1 Inledning
Vår tanke med denna uppsats är att undersöka i vilken utsträckning Rytmik används på förskolor idag. Vi gjorde ett urval och begränsade oss till fyra olika institutioner. I denna uppsats vill vi ytterligare fördjupa oss i Rytmik och belysa dess betydelse för barnens lärande och utveckling. I skolan och på universitetet kan Rytmik finnas som ämne att studera medan vi ser Rytmik som en metod att använda sig av i förskolan.
Vi kommer dels att besöka en Rytmikpedagog för att observera hennes olika rytmikpass och dels besöka olika förskolepedagoger för att intervjua och observera pedagogerna och barnen i deras rytmiksamlingar och lektioner. Under förarbetet till uppsatsskrivandet fann vi att det inte finns särskilt mycket nyutgiven litteratur och forskning inom ämnet. Den första avhandlingen om Rytmik skrivs nu (2010).
Vår inriktning i lärarutbildningen är förskolan och delar av vårt material kommer även att handla om äldre barn, men det ser vi inte som något hinder då metoden används på liknande sätt oavsett hur gamla barnen är som man arbetar med. Jessica Gottberg styrker vårt påstående i sin bok, Musiken och rytmiken i praktiken (2009). Gottberg (2009) ger pedagoger praktiska förslag på rytmiklektioner anpassade från spädbarnsåldern upp till gymnasiet. Hon skriver bland annat att man kan arbeta utifrån pulsen i musiken genom att röra sig i olika tempo till olika musikstilar. Från början härmar det lilla barnet den vuxne medan de i skolåldern distanserar sig mer och mer från de vuxna och själva blir intresserade av att, till exempel, leda sina klasskamrater i egna rörelsemönster (Gottberg 2009).
Vi har valt att skriva vår uppsats om Rytmik då vi under vår utbildning inom lärarprogrammet kommit i kontakt med metoden Rytmik, och den tilltalade oss redan vid första tillfället. Under Rytmiklektionerna var vi elever och genom Rytmiken fick vi stor hjälp att förstå musikteorin, som vi då läste, då vi med hela kroppen fick stampa och klappa rytmen i musiken och på så vis känna notvärdena. Detta var ett uppvaknande för oss. Vi insåg snart att förskolan (och även vi själva) har använt Rytmik en lång period utan att vara medvetna om det. Med det menar vi att ingen klart uttryckt att det är Rytmik som används dagligdags i förskolan. T.ex. när barnen skapar rörelse och imiterar olika
känslouttryck till ramsor och sånger. Eftersom vi lärde oss mycket och samtidigt hade väldigt roligt under tiden, vill vi ge såväl de barn vi kommer att möta i vårt framtida yrke som verksamma pedagoger samma upplevelse.
1.1 Definitioner
I denna uppsats kommer vi att använda oss av ordet Rytmik med stor begynnelsebokstav för att markera att vi syftar på metoden och inte rytmen i musiken i enlighet med Italo Bertolotto (1973/1995). Rörelse kommer också att nämnas då det är starkt sammankopplat med Rytmiken som metod. Då menar vi dels att rörelsen är ett viktigt verktyg i både den styrda aktiviteten och den i fria leken. Rörelse är det samma som den organiska rörelsen som utifrån varje individ är personlig och utgår från dess förutsättningar, ålder, känslor och vilja enligt Gerda von Bülow (1972/1974).
2 Syfte/ Frågeställningar
2.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur pedagogerna ser på sambandet mellan Rytmik och barns utveckling och lärande i förskolan.
Inriktningen på arbetet är nivåmässigt förskolan och empirin samlas utifrån erfarenheter och åsikter hos yrkesverksamma pedagoger.
2.2 Frågeställningar
1. Vilka motiv finns för att arbeta med Rytmik i förskolan?
2. På vilket sätt används Rytmiken i samband med utveckling och lärande?
3 Bakgrund
I detta kapitel kommer vi stifta bekantskap med grundaren till Rytmik, Emile Jaques- Dalcroze, och relevant forskning inom rytmik. Vi har utgått från Läroplan för förskolan (Lpfö 98), Förslag till förtydliganden i läroplanen för förskolan. Redovisning av regeringsuppdrag (2009) samt den nya läroplanen för förskolan som träder i kraft den 1 juli 2011 för att lägga en grund till att besvara uppsatsens forskningsfrågor.
Avsnitten i detta kapitel menar vi är relevanta utifrån syftet med denna uppsats, då vi anser att det är av vikt att vi stiftar bekantskap med grundaren av Rytmik och vad läroplanen för förskolan (Lpfö 98) anser. Vidare följer ett avsnitt om vad Rytmiken har för betydelse för perception. Senare följer ett avsnitt om rollen som ledare och som pedagog i ett Rytmik moment. Avslutningsvis följer ett avsnitt om utveckling och lärande som kopplas till Rytmik.
3.1 Emile Jaques-Dalcroze
Jaques-Dalcroze (1920/1997) debuterade inom pedagogiken 1894 vid konservatoriet i Genève. Han arbetade som lärare i satslära inom musik och upptäckte ganska snart att elevernas första möte med gehörslära var när de fick sin första uppgift i ämnet. Jaques- Dalcroze (1920/1997) kunde inte förstå hur lärarna kunde börja så fel med eleverna då lärarna inte i något annat ämne krävde att eleverna skulle kunna något innan en grundlig introduktion. Så här skriver han:
Skolläraren skulle inte drömma om att be ett barn rita av ett föremål, om inte barnet kände till det och inte dess hand kunde handskas med pennan (Jaques-Dalcroze1920/1997, s 68).
Jaques-Dalcroze (1920/1997) kritiserade alltså lärarnas utlärningsmetoder gentemot eleverna.
Jaques-Dalcroze (1920/1997) tyckte istället att eleverna skulle få göra övningar där både kropp och intellekt utvecklades parallellt då intryck och upplevelser oavbrutet växlar.
Han började efter detta konstaterande att träna de yngsta eleverna i gehör och konstaterade snart att elevernas lyssnarförmåga utvecklades snabbt och dessutom gjorde
eleverna glada och nyfikna. Eleverna ville lära sig mer när de förstod vad ton- och ackordföljder handlade om. Jaques-Dalcroze (1920/1997) menade att:
Vi måste lära våra barn att bli mer medvetna om sig själva, att utveckla sin personlighet, att frigöra helt sin egen livsrytm (Jaques-Dalcroze1920/1997,s 10).
Jaques-Dalcroze (1920/1997) ville hitta ett sätt så att alla elever förstod vad musik handlade om och han ville dessutom att alla barn skulle uppleva, känna och älska musiken. Han skriver:
Eleven bör från första lektionen upplysas om att de påbörjade studierna riktas lika mycket till hans själ som till hans intellekt och att han bör lära sig älska musiken, inte bara förstå den (Jaques-Dalcroze 1920/1997, s 36).
Jaques-Dalcroze (1920/1997) argumenterar för att börja med rytmik så tidigt som möjligt då han konstaterar att ”lusten” inte har släckts av trötthet. Han hävdar vidare att det finns tre självklara rytmer naturligt i oss, dels hjärtat, andningen och våra steg. Detta kan man utnyttja på olika sätt när man har Rytmik med barn. Enligt Jaques-Dalcroze (1920/1997) kan en rytmmedvetenhet tränas på många olika sätt och kan med största sannolikhet ha stor nytta av i resten av livet.
3.2 Läroplan för förskola
I styrdokument för svensk förskola, Lpfö 98, kan vi läsa att förskolan och dess verksamhet ska lägga grunden för ett livslångt och lustfyllt lärande. Barnen ska få möjlighet utveckla sin nyfikenhet att lära efter egna förutsättningar och det är därför pedagogernas ansvar att variera verksamheten så att den gynnar alla barn. Så här står det mer precist:
Förskolan skall sträva efter att varje barn
Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,
Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära, utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga (Lpfö 98, s 9).
Under våren 2009 kom ett förslag till Förtydligande av läroplanen för förskolan (2009) där vi kunde läsa om hur viktig Rytmiken är tillsammans med sång och musik för barnens kroppsuppfattning och språkutveckling. Kombinationen av rytmen rörelse och ramsor utvecklar motoriken och språkuppfattningen. Detta är vad vi kunde läsa beträffande sång, rytmik och musik i förslaget:
Sång, rytmik och musik
Att sjunga och dansa är för barn naturliga sätt att uttrycka sig på. Redan mycket små barn tycker om att lyssna på, sjunga och röra sig till musik. Barnens spontana sång och musikskapande ska stimuleras och utmanas i förskolan liksom deras lyssnande.
