Efterlysta brottslingar får bidrag av staten
Efterlysta brottslingar får hjälp av svenska myndigheter och borde vara lätta att hitta. Men i stället för att sitta i fängelse kan de kvittera ut
hundratusentals kronor från Försäkringskassan, driva fall i svenska rättssalar och registrera nya bostadsadresser hos Skatteverket.
Trots att brottslingarna helt öppet tar del av samhällets bekvämligheter lyckas Polisen och Kriminalvården inte spärra in dem.
Hundratals personer som har dömts till fängelse går fortfarande fria. Sedan den 1 januari 2012 befinner sig 883 personer, som i april fortfarande var efterlysta och inte hade fått sina brott preskriberade, på fri fot. Det visar dokument som Kriminalvården tagit fram för JMK.
JMK har i sin granskning tittat närmare på 50 av personerna, som alla efterlystes mellan 2012 och 2014. Drygt hälften är dömda till fängelsestraff på under ett år. Men bland de 50 finns också flera våldtäktsmän och personer som har ägnat sig åt grov ekonomisk
brottslighet.
Mer än hälften står registrerade som utvandrade hos Skatteverket och vissa andra lever utan känd bostadsadress. Men många av de efterlysta lämnar ändå spår efter sig.
JMK kan nu avslöja att efterlysta personer, utan att bli upptäckta, kan få hjälp av en rad svenska myndigheter. Minst två personer i granskningen har drivit egna fall i
förvaltningsrätten och två har varit i direktkontakt med svenska tingsrätter. Dessutom har minst sex av personerna fått bidrag eller andra ersättningar från Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten eller sina hemkommuner – samtidigt som de har hållit sig undan Kriminalvården och Polisen.
– Det blir ett hån mot brottsoffren och alla som gör rätt för sig i samhället, säger Sven-Erik Alhem, förbundsordförande för den ideella organisationen Brottsofferjouren som arbetar för brottsoffers rättigheter.
– Det är ett typexempel på Sveriges blåögdhet. Alla människor har samma rättigheter men också samma skyldigheter. Det är ursvagt av staten att inte se till att de som utnyttjar systemet och bara tar för sig av fördelarna också stoppas.
Bland de efterlysta finns en man i 40-årsåldern som under 2016 förhördes över telefon av tingsrätten i ett fall där han var misstänkt för misshandel. I sin kontakt med tingsrätten uppgav han att han befann sig i Sverige men att han saknade möjlighet att ta sig till
huvudförhandlingen. I den friande domen som senare föll nämns ingenting om att mannen redan varit efterlyst i två och ett halvt år.
En annan dömd brottsling, en 60-årig kvinna som fick fängelse för stöld, efterlystes i slutet av 2013. Redan tre månader senare var hon återigen i kontakt med den tingsrätt som dömde henne till fängelse, den här gången för att ansöka om skilsmässa.
Hon är dessutom en av två personer i granskningen som har drivit fall mot sina
hemkommuner i förvaltningsrätten. Anledningen var att hon var missnöjd med kommunens uträkning som gjorde att hon skulle få cirka 8.500 kronor i ekonomiskt bistånd en viss månad.
Under tiden hon varit efterlyst har hon också registrerat en ny adress hos Skatteverket – en adress som går att hitta genom en enkel sökning på Google. Hennes brott preskriberas senare i höst.
En av personerna som har fått pengar är en man i 55-årsåldern som genom avancerade kreditbedrägerier och vilseledande affärer lurade till sig stora summor pengar från svenska företag. Hovrätten dömde honom 2010 till fängelse för grovt bedrägeri i ett år och åtta månader. Han efterlystes två år senare men är fortfarande på fri fot.
Trots att mannen redan 2011 utvandrade till Libanon har Försäkringskassan betalat ut över 100.000 kronor om året till honom, totalt drygt en halv miljon kronor. Dokument från Kronofogden visar att pengarna fortfarande betalades ut i början av 2018.
