• No results found

Lite trasig och lite knasig

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Lite trasig och lite knasig"

Copied!
53
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

0

Lite trasig och lite knasig

En kultur- och mediehistorisk undersökning om

avvikelse, original och skildringen av Trasfröken under

sent 1800-tal i Sverige

Av: Linda Wiberg

Handledare: Christopher Collstedt

Södertörns högskola | Institutionen för Historia och samtidsstudier Kandidatuppsats 15 hp

Historia | Höstterminen 2020

(2)

Abstract

På slutet av 1800-talet blir den fattiga Augusta Dorothea Eklund på grund av sin egenhet utnämnd till ett original och tilldelades öknamnet Trasfröken. Ett stigma som fram till idag lever vidare i form av medierapportering kring det verkliga förhållande att hennes kranium fortfarande vilar på KI – ännu märkt Trasfröken. Denna uppsats huvudsakliga syfte var att undersöka hur skildrandet av en fattig och egensinnig kvinna såg ut i svenska dagstidningar under perioden 1895–1899 genom att exemplifiera med Trasfröken. Men de teoretiska utgångspunkterna om stigma och teckentolkning som system, analyseras materialet med en inramad metod av kultur- och mediehistoriskt perspektiv och textanalys, för att syna och förstå vilka samtida föreställningsvärldar och kunskaper som yttrades och låg till grund för konstruktion och skildring av en kvinnlig avvikare.

Resultaten visar att föreställningar om ras och renlighet blir framträdande i materialet, som lyfter tecken om beteenden och utseendet kring Trasfröken som smutsig, trasig, primitiv och omänsklig. I dagstidningarna florerade föreställningsvärldar och kunskaper om social- och fattigvård, rasbiologisk utveckling, förädling av människan, underhållning, psykisk (o)hälsa och framstegstankar om det stora hemmet och medborgarfostran. Även syns hur ett stadsoriginal skapas av sin omgivning, men också av sig själv. Att original blev till eftersom det fanns utrymme för parallella tankemodeller, då normer förutsätter normbrytare.

Ett annat viktigt resultat är hur utrymmet för sinnessjukdomar i 1800-talets samhälle blir synligt genom skildringen av Trasfröken i dagstidningarna, och att det är omgivningen som hade kontrollen och makten att bestämma när någon ansågs vara sinnessjuk och behövde vård, men att det kunde finnas ett vårdglapp för egensinniga kvinnor om de uppfattades som harmlösa. De samspelande kategorierna och olika tankemodellerna i samhället resulterade i glidningar mellan utformade ramverk för vård av samhällets fattiga och sjuka. Ett original ansågs självständigt och skulle, trots bristen på anhöriga och spår av fattigdom, vara ofarlig och klara sig själva. Uppsatsens tydligaste slutsats är således hur ambivalent omgivningen förhöll sig gentemot ett original, som samtidigt skildrades som en ensam och fattig kvinna och svarar på hur konstruktionen av avvikelse kunde te sig i media under sent 1800-tal i Sverige.

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING ... 1 Bakgrund ... 2 Syfte ... 4 Frågeställning ... 4 Forskningsläge... 4 Källmaterial ... 8 Teoretiska utgångspunkter ... 9 Stigmatiseringsteorin ... 9

Kroppsbeskrivningar och teckensystem ... 10

Metod ... 12

Kultur- och mediehistoriskt perspektiv ... 12

Dagstidningen som medium och plats i samhället ... 14

Kvalitativ textanalys ... 15

Tillvägagångssätt ... 16

UNDERSÖKNING ... 17

En avvikare på Stockholms gator ... 17

Att vara mänsklig eller omänsklig ... 17

Föreställningar om hel- & renhetsideal ... 22

Ett Stockholmsoriginal mindre ... 25

En ensam och fattig avvikares hemgång ... 25

Sinnessvag eller bara egensinnig? Samhällets diagnos och kontroll ... 29

Ett original och ambivalensen omkring ... 33

AVSLUTANDE DISKUSSION ... 38

Slutsatser & diskussion ... 38

Förslag till vidare forskning ... 44

Slutord ... 45

KÄLL- OCH LITTERATURLISTA ... 47

Otryckta källor ... 47

Tryckta källor ... 47

Bild ... 49

Digitalt material & databaser... 49

(4)

1

INLEDNING

I början av 2015 publicerade Dagens Nyheter en rad avslöjande artiklar om Karolinska institutet (KI) och deras kraniesamling från grundaren och rasforskaren Anders Retzius och hans son Gustaf Retzius tid.1 En samling på cirka 800 skallar där en är märkt: Trasfröken. Hennes riktiga namn var Augusta Dorothea Eklund (1826–1895), en fattig egensinnig kvinna från 1800-talets Stockholm.2 Den 2 januari 1896 rapporterade Dagens Nyheter om

Trasfrökens död för första gången. Då, för nästan 125 år sedan skrev man ”Vi kunna knappast erinra oss något dödsfall, som så flitigt blifit notificeradt på vår redaktionsbyrå”3 och

fortsätter att beskriva Augusta Eklund som en av Stockholms mest populära personligheter när hon, på självaste nyårsafton nära 70 år gammal, drog sitt sista andetag.

Augusta Eklund betecknades som sinnessvag och sågs av sin samtid som ett så kallat Stockholmsoriginal och levde sina sista dagar på Stockholms stads allmänna

försörjningsinrättning, dit hon av polis eskorterats ungefär en månad före sin död.4 Hon var en kvinna som avvek från normen och klassificerades som original på grund av sin egenhet. En kvinna som samhället ville gömma undan och uppfostra, men samtidigt drogs fram i ljuset av dagspress, myndigheter och rasforskare för att underhålla, studeras, bli dissektionsobjekt och en i samlingen.

Vidare väcks funderingar om hur man skildrade Augusta Eklund eller Trasfröken i olika dagstidningar och hur de beskrev och rapporterade om hennes sista tid i livet och dödsfall. Vad tog man fasta på och vad var viktigt att belysa när det kommer till samtidens syn på egensinniga och fattiga människor? Hur blev man framställd och ihågkommen som ett

original? Det handlar om dåtidens olika föreställningsvärldar, att se och belysa vilka idéer och kunskapsridning som cirkulerade och låg bakom hur fattiga människor utsattes och

behandlades av både myndigheter och samhället under slutet av 1800-talet. Det är inte minst viktigt eftersom kategorisering, stigmatisering och framställningar av det avvikande är återkommande sociala problem som inte bara konstrueras av media, utan även är en vidare produkt av samhället. Något denna uppsats tenderar analysera genom ett kultur- och

mediehistoriskt perspektiv med utgångpunkt i rapporteringar om Trasfröken i dagstidningar.

1 Bosse Lindquist, Förädlade svenskar: drömmen om att skapa en bättre människa, 2. uppl., Alfabeta, Stockholm, 1997, s.

37.

2 Björn af Kleen ”Mörk historia fram i ljuset”, Dagens Nyheter 25/1 2015; Björn af Kleen ”Trasfröken” Dagens Nyheter,

12/4 2015.

3 ”Trasfröken är död”, Dagens Nyheter, 2/1 1896.

4 Inskrivning vid försörjningsinrättningen: Stockholms stadsarkiv, SE/SSA/1090/Allmänna Försörjningsinrättningen, serie

(5)

2

Bakgrund

Under 1800-talet upplevde Sverige en djupgående industriell omvandling. Vid 1890 tog Sverige sitt största språng inom den industriella expansionen som skulle vara fram till första världskriget, då industrin för export och hemmamarknad växte och omvandlades kraftigt och uppfattades som en efterlängtad utveckling och framgång. Samtidigt oroade sig många för hur industrialismen skulle komma att påverka bland annat sättet att arbeta och producera, och leda till den moraliska upplösningen och sedernas förfall med sociala problem som där hörde till. Industrialismen gav upphov till vinstbegär och innebar även en lysande framgång av

individualismen och egoismen, som vidare destruktiva sidor av utvecklingen.5 Det var en brytningstid som förberedde samhället för det moderna industrisamhället, men också innebar en dragkamp mellan ett å ena sidan gammalt patriarkalt överhetssamhälle, å andra sidan en mer liberal samhällsordning med den enskilda individen och friare företagsamhet i fokus.6

Fattigdom kan mot denna bakgrund ses från såväl ekonomiska som sociala och

kulturella synvinklar, men begreppet har ingen absolut innebörd. Risken att råka i fattigdom, oavsett hur, var under 1800-talet störst för barn, gamla och kvinnor, på grund av att de ofta stod i beroendeställning till andra. Dessa grupper var dock inte de som utgjorde kärnan av den sociala frågan då fattigdomen markant uppmärksammades när de fattiga snabbt ökade i antal och metoderna för att hantera detta inte räckte till. Den sociala frågan omfattade aspekter som arbetslöshet, dryckenskap, sanitär och hygieniska problem, kvinnofrågan, bostadsbrist,

fattigdom och nöd, och hade alltid starka moraliska undertoner. Inte minst blev detta

framträdande diskussioner vid riksdagsdebatter, tidningsartiklar och pamfletter, om de lägre klassernas påstådda och återkommande höga brottslighet och övriga omoraliska leverne.7 Samtidigt fick fattigvården under andra hälften av 1800-talet nya och stadigare former som skulle fungera mer reglerat än tidigare. Detta gällde både för landsbygden och staden, men det som på landet kallades för fattiggård, hette i staden försörjningsinrättning. I Stockholm

rangordnade man de fattiga utifrån de förskyllt och de oförskylt fattiga och på detta sätt sorterades man in under olika institutioner. Längst ned i rangordningen kom arbets- och försörjningsinrättningarna. Här hamnade de kringstrykande som saknade möjlighet att på egen hand försörja sig och ansågs ofta som ovillig att arbeta – men som genom arbete skulle

ombildas och fostras till dugliga samhällsmedlemmar och fick på så sätt husrum och mat. Standarden på arbetsinrättningarna var dock väldigt låg och till grund fanns den snabba

5 Lars Magnusson, 'Industrialismens genombrott', Signums svenska kulturhistoria. Det moderna genombrottet., 2008, s. 99–

101.