Tillsammans ska barnen få experimentera och utforska sång, rytm, musik och olika
ljud i omgivningen. I samspel med andra barn och vuxna ska de stimuleras att kommunicera med sång och musik både i vardagliga situationer och vid mer planerade
tillfällen (Skolverket 2009, s 25).
Vidare kan man läsa:
Musik har även betydelse för barns språkutveckling. När barnen sjunger, spelar och rör sig till musik utvecklas deras språkliga medvetenhet. Rörelser kan förstärka de betydelsebärande ljuden i en sång eller en ramsa. Kombinationen av rörelse, rytm och ramsor utvecklar motorik och språkuppfattning (Skolverket 2009, s 25).
Att sång och musik är något som är en stor del av förskolans verksamhet är också något som framgår av förslaget till förtydligandet (2009). Dessutom tydliggörs det att sång och musik hjälper barnen i den sociala och emotionella utvecklingen och det leder till att barnens självförtroende och självkänsla stärks. Den musik som förekommer i förskolan kan räknas till vårt kulturarv och det ska förskolan föra vidare. Detta gäller även möte med musik från andra kulturer. Då kan barnens musikupplevelser breddas (Skolverket 2009 s 26).
Trots denna utveckling inom de olika strävansmålen har politikerna i den svenska riksdagen beslutat att behålla den gamla läroplanen från 1998 och endast lägga till några få tillägg som exempelvis det särskilda ansvaret för förskolläraren.
Dessa är några av strävansmålen som vi kan läsa i Lpfö 98 samt även i den reviderade versionen som träder i kraft 1 juli 2011.
Förskolan skall sträva efter att varje barn
Utvecklar sin identitet och känner trygghet i den,
Utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära, utvecklar självständighet och tillit till sin egen förmåga.
Utvecklar sin förmåga att lyssna, berätta, reflektera och ge uttryck för sina uppfattningar, utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter (Lpfö 98, s 9).
Detta är något, enligt Ulrica Bohlin (2009), som momentet ”föra-följa” behandlar då barnen utvecklar sin fantasi i föra-momentet och även i samma tidpunkt leker in självförtroendet och tilliten till sin egen förmåga. I följa-momentet utvecklas förmågan att återge det andra barnets rörelser och barnen lär sig naturligt att vänta på sin tur då alla barn inte kan föra samtidigt. Vidare kan man läsa i Lpfö 98 att:
Förskolan skall sträva efter att varje barn
Utvecklar sin motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning samt förståelse för vikten av att värna om sin hälsa och sitt välbefinnande,
Utvecklar sin skapande förmåga och sin förmåga att förmedla upplevelser, tankar och erfarenheter i många uttrycksformer som lek, bild, rörelse, sång och musik, dans och drama (Lpfö 98, s 9).
Utifrån innehållet i Lpfö 98 kan man enkelt dra en parallell till Jaques-Dalcrozes (1920/1997) önskan om att barnen ska finna grunderna i alla ämnen innan de kastas in i olika uppgifter, vare sig de är små barn eller skolelever. Innehållet behandlas även i ett
”föra-följa” moment som Bohlin (2009) lyfter fram som det första momentet då barnet stärker sitt självförtroende genom att vara den som leder det andra barnet eller pedagogen. De övriga delarna i innehållet styrks även de då det behandlas naturligt i övningen ”föra-följa”.
3.3 Vad är Rytmik?
Enligt von Bülow (1972/1974) är Rytmik en uppfostringsmetod där musik och rörelser bildar ett helhetsperspektiv och arbetsprincipen utgår ifrån ”kropp, ande och själ”. Von Bülow (1972/1974) har valt att kalla det för Rytmisk-musikalisk uppfostran (RMU) för att metoden inte ska blandas ihop med det rytmiska elementet i musiken. Bertolotto (1973/1995) valde istället att använda stor begynnelsebokstav i ordet Rytmik för att markera när metoden avses och inte rytmen i musiken.
Gottberg(2009) beskriver Rytmik som ett mångfacetterat begrepp och det talas om att Rytmik dels är läran om rytm men också en metod av lärande genom rörelse.
Vidare menar Gottberg (2009) att Rytmik har stora fördelar då inlärningen går att göra på ett lekfullt sätt. Grundidén med Rytmik är, enligt von Bülow (1972/1974), att rörelse och musik ska vara sammansvetsade i ett utbildningssyfte. Rytmiken handlar också mycket om att bryta mönster i rörelser, t.ex. att inte röra sig runt i en cirkel i ett rum, utan att improvisera för att hitta nya vägar och på så vis bli bättre på improvisation. Enligt Bohlin (2009) är improvisation en viktig del i barnets utveckling. Von Bülow (1972/1974) menar att det inte är själva rörelsen som är viktig, då kan man utöva gymnastik istället, utan hur tanken och planeringen är utförd inför själva rytmikpasset, och att rörelsen är kopplad till den planerade uppgiften och att den i sig utvecklar att röra sig.
I Johanna Österling-Brunströms (2010) text Musik i rörelse: Fyra lärares uppfattning om och användande av rörelse vid lärande av musik på estetiska programmet, inriktning musik skriver hon om att det är få som känner till Rytmikens existens idag och hon kopplar det till att begreppet Rytmik inte används på ett naturligt sätt i vardagen och att Rytmik inte erbjuds på alla skolor. Även synen på kroppen i media har haft inflytande på hur kroppen uppfattas av samhälls medborgare, åsikten om att röra och använda kroppen lyfts inte till något fördelaktigt i samhället enligt Österling-Brunström (2010). Hon kan se ett mönster i tv och tidningar som påverkar hur vi ska röra oss och se ut. En lösning som hon ger är att skolan ska ta mer plats och ge en alternativ bild av kroppen med hjälp av rytmik och rörelse. Ett exempel är att det krävs att elever ska sitta still i skolan idag och lära sig teoretiskt istället för att praktiskt ta hjälp av hela kroppen. Österling-Brunström (2010) menar också att folk i vissa fall tror att Rytmik är samma sak som ”Klapp och klang” och att det endast lämpar sig för barn.
3.3.1 Rytmik -fokus på olika sinnen
Von Bülow (1972/1974) förklarar i sin text att perception är att samla intryck och skapa handling. Med yttre påverkan, som musik, måste vi ha ett inre aktivt förhållningssätt som kan ta hand om intrycken. Den värld som skapas av det vi mottagit måste vi producera med färdigheter att göra det.
Ann-Marie Österman och Kirsti Feldtman (1991/2002) menar att perception inte bara handlar om att vara medveten om det som händer omkring oss utan även om att förstå vad som sker, och ta rätt beslut i handling. För att klara detta krävs träning. Sinnen som inte används blir svaga och outvecklade. Faktorer som påverkar perception är till exempel grov- och finmotorik. Små barn måste träna att klä på sig och hantera kroppen.
Vilja, inlevelseförmåga och uthållighet påverkas även de av hur perceptionen blir.
Mognad spelar här en stor roll. Österman och Feldtman (1991/2002) återkommer till vikten av träning för barn och ju mer erfarenheter barnet får desto mer kunskap får barnet och kan då koncentrera sig en längre tid. De grovmotoriska färdigheterna kan enkelt tränas upp inom Rytmiken genom att barnen först får lägga ut rep som bokstäver för att se formen och sedan gå på repen för att få känna formen. Detta gör, enligt Gottberg (2009), att barnen i senare skede får lättare att lära sig finmotoriken som behövs för att kunna skriva bokstäver. För att förstå vad som händer i kroppen kan perceptionen delas upp i olika delar. Inom specialpedagogik kan det vara av värde att bara titta på en del i taget (Österman & Feldtman 1991/2002; von Bülow1972/1974 ). Vidare följer fyra delar inom perception som Österman & Feldtman (1991/2002) skriver om och de menar att de behövs tränas på dels för sig och dels som helhet.
Kinestetisk perception: innefattar muskelminne, balans och kroppsuppfattning.
Många barn kan ha svårt att veta hur mycket man kan ta i andra människor eller saker. Då kan ”trycka och dra” (Österman & Feldtman 1991/2002 s 31) och ”föra -följa” (von Bülow1972/1974 s 19) vara bra övningar för att lära sig hantera kroppen. Att bolla med en boll tränar balans, dels att hålla balansen men även att koordinera kroppen med hjälp av synen.
Taktil perception: involverar huden och känseln. Beröring och närhet finns som en naturlig del tidigt i barnets liv och i leken tränar barnet att prova och testa att få kontakt genom beröring. Vissa barn kan känna obehag vid närhet, och detta måste respekteras av den vuxne enligt Österman & Feldtman (1991/2002).
