DAVID BOHM OCH THE BIG PICTURE FRANK BORG Sammanfattning.

FRANK BORG

Sammanfattning. Filosofen Paavo Pylkkänen har utkommit med en bok (35) som framhåller betydelsen av fysikern David Bohms (1917  1992) idéer för loson. Pylkkänens bok torde vara den första grundliga och systematiska framställningen av Bohms tankar presenterad av en losof. Inom loson rör vi oss med beteck- ningar såsom materialism och idealism men frågan är vad dessa kan innebära när de ställs mot den moderna fysikens rön. Bohm utvecklade en lososk ansats som pekade bortom den gamla mot- satsställningen materialism-idealism och materia-själ. Bohm arbe- tade på en helhetsvision men Pylkkänen intresserar sig speciellt för de konsekvenser de bohmska tankegångarna kan ha för kogni- tiva vetenskaper och frågan om medvetande-materia förhållandet.

I denna essä tar vi upp några av dessa teman och deras bakgrund.

Innehåll

1. David Bohm 1

2. Paavo Pylkkänen 4

3. Fysik och loso 5

4. Implikat och explikat ordning 9

5. Förklara förklaringen? 11

6. Världsbild 16

Referenser 18

1. David Bohm

Först är det skäl att teckna en biogrask bakgrund för David Bohm (32). Bohms far som hette Shmuel Düm växte upp i den ungerska staden Munkács, gick i yeshiva-skola och betraktades som begåvad men hamnade som vuxen att ägna sig åt aärer. Som tonåring emigrerade han i sällskap med många andra från staden till USA och antog nam- net Samuel Bohm (efter att vid immigrationsbyrån fått höra att düm betyder 'dum' på engelska). I gruvstaden Milkes-Barry, Pennsylvania, blev Bohm inhyst hos möbelhandlaren Harry Popky, en ortodox jud- isk familj från Litauen. Harry såg i Bohm en lovande försäljartalang och övertalade honom att gå med i aärsverksamheten. På köpet ck Bohm Harrys dotter Frieda till hustru. Frieda, tidigare gladlynt och

Borgsv. 22, FIN-67100 Karleby. Epost: borgbros@netti.fi.

1

utåtriktad, uppges efter yttningen till USA ha blivit tillbakadragen och tystlåten. Familjen var orolig för hennes mentala hälsa, som om den blev bekant, skulle ha stängt äktenskapsmarknaden för hennes del.

Man kan tänka sig att Harry Popky förställde sig att han nu i och med den nya aärskompanjonen slog två ugor i en smäll.

David Joseph föddes 20. december 1917 och blev moderns ögon- sten. Efterhand uppvisade modern alltmera neurotiska symptom med depressioner och psykotiska episoder (nära till hands ligger att mis- stänka shizofreni). David hade ett nära förhållande till modern och ansåg sig ha ärvt hennes sensibilitet och intuitiva förståelse av världen omkring. Fadern däremot uppfattade han som materialistisk och en- bart intresserad av att tjäna pengar och spela kort. (Samuel var dock en populär gäst bland kusinerna, han befanns vara sällskaplig, kom med presenter, lekte och sjöng med dem.) Moderns överbeskyddande relation till David bidrog till att han hela sit liv oroade sig för hälsan och inbillade faror. Därtill hade han outvecklad motorik och kunde t ex inte fånga en boll. För att delta i lekar måste han först tänka igenom hur han skall röra armar och benen. Enligt en historia (32, s.14) var Bohm, då i 1011 års ålder, en gång med en grupp pojkar på strövtåg i naturen då de kom till en bäck där det fodrades att hoppa från sten till sten för att komma över. David försökte tänka ut steg för steg hur han skulle bete sig. Men efter att ha kommit till första stenen märkte han att det inte gick att stanna upp och tänka sig för nästa steg, utan enda sättet att komma över utan att falla var att springa med fart och lita på reexerna. Karaktäristiskt för Bohm vara att denna episod ledde till en insikt som han mindes hela livet ... he suddenly realized that that security does not require control and stillness but can come in a freely owing movement (32, s.14). Trots (eller kanske pga) sin känsliga läggning trivdes han bättre i det polsk-irländska grannskapet än hemma hos de stela judiska släktingarna.

Förutom vandringar i naturen stimulerades Davids intresse för veten- skap genom läsningen av science ction-tidningar såsom Amazing Sto- ries, Astounding Stories och Wonder Stories. Igen utmärkte sig David genom att inte vara en passiv läsare utan skrev kritiska kommentar- er till redaktionerna där han påtalade att sf höll på att degenerera

till mediocre pulp magazines med love stories with a sprinkling of scientic background (32, s.16), samt anmärkte på vetenskapliga fe- laktigheter i historierna. Vad som uppenbarligen fascinerade David i sf var de fantastiska visionerna om resor till andra världar, enorma tid- srymder och krafter i världsalltet. Läsningen och fantasierna var säkert också en ykt från den tryckande tillvaron i hemmet där föräldrar- nas äktenskap knagade i fogarna. Kontakten med geometri och algebra i skolan ck Bohm att föreställa sig vårt universum med rum, tid, materia och medvetande som en manifestation av en underliggande

fyr-dimensionell kosmos (32, s.25). På den mer praktiska sidan exper- imenterade han och tänkte ut förbättringar exempelvis på en droppfri kanna (många gånger fortfarande ett aktuellt problem!) komplett med utkast till patentansökan.

Vi har återgett dessa detaljer från Davids barndom för att bättre förstå den vuxne, ängslige och högst privata mannen som tidvis led av djupa depressioner och ibland föråt sig på socker. Efter skolan gick Bohm via Penn State College vidare till California State Technolo- gy varifrån han kom till den teoretiska fysikgruppen vid University of California, Berkeley, ledd av Robert Oppenheimer (19041967). I Op- penheimers grupp konfronterades han med en märklig blandning av vurm for socialistiska idéer i kombination med en sorts elitens aris- tokratism. Oppenheimer blev en fadersgur för Bohm, men Bohm blev också varse om hans mörkare sidor. Bohm engegerade sig i Young Com- munist League och fredsrörelser. Han övergav snart YCM och dess tråkiga möten men fascinerades av Marxs 'holistiska' idéer om indi- vid, samhälle och historia, och den dialektiska utveckligen. Samtidigt fann han att hans arbeten i samband med doktoravhandlingen säker- hetsklasserades och han kunde inte skriva någon färdig avhandling utan Oppenheimer ck godkänna honom 1943 utan avhandling.

Efter gradueringen blev Bohm biträdande professor vid Princeton University och samarbetade bl a med Albert Einstein. 1950 blev han arresterad för vägran (med hänvisningen till the Fifth amendement) att inställa sig till förhör hos House of Un-American Activities Committee för att avslöja sina förmenta kommunistiska vänner. Han frisläpptes 1950 men Princeton Universty visade honom porten trots Einsteins vädjan. Bohms nästa anhalt blev fysikprofessur vid universitetet i São Paulo (vilket blev en viktig impuls för fysikens utveckling i Brasilien).