Eftersom mannen har haft stora skulder har Kronofogden under flera år gjort
löneutmätningar på delar av hans inkomst, något som dock upphörde i år. Mannen har fortfarande skulder på över 2,2 miljoner kronor, bland annat till CSN.
Britt-Marie Hultström är chef inom kontrollverksamheten på Försäkringskassan.
– För det första så vet vi inte om en person är efterlyst när vi betalar ut en ersättning. För det andra så kan du, även om du är efterlyst och till och med sitter i fängelse, ha rätt till ersättning, säger hon, men menar samtidigt att utbytet av information mellan
myndigheterna måste bli bättre.
– All myndighetssamverkan är jätteviktig för oss. Vi skulle behöva utbyta mycket mer erfarenheter och information mellan varandra än vi gör i dag. Vi har påkallat behovet av att få dela information mellan myndigheter.
Försäkringskassan har betalat ut bidragspengar till ytterligare tre av de efterlysta personerna i granskningen. En kvinna misshandlade tillsammans med sin make tre av sina fyra barn genom att stampa dem i magen, sticka dem med en uppvärmd kökskniv och slå dem med elsladden från en vattenkokare. Övergreppen pågick i flera år, men fängelsestraffet satt hon
aldrig av. I stället fortsatte hon att ta emot barnbidrag för sitt fjärde barn under ett år av efterlysningen.
En dömd man i 30-årsåldern, som fick barnbidrag under två år av sin efterlysning, kunde tillsammans med en annan man registrera tolv nya bolag hos Bolagsverket. Bolagskollegan polisanmälde senare samtliga registreringar som han menade hade skett utan hans
medgivande.
Ytterligare sex personer i granskningen har haft en registrerad inkomst hos Skatteverket under åtminstone ett inkomstår efter efterlysningen. Skatteverket vet vem som är utbetalare, men uppgifterna är i dessa fall sekretessbelagda.
Kriminalvården och Polisen samarbetar för att sätta dömda brottslingar i fängelse. När en dömd person inte inställer sig vid Kriminalvårdens anstalt blir det Polisens uppdrag att hämta in personen. Om detta misslyckas meddelas Kriminalvården som begär personen efterlyst. Efterlysningen går då ut till samtliga polisdistrikt i landet.
Joakim Righammar, chef för placeringssektionen på Kriminalvården, betonar att det är Polisen som har ansvaret för själva inhämtandet. Samtidigt tycker han att mer samarbete över myndighetsgränserna behövs.
– Jag tror att det alltid är viktigt med dels samverkan mellan myndigheter och dels med ett utökat informationsutbyte, säger Joakim Righammar.
På er hemsida skriver ni att ”det är Kriminalvårdens uppdrag att se till att ditt straff
verkställs”. När du hör de här uppgifterna, hur tycker du då att ni lyckas med ert uppdrag?
– Jag uppfattar det som att vi lyckas väldigt bra. Ser man till en helhet så är det en väldigt liten del som inte verkställer sina straff.
Vad ska ni göra för att åtgärda de problem som finns?
– Vi ska fortsätta att använda de verktyg vi har och vi ska följa de rutiner som grundar sig i lagstiftningen. Utöver det så är det väl nästan en fråga för andra berörda myndigheter och för lagstiftarna.
Men Sven-Erik Alhem vid Brottsofferjouren menar att det måste till en förändring.
– Man kan inte ha förmånliga sociala system om man inte också har ett bättre
kontrollsystem och ser till att man inte låter sig bedras. Det är staten som bestämmer, från regering till riksdag, hur en sådan här samordningsfunktion ska verkställas.
JMK har flera gånger försökt att få en intervju med någon ansvarig på Polisen. I ett mejl till JMK skriver presstjänsten: ”När polisen påträffar en person som är efterlyst så griper polisen den efterlyste”. I övrigt hänvisas alla frågor till andra myndigheter eller till de lokala
polisregionerna som enbart utför det operativa arbetet.