(6)

3

befolkningsökningen i Stockholm, som resulterade i ett hårt tryck på fattigvården. Man hade i regel låga förhoppningar om de intagnas återgång till samhället och drevs samtidigt av en rädsla att en förbättrad standard skulle innebära att fler sökte sig dit, vilket resulterade i låg respekt för de intagnas människovärde.8

År 1860 öppnade på Fleminggatan Stockholms stads norra försörjningsinrättning, där man till en början tog in både personer som var arbetsföra, arbetshjon, och personer som inte var det, försörjningshjon. Denna inrättning kom av folkmun att kallas för Grubbens, som från början var en tillfällig lösning för fattiga men som i många fall utvecklades till långvarig och även livslång lösning, som i Augusta Eklunds fall. Men 1864 skedde en omorganisering där man delade upp hjonen på olika inrättningar, på Grubbens hamnade därefter bara de som var oförmögna till arbete. Efter detta kom Grubbens inrättning att ta emot många fysiskt och psykiskt sjuka människor i en blandad skara av både barn och äldre. Men efter ytterligare omorganisering och en tillbyggnad av sinnessjukhus, kom man att separera de fysiskt sjuka från de psykiskt sjuka. Och den låga standarden hängde kvar, vilket ledde till ovilja bland de fattiga att hamna på inrättningarna som hellre ville avstå från denna typ av vård och hjälp.9

Uppfattningsvis är det inte fel att påstå hur man inte bara kunde drabbas av fattigvården utan att man även utsattes för den, ibland mot sin vilja.

Det var en utsatt miljö även på andra sätt, bland annat råder vid denna tid brist på lik för medicinstuderanden vid Karolinska institutet (KI) i Stockholm och vid Uppsala universitet, vilket framgick i Kungl. Majestät förordning, som blev en anledning till att avlidna från inrättningarna skickades för dissektion. Detta betydde att man utan de intagnas medgivande, fullt lagligt kunde lämna över kroppar för dissektion från arbetsinrättningarna. Det gällde så vida ingen anhörig anmält sig för att ta hand om kroppen och själva bekostar begravningen för den avlidne, och så såg det även ut i fängelser och häkten runt om i landet.10 Det är kring denna samhällskontext som Augusta Eklund verkar på slutet av 1800-talet, när hon blir intagen för fattigvård på Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning. Det är även där som hon efter ca två månaders vistelse dör och därefter överlämnas till KI som studieobjekt.

8 Carlotte Hyltén-Cavallius, Birgitta Larsson & Anna Lihammer, Ett annat Stockholm, Stiftelsen Kulturmiljövård, Västerås,

2013, s. 26.

(7)

4

Syfte

Uppsatsens problemformulering handlar om hur konstruktionen av avvikelse ser ut under sent 1800-tal i Sverige. Genom att exemplifiera med behandlingen av Augusta Dorothea Eklund och Trasfröken ämnar uppsatsen syna vilka kulturella föreställningsvärldar som låg bakom dagstidningarnas framställning av en avvikande och fattig kvinna och vilken kunskap- och samhälleliga diskussioner som yttrades. Syftet är också att se hur stigmatisering och fattigvård kunde ta sig uttryck i samhället, av institutioner och myndigheter, och hur dagstidningarna skildrade detta.

Frågeställning

Uppsatsens syfte ämnas att bevaras genom tre öppna frågeställningar:

- Hur skildrade dagstidningarna Trasfrökens liv och död 1895–1899 och vilka kunskaper och kulturella föreställningsvärldar kan synas?

- Hur framställs behandlingen av fattiga och avvikande kvinnor av samhället och myndigheter i dagstidningarna?

- På vilket sätt förhöll sig omgivningen till ett stadsoriginal enligt dagstidningarna?

Forskningsläge

Att studera fattigdom under begrepp som original, normbrytande och avvikande människor under 1800-talet, gränsar till och berör olika historiska forskningsområden. Relevant tidigare forskning berör inte minst socialhistoria och levnadsförhållanden, när de missanpassade och avvikande beteendena inte följer de normer som samhället ställer upp. I antologin Usla,

elända och arma: samhällets utsatta under 700 år, berikas det historiska fältet med

fokusering på att skildra livsöden med ett underifrånperspektiv. Här bidrar flera författare med forskning om människans vardag och kamp om överlevnad.11 Bokens redaktörer Sofia

Holmlund och Annika Sandén beskriver i inledningen hur det alltid funnits människor som levt i samhällets utkanter och vägen dit ser olika ut. Man föds inte bara in i fattigdom och utanförskap exempelvis, utan många drabbas av olyckor längs livets väg. Denna forskning berikar förståelsen om att fattigdom inte bara handlar om livets lott, utan att det finns många vägar dit, och stödjer denna uppsatsinriktning om den lilla människan och det stora samhällets

11 Sofia Holmlund & Annika Sandén, (red.), Usla, elända och arma: samhällets utsatta under 700 år, Natur & kultur,

(8)

5

medskapande kring omständigheterna.12 Däremot nämns inte originalen eller folkminnen i den mening som den här undersökningen behandlar, men visar också på vilket sätt

forskningsfältet vidare kan nyanseras.Ett annat bidrag som också koncentrerar sig på att synliggöra grupper och platser dolda ovanifrån i Stockholms moderna framväxt, kommer från Stiftelsen Kulturmiljövård med Ett annat Stockholm. Här synas arbets- och

försörjningsinrättningar i Stockholm och ger en bild av institutioner som fattiga, arbetslösa och avvikande människor kunde ingå eller drabbas av under sekelskiftet 1900. Detta hjälper undersökningen att åskådliggöra behandling av fattiga och avvikande människorna, samt hur konsekvenserna kunde ta sig uttryck och vad om detta som kunde yttras medialt.13

En annan för uppsatsen viktig grund för att betona fattigdomens historiska utveckling och förutsättningar är antologin Villkorandets politik: fattigdomens premisser och samhällets

åtgärder – då och nu. Där bidrar bland annat historikern Birgitta Jordansson och reder ut

begreppen ”rätt och ”orätt” fattig i fattigvårdspolitisk kontext och hur detta kom att prägla det moderna, borgerliga samhällets framväxt.14 Jordansson koncentrerar sin forskning mot vem

som var fattig och varför, samt vilka som kunde understödjas av fattigvård och hur kvinnor, utan sina medborgerliga rättigheter, kunde delta i detta samhällsbygge.15 Professor i sociologi och en av bokens redaktörer Hans Swärd, beskriver i sin artikel Att bekämpa fattigdomen

lagar för fattiga – en omöjlig ekvation? hur man har reglerat fattigdom genom tiderna. Swärd

går igenom hur lagstiftningen sett ut för detta och även hur forskningen hanterat frågan kring hanteringen av fattigdomen historiskt. Utgångspunkten och slutsatsen handlar om att de fattiga är ett problem och att samhället skulle drabbas så lite som möjligt.16 Då den här

uppsatsen rör sig i fattigvårdens miljöer behövs fattigvårdpolitiken som hörnsten, för att förstå den aktuella tidens samhällssyn på fattiga och vadan denna grundades på. Således bidrar den tidigare forskningen till nyansering av åtgärder och villkor hos samhällets fattiga och

marginaliserade, inkluderande eller exkluderande demokrati, med ett original som exempel på denna praxis. När man på 1800-talet talade om fattigvård så ansågs detta trots allt som något positivt eftersom vård var något som syftade framåt. Men om de som utsattes för den typen av vård uppfattade denna framåtanda är inte lika givet. De gamla fattigvårdsförordningarna innehöll både tvång och kontroll från myndigheter, och en diskussion om dessa egentligen var

12 Holmlund & Sandén 2013, s. 13, 20. 13 Hyltén-Cavallius, et al. 2013, s. 2, 31.

14 Birgitta Jordansson, 'Vem var fattig och varför?: Svensk fattigvårdspolitik i ett historisk perspektiv', Villkorandets politik :

fattigdomens premisser och samhällets åtgärder - då och nu., s. 113-122, 2008, s. 115-118, 121.

