• No results found

Ett plagg säger mer än 1000 ord?: En kvalitativ analys om kläder som icke- verbal kommunikation

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Ett plagg säger mer än 1000 ord?: En kvalitativ analys om kläder som icke- verbal kommunikation"

Copied!
48
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EXAMENSARBETE

Ett plagg säger mer än 1000 ord?

En kvalitativ analys om kläder som icke- verbal kommunikation

Petra Gülich 2016

Filosofie kandidatexamen

Medie- och kommunikationsvetenskap

Luleå tekniska universitet

Institutionen för konst, kommunikation och lärande

(2)

!

!

!

LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET

Institutionen för konst, kommunikation och lärande Examensarbete, V0012F

Ett plagg säger mer än 1000 ord?

E

N KVALITATIV ANALYS OM KLÄDER SOM ICKE

-

VERBAL KOMMUNIKATION

Petra Gülich petragulich@gmail.com

2016-05-25

(3)

ABSTRACT

This study examines the clothes from a communications perspective. In which extent we dress ourselves with the purpose of expressing our identity. What information can be read out of someone's clothing and the consumer consider that the market allows everyone to

communicate through clothing to the same extent? To get an answer to this, focus groups with a total of 12 people discussed questions based on an interview guide designed for the purpose.

The discussions have been stood for for the empirical material and analyzed based on qualitative analysis. The main theories are used as the basis for analysis; Pierre Bourdieu's theory of habitus, tastes and field, Anthony Giddens's theory of self-identity and Roland Barthes' theory of clothing that communication.

The result showed that we communicate some traits of our identity and attitude both

consciously and unconsciously through the clothes we wear. For those interested in fashion, it turned out that not everyone had the same opportunity to consume and wear clothes in order to follow or communicate through fashion. This because of that the fashion was not suitable for all bodies and shapes.

!

Title: A garment says more than 1,000 words

- A qualitative analysis of clothing that non-verbal communication Author: Petra Gülich

Course: Examination paper, Media communication science, Bachelor's degree, V0012F University: Lulea University of Technology, Institution for art, communication and

education

Tutor: Kristina Widestedt Examiner: Anna Edin

Pages: 46

Keyword: clothing , identity , communication, qualitative analysis , focus groups , non-

verbal communication

!

(4)

!

SAMMANFATTNING

Denna studie undersöker kläder ur ett kommunikationsperspektiv. I vilken utsträckning klär vi oss med syfte att uttrycka vår identitet. Vilken information kan man läsa av utifrån någons klädsel och anser man som konsument att marknaden tillåter alla att kommunicera genom kläder i samma utsträckning? För att få svar på detta har fokusgrupper om totalt 12 personer fått diskutera kring frågor utifrån en intervjuguide utformad för syftet. Diskussionerna har sedan stått för det empiriska material som sedan analyserats utifrån en kvalitativ analys. De huvudsakliga teorierna som använts som grund vid analysen är; Pierre Bourdieus teori om habitus, smak och fält, Anthony Giddens teori om självidentitet och Roland Barthes teori om kläder som kommunikation.

Resultatet föll att vi kommunicerar både medvetet och omedvetet vissa drag av vår identitet och attityd genom de kläder vi bär. För de modeintresserade visade det sig att inte alla hade samma möjlighet att konsumera och bära kläder i syfte att följa eller kommunicera genom modet. Detta eftersom modet inte var anpassat för alla kroppar och former.

Titel: Ett plagg säger mer än 1000 ord

-En kvalitativ analys om kläder som icke- verbal kommunikation Författare: Petra Gülich

Kurs: Examensarbete MKV kandidat, V0012F

Universitet: Luleå tekniska Universitet, institutionen för konst, kommunikation och lärande Handledare: Kristina Widestedt

Examinator: Anna Edin Sidor: 46

Nyckelord: kläder, identitet, kommunikation, kvalitativ analys, fokusgrupp, icke- verbal kommunikation

!

(5)

!

I NNEHÅLLSFÖRTECKNING

!

