• No results found

Stor SGI-provtagare för lös och sensitiv lera

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Stor SGI-provtagare för lös och sensitiv lera"

Copied!
8
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Stor SGI-provtagare för lös och sensitiv lera

H. Åhnberg

Statens geotekniska institut, Sverige, helen.ahnberg@swedgeo.se R. Larsson, H. Löfroth & M. Holmén

Statens geotekniska institut, Sverige

ABSTRACT

En ny provtagare med stor diameter har tagits fram vid Statens geotekniska institut (SGI). Med provtagaren tas prover av 1 m längd och 200 mm diameter. Direkt efter uppdragningen trycks provet ut och delas upp i 6 cirka 150 mm höga delprover. Dessa försluts med en paraffin- vaxblandning inför transport till laboratoriet där provkroppar sedan kan trimmas ut för olika un- dersökningar. Utformningen av provtagarutrustningen baseras på tidigare erfarenheter av svens- ka såväl som internationellt framtagna provtagare. Vid utformningen har förutom god kvalitet på proverna också eftersträvats hög grad av robusthet och hanterbarhet och anpassning till kringut- rustning och tillgängliga borriggar i Sverige. Provtagaren har med framgång används i FoU- projekt vid SGI under senaste åren. Utförda undersökningar visar på upptagna prover av jämn och hög kvalitet.

Keywords: sampling, clays, strength and testing of materials.

1 INTRODUKTION

Provtagning av ”ostörda” prover av finkornig jord i fält för vidare undersökning på laboratorium är av central betydelse inom geotekniken. Hög kvalitet på dessa prover är en förutsättning för att kunna få fram an- vändbara och tillförlitliga resultat för dimen- sionering av markanläggningar och för forsk- ningsprojekt inom jordmekaniken. Utveck- ling av nya och bättre provtagare anpassade till regionalt förekommande jordar har varit en ständig uppgift inom många länder. Vissa provutrustningar kräver relativt stora prover och studier av jordegenskaper kräver ofta ett flertal försök på ”identiska” och "ostörda"

jordprover. Ett behov finns därför av stora högkvalitativa prover i laboratoriet som med- ger uttrimning av ett antal likvärdiga delpro- ver.

Utvecklingen av utrustning för upptagning av ”ostörda” prover av finkornig jord har pågått i Sverige sedan början av förra seklet (Statens järnvägar, 1922). Under mitten av 1900-talet utfördes vid SGI omfattande ut- vecklingsarbete av olika provtagare vilket ledde fram till den 50 mm standardkolvprov-

tagare som än idag används för provtagning i lera i Sverige (Kallstenius, 1963; SGF, 2009).

En större studie vid Statens geotekniska insti- tut (SGI) på 1970-talet visade att den svenska kolvprovtagaren gav väl så bra prover som övriga provade kolvprovtagare från andra länder varav flera med större diameter än den svenska (Holm & Holtz, 1977). Resultaten gällde svenska jordförhållanden och med hantering och undersökningsteknik på labora- toriet utvecklad för prover från den svenska provtagaren. Vid jämförelser av prover på laboratorium måste hänsyn tas till att prov- kvaliteten är en funktion av inte bara prov- tagningsteknik utan också lagring och hanter- ing i alla led från fält till slutlig montering i provningsutrustning i laboratoriet.

En svaghet med kolvprovtagare och med de flesta öppna rörprovtagare, är att det ska- pas ett undertryck under provtagaren vid uppdragningen. Detta kan ge deformationer och en viss störning av provet. Det medför att relevanta värden på bla jordens naturliga styvhet in situ vid små och i huvudsak elas- tiska deformationer svårligen kan mätas på dessa prover i laboratoriet.

Några olika större provtagare som utfor- mats för att minska undertrycket vid upp-

(2)

dragning har under årens lopp har tagits fram i andra länder. En 200 mm diameter kolv- provtagare konstruerades vid Norges Geo- tekniske Institutt (NGI) vilken försågs med en trådavskärare vid provtagareggen. Provet kunde därigenom skäras av vid underkanten före uppdragning, vilket avsåg att reducera störningen (Andresen, 1981). SGI lånade utrustningen i samband med ett forsknings- projekt som fordrade stora prover (Larsson, 1981a) och tilläts då införa vissa modifie- ringar, bl. a. genom att tryckluft applicerades i skyddsröret och ledningen för avskärarli- nan. Kvaliteten hos de upptagna proverna var god, men hanteringen av utrustningen, utfö- randet av provtagningen och den efterföljan- de hanteringen av proverna var omständliga och provisoriska.