15 Jordansson, 2008, s. 115–118, 121–122.

16 Hans Swärd, 'Att bekämpa fattigdom med lagar för fattiga - en omöjlig ekvation?', Villkorandets politik: fattigdomens

(9)

6

för eller emot de fattiga människorna har återkommande dykt upp och ifrågasatt lagstiftningen. Istället för att föra vidare fattigvårdsbegreppet, som kan förknippas med negativa bemärkelser som kontroll och tvång, har den engelska forskningslitteraturen valt att benämna detta som reglera fattigdom. Men detta strider också mot samtida förståelser av fattigvården och vad begreppet var laddat med, därför har litteratur som Villkorandets Politik, som behandlar historiska skeenden och fattigdom under 1800-talet, valt att behålla begreppet fattigvård som var gällande under samma tid.17 Detta ämnar även denna uppsats att förhålla sig till.

För att lyfta och relatera behandlingen av fattiga människor och avvikare mot sociala problem och den svenska socialpolitiken, kommer uppsatsen att stödja sig och underbygga sina resultat med hjälp av Roddy Nilssons bok Kontroll, makt och omsorg: Sociala problem

och socialpolitik i Sverige 1780–1940. Det är framförallt bokens andra del som blir intressant

eftersom Nilsson där fokuserar på industrialismens och det moderna samhällets framväxt, samt diskuterar skilda typer av sociala problem och samhällets olika sätt att försöka lösa och kontrollera dessa.Några huvudpoänger rör sjukvårdens utbyggnad, fattigvårdens framväxt, hur ordning och vård såg ut och om socialpolitikens framväxt.18 De sociala problemen och

politiken omkring som Nilsson pekar ut rör inte minst samhällets egensinnade och avvikande människor som inte ville falla in under maktens utformade ramverk.

När det kommer till analys om just egensinniga människor och original handlar det om att hitta annan forskning som gjorts med liknande studieobjekt, vilket etnologen Lynn

Åkessons med sin avhandling De ovanligas betydelse, från 1991 gör. Åkesson undersöker vad för slags folk originalen egentligen är, och diskuterar både utifrån de enskilda originalens perspektiv och andras syn på dem.Från 1600-talet stod original för en person som var värd att efterlikna, en urtyp, som inte liknar andra. Men mot slutet av 1700-talet får begreppet en annan betydelse och syftar till en underlig person, en kuf, som man inte vill efterlikna.19 Originalet bär tecken på avvikelse och Åkessons syfte är således att upptäcka hur original både skapas av omgivningen och av sig själva, och hon ställer in undersökningen mot de så kallade bygdeoriginalen. Forskning visar att man inte bara har sett original i negativ

bemärkelse, utan också något som både kunde vara självvalt och uppmärksammats i positiv mening av omgivningen. Ett ambivalent förhållningssätt som på så sätt även legitimerar

17 Swärd, 2008, s. 20.

18 Roddy Nilsson, Kontroll, makt och omsorg: sociala problem och socialpolitik i Sverige 1780–1940, Studentlitteratur,

Lund, 2003.

(10)

7

originalets marginella position, som säregen och avvikande.20 Åkessons forskning om säregna människor berikas av intervjuer från originalen själva och med inifrånperspektiv. Medan denna analys erbjuder en tillbakablick och utifrånperspektiv med dagstidningars rapportering och fattigvårdens premisser. Skillnaden blir även den geografiska, från bygdeoriginalen till stadsoriginal, samt skildrandet av det enskilda studieobjektet.21 Avhandlingen blir därför uppsatsens viktigaste forskning att luta och jämföra sina resultat mot eftersom de till viss del har ett gemensamt syfte, att studera relationen mellan ett original och dess omvärld. Men även på grund av de olika källmaterialen som analyserats.

Nyare forskning vilken spinner vidare på Åkessons original som studieobjekt är artikeln ”Jag är en riktig människa” av Peter K. Andersson. Här är syftet att studera hur utnämnda original kunde hanteras kollektivt under det sena 1800-talet och inkluderar vardagliga

perspektiv för att se originalens betydelser i lokala identitetsformeringar. Andersson särskiljer sig från Åkessons forskning när han hävdar att en analys av nedtecknade berättelser om originalen kan vara mer fruktbara än vad Åkesson anser, eftersom de materialen till stor del är outforskat i svensk historieskrivning.22 En sådan ingång har även denna uppsats – att belysa

nya aspekter genom analys av dagstidningars skildring av originalen – eftersom folkminnen och nyheter skildrar samtidens uppfattning av avvikelser och kan hjälpa oss att förstå dess omfattning. Andersson använder Åkessons indelningen av original som endera från landsbygd eller stad, och har Trasfröken som exempel på stadsoriginal från Stockholm, och använder insamlade minnesbilder och en pamflett utgiven 1896, vilken Augusta Eklund blev ämne för. Andersson beskriver materialet som begränsat och det är här denna uppsats ämnar ta vid, att berika forskningsluckan med ytterligare material från de samtida dagstidningarna.23

För att fånga in och underbygga de samhälleliga diskussioner och kulturella

föreställningar om ras- och arvshygieniska värderingar som undersöks i dagstidningarna, används boken Förädlade svenskar: drömmen om att skapa en bättre människa av

frilansjournalisten och dokumentärproducenten Bosse Lindquist. I boken berättas den svenska rasbiologins historia och reder ut om tvångssteriliseringarna i Sverige under 1900-talet. Ett huvudsakligt syfte handlar om att se hur ras- och arvshygieniska värderingar låg till grund för denna önskan om att skapa en bättre människa. Framförallt är det rasbiologins historia som är intressant för uppsatsen eftersom den berättar mer om tidsandan och vilka kunskaper och

20 Åkesson, 1991, s. 11. 21 Åkesson, 1991, s. 14–15.

22 Peter K. Andersson, "Jag är en riktig människa." Original och avvikare mellan stad och landsbygd i det sena 1800-talets

Sydsverige, Scandia, Vol 81, Nr 1 (2015), s. 15.

(11)

8

idéer som cirkulerade i media under slutet av 1800-talet. Lindquist var den första journalisten som försökte kartlägga tvångssteriliseringarna som cirka 60 000 svenskar utsattes för under 1900-talet. Många av dem på grund av ras- och arvshygieniska värderingar, som under tidigt 1900-tal präglade de akademiska diskussionerna, och sedan omsattes i praktik genom en politisk accepterad handlingsplan.24 Även nyanserar antologin Ras och vithet: svenska

rasrelationer i går och i dag från 2017 med ytterligare introduktion kring forskning om ras

och vithet i svensk kontext. Författarna i antologin bidrar i två uppdelade avsnitt om historiska perspektiv och fenomen samt analyser om debatter och förhållanden som rör dagens samtida svenska rasrelationer och den svenska vitheten idag. Återigen är den för uppsatsen relevanta delen om de historiska perspektiven kring ras som behandlas i bokens första avsnitt som bland annat rör rasbiologins framväxt under 1800-talet i Sverige.25

En anmärkning vid det tidigare forskningsfältet är bristen på forskning om just stadsoriginal samt om framställning och behandling av en avvikande fattig kvinna, som Augusta Eklund eller Trasfröken, i pressmaterial. Men blir även till en fördel då detta blir en lucka att fylla i forskningen kring synen på egensinniga och avvikande människor, ur ett utifrånperspektiv. Ett kvinnligt original – skildrad och omhändertagen av sin samtid.

Källmaterial

Det primära källmaterialet som analyseras är svenska dagstidningar avgränsade vid åren 1895 till och med 1899. Utgångspunkten är rapporteringen av Trasfröken och Augusta Dorothea Eklunds sista år i livet, rapportering kring Trasfrökens död, till vidare skrivelser åren därefter. Dagstidningarna ingår i Kungliga bibliotekets digitaliserade samlingar och finns tillgängliga via hemsidan. En sökning på ”Trasfröken” under ovanstående årtal resulterade i 160 unika träffar fördelade på 70 olika svenska dagstidningar, vilket tyder på att dagstidningar är ett rikt och med syftet outforskat historiskt material. I dagstidningarna analyseras skrivelser så som krönikor, artiklar, notiser och reklamannonser som nämner Trasfröken.

Vanliga källkritiska aspekter att lyfta kring användning av dagstidningar som

källmaterial kan handla om hur dessa inte innehåller några absoluta sanningar eller att det är ögonblicksskildringar som har passerat fler led innan nedtecknandet. I denna undersökning upplevs inte detta som några problem eftersom sanningshalten inte är viktig, utan snarare att tidningen faktiskt skriver om Trasfröken och hur hon då skildras. Utifrån syftet och det

kulturhistoriska perspektivet är inte generaliserbarhet i objektiv mening heller viktigt, utan det

(12)

9

är att få fram hur kroppsbeskrivningarna av Trasfröken i dagstidningar kan ses som representationer om de vidare föreställningsvärldar som präglade tiden, och inte det som faktiskt förelåg. Att upptäcka tendenser och tankemönster, i detta fall av den kulturella och mediala logikens effekter, för hur man framställde fattiga och avvikande kvinnor i pressen. Annat källmaterial som används är mer sekundärt för att kontextualisera det mediala med kulturhistoriskt och samhälleligt material som in- och utskrivning från Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning som nås via Stockholms Stadsarkiv och finns digitaliserade via Stockholmskällan. Även används Augusta Eklunds dödsbevis som finns digitaliserad via Stockholms statsarkiv och vidare till Stockholms hälsovårdsnämnd Dödsbevis 1878–1926, samt den skönlitterära novellen från 1896 ”Trasfröken”: en bild ur storstadslifvet av Håkan, där författaren skrev under pseudonym.26 Novellen gavs ut året efter Trasfrökens död och ingår i många av de samtida reklamannonserna för litteratur till försäljning, men i uppsatsen används den för att exemplifiera innehållet i reklam, inte för att analyseras som sådan.

