Ensamkommande barn och ungdomar

(1)

Dokumentation

från konferensen

den

19 januari 2010 i Göteborg

Göteborgsregionens kommunalförbund • GRänslös samverkan

Ensamkommande

barn och ungdomar

- D

et är avgörande vilket förhållningssätt vi be-stämmer oss för att ha i de här frågorna, det blir vägledande för det vi gör och det arbetet resulterar i, sa Anna-Lena Sellergren, förvaltningschef arbets- och famil-jestödsförvaltningen, Mölndals Stad, i sitt inledande tal. Mölndal är en av nio ankomstkommuner för ensamkom-mande barn och ungdomar i Sverige. Live Stretmo, Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet och FoU i Väst/GR, fortsatte dagen med en genomgång av nationella riktlinjer för ensamkommande barn, och hur utvecklingen har sett ut i Sverige jämfört med Norge.

– Jag vill visa de bilder som framträder i riktlinjerna och som myndigheterna har att förhålla sig till. För det första framställs ensamma barn som väldigt sårbara. Och separationen anses vara värst så man ska spåra föräldrarna, det är nödvändigt för barnets välmående.

– Å andra sidan finns det en idé om att barnen är skickade som ankare av strategiska skäl så att familjen kan komma efter, eller att det är vuxna som utger sig för att vara barn. I Norge kan man sedan 2003 ålderstesta barn, det är en obligatorisk del av asylutredningen som har lett till en dramatisk nedgång av ansökningar. Svenska barnläkarför-bundet fördömer metoden. – Hur ska myndigheterna förhålla sig till denna ambi-valenta grupp, som ibland ses som offer och ibland som strateger? Migrationsverket anses sitta på två stolar, hur kan man utreda asylskäl och samtidigt se till barns bästa? frågade Live. I Sverige har Socialstyrelsen numera tillsynsansvar för Migrationsverkets utredning, och på liknande sätt fungerar det i Norge. n

Live Stretmo, Sociologiska institutionen vid Göteborgs universitet och FoU i Väst/GR.

Forts. ➸➸➸

Anna-Lena Sellergren, förvaltningschef arbets- och familjestödsförvaltningen, Mölndals Stad

(2)

O

le Hultmann, psykolog och leg. psykoterapeut, Flyktingbarn-teamet Göteborg, talade om barn som har upplevt kris och trauma. – Socialt stöd är något av det vikti-gast för den här gruppen. Ungdomar med krisreaktioner hjälper man bäst med ökad omsorg och hjälp att stå ut med de påfrestningar de genomlider, sa han.

Vad är då ökad omsorg?

– Förhåll dig till barnet eller ungdo-men som om de vore flera år yngre. Och det är viktigt med lugnande insatser vid sänggåendet, det brukar vara oroligt. Skaffa sakupplysningar om asylprocessen och andra myn- dighetsinsatser, så att det blir ett sam-manhang för ungdomen. Lyssna, men tvinga inte fram något. Och gå inte igång själv med för mycket känslor,

S

tudieförberedande centrum IVIK är

en del av det individuella pro- grammet. De jobbar med alla nyan-lända i åldrarna 16-20 år i Göteborgs Stad samt Öckerö.

säg inte ”stackars dig” eller ”du ska vara glad som lever”, sa Ole.

På Flyktingbarnteamet arbetar de med trauman i tre steg: stabilisering, traumabearbetning och integration. – Stabilisering handlar om att ge in-formation, tydlighet och struktur. Vid traumabearbetning återupplever man traumat under trygga omständigheter för att lagra om det och integration handlar om att minnen integreras som en del av personen, man lär sig leva med det, berättade Ole. – Det är viktigt att stöd- och behand-lingspersonal kan ha två perspektiv samtidigt; de här barnen är både starka och sårbara, avlsutade han. n

– Vi har ungefär 250 elever på skolan och 35 olika språk, och vårt uppdrag är att ge invandrarungdo-mar som nyligen anlänt till Sverige en utbildning i svenska så att de ska kunna gå vidare till gymnasieskola el-ler annan utbildning, berättade Helene Holmström, rektor. Undervisningssystemet bygger på ett nivåsystem som kallas för refe-rensramen. Fördelen för eleven är att de får en överskådlig bild av olika nivåer och trappsteg som blir tydliga och motiverande. En nivå kan ta allt från sju till 14 veckor, beroende på förkunskaperna.

– Utvecklingen är indivi-duell. Vissa fungerar jättebra i skolan men mår dåligt ut-anför. Vi har märkt att skolan blir en normal tillvaro bland allt det andra kaotiska och för många blir vi mer än bara en lärare, sa Elisabeth Verde, lärare på SFC IVIK. n

Både sårbara och starka

Ole Hultmann, psykolog och leg. psykoterapeut, Flyktingbarnteamet Göteborg

Skolan

Fr.v: Helen Holmström, Annika Lundius och Elisabeth Verde från studieförberedande centrum IVIK i Göteborg.

