• No results found

En förskola för alla: En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar om inkludering samt deras strategier för ett inkluderande arbetssätt med barn i behov av särskilt stöd.

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "En förskola för alla: En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar om inkludering samt deras strategier för ett inkluderande arbetssätt med barn i behov av särskilt stöd."

Copied!
39
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

En förskola för alla

En kvalitativ studie om förskollärares uppfattningar om inkludering samt deras strategier för ett inkluderande arbetssätt med barn i behov av särskilt stöd.

Erika Frisk, Olivia Karlsson

Självständigt arbete – Pedagogik GR (C), 15 hp Huvudområde: Pedagogik

Högskolepoäng: 15 hp Termin/år: HT 2020

Handledare: Helene Dahlström Examinator: Sofia Eriksson Bergström Kurskod: PE202G

Utbildningsprogram: Förskollärare, 210 hp

(2)

Förord

Vi är två studenter som nu gör vårt sista examensarbete i pedagogik. Vi har nu efter tre och ett halvt års studier kommit till den avslutande delen av vår utbildning och ska nu redovisa för vårt sista arbete som vi skriver tillsammans under höstterminen 2020. Utbildningen till förskollärare har gett oss en stadig grund till vår kommande yrkesroll i bemötandet och utvecklingen tillsammans med det viktigaste vi har, barnen. Under utbildningens gång har intresset för specialpedagogik vuxit fram hos oss båda, och det har därmed också förenklat för oss i skrivandet då det faktum att vi riktat in oss på samma område lett oss vidare till där vi nu är - i arbetet med att göra inkludering i förskolan tillgänglig för alla.

Vi vill i och med detta också tacka vår handledare Helene Dahlström för god stöttning och vägledning under hela processen och vidare också de personer som ställt upp på våra intervjuer och därmed gett oss möjlighet att genomföra den här studien.

Stort tack!

(3)

Abstrakt

Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen av inkludering i förskolans verksamhet samt synliggöra hur förskollärare beskriver vilka strategier de använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan. Studien är en kvalitativ intervjustudie och våra forskningsfrågor för studien är; hur förskollärare definierar begreppet inkludering samt hur förskollärare definierar vilka barn som är i behov av särskilt stöd. Vidare finner ni också en forskningsfråga gällande vilka strategier förskollärare använder för att skapa ett inkluderande arbete med barn i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet.

Nilholm (2006) kontrasterar tre olika perspektiv på hur inkludering och barn i behov av särskilt stöd kan förstås. Det ena benämns som det kompensatoriska perspektivet, det andra som det kritiska perspektivet och enligt författaren går det även att se på inkludering ur ett tredje perspektiv, ett dilemmaperspektiv. Dessa tre perspektiv är vår teoretiska utgångspunkt genom hela detta examensarbete. I resultatet framkom det att förskollärare vi intervjuat tycker sig ha en tydlig vision om hur de vill arbeta för att inkludera alla barn i förskolan och förskollärarna arbetar exempelvis med att omforma miljöerna efter barns behov istället för att kompensera barn för deras brister som tidigare varit vanligt. Verksamheten i sin helhet har en ambition av att med hjälp av olika strategier och resurser till viss del anpassas för att möta varje enskild individ och dess behov.

Nyckelord: Barn i behov av särskilt stöd, En förskola för alla, Förskola, Förskollärare, Inkludering,

(4)

Innehållsförteckning

Introduktion

1

Inledning 1

Bakgrund

4

Inkluderingsbegreppet - Framväxt och pedagogers uppfattning 4

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd 5

Specialpedagogikens roll och pedagogers strategier för inkludering av barn i behov

av särskilt stöd 5

Tidigare forskning 5

Teoretisk utgångspunkt 8

Kompensatoriska perspektivet 8

Kritiska perspektivet 9

Dilemmaperspektivet 9

Syfte

11

Frågeställningar 11

Metod

12

Datainsamlingsmetod 12

Urval 12

Genomförande 13

Databearbetning och analys 14

Forskningsetiska överväganden 14

Metoddiskussion & Kvalitétsaspekter 15

Resultat

17

Kompensatoriska perspektivet 17

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering 17

Kritiska perspektivet 18

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering 18

Dilemmaperspektivet 19

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering 19

Sammanfattning av resultat 21

Diskussion

23

Kompensatoriska perspektivet 23

(5)

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering 23

Kritiska perspektivet 24

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering 24

Dilemmaperspektivet 25

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering 25

Avslutande diskussion och framtida studier 28

Referensförteckning

30

Bilaga 1. Samtyckes Missiv

33

Bilaga 2. Bilaga för i intervjuguide

34

(6)

1

Introduktion

Inledning

I dagens samhälle spenderar en stor del av barnen i Sverige sina första levnadsår i förskolan. Hösten 2017 framförde Skolverket (2018) att 84 procent av alla barn i åldern ett till fem år är inskrivna i förskola i Sverige. Skolverket och Läroplan för förskolan (2018) klargör att förskolan ska erbjuda barn en trygg omsorg samt att förskolan ska främja alla barns utveckling och lärande.

Nilholm (2020) menar att specialpedagogiken uppstod som ett svar på den vanliga skolans missanpassning för alla grupper av barn. I och med detta vill Nilholm vidare belysa hur specialpedagogik har kommit att få en negativ definition, då man anser att den sätts in där den vanliga pedagogiken inte anses vara tillräcklig. Detta gör den intimt förknippad med skillnader mellan barn som Nilholm beskriver “sägs rymma inom den vanliga undervisningen.”

(Nilholm, 2020, s.17).

Vidare framhåller han att en allmän tolkning av begreppet inkludering innebär att skolväsendet baseras på miljöer som ser olikheter som en tillgång och vidare grundar sig på en vidsynthet för de som är annorlunda samt att elevers prestationer inte ska utgöra basen för värderingar och känslan av tillhörighet och vi kan utifrån Palla (2011) också bilda oss en förståelse för hur kraven på lärandemiljön i förskolan ökat det senaste åren, men inte sällan satts i relation till de växande barngrupperna samt besparingskrav som påverkansfaktorer. Nilholm (2020) beskriver hur han utifrån olika kartläggningar utförda av forskare, undersökningar samt via skolmyndigheter försöker bilda sig en förståelse av hur den svenska skolan idag är inkluderande eller inte.

Han menar att det återstår mycket att göra innan den svenska skolan och förskolan kan ses som inkluderande, just för att det anses vara en komplext uppdrag där rådande styrdokument inom förskola i relation till förskollärares olika tolkningar av inkluderingsbegreppet ska vara förenligt.

Utifrån detta förstår vi det som att författaren framförallt kastar ljus på att inklueringsbegreppet sätts i samband med begreppet och tanken om en skola och förskola för alla.

Lutz (2013) och Palla (2018) framhåller att forskningen kring inkludering i förskolan idag är småskalig och ett område som behöver forskas vidare på och vi anser att en förskola där alla barn inkluderas oavsett förutsättningar och svårigheter känns högst aktuellt utifrån vad som kan utläsas som riktlinje i förskolans styrdokument. I utbildningen som ges ska man ta hänsyn till barnens olika förutsättningar och behov och därmed anpassa så den passar till alla barn i förskolan. Utbildningen ska vara likvärdig samtidigt som det innebär att man som förskollärare kan komma att utforma utbildningen på olika sätt. Lutz (2013) framhåller att den svenska förskolan anses vara bland de bästa i världen, där specialpedagogiken kännetecknas av inkludering och synen på barns avvikelser, exempelvis ett avvikande beteende i förskolan.

