VATTENBASERAD PLYOMETRISK TRÄNING: Effekter på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet

26  Download (0)

Full text

(1)

VATTENBASERAD PLYOMETRISK TRÄNING

Effekter på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet

AQUATIC PLYOMETRIC TRAINING

Effects on jump height, muscle strength and muscle soreness

Henrik Enqvist Rocha & Isac Ersare

Tränarprogrammet, 180 hp

Examensarbete för kandidatexamen i idrottsmedicin, 15 hp

VT 2020

(2)

Abstract

Introduction: Effects of plyometric training to improve athletic performance such as explosive strength and power development are well-documented. However, less is known about the effects of aquatic plyometric training. Previous research suggests that it appears to have similar effects as land-based plyometric training.

Purpose: The purpose of the literature review was to investigate if there is an effect of aquatic plyometric training on jump height, muscle strength and muscle soreness. Another aim was to compare the effects of plyometric training in water with land-based plyometric training on jump height, muscle strength and muscle soreness.

Method: A systematic literature search was conducted in the scientific databases Pubmed and Web of Science. In addition, all references were manually searched on the articles that met the inclusion criteria.

Results: The literature review shows that aquatic plyometric training seems to have an effect on jump height. Muscle strength and muscle soreness showed no clear outcome. Aquatic plyometric training seems to have the same effect on jump height and muscle strength as land-based plyometric training. Aquatic plyometric training seems to give less muscle soreness compared to land-based plyometric training.

Conclusion: More research is necessary to determine which factors make aquatic plyometric training as effective as land-based plyometric training to improve jump height. More research is needed on aquatic plyometric training associated with muscle strength and muscle soreness to get a better understanding of the effects.

Keywords: water, stretch-shortening-cycle, explosive, delayed onset muscle soreness

(3)

Abstrakt

Introduktion: Plyometrisk träning är en högintensiv träningsform för att förbättra atletisk prestation som exempelvis explosiv styrka och effektutveckling. Plyometrisk träning i vatten är däremot mindre undersökt men tidigare forskning tyder på att det verkar ha liknande effekter som landbaserad plyometrisk träning.

Syfte: Litteraturundersökningens syfte är att undersöka om det finns en effekt

av plyometrisk träning i vatten på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet. Ytterligare ett syfte är att jämföra effekterna mellan plyometrisk träning i vatten med landbaserad

plyometrisk träning på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet.

Metod: En systematisk sökning genomfördes i de vetenskapliga databaserna Pubmed och Web of Science. Utöver detta genomsöktes samtliga referenser på de artiklar som uppfyllde inklusionskriterierna.

Resultat: Litteraturundersökningen visade att plyometrisk träning i vatten verkar ha en effekt på hopphöjd. Muskelstyrka och muskelömhet visade inget tydligt utfall. Plyometrisk träning i vatten verkar ha samma effekt på hopphöjd och muskelstyrka som landbaserad plyometrisk träning. Vattenbaserad plyometrisk träning verkar ge mindre muskelömhet jämfört med landbaserad plyometrisk träning.

Konklusion: Det behövs mer forskning i området för att fastställa vilka faktorer som gör att vattenbaserad plyometrisk träning är lika effektiv som landbaserad träning för att förbättra hopphöjd. Det behövs mer forskning på plyometrisk träning i vatten associerad till

muskelstyrka och muskelömhet för att få en tydligare bild av effekterna.

Nyckelord: vatten, stretch-shortening-cykeln, explosiv, träningsvärk

(4)

Innehållsförteckning

Introduktion ... 1

Frågeställningar ... 3

Metod ... 4

Inklusionskriterier ... 4

Etisk reflektion ... 5

Resultat ... 6

Hopphöjd ... 10

Muskelstyrka ... 10

Muskelömhet ... 11

Diskussion ... 12

Etiska och samhälleliga reflektioner ... 16

Metodologisk reflektion ... 17

Konklusion ... 17

Referenser ... 18

(5)

1

Introduktion

Plyometrisk träning är en högintensiv och effektiv träningsform för att förbättra atletisk prestation (Sáez de Villarreal et al., 2012) som exempelvis explosiv styrka och

effektutveckling (Chmielewski et al., 2006; Matavulj et al., 2001). Plyometrisk träning är en bra metod att applicera när man försöker förbättra hopphöjd (Markovic et al., 2007).

Hopphöjd är en viktig del av atletisk prestation (Canavan & Vescovi, 2004) i idrotter som friidrott, volleyboll, basket och flertalet andra idrotter där hoppförmåga är en viktig del av prestationen (Bobbert, 1990; Chu, 1992). Mekanismerna som förklarar varför plyometrisk träning förbättrar muskelstyrka är en ökad rekrytering av motoriska enheter (Shiran et al., 2008). Forskning har visat att muskelstyrka är en viktig egenskap för prestation samt för att klara av vardagsaktiviteter (De Villarreal et al., 2009; Kraemer et al., 2001; Markovic &

Mikulic, 2010). Ytterligare effekter av plyometrisk träning är förbättrad ledfunktion och stabilitet, samtidigt som det minimerar risken för allvarliga knäskador (Hewett et al., 1996).

Plyometrisk träning används för att lära kroppen att utveckla kraft så snabbt som möjligt, detta med hjälp av stretch-shortening-cykeln. Stretch-shortening-cykeln innebär en snabb övergång i muskeln mellan förlängning (excentriskt) och förkortning (koncentriskt)

(Markovic & Mikulic, 2010). Den sparade elastiska energin från denna snabba övergång av muskelfibrer och bindväv gör att muskeln kan skapa en starkare kontraktion (Davies et al., 2015; Gulick, Libert, O’Melia & Taylor, 2007). Landbaserad plyometrisk träning är baserad på olika repetitiva hopp, skutt och explosiva övningar (Potdevin, Alberty, Chevutschi, Pelayo

& Sidney, 2011). Typiska övningar är fritt upphopp, countermovement jump (CMJ), hopp ned från en box följt av ett upphopp, drop jump (DJ) samt hopp från en statisk position, squat jump (SJ). Vidare kan plyometrisk träning utföras i olika intensitetsnivåer, från mindre intensiva tvåbenshopp till högintensiva enbenshopp (Sáez-Sáez de Villarreal et al., 2010).

Strategisk planerad hoppträning är krititskt enligt Tillman et al. (2004). Viktiga variabler att ta i beaktning vid skapandet av ett plyometriskt träningsprogram är repetitioner, set, duration, progression, vikt, motstånd och kvalité på rörelser (Davies et al., 2015). Ett vanligt mått som används för att mäta träningsvolymen är antalet markkontakter (MK) (Gulick, Libert,

O’Melia & Taylor, 2007).

Plyometrisk träning är associerad med muskelömhet (Borkowski, 1990), orsakad av intensiva

excentriska kontraktioner och krafter från markkontakter (Robinson et al., 2004).

(6)

2

Muskelömhet innebär en känsla av smärta och styvhet i musklerna som uppkommer en till fem dagar efter exponering av nytt träningsstimuli och kan därmed minska muskulär prestation (Armstrong, 1984). Enligt Borkowski (1990), Howell et al. (1993) och Talag (1973) så har det framkommit att landbaserad plyometrisk träning ger förbättringar i prestation. Det finns dock även en potentiell risk för akuta skador, speciellt när idrottare utsätter sig för nya perceptions- och stimulansmönster eller höga träningsintensisteter. Genom att utsätta sig för en ny träningsintervention, i synnerhet excentriska aktiviteter, ökar

kraftproduktionen i kroppens muskoloskeletala system. Detta kan leda till försenad muskelömhet (Borkowski, 1990; Howell et al., 1993; Talag, 1973). Repetitiva ballistiska rörelser kan även orsaka skador i form av meniskskada, patellatendinit, hälseneskada och problematik med hälen (Robinson et al., 2004).