1955 yttade han till Haifa (där han mötte sin blivande fru Sara) och verkade vid Technion, för att 1957 ytta till England där hans slutliga bastion blev fysikprofessuren vid Birkbeck College, London. Vid Birk- beck College mötte han Basil Hiley som från och med 1967 blev hans främsta medarbetare i ansatserna att nydana fysiken.

Inom fysiken gjorde sig Bohm känd som en pionjär inom plasma- forskningen. Men han var inte nöjd med att enbart vidareutveckla teorier inom givna ramar. Kvantmekaniken och relativitetsteorin ledde till djupa lososka frågor vilket han bl a lärt från debatterna mel- lan Einstein och Niels Bohr (10; 12). De esta fysiker ignorerade dessa frågor och nöjde sig med att ha en fungerande formalism tillhanda.

Bohm skrev en uppskattad bok (3) om kvantmekaniken där han försökt förstå den 'ortodoxa tolkningen' som företräddes av den sk 'Köpen- hamnskolan' med Niels Bohr i spetsen. Men han var inte själv nöjd med förklaringarna och publicerade kort därefter (4; 5) en sk gömda

variabel tolkning som gick stick i stäv mot den ortodoxa doktrinen¹. Han fortsätter studierna kring de grundläggande begreppen med bo- ken om kausalitet (6), men det är via boken om the implicate order

(7) som han blir bekant för en vidare lososkt intresserad krets. Det är just denna bok som i sin tur bildar stommen för Pylkkänens ut- läggningar (35). Sedermera blev Bohm också känd för sina tankar om kreativitet, Dialog-metoden och diskussioner bl a med Krishnamurti och Dalai Lama (30; 24).

2. Paavo Pylkkänen

Paavo Pylkkänen (f. 1959) uppger (35, s.XI) sig ha blivit intresserad av Bohms arbeten omkr 1979 samtidigt som han inledde sina losos- tudier vid Uppsala universitet. Han träade Bohm 1980 i England vilket var inledningen deras vänskap och samarbete som bl a resul- terade i antologin (33). Under doktorandstudierna vistades Pylkkänen både i Californien och England och han hade tillfällen att fortsätta diskussionerna med Bohm. En gemensam artikel om Cognition and a movement towards coherence planerades 1990 men planerna korsades av Bohms död i en hjärtattack 1992, en kort tid efter att Pylkkänen fått färdig sin avhandling (34) och Bohm tillsammans Hiley just avs- lutat manuskriptet till (9). Bohm introducerade 1991 Pylkkänen för Hiley med vilken han fortsatt att samarbeta och som bl a fått skru- tinera manuskriptet till föreliggande bok. Pylkkänen har verkat som biträdande professor i teoretisk loso vid universitetet i Skövde sedan 1996 där han ansvarat för ett studieprogram i consciousness studies

och föreläst om bohmska idéer. Bland nländska forskare som påverkat hans tänkade framhäver han Antti Hautamäki, Pauli Pylkkö och Antti Revonsuo.

Pylkkänens grundläggande frågeställning har varit huruvida medve- tandet kan ses som en del av naturen inom ramen för fysik och biologi.

Han är kritisk till den samtida loson om medvetandet och kogni- tionsvetenskap vilka i botten baseras på mekanistisk fysik. Eftersom försöket att förstå medvetandet i termer av puar och stötar bland partiklar enligt klassisk fysik är utsiktslöst frågar sig Pylkkänen om inte det är rimligare att utgå från fysiken av idag för att inte vägledas av missvisande intuitioner om materia. Det nämligen tänkbart att med- vetandet hänger samman med kvantfysikaliska processer på vilka man inte kan tillämpa den klassiska fysikens intuitioner. Av denna anledning blev han intresserad av Bohms idéer som förenade fysik och loso.

1Det bör inikas att Bohm hade stor respekt för Bohr och ansåg att de esta inte förstått djupet i Bohrs idéer. I det postumt publicerade artikeln (8) utveck- lar Bohm bohrska tankegångar i riktning mot en onto-komplementaritet. I detta sammanhang är det skäl att nämna Tarja Kallio-Tamminens ambitiösa ansats (27) att utveckla Bohrs idéer till en 'kvant-metafysik'. Pylkkänen (35, s.XV) uppger sig också fått impulser från diskussioner med Kallio-Tamminen.

For it seems to me that Bohm was one of the few 20th- century thinkers who had a good grasp of not only quan- tum physics (which was his original eld of expertise and which he indeed hepled to develop) but also the nat- ural sciences more generally, as well as philosophy and consciousness. He saw the importance of trying to un- derstand the connections between these areas and was indeed developing a new big picture, based on his re- search in quantum and relativity physics, as well as on his own philosophical explorations. In my view, Bohm's eorts deserve a much more careful study than they have hitherto been given (35, s.X).

3. Fysik och filosofi

Så fort man ställer upp en teori om den materiella världen och inklud- erar människan (och andra kännande varelser och entiteter) i denna uppstår frågan om medvetandets plats i denna teori. Detta problem inställde sig redan inom den antika atomismen (Leukippos, Demokri- tos, Epikuros, Lucretius). Hos Demokritos består varat av atomer och tomrummet. Världen och dess förändringar förklaras genom atomernas lagbundna rörelser (nödvändighetens tvång), deras former och sam- manställningar. Själen förställs som sammansatt av en sorts nare

atomer. Förnimmelser uppkommer genom att tingens atomer emaner- ar sorts bilder (eidola) som tränger in i kroppen genom små porer och träar själsatomerna. Demokritos' uppfattning ligger nära den platons- ka idealismen (vilket poängterades av Sextus Empiricus) i den mening att det verkliga är en sorts idéer; atomer och tomrummet är något som man inser genom förnuftet enär atomer ligger bortom det förn- imbara. Ur grundläggande synvinkel benner sig dagen neuroveten- skap fortfarande i samma läge (förutom att det vi idag kallar atom- er numera kan indirekt observeras). Vi har å en sidan mekanistiska förklaringar till hur retningar uppstår men ingen förklaring till var- för själva upplevelserna existerar, upplevelser som ofta betraktas som 'sekundära' (förnimmelser av smak, färg, ljud, osv). Denna motsättning har fördjupats i takt med framgången för den atomistiska hypotesen att förklara materiens arkitektur och förvandlingar (16). Alternativen har varit att ansluta sig till monism (idealism, mekanistisk materialism) eller en dualism vars mest pregnanta framställning gavs av Descartes.