Vår upplevelse utifrån praktiken gällande inkludering med barn i behov av särskilt stöd i förskolan är dock att pedagoger generellt sett känner en ambivalens kring hur inkludering av barn i behov av särskilt stöd ska gå till. På flera av våra tidigare arbetsplatser har vi upplevt att förskollärarna upplever sin kompetens som otillräcklig gällande mötet med barn i behov av särskilt stöd, något som även återspeglas i Sandberg, Lillvist, Eriksson, Åkesson och Granlund (2010) som redogörs

(7)

2

utifrån deras forskning. I studien framkom det att förskolans personal upplever en osäkerhet kring huruvida man uppfyller läroplanens mål gällande inkludering av

(8)

3

barn i behov av särskilt stöd. Vidare visar resultatet från Sandberg et al., (2010) att förskolans pedagoger inte omnämner kartläggning av barn frekvent men att det däremot anser att de behöver få en försäkran om de metoder som används. Författarna som ovan nämnts för också fram att kompetensutveckling är av stor vikt för att öka kvaliteten i förskolan. Man framhåller att kompetensutvecklingen både ger ett indirekt stöd till de barn som är i behov av särskilt stöd, men också till alla barnen utöver i verksamheten. En ökad kompetens kring området “barn i behov av särskilt stöd” hos förskollärare ökar möjligheterna och förutsättningarna att ge det stöd som barnet är i behov av. Vi anser därmed att det är viktigt att undersöka hur pedagoger uppfattar vad inkludering är, detta eftersom på de sätt som pedagoger förstår inkludering får konsekvenser för hur de bemöter och agerar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Studien baseras på semistrukturerade kvalitativa intervjuer med aktiva, legitimerade förskollärare och riktar sig mot att synliggöra de strategier förskollärare använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i verksamheten. Vår definition av barn i behov av särskilt stöd speglar sig i studien som de barn förskollärare anser har behov av särskilt stöd utan att ha någon fastställd formell diagnos i bakgrunden. Nilholm (2006) kontrasterar tre olika perspektiv på hur inkludering och barn i behov av särskilt stöd kan förstås. Det ena benämns som det kompensatoriska perspektivet och det andra som det kritiska perspektivet. Författaren menar att det även går att se på inkludering ur ett tredje perspektiv, ett dilemmaperspektiv. De tre perspektiven kommer att beskrivas mer utförligt i uppsatsens teoriavsnitt och detta eftersom vi kommer använda oss av dessa tre perspektiv som teoretisk utgångspunkt i detta examensarbete.

(9)

4

Bakgrund

I detta avsnitt kommer vi börja med att redovisa begreppet inkludering och dess framväxt.

Vidare kommer vi beskriva definitionen av barn i behov av särskilt stöd, samt specialpedagogikens roll i förskolan och pedagogers strategier för inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Detta i syfte att bringa förståelse för utvecklingen som lett oss till utformningen gällande dagens förskoleverksamheter. Därpå följer ett avsnitt om tidigare forskning där tidigare studier gällande inkludering kommer att presenteras samt uppsatsens teoretiska utgångspunkt som innefattas av det kompensatoriska, kritiska samt dilemmaperspektivet.

Inkluderingsbegreppet - Framväxt och pedagogers uppfattning

Nilholm (2020) beskriver hur inkludering började benämnas som integrering, där begreppet under 1950-1960 -talet beskrevs som en idé gällande hur barn i behov av särskilt stöd skulle utbildas. Vår förståelse för detta är att författaren menar att man ville att just barn i behov av särskilt stöd skulle bli delaktiga i den ordinarie skolmiljön. Man ville här enligt Nilholm att de barn som var i behov av särskilt stöd skulle lära sig anpassa sig till de vanliga normerna, vilket gjorde att dessa ofta placerades i vanliga klasser utan några anpassningar utifrån vad barnet behövde. År 1994 genomfördes en internationell konferens gällande undervisning av elever med behov av särskilt stöd. Svenska Unescorådet (2006) beskriver den som Salamancadeklarationen. Detta är något som bland annat Palla (2018) tar upp då författaren vidare framhåller att inkludering i skolutbildning var centralt för överenskommelsen med salamancadeklarationen. Under senare år kom missnöje gällande integreringens utveckling enligt Rosenqvist (2003) som refereras av Nilholm (2020).

Författaren menar här att det påpekades hur man placerade elever i miljöer som helt enkelt inte var anpassade efter barnens behov och att detta skedde allt för ofta.

Nilholm (2006) framhåller att inkluderingsbegreppet därmed växte fram i samband med att man på ett nytt sätt försökte kommunicera gällande hur skolan skulle mottaga barn i behov av särskilt stöd.

Lutz (2013) påvisar också att begreppet inkludering är något annorlunda än integrering som man talat om inom skolundervisning innan inkluderingsbegreppet presenterades, då inkludering syftar till att alla elever ska få likvärdig vistelse och samma möjlighet att utvecklas. Gällande integrering skriver Lutz (2013): “En integrering förutsätter att den som ska integreras först måste definieras som avvikande, för att en integrering över huvud taget ska bli möjlig. Dessutom har integrering ofta likställts med

”rumslig närvaro”, vilket kan betecknas som en låg pedagogisk ambitionsnivå” (Lutz 2013, s. 39). Skillnaden mellan integrering och inkludering kan därför förstås som att inkludering erfordrar att samtliga barn ses som en del av helheten och då också ska erbjudas likvärdig vistelse inom skolsektorn utifrån varje enskild individs behov. Detta förstärks också av Nilholm (2012) som framhåller att barn i behov av särskilt stöd kan behöva individuella lösningar, detta för att möjliggöra för att dessa barn ska kunna delta i övriga barngruppen. Författaren menar att det särskilda stödet ska garantera elever i behov av särskilt stöd likvärdiga förutsättningar att nå målen. Inkludering hänger samman med begreppet en skola och förskola för alla, som haft en stor betydelse i svensk utbildningshistoria, men förändringen gällande synen på inkludering av barn i behov av stöd var oförändrad fram till lanseringen av läroplanen för grundskolan år 1980 som där öppnar upp en omdanande förändring gällande specialpedagogikens roll. Man började här istället prata om miljön som eventuell och möjlig brist till barns individuella svårigheter. När vi i studien definierar begreppet inkludering vill vi hänvisa till Nilholm (2020) som menar att begreppet integrering tidigare dog ut och att begreppet

(10)

5

inkludering idag är det som används när man talar om förhållningssätt i relation till barn i behov av särskilt stöd.

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd

Begreppet barn i behov av särskilt stöd menar Riddersporre och Persson (2010) introducerades via barnstugeutredningen 1972 (SOU 1972:26). Författarna beskriver att barnstugeutredningen har haft en stor påverkan på förskolans sektor och att utvecklingen kom att ske i snabb takt efter utredningens publikation. I barnstugeutredningen introducerade man också begreppen barn med särskilda behov samt barn med behov av särskilt stöd. I Skolverket (2005) kan man också utläsa att de barn som räknades tillhöra den gruppen dels bestod av barn med fysiska funktionsnedsättningar men också de med psykiska, emotionella, sociala svårigheter och slutligen barn med språksvårigheter (Skolverket, 2005, s.10). Björck-Åkesson (2014) för fram att de barn som är i behov av särskilt stöd idag agerar på så sätt att förskollärare uppfattar att barnet inte självständigt kan vara delaktiga på ett positivt sätt utan stöd från en pedagog. Pedagogerna beskriver framförallt att dessa barn uppvisade svårigheter när det kommer till tal och språkutveckling, men också i samspel med andra barn där konflikter ofta uppstår. Författarna menar sammanfattningsvis att pedagoger ofta relaterar barn i behov av särskilt stöd utifrån en bedömning gällande vardagsrelaterade problem som uppstår. Vidare belyser exempelvis Renblad och Brodin (2014) samt Sandberg, Norling och Lillvist (2009) att barn i behov av särskilt stöd har ett fysiskt eller medicinskt handikapp men också att barn i behov av särskilt stöd kan utgöras av språkliga svårigheter såväl som koncentration eller social problematik.

Specialpedagogikens roll och pedagogers strategier för inkludering av barn i behov av särskilt stöd

Enligt Nilholm (2020) är specialpedagogiken idag fokuserad på de barn och elever som representerar en motbild i jämförelse med de krav och mål man vill att de ska uppnå. Med detta vill författaren förtydliga att de barn som anses vara i behov av särskilt stöd i första hand lyfts fram som en

jämförelse mot de normer som kan ses som normala.