Samtliga 50 personer i JMK:s granskning har svenska personnummer. Av de 883 efterlysta
personerna har 336 så kallade samordningsnummer – ett tillfälligt identitetsnummer för den som inte är folkbokförd i Sverige. Myndigheterna har ofta mycket knapphändig information om personerna och i många fall har de lämnat landet. JMK har därför inte kollat närmare på någon av dessa.
Marcus Andersson Patrik Dahlin
Efterlyst i Europa – fick hemtjänst i Sverige
En internationellt efterlyst konstbedragare fick hemhjälp av kommunen, stora summor pengar av Pensionsmyndigheten och sina skulder sanerade av Kronofogden. Hon levde ett öppet liv och använde myndigheternas tjänster i flera år trots att hon borde ha suttit i fängelse.
– Det är helt obegripligt, säger Anna-Karin Höök, som företrädde kvinnans brottsoffer i tingsrätten.
Falska tavlor, försvunna pengar och brutna löften. Under flera års tid hade kvinnan, som i texten kallas Irma, uppdraget att köpa konst till ett äldre par i Mellansverige. Irma
förmedlade konst för parets räkning och tittade bland annat på tavlor målade av Edvard Munch, Anders Zorn och Carl Larsson. Flera av tavlorna visade sig senare vara förfalskningar.
När maken i paret låg ute med nästan en miljon kronor polisanmälde han Irma. ”Pengarna förmedlades av Irma. Han fick inte tillbaka pengarna men väl en massa värdelös konst”, skriver tingsrätten i domen. Efter en över två år lång rättsprocess, med överklagande ända upp i Högsta Domstolen, fastställdes domen hösten 2007. Irma dömdes till skadestånd på 750.000 kronor och till fängelse i ett år och sex månader för grovt bedrägeri.
Efter att domen föll skickade Kriminalvården ett brev till Irma. Av brevet framgick var och när hon skulle inställa sig för att avtjäna sitt straff. Men Irma, som vid tidpunkten saknade en fast bostadsadress, kvitterade inte ens ut avin på posten. När också Polisen misslyckades att hitta henne blev hon efterlyst i hela landet.
Under en lång tid var hon sedan spårlöst försvunnen. Hon saknade skattepliktiga inkomster och en känd adress.
Men fem år senare dyker Irma plötsligt upp på myndigheternas radar. Efter flera år som saknad folkbokför hon sig i maj 2014 på en camping i Mellansverige.
– Hon har varit skriven på campingen. Hon dök väl upp någon gång för att hämta sin post, men hon har aldrig bott här, säger campingägaren till JMK.
När Irma är folkbokförd på campingen skickar hon in en handskriven blankett till
Försäkringskassan. I blanketten skriver hon: ”Söker nu ålderspension. Har bott hos vänner och barn. Men alltid i Sverige.”
Samma månad får hon sin första utbetalning från Pensionsmyndigheten. Under åren hon är efterlyst får hon nästan 300.000 kronor i utbetald pension och ytterligare över 160.000 kronor i bostadstillägg.
Den hösten flyttar hon till en mindre ort i västra Sverige och registrerar adressen hos Skatteverket. Några dagar senare blir hon beviljad hemtjänst av sin nya kommun.
I samma veva kontrollerar en handläggare på Kriminalvården personer på väntelistan till en anstalt. Hon konstaterar att Irma skulle ha suttit i fängelse redan 2008, men att hon sedan dess har varit försvunnen.
”Jag ser dock nu att hon nyligen folkbokfört sig på ny adress i ert område” skriver
handläggaren till den lokala polisen i ett telefax som JMK har tagit del av. ”Kanske ni kan göra en kontroll och hämta in henne?”
Telefaxet skickades i slutet av november 2014. Hur Polisen reagerade på meddelandet är oklart. Vad som däremot står klart är att det ännu skulle dröja två år och sju månader innan två poliser knackade på Irmas dörr.