Spinoza och Leibniz, samt senare Kant och Schopenhauer, kan man säga att har försökt 'transcendera' dualismen. Berkeleys objektiva ide- alism kan å andra sidan anföras som ett exempel där man valt den idealistiska polen. Vetenskapslosofen Abner Shimony har intresserat sig för Berkeleys argumentation och framhållit dennes förtjänster (Shi- mony föreläste i Finland 1992 (29; 13)). Dess svaghet är att den närmar

sig en sorts solipsism där den 'yttre världen' förblir ett sken utan nå- gonting bakomliggande. Hur mekanistiska och atomistiska hypoteser (t ex statistisk mekanik) kan förklara mångahanda skeenden förblir därför ett mysterium utifrån Berkeleys ståndpunkt; dvs, den kan inte förklara dessa skeenden på basen av några relativt få och enkla hypoteser. (Ett av Berkeleys syften var att mota 'materialismen' och atomhypoteser var därför oacceptabla.) Den cartesiska dualismen å andra sidan ut- går att vi har två från varandra väsensskilda substanser, res cogitans (medvetande) och res extensa (utsträckning). Materien betraktas som denna utsträckning i rummet vars matematiska beskrivning bygger på punkter (x, y, z) i koordinatsystem. Denna metod har haft en enorm framgång vad gäller den matematisk-fysiska sidan medan medvetandets roll förblir minst lika mystisk som tidigare.

Kant förtydligar gränslinjerna när han gör distinktionen mellan feno- men och tinget-i-sig (noumena) som varit mer eller mindre närvarande under hela losohistorien sedan antiken. Kant har dock inget att sä- ga om tinget-i-sig, det obekantas 'x'. Naturens regelbundenheter ses närmast som en projektion av det mänskliga förståndets kategorier och regulativa principer. Kants loso hade förstås en stark ställning bland tyska intellektuella (och har självfallet påverkar losofer över- allt) ännu kring sekelskiftet 1900 och t ex Einstein och Hermann Weyl (18851955)² hade tagit djupa intryck. Kant å sida var djupt inuerad av den newtonska fysiken varför fysikens nyare utveckling (relativitet- steori och kvantfysik) har aktualiserat frågan i vilken grad den kantska

loson stöder sig på intuitioner som härrör sig från en mekanistisk världsbild. (Här gäller det att skilja på den newtonska världsbilden

och Isaac Newtons uppfattning som var betydligt subtilare än den som har förknippats med mekanistisk fysik (17).)

Shimony har gjort följande intressanta distinktion mellan två tra- ditioner inom vetenskap och loso. Å enda sidan en tradition inom vilken man försöker sluta cirkeln mellan epistemologi och fysik (38).

Teorier skall inte enbart beskriva fenomen utan även förklara grund- valen för deras existens (ontologi). Till denna tradition räknar Shimony bl a Einstein, Aristoteles, Leibniz och Whitehead. Å andra sidan har vi en tradition som studerar epistemologi utan ontologisk förankring.

Hit räknar Shimony bl a Bohr, Kant, Hume, Nietzsche och den språk- ligt orienterade loson som man får anta inkluderar Wittgenstein och Oxford-skolan. (Denhär uppdelningen har jag jämfört (13) med von Wrights (40) uppdelning i den galileiska och aristoteliska traditio- nen.) Bohm kan utan tvekan placeras i den ontologiska traditionen.

Den nns skäl att ännu nämna en betydelsefull riktning som bl a påverkat Bohm (åtmnistone via studier av marxismen) och det är den

2En av 1900-talets mångsidigaste matematiker-fysiker som även publicerade sig som losof genom t ex Philosophy of mathematics and natural science (Princeton University Press, 1949).

dialektiska idealismen/materialismen rotad i Hegel (spekulativ dialek- tik). Här nns en vision om de enskilda och deras motsättningar som manifestationer av dynamiken hos en allomfattande helhet. Kants ab- strakta antonomier blir hos Hegel en dynamisk motsättningarnas logik besläktad med antikens logos som driver på utvecklingen i och bor- tom tiden. Den dialektiska materialismen såsom F Engels formuler- ade den (Dialektik der Natur) tog avstånd från reduktiv materialism och föreställde sig istället verkligheten som olika nivåer där ingen nivå restlöst kan reduceras till den underliggande nivån (om dock den 'hö- gre' nivån förutsätter den 'undre' nivån). 'Dialektiken' kan sägas också återkomma hos Bohm i en schleirmachersk variant i och med Bohms Dialog-metod.

Efter denna losohistoriska preludium kan vi återkomma till vår egen tid. Pylkkänen konstaterar att ämnen som medvetandet, metafysik och kvantverklighetens natur varit på undantag inom loson, liksom ansatserna att försöka förena dessa till en big picture (35, s.VIII).

Filoson har ignorerat fysiken och bygger fortfarande på intuitioner ro- tad i en mekanistisk fysik som var förhärskande i ett par århundranden men som nu har överskridits. För många makroskopiska företeelser är dessa intuitioner adekvata, men när vi kommer inpå frågan om förhål- landet medvetande-materia, eller begrundar tiden och rummets väsen, så är det nödvändigt att beakta de senaste vetenskapliga rönen. Detta är förstås inte samma sak som ett okritiskt anammande av diverse rön, utan ett reekterande över värdet och konsekvenser som dessa upptäck- ter kan ha för en djupare förståelse av verkligheten  eller för att använ- da Niiniluotos (31, s.196) ord då han karaktäriserar Eino Kailas värv:

att utvärdera och granska vetenskapliga rön i syfte att nå fram till en världsåskådning, att lösa verklighetens gåta. Som akademiska ämnen tenderar fysik och loso splittras i en mängd underavdelningar där man studerar avgränsade delområden. Oftast är forskningen teamar- beten där var och en är upptagen av en delavspekt inom en specialitet.

(Även om många i dagsförvärvet nödgas ägna sig åt en liten 'snutt' kan en helhetsvision vara det som gör det hela meningsfullt.) Världsgå- tan ploppar kanske någongång fram vid ölbordet men för i övrigt en tämligen undanskymd tillvaro. Denna sorts 'arbetsfördelning' och spe- cialisering är kanske i sig inte något problem, den 'analytisk metoden' ger 'resultat'. Men det gäller att inte helt glömma den syntetiska delen, att se tingen från ett mer omfattande perspektiv. Pylkkänen menar att här kan Bohm vara till hjälp eftersom han hela tiden arbetade på en syntes som var förankrad i ingående kunskaper i fysik och visionen om en djupare enhet.

Kvantfysiken har för all del gett upphov till en mängd lososka spörsmål. Diskussionerna mellan Niels Bohr och Albert Einstein är ett klassiskt idédrama (37). Även om Bohr allmänt ansågs ha utgått som 'segrare' var det få som egenligen intresserade sig närmare för Bohrs

och Einsteins argument och tankar. Det viktiga var att ha bestäm- da räkneregler och regler för hur teorins kvantiteter skulle förbindas med empiriska rön. (Wienkretsen och den logiska positivismen in- tresserade sig närmast för den logiska strukturen hos dylika 'kalkyler').

Hurvida teorin kunde ha konsekvenser för världsuppfattningen var in- get man diskuterade på arbetstid så att säga. På en punkt var man täm- ligen enstämmiga (kontra Einstein); nämligen, kvantmekaniken ansågs som fullständig i den meningen att vågfunktionen Ψ var en täckande beskrivning av det fysikaliska tillståndet, eller alternativt (epistemol- ogiskt tolkad), representerade allt vi kan veta om det fysikaliska ob- jektet. Man insåg förstås att detta var ett radikalt antagande. Tillex- empel, kvantfysiken kan inte förutsäga när en uranatom sönderfaller.