Två nya typer av s.k. blockprovtagare, Lavalprovtagaren och Sherbrookeprovtaga- ren, presenterades ungefär samtidigt i Kanada (Lefebvre och Poulin, 1979; LaRochelle et al., 1981). Lavalprovtagaren har provats i Sverige i ett samarbetsprojekt mellan SGI och Université Laval (Larsson, 1981b; Tave- nas et al., 1983). En jämförelse med prover tagna med standardkolvprovtagaren visade att för prover tagna i högplastisk lera var hållfasthet och förkonsolideringstryck likar- tade, men responsen inom det ”elastiska”

området var styvare för proverna tagna med Lavalprovtagaren. Det var också möjligt att ta prover av relativt god kvalitet med Laval- provtagaren i lågplastiska högsensitiva jordar där det tidigare visat sig omöjligt att få upp prover med standardkolvprovtagaren trots användning av slutarbleck. Sherbrookeprov- tagaren har ännu inte provats i Sverige men har använts av NGI med goda resultat (t.ex.

Karlsrud et al., 2005, Andersen et al., 2008).

Behov av en större provtagare vid SGI uppstod i samband med en större utredning av stabilitetsförhållandena utmed Göta Älv som startade vid SGI 2009 (Tremblay et al., 2011). Denna skulle bl.a. omfatta provtag- ning i ett flertal områden med kvicklera, vil- ket normalt medför svårigheter att ta prover av god kvalitet med standardkolvprovtagaren.

Som en del i Götaälvutredningen planerades och startades senare ett projekt för jämföran- de undersökningar av större prover med de från standardkolvprovtagare (Löfroth, 2009).

Ungefär samtidigt startade vid SGI ett projekt för att studera hållfasthetsnedsättning i lera på grund av av cyklisk belastning och defor- mationer (Åhnberg, 2009). För detta projekt fanns behov av serier av prover med ”iden- tiska” egenskaper för olika jämförande un- dersökningar. Det beslöts därför att konstrue- ra en ny provtagare för stora prover av lös finkornig jord.

En ny 200 mm provtagare för upptagning av ostörda prover av finkornig jord togs då fram av SGI (GÄU, 2011). Syftet var att få en provtagare som ger prover av hög kvalitet även i jordar där detta har visat sig vara svårt att uppnå med den vanligen använda stan- dardkolvprovtagaren, som i viss kvicklera, samt att få stora prover av hög kvalitet ur vilka ett stort antal ”identiska” provkroppar kan trimmas fram.

I artikeln beskrivs den utrustning och me- todik som används för provtagning med SGIs nya provtagare samt ges exempel på erfaren- heter från provtagningar i pågående projekt.

2 DEN NYA 200 MM PROVTAGAREN Vid konstruktionen av SGI:s nya provta- gare för prover med 200 mm diameter har erfarenheterna från de tidigare svenska un- dersökningarna av lämplig utformning av kolvprovtagaren tagits tillvara såväl som er- farenheterna från den modifierade NGI 200 mm provtagaren och vissa detaljer av Laval- provtagaren (GÄU, 2011). Vid utformning av provtagaren har det också strävats efter att i så stor utsträckning som möjligt kunna an- vända redan befintlig utrustning i form av t.ex. borrbandvagnar och borrstål.

Provtagarröret är cirka 1 m långt och har innerdiametern 200 mm. Det är tillverkat av ett sömlöst ”rostfritt” ämnesrör med en slät inneryta och snäva toleranser för innerdiame- tern. Röret har utvändiga gängor i båda än- dar. Figur 1.

Skäreggen är tillverkad av samma ämnes- rör som provtagarröret. Den har en skärvinkel av 5º utom vid själva spetsen där den är avfa- sad till 45º över en maximal längd av 0,3 mm. På eggens insida finns ett knappt 3 mm brett och djupt spår runt den inre periferin. I detta spår löper avskärarlinan som är en flä- tad 3 mm polyetylenlina med hög hållfasthet,

(3)

Figur 1 Schematisk bild av provtagaren (Tryck- ledningens längd är inte skalenlig)

låg egentöjning och utan egen vattenuppsug- ning. Linans ena ände dras ut genom ett hål i eggväggen och låses med en knut. Den andra änden dras ut genom en vinkelkoppling och vidare genom en tryckluftsledning av plast.