Teoretiska utgångspunkter

Den teoretiska utgångpunkten kan ses som tvådelad, där den ena delen tar en kulturell- och socialhistorisk riktning. Den andra delen siktar mot medicin- och kvinnohistorisk

idéinriktning, och fungerar även som en metodologisk utgångspunkt i uppsatsen.

Stigmatiseringsteorin

Med syftet att se hur någon blir omtalad och märkt, hur detta konstrueras och lever kvar genom öknamn efter ett normbrytande uppträdande, så fyller stigmatiseringsteorin av Erving Goffman en tankeriktig plats. I boken Stigma: Den stämplades roll och Identitet som

publicerades första gången 1963, för Goffman den ständigt aktuella diskussionen om

relationen mellan normalitet och avvikelse, och redogör och framställer fenomenet stigma.27 Själva begreppet stigma beskriver Goffman går tillbaka till grekernas benämning för kroppsliga tecken som ansågs avsedda att påvisa något ovanligt och inte fördelaktigt i en persons moraliska status, som en brännmärkt slav exempelvis. En begreppsförskjutning sker senare inom den kristna tron, när stigma även symboliserar kroppsliga tecken på helig nåd, eller medicinsk antydan på att religiösa kroppsliga tecken även syftar till fysiska rubbningar.

26SE/SSA/1090/Allmänna Försörjningsinrättningen, serie D2A, volym 2; SE/SSA/6042/Sankt Eriks sjukhus kyrkoarkiv F2

volym 2; SE/SSA/0561/01/01/E 2/289, Dödsbevis, Augusta Dorothea Eklund; Håkan, "Trasfröken". [Elektronisk resurs]: en bild ur storstadslifvet, Hammar, Stockholm, 1896.

(13)

10

Idag står vi närmre den ursprungliga användningen av begreppet, men istället för att fokusera på kroppsliga kännetecknen så avser stigma snarare själva olycksödet – en skiftning från enbart det somatiska mot inkluderandet av själsligt avvikandet.28

Goffman urskiljer tre artskilda slag av stigma: 1) Kroppsliga missbildningar av olika typer. 2) Olika fläckar på den personliga karaktären som viljesvaghet, omedgörlighet, svekfullhet, ohederlig och handlar om sådant som folk sluter sig till; psykiska rubbningar, missbruk, arbetslöshet, självmordsförsök, alkoholism, fängelsevistelse med flera. 3)

Gruppstigma såsom ras, religion och nation; ett slags stigma som anses kunna överföras från generation till generation och kan drabba alla familjemedlemmar.29

Bland samtliga av dessa slag av stigma så finns ett gemensamt sociologiskt drag: en individ som har en viss egenskap som inte kan undgå att uppmärksammas och får dem som möter denna att vända sig bort. Det gör dem som inte avviker från särskilda förväntningar till vad Goffman kallar normala. Den andra uppvisar ett stigma och avviker.30 För uppsatsen blir

alla tre kategorierna intressanta vid tolkning av källmaterialen. Förståelsen för stigma följer Goffmans tolkning av såväl begreppet samt uppdelningen av de tre olika slagen, och blir uppsatsens utgångspunkt för att närma sig materialet med problemformuleringen kring konstruktion och skildring av avvikelse och egensinnighet. Hur Trasfrökens utseende lyfts fram som kroppslig missbildning; hur den fläckande karaktären som sinnessvag och kringdrivande framställs; hur gruppstigmatisering som ras- och klassförakt kan analyseras.

Originalstämplen blir en stigmatisering av den som socialt avviker och utgör en särskild typ av avvikare eftersom det rör sig om människor som på det ena eller andra sättet kollektivt förnekar den sociala ordningen. De tar inte vara på någon av de godkända banor som

samhället ställer till förfogande och representerar således den bristande funktionen i

samhällets motivationsmekanism som vill se den fostrade medborgaren. Till denna definiering av social avvikare hör allt ifrån prostituerade, resande, brottslingar, lösdrivare och hopplöst fattiga med flera - inräknad vår Trasfröken.31

Kroppsbeskrivningar och teckensystem

I bakgrunden av Goffmans övergripande teori förankras detta även på ett mer idéhistoriskt plan med kroppsbeskrivningarna som teckensystem, både som teori, analytiskt verktyg och

(14)

11

metod för hantering av källmaterialet. Karin Johannisson beskriver teckentydning i sin bok

Tecken: läkaren och konsten att läsa kroppar som ett sätt att förstå sjukdomar, vilket under

1800-talet kallades för semiotik, och var då ett rent medicinskt begrepp som i första hand betydde observation – kroppsläsning och uttolkning av kroppens språk. Idag uppfattas semiotik istället som ett språk- och kulturvetenskapligbegrepp.32

Under 1800-talet formades två viktiga bilder av kvinnan, ena som den svaga, ömtåliga och sjukliga överklassen mot den andra mer starka, farliga och även smittsamma

underklasskvinnan. Till detta hörde övergången från agrarsamhälle till industrisamhälle, med inflyttning till städerna, ökad klassdynamik, starkare marknadsekonomin som ledde till förändrad samhällsordning. De nya kvinnobilderna speglar ett samhälle och en kultur under stor utveckling.33 Efter sekelskiftet tynar den sjukliga kvinnan som borgerlig idealtyp bort till förmån för den sunda och starka människan, influerad av darwinistiska principer. Man ville inte stödja den svaga, sjukliga delen av befolkningen som kopplades samman med exempelvis sinnessjukdomar, tuberkulos och alkoholism, som hopades sig på anstalter. Dessa var fel grupper av befolkningen som fortplantade sig med fel egenskaper, vilket även hörde samman med rådande civilisationskritik som såg en försvagad samtidsmänniska som ett hot mot alstrandet av dugligt befolkningsmaterial. Man fäste främst blicken mot kvinnans roll och ansvar för det framtida arvet. Det var den nya befolkningspolitikens normer som myntade nya bilder av kvinnlighet, sexualitet och kvinnokroppen, som numera skulle vara stark och

alstringsduglig snarare än blek och skör.34 Uppfattningsvis blev denna socialt definierade bild av kvinnans kropp även ett verktyg för att utanpå mäta kvinnans värde och plats, med

assistans av samhällets dömande blickar. Strävan efter den sunda kvinnokroppen blev en del av samhällets moderniseringsprojekt och klasskillnader tycks central i den framställningen.

Intresset för kroppsliga teckensystem växte fram under 1800-talet och handlade om denna bild och besatthet av skillnader och gränsdragning mellan klasser, raser och kön. I stora drag handlade det om att kunna se vem den andra var, eftersom kroppen bar yttre tecknen för den inre människan. Det kroppsliga kopplades samman med sedlighet och moral, och var det som kroppsliga tecknen kunde visa genom observation. Johannissons forskning om tecken skildrar framförallt vilka kroppsläsningsritualer och diagnostiska tekniker som var del av det medicinska framskridandet under denna tid.35

32 Karin Johannisson, Tecknen: läkaren och konsten att läsa kroppar, Norstedt, Stockholm, 2004, s. 25, 26, 181. 33 Karin Johannisson, Den mörka kontinenten: kvinnan, medicinen och fin-de-siècle, Norstedt, Stockholm, 1994, s. 14. 34 Johannisson, 1994, s. 90–91.

(15)

12

Teckensystem blir på så sätt ett teoretiskt och analytiskt redskap eftersom det beskriver hur kroppstecken är observerbart och att dessa kroppsbeskrivningar, hur blickar observerar och tolkar, även blir ett tongivande sätt för hur man kategoriserar människor därefter. Här lyfts det tre stigmatiseringslagrena från Goffmans teori in, hur man kan få grepp om vilka kroppsbeskrivningar och kännetecken som förknippas med Trasfröken och hennes rörelse i staden. Hur det kan synas i pressmaterialet, vad omgivningen läser in för tecken kring Trasfröken som även reflekterar hennes inre, och sedan fastslås i text och stigma.

Metod

Kultur- och mediehistoriskt perspektiv

Med mediehistoria läggs historiska perspektiv på mediala fenomen och ger således mediala perspektiv på historien. Att applicera ett medialt perspektiv historiskt är i detta fall ett sätt att närma sig materialet och vidare att använda dagstidningar som källmaterial för att se på vilket sätt media kunde vara delaktiga till spridning av rådande samhällsidéer och kulturella

föreställningar. Med andra ord blir mediehistoria en metodisk inramning för att skapa en förståelse för hur källmaterialet skapades och varför texten i tidningarna ser ut som den gör.36 Syftet med att analysera dagstidningar är att se hur sådan spridning av föreställningsvärldar och stigmatisering av fattiga och avvikande kvinnor kunde manifesteras, genom att se hur de skildrades och rapporterandes om under sent 1800-tal. Här samspelar det mediala perspektivet med den kulturhistoriska inriktningen för att upptäcka de meningsskapande processerna bakom, och förhoppningsvis lämnar ett bidrag till den kulturhistoriska mediaforskningen. Ett relativt ungt forskningsfält som vuxit fram i Sverige med drivkrafter hämtade av upplevelser från kulturhistorien, och nyanserar och problematiserar en tämligen linjär presshistoria.37

Ett forskningsbidrag som fyller en viktig plats i kultur- och mediehistorisk forskning, och likt denna undersökning använder dagspress som källmaterial, är Erik Edoffs avhandling

Storstadens dagbok: boulevardpressens och mediesystemet i det sena 1800-talets Stockholm.