Antagandet att kvantmekaniken är fullständig innebär då att man ac- cepterar en sorts grundläggande obestämdbarhet hos naturen som lig- ger utanför fysikens domäner. En intressant fråga är varför mertalet av fysikerna utan knot accepterade denna radikala slutsats med tanke på att fysiken dittills karaktäriserats av en strävan att nna de 'slut- liga' orsakerna till varje händelse (såsom en atoms sönderfall)³. Bohr betraktade å sin sida kvantmekaniken som den matematiska represen- tation av en grundläggande lososk idé om komplementaritet och det faktum att vi är fångna i språkets väv (med matematiken som en specialiserad variant av språket) som vi inte kan gå utöver. (Här kan man nna beröringspunkter med Wittgenstein. Språket blir en sorts kantiansk transcendental grund som bestämmer vad vi överhuvudtaget kan tänka och erfara  eller snarare vad vi kan rapportera om dessa?  och sätter därmed gränserna för våra teorier.)

Hursomhelst, Bohm försökte också övertyga sig själv om korrek- theten hos den köpenhamnska tolkningen (Bohr, Pauli, Heisenberg, Born, von Neumann) av kvantmekaniken (3), men ställde sig till slut på Einsteins sida  kvantmekaniken måste vara ofullständig! År 1952 publicerade Bohm en deterministisk formulering av kvantmekaniken (4; 5) som alla, under inytande av den ortodoxa tolkningen, hade trott vara omöjlig. (Reaktionerna på Bohms artiklar var också i allmän- het avvisande.) Poängen här är att denna formulering inte ger en metod att förutse när t ex en uranatom sönderfaller, utan att den visar att kvantmekaniken kan i princip 'fyllas' ut med ytterligare variabler som gör ett sådant sönderfall förklarligt. De stokastiska elementen härör sig från ofullständig kunskap om initialvärden, och inte pga av en inher- ent obestämbarhet hos naturen. I Bohms teori har partiklarna deniti- va lägen och hastigheter (i likhet med klassisk mekanik) i motsats till den konventionella versionen som betonar obestämdbarhetsprincipen.

Bohms teori skiljer sig från de klassiska teorierna i och med att det tillkommer ett Ψ-fält som styr partiklarna (tanken om Ψ-funktionen

3Även om det på 'läroboksnivå' rått stor enighet så redovisade redan Jammer (26) omkr 500 författares varierande tolkningar av kvantmekaniken.

som ett styrande fält går tillbaka på Louis de Broglie (18921987) och man talar därför ofta om de Broglie-Bohm teorin). Detta fält leder till en ny typ av icke-lokal samordning mellan partiklar. Samverkan mellan två partiklar 1 och 2 bestäms av en vågfunktion Ψ(r1, r₂, t) som i allmänhet inte kan faktoriseras på formen Ψ1(r₁, t)Ψ₂(r₂, t). Det- ta leder till en egenskap som kallas inseparabilitet. Detta innebär att partiklar kan vara korrelerade med varandra oberoende av avståndet, ett förhållande vars signikans Einstein var den första uppmärksam- ma (20). Denna sorts korrelation är ett långt steg från mekanistiska föreställningar om växelverkar genom puar och stötar.

4. Implikat och explikat ordning

Bohm kom sedermera att hänvisa till sin teori som den ontologiska tolkningen av kvantmekaniken. 'Ontologi' syftar på att den förutsät- ter faktiskt existerande entiteter såsom partiklar och fält (som J S Bell (1) kom att referera till som beables) som beskrivs av teorin.

Teorin beskriver inte enbart vår kunskap om entiteter utan entiteter- na själva. En skillnad är den att i den ontologiska teorin förutsätts entiteter existera och ha denitiva egenskaper även om de inte 'ob- serveras' ostörda (och vara 'föremål' för vår kunskap). Teorin förutsätts säga något om verkligheten. Tillexempel visar den att verkligheten inte kan generellt (förutom i vissa gränsfall) förstås mekaniskt. För Bohm är kvantmekaniken dock bara en första approximation av en djupare verklighetsbeskrivning. För att utveckla en sådan djupare beskrivning har Bohm under åren tagit i bruk ett antal nyckelbegrepp av vilka ett

ertal räknas upp i följande lista.

• Implicate/Explicate order

• Process

• Holomovement

• Projection

• En/unfolding

• In/active information

• Internal/external relations

• Fundamental law

• Participation

• Total reality

• Subtle/texture

• Rheomode

• Soma-signicance

• Deep ground

• Levels/hierarchy

• Abstraction

• Coherence

Även om Bohm inspirerats av den ontologiska tolkningen av kvant- mekaniken hänför sig begreppen till en mer generell nivå. Således går Pylkkänen igenom en större del av dessa begrepp med endast nå- gon sporadisk matematiska utläggning. Bohm har i (7) ett något mer matematiskt kapitel men för övrigt är ett centralt element i framställ- ningen dock användningen av ett antal metaforiska exempel för att åskådliggöra tankegångarna. En av Bohms skickligheter är just i skapa och nyttja dylika metaforer. Dessa 'metaforer' utgör också stommen i Pylkkänens diskussion. Bohm illusterar de centrala begreppsparen im- plikat/explikat ordning och en/unfolded (in/utvecklad) med ett exper- iment han råkade se i ett vetenskapsprogram. En droppe bläck droppas i en viskös vätska (glycerin) omgiven av två koncentriska glascylindrar.

Den inre cylindern kan roteras varvid vätskan delvis följer med och småningom upplöser droppen pga att den töjs ut. Emellertid, roterar man cylindern baklänges återuppstår droppen småningom. Droppen betraktas som den explikata ordningen som genom rotation invecklas (enfolds) i en djupare implikat ordning. Omvänt återuppstår den ex- plikata ordningen (droppen) genom utveckling (unfoldment) då cylin- dern roteras baklänges. En tankegång är att det vi observerar t ex som partiklar på motsvarande sätt är manifestation av en explikat ordning till vilken hör en subtilare implikat ordning (som i kvantmekaniken ex- emplieras av vågfunktionen). I en annan metafor förliknas partiklar och allt skenbart individuellt existerande ting som krusningar på vat- tenytan av en ocean. Kosmologernas Big Bang förmodas av Bohm ((7, s.192) (35, s.82)) egentligen motsvara ett fall då ett ertal dylika 'krusningar' råkar sammanfalla och bilda en stor våg (en process som faktiskt förmodas hända i verkliga oceaner och resulterar i sk freak waves vilka kan vara upp till 30 m höga). Bohm kopplar också ihop implikat/explikat med Descartes' dualistiska uppdelning i res extensa och res cogitans. Res extensa, 'materien', motsvaras av den explika- ta ordningen medan medvetandet, res cogitans, hör till den subtilare implikata ordningen. Han förenar sig med Descartes i urskiljningen av dessa två aspekter, men liksom Spinoza ser han dem som två olika manifestationer av en djupare grund, inte som två skilda substanser.

Han går dessutom vidare och framhåller att det inte nns en absolut grund, utan vi kan ha en oändlighet av nivåer där en nivå är implikat relativt en 'lägre' nivå och en explikat ordning relativt en 'högre' nivå.