Visuell perception: Med synen kan vi upptäcka, urskilja och gestalta. Det barnet ser med ögat vill handen ta. Synen är viktig och avgörande när barnet ska härma och imitera. Även här är bollen ett bra övningsredskap för att träna kroppens förflyttning och syn (Österman & Feldtman 1991/2002).
Auditiv perception: Hörseln är helt avgörande för utveckling av talet. Då krävs uppmärksamhet och koncentration av barnet. Det kan vara svårt att tala lågt och tyst som barn, men väldigt viktigt att kunna. Många barn kan även känna oro när de ska sluta ögonen och lyssnar på musik inom sig. Det krävs koncentration och när ögonen sluts hörs musiken starkare och det kan medföra oro för vissa barn.
Övning kan ge bättre gehör men själva hörselförmågan kan inte påverkas (Österman & Feldtman 1991/2002).
Det dynamiska i musiken verkar ofta stimulerande på kreativitet. ”Det är som om hela musikaliteten vill uttryckas genom kroppen” (Österman & Feldtman 1991/2002 s 39).
Von Bülow (1972/1974) anser att alla perceptionsdelar kan involveras i ”föra-följa”- momentet, det taktila, visuella och auditiva behöver träning och utmaning.
Muskelminnet innebär att vi kan öva upp olika färdigheter och då också sång. Enligt von Bülow (1972/1974) finns det endast cirka 2 % av vår befolkning som är helt tondöva och som anser att musik bara är ett oljud. Jaques-Dalcroze (1920/1997) hävdar att alla kan lära sig att sjunga! Det handlar bara om att utgå från var och ens förutsättningar och det kan endast uppnå det med mycket träning. Birgit Wenngren och Elisabeth Planander (1995) hävdar även att skapande och nytänkande går att öva upp.
Redan det ofödda barnet omges av en naturlig puls och hela livet är i grunden rytmiskt enligt Gottberg (2009) och von Bülow (1972/1974). Kroppen är starkt kopplat till rörelse där vi kan visa känslor och lära oss av varandras signaler. Många av författarna (von Bülow 1972/1974; Gottberg 2009; Jaques-Dalcroze 1920/1997; Österman & Feldtman
1991/2002) stärker detta och trycker på att det är viktigt att använda sig av rörelse i lärandesituationer.
3.4 Ledarrollen
Inom Rytmiken är det viktigt att pedagogen stödjer barnet i dess lekfullhet och ställer upp på lek på barnens villkor säger Österman och Feldtman (1991/2002). När en pedagog visar och barnet följer, till exempel genom att härma ett djur eller sinnesstämningar, kan barnet sedan klara av att gå ett steg längre utan pedagogens hjälp. I och med detta har barnet börjat sin utveckling mot improvisationen och barnen kan då hitta egna vägar till sitt lärande. Bohlin (2009) menar att barnen måste introduceras i “föra-följa” momentet redan i en tidig ålder då den övningen är första steget mot improvisation. Momentet innebär att barnen tränas genom att till att börja med att följa en vuxen och i ett senare skede även föra och följa varandra eller pedagogen. Von Bülow (1972/1974) menar att det krävs uppmärksamhet och koncentration från barnens sida i förhållande till omgivningen och situationen för att kunna utföra “föra -följa” momentet. Barnen får lära sig att ta hänsyn till alla parter och uppmanas att beakta de signaler som de andra barnen och de vuxna skickar för att inte stöta ihop med varandra i rummet och göra varandra illa.
Jaques-Dalcroze (1920/1997) menar att barnen måste utnyttja och utveckla sin fantasi för att kunna skapa nya improvisationer. Von Bülow (1972/1974) menar även att den som leder har ansvaret, och om alla barn har varit i den ledande positionen kan man bli en bättre ledare i framtiden. Detta leder också till att blyga barn kan få en chans att hävda sig genom Rytmiken och med det finna mod och självkänsla (von Bülow 1972/1974) . Österman och Feldtman (1991/2002) anser att det finns några moment som är särskilt viktiga för pedagogen att tänka på när de leder, dels att ha tålamod och dels att utnyttja sin lekfullhet. De trycker också på att vuxna ska våga vara barnsliga och släppa loss inför barnen, men inte för den skull dominera. Med pedagogens närvaro och dennes positiva inställning påverkas barnen. När barnen skapar rörelse på egen hand leder detta till frigörelse och detta startar i samma stund man börjar tränar improvisationen (Wenngren
& Planander 1995; Bohlin 2009; Jaques-Dalcroze 1920/1997; Von Bülow 1972/1974).
Även Birgitta Knutsdotter Olofsson (1988) konstaterar utifrån egen forskning, att det vuxna förhållningssättet gentemot barnen i ledarrollen betyder mer än hon tidigare varit medveten om.
Gottberg (2009) föreslår att pedagogen bör skapa olika stämningar, genom att spela olika musikstycken med olika takt och puls i, när till exempel en dikt läses upp för att förstärka upplevelsen av dikten. Dessutom säger läroplanen (Lpfö 98) att pedagogens förhållningssätt är viktigt för att verka som en förebild i det demokratiska samhället. I läroplanen (Lpfö 98) kan vi läsa:
Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga som förebilder(Lpfö 98 s 3).
Som pedagog måste vi under professionens förlopp vidareutveckla oss för att kunna ge barnen den kunskap vi vill förmedla på bästa sätt.
Bertolotto (1973/1995) säger:
Ha ett dubbelt mål; att föra era elever framåt och att utveckla er själva (Bertolotto 1973/1995, s 239).
3.5 Utveckling och lärande
Rytmik kan ses som ett pedagogiskt hjälpmedel eller som en metod som genomsyrar hela förskolans verksamhet. I detta avsnitt kommer vi att relatera Rytmiken till lärande och utveckling.
Enligt Ingrid Pramling Samuelsson och Ann-Charlotte Mårdsjö Olsson (1997/2007) är kunskap personligt. Barnet tar till sig ny kunskap och vid varje ny erfarenhet förändras barnets förhållningssätt gentemot världen. Författarna menar att man inte kan skilja på lärande och utveckling på grund av att barnet ständigt hamnar i nya situationer i en pågående process i omvärlden. Erfarenheterna bär de sedan med sig hela livet och variationen som barnet stöter på är det som gör ny utveckling möjlig. Förståelsen för det egna lärandet är viktig att lyfta fram för barnet, enligt Pramling Samuelsson och Mårdsjö Olsson (1997/2007). De hävdar även att barnet lär sig med hjälp av alla sinnen och att detta sker kontinuerligt. Ett exempel som författarna tar upp är när vuxna tror att barnet
inte vill lära sig. Enligt dem handlar det då istället om att barnet inte förstår varför det ska lära sig. Hur lärandet går till kopplar författarna till görande, och syftet är att utveckla barns olika aspekter av omvärlden på ett kvalitativt sätt (Pramling Samuelsson & Mårdsjö Olsson 1997/2007).
Gottberg (2009) beskriver att en av Rytmikens stora fördelar är att inlärning går att göra på ett lekfullt sätt och utan att fokusera på problem. Ofta är det enklare att fånga upp elever och barn som inte trivs i skolan på detta sätt. I ett öppet musikaliskt förhållande mellan barnet och pedagogen utvecklas förmågan att kommunicera. I början härmar barnet pedagogen och senare vill barnet bryta mönstret för att själv leda. Språkträning och lärande kan få hjälp av ramsor och sånger där texterna berikar barnens ordförråd.
Vidare är det återigen det dynamiska pulserandet i språket som ligger till grund vid träning av både ord och pulsträning (Gottberg 2009).
Rytmiken handlar om att skapa stämning och använda alla sinnen enligt Gottberg (2009) och von Bülow (1972/1974). Vidare menar de båda att både rytm och rörelse i musiken skapar en trivselkänsla hos människan. Von Bülow (1972/1974) fortsätter att påpeka att om kroppen och intellektet är med i verksamheten så ger det en levande känsla och en helhetsutveckling. Hon vill också lyfta vikten av att öka livsdugligheten och skapa känslan att – jag kan. Även Gottberg (2009) betonar vikten av Rytmik som ett pedagogiskt hjälpmedel genom att beskriva varför det fungerar så bra att använda sig av metoden i skolan. Dels är det öppet för alla oavsett handikapp eller ålder, dels ger det barnen utrymme för sin fantasi och kreativitet. Roger Säljö (2005) menar att man genom nya prövningar och upptäckande av nya sätt att agera förnyar människans förhållande till nya handlingar. Han skriver:
Det är med konfrontation,[…] nya sätt att resonera och genom användning av nya fysiska redskap, som individen utvecklas och blir till stånd att agera på nya sätt i sociala praktiker. (Säljö 2005, s 70).