Figur 2. I tryckluftsledningens andra ände finns en T-koppling genom vilken avskärarli- nan löper ut via en reglerbar tätning och där en tryckluftsledning kopplas till i en vinklad anslutning.

Figur 2 Skäregg med avskärarlina

Provtagarens överdel utgörs av en rund stålplatta med ett öppningsbart hål i centrum där bentonitvätska och eventuella lösa jord- klumpar kan strömma igenom då provtagaren trycks ned vid det förborrade hålets botten.

Ett tätslutande lock för hålet kan öppnas och stängas med ett inre stångsystem som löper genom de hålade stänger som används för neddrivning av provtagaren. Figur 3.

Figur 3 Topplatta med fäste till stångsystem

3 METODIK FÖR PROVTAGNING 3.1 Utrustning

Förutom själva provtagaren behövs en kraftig neddrivningsutrustning och en del kringutrustning för en framgångsrik provtag- ning (GÄU, 2011).

För neddrivningen krävs en större borr- bandvagn eller motsvarande som klarar att rotera ned och dra upp en 250 mm jordskruv vid förborrningen samt att trycka ned och dra upp provtagaren med långsam reglerad has- tighet. Bandvagnen skall kunna hantera ett grovt rörsystem, vanligen f 44 mm kolvborr- rör, och vara försedd med utrustning så att bentonitvätska kan pumpas ned genom borr- stängerna med reglerad hastighet samtidigt som jordskruven dras upp. En fördel är om den dessutom är försedd med en wirevinsch med vilken provtagaren kan lyftas över till riggen för provuttryckning efter provtagning.

Förutom den normala kringutrustningen vid fältarbeten behövs utrustning för 250 mm

(4)

förborrning och hålrensning till provtag- ningsnivån, pumpning av vatten, bentonit- blandning, reglerbar tryckluft samt strömför- sörjning. Vidare behövs uppläggningsplats för hantering av provtagaren, rigg för ut- tryckning och delning av provet, utrustning för förslutning och transport av delprover samt plats för hantering och temporär förva- ring av prover, typ tält eller täckt lastbilsflak.

3.2 Provtagning

Provtagningen inleds med förborrning ned till provtagningsnivån. För detta används en ihålig jordskruv med 250 mm diameter ned till 50-100 mm över hålets slutliga bottenni- vå. Jordskruven vrids ned i cirka 1 m djupa intervall och uppdragningen däremellan görs långsamt samtidigt som borrvätska pumpas ned genom de ihåliga borrstängerna och jord- skruven i en takt som motsvarar att det hål- rum som skapas under skruven fylls. För den sista biten används ett specialverktyg som rensar hålet från eventuella kvarblivna jord- klumpar samtidigt som det skapar en mer plan hålbotten. Principen är hämtad från det verktyg som används av NGI vid provtagning med Sherbrookeprovtagaren (Otter 1996).

Verktyget har formen av en bytta med plan botten försedd med två radiella slitsar med utstickande skäreggar. Verktyget roteras ned till fullt djup och tas upp och töms ett antal gånger tills det inte längre kommer in några strimlor eller klumpar av inte helt omrörd jord.

Provtagaren skruvas ihop och förbereds med avskärningsutrustning, anpassad längd på tryckluftsslangar mm. Tätningsplattan för hålet i topplattan skruvas ut till maximal öppning så att borrvätska och omrörd jord fritt kan strömma igenom under neddrivning.

Provtagaren sänks därefter ned i det förbor- rade hålet tills skäreggens underkant når hå- lets botten. Fig. 4. Från denna nivå trycks provtagaren vidare 1,08 m med en konstant hastighet av 10 mm/s. Stansningslängden motsvarar den totala längden av egg och provtagarrör minus en marginal av 10-20 mm för att eliminera risken att provtagaren trycks för långt, jmfr Figur 6. Efter att fullt instans- ningsdjup uppnåtts stängs hålet i topplattan och provtagaren får sedan stå i minst 10 mi-

Figur 4 Provtagaren upphängd i borrigg inför provtagning

Figur 5 Provtagaren efter uppdragning. Jord- skruv 250 mm för förborrning i förgrunden.

nuter.Väntetiden kan behöva ökas beroende på jordens sensitivitet.