Sandberg och Norling (2014) visar att förskollärare generellt sett känner sig otillräckliga i mötet med barn i behov av särskilt stöd och detta kan i enlighet med Renblad och Brodin (2014) styrkas när de beskriver hur specialpedagogers huvudsakliga uppgift är att agera stöd och vidare som handledare till förskollärare. Palla (2011) framhåller att förskolans uppdrag är komplext, detta utifrån att förskolan ska ta riktning mot förskolans gemensamma värden, vilka framgår i förskolans läroplan, samtidigt som samma dokument framhåller att verksamheten ska anpassas efter varje enskild individ och dennes behov.

Tidigare forskning

Begreppet barn i behov av särskilt stöd har gett oss omfattande forskning och träffar medan specialpedagogik och inkludering har visat sig ge mindre träffar av tidigare forskning än förväntat.

Palla (2018) har i sin studie där hon undersökt nordisk forskning om specialundervisning konstaterat att forskningen kring inkludering i förskolan idag är småskalig och ett område som behöver forskas vidare på och utvecklas.

Nilholm (2020) lyfter att inkluderingsbegreppet inte endast har att göra med var barnen får sin utbildning, utan också att barnen ska ha en bra situation i sin lärmiljö. Utifrån detta kan vi också

(11)

6

tyda att den problematik som eventuellt uppstår kan komma från de sätt som pedagoger förstår inkludering får konsekvenser i verksamheten gällande hur de bemöter och agerar i förhållande till barn i behov av särskilt stöd. Mohss (2013) beskriver vidare utifrån sin kvalitativa studie, där hon har intervjuat 14 specialpedagoger från 12 olika kommuner i Sverige och fått fram att påverkningsfaktorer kring inkludering i förskolans verksamhet går att syna på många håll.

Författaren beskriver att det bland annat handlar om förskolans visuella miljö i relation till förskollärares arbets- och förhållningssätt till barn i behov av särskilt stöd. Akalin, Demir, Sucuoglu, Bakkaloglu och Iscen (2014) för fram utifrån sin intervjustudie gjord i Turkiet, betydelsen av inkludering i förskolan. I studien beskrivs att författarna utgått från en kvalitativ metod och vidare att semistrukturerade intervjuer utfördes och den inhämtade datan analyserades sedan utifrån en beskrivande analys i studiens första del och vidare via en induktiv analys i studiens andra del.

Akalin et al., (2014) lyfter fram att alla barn i förskolan ska inkluderas och också att alla barn är lika mycket värda. Utifrån det ovan nämnda framhåller författarna att inkludering därför bör utgås ifrån när man talar om verksamhetens organisation och utveckling exempelvis. Vidare kastar Akalin et al., (2014) ljus över att man måste se till gruppen som helhet och inte enskilda barn. Författarna beskriver att den kvalitet en förskola håller gällande inkludering av alla barn i grunden handlar om den kompetens förskolan pedagoger besitter. Författarna tydliggör också att man genom ett inkluderande arbetssätt kan motsträva vad som kan ses som diskriminerande förhållningssätt. Detta är något som man också utifrån det studien framhåller kan tolka som den påverkansfaktor som nämns gällande förskollärares kompetens i examensarbetets första avsnitt. Detta eftersom relevant kompetens har betydelse för hur pedagoger ser på barn och också vilka strategier de använder sig av i det inkluderande arbetet och inom förskolans verksamhet som helhet. En konklusion utifrån Akalin et. al., (2014) studie är att förskolan har en gedigen utmaning kring det att skapa och upprätthålla en förskola för alla, detta utifrån att varje enskild individs förutsättningar måste tas hänsyn till i utformandet av den pedagogiska verksamheten som förskolan baseras på.

Förskollärares förhållningssätt är något som uppkommer i flera tidigare studier, och kan kopplas till förskollärares synsätt på vilka barn det är som är i behov av särskilt stöd. Lutz (2013) framhåller exempelvis utifrån en tidigare norsk studie från 2000-talet att de barn som ansågs avvika från normerna bland annat var de barn som betedde sig mer vuxet än sina kamrater i verksamheten.

Detta kan sättas i relation till hur Lutz (2013) själv definierar barn i behov av stöd, nämligen som de barn som pedagoger anser har ett avvikande mönster i relation till sina kamrater. Vidare beskriver Mohss (2013) hur det framkommer utifrån hennes studieresultat att de barn som anses ha mest behov av särskilt stöd i form av olika hjälpmedel var de barn som var utåtagerande i sitt beteende gentemot sina kamrater och förskollärare. Författaren lyfter de barn med kommunikationsproblematik som de barnen som är i behov av särskilt stöd. Detta kan vi vidare koppla samman med hur Renblad och Brodin (2014) definierar vilka barn som är i behov av särskilt stöd utifrån sitt resultat.

Renblad och Brodin (2014) har genomfört en intervjustudie med tre medverkande specialpedagoger.

Specialpedagogerna i studien redogör för att barn med behov av särskilt stöd innefattas av de barn som i jämförelse med övriga barngruppen har ett större behov av stöttning från pedagoger för deltagandet i verksamheten. Vi finner även i tidigare forskning från Palla (2011) att man genom kvalitativa intervjuer presenterar hur man med kartläggning, observationer och annan typ av dokumentation kan uppnå förståelse och kunskap där man på så sätt också kan kontrollera barns utveckling. Vidare lyfter författaren att dokumentation samt observation ses som metoder som genom förskolans utveckling trätt fram allt eftersom förskolan utvecklats. Utifrån det ovan nämnda,

(12)

7

framhåller författaren att man jämför de observationer och kartläggningar som gjorts på barnet mot det som anses vara normalt för barnets ålder och vidare poängteras också att observationerna genomförs då man uppmärksammat något avvikande behov eller beteende. Tanken med detta förfarande är att kasta ljus på den enskilde individens behov för att kunna möjliggöra för anpassningar och strategier i förskolans verksamhet. Palla (2011) framhåller dock att de i det empiriska materialet såsom intervjuerna med specialpedagoger framkommer kontradiktoriska tankar, främst utifrån specialpedagogernas sätt att förhålla sig till hur de kartlägger, dokumenterar och observerar. Detta synliggörs exempelvis via en av intervjuerna med en specialpedagog.

Specialpedagogen uttrycker att hon inte känner sig bekväm med åldersrelaterade tester, detta eftersom när och hur barn tillägnar sig kunskaper är individuellt, även om vissa kunskaper vanligen kan vara inlärda vid en viss ålder (s.125-126).

Palla (2011) för också fram att det som ses som avvikande eller speciellt hos barnet kan skilja sig åt beroende på vem som möter och observerar barnet. Författaren menar att personalens olikheter också speglar den vidsynthet man har till vad som bedöms som avvikande hos ett barn. Vidare förtydligar Palla (2011) att förskolans förväntningar och krav bland annat är det som skildrar vilka barn som ses som i behov av särskilt stöd:

“Det speciella uppstår i relation till förskolans krav, förväntningar, förhoppningar och föreställningar, där förskolan är den samhälleliga institutionen som har makten att definiera vem som ska komma att betraktas som speciell” (Palla, 2011, S.154).

Palla (2018) konstaterar att forskningen kring området inkludering i förskolan idag är småskalig och ett område som behöver forskas vidare på och utvecklas. Författaren har i sin artikel undersökt hur nordisk forskning gällande specialundervisning tett sig mellan år 2006 och 2014. Forskningen har utgått ifrån både kvantitativa samt kvalitativa metoder, men Palla framhåller att det mesta är baserat på kvalitativ forskning. Palla (2018) har använt sig av en tematisk innehållsanalys för att konkludera resultaten av det som framkommit av forskningen i sin artikel. I artikelns resultatdel framhåller Palla (2018) att det främst är förskollärares röster som blir lyssnade på när det kommer till inludering och specialpedagogiskt arbete i förskoleverksamhet och i arbetet med barn i behov av särskilt stöd.

Författaren belyser också att forskning kring specialundervisning i förskolan kan vara svårt att utföra kvantitativ, detta då de grupper man undersöker oftast inte är makthavare över den situation man studerar. Palla (2018) framhåller att forskning som endast gör lärares röster hörda och således utelämnar specialpedagoger, föräldrar och barn exempelvis kan resultera i en enkelspårig bild av ämnet specialundervisning. Pallas (2018) resultat synliggör som vi ovan också nämnt vikten av vidare forskning kring inkludering i förskolans verksamhet som hon framhåller är bristfällig i dagsläget.