Syftet med avhandlingen var att undersöka och analysera Stockholms boulevardpress ur ett mediesystemsperspektiv i förhållandet till urbanitet under slutet av 1800-talet, och tar

36 Mediehistoria enligt Institutionen för kommunikation och medier, Lunds universitet:

<https://www.kom.lu.se/forskning/mediehistoria> (17/11 2020).

37 Erik Edoff, Storstadens dagbok [Elektronisk resurs] boulevardpressen och mediesystemet i det sena 1800-talets

(16)

13

utgångspunkt i fyra olika publikationer; Figaro, Vikingen, Budkaflen och Hvad Nytt. 38 Två av dessa förekommer även i denna uppsats, men har ett helt annat syfte med materialet. En viktig huvudpoäng som Edoff kommer fram till är hur många historiker och mediehistoriker tidigare har betonat att tidningar var och är en fragmentarisk produkt som bestod av många inbördes olika saker, men att forskningen därför kan ha missat det som avhandlingen kan visa, nämligen att boulevardtidningar var just de betydelsefulla relationer mellan olika typer av texter. Att boulevardtidningen både var enhetlig och förutsägbar samt gjorde den moderna storstaden som framträdde i dess spalter hanterlig.39 Denna uppfattning om hur tidningar från sent 1800-tal kan uppfattas som både förutsägbara och hanterliga är viktig att bära med sig in i analysen av ett rikt källmaterial som rapporteringar kring Trasfröken innebär. Även det faktum att Edoffs avhandlingen bidrar med djupare förståelse för användning av ett medialt perspektiv på historien och sammanfaller tidsenligt med uppsatsens undersökningsperiod. På så sätt har avhandlingen fungerat som stöd för den kultur- och mediehistoriska inramningen såväl som givit inspiration till den metodologiska hanteringen av dagstidningarna. Det kulturhistoriska mediefältet, beskriver Edoff, har vuxit fram under början av 2000-talet och har ett stort fokus på historiska föreställningsvärldar och diskurser – vilket är en något som denna uppsats även ämnar skönja i samtidens dagspress.40 Något som skiljer denna

undersökning mot Edoffs är inte minst undersökningsobjektet, men även avgränsningen, både den geografiska avgränsningen vid Stockholm samt vid boulevardpressen, vilket denna undersökning vidgar med hela Sveriges rapportering om Trasfröken under en begränsad tid. Tillsammans med annan tidigare forskning vill denna undersökning bidra det kulturhistoriska mediefältet med ett annorlunda kulturperspektiv så som konstruktionen och skildrandet av avvikelse, där både media och samhället i stort är delaktiga i processen.

För att förstå dagstidningarnas plats och betydelse i samhället under 1800-talet behövs underbyggande forskning kring pressens historiska utveckling och dess betydelse som medium. I boken Mediernas historia. Från big bang till big data av Johan Jarlbrink, Patrik Lundell och Pelle Snickars beskriver författarna hur ett mediehistoriskt perspektiv kan anläggas på de flesta historiska fenomen, eftersom det förflutna bara är tillgängligt i

mediernas form. Författarna erbjuder ett makroperspektiv på mediehistoria, vilket kan hjälpa uppsatsen att ringa in det sätt dagstidningar betytt för samhället men också hur olika medium påverkat, konstruerar och upprätthåller stigmatisering genom olika tider. Det handlar om

(17)

14

rörelser mellan då och nu, för att inte uppfatta historien som statisk och platt, utan att se hur historiska insikter även blir relevanta i relation till nutida händelser och utveckling. Bland annat gör författarna en poäng kring att tidningar ofta har framståtts som 1800-talets medium eftersom de anses ha registrerat och dokumenterat tidens gång, här syns attitydförändringar, händelser och personer och etablerad kunskapscirkulation i samtiden.41 Detta är inte minst viktigt för att kunna poängtera och fullfölja uppsatsens syfte att upptäcka medias delaktighet vid konstruktionen av avvikelse, original och Trasfröken. En annan viktig slutsats som även kan appliceras på denna uppsats är rörelsen mellan då och nu, eftersom KI fortfarande har kvar Trasfrökens kranium i sin samling, och fortfarande uppmärksammas av media idag.

Dagstidningen som medium och plats i samhället

Begreppet dagstidning står enligt NE för en periodisk utgiven och tryckt publikation som är avsedd för spridning bland allmänhet och ska innehålla allmänna nyheter. Här skiljer sig dagstidningen från andra tidningar som exempelvis en veckotidning, eftersom det i en dagstidning finns krav på aktualitet, breddat innehåll, utgivningstäthet samt spridning. I Sverige går gränsen för utgivning vid ett nummer i veckan för att räknas som dagstidning.42 Det är även på detta sätt som undersökningen förhåller sig till begreppet dagstidning.

Vad ett medium är beror istället på när i historien vi letar. Vad som anses vara ett medium utgår nämligen från olika mediekulturers särprägel och överlappar och samspelar med andra olika medier. Viktigt att poängtera är dock att oavsett om det handlar om exempelvis muntliga, digitala eller skriftliga medier, måste de placeras i sitt historiska

sammanhang innan dess kulturella betydelser kan konstateras.43 I detta fall vad dagstidningen har för plats under tiden för undersökningen.

Långt in på 1900-talet dominerade ett snävt mediebegrepp som var färgat av

journalistikens självförståelse, som fixerades redan vid den moderna pressens framväxt under 1800-talet. Medier var till för inte så länge sedan nästan synonymt med tidningar, radio och tv. Detta berodde till stor del på att tidningssektorn och journalistiken under 1800-talet både var en ekonomisk och en politisk maktfaktor, som uppfattades som en industri och

samhällsinstitution, kallad pressen och den tredje statsmakten. De kunde organisera sig och marknadsföra idén om sin egen betydelse och historia, vilket är vad institutioner gör, och

41 Johan Jarlbrink, Patrik Lundell & Pelle Snickars, Mediernas historia: från big bang till big data, Föreningen

Mediehistoriskt arkiv, Lund, 2019, s. 125–126, 267–268.

(18)

15

pressen hade därför goda möjligheter att sprida sitt budskap och sin självbild. Men detta är också en något förenklad och ibland något vilseledande historieskrivning. Det finns nämligen en annan anledning till att tidningen framstått som 1800-talets medium och har med dess speciella egenskap att göra: de har nämligen ett utmärkt sätt att registrera och dokumentera tidens gång och inkluderar olika uppfattningar, attitydförändringar, personer och händelser. Tidningarna anses ha bidragit till att etablera föreställningen om historien som en rörelse framåt. För att inte tala om att de både är lätta att bevara och orientera sig i. Med andra ord ett ypperligt källmaterial för historiker som vill veta något om 1800-talet, så kan dagstidningarna erbjuda en ingång till det förflutna.44

Även under 1800-talet var tidningspressen betydelsefull och fungerar inte bara som historiskt källmaterial för vår samtid. Men poängen är att det breda medielandskapet säger mer idag än vad det gjorde för 1800-talets människor, och dessutom har olika medier alltid samverkat. Därför beror tidens mest betydelsefulla medium på vilka historiska aktörer, händelse eller situation som vi frågar efter och vilka specifika frågor vi ställer till dem.45 Vad

som står klart är att pressen under 1800-talet var en plats där offentligt meningsutbyte ägde rum och att information och kunskaper cirkulerade i dagstidningarna. Och oavsett hur betydelsefull eller utbredd denna information var för samtiden, så fanns den där i text.

Kvalitativ textanalys

Vid tolkning av skrivelser i dagstidningarna används en kvalitativ textanalys med närläsning som hjälper till att belysa skildringen av tecken, kroppsbeskrivningar och uppfattningar kring Trasfröken. Här lutar sig analysen på tolkningslärans bakgrund hermeneutiken, närmare bestämt den hermeneutiska spiralen. Denna spiral syftar till tolkningsprocessens olika faser och beroendet mellan dem, ett samspel mellan nutid och dåtid – förståelser och kunskaper som forskaren bär med sig i mötet med texten – ett slags möte mellan olika tider.46 Med andra ord en metod som vill ta reda på varför texten i dagstidningarna ser ut som den gör. Även vill påpekas en transparens om att kravet på objektivitet, även om det eftersträvas, inte helt kan uppfyllas eftersom den hermeneutiska spiralen samtidigt förtäljer att tolkningar och

resonemang alltid innehåller någon form av värderingar som är färgad av den egna samtiden.