Innan uppdragningen av provtagaren, Fi- gur 5, påbörjas ansätts ett lufttryck i tryck- slangen motsvarande minst det totala över- lagringstrycket på provtagningsnivån. Provet skärs sedan av inuti eggen genom att avskä- rarlinan dras ut helt. Uppdragningen utförs inledningsvis långsamt med en hastighet av 10 mm/s och trycket i avskärningssystemet behålls konstant. Lufttrycket håller den ska-

(5)

pade slitsen öppen och hjälper till att lyfta provtagaren och förhindra att sug uppstår under provet. Då provtagarens underdel nått över den förborrade nivån ersätts lufttrycket av vätsketrycket från borrvätskan i hålet, och sänks successivt av allteftersom provtagaren dras upp.

Direkt efter uppdragningen lossas eggen och provtagarens överdel. Figur 5. Povtagar- röret placeras därefter upp och ned i en ut- tryckningsrigg. Provet trycks sedan upp med hjälp av en domkraft och delas successivt i sex cirka 150 mm höga delar. Resterande del av det upptagna provet som bland annat in- nehåller det förborrade hålets underyta kasse- ras. Figur 6.

Figur 5. Rengjord provtagare på ställning med provets avskurna underyta synlig

Varje delprov placeras på en plan laminat- skiva vars yta inte suger upp vatten. Proven täcks och försluts direkt efter delning med en blandning av paraffin och vax som armeras med oelastisk gasbinda. Figur 7 och 8. Pro- verna transporteras sedan med stor försiktig- het och snarast möjligt med bil med speciellt madrasserat och plant lastutrymme, in till laboratoriet.

4 HANTERING AV PROVER VID SGI LABORATORIUM

I laboratoriet förvaras proverna i klimat- rum med jordtemperatur och hög luftfuktig- het. Proverna skall undersökas utan onödigt dröjsmål (GÄU, 2011).

90 mm 150 mm

1,08 m 1095 mm 0,54 m

Figur 6. Principskiss av provtagaren med läget för det förborrade hålets underyta samt delpro- vernas placering.

Figur 7. Förslutning av delprover

(6)

Figur 8. Förslutna prover från en provtagnings- nivå.

Vid undersökning av proverna används som regel samma utrustningar som för prover tagna med standardkolvprovtagare. Detta innebär att proverna i många fall måste delas och trimmas för att passa i utrustningarna, vilka normalt är avpassade för provkroppar med 50 mm diameter. Delprover skärs då ut i en speciell rigg och efter ett planerat mönster.

För ett maximalt utnyttjande av proverna används som regel ett snittmönster enligt Figur 9, vilket ger sju 50 mm prover per del- prov. Det planerade snittet(n) markeras på den ”paraffinerade” ytan och provets förseg- ling avlägsnas vid de markerade snittytorna med hjälp av en skalpell eller motsvarande.

Därpå placeras provet i riggen och snitten utförs med en trådavskärare. Figur 10 och 11.

50 mm

Figur 9 Snittmönster för optimalt uttag av prover med 50 mm diameter

Figur 10 Markering av snitt och borttagning av förslutning

Figur 11 Snittning i utskärningsrigg

Det utskurna delprovet(-en) sveps in i en självtätande plastfilm inför fortsatt trimning och den resterande delen av provet återför- sluts direkt med smält vax/paraffin, eventu- ellt armerat med gasbinda, och återförs till klimatrummet.

De delprover som skall användas för t.ex.

triaxialförsök trimmas till rätt dimension med hjälp av trimningsfixturer och trådavskärare.

Trådavskäraren förs upp och ned utefter pro- vets periferi styrd av två plana och vertikala plattor som ställts in till rätt diameter. Figur 12. Provets yta kan ofta efter trimningen med trådavskäraren behöva efterbehandlas med en rak sickel, som då också styrs av plana och vertikala plattor.

(7)

Figur 12 Trimning av diametern för ett delprov avsett för triaxialförsök.

Efter att diametern trimmats fram placeras provet i en vagga som är avsedd för prover med den aktuella diametern och provlängden och provets utskjutande ändar skärs av med trådavskäraren så att provet får rätt längd och plana och parallella ändytor.

Delprover som är avsedda för ödometer- försök eller direkta skjuvförsök trimmas in i provringen för den aktuella utrustningen med hjälp av en stansapparat, skalpell och trådav- skärare. Delprovet trimmas först grovt till en diameter som är något större än den slutliga och en höjd som väl överstiger den som be- hövs i utstansningsapparaturen. Insidan av provhållarringen (som regel ödometerringen) och eggens in- och utsida fettas in och mon- teras i stansapparatens överdel. Provet stan- sas in i eggen och provhållarringen genom att stansapparatens överdel sakta trycks ned.