Sucuoğlu, Bakkaloğlu, Karasu, Demir och Akalin (2013) beskriver att de haft 169 stycken frivilliga förskollärare som deltagit i sin studie som utgått ifrån att informanterna har svarat på frågeformulär skapade av en panelgrupp bestående av experter inom områden för specialundervisning. I studien beskrivs det att informanterna besvarar frågeställningar, som vi tolkar som fallbeskrivningar eller små noveller som anpassades utifrån informantens ålder, grundutbildning och arbetslivserfarenhet exempelvis. Studien belyser bland annat att svårigheter med inkludering i förskolans verksamhet uppmärksammades och vidare visar resultaten på att förskollärarna generellt sett hade begränsad kunskap om inkluderingsarbetet i förskolan verksamhet. Författarna belyser dilemmat gällande utformandet av verksamheten som ska passa både gruppen som helhet men också varje enskild

(13)

8

individ exempelvis genom att pedagoger känner en osäkerhet kring hur det ska möta alla barns individuella behov, vilket kan sättas i relation till det dilemmaperspektiv Claes Nilholm kontrasterar. Nilholm (2005) belyser att dilemmaperspektivet innebär att olika etiska dilemman som uppstår i förskolan, skolan eller andra utbildningssituationer uppmärksammas. Vidare framhåller Nilholm (2005) att dilemman kan ses som olika valsituationer där man inte på ett enkelt sätt kan veta vad den bästa lösningen är. En slutsats som presenteras i Sucuoğlu et al., (2013) studie är att kvaliteten en förskola håller beror på flera faktorer såsom exempelvis personaltäthet, barngruppens storlek och hur väl samarbetet mellan pedagoger och rektor fungerar. Vad man vidare också kan tolka utifrån det studien belyser är att förskollärares kompetens beskrivs som den främsta faktorn för den kvalitet en förskola håller, något som kan tolkas som att pedagogernas kompetens påverkar de strategier som används för inkluderingsarbetet i förskolan (Sucuoğlu et al., 2013).

Sandberg, Lillvist, Eriksson, Åkesson och Granlund (2010) har gjort en studie baserad på både kvalitativ forskning i form av en kvalitativ analys av en öppen forskningsfråga, men studien är också av kvantitativ karaktär där analys också skett i form av enkäter. Studien är omfattande på ett sådant vis att 540 förskoleenheter har använts i studien. Resultatet av studien visar att begreppet samt konstruktionen “barn i behov av särskilt stöd” kan delas upp i två olika teman där ett av dem består av organisatoriska perspektivet, som innefattas av hur förskollärare resonerar gällande de krav som ställs på organisationen. Det andra temat framhölls som barnperspektivet, som baserats på barnets behov gentemot dess egenskaper (Sandberg et al., 2010).

Teoretisk utgångspunkt

Vi utgår från tre olika perspektiv på specialpedagogik som Nilholm (2005) kontrasterar.

Perspektiven skiljer sig åt beroende på var problemen förläggs. Vi har ett traditionellt perspektiv, också kallat för ett kompensatoriskt perspektiv. Detta perspektiv kan i många samband kallas för ett bristperspektiv, där orsaken till problem huvudsakligen förläggs hos individer. Att perspektivet också kallats för det traditionella perspektivet har till stor del varit på grund av sin tradition inom skolväsendet. Om en elev möter svårigheter under sin skolgång är det något hos eleven som saknas utifrån hur vi tolkar begreppets innebörd. Vidare har vi det kritiska perspektivet där fokus och problematik lyfts bort från individen och istället till lärandemiljön. Slutligen har vi dilemmaperspektivet som inte kan beskrivas som en kompromiss mellan de båda föregående perspektiven, utan innebär något helt annorlunda. Det innebär att ta hänsyn till olika etiska dilemman som uppstår i utbildningssammanhang. Exempelvis dilemman gällande delaktigheten och rätten till att närvara i klassrummet ska vägas mot vissa elevers behov av att få stöd i mindre grupp. Det finns en rad sådana dilemman som bör problematiseras och balanseras enligt Nilholm (2005).

I vår studie kommer vi använda oss av dessa perspektiv för att kunna få syn på vilket eller vilka av dessa perspektiv som ligger till grund för förskollärares uppfattningar om inkludering och vidare också vilka strategier de uppger sig använda i det inkluderande arbetet i förskolan.

Kompensatoriska perspektivet

Nilholm (2005) beskriver ur ett traditionellt perspektiv, det så kallade kompensatoriska perspektivet hur man anser att problemen ligger hos individen vid kartläggning av ett behov av särskilt stöd.

Nilholm (2020) beskriver hur perspektivet har en medicinsk psykologisk grund, där diagnosticering står för en central del av perspektivet. Enligt författaren är detta perspektiv det vanligast använda inom specialpedagogiken och skolan då man genom tester kan avgöra vilka barn som faller inom

(14)

9

ramen för de kriterier som avgränsar en grupp. Dessa barn kan då undersökas närmare. Den beskrivs också som omfattande och bedrivs till största delar inom neuropsykiatri och psykologi.

Sammanfattningsvis vill författaren beskriva de grundläggande stegen i det kompensatoriska perspektivet som kan ses som en identifiering av problemgrupp där man vidare söker efter neurologiska och psykologiska avvikelser. Man ser också efter skapande av arbetssätt för att kompensera problemet, som i det kompensatoriska perspektivet riktar sig till att vara barnet.

Kritiska perspektivet

Nilholm (2020) beskriver hur det kritiska perspektivet vuxit fram ur tanken om en gemensam skola för alla barn, där diskussionen om vilket sätt som är det mest rättvisa och bästa sättet att organisera den obligatoriska skolgången varit i fokus, men också en identitetspolitik. Identitetspolitiken är enligt Nilholm ett begrepp som kännetecknas av:

“De sociala rörelserna där det centrala, utöver syften som att kräva ökade rättigheter och en bättre socioekonomisk situation, blir att kämpa för att förändra uppfattningen, både hos gruppen själv och i omgivningen, om vem man är. På detta sätt kan identiteten sägas vara ett centrum för rörelsen.” (Nilholm, 2020, s.57). Författaren beskriver att identitetspolitiken också kan förknippas med den brist på inflytande och makt som präglat olika gruppers situationer i det moderna samhället där fokus på olikheter varit: kön, etnicitet, hudfärg, ålder och sexuell läggning. Grunden till det som öppnat upp för det kritiska perspektivet och specialpedagogik kan ses som idéerna bakom en förskola för alla samt den så kallade framväxande identitetspolitiken. Utifrån det kompensatoriska perspektivet ser man på inkludering som möjlig i tron på att hjälpa individen genom att försöka kompensera dennes brister med individanpassad undervisning med ett slutmål att eleven ska kunna delta i den vanliga undervisningen. Till skillnad från det kritiska perspektivet, där inkludering ses utifrån tanken om en gemensam skola för alla barn, där man möjliggör utveckling och lärande hos barnen på de sätt som är det mest rättvisa och bästa sättet för det individuella barnet samt barngruppen. Asp – Onsjö (2014) lyfter vidare fram det kritiska perspektivet som ändrat fokus från individens tillkortakommanden och istället ställer sig frågande till den fysiska miljöns utformning. Inom det kritiska perspektivet beskriver författaren hur man genom ett inkluderande arbetssätt inom den ordinarie undervisningen ska främja utvecklingen hos barn i behov av stöd istället för som i det traditionella, kompensatoriska perspektivet, där man istället exkluderar individen från den.

Dilemmaperspektivet

Enligt Nilholm (2020) har dilemmaperspektivet vuxit fram genom kritik från de tidigare två nämnda perspektiven. Inom dilemmaperspektivet ser man inkluderingen som en öppen arena där olikheterna ska ges möjlighet att få träda fram samtidigt som gruppen som helhet måste tas i beaktning, detta för att sträva mot målet om att varje enskild individ ska kunna uppnå målen.