En annan faktor relaterad till graden av skada eller uppkomsten av muskelömhet vid utövande av plyometrisk träning är kraften som är förknippad med landningen (Miller et al., 2002). I forskning har det framkommit att plyometriska övningar som utförs i en vattenbaserad miljö kan potentiellt minska risken för muskelömhet och uppkomsten av skador, jämfört med landbaserad plyometrisk träning (Gregory, 1986). Träning i en vattenbaserad miljö har flera fördelar. Vattenbaserad plyometrisk träning skapar en lägre belastning på leder och ligament, på grund av vattnets vätskemotstånd och det hydrostatiska trycket (Bandy & Sanders, 2007;

Miller et al., 2002; Robinson et al., 2004). Detta gör att plyometrisk träning i vatten kan användas som ett attraktivt alternativ till landbaserad plyometrisk träning och rehabilitering, eftersom det skapar en lägre belastning på det muskuloskeletala systemet (Torres-Ronda &

Del Alcázar, 2014). Studier utförda av Martel et al. (2005) och Robinson et al. (2004) jämförde utfallsmått på plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning.

Dessa studier visade på färre komplikationer och liknande funktionella anpassningar som vid vattenbaserad plyometrisk träning. Därför är det intressant att undersöka de möjliga effekterna av plyometrisk träning i vatten samt om det finns en skillnad mellan vatten- och landbaserad plyometrisk träning.

En individ som står i vatten upp till brösthöjd minskar sin kroppsvikt med 72 - 65% beroende på kön (Stemm & Jacobson, 2007). Den viktbärande procenten kommer att öka med

stegrande aktivitet och rörelsehastighet (Harrison et al., 1992; Jensen, 2008). Plyometrisk

träning i vatten kan vara effektivare för att förbättra kraftutvecklingen jämfört med land, på

grund av motståndet som vattnet ger (Colado et al., 2010). Motståndet är lika med mängden

(7)

3

kraft utförd av individen och varierar med den hastighet som övningen genomfördes i (Hewett et al., 2006).

Den aktuella litteraturundersökningen använde sig av fem olika utfallsmått för att mäta muskelömhet, kreatinkinas (KK), laktatdehydrogenas (LDH), serum urea (SU), visual

analogue scale (VAS) och ordinalskala. KK är en väl accepterad markör för muskoloskeletala fiberdisruptioner och plyometrisk träning har visats öka detta enzym (Chatzinikolaou et al., 2010). LDH är viktig eftersom det ofta används som en biomekanisk markör för att övervaka muskelvävnad och skadeuppkost vid idrott (Wertheimer et al., 2018). SU är en indikator på trötthet och oxidativ stress (Wertheimer et al., 2018). Ordinalskala har tidigare använts i muskelömhetsundersökningar (Clarkson & Tremblay, 1988; Jamurtas et al., 2000) och VAS har visats vara valid och reliabel för att undersöka muskelömhet (O’Connor & Cook, 1999).

I en systematisk översiktsartikel undersökte Rhode & Berry (2017) effekterna av

vattenbaserad- och landbaserad plyometrisk träning på atletisk prestation. Resultaten visade att både landbaserad- och vattenbaserad plyometrisk träning kan förbättra muskelstyrka, kraftutveckling och hopphöjd. Begränsningar i Rhode & Berry (2017) var att det endast innehöll ett fåtal studier (n=6). Rhode & Berry (2017) exkluderade tidigare relevant forskning och sedan studien publicerades har det tillkommit mer forskning. En ny litteraturundersökning på plyometrisk träning i vatten kommer att utöka kunskapen i ämnet, därför är det relevant att undersöka effekterna av vattenbaserad plyometrisk träning på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet.

Syftet med litteraturundersökningen är att undersöka om det finns en effekt av plyometrisk träning i vatten på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet. Ytterligare ett syfte är att jämföra effekterna av plyometrisk träning i vatten med landbaserad plyometrisk träning på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet.

Frågeställningar

I. Finns det en effekt av plyometrisk träning i vatten på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet?

II. Är det någon skillnad i hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet mellan plyometrisk

träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning?

(8)

4

Metod

En systematisk sökning genomfördes i de vetenskapliga databaserna Pubmed och Web of Science. Utöver detta genomsöktes samtliga referenser på de artiklar som uppfyllde

inklusionskriterierna. Sökningarna utfördes från och med 8:e april till och med 8:e maj, 2020.

En systematisk sökning med relevanta sökord kombinerades på olika vis med ”AND”

och/eller ”OR” i enighet med boolesk sökteknik. Följande söksträng användes i de utvalda databaserna: “aquatic OR on-water OR water AND plyometric training OR jump training AND strength OR muscle soreness OR jump”. I databasen Pubmed användes sökfilter utförda på människor och skrivna på engelska. I databasen Web of Science användes inga sökfilter.

Två författare utförde littteratursökningen i enlighet med inklusionskriterierna. En tredje person konsulterades vid oenighet om en studie skulle inkluderas eller inte.

Formatet för denna litterära studie är utformat med hjälp av PICO-modellen. PICO-modellen är ett verktyg som används för att förbättra kvaliteten på litteratursökningar (Eriksen &

Frandsen, 2018). Den är även ett tillvägagångssätt för att framhålla en metod i kombination med Medical Subject Headings (MeSH) och sökord (Considine et al., 2017). PICO står för population (friska ungdomar och vuxna, 13 till 35 år), intervention (plyometrisk träning i vatten), comparator (kontrollgrupp och landbaserad plyometrisk träning) och outcomes (förändring i hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet av plyometrisk träning i vatten).

Inklusionskriterierna beskrivs i tabell 1 och ett flödesschema över urvalsprocessen redovisas i figur 1.

Tabell 1.

Inklusionskriterier

• Fulltexter på engelska

• Friska människor, 13 till 35 år

• Intervention som har pågått längre än fyra veckor

• Artiklar som undersöker plyometrisk träning i vatten och på land eller artiklar som

undersöker plyometrisk träning i vatten jämfört med en kontrollgrupp

(9)

5

Etisk reflektion

Eftersom denna litteraturstudie genomfördes på redan publicerade data behövs ingen etikprövning. Datan som användes innehåller inga känsliga uppgifter, rekryterar inga försökspersoner och informationen kan inte användas för att identifiera deltagarna. Denna litteraturstudie har blivit godkänd av institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå Universitet, 2020.

Figur 1. Flödesschema över urvalsprocessen (Moher et al., 2009)

Totala antalet artiklar funna i databassökningen (Pubmed, n= 119

& Web of Science, n = 242) (n = 361)

AnalyseringInkluderingBedömningIdentifiering

Ytterligare artiklar identifierade genom andra källor

(n = 5)

Artiklar efter borttagna dubbletter (n = 312)

Granskning av titel och abstract (n = 312)

Exkluderade artiklar (n = 293)

Artiklar som läses i fulltext

(n = 19)

Artiklar som exkluderades pga. olika anledningar

(n = 3)

1 fel språk 2 ej fulltext

Studier som inkluderades i syntesen

(n = 16)

(10)

6

Resultat

Litteratursökningen resulterade i totalt i 366 artiklar. Efter att dubbletter blivit borttagna blev den sammanlagda slutsumman från respektive databas och utvalda referenslistor 312 artiklar.

Därefter screenades artiklarnas titel och abstract för att säkerställa att de innehöll inklusionskriterierna. I resultatet inkluderas totalt 16 artiklar som överensstämde med

inklusionskriterierna. 12 av dessa undersökte hopphöjd (Arazi et al., 2012; Jurado-Lavanant et al., 2017; Kamalakkannan et al., 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Miller et al., 2002, 2007; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004; Sporri et al., 2018; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer, 2014), sju undersökte muskelstyrka (Arazi & Asadi, 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004; Shiran et al., 2008) och fem undersökte muskelömhet (Jurado-Lavanant et al., 2018; Miller et al., 2002; Robinson et al., 2004; Shiran et al., 2008; Wertheimer et al., 2018).