ABSTRACT 1

SAMMANFATTNING 2

1. INLEDNING 5

1.1 PROBLEMFORMULERING 6

1.2 SYFTE 6

1.3 FRÅGESTÄLLNINGAR 6

1.4 AVGRÄNSNINGAR 7

1.5 KONTEXTUALISERING 7

2. TIDIGARE FORSKNING 8

3. TEORI 11

3.1 ICKE VERBAL KOMMUNIKATION 11

3.2 STÖRNINGAR I KOMMUNIKATIONEN 12

3.3 KLÄDER SÄNDER UT SIGNALER OM VILKA VI ÄR 12

3.4 PIERRE BOURDIUE- HABITUS, SMAK OCH FÄLT 13

3.5 GIDDENS OCH BARTHES- SÅ PÅVERKAS VÅRA KLÄDVAL 14

4. METOD OCH MATERIAL 15

4.1 FOKUSGRUPPER 16

4.1.1 URVAL 17

4.1.2 ANONYMITET 18

4.1.3 INTERVJUGUIDE 18

4.1.4 BILDERNA 19

(6)

4.2 GENOMFÖRANDE 19

4.3 VALIDITET OCH RELIABILITET 20

5. EMPIRI OCH ANALYS 20

5.1 FOKUSGRUPP 1, RESPONDENTERNA 21

5.1.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION 21

5.1.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR 23

5.1.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA? 24

5.1.4 SAMMANFATTNING 27

5.2 FOKUSGRUPP 2, RESPONDENTERNA 28

5.2.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION 28

5.2.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR 30

5.2.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA? 31

5.2.4 SAMMANFATTNING 34

5.3 FOKUSGRUPP 3, RESPONDENTERNA 34

5.3.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION 34

5.3.2 INFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR 35

5.3.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER- LIKA FÖR ALLA? 37

5.3.4 SAMMANFATTNING 39

!

6. RESULTAT 40

7 DISKUSSION OCH SLUTSATSER 41

8. VIDARE FORSKNING 43

9. LITTERATURFÖRTECKNING 44

!

BILAGA

(7)

!

1. I NLEDNING

Det har genom tiderna forskats om mode, kläder och identitet i stor utsträckning samt genom olika synvinklar. Vi vet därmed att vi klär oss olika beroende på vilket fält vi rör oss inom.

Exempelvis på ett affärsmöte är en designer kostym något som symboliserar framgång. Det skulle alltså inte passa lika bra om man kom iklädd t-shirt och mjukisbyxor. Det finns med andra ord vissa klädkoder att följa för att vi ska passa in i sammanhanget. Genom att klä sig efter klädkoden skapar vi samhörighet med de övriga inom samma sociala fält och blir accepterade av vår omgivning.

Det är alltså inget nytt att man klär efter position. Men vilken vikt har egentligen kläder när det kommer till att handla om kommunikation, vad är det man kommunicerar och har alla lika villkor när det kommer till utbud?

Jag kommer i min studie att undersöka i vilken utsträckning vi till vardags gör aktiva och genomtänkta val över vilka kläder vi ska bära över dagen. Hur mycket vi i grund och botten vid vårt klädval funderar över vad vi vill kommunicera, det vill säga vilken information vi vill sända ut. Men även hur vi uppfattar andra vid första mötet utifrån deras klädsel. Jag kommer även att se till om man som konsument anser att marknadens utbud tillåter alla att kommunicera i samma grad.

!

!

!

!

!

(8)

1.1 P ROBLEMFORMULERING

Det sägs att de kläder vi bär är ett sätt att kommunicera på. Kläderna sänder ut information och mottagaren läser av meddelandet. Men hur mycket tänker man på budskapet när man klär på sig på morgonen. Vad är det vi kommunicerar med våra kläder och har man som mottagare förförståelse för alla typer av kläder för att kunna tolka budskapet korrekt?

Vad gäller utbudet av kläder är det stort på marknaden. Det finns alltså utrymme och möjlighet att kommunicera på det sätt man önskar. Men anses det bland konsumenterna att marknaden förser alla med lika möjlighet att uttrycka sig kommunikativt genom kläder?