Perspektivet betonas enligt Edling (2014) också som att utbildning är komplext och fullt av motstridiga intressen och strukturer. Dessa är viktiga att ta hänsyn till innan beslut fattas, specifikt när det gäller barn i behov av stöd. Nilholm (2005) lyfter att det inte finns någon enkel lösning på problem som uppstår i skolverksamheter utan att den mänskliga faktorn innebär att olika personligheter och ibland svårigheter måste ställas emot varandra för att således hitta den bästa lösningen för just den specifika situationen, för samtliga individer. Asp – Onsjö (2014) beskriver detta tydligt genom att ”Stöd till vissa elever måste vägas mot en god lärandemiljö för alla elever” (s,386).

Detta visar tydligt de dilemman förskolepedagoger ständigt ställs inför, de måste hela tiden väga den enskilde individens behov gentemot gruppens. Exempelvis måste förskolan utifrån läroplanens

(15)

10

mål om att likvärdig utbildning ska ges, också anpassa både miljö, material och målsättning utifrån det enskilda barnet.

(16)

11

Syfte

Syftet med studien är att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen av inkludering i förskolans verksamhet samt synliggöra hur förskollärare beskriver vilka strategier de använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan.

Frågeställningar

1. Hur definierar förskollärare begreppet inkludering?

2. Hur definierar förskollärare vilka barn som är i behov av särskilt stöd?

3. Vilka strategier uppger förskollärare att de använder för att skapa ett inkluderande arbete gällande barn i behov av särskilt stöd?

(17)

12

Metod

I detta metodkapitel kommer vi att redovisa för studiens ansats, samt beskriva på vilket sätt den lämpar sig för undersökningen. Därefter beskrivs den datainsamlingsmetod som använts, de urval som gjorts, genomförandet av intervjuerna samt en presentation av databearbetning och analys följt av en redovisning för de forskningsetiska principer vi tillämpat under arbetets gång. Vi avslutar kapitlet med en diskussion gällande avsnittets delar och kvalitétsaspekt.

Datainsamlingsmetod

Vi har i vår studie valt att använda oss av kvalitativa semistrukturerade intervjuer för att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen av inkludering i förskolan. Anledningen till vårt val av metoden semistrukturerade intervjuer är baserat på syftet med vår forskning som är att få fatt i pedagogers uppfattningar om inkludering samt vidare skapa en förståelse för hur man utformar inkluderande arbete i förskolan för de barn som är i behov av stöd på något vis. Då studien är av kvalitativ karaktär lämpar det sig med semistrukturerade intervjuer som samhällsvetenskaplig metod då vi i enlighet med Ahrne och Svensson (2015) menar att förskolans verksamhet är något vi finner i samhällslivet. Utifrån det vi belyser via ovan nämnda författare samt det vi har i syfte att undersöka är det också enligt Bryman (2018) beskrivandet av hur förskollärare tänker kring inkludering likväl som beskrivning av de strategier det tillämpar för att genomföra det inkluderande arbetet av stor vikt för datainsamlingen i studien. Vi valde att genomföra intervjuer i denna studie då vi anser att det är den mest fördelaktiga metoden för ändamålet. Våra antaganden styrks också av Bryman (2018) som framhåller att tillvägagångssättet erbjuder många möjligheter för att tolka och skapa en förståelse i de sociala mötena.

Vi valde att genomföra våra intervjuer digitalt då detta underlättade för oss utifrån de rådande omständigheterna med covid -19 pandemin. Vi har under intervjuerna fört anteckningar med penna och papper samt spelat in intervjun för att kunna återge informationen på ett sånt precist sätt som möjligt. Vidare har vi också under de digitala intervjuerna på internet haft webbkamera på för att inte gå miste om informanternas kroppsspråk och ansiktsuttryck. Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) menar att kvalitativa intervjuer som metod öppnar upp för en flexibilitet i dialogen, detta utifrån att intervjuaren kan hitta nya infallsvinklar och leda in samtalet på nya ämnen. Kvalitativ data menar Ahrne och Svensson (2015) kan användas för att undersöka fenomen som annars kan vara svårupptäckta, såsom intentioner, känslor, tankar och upplevelser. Genom vårt tillvägagångssätt och utifrån det författarna ovan framhåller tänker vi att vårt utförande kan öka arbetets trovärdighet utifrån att talet, tonläget och kroppsspråket avslöjar mycket. Eriksson- Zetterquist och Ahrne (2015) belyser att tolkningen av något ibland kan begränsas av endast talet och menar att man via en kombination av det talade språket samt informantens kroppsspråk kan få känslor att framträda vilket i sig kan lägga en grund för djupare förståelse då intervjuaren kan få syn på fler nyanser.

Urval

Eftersom vi riktat in vår studie på att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen av inkludering i förskolans verksamhet och arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan har det fallit sig naturligt att vårt urvalsgrupp blev förskollärare. I

(18)

13

metodavsnittet respektive studiens resultatavsnitt kallas våra intervjuade förskollärare för informanter. Vi har använt oss av ett så kallat bekvämlighetsurval som Bryman (2018) menar kan användas som en språngbräda för vidare forskning. Vidare menar Denscombe (2018) att bekvämlighetsurval är fördelaktig för småskalig forskning där begränsningar gällande både ekonomi och tid finns, varför man använder en metod som är både tids och kostnadseffektiv såsom ett bekvämlighetsurval. Bekvämlighetsurvalet har för oss inneburit att vi som forskare valt våra respondenter utifrån tillgänglighet. Detta gjorde det exempelvis möjligt för oss att skicka ut missiv till förskolor i vårt närområde och därefter har vi valt att genomföra intervjuerna med de första som visade intresse och som hade förskollärarexamen. Anledningen till detta beror på den tidsbegränsning som finns för att genomföra detta examensarbete och vidare för att vårt enda kriterium för deltagande i studien var att personerna skulle vara förskollärare. Vi reflekterar också kring att arbete med barn i behov av särskilt stöd är något som berör samtliga förskolor och förskollärare vilket således gör det intressant för vår studie med vilken förskollärare som informant som helst.

Genomförande

För att påbörja studierna skickade vi ut ett missiv till olika förskolor i mellersta Sverige.

(Se bilaga 1.)

När vi fick svar på vårt utskick av missivet, valde vi att avgränsa oss i att göra mellan fyra och sex intervjuer var för att samla så mycket empiriskt material som möjligt till studien i den begränsade tidsram som arbetet omfattades av.

Valet att genomföra våra intervjuer på varsitt håll grundade sig i den rådande covid -19 pandemin som har visat sig varit en försvårande faktor utifrån de riktlinjer som fanns att förhålla sig till. Därför valde vi att var för sig gå vidare och kontakta förskolor belägna i vårt närområde som visat intresse för studien, varpå vi bokade in passande datum och tider för intervjuerna.

Vår plan utefter restriktionerna, var att hålla intervjuer med ljudupptagning på lämplig plats utomhus och som alternativ till detta erbjuda möjlighet att genomföra intervjuerna via internet med webbkamera samt ljudupptagning.

Vår ursprungliga tanke var att utföra fyra till sex intervjuer var. Detta var något som inte verkställs på grund av på några sena avhopp.

Till studien har vi totalt haft sex intervjuer, varav två av dessa gjordes som gruppintervjuer med tre informanter per intervju, därav har vi totalt intervjuat 10 stycken personer i blandade åldrar i mellersta Sverige. Detta för att samla deras uppfattningar om betydelsen av inkludering i förskolan samt de strategier de använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Våra intervjupersoner har arbetat som förskollärare mellan ett till 25 år och samtliga innehar förskollärarexamen.

Varför vi genomförde två stycken gruppintervjuer var då informanterna inte kunde vara borta från verksamheten så lång stund var, de föreslog istället att de kunde genomföra intervjun tillsammans, därför valde vi att prova detta tillvägagångssätt. I vårt missivbrev beskrev vi hur vi tänkt avsätta 40 minuter per intervju för att ge våra informanter en ungefärlig tidsram. Våra intervjuer har tagit mellan 8 och 27 minuter att genomföra beroende på hur uppkoppling via nätet fungerat samt hur intervjuerna utvecklats i diskussionerna.