Studierna resulterade i totalt 478 deltagare med en medelålder på 21.4 ± 3 år. Av 478 deltagare var 122 kvinnor och resterande 356 var män. Denna litterära översiktsartikel innehåller en artikel på kvinnliga volleybollspelare (Martel et al., 2005), en på manliga volleybollspelare (Kamalakkannan et al., 2011), två på manliga basketspelare (Arazi et al., 2011; 2012), en på manliga brottare (Shiran et al., 2008) och en på manliga sub-elita

lagidrottare (Sporri et al., 2018). Litteraturöversikten undersökte även fem studier på fysiskt

aktiva män (Jurado-Lavanant et al., 2017; 2018; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer,

2014; Wertheimer et al., 2018), en undersökte fysiskt aktiva kvinnor (Robinson et al., 2004),

en undersökte fysiskt aktiva kvinnor och män (Kobak et al., 2015), två undersökte aktiva och

stillasittande kvinnor och män (Miller et al., 2002; 2007) och en undersökte otränade kvinnor

och män (Ploeg et al., 2010). Tabell 1 visar en sammanfattning av data som extraherats från

de inkluderade artiklarna.

(11)

7 Tabell 1. Sammanställning av datainsamling

Studier Syfte Population Intervention Utfallsmått Resultat

VPT och KON VPT och PT Arazi et al.

2011; 2012

Jämföra effekterna av VPT och PT på muskelstyrka och hopphöjd

Manliga basketspelare (n=18), ålder: 18.8 ± 1.5 år, vikt: 67.8 ± 9.5 kg, längd: 179.3 ± 6.1 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper. VPT (n=6), PT (n=6) &

KON (n=6)

Grupperna tränade 3ggr/vecka i 8 veckor, 40min/pass.

MK: 117 - 183 Vattendjup: 130 cm

Hopphöjd: VJ

Muskelstyrka: 1RM benpress

VJ: ökade signifikant för VPT

1 RM benpress:

ökade signifikant för VPT

VJ: ingen signifikant skillnad

1 RM benpress:

ingen signifikant skillnad

Jurado- Lavanant et al. 2017;

2018

Jämföra effekterna av VPT och PT på hopphöjd och muskelömhet

Fysiskt aktiva män (n=65), ålder: 21.2 ± 2.9 år, vikt: 76.2 ± 10.7 kg, längd: 177 ± 0.1 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper. VPT (n=20),

PT (n=20) & KON (n=25)

Grupperna tränade 2ggr/vecka i 10 veckor MK: 100 - 550 Vattendjup: 220 cm

Hopphöjd: SJ & CMJ Muskelömhet: KK

KK: ingen signifikant skillnad

SJ: ingen signifikant skillnad

CMJ: ingen signifikant skillnad

KK: ingen signifikant skillnad

Kamalakkan nan et al.

2011

Jämföra effekterna av VPT och KON på hopphöjd

Manliga volleybollspelare (n=36), ålder: 18 - 20 år, vikt: inte rapporterat, längd: inte rapporterat

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper.

VPT1 (n=12) &

VPT2 (n=12) KON (n=12)

Grupperna tränade 3ggr/vecka i 12 veckor, 60 min/pass MK: 64 - 132

Vattendjup:

midjedjupt

Hopphöjd: VJ VJ: ökade

signifikant för VPT

Kobak et al.

2015

Jämföra effekterna av VPT och PT på hopphöjd och muskelstyrka

Fysiskt aktiva kvinnor (n=13) och män (n=21), ålder: 22.5 ± 1.4 år, vikt: inte rapporterat, längd: inte rapporterat

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper. VPT (n=12), PT (n=11)

& KON (n=11)

Grupperna tränade 2 ggr/vecka i 8 veckor, 60 min/pass MK: 100 - 143

Vattendjup: midje- till brösthöjd

Hopphöjd: VJ

Muskelstyrka:

isokinetisk styrka i fram- och baksida lår (60°/s och 120°/s grader)

VJ: ökade signifikant för VPT

Isokinetisk styrka:

ökade signifikant för VPT i 60 °/s och 120 °/s för framsida lår och 120 °/s för baksida lår

VJ: ökade signifikant för VPT

Isokinetisk styrka:

ökade signifikant för VPT i 60 °/s och 120 °/s för framsida lår och 120 °/s för baksida lår

(12)

8 Tabell 1. Sammanställning av datainsamling

Studier Syfte Population Intervention Utfallsmått Resultat

VPT och KON VPT och PT Martel et al.

2005

Jämföra effekterna av VPT och KON på hopphöjd och muskelstyrka

Kvinnliga volleybollspelare (n=19), ålder: 15 ± 1 år, vikt: 61 ± 11 kg, längd: 166 ± 9 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade VPT (n=10) &

KON (n=9), flexibilitet

VPT tränade 2ggr/vecka i 6 veckor, 45 min/pass

MK: inte rapporterat Vattendjup: 122 cm

Hopphöjd: VJ

Muskelstyrka:

koncentrisk isokinetisk vridmoment i knäextension- och flexion (60 °/s och 180

°/s grader)

VJ: ökade signifikant för VPT

Koncentrisk isokinetisk vridmoment:

ökade signifikant för VPT i 180 °/s graders

knäextension- och flexion

Miller et al.

2002

Jämföra effekterna av VPT och PT på hopphöjd och muskelstyrka

Sekundärt syfte, jämföra effekterna av VPT och PT på muskelömhet

Aktiva och stillasittande kvinnor (n=21) och män (n=19), ålder: 22.1 ± 3.8 år, vikt: 75.4 ± 14.7 kg, längd: 173.2 ± 10.4 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper. VPT (n=13), PT (n=13) &

KON (n=14)

Grupperna tränade 2ggr/vecka i 8 veckor MK: 80 - 120

Vattendjup:

midjedjup

Hopphöjd: VJ

Muskelstyrka: maximalt isokinetisk vridmoment

Muskelömhet:

självrapporteringsskala (VAS)

VJ: ingen signifikant skillnad

Maximalt isokinetisk vridmoment: ingen signifikant skillnad

Självrapporteringssk ala (VAS): ingen signifikant skillnad

Miller et al.

2007

Jämföra effekterna av VPT och KON på hopphöjd

Aktiva och stillastittande kvinnor (n=14) och män (n=15), ålder: 25.3 ± 7.1 år, vikt: 77.5 ± 14.2 kg, längd:174.9 ± 8.7 cm

Jämföra effekterna av VPT och KON på hopphöjd

Deltagarna blev tilldelade in i 3 grupper, KON, MH

& BH

VPT tränade 2ggr/vecka i 6 veckor MK: 90 - 140

Vattendjup: midje- och bröstdjup

Hopphöjd: SJ och CMJ SJ: ingen signifikant skillnad

CMJ: ingen signifikant skillnad

Ploeg et al.

2010

Undersöka effekterna av VPT och PT på hopphöjd och muskelstyrka

Otränade kvinnor (n=23) och män (n=16), ålder: 22.1

± 2.9 år, vikt: 73.2 ± 9.6 kg, längd: 174.2 ± 6.4 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 4 grupper, VPT1, VPT2, PT &

KON

Grupperna tränade 2ggr/vecka i 6 veckor MK: 90 - 140

Vattendjup: 106.7 cm

Hopphöjd: VJ

Muskelstyrka: maximalt isokinetisk vridmoment i knäextension- och flexion 90 °/s

VJ: ingen signifikant skillnad

Maximalt isokinetisk vridmoment:

ingen signifikant skillnad

VJ: ingen signifikant skillnad

Maximalt isokinetisk vridmoment: ingen signifikant skillnad

Robinson et al. 2004

Undersöka effekterna av VPT och PT på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet

Fysiskt aktiva kvinnor (n=32), ålder: 20.2 ± 0.3 år, vikt: 67.7 ± 2.2 kg, längd: 167.9 ± 1.6 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade VPT (n= 16) eller PT (n=15)

Grupperna tränade 3ggr/vecka i 8 veckor, 50 min/pass MK: 300 - 1000

Vattendjup: 120 - 137 cm

Hopphöjd: Sargent VJ test

Muskelstyrka: maximalt isokinetisk vridmoment

Muskelömhet:

självrapporteringsskala (ordinalskala)

& tryckmätare (algometer)

Sargent VJ: ingen signifikant skillnad

Maximalt isokinetisk vridmoment: ingen signifikant skillnad

Självrapporteringssk ala (ordinalskala):

ökade signifikant för PT jämfört med VPT

(13)

9 Tabell 1. Sammanställning av datainsamling

Studier Syfte Population Intervention Utfallsmått Resultat

VPT och KON VPT och PT Shiran et al.