1.2 S YFTE

Syftet med studien är att se på kläder utifrån ett kommunikationsperspektiv. Vad är det egentligen man kommunicerar med de kläder man bär till vardags, har man som mottagare den kunskap som krävs för att tolka budskapet korrekt och har alla samma möjlighet att kommunicera med hjälp av kläder.

1.3 F RÅGESTÄLLNINGAR

För att få svar på detta använder jag mig av följande huvudsakliga frågor.

I vilken utsträckning används kläder i syfte att uttrycka vår identitet?

Vilken information kan man avläsa utifrån någons klädsel?

Har man som mottagare förförståelse och kunskap för alla typer av kläder för att kunna avkoda budskapet korrekt?

Finns det något plagg som inte är okej att bära efter en viss ålder?

Anses det att marknaden tillåter alla att till samma grad kommunicera med hjälp

av kläder?

(9)

1.4 A VGRÄNSNINGAR

Jag har i min undersökning valt att avgränsa min studie till enbart kvinnor. Undersökningen är fokuserad på hur vi använder kläder som kommunikationsmedel men även om de anses att alla accepteras och tillåts kommunicera i samma utsträckning. Då jag anser det viktigt för studien att både unga och äldre får uttrycka sin åsikt består de empiriska materialet av kvinnliga respondenter inom ålderspannet 25-70 år. Anledningen till detta är att jag tycker att det är intressant att få med åsikter i från både de yngre och äldre. Detta för att se om utfallet skiljer sig åldersmässigt. Samtidigt som de äldre en gång varit yngre anser jag det intressant att se om deras klädvanor har förändrats med åldern.

Vad gäller det empiriska materialet och de resultat som framkommer efter analysen representerar det alltså inte allmänheten utan endast respondenternas erfarenheter och åsikter.

1.5 KONTEXTUALISERING

Jag anser att min studie är viktig då det tidigare forskats och fastställts att kläder används som uttryckssymboler för vår identitet i olika sammanhang. Dock anser jag att det råder brist på tidigare forskningar kring just i vilken utsträckning vi till vardags medvetet klär oss i syfte att kommunicera, samt om konsumenter anser att marknaden tillåter kommunikation genom kläder i lika stor utsträckning för alla åldrar.

Jag ser att min undersökning kan bidra till kunskapstillväxten inom området mode, identitet och kommunikation, detta då jag anser att den inomvetenskapliga relevansen är hög eftersom det råder relativ brist på forskningar inom det område jag ämnar att undersöka. Jag ser även att det finns utomvetenskaplig relevans med studien, då beroende på resultatet kan bidra till ytterligare information och kunskap om vilka som tillåts kommunicera på detta och till vilken grad vi faktiskt har det som syfte.

!

!

(10)

2. T IDIGARE FORSKNING

Det har forskats om kläder i stor utsträckning inom mode- och kommunikationsvetenskap.

Nedan följer tidigare forskningar och studier som jag anser vara relevanta att ha med i studien. Dels för att se vad som tidigare framkommit, dels då jag anser att de kan bidra till min egen studie.

I Maja Jacobson´s (1994) avhandling Kläder som språk & handling nämner hon hur kläder fungerar som kommunikation. Hon utgår från den semiotiska och klassiska kommunikationsmodellen, där all kommunikation består utav ett budskap från en sändare skickat till mottagaren. Budskapet ska i sin tur alltid kodas till det språk, medium eller kanal som skall användas. Med kläder som kommunikation är det alltså kläderna vi bär som är meddelandet men även kanalen. För att mottagaren sedan ska kunna koda meddelandet så som sändaren hade tänkt sig krävs det att mottagaren behärskar samma kod och kontext som sändaren har använt. Det är först vid möte med en mottagare och dennes förutsättningar, det vill säga dennes kunskap om kulturellt betingade koder som meddelandet fylls med innehåll.