(19)

14

Databearbetning och analys

Vårt analysverktyg utgick från det tre specialpedagogiska perspektiven som Nilholm (2005) beskriver. De utgörs av det kompensatoriska, kritiska samt dilemmaperspektivet och de beskrivs mer utförligt i avsnittet om teoretiska utgångspunkter. Insamlingen av vårt empiriska material skedde genom semistrukturerade intervjuer med ljudupptagning och i två av intervjuerna med ljud samt videoupptagning. Efter intervjuerna så transkriberades dessa ordagrant. En av oss använde en betald transkriberings-applikation via telefonen som hette diktamen - tal till text, den andre transkriberade manuellt genom att lyssna till och pausa ljudupptagningen för att skriva ned intervjun. Vi har transkriberat våra intervjuer ordagrant men uteslutit irrelevanta sidospår som inte rörde studien. Intervjuerna tog i sin helhet cirka en dag vardera att transkribera och dessa finns nu i olika textdokument.

Vi har analyserat vår insamlade data genom att läsa och lyssna till intervjuerna upprepade gånger, detta för att bli väl förtrogen med vårt material. Vidare har vi markerat i dokumenten under diskussioner oss författare emellan för att planera för var i texten respektive del skulle användas. Vi har i vår resultatdel skrivit fram vad vi uppfattat att våra informanter har berättat och vidare har vi styrkt detta med citat från intervjuerna, något som enligt Denscombe (2018) är det viktigt att göra för en studies trovärdighet.

För att analysera resultaten i föreliggande studie har vi utgått från en kvalitativ innehållsanalys med förutbestämda teoretiska begrepp, de tre perspektiven som Nilholm (2005) kontrasterar. För att förenkla analyseringen av intervjuerna har vi transkriberat ljudupptagningarna till skriven text för att därefter ordna dom utifrån en kvalitativ innehållsanalys som innebär att teman letas ut och skapar en sorts kodning av materialet enligt Bryman (2011). Varje intervju granskades och kodades utifrån våra tre frågeställningar. Det som vi utifrån intervjuerna tyckte stämde överens med någon av våra frågeställningar ströks över med överstrykningspenna. Det som stämde överens med frågeställning ett ströks över med grön färg, det som överensstämde med frågeställning två med blå färg och utifrån frågeställning tre med gul färg. Efter kodningen av våra intervjuer så bearbetade vi intervjuerna igen för att försöka finna teman. Vissa delar ur intervjuerna markerades med flera färger, detta om vi exempelvis tyckte att det en informant sagt kunde passa in i flera olika perspektiv till exempel. Då vi analyserat studien utifrån de tidigare nämnda tre perspektiven på specialpedagogik så tycker vi att bearbetningen av intervjuerna kunde delas in i teman tillhörande det kompensatoriska, det kritiska samt dilemmaperspektivet.

Forskningsetiska överväganden

Vi har utgått från Vetenskapsrådet (2017) när vi presenterar våra forskningsetiska principer i studien vi genomfört. Dessa i enlighet med samtyckeskravet, informationskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet, som tillsammans är delar i vad som kallas individskyddet. Tanken med individskyddet är att skydda informanter från att fysiskt eller psykiskt ta skada genom medverkan i en studie. Genom samtycke kommer intervjun att spelas in för att sedan transkriberas, tolkas och bearbetas i enlighet med studiens syfte. Nedan följer en summering av individskyddet, något vi läst hos till via (Vetenskapsrådet, 2017) publikation.

Informationskravet innebär att informanten ska bli informerad om vad som förväntas av personen i den föreliggande studien, och vidare att personen blir informerad om att denne när som helst under

(20)

15

studiens gång kan välja att avbryta sitt deltagande. Detta är något som framkom i det missiv vi skickade ut. I missivet framkom vilka vi som utför studien är, från vilket universitet vi studerar mot och våra kontaktuppgifter. Slutligen fanns också en kort beskrivning om syftet med studien, hur vi tänkt att genomföra den, en ungefärlig uppskattning av tidsåtgång samt en försäkran om deltagarnas identitet behandlats konfidentiellt och befogenhet att när som helst kunna avbryta sin medverkan. Samtyckeskravet innebär att informera om att de som deltar i studien ska göra det av egen vilja. Detta är något vi uppfyllt genom att tidigt informera om studiens syfte och förväntningar på informanterna samt genom information om deltagarnas rätt att avbryta sitt deltagande när som helst både muntligt och i missivet.

Konfidentialitetskravet handlar om hur informanternas integritet värnas om under studiens gång. I vår studie har de intervjuade blivit informerade om att samtliga personuppgifter kommer att behandlas konfidentiellt, med detta menar vi att eventuella personuppgifter såsom namn exempelvis inte kommer att röjas. Exempelvis har vi istället för namn benämnt deltagarnas röster med bokstäver såsom exempelvis informant A, informant B och informant C och så vidare.

Nyttjandekravet inbegriper att allt insamlat material endast är för de forskningsändamål vi avser.

Våra informanter har blivit informerade om att deras uppgifter endast kommer brukas för den aktuella studien och vidare att all information kommer destrueras efter att studien avslutats.

Metoddiskussion & Kvalitétsaspekter

Vi har båda samarbetat med studiens alla delar under arbetets gång och vi känner båda att vi bidragit med vårt strå till stacken, där våra tankar och resonemang fått framkomma genom de gemensamma diskussioner vi haft. Vi har bland annat reflekterat huruvida vår studie påverkats av om vi skulle vidgat vårt geografiska område för intervjuerna. Vi kom fram till att studiens omfattning såsom resultat och analyser kunnat blivit större och bredare då, men på grund av att vår tid för studien varit begränsad har vi inte kunnat genomföra studien i större omfattning. Vidare reflekterar vi också kring hur en större omfattning av studien hade kunnat påverkat för hur väl vi sen hade kunnat analyserat vår insamlade data, om vi expanderat antalet intervjuer. Vi har också tagit med den rådande Covid -19 pandemin i beräkningen när vi planerat vårt tillvägagångssätt och på grund av den situation som råder i världen har vi fått tänka i nya banor med anpassade lösningar, vilket gav oss en liten tvekan och oro gällande om man överhuvudtaget skulle kunna utföra en fysisk intervju då vi tidigare i metodavsnittet lyft bland annat Eriksson-Zetterquist och Ahrne (2015) som belyser att en kombination av det talade språket samt informantens kroppsspråk kunde få känslor att framträda vilket i sig kunde lägga en grund för en djupare förståelse då intervjuaren kan få syn på fler nyanser. Vi har haft tur och lyckats samla vårt empiriska material genom tre fysiska intervjuer, de två gruppintervjuerna genomfördes via zoom där både röst och bild spelades in och den sista intervjun gjordes via skype. Det är endast en intervju som genomförts utan möjlighet att se informanten, där uppkopplingen till webbkamera tyvärr inte gick att lösa. Den intervjun fick hållas på distans över skype och kan till viss del ha påverkat oss när vi inte visuellt sett denna informant och dess uttryck och gester under intervjun. Vi tänker också att en möjlig problematik skulle kunna vara att man som intervjupersonen under grupp-intervjuerna upplever att informanterna kanske svarar enformigt och medhållande baserat på vad de andra informanterna säger. Detta tänker vi eventuellt skulle kunna komma att påverka resultatet på studien. Vi har inte upplevt något problem i det då vi istället i kontrast till det ovan nämnda tycker att svaren varit djupa och diskursiva. Vi reflekterar kring att informanterna fått stöd i varandra i de olika frågorna vilket

(21)

16

gjort att vi tycker att vi fått utförliga svar. Ett annat möjligt hinder vi reflekterat kring är det att som intervjuare hålla isär vilken informant som säger vad under intervjuerna. Detta var något vi hade med i beräkning innan genomförandet vilket också föranledde inspelning av intervjuerna.