2008

Jämföra effekterna av VPT och PT på muskelömhet och muskelstyrka

Manliga brottare (n=21), ålder: 20.3 ± 3.6 år, vikt: 65.3 ± 8.8 kg, längd: 169 ± 5.3 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper, VPT (n=7), PT (n=7) &

KON (n=7)

Grupperna tränade 3ggr/vecka i 5 veckor, 35min/pass

MK: inte rapporterat

Vattendjup: inte rapporterat

Muskelstyrka: knäböj

Muskelömhet: KK &

LDH

Knäböj: ingen signifikant skillnad

KK: ingen signifikant skillnad

LDH: ökade signifikant för VPT

Knäböj: ingen signifikant skillnad

KK: ingen signifikant skillnad

LDH: ingen signifikant skillnad

Sporri et al.

2018

Jämföra effekterna av VPT och KON på hopphöjd

Lagidrottare, män, (n=21), ålder: 22.2 ± 2.5 år, vikt: 77.7 ± 8 kg och längd: 180 ± 0.1 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade VPT (n=11) eller KON (n=9)

VPT tränade 3ggr/vecka i 8 veckors tid

MK: stegvis från 56 - 138

Vattendjup: 120 cm

Hopphöjd: CMJ utan armar & SJ utan armar

CMJ utan armar:

ingen signifikant skillnad

SJ utan armar:

ingen signifikant skillnad

Stemm et al.

2007

Jämföra effekterna av VPT och PT på hopphöjd

Fysiskt aktiva män (n=21), ålder: 24 ± 2.5 år, vikt: inte rapporterat, längd: inte rapporterat

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i 3 grupper, VPT (n=7), PT (n=8) &

KON (n=9)

Grupperna tränade 2ggr/vecka i 6 veckor MK: 135

Vattendjup:

knähöjd

Hopphöjd: VJ VJ: ökade

signifikant för VPT

VJ: ingen signifikant skillnad

Wertheimer et al. 2018

Jämföra effekterna av VPT och PT på muskelömhet

Fysiskt aktiva män (n=20), ålder: 22.1 ± 1.9 år, vikt: 80.4 ± 9.7 kg, längd: 179.4 ± 6.8 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade i VPT (n=10) eller PT (n=10) grupp

Grupperna tränade 2ggr/vecka i 8 veckors tid MK: 150 - 200

Vattendjup:

midjehöjd

Muskelömhet: LDH, KK

& SU

KK: signifikant ökning för PT

LDH: ingen signifikant skillnad

SU: ingen signifikant skillnad

Wertheimer.

2014

Undersöka om VPT resulterar i förbättrad hopphöjd

Fysiskt aktiva män (n=21), ålder: 22 ± 2.1 år, vikt: 76.5 ± 7.3 kg, längd: 177.9 ± 5.1 cm

Deltagarna blev slumpvist tilldelade in i två grupper VPT (n=10) &

KON (n=11)

VPT tränade 2ggr/vecka i 8 veckor, 45 - 60 min/pass

MK: 150 - 200 Vattendjup:

höfthöjd

Hopphöjd: VJ VJ: ökade

signifikant för VPT

1RM =Ett repetition maximum, BH = Brösthöjd, CMJ = Countermovement jump, KK = Kreatinkinas, KON = Kontrollgrupp, LDH = Laktatdehydrogenas, MH = Midhehöjd, MK = Markkontakter, PT = Plyometrisk träning, SU = Serum urea, SJ = Squat jump, VJ = Vertical jump, VPT = Vatenbaserad plyometrisk träning, (n=) = Antal

(14)

10

Hopphöjd

Av 16 artiklar undersökte 12 hopphöjd, nio av dessa analyserade skillnad i hopphöjd mellan plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp (Arazi et al., 2012; Kamalakkannan et al., 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Miller et al., 2007; Ploeg et al., 2010; Sporri et al., 2018; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer, 2014). Sex artiklar resulterade i signifikant ökning för plyometrisk träning i vatten i jämförelse med kontrollgrupp (Arazi et al., 2012;

Kamalakkannan et al., 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer, 2014). Tre artiklar fann ingen signifikant skillnad (Miller et al., 2007;

Ploeg et al., 2010; Sporri et al., 2018). Sju av nio använde sig av VJ som utfallsmått (Arazi &

Asadi, 2011; Kamalakkannan et al., 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Ploeg et al., 2010; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer, 2014) vid jämförelse av plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp. Resterande två artiklar använde sig av CMJ och SJ (Miller et al., 2007; Sporri et al., 2018). Sju artiklar granskade skillnaden i hopphöjd mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning (Arazi et al., 2012; Jurado-Lavanant et al., 2017; Kobak et al., 2015; Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004;

Stemm & Jacobson, 2007). Kobak et al. (2015) visade på signifikant skillnad medan resterande artiklar fann ingen signifikant skillnad mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning (Arazi et al., 2012; Jurado-Lavanant et al., 2017; Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004; Stemm & Jacobson, 2007).

Muskelstyrka

Av 16 artiklar undersökte sju muskelstyrka, fyra av dessa analyserade skillnad i muskelstyrka mellan plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp (Arazi & Asadi, 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Ploeg et al., 2010). Ploeg et al. (2010) uppmätte ingen signifikant skillnad, däremot visade tre artiklar på signifikant skillnad mellan plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp (Arazi & Asadi, 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005). Vid

jämförelse av plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp använde sig en av sju 1RM benpress som utfallsmått (Arazi & Asadi, 2011), en av sju använde sig av 1RM knäböj som utfallsmått (Shiran et al., 2008), en av sju använde sig av koncentrisk isokinetisk vridmoment som utfallsmått (Martel et al., 2005), tre av sju använde sig av maximalt isokinetisk

vridmoment som utfallsmått (Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004) och

en av sju använde sig av isokinetisk styrka som utfallsmått (Kobak et al., 2015). Sex artiklar

granskade skillnaden i muskelstyrka mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad

plyometrisk träning (Arazi & Asadi, 2011; Kobak et al., 2015; Miller et al., 2002; Ploeg et al.,

(15)

11

2010; Robinson et al., 2004; Shiran et al., 2008). Kobak et al. (2015) visade på signifikant skillnad medan resterande fann ingen signifikant skillnad mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning (Arazi & Asadi, 2011; Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004; Shiran et al., 2008).

Muskelömhet

Av 16 artiklar undersökte fem muskelömhet (Jurado-Lavanant et al., 2018; Miller et al., 2002;

Robinson et al., 2004; Shiran et al., 2008; Wertheimer et al., 2018) och en analyserade skillnad i muskelömhet mellan plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp (Jurado- Lavanant et al., 2018). Artikeln fann ingen signifikant skillnad mellan plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp. Vid jämförelse av plyometrisk träning i vatten och kontrollgrupp använde sig en artikel av tre utfallsmått för muskelömhet, KK, LDH och SU (Wertheimer et al., 2018). KK visade på signifikant ökning medan LDH och SU uppmätte ingen signifikant ökning. Tre av fem använde sig av KK som utfallsmått (Jurado-Lavanant et al., 2018; Shiran et al., 2008; Wertheimer et al., 2018). En av fem använde sig av SU som utfallsmått

(Wertheimer et al., 2018). Två av fem använde sig av LDH som utfallsmått (Shiran et al.,

2008; Wertheimer et al., 2018). Fem artiklar undersökte skillnaden i muskelömhet mellan

plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning, två visade på signifikant

ökning på muskelömhet mellan landbaserad plyometrisk träning och plyometrisk träning i

vatten (Robinson et al., 2004; Wertheimer et al., 2018). Två artiklar fann ingen signifikant

skillnad i muskelömhet mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk

träning (Jurado-Lavanant et al., 2018; Miller et al., 2002).