Dessförinnan skulle Irma komma att leva ett öppet liv, som vilken annan medborgare som helst. Hon fick hundratals besök av kommunens hemtjänstpersonal, men Polisen lös alltjämt med sin frånvaro.
År 2015 drev hon ett fall i förvaltningsrätten mot sin nya kommun. Hon ville att hennes dotter skulle utföra det arbete hemtjänsten gjorde i hennes hem och få betalt av kommunen, men kommunen hade sagt nej.
Senare samma år förnyade hon också sitt körkort, som om två veckor skulle upphöra att gälla, hos Transportstyrelsen. Antingen besökte hon myndigheten för att ta en ny bild och skriva en ny namnteckning, eller så skickade hon in uppgifterna i ett brev.
Under den här perioden inledde dessutom Kronofogden en skuldsanering, ett beslut som innebar att Irma inte behövde betala ett öre av sina skulder på drygt en halv miljon kronor.
Skulderna visar att Irma har besökt minst två sjukhus och Folktandvården under tiden hon var efterlyst.
Ändå ville Kriminalvården i februari 2017 bredda den internationella efterlysningen till att gälla även utanför Europa. Detta trots att Irma under de senaste åren hade använt sig och fått hjälp av Försäkringskassan, Skatteverket, Pensionsmyndigheten, Kronofogden,
Folktandvården, Transportstyrelsen, förvaltningsrätten, sin hemkommun och flera olika sjukhus. I sin kontakt med myndigheterna angav hon flera gånger sin bostadsadress.
– Det är helt obegripligt att man kan få hjälp men inte betala och sköta sina egna åtaganden, säger Anna-Karin Höök, som var det äldre parets målsägandebiträde i tingsrätten. Att det inte sker någon dubbelkontroll och att samhället betalar för hennes uppehälle och ger henne hjälp medan hon skulle sitta i fängelse tycker jag är oansvarigt och oacceptabelt.
I Kriminalvårdens begäran om internationell efterlysning angav myndigheten dessutom den adress Irma var skriven på under rättegången tolv år tidigare, i stället för den adress som varit registrerad hos Skatteverket i över två år.
Sommaren 2017, tre månader innan brottet skulle preskriberas, knackade det till slut på den 74-åriga Irmas dörr. När hon öppnade mötte hon två poliser som hade fått i uppdrag att hämta henne. Vad som gjorde att Polisen till slut hittade Irma är ännu oklart. JMK begärde tidigare i vår ut de allmänna handlingarna i fallet från Polisen, men trots upprepade påminnelser har myndigheten inte lämnat ut dokumenten.
När Irma till slut hämtades var hon sjuk till den grad att hennes barn trodde att hon skulle dö om hon skickades i fängelse. I en nådeansökan till regeringen, som har möjlighet att benåda dömda brottslingar, skrev dottern att hon “fruktar för hennes liv, att hon dör ifrån oss”.
Advokaten som företrädde familjen höll med och menade dessutom att straffvärdet helt hade avklingat med tanke på hur lång tid det tagit myndigheterna att hitta henne. En läkare på häktet konstaterade också i ett utlåtande att Irma ”tillhör de svårare kroniskt sjuka patienterna med ett av de större vårdbehoven jag handlagt inom verksamheten”. Efter mindre än en månad bakom lås och bom släpptes hon återigen fri.
När JMK berättar historien om Irma för Anna-Karin Höök, målsägandebiträde för
brottsoffren, reagerar hon kraftfullt. Det gamla paret som hon företrädde fick aldrig någon upprättelse.
– Jag blir upprörd när jag hör hur lite som görs. Samhället har lagt ner så mycket tid och pengar på att få henne fälld. När hon sedan blir fälld så ser Kriminalvården inte ens till att hon får fullgöra sitt straff.
JMK har varit i kontakt med Irma och hennes familj som inte vill medverka.
Marcus Andersson Patrik Dahlin