Efter några millimeters stansning skärs mate- rialet utanpå eggen successivt bort med skal- pellen för att förhindra att dragspänningar och sprickor uppstår i provet. Stansapparaten demonteras försiktigt efter full nedstansning och utskjutande material skärs av längs prov- hållarringens ändytor med trådavskärare så att provet får plana ändytor och precis fyller ringen.

5 ERFARENHETER AV PROVTAGA- REN

Provtagaren har provats ut i en rad olika typer av lera i Sverige. En del inledande mindre problem ledde till successiv förbätt-

Figur 13 Instansning och successivt avlägsnande av bortstansat material för ett delprov avsett för CRS-försök.

ring av utrustning och metodik men det har gått att ta prover med hög kvalitet vid samtli- ga provplatser, också i områden med mycket sensitiv lera. Parallella prover har kunnat tas också med standardkolvprovtagare, men i vissa fall då endast med hjälp av slutare och extra långa väntetider före uppdragning.

Hanteringen av den nya provtagaren krä- ver relativt mycket arbete och kringutrustning och helst minst tre personer i arbetslaget. I övrigt är den ganska okomplicerad och lätt att lära sig. Någorlunda plan mark, frånvaro av fyllningar, möjlighet att ställa upp transport- lastbil för förvaring av utrustning relativt nära samt närhet till vatten vid provtagnings- platsen underlättar provtagningen.

Provet från en provtagningsnivå motsvarar upp till 42 kolvborrprover, vilka alla kan an- vändas för avancerad provning. Triaxialför- sök och ödometerförsök har utförts på ut- trimmade prover såväl som på prover tagna med standardkolvprovtagaren från ett antal platser. Analyser med avseende på portals- förändring vid rekonsolidering till in situ spänningar enligt en metod föreslagen av Lunne et al. (1997) visar på att prover tagna med den nya provtagaren i huvudsak faller inom kvalitetskategorin ”Mycket god till ut- märkt” (Larsson et al., 2012). Detta gäller också de flesta av resultaten från prover tagna med standardkolvprovtagaren men volym- ändringarna är här som regel något större än för prover tagna med den nya provtagaren.

(8)

Provernas homogenitet i tvärled och längdled har undersökts med fallkonförsök i laboratoriet. Någon trend som indikerar en variation i hållfasthet med avståndet från centrum i provens tvärsnittsytor eller med nivån hos de olika delproven utöver vad som motsvarar naturlig variation med djupet, har inte konstaterats. Det översta delprovet bru- kar dock utnyttjas i sista hand och med en viss reservation då det är taget närmast bott- nen av det förborrade hålet och har förflyttats längst i provtagaren både vid tagning och vid uttryckning av provet.

Jämförande resultat från olika typer av provningar kommer att redovisas mer i detalj i slutrapporterna från de pågående projekten.

6 SLUTSATSER

Den nya provtagaren har fungerat som av- sett och visat sig mycket användbar i pågåen- de projekt ur flera aspekter.

De upptagna proverna har uppfyllt de van- ligast använda kriterierna för en mycket god till utmärkt provkvalitet.

Ett betydande antal 50 mm prover med likvärdiga egenskaper kan trimmas ut från varje provnivå. Detta ger möjlighet att effek- tivt utföra jämförande studier i laboratoriet

7 REFERENCES

Andersen, K.H., Lunne, T., Kvalstad, T.J. and Forsberg, C.F. (2008). Deep Water Geotechnical En- gineering. Proceedings XXIV Nat. Conf. of the Mexi- can Soc. of Soil Mechanics. Aguascalientes, pp. 1-57.

Andresen, A. (1981). Exploration, sampling and in-situ testing of soft clay. Soft Clay Engineering, Brand, E.W. and Brenner, R.P. Eds. Developments in Geotechnical Engineering 20. Elsevier, Amsterdam.

GÄU (2011). Metodbeskrivning för SGI:s 200 mm diameter ”blockprovtagare” - Ostörd provtagning i finkornig jord. Götaälvutredningen. Swedish Geotech- nical Institute, Linköping.

Holm, G. and Holtz, R.D. (1977). Study of large diameter piston samplers. Proceedings of International Symposium on Soft Clay. Bangkok, pp. 375-386.

Kallstenius, T. (1958). Mechanical disturbances in clay samples taken with piston samplers. Proceedings No 16, Swedish Geotechnical Institute, Stockhlom.