(16)

12

Diskussion

Syftet med litteratundersökningen var att undersöka om det finns en effekt av plyometrisk träning i vatten jämfört med kontrollgrupp på hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet.

Ytterligare ett syfte var att jämföra ifall det är någon skillnad i hopphöjd, muskelstyrka och muskelömhet mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning. De huvudsakliga fynden visade att plyometrisk träning i vatten verkar ha en effekt på hopphöjd men det är mer oklart vad gäller muskelstyrka och muskelömhet.

Majoriteten av studierna visade att plyometrisk träning i vatten kan signifikant förbättra hopphöjden jämfört med en kontrollgrupp (Arazi & Asadi, 2011; Kamalakkannan et al., 2011;

Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer, 2014).

Resterande studier fann inte någon signifikant skillnad (Miller et al., 2007; Ploeg et al., 2010;

Sporri et al., 2018). Tidigare forskning har visat att landbaserad plyometrisk träning kan förbättra maximal hoppförmåga (Markovic, 2007) men mindre välkänt är effekterna av plyometrisk träning i vatten. Trots att kroppen upplevs som lättare i vatten, så menar forskare att vattenbaserad plyometrisk träning är en effektiv metod på grund av att vattnet agerar som ett externt motstånd i upphoppsfasen (Stemm & Jacobson, 2007).

En annan orsak till skillnader i resultat kan bero på användandet av olika mätmetoder. Flera av studierna använde sig av mätverktyget Vertec för att mäta hopphöjden (Arazi et al., 2012;

Kobak et al., 2015; Ploeg et al., 2010; Stemm & Jacobson, 2007). Vertec är en teleskopisk metallstav med flera svängtappar i plast placerade med en halvtums mellanrum (Buckthorpe et al., 2012). Testet kräver att deltagarna hoppar och sträcker deras dominanta hand för att förflytta den högsta möjliga svängtappen (Buckthorpe et al., 2012). Vertec har tidigare visats underrapportera hopphöjd (Leard et al., 2007). På grund av komplexiteten i en maximal hopp- och sträckrörelse så kan sämre koordination och tajmning leda till ett missvisande resultat.

Litteraturundersökningen visade på att fysiskt aktiva ökade hopphöjden signifikant (Arazi et al., 2012; Kobak et al., 2015; Stemm & Jacobson, 2007) medan deltagarna med lägre

aktivitetsnivå resulterade i ingen signifikant skillnad när Vertec användes som mätverktyg

(Ploeg et al., 2010). En annan studie har visat att plyometrisk träning med externt motstånd är

en effektivare träningsmetod än landbaserad plyometrisk träning då atleter tränar för att

förbättra hopphöjden (Argus et al., 2011).

(17)

13

De sex studier som fann en signifikant ökning i hopphöjd tränade med stor variation, allt från sex till tolv veckor med 64 till 200 markkontakter (Arazi & Asadi, 2011; Kamalakkannan et al., 2011; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Stemm & Jacobson, 2007; Wertheimer, 2014). Jurado-Lavanant et al. (2017) utförde ett tio veckors träningsprogram på fysiskt aktiva män (n=65) med en medelålder på 21.2 ± 2.9 år, där markkontakterna progressivt ökades från 100 till 550. Studien resulterade i en signifikant ökning i hopphöjd från vecka ett till vecka fem (100 - 300 MK) medan hopphöjden var oförändrad eller till och med minskade från vecka fem till tio (300 - 550 MK). Detta tyder på att det kan finnas en övre gräns i antalet markkontakter. Resterande tre artiklar visade på ingen signifikant skillnad för plyometrisk träning i vatten jämfört med kontrollgrupp (Miller et al., 2007; Ploeg et al., 2010; Sporri et al., 2018). Dessa tre studier använde sig av liknande träningsvolym, vilket visar på att det även verkar finnas en undre gräns för antal markkontakter. Ploeg et al. (2010) spekulerade att när kroppen stöds av vattnet så kan atleten utföra en högre träningsvolym utan att sätta signifikant stress på kroppens muskuloskeletala system och potentiellt förbättra prestation och

explosivitet. Luebbers et al. (2003) observerade signifikanta minskningar i VJ kort efter en period med plyometrisk träning på fyra och sju veckor. När VJ testades igen efter en fyra veckors viloperiod, visade båda grupperna signifikant högre VJ än vid första testtillfället.

Dessa fynd tyder på att högintensiv plyometrisk träning kan leda till en överträningseffekt och individerna kan behöva en återhämtningsperiod före prestation (Luebbers et al., 2003).

Studierna visar inte på någon tydlig effekt mellan plyometrisk träning i vatten och

muskelstyrka (Arazi et al., 2012; Kobak et al., 2015; Martel et al., 2005; Ploeg et al., 2010;

Shiran et al., 2008). De olika utfallsmåtten på muskelstyrka var 1RM benpress, knäböj och isokinetisk styrka. Ett problem med att använda flera olika utfallsmått är att de kan påverka resultatet mellan studierna. Kobak et al. (2015) använde sig av utfallsmåttet isokinetisk styrka på fysiskt aktiva kvinnor (n=13) och män (n=21). Efter en träningsperiod på åtta veckor med två träningar i veckan visades signifikanta ökningar i isokinetisk styrka i 60- och 120 °/s för framsida lår och 120 °/s för baksida lår. Måttet på maximal isokinetisk vridmoment i en sittande position som användes i Kobak et al. (2015), Martel et al. (2005) och Ploeg et al.

(2010), är möjligtvis inte den bästa representationen av muskelutvecklingen som kan ha resulterat från vattenbaserad- och landbaserad plyometrisk träning. I en tidigare studie av Cronin och Sleivert (2005) visar de att isokinetisk styrka har låg överförbarhet till atletisk prestation, detta kan bero på specificitetsprincipen. Arazi et al. (2012) undersökte

muskelstyrka genom utfallsmåttet 1RM benpress på manliga basketspelare (n=18). Efter en

(18)

14

träningsperiod på åtta veckor med tre träningar i veckan visades signifikanta ökningar i 1RM benpress för plyometrisk träning i vatten jämfört med kontrollgrupp (Arazi et al., 2012).

Få studier undersökte effekterna på muskelömhet efter plyometrisk träning i vatten (Jurado- Lavanant et al., 2018; Shiran et al., 2008), dessa rapporterade motsägelsefulla resultat. Jurado- Lavanant et al. (2018) undersökte KK i en studie där träningsinterventionen pågick i tio veckor och utfördes på fysiskt aktiva män (n=65), utfallet visade på ingen signifikant skillnad i muskelömhet. Shiran et al. (2008) utförde en studie på manliga brottare (n=21) som tränade plyometrisk träning i vatten, interventionen pågick i fem veckor där de sedan undersökte KK och LDH. Shiran et al. (2008) fann ingen signifikant skillnad i KK medan LDH resulterade i en signifikant ökning. Skillnaden i resultatet kan bero på de olika metoderna som användes för att mäta muskelömhet.

Majoriteten av studierna fann ingen signifikant skillnad i hopphöjd mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning (Arazi & Asadi, 2011; Jurado-Lavanant et al., 2017; Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004; Stemm & Jacobson, 2007) däremot fann Kobak et al. (2015) en signifikant skillnad. Det som skiljde sig i Kobak et al. (2015) var att i träningsupplägget ökades markkontakterna progressivt under hela

träningsinterventionen, efter vecka fem adderades vikt med hjälp av en viktväst och

medicinboll. I Kamalakkannan et al. (2011) jämfördes plyometrisk träning i vatten med och utan extern vikt mot kontrollgrupp. Båda vattengrupperna ökade signifikant mot

kontrollgrupp i hopphöjd, däremot visade vattengruppen med extern vikt på en större ökning.