På så sätt skulle alltså kommunikationen genom vårt sätt att klä oss delas upp i två faktorer;

(…) nämligen språk, som här skulle motsvaras av koder, dvs regler och konventioner för hur man klär sig i olika grupper för olika situationer, platser och tider och handling, dvs den enskilda individens sätt att klä sig (Jacobson, 1994, s.24).

Maja Jacobson (2009) tar i sin forskning om kläder, identitet och mode upp färgsymbolik inom området. Där benämner hon färgen beige som pensionärsbeige då färgen är förknippad med äldre människor. Detta då äldre människor ofta klär sig i beige färger då den åldrade huden inte längre tåls att exponeras mot starka kulörer. Starka färger mot blekhet och rynkor gör att dessa framträder tydligare på grund av färginduktion. Färgen beige symboliserar och betyder i huvudsak utslätning och försiktighet. När det kommer till vilka färgval vi gör vad gäller kläder menar Jacobson (2009) är beroende på samhället och den tid vi lever i. Det vill säga vilka färger som är modernt just nu men vi går även efter smak. Dock styrs klädernas färgutbud av tillverkarna utefter mode. Jacobsons forskning visade att blå i olika nyanser var den mest uppskattade färgen på kläder genom århundraden och trots det är det inte alls blått som står på modet och säljs i butikerna (Jacobson, 2009).

Philip Warkander som är filosofie doktor i modevetenskap gjorde på begäran från Åhléns en studie om identitet, klädstil och åldrande. Utifrån Åhléns kundregister valde Warkander ut 40

(11)

deltagare, främst kvinnor men även ett par män i ålder från 30-70 år i syfte att undersöka;

”Varför klär vi oss som vi gör i takt med att vi åldras? Varför känner vi som medelålders att det inte längre är lika okej att köpa kulörta kläder och färgglada sneakers? När slutar vi egentligen med korta kjolar och höga klackar?”

(Warkander, Philip ”Vaddå klä sig i enlighet med sin ålder, vad är det?!”. 2016) Detta är en studie som i stor utsträckning innehåller delar utav det jag ämnar att undersöka dock ser jag fortfarande min studie som högst relevant då det är ett område som saknar större omfång utav tidigare studier på.

Warkanders (2016) studie påvisade att de flesta av deltagarna menade på att klädstilen förändras genom åren dock handlade förändringen mest om att man skulle vara representativ för sina barn eller på jobbet. De flesta över 50 år ansåg sig även bry sig mindre om vad andra tyckte om vad de hade på sig och tillade att det var otroligt skönt att kunna ta på sig vad man tycker är snyggt utan att behöva bry sig om andras åsikter.

De som var över 50 år ansåg även att bekvämlighet spelade roll, exempelvis var det någon utav deltagarna som hade bytt ut den snäva kjolen hon var tvungen att ha på arbetet mot byxor nu när hon var pensionär.

Deltagarna var överlag också överens om att man inte ville klä sig mindre moderiktigt med takt att man blev äldre. Snarare tvärtom, nu fanns ekonomin för en del att inhandla de lite dyrare plaggen.

Sammanfattningsvis var det viktigast att kläderna satt bekvämt och var anpassade för individens kropp. Vissa saker som urringning eller tajta byxor användes mindre sällan med åldern men det berodde på kroppsliga förändringar eller att man ville representera sig själv på ett annat sätt.

!

Doris Francis (2011) skriver i sin artikelstudie att presentationen av oss själva genom val av kläder är ett sätt att visa vår identitet men även en källa som visar vår status och sociala kapital.


(12)

Studien handlar om hur kvinnor som åldras lättare accepterar detta genom att med kläder framhäva sin identitet.

Francis (2011) undersöker i sin studie om hur äldre kvinnors klädvanor återskapar och förnyar deras identitet i förhållande och acceptens mot sitt åldrande. I sin studie intervjuade Francis (2011) 25 kvinnor i åldern 63-99 i Santa Fe, New Mexico. Samtliga av dessa hade ekonomi att köpa dyrare designerplagg. Anledningen till att Francis (2011) gjort det urvalet var för att se utifrån de som har möjlighet att uttrycka sin identitet med kläder kunde göra det inom samma preferenser.