Roger Säljö (2005) hävdar också att man inte kan fokusera på individen utan på aktiviteten för att se om människan skapar mening. Med ett sociokulturellt perspektiv är det samhället och människor i vår närhet som skapat kunskapen som vi besitter. Det är
inte individen själv som står för utvecklingen. Att lära är att tillgodogöra sig färdigheter, att skriva, att bygga osv. I olika utbildningssituationer tvingas eleven/barnet att lära sig på nya sätt och detta är utvecklande enligt Säljö (2005). Han hävdar även att inlärning sker oavsiktligt när vi genomgår saker, händelser och upplevelser.
Olga Dysthe (1996) menar också att kunskap inte är något statiskt som förs över mellan människor utan var och en behöver bygga upp en kunskapsstruktur när hon eller han ska lära sig. Kunskapen kopieras inte bara, utan skapas på nytt i varje individ. Att göra eleverna medvetna om sin egen läroprocess kan göra att de ser sin egen utveckling och eftersom Rytmik är kopplat till glädje ger den stor nytta livet ut menar Gottberg (2009).
Sammanfattningsvis kan texten ovan tolkas så att det finns olika sätt att se på lärande.
När vi relaterar det till Rytmikens huvudmoment kan man se det på ett sådant sätt att Rytmiken dels utvecklar viktiga färdigheter som leder vidare till ny kunskap och dels att Rytmikens moment ökar barnets vilja att lära. Även självkänslan hos barnen kan påverka hur barnet lär, och lärande kan ske automatiskt när det sker på ett lekfullt sätt.
4 Metod
Detta kapitel kommer att beskriva den metod vi valt att använda oss av i vår studie.
Dessutom presenteras olika metodrelevanta avsnitt, så som urval, etiska ställningstagande och reliabilitet i undersökningen.
4.1 Metodval
Vi har valt att göra en kvalitativ intervjustudie och miljöobservation för att få en djupare förståelse för pedagogernas syn på sambandet mellan Rytmik och utveckling och lärande.
Vi har, i enlighet med Nils Gilje och Harald Grimen (1992/2007), valt att se på förståelse genom ett hermeneutiskt synsätt i vår forskningsansats. Svaren vi fått på intervjufrågorna måste ses i ett sammanhang och det finns inga absoluta svar. Vidare i tolkningsprocessen måste vi förstå och ta hjälp av vår förförståelse för att kunna göra en tolkning. Steinar Kvale (1997) menar att förförståelsen kan påverka tolkningarna men att den också kan hjälpa oss att få en djupare förståelse av det insamlade materialet.
I en studie kan kvalitativa och kvantitativa metoder användas för att besvara en frågeställning. Detta skriver Pål Repstad om i sin bok Närhet och distans. Kvalitativa metoder i samhällsvetenskap (1987/2007). I den kvantitativa metoden menar Repstad (1987/2007) att omfattningen av ett fenomen undersöks medan forskaren med den kvalitativa metoden vill svara på hur och varför fenomenet sker. Annika Eliasson hävdar i sin bok Kvantitativ metod från början (2006) att de kvantitativa metoderna lämpar sig bäst då en forskare vill utforska ett ämnesområde på ett mer övergripande sätt. Repstad (1987/2007) menar vidare att de kvalitativa metoderna fokuserar på ett mindre forskningsfält där miljön och dess aktörer försöker förstås utifrån en specifik situations sammanhang.
Det som utmärker den kvalitativa metoden, enligt Repstad (1987/2007), är att forskaren arbetar med texter som består av anteckningar från intervjuer och observationer samt tidigare forskning. Förberedelserna är viktiga men fokus ligger på genomförandet av intervjuer, observationer och textanalyser. De kvalitativa metoderna ger forskaren större möjlighet att vara flexibel vid intervjuer och observationer men forskaren bör ändå hålla sig inom ramen för undersökningens syfte (Repstad 1987/2007). Vi har under arbetet med vår studie gjort noggranna förberedelser i form av litteraturstudier för att komma fram till de frågor vi ville ha besvarade. Under intervjuerna kunde vi anpassa följdfrågorna efter hur pedagogerna svarade då vi endast hade fem förutbestämda frågor.
Vi vill klargöra att vi gjorde observationerna som miljöobservationer, dels för att få se
ut. Därför lägger vi inte lika stor vikt vid observationerna i resultatdelen som intervjuerna.
På grund av att vi endast studerat några få miljöer vill vi i enlighet med Repstad (1987/2007) påpeka att undersökningen endast kan ses som en fallstudie. Vi som forskare har tidigare arbetat nära den miljö som personerna vi studerat verkar i och dessutom har vi nu fått en utförligare kunskap i ämnet, och detta kan enligt Gilje och Grimen (1992/2007) speglas i resultatet.
Vi har utifrån Gilje och Grimens (1992/2007) synsätt valt att göra en kvalitativ djupintervju för att vi ville få en djupare förståelse inom ämnet Rytmik. Observationerna ser vi som förberedelse inför intervjun och inte en metod i sig.
4.2 Urval
Till vår intervju valde vi ett subjektivt urval (Eliasson 2006), då vi sökte upp två pedagoger som vi är lite bekanta med och som vi vet har den utbildning vi efterfrågade.
Vi frågade dessa pedagoger om de ville medverka i våra kvalitativa intervjuer. Vi frågade även om vi fick genomföra observationer innan intervjun skulle äga rum och det gav båda pedagogerna samtycke till.
Vid vårt första intervjutillfälle blev vi uppmärksammade på ytterligare en intresserad pedagog som vi kunde kontakta för en intervju. Då vi kom till förskolan där den tredje pedagogen arbetar fann vi vår fjärde och sista pedagog till studien.
Vi har tagit kontakt med pedagogerna i fråga med hjälp av E-post och telefon. Två av dem var nya bekantskaper medan de andra två var bekanta sedan tidigare. Vi har besökt tre olika institutioner och intervjuat fyra pedagoger.
4.3 Frågorna
Syftet med intervjuerna är att få en bild av hur Rytmiken används och hur pedagogerna förklarar vad Rytmik är. Vi ville veta hur pedagogerna kopplar metoden till utveckling och inlärning. Frågorna skapades med anknytning till vårt syfte och ligger som grund till en diskussion om Rytmiken idag. Intervjuerna inleddes med frågor om pedagogen, för att kartlägga deras utbildning och arbetserfarenhet.
De frågor vi ställde till pedagogerna är:
Vad är Rytmik för dig?
Vad ser du för möjligheter och hinder med att använda dig av Rytmik?
Vad lär sig barn genom Rytmik? / Vad utvecklar barn genom Rytmik?
På vilket sätt kopplar du Rytmik till barns utveckling och lärande?
Varför har inte Rytmiken utvecklats mer i vår svenska förskola?
Inför resultatskrivandet valde vi att gruppera frågorna i dessa samtalsområden:
Pedagogernas definitioner om Rytmik -Vad är Rytmik för dig?
Utveckling och lärande
-Vad ser du för möjligheter och hinder med att använda dig av Rytmik?
-Vad lär sig barn genom Rytmik? / Vad utvecklar barn genom Rytmik?
Rytmikens utveckling
-På vilket sätt kopplar du Rytmik till barns utveckling och lärande?
4.4 Etiska ställningstagande
I utformningen av informationsbrevet (se bilaga) till pedagogerna tog vi utgångspunkten från Vetenskapsrådets (2007) fyra huvudkrav om individens integritetsskydd. Denna information fick pedagogerna ta del av både skriftligt och muntligt vid intervjutillfället. I och med informationsbrevet fick samtliga pedagoger information om att vi skulle spela in intervjuerna med hjälp av en Mp3-spelare och att dessa intervjuer efter godkänt arbete kommer att raderas.
Första kravet behandlar informationskravet och det innebär att vi som forskare är skyldiga att informera om alla moment i intervjun så att informanten har chans att ändra sig om det är något som gör att denne inte längre vill delta.
Det andra kravet gäller samtyckeskrav. Detta betyder att ett samtycke måste erhållas av informanterna och även från målsman om någon av informanterna är under 15 år och undersökningen är etiskt känslig.
Krav tre rör sig om konfidentialitetskravet, där vår uppgift är att informera om att alla uppgifter och anteckningar vi tar del av kommer att behandlas med yttersta varsamhet och förstöras efter färdigställande av arbete. Kravet trycker dessutom på vikten av att personernas integritet skyddas på så sätt att inga namn, arbetsplatser eller orter röjs i det skrivna materialet.