I kvantfysiken exemplieras en djupare implikat ordning enligt Bohm av kvantfältteori där 'partiklar' beskrivs av fält som styrs av super- vågfunktioner. Slutligen så är dessa olika 'nivåer' abstraktioner och inte absoluta attribut hos verkligheten men har liksom esta abstrak- tioner en viss sorts relevansområde (liksom begreppen partikel, fält, vågunktion, osv). Ifall man kan tala om 'substans' inom den bohm- ska monismen så utgörs den av process och rörelse (movement), den

ständiga övergången mellan in- och utveckling av den implikata ord- ningen. Bohm (7) erkänner härvidlag likheter med den whiteheadska processloson (41).

5. Förklara förklaringen?

Man kan särskilja två sorts motiverande för att föra in kvantfysiken i medvetande-materia problematiken. Å ena sidan kan man utgå ifrån att klassisk fysik är oförmögen att förkara t ex neuronala processer på atomär nivå som förmodas vara essentiella för att förstå medvetandets uppkomst. Å andra sidan utgår man från att en mekanistisk teori i princip inte kan ge någon lösning på medveteande-materia förhållan- det, och att kvantmekaniken därför kan ge en ngervisning om en icke- mekanistisk teori som kan öppna möjligheten för en teori som omfattar materia och medvetande. Bohm och Pylkkänen står för det senare alter- nativet. Kvantmekaniken i sig tror de inte att kan ge någon förklaring till medvetenade-materie förhållandet, tvärtom visar den ontologiska tolkningen att kvantmekaniken är ofullständig och öppnar möjlligheten för en djupare teori som kan innefatta medvetandet. Emellertid har någon sådan trovärdig teori inte presenterats tillsvidare. Som tidigare nämnts har Bohm utvecklat vissa metaforer och diskuterat begrepp såsom implikat ordning, projektion och in/utveckling. Vi kan förestäl- la oss att det är försteget till en framtida solid teori, ungefär såsom Demokritos' atomteori kan sägas ha 'realiserats' (explikerats) i mod- ärn tid i kvantfysiken. Bohm uppfattar också sina egna ansaster till en helhetsförståelse som en del av tankeprocessernas förvandling i den im- plikata ordningens utveckling. Frågan inställer sig huruvida en sådan 'prototeori' i ett metaforiskt stadium kan ha något förklaringsvärde, eller om den närmast fungerar som ett inspirerande element i försöken att utveckla en 'exakt' teori. Pylkkänen verkar anse att Bohms schema

redan har en sorts förklaringsvärde. I kapitel 5 (time consciousness) tillexempel använder han Bohms scheman för att ... explain and un- derstand some aspects of the phenomenal structure of experience in a new way (35, s.208). Vad som emellertid lämnas utanför diskussionen är vad en 'förklaring' och 'förståelse' slutligen skall utföra. I kritiken (35, s.217) av Barry Dainton's modell (18) för upplevelsernas tempo- rala struktur (t ex hos en tonserie C-D-E-F-etc) anmärker Pylkkänen visserligen specikt att Dainton inte 'förklarar' något, [I]t seems that Dainton is merely giving a name to one aspect of the explanandum (...) An explanation typically is an answer to a 'why' question ... (Pylkkä- nen hänvisar vidare till (21)). Detta återför frågan om 'förklaring' till vad som är ett acceptabelt svar på 'varför'-frågan⁴. Pylkkänen nämner alltså Jan Faye som utvecklat sin pragmatiska förklaringsteori vidare

4Utläggning genom frågor har kallats för erotetic practice och en diskurs i fysik och loso kan i princip pågå i evighet (erotetic propagation) genom att frågor (och svar) alltid föder nya frågor.

(22) och som betonar bl a kontextens och bakgrundens betydelse, samt de retoriska dimensionerna: The aim of an explanation is to induce new beliefs in the person who asks an explanation-seeking question⁵. Som en vink om vad Pylkkänen förstår med förklaring kan vi granska ett av hans svar på ett av Daintons spörsmål (35, s.226). Frågan gäller varför vi upplever t ex en tonserie C-D-E-F-etc som en kontinuerlig serie. Det- ta är ett problem om man utgår från tiden som uppdelat i förutet och framtid med nuet som en avgräsande punkt. Hur kan en upplevelsen av tonen Cn−1 som upplevs vid en tidpunkt tn−1 forfarande kvarleva vid en kort tid tn> t_n−1 och delvis sammansmälta med en upplevelsen av en ny ton Gn vid denna senare tidpunkt? Denna överlappning

mellan medvetandeinnehåll vid två olika tidpunkter försöker Dainton förklara i termer av co-consciousness. Detta är enligt Pylkkänen och Antti Revonsuo, som Pylkkänen hänvisar till, bara att ge fenomenet ett nytt namn utan att förklara något. Pylkkänen sammanfattar sedan sin förklaring enligt Bohms modell:

Why is there co-consciousness, or why are certain con- tents experienced together? Answer: The factor that ex- plains why certain contents are experienced together is the overall implicate order which prevails in the brain/- mind of the person in question. A conscious experience typically has an explicit content which is a foreground and an implicit content which is a corresponding back- ground. The explicit content of a given moment typi- cally unfolds from the implicit content of the previous moment. Bohm assumes that there is a force of overall necessity which brings certain enfolded elements in the brain/mind together to contribute to the explicit con- tent that we most vividly experience in a given moment.

Thus, this force of overall necessity accounts for why we experience certain explicit contents together. However, the implicit background is also part of the overall con- scious experience. The way the explicit foreground and the implicit backgound hang together (and also can be experienced together) depends on the overall implicate order in the brain/mind.

Således förefaller det som om co-consciousness förklaras i termer av en modell, eller ett schema, som täcker detta specialfall. I denna

5Ett intressant förhållande är att Faye också studerat losofen Harald Hødings (18431931) inytande på Niels Bohr (Danish yearbook of philosophy, bd 16, Kph 1979). Høding var en välsedd gäst i Bohrs barndomshem. Høding var en monist i likhet med Spinoza och var bl a intresserad av användandet av analogier i tänkandet (Begrepet analogi, Kph 1923). Emellertid verkar det som han senare inte visade Bohrs komplementaritetsidé någon större uppskattning.

modell är upplevelser och medvetandeinnehåll inte xerade vid matem- atiska tidpunkter utan förutsätter moments som i termer av tid kan omfatta era sekunder. Överhuvudtaget kan Daintons fråga endast ut- göra ett problem mot bakgrunden av en föreställning om medvetande som en sorts funktion av tiden t, eller indexerad av tiden, Mt. Det- ta kan leda problemet med sambanden mellan Mt och Ms (s 6= t) såsom var fallet t ex hos Descartes⁶. Nämligen, för Descartes var evi- dens liktydig med en (själv)klar föreställning belyst av det naturliga ljuset. Men t ex ett långt matematiskt bevis kan inte inte rymmas i en enda klar föreställning (tanke) varmed mattan dras undan hela deduktionskedjan. Descartes' lösning var att kalla in Gud som garant.