44 Jarlbrink, et al. 2019, s. 125–126. 45 Jarlbrink, et al. 2019, s. 128.

(19)

16

Tillvägagångssätt

I undersökningen analyseras digitaliserade svenska dagstidningar från Kungliga bibliotekets samlingar mellan 1895-01-01 till och med 1899-12-31 med sökordet: Trasfröken. Dessa årtal har valts eftersom de specifikt kan visa hur och vad media skriver om ett kvinnligt

stadsoriginal, som under samma period blev intagen för fattigvård och hur man skildrade densammes dödsfall. En sökning i samlingen under ovanstående årtal resulterar vid denna tidpunkt som ovan nämnt i 160 unika träffar i 70 olika dagstidningar runt om i landet. Dessa 160 träffar resulterade i sin tur i en genomgång och bearbetning av totalt 156 olika notiser, krönikor, nyhetsartiklar eller reklamannonser. Krönikorna och artiklarna var ofta nyanserade med intervjuer och mer ingående rapporteringar, medan notiserna är kortare referat från större artiklar och krönikor. Reklamannonserna för litteratur som lyfts handlar om Håkans novell

"Trasfröken": en bild ur storstadslifvet. I äldre dagstidningar är det även vanligt att artiklar

och notiser inte är signerade av en författare och innehåller då inte uppgifter om vem som är skribent.47 Så är även fallet i många av undersökningens rapporteringar, vilket betyder att

källhänvisningarna kommer att se olika ut beroende på om en signatur finns med eller inte. Varje träff innebär en rapportering på en sida i tidningen, i några enstaka fall har den varit uppdelad på två sidor vilket resulterade i två träffar som egentligen hänvisar till samma. Samtliga träffar har bearbetats och sedan har djupare nedslag och närläsning lyfts som även utkristalliserade olika teman i undersökningen, som där exemplifieras med olika citat. Urvalet som lyfts lite extra baseras på innehållet i skrivelserna och tar då stöd av uppsatsens teoretiska utgångspunkter om stigmatisering och teckensystem, som då även utgör ett metodologiskt redskap vid analysen av materialet – att leta efter beskrivningar av kroppstecken i texten som leder till stigmatisering. De sekundära källmaterialen används för att ge tidsandan ett djupare sammanhang och att bidra med kulturhistorisk förståelse vid närläsningen av dagstidningarnas skildringar, som fattigvårdens anteckningar i liggaren och dödboken eller när novellen om Trasfröken utgavs. För att undvika långa upprepningar i texten så skrivs inte båda förnamnen ut när förtydligande mellan Trasfröken och Augusta Eklund sker.

Den kultur- och mediehistoriska inramningen av ämnet om konstruktionen av den fattiga och avvikande kvinnan på 1800-talet kan beskrivas som ett samspel mellan olika nivåer i undersökningen: kulturella kroppsbeskrivningar, rapporterandet i dagstidningarna, den rådande tidsandan och mediesystemet.

47 Anna Götlind & Magnus Linnarsson, Konsten att skriva en fotnot: vetenskaplig formalia för humanister, 1. uppl.,

(20)

17

UNDERSÖKNING

Undersökningen disponeras tematiskt med två större avsnitt och fem underrubriker. Undersökningsperioden skiljs delvis åt mellan tiden och de mediala framställningarna då Trasfröken var vid liv mot tiden efter hon avlidit, vilket framkommer och jämförs under varje tema. Uppsatsens syfte och frågeställningar behandlas under varje rubrik och resultaten samlas upp med en sammanfattning av slutsatserna och diskussion efter undersökningen.

En avvikare på Stockholms gator

Att vara mänsklig eller omänsklig

När det rapporteras om Trasfröken så är det en aktiv gestalt på Stockholms gator som beskrivs, vars avtryck inte bara syns där hon går samma gata upp och ner, utan även bortom huvudstadens gränser. Den 28 mars 1895 fanns en lång artikel i Eksjö-posten Hvad nytt med en skarp skildring av Trasfrökens påstådda livshistoria. En form av krönika som bland annat detaljrikt beskriver Trasfrökens yttre, omgivningens reaktioner och mottagande:

Figuren erinrar mera om ett vandrande trasbylte än en mänsklig varelse, då man betraktar den på afstånd. [---] ”Trasfröken” är den benämning, under hvilken hela Stockholm känner denna företeelse. I flera decennier, i ur och skur, i solsken och hetta, har hon trampat Stockholms gator, alltid lika smutsig, lika trasig, alltid föremål för samma känslor af nyfikenhet, afsky och

fruktan.48

Citatet ovan är anmärkningsvärt hur det framställer att Trasfröken var en benämning på ett beteende, eller förseelse, snarare än ett namn på en person. Att hon var mer lik ett bylte än mänsklig varelse antyder hur det yttre avslöjar att hennes beteende inte ansågs vara mänskligt. Hennes riktiga namn framkommer senare i krönikan i samband med att skribenten gör

anspråk på att erbjuda den sanna historien om Trasfröken, och avfärdar samtidigt tidigare försök som skildrat hennes levnadssaga som fantasier och legender.49 Det finns flertalet exempel på detta, hur skribenterna gör anspråk på den verkliga berättelsen om Trasfröken och ofta baseras det som ovan på intervjuer från personer vilka påstår sig känna Trasfröken från

(21)

18

ungdomstiden.50 Vad som framgår i början av exemplet med krönikan i Eksjö-posten Hvad nytt

är hur man inte tog hänsyn till att personen i fråga var fullt levande vid tiden för publicering. Att stigmatiseringen inte märker gränser blir tydligt, hur smuts och trasiga kläder förenas med nyfikenhet, avsky och till och med fruktan mot någon, som man medialt angav fullständigt namn på. Denna artikel ringar in hur man faktiskt kunde skildra en avvikande kvinna och förtäljer på samma gång att även andra gjorde detsamma.

Främst av allt iakttas dåtidens föreställningar om vad som ansågs vara ett accepterat beteende. Att liknas vid ett objekt som trasbylte snarare än mänsklig varelse var att göra en distinktion av beteende som mänskligt eller omänskligt. Hur man med dåtidens blickar kunde registrera om någon ansågs vara mänsklig baserat på det yttre lagret, som klädesplagg. Fler tecken på Trasfrökens yttre avvikelser som närmast liknas vid omänskligt beteende synes även i Stockholms-Tidningen den 4 december 1895, då man efter att Trasfröken skrivs in på försörjningsinrättningen Grubbens beskriver hennes koja som troligtvis fanns ute på Lidingö:

Allmänna barmhärtigheten har ändtligen åtagit sig denna säregna, allt annat än sympatiska Stockholmsuppenbarelse; det var ej en dag för tidigt. Man hade på länge ej hört talas om Trasfröken. Alla kände henne, men knappast någon visst, hvar hon hyste in sig. Det var ej häller underligt. Trasfröken, folkskygg i trots af sitt brutala framträdande, kände sig bäst till mods, när hon var ensam. Hon hade motvilja mot menniskoboningar, hade samma bostadssmak som skogens åbor.51

Här inleds krönikan genom att beskriva Trasfröken som en säregen Stockholmsuppenbarelse, ett annat sätt att antyda hur det handlar om en gestalt som inte nödvändigtvis måste varit mänsklig. Tolkningsvis anses även Trasfrökens bostad som ett omänskligt val och man gör en jämförelse med djurens boplats, som att hon ansågs vara mer som ett djur än människa. Detta var yttre tecken på avvikelse, som kan tyda på att man ansåg att dessa livsval var självvalda, när man beskriver hennes bostad och önskan om ensamhet. Om man syftade på att det låg i hennes natur med tanke på att hon ansågs sakna många av de mänskliga egenskaperna som behövdes för att bo i ett civiliserat samhälle, så stämmer detta väl överens med de tankebanor som ansluter sig till en äldre tankefigur och kan spåras bak till antiken. Där görs en tydlig gräns mellan människa och djur som går mellan en mänsklig förmåga att kunna kontrollera sina känslor och sexualitet. Detta är även något som rasbiologins Gustaf Retzius skrev om

50 Fler exempel på dagstidningar med historier om Trasfröken: Torbjörn ”Något em ´Trasfröken`Och hennes historia.”

Budkaflen, 17/11 1895; ”»Trasfröken» Historia.” Öresunds-posten, 10/12 1895; ”Hufvudstaden.” Jemtland, 14/12 1895; ”Ett och annat om ´Trasfröken´”, Dagens Nyheter, 10/1 1896.

(22)

19

1874 för att förklara att skallmätningar var nödvändiga för att kunna fastställa just skillnaden mellan människa och djur – så väl som skillnader mellan människorasers kranier – för att fastställa en hierarki av högre och längre människoraser.52 Vad som mer framgår av artikeln i

Stockholmstidningen var att denna boplats troddes vara belägen ute på Lidingö i Gångsätra, i

ett skogsnäste.53 I Jan Malmstedts bok Lidingöhistorier från 2013 berättas att oavsett vilken historia som är sann om Trasfröken, så var kojan i Gångsätra på Lidingö vad som anses vara hennes sista hem, innan hon togs in för vård på försörjningsinrättningen. Malmstedts

skildringar om Trasfröken baseras på folkminnen från Lidingö, där man säger sig minnas Stockholmsoriginalet och hennes koja i Gångsätra.54

Om eller varför Trasfröken hade sitt näste i en koja vid vad som då ansågs vara landsbygd, är inte möjligt att ta reda på. Vad som dock går att utröna av medias skildring är att det inte ansågs vara något som en vanlig människa skulle utsätta sig för frivilligt. Så det är inte bara tecken på kroppsbeskrivningar som går att finna, här syns även att någons leverne spelade in och var Trasfröken bodde även kunde spegla hennes art då hon i dagstidningarna, baserat på detta, liknas vid ett säreget djur eller objekt snarare än en människa.