Addering av vikt kan vara en anledning till varför Kobak et al. (2015) urskiljer sig. Utan att manipulera träningsvolymen med extra belastning visar resultaten från

litteraturundersökningen att plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning har liknande effekter på maximal hopphöjd.

Majoriteten av studierna visade på ingen signifikant skillnad i muskelstyrka mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning (Arazi & Asadi, 2011;

Miller et al., 2002; Ploeg et al., 2010; Robinson et al., 2004; Shiran et al., 2008) medan Kobak et al. (2015) fann signifikant skillnad i muskelstyrka. Författarna i denna

litteraturundersökning ser ingen tydlig orsak till att Kobak et al. (2015) resulterade i en

signifikant ökning.

(19)

15

Studierna som undersökte effekterna på muskelömhet mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning visade (Jurado-Lavanant et al., 2018; Miller et al., 2002;

Shiran et al., 2008) på en signifikant ökning i muskelömhet för landbaserad plyometrisk träning. Robinson et al. (2004) visade på ingen signifikant skillnad och Wertheimer (2014) hade flera utfallsmått som fann delade resultat. Tre artiklar undersökte KK (Jurado-Lavanant et al., 2018; Shiran et al., 2008; Wertheimer et al., 2018), där Wertheimer et al. (2018) uppmätte signifikant skillnad i KK för gruppen som tränade landbaserad plyometrisk träning medan Jurado-Lavanant et al. (2018) och Shiran et al. (2008) visade på ingen signifikant skillnad i muskelömhet.

Vid jämförelse av plyometrisk träning i vatten med landbaserad så användes tre olika mätmetoder för muskelömhet, KK, LDH och SU. Shiran et al. (2008) och Wertheimer et al.

(2018) undersökte LDH, där ingen uppmätte signifikant skillnad. Miller et al. (2002) och Robinson et al. (2004) undersökte muskelömhet med hjälp av självrapporteringsskalor.

Robinson et al. (2004) visade på signifikant skillnad för landbaserad plyometrisk träning medan Miller et al. (2002) fann ingen signifikant skillnad. Wertheimer et al. (2018)

undersökte SU och resulterade i ingen signifikant skillnad. Tidigare studier har konstaterat att LDH kan förbli upphöjd i 24 till 72 timmar efter högintensiv landbaserad plyometrisk träning.

Därför är det nödvändigt att mäta LDH vid flera tidpunkter efter träningstillfällen (Brancaccio et al., 2006; Brancaccio et al., 2007; Paschalis et al., 2007). I Shiran et al. (2008) och

Wertheimer et al. (2018) var muskelskadan evetuellt inte tillräckligt hög. Shiran et al. (2008) beskrev inte när testerna genomfördes, detta kan ha påverkat testresultatet. Tidigare utförda studier med SU som indikator för muskelskada rapporterade att SU nivåerna måste mätas i två eller tre dagar för att kunna dra en slutsats i metabolisk aktivitet eller för att se om

muskelstress och muskelskada är närvarande (Corsetti et al., 2016; Hartmann & Mester, 2000). I Wertheimer et al. (2018) genomfördes testerna i fyra omgångar, före och efter det första och sista träningstillfället. Flera prover borde utförts efter testtillfällena för att

undersöka SU nivåerna ytterligare. Endast två artiklar använde sig av självskattningsskalor, ordinal (Robinson et al., 2004) och VAS (Miller et al., 2002). Robinson et al. (2004) visade ökad muskelömhet i landbaserad plyometrisk träning jämfört med plyometrisk träning i vatten varje gång träningsintensiteten ökade. Miller et al. (2002) visade däremot ingen signifikant skillnad mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning.

Sammanfattningsvis verkar plyometrisk träning i vatten ha en liknande positiv effekt som

landbaserad plyometrisk träning på hopphöjd. Plyometrisk träning i vatten fann ingen tydlig

(20)

16

effekt för muskelstyrka. Vatten- och landbaserad plyometrisk träning visade på liknande resultat i muskelstyrka. Få studier undersökte muskelömhet vid plyometrisk träning i vatten och landbaserad plyometrisk träning. Studierna indikerar på att landbaserad plyometrisk träning resulterar i mer muskelömhet jämfört med plyometrisk träning i vatten.

Plyometrisk träning i vatten kan vara fördelaktigt eftersom samma positiva effekter kan nås som vid landbaserad plyometrisk träning. Andra potentiella fördelar är till exempel minskad belastning på leder och ligament, detta på grund av vattnets vätskemotstånd (Bandy &

Sanders, 2007; Miller et al., 2002). Bärkraften från vattnet minskar individens vikt i relation till djupet, vilket minskar krafterna och kompression på lederna vid landning (Gehlsen et al., 1984; Prins & Cutner, 1999; Tovin et al., 1994). Atleter kan tycka det är roligare att träna i en pool för att få en paus från de monotona övningarna från ett landbaserat underlag.

Plyometrisk träning i vatten kan även ha en roll i rehabiliteringsträning vid återgång till idrott.

Plyometrisk träning i vatten ser ut att ha positiva effekter på hopphöjd och kan möjligtvis minska risken för skador, trots detta så finns det anledningar till varför det inte används oftare. Det är till exempel mycket lättare att få tag i idrottslokaler, utrymme och resurser för utövande av landbaserad plyometrisk träning. Med dessa nackdelar i åtanke, är de små fördelarna som plyometrisk träning i vatten ger, inte alltid värt kostnaderna.

Etiska och samhälleliga reflektioner

Åldersintervallet i denna studie har enligt inklusionskriterierna varit begränsat till friska individer mellan 13 och 35 år. Litteraturundersökningen har valt att exkludera prepubertala barn och seniorer för att begränsa arbetet till en homogen grupp. På grund av detta är resultatet inte applicerbart på populationer utanför detta åldersintervall.

Litteraturundersökningen innefattar både kvinnor och män för att få en bredare bild i området och därmed inkludera så många artiklar som möjligt. Litteraturundersökningen

hade en underrepresentation av kvinnor, 122 av 478, vilket tyder på att flera studier utförda på

kvinnor behövs. För att få ett mer applicerbart resultat på kvinnor och män bör könen delas in

i separata grupper, eftersom kvinnor hoppar 32 till 33% lägre i SJ och CMJ (Arteaga et al.,

2000).

(21)

17

Metodologisk reflektion

Litteratursökningen begränsades till endast Pubmed, Web of Science och studiernas

referenslistor, vilket kan ha medfört att relevanta studier missades. Sökningar i flera databaser hade möjligtvis resulterat i ytterligare artiklar. För att höja kvalitén på

litteraturundersökningen hade ett verktyg kunnat användas för att bedöma studiernas kvalité som till exempel Physiotherapy Evidence Database, även kallad PEDro scale (Oxford Centre for Evidence-based Medicine - Levels of Evidence, 2009).

Konklusion

Resultaten i litteraturundersökningen visade att vattenbaserad plyometrisk träning verkar ha en effekt på hopphöjd. Muskelstyrka och muskelömhet visade inget tydligt utfall. Det behövs mer forskning på plyometrisk träning i vatten kopplat till muskelstyrka och muskelömhet för att få en tydlig bild av effekterna. Det behövs mer forskning i ämnet för att fastställa vilka faktorer som gör att vattenbaserad plyometrisk träning är lika effektiv som landbaserad träning för att förbättra hopphöjd. Litteraturundersökningen tyder på att plyometrisk träning i vatten verkar ha samma effekt på muskelstyrka som landbaserad plyometrisk träning.