Den sista och fjärde regeln handlar om nyttjandekravet. Den innefattar kravet om att inga uppgifter får användas för kommersiellt bruk eller andra icke- vetenskapliga syften.
Personuppgifterna får inte heller användas för åtgärder som direkt påverkar den enskilde utan ett särskilt medgivande från den berörda (Vetenskapsrådet 2002).
4.5 Reliabilitet/ validitet
Eftersom vi spelade in intervjuerna kan det ha påverkat svaren och hela situationen kan bli konstlad enligt Repstad (1987/2007). Samtliga informanter tvekade när vi informerade om att vi skulle spela in intervjun, men då vi informerade om att all information skulle behandlas under konfidentialitet fick vi allas godkännande. Under samtalet anser vi att
det inte påverkade deras svar utan att deras svar kändes ärliga och opåverkade av situationen.
Observationerna som gjordes inför intervjuerna var som Eliasson (2006) beskriver, iakttagande i en miljö utan att vara helt passiv eller medverkande. Materialet som samlas in blir autentiskt och det förbättrar tillförlitligheten eftersom observatören inte kan påverka omgivningen (Eliasson 2006).
Vidare har frågorna vi valt att ställa en halvstrukturerad karaktär. Eliasson (2006) förklarar den som styrd med flera frågor som täcker flera områden, frågorna går på djupet och kallas för djupintervjuer. Vi samtalade och anpassade oss efter hur bekväm informanten kände sig och som Eliasson (2006) säger så bör intervjuaren försöka att inte påverka svaren för att validiteten och reliabiliteten ska bli så tillförlitlig som möjligt.
Vi gjorde en pilotintervju med en pedagog som kunde utvärdera frågorna och för att vi som forskare skulle kunna se hur lång intervjun kunde bli. Vi var angelägna om att frågorna var lätta att förstå så att inte pedagogen skulle bli förvirrad. Pilotintervjun fungerade bra och vi behövde inte ändra på någon av frågorna då vi varit noggranna i förarbetet. Genom att genomföra en pilotintervju menar vi att huvudundersökningens reliabilitet stärks, då materialet till frågorna utvärderats och kunde justeras.
4.6 Genomförande
Vi uppmärksammade att pedagogerna blev tveksamma när vi frågade om vi kunde få observera dem i Rytmiksituationen men vi påpekade att vi inte var där för att bedöma dem i deras verksamhet, för att vi inte ville framstå som några experter i ämnet. Repstad (1987/2007) skriver att vi som fältforskare kan bli uppfattade som kontrollanter när vi besöker verksamheter och ber om avsatt tid för en intervju. Han påpekar också att vi inte kan kräva ändring i schemat till vår fördel. Skälet till att vi besökte verksamheten var för att lättare kunna knyta svar på frågorna till en situation som vi alla i diskussionen kunde relatera till. Enligt Repstad (1987/2007) är arbetsplatsen att föredra vid en intervjusituation då pedagogerna känner sig hemma på arbetsplatsen.
Vi spelade in samtliga intervjuer och vi gjorde det klart och tydligt att vi inte skulle röja informanternas namn eller arbetsplats. Vi lämnade ett brev som förklarade att alla uppgifter skulle behandlas under sekretess och att vi kommer att radera inspelningen efter att arbetet avslutats. Alla intervjuer var frivilliga, alla hade blivit tillfrågade och hade valet att inte medverka.
4.7Analys
Analysen av uppsatsens material genomfördes med hjälp av den forskning vi redovisat i bakgrundskapitlet. Det material vi utgått från är ljudinspelningar samt anteckningar från de genomförda intervjuerna och observationerna. Under arbetet med transkribering av intervjuerna skev vi ner allt som informanterna sade för att kunna jämföra svaren och lättare se olikheter och likheter. När vi gjorde intervjuerna satt vi i ett enskilt rum och spelade in samtalet
Efter att vi transkriberat intervjuerna, delade vi upp frågorna i samtalsområden för att få en överblick över samtliga svar. För att tolka svaren på frågorna ställdes nya frågor till texten så som: ”Vad säger innehållet?” och ”Vad är innebörden av uttalandet?” (Kvale 1997). De kondenserade texterna jämfördes med varandra och gemensamma mönster började träda fram. Därefter arbetade vi med samtalsområdena och kopplade dem till undersökningens syfte. När vi redovisar pedagogernas svar kommer vi att framföra flera citat som redogör vad pedagogen sa under intervjun mer specifikt.
5 Resultat
I detta resultatkapitel presenterar vi platserna vi besökt, pedagogerna och deras erfarenhet samt redovisar svaren på de intervjufrågor vi ställt. Vi har delat upp frågorna i samtalsområden för att tydligare kunna redovisa deras svar var för sig. Senare i nästa kapitel Diskussion kommer vi att återknyta till deras svar från resultatkapitlet.
Pedagogerna har fått fiktiva namn för att inte röja deras identitet. Vi har valt att markera betonade ord genom att kursivera orden.
5.1 Miljöobservationer
Den första observationsplatsen är en 3-5 årsavdelning på en förskola i ett litet samhälle utanför en mindre stad i mellansverige. Sammanlagt har man 18 barn på avdelningen.
Pedagogen i fråga är den enda på förskolan som har utbildning inom Rytmik.
Rummet där Rytmiksamlingen höll till var ett mindre rum där det fanns mycket leksaker och dockvagnar. I taket satt ljuddämpande skivor och på golvet fanns ingen matta. Längs en av väggarna fanns garderober som det satt teckningar och information på. Vi satt i en liten soffa och barnen i en cirkel på golvet, och på samlingen vi observerade deltog endast 11 barn.
Den andra observationsplatsen är en år F-3 skola på liten ort där pedagogen möter flera barngrupper i ett rum som ligger beläget i mitten av skolan och fungerar som gymnastiksal och samlingssal. Barngrupperna som besöker Rytmiklektionerna är i åldrarna 6-9 år.
Rytmiklektionen vi observerade ägde rum i en stor lekhall eller gymnastiksal där det fanns ribbstolar på väggarna och några plintar och bänkar på golvet och längs väggarna . Rummet var stort och det fanns minst sex dörrar som ledde till salen. Det fanns också flera fönster dels till andra avdelningar och dels ut till skolgården. Alla fönster var fördragna med gardiner så det var en ganska mörk sal. Det fanns ett piano, en stereoanläggning och även en del instrument som kom att användas under lektionen.
Flera rockringar låg även i salen och några stora vita tyger låg ihoprullade på en bänk och det visade sig att de också var rekvisita till lektionen. Vi observerade flera lektioner och barngrupperna som deltog i lektionerna var olika stora.
Den sista observationsplatsen är en skola på liten ort i mellansverige. Förskolan som vi besökte ligger i samma byggnad som en F-9 skola. Skolan och förskolan är nybyggd och pedagogerna har haft inflytande på utformningen redan under planeringsstadiet. Tack vare det fanns det en Rytmiksal i byggnaden som alla årskullar har tillgång till. Den var stor och rund till formen. Det fanns stora speglar och även stora fönster som vette ut till
en vacker tallskog. I taket satt det element och dessa bildade ett vackert mönster. Golvet var av ekparkett och väggarna var vitbetsade. I helhet gav det ett ljust och stort intryck, dels på grund av den ovanliga formen och dels på grund av alla ljusa färger. Längs en del av väggen i salen fanns det ett räcke i midjehöjd som förde tankarna till balett och det fanns även högtalare som satt en bit upp på väggen. När vi observerade Rytmiklektionen medverkade 11 barn i åldern 3-4 år.
5.2 Pedagogerna
Pedagog nummer ett är förskollärare och har arbetat 30 år inom förskolan. Under hösten 2010 går hon en Rytmikkurs på universitetet. När vi intervjuar henne har hon halva kursen genomförd. Pedagogen berättar att musiken är en naturlig del i liv, hon sjunger i kör och spelar gitarr. Vi väljer att kalla henne Ida.
Pedagog nummer två är utbildad Rytmikpedagog och hon gick en halvstatlig utbildning på Svenska Dalcrozeseminariet. Hon studerade i tre år, men efter att hon tagit examen utökades samma utbildning till fyra år. Hon har nu arbetat i 30 år som Rytmikpedagog i både en F-6-skola och på universitetsnivå med musikstudenter och när hon nämns i arbetet heter hon Kajsa.