Denscombe (2018) skriver om internetbaserade intervjuer och menar att det är en populär metod på grund av att faktorer som avstånd och resekostnader med mera elimineras. Vidare problematiserar också författaren för att metoden kräver försiktighetsåtgärder såsom att informanternas personuppgifter och identitet värnas om och vidare också att situationen för informanten med inspelning kan verka skrämmande. Även om vårt mål var att utföra fysiska intervjuer, vilket vi till störst del kunnat genomföra så har det tillvägagångssätt vi fått prova använt oss av också haft positiva effekter. Vi tänker såsom att vi exempelvis sparat tid och pengar genom att inte behöva resa till och från olika förskolor, vilket i sin tur gett både oss men även informanterna en flexibilitet för deltagandet då vi kunnat anpassat oss till det tider som fungerat för informanterna på ett annat sätt än om vi behövt planera för det under verksamhetstid exempelvis. Vidare tänker vi att detta föranlett mer tid till bearbetning av vårt material vilket gynnat arbetsprocessen och i slutänden resultatet av studien. Vår tanke med valet av informanter har varit medvetet och vi menar att den påverkande faktorn för att kunna bidra med svar till vår studie är innehavande förskollärarexamen, detta för att alla med yrkesexamen innehar relevant kunskap för studiens område. Studien är baserad på semistrukturerade intervjuer vilket Denscombe (2018) framhåller är en flexibel intervjumetod då intervjufrågorna kan ses på som utvecklingsbara och flexibla under studiens gång beroende på vilken väg samtalet tar. Just intervjuer menar författaren är lämplig vid mindre forskningsarbeten när syftet är att undersöka bland annat informanternas uppfattningar och erfarenheter. Vidare menar författaren att man kan få specifik information från personer med kompetens inom ett visst fält. Med detta i åtanke valde vi vår metod för insamling av empiriskt material (Denscombe, 2018). Utifrån de förutsättningar vi haft att samla in empiriskt intervjumaterial är vi sammantaget mycket nöjda med det resultat vi fått och kan utifrån det koppla samman studiens kvalitétsaspekter som baseras på de empiriska materialet vi fått utifrån våra semistrukturerade intervjuer, tidigare forskning i form av artiklar och tidsskrifter där vi också tagit stöd och styrkt våra informanter samt egna tankar utifrån forskningsfrågor och relevant litteratur. Vi kan utifrån de totalt tio personer vi intervjuat diskutera huruvida studien gett oss en djupare förståelse för hur inkludering i förskolan påverkas beroende på förhållningssätt och tillvägagångssätt i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. Ahrne och Svensson (2015) förtydligar hur en god egenskap hos bra forskning är att den är möjlig att diskutera för ökad trovärdighet och tillförlitlighet i studien.

Författarna beskriver också att det finns flera olika tillvägagångssätt för att göra en kvalitativ studie trovärdig och att en forsknings transparens kan ses som ett av dessa tillvägagångssätt för att öka trovärdigheten i studien.

(22)

17

Resultat

Syftet med studien var att beskriva och analysera pedagogers uppfattningar om betydelsen av inkludering i förskolans verksamhet samt synliggöra hur förskollärare beskriver vilka strategier de använder i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd i förskolan.

I detta kapitel redovisar vi resultatet av vår analys. Utifrån vår analys har vi valt att redovisa resultatet genom det kompensatoriska perspektivet, kritiska perspektivet samt dilemmaperspektivet. Vidare presenterar vi resultat som framkommit som berör de strategier som pedagoger beskrivit att de använder i arbetet med att skapa inkluderande arbete gällande barn i behov av särskilt stöd.

Kompensatoriska perspektivet

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering

En av våra informanter upplever inkluderingen som en svårighet för att majoriteten av barnen på förskolan är flerspråkiga, och beskriver hur de i deras fall hade varit lättare om det funnits en bättre integration med de så kallade svenskspråkiga barnen. Vi uppfattar här hur informanten beskriver att en mångkulturell förskola kan försvåra jobbet med inkludering eftersom att ett så stort fokus läggs på att ge barnen det dem behöver, exempelvis det svenska språket som man upplever att barnen får ta del av mer i en förskola där svensktalande barn är en majoritet:

[...] strategierna i verksamheten nu är mycket bildstöd. Användandet av bildschemat har funkat på så sätt att alla barnen utgår från samma bilder, vilket gör att barnen erbjuds samma inkludering. De flerspråkiga barnen som har behov av mycket svenska, ges möjligheter att få det svenska orden i koppling till bildschemat.

I en av grupp-intervjuerna resonerar informanterna också utifrån att språket oftast är det första tecknet som får dom att tänka till ifall ett behov av stöd föreligger:

[...] I1: Oftast märks de ju språkligt, a, men dom som saknar språket, språkförståelsen eller har svårt att prata.

[...] I2: Ja, faktiskt, för det är ju ofta där man märker det.

[...] I1: Ja de är där man ofta märker det först ..just språket.. Sen om det är något motoriskt eller något annat handikapp då.. men sen om det är något handikapp eller diagnos då får man ju alltid en till personal, det är ju det. Att innan diagnosen får man ju inte den hjälp som kanske behövs.

Utifrån det citaten blir det synligt hur några av informanterna uttrycker sig kring individers brister eller behov, detta kan sättas i relation till ett kompensatoriskt perspektiv, som grundar sig i att tolka barnet som bärare av problem. Vi uppfattar utifrån det sista citatet, att ett medicinskt handikapp eller en fastställd diagnos i stort sett är ett krav för att få de resurser som krävs för att kunna inkludera barn i behov av särskilt stöd på ett bra sätt i förskolans verksamhet, dels utifrån den enskilde individen men också utifrån gruppens behov. För att få adekvat hjälp måste barnets brister identifieras. En av våra informanter förtydligar att det är vanligt att man tidigt i barns ålder får en känsla av att något kanske inte stämmer, men att man som pedagog ofta ser en svårighet i att få reda på vad det är som inte stämmer. Informanten beskriver;

(23)

18

[...] Vi gör ju inte utredningar på alla, men vi kanske skulle göra det mer….för att få reda på vad det är. På det viset tappar vi ju lite tid. Egentligen tappar vi ganska mycket tid på.. iallafall i förskolan, sen kanske det funkar bättre i grundskolan, och det får vi heller aldrig någon feedback på. Vi får aldrig någon feedback på att det har gått bra för dom de första tre åren eller nåt på grund av att ni gjorde det här till exempel. Det skulle man önska.

Informanter beskriver utifrån hur vi tolkar det också att kommunikationen mellan förskola och skola kan komma att hjälpa pedagogerna i arbetet med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Vidare förklarar informanten hur strategierna på så sätt kan läggas om för att barnen senare ska få bättre möjligheter i grundskolan exempelvis eftersom man sällan vill diagnostisera de yngre barnen. En av de andra informanterna poängterar att barn i behov av stöd är alla barn någon gång under åren de befinner sig i verksamheten, men att de barnen som egentligen läggs in i kategorin särskilt stöd:

[...] Svårt, men om vi krasst ska tänka hur vi jobbar, då är ju de när vi tar hjälp av specialpedagogen. Egentligen. Där går gränsen för vad vi anser är i behov av mer hjälp. Där vi anser att vår kunskap eller vårt material inte räcker till. De barnen är ofta under språknivån.

Vi tolkar att informanterna med hjälp av en specialpedagog får tillgång till material , aktiviteter och hjälp samt tillvägagångssätt i arbetet med att inkludera barnen i behov av särskilt stöd. Vi tänker utifrån det informanten beskriver på ett kritiskt förhållningssätt där man med hjälp av en specialpedagog kan anpassa miljön utifrån barnets behov:

[...] Barn kan ha behov som är ganska svaga, gentemot andra barn i gruppen. En del behov har man möjlighet att tillmötesgå som pedagog, medans andra kräver mer hjälp i form av material och mer inriktad specialpedagogik.

Kritiska perspektivet

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering Resultatet visar att vissa informanter menar att inkluderingen speglar hela förskolans uppbyggnad och att man ofta utgår från vetskapen att alla barn ska ha rätt till likvärdig förskolevistelse.