Landbaserad plyometrisk träning verkar ge mer muskelömhet jämfört med plyometrisk träning i vatten. Mer forskning behövs för att fastställa effekterna vid jämförande av muskelstyrka och muskelömhet mellan plyometrisk träning i vatten och landbaserad

plyometrisk träning. Denna litteraturundersökning på 16 vetenskapliga studier kan underlätta för tränare och medicinsk personal att erbjuda större möjligheter för skräddarsydda

träningsprogram, utgående från skada och den aktives status. Avslutningsvist kan plyometrisk

träning i vatten vara en effektiv träningsform för att öka hopphöjd hos individer i åldrarna 13

till 35 år.

(22)

18

Referenser

Arazi, H., & Asadi, A. (2011). The effect of aquatic and land plyometric training on strength, sprint, and balance in young basketball players. Journal of Human Sport and Exercise, 6(1), 101-111.

Arazi, H., Coetzee, B., & Asadi, A. (2012). Comparative effect of land- and aquatic-based plyometric training on jumping ability and agility of young basketball players. South African Journal for Research in Sport, Physical Education and Recreation, 34(2), 1-14.

Argus, C. K., Gill, N. D., Keogh, J. W. L., Blazevich, A. J., & Hopkins, W. G. (2011). Kinetic and training comparisons between assisted, resisted, and free countermovement jumps. Journal of Strength and Conditioning Research, 25(8), 2219-2227.

Armstrong, R. B. (1984). Mechanisms of exercise-induced delayed onset muscular soreness: A brief review.

Medicine and Science in Sports and Exercise, 16(6), 529-538.

Arteaga, R., Dorado, C., Chavarren, J., & Calbet, J. A. L. (2000). Reliability of jumping performance in active men and women under different stretch loading conditions. Journal of Sports Medicine and Physical Fitness, 40(1), 26-34.

Bandy, W. D., & Sanders, B. (2007). Therapeutic exercise for physical therapist assistants. Lippincott Williams

& Wilkins.

Bobbert, M. F. (1990). Drop jumping as a training method for jumping ability. Sports medicine, 9(1), 7-22.

Borkowski, J. (1990). Prevention of pre-season muscle soreness: Plyometric exercise. Abstracted in Athletic Training, 25(2), 122.

Brancaccio, P., Limongelli, F. M., & Maffulli, N. (2006). Monitoring of serum enzymes in sport. British Journal of Sports Medicine, 40(2), 96-97.

Brancaccio, P., Maffulli, N., & Limongelli, F. M. (2007). Creatine kinase monitoring in sport medicine. British Medical Bulletin, 81(1), 209-230.

Buckthorpe, M., Morris, J., & Folland, J. P. (2012). Validity of vertical jump measurement devices. Journal of Sports Sciences, 30(1), 63-69.

Canavan, P. K., & Vescovi, J. D. (2004). Evaluation of power prediction equations: Peak vertical jumping power in women. Medicine and Science in Sports and Exercise, 36(9), 1589-1593.

Chatzinikolaou, A., Fatouros, I. G., Gourgoulis, V., Avloniti, A., Jamurtas, A. Z., Nikolaidis, M. G., Douroudos, I., Michailidis, Y., Beneka, A., Malliou, P., Tofas, T., Georgiadis, I., Mandalidis, D., & Taxildaris, K.

(2010). Time course of changes in performance and inflammatory responses after acute plyometric exercise. Journal of Strength and Conditioning Research, 24(5), 1389-1398.

Chmielewski, T. L., Myer, G. D., Kauffman, D., & Tillman, S. M. (2006). Plyometric exercise in the rehabilitation of athletes: physiological responses and clinical application. Journal of Orthopaedic &

Sports Physical Therapy, 36(5), 308-319.

Chu, D. A. (1992). Jumping into plyometrics. Leisure Pres Champaign, Illionois.

Clarkson, P. M., & Tremblay, I. (1988). Exercise-induced muscle damage, repair, and adaptation in humans.

Journal of Applied Physiology, 65(1), 1-6.

Colado, J. C., Garcia-Masso, X., González, L. M., Triplett, N. T., Mayo, C., & Merce, J. (2010). Two-leg squat jumps in water: An effective alternative to dry land jumps. International Journal of Sports Medicine, 31(2), 118-122.

(23)

19 Considine, J., Shaban, R. Z., Fry, M., & Curtis, K. (2017). Evidence based emergency nursing: designing a

research question and searching the literature. International Emergency Nursing, 32, 78-82.

Corsetti, R., Barassi, A., Perego, S., Sansoni, V., Rossi, A., Damele, C. A. L., Melzi D’Eril, G., Banfi, G., &

Lombardi, G. (2016). Changes in urinary amino acids excretion in relationship with muscle activity markers over a professional cycling stage race: In search of fatigue markers. Amino Acids, 48(1), 183-192.

Cronin, J., & Sleivert, G. (2005). Challenges in understanding the influence of maximal power training on improving athletic performance. Sports Medicine, 35(3), 213-234.

Davies, G., Riemann, B. L., & Manske, R. (2015). Current concepts of plyometric exercise. International Journal of Sports Physical Therapy, 10(6), 760.

De Villarreal, E. S., Kellis, E., Kraemer, W. J., & Izquierdo, M. (2009). Determining variables of plyometric training for improving vertical jump height performance: A meta-analysis. Journal of Strength &

Conditioning Research, 23(2), 495-506.

Eriksen, M. B., & Frandsen, T. F. (2018). The impact of patient, intervention, comparison, outcome (Pico) as a search strategy tool on literature search quality: A systematic review. Journal of the Medical Library Association, 106(4), 420-431.

Gehlsen, G. M., Grigsby, S. A., & Winant, D. M. (1984). Effects of an aquatic fitness program on the muscular strength and endurance of patients with multiple sclerosis. Physical Therapy, 64(5), 653-657.

Gregory, C. (1986). The Effects of Land and Water Training on the Vertical Jumping Ability of Female College Students. Denton, TX: Texas Woman’s University.

Gulick, D. T., Libert, C., O’Melia, M., & Taylor, L. (2007). Comparison of aquatic and land plyometric training on strength, power and agility. Journal of Aquatic Physical Therapy, 15(1), 11, 15(1), 11-18.

Harrison, R. A., Hillman, M., & Bulstrode, S. (1992). Loading of the lower limb when walking partially immersed: implications for clinical practice. Physiotherapy, 78(3), 164-166.

Hartmann, U., & Mester, J. (2000). Training and overtraining markers in selected sport events. Medicine and Science in Sports and Exercise, 32(1), 209-215.

Hewett, T. E., Ford, K. R., & Myer, G. D. (2006). Anterior cruciate ligament injuries in female athletes: Part 2, a meta-analysis of neuromuscular interventions aimed at injury prevention. American Journal of Sports Medicine, 34(3), 490-498.

Hewett, T. E., Stroupe, A. L., Nance, T. A., & Noyes, F. R. (1996). Plyometric training in female athletes:

Decreased impact forces and increased hamstring torques. American Journal of Sports Medicine, 24(6), 765-773.

Howell, J. N., Chleboun, G., & Conatser, R. (1993). Muscle stiffness, strength loss, swelling and soreness following exercise‐induced injury in humans. The Journal of Physiology, 464(1), 183-196.

Jamurtas, A. Z., Fatouros, I. G., Buckenmeyer, P., Kokkinidis, E., Taxildaris, K., Kambas, A., & Kyriazis, G.

(2000). Effects of plyometric exercise on muscle soreness and plasma creatine kinase levels and its comparison with eccentric and concentric exercise. Journal of Strength and Conditioning Research, 14(1), 68-74.

Jensen, R. L. (2008). Kinetic responses during landings of plyometric exercises. International Society of Biomechanics in Sports, 393-396.

Jurado-Lavanant, A., Alvero-Cruz, J. R., Pareja-Blanco, F., Melero-Romero, C., Rodríguez-Rosell, D., &

(24)

20 Fernandez-Garcia, J. C. (2018). The effects of aquatic plyometric training on repeated jumps, drop jumps and muscle damage. International Journal of Sports Medicine, 39(10), 764-772.