Pedagog nummer tre har arbetat inom förskola med olika typer av barngrupper i 25 år, hon gick förskollärarlinje som då var två och ett halvt år. Hon gick även barn och ungdomslinjen på gymnasiet. Hon är också relativt ny inom Rytmiken då även hon läst en kurs i Rytmik under HT 2010. Vi kommer att kalla henne Lovis.
Pedagog nummer fyra arbetar på samma förskola som Lovis och har arbetat där i 3 år.
Hon valde att läsa Rytmik i sin utbildning på universitetet. Tidigare har hon arbetat inom en annan yrkesverksamhet och säger själv att hon skolat om sig. Ronja blir hennes namn i vår uppsats.
5.3 Intervjuerna
Inför intervjuerna fick vi besöka samlingar och lektionstillfällen, detta ser vi som miljöobservationer. Vi ville göra på det sättet för att lättare knyta an till våra intervjufrågor. Under samtliga intervjuer tas andra frågor upp och det berikade oss som intervjuade men de svaren finns inte med i redovisningen av frågorna. Alla pedagoger har arbetat under en lång tid och deras erfarenhet med barn är lång. Att samtliga pedagoger är kvinnor lägger vi inte någon tolkning i utan det blev bara så när vi sökte pedagoger med Rytmikutbildning.
5.3.1 Pedagogernas definitioner av Rytmik
Alla pedagoger har olika svar som dels går in på musik och rörelse och dels att Rytmik är glädje och något positivt och vackert. Alla påpekar att musik har en stor inverkan inom Rytmik, men också att det är svårt att förklara vad Rytmik är.
En pedagog börjar förklara så här:
Rytmiken är större än vad jag trott, men det är musik i rörelse, rörelse i musik(Ida).
Vidare säger en annan pedagog:
Rytmik är rikedom och det är skönhet (Kajsa).
När vi frågar Kajsa om hon alltid har tyckt så svarar hon, att under hennes utbildning tyckte hon bitvis att det var lite för intensivt och att hon periodvis inte trodde att Rytmiken var något för henne. Men när hon sedan började arbeta med det fick hon en
”wow”- känsla över att det var ”så häftigt” att arbeta med Rytmik.
Lovis förklarar att man rör sig till musik eller på något sätt rör sig. Det behöver inte vara musik heller utan det kan vara ramsor och klappningar. Det handlar om att röra sig.
Ronja menar att:
Rytmik är glädje, och positiv energi (Ronja).
5.3.2 Möjligheter och hinder
Alla fyra pedagoger menar att det finns hur mycket möjligheter som helst med Rytmik och att det är vi som pedagoger som är hindret. Eftersom det är upp till pedagogen att leda och styra Rytmiktillfället, kan det vara ett hinder om det inte finns inspiration till att leda och genomföra Rytmik. Däremot finns det stor potential inom Rytmik om det finns en stor källa av skaparanda hos pedagogen. En pedagog säger:
Möjligheterna är hur stora som helst. Hinder är väl att vi jobbar med så små barn och begränsat utrymme. Vi har ingen Rytmiksal. Gymnastiksalen är för stor (Ida).
Hon fortsätter och anger orsaken till att hon försöker anpassa Rytmiken till verksamheten både i samlingar och i rena rytmiksamlingar där det blir mycket musik och klapp och rörelse på olika sätt. Men hon påpekar också att hon vill använda Rytmik hela dagen och få in det i vardagslivet på förskolan. Ett exempel hon nämner är att när barnen ska samlas i en kö i väntan på något, passar hon på att kanske framföra en ramsa för att de inte ska tappa tålamodet i väntandet. Hon berättar:
Det tycker dom är jättekul. Barnen kan härma mig eller när vi är ute och det är kallt kan man leka en lek för att de inte ska frysa (Ida).
Ett hinder som Kajsa tar upp är att många är rädda för metoden. Själv tycker hon att det är ett fantastiskt ämne som gör att man växer om man vågar ta emot det. Hon känner att lärare är rädda för att hon jobbar på ett annat sätt. Pedagogen utvecklar:
Jag känner för det jag gör. Man blir stark i sina känslor (Kajsa).
Pedagogen ger ytterligare ett exempel där studenter som går musikhögskolan tycker att Rytmik inte passar dem. Hon ber efter varje kursavslut att studenterna ska göra en utvärdering av Rytmiklektionerna hon haft med musikstudenterna. De ger henne ibland negativa utvärderingar och det får Kajsa att känna att barnen som hon jobbar med på F-6 skolan är mer positiva, de lever nu och bara är. Hon förklarar att:
Jag känner så här också. Att vi Rytmiklärare har inte riktigt heller gjort det här namnet levande, att det är så bra. Vi har misslyckats på något sätt för nu håller det på att försvinna (Kajsa).
Vidare har Kajsa funderat på varför andra pedagoger tagit det till sig och använder Rytmik utan att kalla det Rytmik och enligt henne leder det till att allt är Rytmik och inget är Rytmik, det har slätats ut enligt henne. Pedagogen säger att:
Men det är tråkigt att ämnet/begreppet försvinner i universum (Kajsa).
Lovis säger att förskollärararbetet är fritt och hon planerar sitt jobb väldigt mycket själv.
Därför är det mycket upp till pedagogen att välja hur mycket Rytmik man ska ha. Hon säger:
Möjligheterna tycker jag är oändliga egentligen, om man bara vill (Lovis).
Ett hinder som kan uppstå enligt pedagogerna är när någon är sjuk och planeringen inte blir som de tänkt. Enligt en av pedagogerna måste alla vara beredda att ändra sina planer.
En pedagog förklarar att:
Men om jag vill ha Rytmik varje dag kan jag ha det. Det är väldigt mycket upp till mig själv (Lovis).
Vidare menar en annan pedagog:
Alltså det finns ju bara möjligheter. Det finns ju inga hinder egentligen utan det är ju upp till mig som pedagog vad jag vill göra av det, om man säger, hur mycket jag vill satsa på det (Ronja).
Ronja förklarar att barn älskar musik och de har med sig rytmen tidigt och det är lätt att jobba med barn och Rytmik.
5.3.3 Utveckling och lärande
Samtliga pedagoger menar att barn lär sig mycket när man använder Rytmik. Dels är det bra för samarbete mellan barn och pedagog men också socialt samarbete i barngruppen.
Och dels koordination involverat kroppsuppfattning och motorik men också för att utveckla den individuella självkänslan. Några pedagoger går mer in på vad barnen har nytta av i framtiden. Medan andra pedagoger mer pratar om vad som händer här och nu i utvecklingen. En pedagog ger några exempel:
Det är rytm, puls, samarbete, musiken i sig och koordination (Ida).
Vidare menar Ida att de lär sig att behärska sin kropp med motorik-träning, samt att de lär sig att lyssna och använda hörsel. Hon tycker även att förmågan att känna musik utvecklas när de hör musik, samt att känna takten och pulsen i musik när man kopplar det till rörelse. Kajsa förklarar att det finns tre stora delar som utvecklas med hjälp av Rytmik, användningen av kroppen gör att den blir ett instrument, som leder vidare till intellektet, och intellektet är kopplat till känslan. Hon förklarar:
Och själv kan jag känna att jag bli så himla kreativ av att vara Rytmiklärare. Jag känner att det utvecklar mig hela tiden[…] Jag känner att jag blir stor i själen. Ni kanske tycker att jag skryter, men jag känner så (Kajsa).
Pedagogerna säger också att det finns så många olika saker som barnen utvecklar med hjälp av Rytmiken. Dels att bli fri i rörelsen och dels när man jobbar med det visuella kopplar de det till sinnena som tränas upp. Vikten av att lyssna och använda hörseln återkommer i alla samtal vi har. Även andra sinnen tas upp och läggs vikt vid men att lyssna är gemensamt för alla pedagoger. Vidare resonerar Ronja om att barnen lär sig att lyssna och använda hörseln när de lyssnar in musiken, då lär de sig även att samarbeta med varandra och träna sin koordination. Lovis menar också att barnen utvecklar koordination samt balans, avspänning och hon går in på perception där alla sinnen används. Pedagogen säger:
Språket, man leker med ord och ramsor. Socialt, samarbetet, gemenskap och empati, självkännedom, fantasi, ja allt det finns med. När man börjar nysta i det tycker jag man kommer in i allt som står i vår läroplan (Lovis).
Hon fortsätter att prata om hur viktig kroppsmedvetenheten och självkännedomen är:
Har man en självkänsla, tror på sig själv, så har man lättare för inlärning tycker jag[…] om man tror på sig själv har man lättare att ta in oavsett om det är matematik eller svenska eller musik. Jag tror man kan få självsäkerhet i Rytmiken faktiskt (Lovis).