Förstås, vi har ingen speciell anledning (?) att dela Descartes' premiss- er och här kommer Bohms schema in som ett alternativ. En invändning kan emellertid bli att Bohms modell/schema är alltför luddig att för att utgöra någon sorts grund för förklaringar av modelltyp eller nomotetisk typ (Hempel, Popper, osv). Bohms nödvändighet och allmänna lag förefaller lika vag som Demokritos' ananke. Kanske är det fruktbarare att uppfatta Bohms modell som ett schema med vilken man kan ge en annorlunda beskrivning av fenomenet 'upplevelsen av tonserien', en beskrivning som använder sig av begrepp såsom implikat/explikat ord- ning. Beskrivning innehåller element av förklaring eftersom den förut- sätter någon sorts förankring i modell/teori (t ex så fort vi använder begrepp tid, rum, osv, så förutsätter vi någon sorts 'proto-teori' om tid, rum, osv). Poängen här är att den bohmska diskursen inte längre är ro- tad i den konventionella rum-tid-materia metafysiken, utan explicit och implicit utvecklar en annorlunda metafysik (kontra Descartes) där t ex tiden inte längre förstås som beståeende av 'punkter' utan motsvarar

moments. Det bohmska schemat kan sägas visa på en ny metafysisk öppning snarare än förklaringar av modelltyp och nomotetisk typ. Som förklaringar rör vi oss här på metaforisk nivå; dvs, förklaring som för- tydligande av begreppen. Således betydelsen av implikat ordning har på metaforisk nivå förklarats med analogier såsom bläckdroppen i glyc- erinet.

6Detta är kanske ett precisare sätt att framställa problematiken är att använda tonserier som exempel. 'Mannen på gatan' skulle antagligen ha svårt att se något problem i att man kan uppleva tonföljder i istället för enbart diskreta toner  toner är ju utsträckta i tid. Det är ju ett bekant faktum från fysiken och matematiken att en ton är en process i tiden, den kan inte denieras bara för en tidpunkt.

En närmare matematisk analys leder till vad som inom fysiken kallas Heisenbergs obstämdbarhetsrelationer: För att alstra en ton i frekvensbandet ∆f fodras minst en tid T som är bestämd av olikheten T ∆f > 1. Daintons fråga borde vara hur man överhuvudtaget kan uppleva en enda ton såsom en enhet med tanke på att den sträcker sig över ett tidsintervall T . Förstås, detta är som sagt ett problem endast om man uppfattar medvetandet som om varje tidpunkt t vore förbunden med ett eget avgränsat medvetande Mt.

Det kan hävdas att metaforiska element och analogier alltid är mer eller mindre närvarande i 'vetenskapliga förklaringar' (2; 23; 36). I grun- den är metaforen en sorts avbildning mellan två områden Oa och Ob, t ex i fallet med bläckdroppen så tillhör droppexemplet klassisk fysik O_b som kan förstås utan större svårigheter och som användes för att åskådliggöra implikat/explikat begreppen som tillhör ett område Oa

som inte styrs av klassisk fysik. Men denna förklaring/beskrivning/- denition är ett sorts pekande där vi väntas att förstå vad det är som avses i motsats till en analytisk denition (dussin är samma som tolv stycken). Ett syfte med nya begrepp/metaforer är ju att skapa öpp- ningar som så att säga kan leda tanken i nya banor⁷. Här har vi i tanke metaforen inte som en utsmyckning och amplikation utan som antydan om ett från tidigare obekant ting, ett okänt 'X'. Bohm experi- menterade också med sorts verb-baserat språk (rheomode (7, kap.1)) för att motverka inytandet av det strukturella predikat-subjekt struk- turen som är inbyggt i de indoeuropeiska språken.

Att tala om förklaring av förklaring kan låta lika paradoxalt som meningens mening, eller 'vad betyder beyder?'. Vad är involverat är att vi har en sorts förförståelse av orden (detta går utöver blotta kom- petensen att använda orden som t ex kan handskas av datorprogram som dock knappast ändå kan säga ha någon förståelse för orden  be- handlingen grundar sig på syntax-regler). Orden bildar en holistisk väv där de ömsesidigt delvis bestämmer varandra. Då man studerar 'menin- gen med meningen' är det ett försök att explikera 'meningen' i en it- erativ process. Denna process är just vad Bohm behandlar i artikeln om soma-signicance (8). Meningen syftar på en relation innehåll/form som motsvarar en explikat (somatisk) sida En och en implikat In(sub- til, signicance) sida på en nivå n, men det som är implikat på en nivå kan vara explikat på en annan nivå. Här använder sig Bohm ännu

7Metaforen är vårt mest slående fall av abstrakt seende, av människosjälens förmåga att bruka framställande symboler. Varje ny upplevelse eller ny föreställ- ning om tingen väcker allra först något metaforiskt uttryck (Susanne K Langer (28, s.167)). Småningom blir vissa metaforer etablerade konventioner, bleknade metaforer (sic!), för att använda Philip Wegeners uttryck (samt Elias Tegnér, Jean Paul, osv). (Exempelvis vår användning av 'högre' och 'lägre' nivåer.) Bohm nyt- tjar t ex (7, kap.1) en metod som kan kallas 'gura etymologica' (även kännspak hos Heidegger) där man sas försöker avslöja ordens legerade metaforiska skikt och därigenom frigöra övertäckta betydelser och leda associationer i nya riktningar.

Detta har också att göra med Langers erkännande av en 'logik' bortom den snävt 'positivistiska' vetenskapen och språken. Homén karaktäriserar metaforen i sin Po- etik: Metafor betyder överföring. Benämningen åsyftar att säga, att en företeelse erhåller sitt uttryck genom överyttning till en för den främmande begreppssfär.

Då företeelsen förbindes med det främmande begreppet, avtecknar den sig under en ny synvinkel (...) Med metaforen tränga vi ned i det direkta upplevandets värld ett gott stycke under det rationella tänkandets plan (25, s.208,210). Langer skulle kanske här har förtydligat att under det rationella planet inte behöver betyda 'irrationell' eller 'ologisk', det kan handla om en egen form av logik.