Kallstenius, T. (1963). Studies on clay samples taken with standard piston sampler. Proceedings No 21, Swedish Geotechnical Institute, Stockhlom.

Karlsrud, K., Lunne, T., Kort, D.A., Strandvik, S.

(2005). CPTU correlations for clays. Proceedings International conference on soil mechanics and geo-

technical engineering, 16, Osaka, 2005., vol. 2, pp 693-702.

LaRochelle, P., Sarrailh, J., Tavenas, F., Roy, M.

and Leroueil, S. (1981). Causes of sampling distur- bance and design of a new sampler for sensitive soils.

Canadian Geotechnical Journal, Vol. 18, No. 1, pp.

52-66.

Larsson, R. (1981a). Drained behaviour of Swed- ish clays. Report No.12, Swedish Geotechnical Insti- tute, Linköping

Larsson, R. (1981b). Får vi några ostörda prover med standardkolvborren? Varia No.60, Swedish Geo- technical Institute, Linköping

Larsson, R., Åhnberg, H. och Löfroth, H. (2012a).

A new Swedish large-diameter sampler for soft and sensitive clays. Proc 4th Int symposium on site charac- terisation, Porto de Galinhas 2012. Accepted for pub- lication.

Lefebvre, G. and Poulin, C. (1979). New method of sampling in sensitive clay. Canadian Geotechnical Journal, Vol. 16, No.1, pp. 226-233.

Lunne, T., Berre, T. and Strandvik.S. (1997). Sam- ple disturbance effects in soft plastic Norwegian clay.

Proceedings of Recent Developments in Soil and Pavement Mechanics. Rio de Janeiro, pp. 81-102.

Löfroth, H. (2009.) Sampling in quick clay – comparative studies of samples taken with the SGI block sampler and the standard piston sampler. Re- search project in progress. Dnr. 1-0911-0770. Swedish Geotechnical Institute, Linköping

Otter, R. (1996). Technical specifications for

”block”-sampling – Simplified manual for the Sher- brooke sampler. Norwegian Geotechnical Institute, Oslo.

SGF (2009). Metodbeskrivning för provtagning med standardkolvprovtagare - Ostörd provtagning i finkornig jord. Swedish Geotechnical Society, Report 1:2009. www.sgf.net.

Statens järnvägar (1922). Statens järnvägars geo- tekniska kommission 1914-1922. Slutbetänkande avgivet till till Kungl. Järnvägsstyrelsen den 31 maj 1922. Geotekniska meddelanden Nr 2, Statens Järnvä- gar, Stockholm.

Tavenas, F, Jean, P, LeBlond, P, Leroueil, S.

(1983). Permeability of natural soft clays, 2: Perme- ability characteristics. Canadian Geotechnical Journal, Vol. 20, No. 4, pp.645-660

Tremblay, M., Lundström, K., Svahn, V., Ceder- bom, C. (2011). Inventory of landslide risk to limit consequenses of climate change. Proceedings World Lanslide Forum, 2, Rome, 2011.

Åhnberg, H. (2009). Degradation of undrained shear strength due to dynamic actions and large strains. Research project in progress. Dnr. 1-0809- 0290. Swedish Geotechnical Institute, Linköping.

References

Related documents

För den of- fentliga sektorn bör det vara av stor betydelse att kun- na få anbud även från företag som driver utveckling och kvalitet.. Annars riskerar innehållet i de offentligt

Lokalproducerat i Väst inbjuder i samarbete med Gröna Möten till en innehållsrik dag om hur du aktivt arbetar för att bibehålla en hög kvalitet vid produktionen

Vi har i denna artikel diskuterat risken för att krisens negativa konse- kvenser för arbetsmarknaden blir bestående under en lång tid i likhet med 1990-talskrisen. Vårt bidrag bygger

För 1,3‐butadien erhölls en signifikant skillnad mellan de två laboratorierna oavsett om man 

Jag tjatade om att det skulle vara hälften-hälften men när vi till slut fick det så var det inga tjejer som ville komma till tid- ningen utan de ville till tv för att synas och

För närvarande finns det ingen möjlighet att göra detta på Riksskatteverkets webbplats men ”det kommer under år 2004.” 50 En användare skall inte bara nöja sig med

När det är fråga om riksrekryterande utbildning eller särskilda varianter inom de nationella programmen ska Statens skolverk för varje utbildning eller variant fastställa

Det är dock väl känt att det för både organiska och oorganiska ämnen endast är en del av det totala innehållet som är tillgängligt för snabb utlakning eller för upptag i