En annan pedagog menar att:
Man utvecklar hela sin förmåga att vara människa (Kajsa).
I samma fråga utvecklas det:
De lär sig att samarbeta, samspela känner jag . Samtidigt känner jag att barnen utvecklar ett självförtroende (Ronja).
En pedagog säger att det är viktigt att barnen fungerar bra i grupp och den sociala träning de utmanas till med hjälp av Rytmik är livslång och kommer att följa dem vidare i livet.
Hon förklarar:
För under en Rytmiklektion är det ju väldigt mycket social träning och det är ju nästan det viktigaste vi har att jobba med förskolebarn tycker jag, att de kan fungera i en grupp, för det har de igen sen när de växer upp och också sen i skolan (Lovis).
Enligt samtliga pedagoger sker någonting automatiskt när barnen inte tänker utan inlärningen sker på ett lekfullt och lustfullt sätt då tycker barnen att det är roligt att lära.
En av pedagogerna väljer att förklara det så här:
Jag tror att de lär bättre om man jobbar med rytm och med musik. Jag vet inte hur man kan koppla det, men… (Ida).
5.3.4 Rytmikens utveckling
Vår sista fråga var om varför inte Rytmiken har utvecklats mer som metod i den svenska förskolan. Samtliga pedagoger blev mycket fundersamma och tänkte en lång stund på frågan innan de svarade. Sedan svarade samtliga pedagoger att Rytmiken som begrepp har försvunnit mer och mer från vårt samhälle och från språket. Detta medför att det är många som inte vet vad begreppet Rytmik betyder längre och att Rytmik ofta förknippas med larviga och onyttiga saker som klapp och klang där allt bara är roligt och man inte lär sig något alls. En av pedagogerna säger så här:
Jaa… musik har vi ju hållit på med många år och mycket. Men jag tror att det behövs utbildning.
Jag märker att de som studerar nu har uppmärksammat Rytmiken mycket mer. Men jag tycker att det är ett stort frågetecken över varför Rytmiken inte utvecklats mer (Ida).
En annan av pedagogerna menar att:
För det första så måste det finnas en person då som är Rytmikpedagog, i alla fall någon som går och lär sig [...] Det finns pedagoger som säger att ”jag kan sjunga lite, jag kan ta det”. Jag kommer förberedd och jag har planerat. Då blir det på ett annat sätt (Kajsa).
Ett annat svar på samma fråga från en tredje pedagog är:
Det är konstigt. Jag har sett forskning om hur mycket det ger och då tycker jag att det är konstigt att det inte fått större plats och slagkraft. När det var ganska stort en gång (Lovis).
En annan pedagog vinklar svaret på detta sätt:
Jag tror att det är så här. Rytmiken är något som är glädjefullt, lättsamt och det är det här med att släppa loss. Det är ju det Rytmik handlar om också. Man ska våga. Vi är för stela och vågar inte.
Barnen gör det automatiskt men vuxna är mer stela och rädda för att göra bort oss (Ronja).
Vidare säger samma pedagog:
Ämneskunskaperna kommer i första hand . Rytmiken kanske inte ses som lika viktig. Rytmiken måste få en högre status (Ronja).
En annan pedagog gör reflektionen:
Det räknas inte att jobba med enkla metoder[…] börjar man röra sig blir det för barnsligt, då blir det för lätt (Kajsa).
Vidare säger hon:
Det är ett konstnärligt ämne, jag lär barnen en slags konstnärlighet i det sättet jag jobbar i alla fall.
Ett konstnärligt uttryck (Kajsa).
6 Diskussion
Diskussionskapitlet har vi delat upp i fyra avsnitt. Uppsatsens intention i diskussionskapitlet är att besvara uppsatsens frågeställningar: Vilka motiv finns för att arbeta med Rytmik i förskolan? På vilket sätt används Rytmiken i samband med utveckling och lärande?
Vidare är tanken att koppla uppsatsens syfte till pedagogernas svar på intervjufrågorna och därefter koppla svaren på frågorna gentemot den forskning som vi behandlat i bakgrundskapitlet, för att se på olikheter och likheter i resultatet från vår studie och tidigare relevant forskning som ges i bakgrundskapitlet.
6.1 Pedagogernas definitioner av Rytmik
I resultatet kan vi tolka pedagogernas svar som att det är svårt att svara på frågan om vad rytmik är. Vissa svarade med vackra substantiv, som att det är glädje eller skönhet, medan andra svarade mer konkret att Rytmik är rörelse utifrån musik eller puls.
Slutsatsen vi drar av deras svar är att definitioner av Rytmik kan skilja mycket från person till person men vi kunde se att den pedagog som hade mer Rytmikutbildning gav ett mer beskrivande svar vilket vi ser positivt på. Hon kunde genast ge praktiska tips som stämmer bra med forskning presenterat i bakgrundskapitlet, till exempel att Rytmik enligt Gottberg (2009) är att lära med hjälp av rörelse. Om en övning innefattar rörelse, till exempel en ”föra-följa”, får barnen träning i att härma en vuxen eller ett barn som i sin tur härma ett djur eller karaktär, av dessa rörelser och imitationer lär sig barnet av. Olika sinnesstämningar eller olika uttryck måste läsas av och i och med träning av perceptionen blir barnet kompetent att läsa av människor i det långa loppet. Vidare kan vi tolka pedagogernas svar så att de alla tycker att det är viktigt och roligt att arbeta med Rytmik, eftersom de ställde upp på intervjuerna och visade oss hur de arbetar med Rytmik i praktiken.
Med utgångspunkt i den hermeneutiska ansatsen ser vi på svaren i tolkningsprocessen att de är viktiga och att vi ser på dem som meningsfulla handlingar i enlighet med Gilje och Grimen (1992/2007). Vi hade en förförståelse av Rytmik och kunde analysera svaren vi fick på ett djupare plan än om vi varit nybörjare inom Rytmikämnet. Enligt Gilje och Grimen (1992/2007) såg vi på litteraturen med förståelse i sitt sammanhang. Delar av den var skriven i en annan tid och vissa uttryck och ord är i dagens förskolediskurs inte aktuella, såsom von Bülows (1972/1974) text som använder uttrycket uppfostringsmetod, vilket vi inte pratar om dagens läge. Vi skulle idag använda endast ordet metod för att beskriva vad Rytmiken är.
6.2 Möjligheter och hinder
Möjligheterna med Rytmiken i förskolan är enligt samtliga pedagoger oändliga, då pedagoger har möjligheten att planera arbetet med verksamheten efter eget intresse bara man relaterar och refererar till Lpfö 98 i allt som planeras. En av pedagogerna uttryckte
den slutsatsen som vi tänkt flera gånger, att allt som Rytmiken innefattar återfinns i läroplanen för förskola (Lpfö 98), till exempel att barnen skall utveckla sin motorik, koordinationsförmåga samt sin förmåga att förmedla tankar utifrån olika uttrycksformer.
Pedagogerna fastslog att Rytmik är något som förskolan alltid har varit en del av då sång, musik, klapp och klang är glädjefyllt och det ger en naturlig inlärningssituation för barnen, trots det har det tidigare inte varit uttalat i termer av att det är Rytmik som förskolan har ägnat sig åt. En enskild pedagog tyckte att det var ledsamt att Rytmik som begrepp har försvunnit och att det är dags att alla pedagoger tar tag i saken och ger Rytmiken en nytändning i svenska förskolor. Även Bohlin (2009) och Gottberg (2009) kan se ett flertal möjligheter i att använda sig av Rytmik för att barnen ska tillägna sig den kunskap som pedagogerna vill förmedla till dem, som till exempel att rim och ramsor samt att klappa stavelser vilket hjälper barnen att utveckla språket. De få hinder som pedagogerna kunde se med Rytmik hade egentligen inte med själva metoden i sig att göra, utan det handlade mer om platsbrist och eventuell personalbrist vid sjukdom och personlig frånvaro. Detta fick oss att ställa oss frågan: Måste man ha en stor golvyta för att kunna utöva Rytmik eller går Rytmiken att anpassa efter den area man har i det befintliga rummet? Om vi ska tro på Gottberg (2009) och hennes upplägg på hur en rytmiksamling kan gå till, tror vi att det är sannolikt att om man planerar rytmikövningarna efter hur stor yta man har tillgång till så blir ytan antagligen inte ett stort hinder. Troligen måste man tillåta sig att se möjligheterna i det utrymme man faktiskt har att tillgå.