en av sina metaforer. En stavmagnet har en 'nordpol' N och en 'syd- pol' S men magneten kan ändå inte uppdelas i en separat N-pol och en separat S-pol. Så fort magneten halveras får vi två magneter med varsin N- och S-pol. Halvering i S- och N-pol kan liksom conceptual cuts endast göras i tanken. These aspects are distinguished only in thought, but this distinction helps us to understand the whole ow of reality (8). Bohm anmärker att vi ändå i princip kunde tänka oss att vi till slut når en sorts fast berggrund, en explikat nivå utan en yt- terligare underliggande implikat nivå, t ex nner vi materiens minsta byggstenar (enhetsfält?) vilka bygger upp allting och därmed ger ett objektivt mått på verkligheten och 'meningen'. Han anser emellertid att kvantmekaniken visar att ett dylikt grundplan (bottom level) inte kan existera. Nevertheless, this uncertainty of knowledge cannot by itself prevent us from believing in the existence of some kind of bottom level if we wish to do so. It is not commonly realized, however, that the quantum theory implies that no such bottom level of unambigous real- ity is possible. Intressant nog hänvisar han härvid till Bohr: This can best be brought out in terms of Niels Bohr's treatment of the subject, och beskriver sedan Bohrs komplementaritetsprincip (11; 15). Denna innebär att dess noggrannare vi granskar en aspekt av verkligheten dess längre fjärmar vi oss från dess komplementära aspekt (dess tvety- dighet, ambuigity, ökar). (Exempelvis om vi söker 'livets hemlighet' i organismens submolekylära processer återstår elektron-överföringar och liknande processer medan livet själv verkar ha försvunnit ur sik- te.) I kvantmekaniken utgörs modellexemplet av komplementariteten mellan partikel- och vågaspekten hos materien. Då vi ställer in skär- pan på en aspekt minskar skärpan på den komplementära aspekten i motsvarande grad. Detta innebär ett kontextberoende för all möjlig kunskap, vi kan belysa sas bara en sida åt gången. Indeed, the meaning of each individual measurement is unanalyzable tied up with the entire set of experimental conditions in which this measurement takes place, in a way that prevents this meaning from ever being sharply dened, in all its relevant aspects (8). Argumentet utgår alltså liksom tidigare från den ontologiska tesen om att kvantmekaniken är ofullständig, dvs dess begränsningar är inte (enbart) av epistemologisk karaktär (som en återspegling av människans begränsade 'sinnesapparat' och dess tek- nologiska utvidningar), utan är en följd av en ontologisk omätbarhet hos verkligheten själv. Men tankegångarna här är inte orelaterade till tropen om 'människans ändlighet' (the nitude of man) som t ex är de- terminerande hos Kant. Ontologisk omätbarhet motsvarar hos Bohm

oändlighetens ocean (jämför med apeiron hos de antika naturlosofer- na) i vilken allt ändligt är som krusningar på ytan. All nite forms, material and mental, have their ultimate origin and end in the ocean of the innite. En följd av relationen ändligt-oändligt är att för det ändli- ga framstår verkligheten alltid som ett framträdande (appearances) ur

skilda synvinklar. Således ur en viss synvinkel framstår materien som om den vore uppbyggd av lokaliserade pariklar, men vi vet att den un- der andra omständigheter istället kan analyseras som icke-lokaliserade vågfenomen. Dessa 'framstår som det och det' är inte alltid falska illu- sioner om de sas betraktas mot deras sanna bakgrund.

6. Världsbild

All sk vetenskap involverar explicit eller implicit metafysiska anta- ganden. Bohms förtjänst har varit allt sedan hans 'gömda variablar' artiklar från 1952 att lyfta fram de metafysisk antagandena och sam- tidigt visa på nya öppningar. Förutom detta har Bohms modeller

också relevans för förståelsen av fysiken och dess vidareutveckling (9), en sida som speciellt Hiley fortsatt att utforska. Den metafysiska de- len hänger intimt samman med vad man kallar världsåskådning. Bohm utvecklar en sorts 'världsbild' som kontrasterar mot en materialistisk mekanisk världsbild⁸. Världsåskådning/världsbild betonar att det inte är en samling teser och logiska argument utan att det handlar om en vision. Dess betydelse är i att t ex peka ut nya vägar för tänkandet och se begränsningar i nuvarande föreställningar. Det bohmska schemat kan knappast sägas ha lett till en allmännt accepterad teori om t ex materia-medvetande förhållandet, men som världsbild erbjuder den, såsom Abner Shimony påpekat (beträande kvantmekaniken som så- dan), a friendlier place för medvetandet. Pylkkänen avslutar sin bok med förhoppningen: perhaps it provides one framework in which we may hope to develop better theories in the future (35, s.248).

En kontrast mot andra kända 'kvantmetafysiker' är såsom tidigare framhållits att Bohm betraktar kvantmekaniken som ofullständig. Det- ta har att göra med hans ontologiska tolkning. Denna ofullständighet bildar öppningen mot en rikare verklighetsuppfattning. Tillexempel Henry Stapp (39) och Bernard d'Espagnat (19) undertecknar å andra sidan en sorts svag version av fullständighetsprincipen (19, s.49) vilket i praktiken betyder att de stort sett följer den ortodoxa tolkningen och accepterar dess radikala konsekvenser (till skillnad från esta fysiker som stannar vid det 'manifesta innehållet'). Således, Stapp förknippar vågkollapsen med ett medvetandefenomen medan d'Espagnat betonar:

"[I]n fact, what it describes is rst of all communicable human experi- ence. Curiously enough, this fact is very rarely mentioned in textbooks

8Man kan liksom Martin Heidegger kritisera själva begreppet 'världsbild' (Welt- bild) pga att det föreställer världen som en 'bild'. Det nns en lång 'optisk' tradition inom västerländsk loso (14; 16)  vi kan tänka på Platons grottmetafor och den dialektiska materialismens 'speglingar'. 'Seendet' som en metafor för 'insikt' kan ses (sic!) som en av 'insiktens' former. Hörandet kommer fram t ex i förhållan- det till musiken där Bohm i likhet med Schopenhauer menar att i musiken kan vi sas momentant komma i direkt kontakt den implikata ordningen (tinget-i-sig hos Schopenhauer).

dealing with quantum mechanics (19, s.5). D'Espagnat skiljer mellan den empiriska verkligheten som studeras av fysiken och the ultimate ground of things (för vilken d'Espagnat infört uttrycket the veiled re- ality) som undyr varje analytisk beskrivning. D'Espagnat är kanske mindre intresserad av att bygga upp en världsbild (slutkapitlen i (19) kan dock sägas tangera en 'världsåskådning') och ägnar sig mera åt frå- gan om konsekvenserna av t ex icke-lokalitet och icke-separabilitet (som har ett ertal gånger illustrerar mha de Broglie-Bohm teorin) för ett antal traditionella lososka positioner i förhållande till realism(er) och idealism. En skillnad mellan Bohm och d'Espagnats synsätt är kanske den att d'Espagnats slöja för Bohm är mindre absolut och xerad, även den är en form av ett sken (appearance)⁹. Bohm föreslår that the notion of soma-signicance will make possible a kind of appearance that puts us into much better contact with the basically unknown re- ality than does that of the duality of mind and matter, with its further division between actor, action, and that which is acted upon (8).

Själv ser jag Bohms insatser som att ha å ena sidan att skapat mod- eller med vilka man kan diskutera nya och gamla lososka problem 'i ny belysning', samt för att ha å andra sidan visat på intressanta möjligheter för en vidareutveckling av fysiken. Pylkkänen har koncen- trerat sig på den förra delen i sin bok och som jag uppfattar det har han fått med det mest väsentliga. För den som från tidigare känner till Bohms skrifter utgör Pylkkänens exposition en användbar sammanfat- tning, och för den vilken Bohm är en ny bekantskap kan Pylkkänens bok fungera som en pedagogisk introduktion till Bohms idéer. Pylkkä- nen har visat att han är övertygad om att Bohms insatser förtjänar en noggrannare studie. Hur andra ställer sig till detta återstår att se men i varje fall nns det nu en tämligen lättillgänglig introduktion med vars hjälp envar kan ta ställning till frågan.