Konferensen kring ensamkommande barn och ungdomar anordnades av GR (Göteborgsregionens kommunalförbund) i samarbete med Länsstyrelsen i Västra Götaland. Flera verksamheter i Göteborgsregionen höll i seminarier för att berätta om sitt arbete med ensamkommande barn och ungdomar.

(3)

M

ira asylboende ligger i Alingsås

och har tolv platser för pojkar mellan 15-20 år. De erbjuder dag-lig omsorg, kommunal skola, stöd i asylansökan, krisbearbetning, integra-tionsarbete och utslussning. – Vi får hjälpa till mycket med asyl-processen, det trodde inte jag var vårt ansvar utan Migrationsverkets. Men ungdomarna behöver hjälp och stöd att förstå processen, det är svårt även för oss ibland, sa Henrik Bennet, Gry-ning Vård AB och Mira asylboende. – Ofta vill de göra saker tillsammans med kompisarna på boendet och personalen. Men om de får PUT så ändrar de fokus, och söker sig utåt.

– Migrationsverket talar ofta om hur lång, eller helst kort, tid det tar att få PUT, men de talar aldrig om hur lång tid det tar för de som inte får PUT. Det kan ta flera år, sa han.

Annika Brage och Björn Henberg var

en av de familjer som nappade när Härryda kommun sökte nya

värd-familjer. De har fem egna barn sen tidigare, och tyckte att huset började bli lite tomt när några flyttade ut. – Vår kille var 14 år när han kom,

Övriga seminarier

under dagen

Boende

Henrik Bennet, Gryning Vård AB och Mira asylboende.

från Afghanistan. Det kändes först som att han var från en annan planet. Han tassade på tå och tyckte att allt var fantastiskt. Fram till att han fick PUT, då fick vi en ganska normal tonåring. Innan dess trodde han att allt han sa blev granskat, berättade Annika.

– Nu finns det inga tomma rum längre, bara en massa kärlek. Det är klart att det har varit tungt också, men så är det ju med tonåringar, sa Annika. För er som är intresserade av att ingå i ett nätverk för värdfamiljer och familjehem, kontakta Anna

Chris-tiernin i Härryda kommun, på anna.

[email protected]. n

Fr.v: Björn Henberg, Annika Brage och Anna Christiernin.

Seminariet Övergripande styrning och ledning hölls av fr.v. Björn Franke, Helena Wikman Ericsson och Gun Rosvall, Alingsås kommun.

Seminariet Överförmyndarens roll och god mans uppdrag. Fr.v. Seminarieledare Eva Gård, Länstyrelsen i Västra Götaland; Annika Ewe Sjöberg, Mölndals stad och Pernilla Andemore, Stenungsunds kommun.

(4)

Text och foto: Maja Sabelsjö, GR. Layout: Infogruppen GR

Vad tar du med dig från dagen till ditt arbete

med ensamkommande barn och ungdomar?

– Det har verkligen framkommit hur viktigt det är att samarbeta mellan myndigheter, det finns mycket att göra där. Det både sparar pengar och är bra för barnen.

Exhlale Shipoli, Introduktions-enheten Nordost, Göteborgs Stad

– Det var väldigt intressant att höra seminariet om god mans uppdrag, en del frågetecken rätades ut då. Nätverkandet är också värdefullt på en sån här konferens, man får många nya kontakter.

Birger Wallöe, Mira asylboende, Alingsås

– Jag är organisatoriskt lagd så när Ole Hultmann pratade om att sänggåendet ofta är problematiskt tänker jag att man måste lösa det schemamässigt, så att det är mycket personal då.

Marie Markskog, Fyrtornet, Kungsbacka

Dokumentation

från konferensen

den

19 januari 2010 i Göteborg

Ensamkommande

barn och ungdomar

H

enry Ascher, docent i

barnme-dicin, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap, avslutade dagen med att tala om hälsofrämjande ar-bete.

Vad är viktigt för att må bra?

– Föräldrar och familj såklart. Sko-lan har visat sig vara den viktigaste hälsofrämjande faktorn utanför famil-jen. Vänner och en meningsfull fritid är viktigt, och tillit och förtroende till framtiden, sa Henry.

Hälsofrämjande

faktorer

– Det finns forskare, bland annat Sarah Moskowitz och Hans Keilson, som har visat att det är händelser i det nya landet som har störst betydelse

Henry Ascher, docent i

barnmedicin, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap

för deras senare psykiska hälsa och välbefinnande, och det är sådant vi kan påverka, berättade han. En bra skola, bostad, trygga vuxna, kontinuitet i relationer, skydda mot våld och diskriminering, upprätthålla relationer till personer i ursprungslan-det och psykosocialt stöd är viktiga faktorer enligt Henry.

– Och att få uppehållstillstånd är inte odelat positivt. Det blir en stor omställning, från ett kort tidsperspek-tiv kan man plötsligt planera lång-siktigt. Och det finns förväntningar, både egna och andras, sa han. n