Inkludering kan enligt en av våra informanter också spela en utpekande roll. Informanter beskriver vidare utefter våra tolkningar att det till viss del handlar om hur och på vilka villkor man ger barnen möjligheter till inflytande. Ur vår analys kan vi vidare uppfatta hur några informanter ur ett kritiskt perspektiv anser att det vid såna tillfällen kan bli utpekande hos barnet när man vid en del tillfällen kopplat in specialpedagog och därmed kanske fått en extra resurs. I en av grupp-intervjuerna resonerar man så här:

[...] I1: Är det ett barn som är i behov av särskilt stöd, eller alltså av särskilda insatser på nåt sätt så är ju inte det så att man visar det på så sätt att de då är bara det barnet som gör den aktiviteten, då har vi ju även dom andra med.

[...] I3: Ja men typ som med bildstöd, har man ett barn med behov av det då gör man ju det med hela gruppen man jobbar med liksom..

(24)

19

En av de andra informanterna berättar:

[...] Vi har jobbat mycket med att inte ta in en person som är resurs till det enskilda barnet, utan fokus på resurs har varit armband på den pedagogen som just nu är resurs för det barnet men som finns inom barngruppen. Så att det inte barnet ska bli en “ö” i avdelningen med en assistent som bara kan kommunicera med det barnet.

Denne informant lyfter utifrån våra tolkningar att om arbetslaget som jobbar tillsammans på en avdelning är medvetna om alla barns olika behov, kan man tillmötesgå de barn som är i behov av stöd på andra sätt än att ta in en resurs som helt och hållet lägger fokus på detta barn. En annan informant beskriver att pedagogers förhållningssätt är av vikt för att stödja barn i behov av särskilt stöd i gruppen. Informanten beskriver;

[...] viktigt att vi pedagoger också pratar om barnen som kanske är hemma, och pratar positivt om barn även om de har behov av att de är utåtagerande, nä men att man alltid pratar av positiv mening. Och att man kan se över som pedagog och lyfta barnen i gruppen att genom observationer, hur dom är om andra kompisar frågar efter dem. och utefter det, frågar dom,..

det kan ju även vara poppis fast det har speciella behov..men ser man barn som inte är kan man göra mindre grupper i barngruppen för att stödja upp och som pedagog lyfta det här barnet.

Utifrån det som framkommer av våra informanter tolkar vi att deras förhållningssätt, exempelvis, genom hur man pratar om och med barn är avgörande för hur barnen i förskoleverksamheten upplever och hanterar olika situationer. Det beskrivs att diskussionen angående resurser grundar sig mycket i de ekonomiska tillgångarna som också kan ses som en påverkande faktor för hur möjligheterna till inkludering ser ut. En informant beskriver att det inte alltid är, oavsett hur starka behov ett barn har, lätt att få en resurs. Vidare förtydligar man att de utan tillgång till en extra resurs blir svårare att anpassa verksamheten utefter varje barns enskilda behov. Utifrån hur vi tolkar det informanten säger blir det synligt att det är flera faktorer, såsom exempelvis ekonomiska tillgångar som styr och blir avgörande för hur förskoleverksamheten kan möta barns skilda behov, även om de ordinarie pedagogerna genom sitt förhållningssätt kan påverka mycket.

Dilemmaperspektivet

Definitionen av barn i behov av särskilt stöd och strategier för arbetet med inkludering Utifrån begreppet barn i behov av särskilt stöd tolkar vi hur våra informanter emellanåt definierar begreppet ur ett dilemmaperspektiv. Det framkommer utifrån resultatet att det kan vara allt ifrån de barn som informanterna beskriver sig inte förstå sig på, till de barn som upplevs inte fungera i sociala sammanhang i förskolan. Vidare kan också de tysta barnen som inte kräver något också ses som barn som riskerar falla mellan stolarna.

Informanterna beskriver att strategierna de använder för att skapa ett inkluderande arbete i förskolan varierar. En av informanterna menar att ambitionen hos dem spelar en stor roll för huruvida arbetet går framåt;

(25)

20

[...] Det är inte varje dag jag har möjlighet att lägga fokus på enskild språkträning hos alla dessa barn som är i behov av det, men det är inte heller våran ambition att ha språkträning varje dag. Utan vi försöker ha det i vår lärmiljö i form av bilder som är lätta för barnen att ha till hands och peka om de inte kan göra sig förstådd. Vi försöker därmed göra lärmiljön så tillgänglig som möjligt, för alla. Och sen har vi vissa dagar som vi kan sitta enskilt med barnet i behov av exempelvis språkträning.

Vi kan utifrån det ovan nämnda citatet reflektera kring att barn enligt läroplanen ska inkluderas i verksamheten, och att informanten beskriver att de försöker möta alla barn genom att ha olika hjälpmedel tillgängliga i verksamheten. Utifrån vår tolkning av informantens beskrivning uppfattar vi att de också är utifrån tanken att möta barn med ett särskilt behov av stöd som spelar en viktig roll. Det har som tidigare i resultatet uppkommit att språket kan ses som en bristande del där ett hjälpmedel då varit exempelvis språkträning. Informanten menar dock, att trots denna hjälp och material man har tillgång till, är det lätt att man kan bli överengagerad, där man istället lägger så mycket fokus på att inkludera dessa barn i behov av särskilt stöd så de barn som anses hamna utanför den kategorin istället blir exkluderade vilket gör att detta kan tolkas utifrån ett dilemmaperspektiv.

[...] Ibland känner vi att vi hinner med de barn som har behov av särskilt stöd, men vi hinner istället inte med dom andra. För de barnen som är i minoritet och som ligger på förväntad nivå, dom skulle vi behöva inkludera.

En av de andra informanterna kan utifrån analys uppfattas ha en medveten strategi för deras verksamhet. Det har varit att tillsammans gå igenom barns speciella behov, som också definieras som individuella behov. De har gett en överblick i vad verksamheten innehåller och har behov av från pedagogerna. Man utfärdar en handlingsplan som rör hela verksamheten och det individuella barnet. Vidare beskriver man också att en del barn har ganska stort behov, och utifrån informanten tolkar vi att de då är av stor vikt att man samtalar kring dessa men också gör vårdnadshavare inkluderade i arbetet med barnet. Informanten beskriver hur man vill att handlingsplanen ska ges tid att genomföra:

[...] Vi vill göra det på vårkanten, då vi anser att det tar tid att se och lära känna varje barn och att läget förändras hela tiden.

Utifrån ovan nämnda citat kan vi uppfatta att det man tidigare ansåg som en situation där barnet var i behov av särskilt stöd, kan komma att förändras senare under terminens gång, och då är det inte längre en situation där barnet är i behov av särskilt stöd inom det området. En informant lyfter också hur läroplanen beskriver att barn som också har behov av särskilt stöd tillfälligt eller mer varaktigt också ska inkluderas i verksamheten. Det man vidare kan tolka är att det särskilda behovet kan definieras som stort eller litet beroende på individen:

[...] De barn som man uppfattar som i behov av stöd innefattar också dom som kanske med hjälpmedel kan dämpa sin oro. De har ju ändå sina behov. Alla människor har ju något ett särskilt behov, tänker jag, fast det är mer eller mindre.

References

Related documents

En metod inom materialhantering som i anslutning till detta visar sig allt mer vanlig bland företag är cross- docking, vilket är en metod som bidrar till en kortare tid

Samtliga företag svarade ja på frågan om de använde marknadssegmentering för att kartlägga sina kunder, men få valde att vidareutveckla sina svar då de inte vill avslöja för

På grund av stora skillnader i resultat erhållna med de två extraktionsmetoderna kommer Sample collector tube inte vara ett alternativ för extrahering av prover även om laboratoriet

Analysdelen är indelad i två längre avsnitt, av vilka det första i stort sett fokuserar på hela staden, i synnerhet med hänsyn till mobiliteten, gränsövergångar och rätten att

V.17 Kropp och hälsa (Fokus på doping och droger)?. Labb (enklare labb som

Det sista ordet får tolkas så, att hans egen livssituation, hans egen existensform i det närvarande ögonblicket alltid är utgångs- punkten för hans

Jan Hylen kommer i sin avhand- ling om högerns ideutveckling under 1900-talet fram till att par- tiet bytt ideologisk inriktning, för- ändrats från konservativt till libe- ralt..

På skola 1 och 2 var majoriteten negativ inställda till lärarnas arbetssätt, och de var inte medvetna om vad som förväntas av dem för att kunna uppnå sina mål, samt syftet