Efter det att Augusta Eklund avlidit läser man i Social-Demokraten tisdagen den 7 januari 1896 i en lång krönika undertecknad Fix att:

När jag fick veta, att »Trasfröken» blifvit intagen å sjukhus, rentvättad från en många år gammal smutsskorpa och nedbäddad mellan lakan i en varm och snygg säng, var min första i ord klädda tanke: »Den förändringen öfverlever hon inte. » Jag fick rätt i min förmodan. Hon härdade ut knappa två månader och så var det slut. Smutsen hade blifvit hennes rätta element, vildens friluftslif för henne ett naturbehof. Hon avskydde renlighet och ett ordnat kulturlif liksom hon avskydde människorna. Så länge hon fick dväljas i sin riskoja därute i Lidingöskogen, så länge hennes kropp fick vara höljd af ett tjockt lager av smuts, var hon frisk och rörlig. När hon blef inhyst inom fyra väggar, dömd att vistas bland civiliserat folk och omhuldas av vårdade händer, tynade hon hastigt af och slocknade som ett nedbrunnet ljus.55

I krönikan fokuserar skribenten på att beskriva Trasfrökens smutsiga yttre, men även på hur hon tros ha reagerat på ett omhändertagande av vad som nämns som ett civiliserat folk.

Uppfattningsvis vill man här peka ut att renlighet inte låg i Trasfrökens natur och slutligen var det som tog hennes liv, snarare än den vård och miljö hon utsattes för på Grubbens.

52 Pia Laskar, 'Den finska rasen och görandet av svenskar', Ras och vithet: svenska rasrelationer i går och i dag., S. 71–95,

2017, s. 85.

(23)

20

Stigmatiseringen av hennes yttre och parallellen man gör mellan Trasfröken och en primitiv gestalt med levnadsvanor likt en vilde, tycks gå hand i hand. Det som skildras i media

fokuserar inte så mycket på det som hände inom de fyra väggarna och bakom stängda dörrar, förutom den varmbäddade säng hon sägs ha placerats i. Men frågan är om allt verkligen var så sagolikt på försörjningsinrättningen som det låter i citatet ovan, enligt tidigare forskning om bland annat Stockholm stads allmänna försörjningsinrättning så var standarden mycket låg och inget öde den fattiga själv önskade sig.56 Oavsett verkade inte dagstidningarna i text delge några nedlåtande värderingar om den fattigvård som Trasfröken utsattes för – tvärt om – och möjligen kan det ha berott på en förskönande omskrivning eller ren okunskap om

fattigvårdens arbetsmiljöer från samhällets utsida.

Den 11 januari 1896 finns en lång krönika om det berömda Stockholmsoriginalet i

Figaro signerad av skribenten Björn Cederberg som bland annat skrev att ”»Trasfröken är

död», stod det vid tillfället att läsa i alla möjliga versioner i Stockholmstidningar.”57 Och

förtäljer att andra dagstidningar flitigt rapporterar om Trasfrökens bortgång, men innehåller även ett parti som vill skildra hennes själs- och förnuftområde:

Men har något gått, så är det väl det Stockholm, som nu i dagarne gått, en af gatans största ryktbarheter, en af dess olyckligaste, nämligen: »Trasfröken», äfven »fröken Barége» kallad. Ty nog såg man henne alltid, bittida och sent, på vandringsstig, illa utrustad, svart i hyn, liksom i själs- och förnuftighetsområdet, primitiv, som en vildinna, i lefnadsvanorna, otillgänglig, som den som blifivt sårad i härtats innersta rot, kommersande på gator och torg med sina nålar och band. Och sin stab hade hon alltid med sig; det förflutna bar hon tyst inom sig, framtiden – pojkarne – hade hon stojande bakom sig.58

I citatet markeras hur hennes hy är svart liksom hennes själ- och förnuftsområdet anses primitivt och återigen liknas hennes levnadsvanor med en vilde, eller vildinna. De föreställningsvärldar om civiliserade eller primitiva människor som syns cirkulera i

dagstidningarna angående Trasfröken grundade sig uppfattningsvis i 1800-talets idéer om den förädlade människan och handlar i samtiden om rasbiologi, vars rötter har gamla anor i Sverige. Så tidigt som 1686 kan man exempelvis se större försök till arvsförädling då man förbjöd personer som led av epileptiska anfall att gifta sig.59 Detta yttrar sig tolkningsvis som en ”vi och dem” kultur och ligger till grund för stigmatiserandet av Trasfröken60: de yttre

56 Hyltén-Cavallius, et al. 2013, s. 30–32.

57 Björn Cederberg, ”`Trasfröken´ Stockholmsbild”, Figaro, 11/1 1896. 58 Björn Cederberg, ”`Trasfröken´ Stockholmsbild”, Figaro, 11/1 1896. 59 Lindquist, 1997, s. 32.

60 Goffman beskriver att bron som förbinder studie av stigma är den om studiet av den övriga sociala världen, och handlar om

(24)

21

tecken på avvikelse som smuts och val av boende vilket dessutom speglar hennes inre, och tyder på förnuft- och sinnessvagheten, som vidare relateras till en primitiv och vild djurisk sida. Detta stigmatiserande ställer en tydlig gräns mellan uppfattningar om mänskliga och omänskliga beteenden – ett samspel med dåtidens idéer och drömmar om förädlade

människor och rashierarkier. Att anses vara en avvikare på Stockholms gator på sent 1800-tal kunde då innebära att man skildrades som omänsklig, ociviliserad samt primitiv. I synnerhet om du var en kvinna. De idealtypiska proportionerna hos 1800-tals kvinnan handlade om att hon ansågs vara närmre naturen än mannen, hela hennes grundstruktur var skild från mannens genom det bredare bäckenet, smala nacke och framför allt – en liten skalle. Vetenskapen banade väg för en hel serie olika inriktningar och kvinnan fick då fungera som studieobjekt och avtäcktes och dissekerades för att bekräfta detta.61 Och Trasfröken gick från ideal till praxis hos KI, på grund av sin kvinnliga och egensinniga natur.

På KI utvecklade professorn Anders Retzius nya mätmetoder (som senare kom att användas runt i världen inom antropologi och rasbiologi) och det är där som han tillsammans med sonen Gustaf Retzius bygger upp samlingen av mänskliga kranier, som klassificeras genom beräkningar på skallarna.Samtidigt sprids litteratur av bland annat folkbildaren Anton Nyström som ger ut boken Allmän kulturhistoria cirka 1890, där han låter meddela att

kvinnor, barn och fattiga människor på landsbygden har mindre hjärnvolym än manlig medelklass och kan liknas vid vildar och barbarer. Denna bok togs emot av en stor läsekrets i Sverige och tittar man på dagstidningarnas skildringar ovan så är det just ord som vilde och vildinna som Trasfröken associeras med.62 Det är märkbart hur det i tiden fanns ett betydande intresse för ras- och folkfrågor i Sverige, inte minst cirkulerade idéer om detta i

dagstidningarna. Vid sekelskifte 1900 började intresset växa sig större även på universiteten och vid 1910 grundas Svenska sällskapet för rashygien, världens första sällskap för

rashygieniker.63 Sammanfattningsvis kan utrönas att Trasfröken levde och dog under en tid av rasbiologisk utveckling i Sverige. Detta fick hon själv uppleva både psykiskt och fysiskt. Men också skönjas en spridd medvetenhet om dessa kunskaper och föreställningar i medias

skildringar om Trasfrökens tecken på avvikande beteende, när hon liknades vid ting som omänsklig gestalt, primitiv, djurisk eller vilde. Precis som den teoretiska ansatsen om stigma även föreslår så var det samtidens kulturella föreställningar som banade väg för

stigmatiserandet av Trasfröken, eftersom hon avvek från sociala normer kring beteenden.64

61 Laskar, 2017, s. 89–91; Johannisson, 1994, s. 41–41. 62 Lindquist, 1997, s. 37, 39, 44.

(25)

22

Föreställningar om hel- & renhetsideal

Det syns en trend bland rapporteringen kring Trasfröken som nästan uteslutande behandlar Augusta Eklunds intagning på Stockholm stads allmänna försörjningsinrättning, efter att det sker den 4 november 1895. I inskrivningsprotokollet från försörjningsinrättningen finns bland annat information om Augustas födelseår, tillhörande församling Hedvig Eleonora och under informationen syns något som närmast uppfattas som en i efterhand skriven och blek

anteckning med ”Trasfröken?”65 klottrat i en annan färg. Tolkningsvis drar man hos

fattigvården samma parallell mellan Augusta Eklund och Trasfröken som en och samma, varför det blir tydligt att samhället var överens om att Trasfröken står för (minst) en fattig och avvikande kvinna, och i detta fall ett Stockholmsoriginal.