6.3 Utveckling och lärande
Utifrån forskning presenterad i bakgrundskapitlet kan vi sammanfatta att samtliga:
Gottberg (2009), von Bülow (1972/1974), Bertolotto (1973/1995) och Jaques-Dalcroze (1920/1997) menar att Rytmik är bra för barnens utveckling. Barnen kommer i kontakt med sina känslor och lär känna sig själva, sin kropp och det sociala samspelet barn emellan som läroplanen för förskola (Lpfö 98) vill ska uppnås. När vi intervjuar pedagogerna är det tydligt att samtliga är av samma åsikt som dessa forskare och
moment som utvecklas hos barnen under en Rytmiklektion, sociala färdigheter och fysiska förmågor. Balans och hörsel är fysiska förmågor och att kunna lyssna på musik eller att lyssna på ledaren, vare sig det är en pedagog eller ett barn, är en social färdighet som alla pedagoger tycker är viktigt. Liksom Gottberg (2009) menar en av pedagogerna att om barnen blir medvetna om sin egen utveckling blir Rytmiken ännu mer glädjefull och detta menar vi som framtida pedagoger att det är en viktig del av vår roll att anpassa verksamheten så att den blir glädjefull. Bertolotto (1973/1995) skriver om vikten att kontinuerligt utvecklas som pedagoger och en av pedagogerna i vår studie berättar om hur mycket hon trivs med att arbeta med Rytmik just för att hon själv utvecklas, dels för att hon kommer i kontakt med sina känslor i olika övningar med sinnestämningar och dels för att hon ser barnen utvecklas. Pedagogerna menade att om barnet vågar tro på sig självt och har självkänsla kan barnet utvecklas mer och ”blomma ut”. En pedagog menar att det är lättare att lära om god självkänsla finns och hon säger att hon inte riktigt kan förklara varför. Vi ställer oss frågan om det går att förklara att Rytmik hjälper till att stärka självkänslan och om lärande sker bättre eller snabbare än med den pedagogik som bedrivs på de flesta förskolor idag utan Rytmik? En annan pedagog säger att någonting sker automatiskt när barnen lär genom lekfullhet, glädje och Rytmik, men inte hon heller kan förklara i detalj vad som händer.
Vidare säger en pedagog att barnen med hjälp av Rytmik blir socialt utvecklade på grund av att alla övningar sker i grupp. När vi observerade de olika Rytmikpassen genomfördes alla övningar i grupp. Vi kan inte se i den forskning vi studerat att det är ett krav att arbeta med endast grupper men vi har under uppsatsarbetets gång tolkat de flesta övningar och lekar som mycket ändå bygger på att det sker i en barngrupp. Om det hade varit så att själva pedagogiken byggt på individuellt arbete tror vi att många kvalitativa egenskaper inte hade tränats lika mycket som när det sker i grupp.
Nu i efterhand hade det också varit intressant att söka forskningsinformation om grupparbeten som arbetsmetod, för att koppla vikten av gruppens betydelse till den forskningslitteraturen vi tillägnat oss i detta uppsatsarbete.
6.4 Rytmikens utveckling
Pedagogerna vi intervjuade var samtliga tveksamma i sina svar på frågan om varför Rytmiken inte har utvecklats mer inom den svenska förskolan. Vi som forskare till denna studie blev väldigt förvånade när vi insåg att Jaques-Dalcroze (1920/1997) grundade Rytmiken redan i slutet på 1800-talet och att Rytmik som metod inte utvecklats mer inom förskolan. Samtliga pedagoger delade vår förundran om detta. En av pedagogerna menar att begreppet Rytmik försvinner mer och mer i vårt samhälle och människor inte vet vad Rytmiken innefattar. Samtliga pedagoger är ganska överens om att våra kärnämnen, svenska, engelska och matematik, får ta större plats i både förskola och skola. Det finns till och med att läsa i läroplanen för förskolan (Lpfö 98) om vikten av att en grund i svenska, matematik samt naturvetenskap läggs så tidigt som möjligt genom att leka in exempelvis begrepp och ordningstal. Pedagogerna anser att Rytmik inte är lika respekterat som ämne och inte får lika hög prioritering som kärnämnena. Men trots det är samtliga pedagoger måna om att Rytmiken ska få bättre rykte och få upprättelse som metod som den vikt den kan ha ur lärandesynpunkt. Det är, som en av pedagogerna sade, upp till oss pedagoger att ta tillbaka begreppet och tydliggöra vad det står för och vad det betyder i vardagen med barn. Även Österling-Brunström (2009) skriver om hur Rytmiken ska komma tillbaka och att skolan har en viktig roll att återinföra Rytmik som ett begrepp och för elevernas skull återinföra rörelse som ett viktigt verktyg att lära med. Hon menar att Rytmik hela tiden utvecklats från grundarens början men att den inte har haft lika stor spridning på senare år.
Vi anser att integrering av kärnämnen med Rytmik troligtvis skulle ha en positiv inverkan på lärande. Vi anser även att fler lärare borde tänka på det för att få med alla barn, även de barn som har svårt att koncentrera sig och att sitta stilla. Om lärarna i skolan tar tillvara på Rytmiken som en metod så kommer Rytmiken naturligt få en större spridning.
7 Slutord
När vi nu har gått en kurs i Rytmik och gjort uppsatsen om metoden så har vi funderingar om varför inte Rytmik finns som obligatorisk kurs i förskollärarutbildningen.
Vi anser att musik och rytmik borde ingå som obligatoriska kurser i lärarutbildningen med inriktning mot förskolan då vi anser att förskolan använder sig av Rytmiken och dess olika moment väldigt ofta i sånger samt rim och ramsor. Vi som är författare av denna uppsats fick båda samma känsla av välbefinnande när vi gick kursen i Rytmik, den gav oss även självförtroende. Det vill vi att andra studenter också ska få möjligheten att uppleva. Vi återkommer några gånger i arbetet till att Rytmik inte har en given plats bland andra viktiga kärnämnen i förskolan, skolan eller ens på universitetsnivå. Rytmiken är idag en kurs som studenterna på universitetet själva kan välja, och många som väljer att gå kursen uppskattar den mycket och uttrycker att flera borde gå den.
Vi kan läsa i forskning att Rytmik och rörelse kan ha stor betydelse vid lärande vilket får oss att undra varför inte begreppet skrivs in i förskolans nya läroplan. Vi kan istället bara i förbigående läsa om Rytmiken i ett större sammanhang i läroplanen för förskola (Lpfö
98) Vi fick också bekräftat från en av de intervjuade pedagogerna att Rytmik innehåller samma viktiga moment som läroplanen betonar. Flera av de intervjuade pedagogerna tycker att, om Rytmik ska bli ett ännu mer aktuellt ämne måste Rytmik finnas med i läroplanen i större omfattning än den finns idag.
Det finns många och viktiga motiv till att använda Rytmik i förskolan och även i äldre åldrar med tanke på hur mycket vi lärde oss med hjälp av Rytmiken som studenter på Universitetet. Eftersom vi besökte flera Rytmiklektioner kan vi se att det finns en variation och mångfald där pedagogen själv är den som väljer i vilken grad Rytmiken ska involveras i verksamheten. Det finns många möjligheter som bidrar till starkare självkänsla och det kan i sig vara en positiv bidragande faktor vid lärande.
Enligt läroplanen för förskola (Lpfö 98) skall förskolans verksamhet vara rolig och lustfylld samtidigt som den skall vara lärorik, därför valde vi att se på Rytmiken utifrån förskolans perspektiv. Vi ville även belysa vikten av motivet till att använda Rytmik som metod i förskolan då vi enkelt kunde koppla Rytmiken som metod till innehållet i förskolans läroplan (Lpfö 98) dessutom är det enkelt för pedagogen att ”smyga in”
metoden i vardagen vilket innebär att lärandet kan ske på ett lustfyllt och roligt sätt.
7.1 Metoddiskussion
Med vårt syfte finns egentligen inte någon annan undersökningsmetod än den kvalitativa att föredra, utan vi ville på ett djupare plan förstå sambandet mellan Rytmik och utveckling och lärande.
Vi började vårt examensarbete med att läsa forskning inom ämnet utifrån vårt syfte och våra forskningsfrågor, då vi fann att det var naturligt för oss att använda oss av den hermeneutiska ansatsen. Den kvalitativa intervjumetoden passade oss bäst eftersom vi ville få en uppfattning av pedagogens resonemang och tankar. Vi insåg ganska snart att den mesta litteraturen är begränsad och ålderstigen. För att hitta de pedagoger vi ville intervjua gjorde vi ett subjektivt urval, då vi visste att två av pedagogerna hade