneolitikum. Tryckta rap-porter frän j\rkeologikonsult AB, nr. 13. Upp-lands Väsby.

Hörfors, O. 2001. Täby och Kungsby. Två av Öster-götlands fornlämningslätaste boplatser. Hemmet,

Trakten, Världen. Meddelande från Östergötlands länsmuseum. Linköping.

Kiililt, A.; Carlsson, T. Molin, F. & Sundberg, K. 1997. Mörby. Östergötlands äbdsta boplats. Riksantik-varieämbetet UV Öst. Rapport 1997:38. Lin-köping.

Karlenby, L. &Knabe, E. 2001. Rummets sublima di-mension - h u r disponerade man utrymmet på en tidigneolitisk boplats? Blick för Bergslagen,

Ars-bok 2001.Riksantikvarieämbetet UV Bergslagen. Örebro.

Kristiansen, K & Hedeager, L. 1988. Oldtid o. 4000 f.Kr- 1000 e.Kr./Sten-og Bronzealder. BJ0111, V. (red.). Del danske landbrugs historie I, Oldtid og middelalder. Odense.

Kulick, D. 1987. Homosexuellt beteende inom an-tropologisk teori och på Nya Guinea. Kulick, D.

(red.). Från kön lill genus. Stockholm.

Larsson, M. 1994. Sten- och järn åldershus vid Brunneby. Riksantikvarieämbetet UV Linköping. Rapport 1994:1. Linköping.

1995. Förhistoriska och tidigmedeltida hus i söd-ra Sverige. En morfologisk och kronologisk stu-die. Hus och gård i det förurbana samhälkt. An i klar. Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska undersök-ningar. Skrifter 14. Stockholm.

- 2 0 0 1 . Människa, hus och landskap. En studie av tre stenåldersboplatser i Östergötland. Tidskrift. Arkeologi i sydöstra Sverige 1 (2001). Kalmar. Madsen, T. 1982. Settlement systems of early

agricul-tural societies of east Jutland, Denmark: A regio-nal sludy of change. foumal of Anlhrojmlogical . \ nhueology 1. New York.

Mead, M. 19(15. Kvinnligt, manligt, mänskligt. Stock-holm.

Molin, F.; Larsson, M. & Berggren, A. 1999.

skog - hus, hydda och kokgropar i kanten av en våt-mark. Delområde 5 samt del av omräde 6. RAA 2 yg. Bäeknskog. Väderstad socken. Mjölby kommun. Öster-götland. Arkeologisk undersökning. Väderstadspro-jektet Riksantikvarieämbetet UV Öst. Rapport

199g: 27. Linköping.

Montelius, O. 1907. Graf från stenåldern, upptäckt vid Öringe i Ekeby socken. Meddelanden från tergötlands och Linköpings stads museum 1907. Ös-tergötlands fornminnesförening. Linköping. Segerberg, A. 1999. Bälinge mossar. Kuslbor i Uppland

under yngre stenåldern. Aun 26. Institutionen för Arkeologi, Uppsala Universitet.

Shostak, M. 1981. Mia. The life and words of a Kung woman. Harmondsworth.

Thomas, J. 1991. Rethinking lhe Neolithie. ('.ambridge. Zetterlund, P. 1997. Väg 32 Boxholm - Bleckenstad.

Öringe 2:3g, 1:3 m fl Ekeby och Mjölby socknar Boxholm och Mjötl/y kommuner Östergötland. Arkeo-logisk utredning, etapp 2. Riksantikvarieäm-betet UV Linköping. Rapport 1997:53. Lin-köping.

Summary

ls it possible to imagine a Stone Age with neither flint nor pottery? Or without any artefacts at all? T h e aim of this paper is to present a regio-nal perspective on the Early Neolithie, and mo-re specifically to pmo-resent an Early Neolithie sett-lement site at Bleckenstad, Ekeby parish, Ös-tergötland, Sweden.

Neolithie setdement sites in Sweden are gene-rally identified through finds of flint or quartz flakes and pottery in tilled fields. In western Ös-tergötland it is not possible to survey sites in this m ä n n e r due to a lack of artefact finds. Neverthdess, large-scale developer-funded ex-cavations in the past decade have uncovered many Mesolithic and Neolithie sites in the area. The farmsteads of this region seem to have been divided into several components: a house, gar-dens, wells and smaller huts across a large area.

T h e settlement at Bleckenstad is a good ex-ample of a distributed but well-organised farm-stead from the Early Neolithie. T h e site is situa-ted in the Svarta river valley and was excavasitua-ted to make room for a new road. The long house measured only ten by five meters. Outside the

house dusters of small pits and an extensive cultural layer was found. Only very few artefacts were collected: some five piéces of quartz, a h a m m e r stone and small amounts of pottery. The hearth in the house was dated to 3770— 3490 cal BC (Ua-26229) and charcoal from a ditch u n d e r the cultural layer to 3950—3630 c a l B C ( U a - 2 6 2 8 6 ) .

About 60 meters from the house a D-sha-ped ditch with two postholes within it were ex-cavated. Such ditches are known from many si-tes in western Östergötland and from other parts of Seandinavia. They have been interpre-ted as the foundation ditches of small huts, mostly dating from the Early Neolithie.

The farm fits with a view that Early Neo-lithie societies continued living in a Mesolithic way with hunting, fishing and gathering as their economic base. T h e farm produced crops only for very special occasions, probably feasts. Long houses, pottery and the serving of food created a framework for displaying social sta-tus.