Jurado-Lavanant, A., Fernández-García, J. C., Pareja-Blanco, F., & Alvero-Cruz, J. R. (2017). Efectos del entrenamiento pliométrico acuático vs. seco sobre el salto vertical. Revista Internacional de Medicina y Ciencias de La Actividad Fisica y Del Deporte, 17(65), 73-84.

Kamalakkannan, K., Azeem, K., & Arumugam, C. (2011). The effect of aquatic plyometric training with and without resistance on selected physical fitness variables among volleyball players. Journal of Physical Education and Sport, 11(2), 205.

Kobak, M. S., Rebold, M. J., DeSalvo, R., & Otterstetter, R. (2015). A comparison of aquatic-vs. land-based plyometrics on various performance variables. International Journal of Exercise Science, 8(2), 4.

Kraemer, W. J., Mazzetti, S. A., Nindl, B. C., Gotshalk, L. A., Volek, J. S., Bush, J. A., Marx, J. O., Dohi, K., Gómez, A. L., Miles, M., Fleck, S. J., Newton, R. U., & Häkkinen, K. (2001). Effect of resistance training on women’s strength/power and occupational performances. Medicine and Science in Sports and Exercise, 33(6), 1011-1025.

Leard, J. S., Cirillo, M. A., Katsnelson, E., Kimiatek, D. A., Miller, T. W., Trebincevic, K., & Garbalosa, J. C.

(2007). Validity of two alternative systems for measuring vertical jump height. Journal of Strength and Conditioning Research, 21(4), 1296-1299.

Luebbers, P. E., Potteiger, J. A., Hulver, M. W., Thyfault, J. P., Carper, M. J., & Lockwood, R. H. (2003).

Effects of plyometric training and recovery on vertical jump performance and anaerobic power. Journal of Strength and Conditioning Research, 17(4), 704-709.

Markovic, G. (2007). Does plyometric training improve vertical jump height? A meta-analytical review. British Journal of Sports Medicine, 41(6), 349-355.

Markovic, G., Jukic, I., Milanovic, D., & Metikos, D. (2007). Effects of sprint and plyometric training on muscle function and athletic performance. Journal of Strength and Conditioning Research, 21(2), 543-549.

Markovic, G., & Mikulic, P. (2010). Neuro-musculoskeletal and performance adaptations to lower-extremity plyometric training. Sports Medicine, 40(10), 859-895.

Martel, G. F., Harmer, M. L., Logan, J. M., & Parker, C. B. (2005). Aquatic plyometric training increases vertical jump in female volleyball players. Medicine and Science in Sports and Exercise, 37(10), 1814- 1819.

Matavulj, D., Kukolj, M., Ugarkovic, D., Tihanyi, J., & Jaric, S. (2001). Effects of plyometric training on jumping performance in junior basketball players. Journal of Sports Medicine and Physical Fitness, 41(2), 159-164.

Miller, M. G., Berry, D. C., Bullard, S., & Gilders, R. (2002). Comparisons of land-based and aquatic-based plyometric programs during an 8-week training period. Journal of Sport Rehabilitation, 11(4), 268-283.

Miller, M. G., Cheatham, C. C., Porter, A. R., Ricard, M. D., Hennigar, D., & Berry, D. C. (2007). Chest- and waist-deep aquatic plyometric training and average force, power, and vertical-jump performance.

International Journal of Aquatic Research and Education, 1(2).

Moher, D., Liberati, A., Tetzlaff, J., Altman, D. G., & PRISMA Group (2009). Preferred reporting items for systematic reviews and meta-analyses: the PRISMA statement. PLoS medicine, 6(7), e1000097.

O’Connor, P. J., & Cook, D. B. (1999). Exercise and pain: The neurobiology, measurement, and laboratory study

(25)

21 of pain in relation to exercise in humans. Exercise and Sport Sciences Reviews, 27, 119-166.

Oxford Centre for Evidence-based Medicine - Levels of Evidence (March 2009) Retrieved May 18, 2020, from https://www.cebm.net/2009/06/oxford-centre-evidence-based-medicine-levels-evidence-march-2009 Paschalis, V., Giakas, G., Baltzopoulos, V., Jamurtas, A. Z., Theoharis, V., Kotzamanidis, C., & Koutedakis, Y.

(2007). The effects of muscle damage following eccentric exercise on gait biomechanics. Gait and Posture, 25(2), 236-242.

Ploeg, A. H., Miller, M. G., Holcomb, W. R., O’Donoghue, J., Berry, D., & Dibbet, T. J. (2010). The effects of high volume aquatic plyometric training on vertical jump, muscle power, and torque. International Journal of Aquatic Research and Education, 4(1).

Potdevin, F. J., Alberty, M. E., Chevutschi, A., Pelayo, P., & Sidney, M. C. (2011). Effects of a 6-week plyometric training program on performances in pubescent swimmers. Journal of Strength and Conditioning Research, 25(1), 80-86.

Prins, J., & Cutner, D. (1999). Aquatic therapy in the rehabilitation of athletic injuries. Clinics in Sports Medicine, 18(2), 447-461.

Rhode, A., & Berry, D. C. (2017). Effects of aquatic and land plyometrics on athletic performance: A systematic review. International Journal of Aquatic Research and Education, 10(3), 3.

Robinson, L. E., Devor, S. T., Merrick, M. A., & Buckworth, J. (2004). The effects of land vs. aquatic plyometrics on power, torque, velocity, and muscle soreness in women. Journal of Strength and Conditioning Research, 18(1), 84.

Sáez de Villarreal, E., Requena, B., & Cronin, B. (2012). The Effects of Plyometric Training on Sprint Performance: A Meta-Analysis. Journal of Strength and Conditioning Research, 26(2), 575–584.

Sáez-Sáez de Villarreal, E., Requena, B., & Newton, R. U. (2010). Does plyometric training improve strength performance? A meta-analysis. Journal of Science and Medicine in Sport, 13(5), 513-522.

Shiran, M. Y., Kordi, M. R., Ziaee, V., Ravasi, A.-A., & Mansournia, M. A. (2008). The effect of aquatic and land plyometric training on physical performance and muscular enzymes in male wrestlers. Research Journal of Biological Sciences, 3(5), 457-461.

Sporri, D., Ditroilo, M., Pickering Rodriguez, E. C., Johnston, R. J., Sheehan, W. B., & Watsford, M. L. (2018).

The effect of water-based plyometric training on vertical stiffness and athletic performance. PLoS ONE, 13(12).

Stemm, J. D., & Jacobson, B. H. (2007). Comparison of land- and aquatic-based plyometric training on vertical jump performance. Journal of Strength and Conditioning Research, 21(2), 568-571.

Talag, T. S. (1973). Residual muscular soreness as influenced by concentric, eccentric, and static contractions.

Research Quarterly of the American Association for Health, Physical Education and Recreation, 44(4), 458-469.

Tillman, M. D., Criss, R. M., Brunt, D., & Hass, C. J. (2004). Landing constraints influence ground reaction forces and lower extremity EMG in female volleyball players. Journal of Applied Biomechanics, 20(1), 38-50.

Torres-Ronda, L., & Del Alcázar, X. S. (2014). The properties of water and their applications for training.

Journal of Human Kinetics, 44(1), 237-248.

(26)

22 Tovin, B. J., Wolf, S. L., Greenfield, B. H., Crouse, J., & Woodfin, B. A. (1994). Comparison of the effects of

exercise in water and on land on the rehabilitation of patients with intra-articular anterior cruciate ligament reconstructions. Physical Therapy, 74(8), 710-719.

Wertheimer, V. (2014). The effect of aquatic plyometric training on physical performance. In 7TH International Scientific Conference on Kinesiology (p. 654).

Wertheimer, V., Antekolovic, L., & Matkovic, B. R. (2018). Muscle damage indicators after land and aquatic plyometric training programmes. Montenegrin Journal of Sports Science and Medicine, 7(1), 13-19.

Figure

Updating...

References

Related subjects :