9Medan Bohm diskuterar olika 'nivåer' håller sig d'Espagnat till den empiriska verkligheten och mind-independent reality (veiled reality), också betecknad Re- ality eller Being (Varat). Vetenskapen (däribland kvantmekaniken) befattar sig de-

nitionsmässigt med den empiriska verkligheten (fenomen). Vad kvantmekaniken dock visar enligt d'Espagnat är att mekanisk materialism inte kan erbjuda en on- tologisk tolkning (eller fullständig modell för fenomenen). Ifall vi vill förutsätta att teorierna grundar sig på något annat än blott skenen (appearances) hamnar vi att ponera en underliggande verklighet som inte kan förstås som mekanisk. Emellertid kan fysiken inte säga någonting explicit om denna verklighet eftersom den befat- tar sig enbart med den empiriska verkligheten, inte dess 'grund'. Enligt d'Espagnat kan dock musiken, poesin och mystiken erbjuda förbindelsepunkter bortom den em- piriska verkligheten, men dessa erfarenheter går bortom det språkligt denierbara.

D'Espagnat uppfattar medvetandet som en aspekt hos Varat (inte som en 'del' enär Varat ej består av 'delar'). D'Espagnat drar en parallell mellan Spinozas natu- ra naturata och den empiriska verkligheten, samt natura naturans och 'Reality'.

En skillnad är att d'Espagnat inte antar såsom Spinoza att Varat är 'intelligibelt', enär vetenskapen betränsar sig till den empiriska verkligheten (19, s.447)

Referenser

[1] J S Bell. Speakable and unspeakable in quantum mechanics. Cam- bridge University Press, 1987.

[2] M Black. Models and metaphors: Studies in language and philos- ophy. Cornell University Press, 1962.

[3] D Bohm. Quantum theory. Prentice-Hall, 1951.

[4] D Bohm. A suggested interpretation of the quantum theory in terms of hidden variables. I. Physical Review, 85(2):166179, 1952.

[5] D Bohm. A suggested interpretation of the quantum theory in terms of hidden variables. II. Physical Review, 85(2):180193, 1952.

[6] D Bohm. Causality and chance in modern physics. Harper, 1957.

[7] D Bohm. Wholeness and the implicate order. Routledge & Kegan Paul, 1980.

[8] D. Bohm. Somasignicance: A new notion of the relationship between the physical and the mental. Psychoscience, 1:6 27, 1994.

[9] D Bohm och B J Hiley. The undivided universe. An ontological interpretation of the quantum theory. Routledge, 1993.

[10] N Bohr. Discussions with Einstein on epistemological problems in atomic physics. I: P A Schilpp, redaktör, Albert Einstein:

Philosopher-Scientist, ss 199242. The Library of Living Philoso- phers, 1949.

[11] N Bohr. Atomteori och naturbeskrivning. Aldus, 1967.

[12] F Borg. The breakdown of the common sense. I: P Lahti och P Mit- telstaedt, redaktörer, Symposium on The Foundations of Modern Physics 1987. World Scientic, 1987.

[13] F Borg. Kvantumproler och paradoxer. Arkhimedes, ss 166189, 1992.

[14] F Borg. The observer in the Age of Man. I: K V Laurikainen och C Montonen, redaktörer, Symposia on The Foundations of Modern Physics. World Scientic, 1993.

[15] F Borg. Det klassiska paradigmet, komplementaritetsprincipen, och postulatet om makroskopisk kvantmekanik. Arkhimedes, ss 346366, 1994.

[16] F Borg. Physicslanguagemind. I: P Pylkkänen och P Pylkkö, redaktörer, New Directions in Cognitive Science. Proceedings of the International Symposium, Saariselkä, 4 - 9 August 1995, Lapland, Finland. Finnish Articial Intelligence Society, 1995.

[17] I B Cohen och G E Smith, redaktörer. The Cambridge companion to Newton. Cambridge University Press, 2002.

[18] B Dainton. Stream of consciousness. Unity and continuity in con- scious experience. Routledge, 2000.

[19] B d'Espagnat. On physics and philosophy. Princeton University Press, 2006.

[20] A Einstein, B Podolsky och N Rosen. Can quantum-mechanical desription of physical reality be considered complete? Physical Review, 47:777780, 1935.

[21] J Faye. Explanation explained. Synthese, 120:6175, 1999.

[22] J Faye. The pragmatic-rhetorical view on explanation. I: J Pers- son och P Ylikoski, redaktörer, Rethinking Explanation, Boston Studies in the Philosophy of Science. Springer, 2006.

[23] M Hesse. A new look at scientic explanation. Review of Meta- physics, xvii:98108, 1963.

[24] B J Hiley och F D Peat, redaktörer. Quantum implications. Essays in honour of David Bohm. Routledge & Kegan Paul, 1987.

[25] O Homén. Poetik. Holger Schildts Förlag, 1953.

[26] M Jammer. The philosophy of quantum mechanics. J Wiley &

Sons, 1974.

[27] T Kallio-Tamminen. Quantum metaphysics. The role of human beings within the paradigms of classical and quantum physics. Dok- torsavhandling, University of Helsinki, 2004.

[28] S K Langer. Filoso i en ny tonart. En undersökning av tänkan- dets, ritens och konstens symboler. Levande debatt. Gebers, 1958.

[29] K V Laurikainen och C Montonen, redaktörer. Symposia on the Foundations of Modern Physics 1992: The Copenhagen Interpre- tation and Wolfgang Pauli. World Scientic, 1993.

[30] L Nichol, redaktör. The essential David Bohm. Routledge, 2003.

[31] I Niiniluoto. Eino Kaila och Wienkretsen. I: S Nygård och J Strang, redaktörer, Mellan idealism och analytisk loso. Den moderna loson i Finland och Sverige 18801950., ss 169196.

Svenska Litteratursällskapet i Finland, Atlantis, 2006.

[32] F D Peat. Innite potential. The life and times of David Bohm.

Perseus Publishing, 1997.

[33] P Pylkkänen, redaktör. The search for meaning. Crucible, 1989.

[34] P Pylkkänen. Mind, matter and active information: The relevance of David Bohm's interpretation of quantum theory to cognitive sci- ence. Doktorsavhandling, University of Helsinki, 1992.

[35] P Pylkkänen. Mind, matter and the implicate order. The Frontiers Collection. Springer, 2006.

[36] M Rentetzi. The metaphorical conception of scientic explanation:

reading Mary Hesse. Journal for General Philosophy of Science, 36:377391, 2005.

[37] P A Shilpp, redaktör. Albert Einstein: Philosopher-Scientist. Open Court, 1951.

[38] A Shimony. The search for a naturalistic world view. Vol. I & II.

Cambridge University Press, 1993.

[39] H P Stapp. Mind, matter and quantum mechanics. Springer, 1993.

[40] G H von Wright. Explanation and understanding. Routledge &

Kegan Paul, 1971.

[41] A N Whitehead. Process and reality. Macmillan, 1933.