Förutom att Trasfröken intogs på försörjningsinrättningen tycks det faktum att hon tvättats med vatten vara det som var mest häpnadsväckande. I Fäderneslandet skriver man lördag den 14 december 1895 om hur enastående detta uppfattades:

Visst är, att Stockholms alla modedockor tillsammans aldrig väckt ett så allmänt och stort uppseende som – Trasfröken. Ja, det skulle icke väckt så stort uppseende, om man hade sett en hoffröken på Norrbro arm i arm med en af de svarte jubelfiskarne, som det för någon tid sedan väckte, när det i bladen berättades, att Trasfröken hade blifvit – rentvättad. Se, det var ett fenomen.66

Den händelse att Trasfröken hade tvättats och blivit ren, tycks enligt dagstidningens skildring bidragit tillika – om inte mer – uppståndelse som att en hovdam gick armkrok med en färgad fiskarman i samtiden. Bara det faktum att färgen på människans hy åter sätts i förbindelse med Trasfrökens smuts och (o)renlighet säger en hel del om föreställningar och viljan att påvisa den vita rasens överlägsenhet, som strängt kan kopplas samman med 1800-talets koloniala expansion. Även om vithet sällan har handlat om hudfärgen, då den snarare

refererar till symboliska fält som tecken på egenskaper som bland annat rör renhet och dygd, så blir det genom texten i Fäderneslandet ändå synbart att man gjorde denna koppling.67

I Jämtlandsposten den 8 november 1895 under huvudrubriken ”Hufvudstaden” finns två nyheter man rapporterar om, och en av dem var med en rubrik döpt till Trasfröken som

beskriver hur Augusta Eklund under måndagen med hjälp av polis eskorterades och intogs vid

65 Inskrivning: Stockholms stadsarkiv, SE/SSA/1090/Allmänna Försörjningsinrättningen, serie D2A, volym 23. 66 ”Bref till syster Ulla.” Fäderneslandet, 14/12 1895.

67 Ulrika Kjellman, 'Fysionomi och fotografi – Den rasbiologiska konstruktionen av den nordiska rasen som vit', Ras och

(26)

23

Grubbens gärde. Därefter följer en beskrivning av hennes kläder och utseende som ”Att hon på länge ej varit i beröring med vatten som renlighetsmedel, därom vitnade den färg, hennes hy antagit, må hända redan se´n 50 år tillbaka.”68 och vidare hur hon till synes verkar nöjd över den vård hon nu får. Detta skulle då bero på ” […] och undslippa all vidare beröring med den tanklösare delen af stadens befolkning, hvilken i den arma kvinnan endast sökt finns föremål för åtlöje”69 och uppfattas som en form av beskrivning av de förmodade glåpord och

stigmatisering som tog sig uttryck på Stockholms gator. Notisen avslutas utan signering men säger sig ha hämtat sin information från Stockholms-Tidningen, vilken inte har gått att återfinna inom undersökningsområdet bland de övriga digitaliserade dagstidningar hos KB.

Två intressanta saker framkommer av artikeln och citaten ovan, det första handlar om vatten och renlighet eftersom detta visar sig vara återkommande bland notiserna. Bland annat för att dagstidningarna upprepar och refererar till varandra, men också som helt nya artiklar där man tycks vilja belysa hur smutsig Trasfröken uppfattades. Detta gör man genom att beskriva avsaknaden av vatten som renlighetsmedel. Detta säger något om renlighetsnormerna under samtiden, att uttrycka detta och samtidigt peka ut en smutsig kvinna, verkar vara

detsamma som att uttrycka tydliga normavvikelser i samhället. Denna form av avvikelse gick inte obemärkt förbi och leder till öknamn. Det andra intressanta som framkommer av citaten är att uppfattningen av denna form av avvikelse leder till trakasserier och utanförskap. Men stigmatisering kring kroppslig avvikelse visar att skildringar av tecken på kroppen, som anmärkningarna på kläder och smutsigt utseende, samtidigt blir något underhållande för människor och sannolikt efterfrågat. Som att ha något att frossa i och skvallra om, samtidigt som det tycks väcka en undrande avsky. En stigmatisering som kan kategoriseras genom Goffmans tre olika slag, eftersom det kroppsliga smutsiga utseendet även blandar in hennes sinnestillstånd och även utmärker en viss grupp av socialt avvikande, klasstillhörighet och nästa antydan till rastillhörighet – som skiljer Trasfröken åt.70

Söndagen den 17 november 1895 fanns en längre krönika i Budkaflen om Trasfröken där bland annat hennes smutsiga ansikte återigen framställs ”Man påstår också att hon haft för vana att smeta ner ansigtet med sot för att inte riskera att mötande karlar skulle karessera henne. Hon har själf erkänt, att hon är rysligt rädd att behaga dem – i det fallet helt och hållet olik sitt kön!”.71 Även här anmärker man på att hennes beteende inte var kvinnligt, att sot och

smuts förknippas med avvikelse eftersom kvinnan skulle vilja vara ren och dygdig. Det

68 ”Hufvudstaden. »Trasfröken»”, Jämtlandsposten, 8/11 1895. 69 Jämtlandsposten, 8/11 1895.

70 Goffman, 2020, s. 26–27.

(27)

24

rådande kvinnoidealet tillsammans med att samtidigt vara en av rashygienens målgrupp ställde upp nya riktlinjer för kvinnan, där bland tvättning. Denna nya ton om hygieniska och moraliska argument kan i dagstidningarnas rapporteringar utrönas, att man anammade de nya idealutseendet hos kvinnan blir uppenbart vid skildringen av Trasfrökens brist på dessa egenskaper.72 Det nya hygieniska kvinnoidealet kan ligga till grund för att Trasfrökens till sin natur liknades vid en primitiv vilde då hon uppfattades som omänsklig, smutsig och trasig.

En annan koppling mellan renlighet och tiden på försörjningsinrättningen var hur man i dagstidningar beskriver att Trasfröken verkade föredra att vara oren. Det gick så långt att man bland annat i Hallandspostenden 9 januari 1896 återigen antydde att den nya renliga livsstilen blev livsfarlig för henne:

`Hon Tålde väl inte vid att di tvätt´na – tror man inte det?´ Jag vill låta vara osagtdt, om icke en liten smula självfförvärfvad sakkunskap kanske ligger på botten af denna supposition angående faran af en för tvär öfvergång till vatten för utvärtes bruk.73

Av citatet ovan kan utläsas att renlighetsförändringen uppfattades för stor för Trasfröken att utstå.74 Vilket tolkningsvis säger något om de ovannämnda renlighetsideal man utgick ifrån.

I Svenska Dagbladet fanns måndagen den 9 december 1895 en lång artikel som

innehåller en intervju från en intagen vid Sabbatsbergs fattighus där man intresserar sig för att höra om Trasfrökens verkliga levnadssaga. Man ville också framställa Trasfrökens reaktioner inne på försörjningsinrättningen ”Sköterskan säger att hon första gången hon badades visade den största tänkbara afsky för vatten, men att det redan andra gången gick vida lättare. Hon tycktes också ha funnit sig i sitt öde.”75 Här framgår hur man påtalar det faktum att Trasfröken till slut accepterar sin plats och tillskrivs då något mer mänskliga egenskaper. I samma artikel framkommer även att ”Myndigheterna visste intet eller nära nog intet. De hade uppenbarligen liksom hela verlden ansett henne stå utom alla de vanliga reglerna för vanliga dödliga. Hon gick dit hon ville gå.”76 Vilket är en intressant skildring av hur man framställer en mer

ömsesidig uppfattning om Trasfrökens egenhet, att hennes motstånd mot vatten och renlighet närmast godtas som en helhetsbild – trasig, smutsig och egensinnig – av hela samhället. Tecknen på att Trasfröken inte liknande samtidens idealkvinna var på så sätt många.

72 Johannisson, 1994, s. 93, 95.

73 Tintoretto, ”I reflektionsspegeln. Små Stockholmskåserier af Tintoretto”, Hallandsposten, 9/1 1896.

74 Ytterligare en dagstidning med likande krönika som antyder hur vatten var livsfarligt för Trasfröken: Tintoretto,

”Stockholmskrönika. Små Stockholmskåserier af Tintoretto.” Länstidningen Tidning för Skaraborgs Län, 10/1 1896.

References

Related documents

Med hjälp av instrumenten intervju och observation skulle vi kunna analysera vårt empiriska material utifrån en Grounded Theory ansats (Patel &amp; Davidsson, 2003, s. 31-32) och

En inte ovanlig komplikation hos diabetiker som genomgått transplan ­ tation är gangrän i fötter, som kan nödvändiggöra amputation. Just i av ­ sikt att åstadkomma

För mig behöver det inte vara helt realistiskt, eller det kan inte vara helt realistiskt utan att man bara kan få prova på att åt det här hållet är det i alla fall skapar

Jag letar i PressText efter lite följt av ett adjektiv av någon av dessa typer och behöver inte leta länge: här finns inte bara lite unik(t), lite förbannad, lite förtvivlad,

Föreställningar om vad som anses vara normalt för pojkar respektive flickor och kvinnor respektive män påverkas också av rådande könsnormer, detta medför ytterligare

En skelettmuskel fästs alltid på två olika rörliga delar av skelettet och när muskeln dras samman rörs skelettet.. När vi går, lyfter, hoppar eller skriver jobbar

Om kläder, dörrhandtag, händer eller andra föremål är förorenade med smittämnen och du får smitta på det sättet, kallas det för indirekt kontakt- smitta..

Smak och lukt brukar kallas för kemis- ka sinnen för att sinnescellerna reagerar på kemiska ämnen i luft eller i vätska.. På tungan sitter fyra sorters smaklökar, för sött,