Resultatet visade att det viktigaste för kvinnorna var att plaggen de bar skulle vara bekväma och inte för åtsittande. Samt att kläders makt med åldern minskas i den utsträckningen att de inte längre uttrycker identitet som en pågående självförverkligande process. Detta i och med den biologiska och fysiska kroppsförändringen (Francis, 2011).

Författarna Chan, Berger och Van Boven (2012) utförde en studie som undersökte hur människans sociala identitet speglar klädkonsumtionen. Hur man genom kläder kan kombinera den sociala identiteten med egen stil, vilket menas att man kan klä sig enligt klädkoden men på ett unikt sätt för att framhäva sin identitet. Syftet med undersökningen var att få fram hur vår identitet påverkar vårt val vid klädkonsumtion. Författarna Chan, Berger och Van Boven, (2012) menar på att människor vill passa in och för att göra det tar de efter varandra. Samtidigt vill människan också vara olik och egen, vilket kan yppa sig i att man exempelvis köper en designerkavaj istället för på en lågpriskedja där de flesta handlar. Detta för att visa en viss status vid exempelvis en viktig intervju.


För att ur ett integrerat perspektiv se hur likheter och skillnader kombineras för att styra konsumentens val.


För att få ett resultat delade Chan, Berger och Van Boven (2012) upp sin undersökning i fyra delar. Den första berör om människan genom vardagskläder kan klä sig så att man visar sin sociala identitet samtidigt som man visar sig unik inom sin umgängeskrets. Undersökningen bestod av en enkät som 63 studenter svarade på och med resultatet att människors klädval kommunicerar med deras sociala identiteter. Den andra undersökte hur man i grupp påverkas av andra vid konsumtion. Här deltog 132 studenter genom ett strukturerat experiment. Tredje bestod av ett manipulerande test där 170 studenter deltog för att se hur vår identitet och

(13)

konsumtion påverkas av andra.


Fjärde delen av studien deltog 163 studenter i ett datoriserat experiment för att undersöka hur om man i grupp påverkas av andra, då studie 2 och 3 var baserat på märkeskonsumtion baserades testet nu på själva produkten.


Resultatet visade att genom att använda olika dimensioner av klädval skapar man en

simultanförmåga som på ett behagat sätt signalerar människans sociala identitet samtidigt som man visar sig unik. Dock påvisade undersökningen i två av studierna att människor som i högre utsträckning har ett behov av att uttrycka sin identitet på ett unikt sätt, har lättare att inom sin umgängeskrets sticka ut i sina klädval samt att dessa personer även i sin konsumtion av kläder har lättare att gå emot modet och köpa ett mindre populärt plagg. Det framkom även att klädval kommunicerade begär av att vara unik (Chan et al., 2012).

3. T EORI

Nedan presenteras de teorier som kommer att ligga till grund för min studie och analys.

3.1 I CKE VERBAL KOMMUNIKATION

Att kommunicera genom kläder och kroppsspråk, dvs utan att tala, menar Nilsson och Waldemarson (2007) är en viktig del utav vår kommunikation. Det sänder ut icke verbala signaler som tolkas av dess mottagare. Dessa signaler kan exempelvis vara; känslor, attityd, identitet och värderingar. Vad gäller vår person och vår identitet så kommunicerar vi den främst genom icke verbala uttryck. Kläder och kroppsspråk speglar vårt inre liv, det vi

upplever, känner och tänker. Den icke- verbala kommunikationen förstärker även den verbala (Nilsson & Waldemarson, 2007).

3.2 S TÖRNINGAR I K OMMUNIKATIONEN

”Kläder och kroppsspråk kan ses som medier som används av en avsändare för att sända budskap till omgivningen. Samtidigt är de föremål för olika mediers intensiva intresse (Hurd & Olsson, 2005, s 22)”

!

(14)

Med detta menar Hurd och Olsson (2005) att vi människor utifrån ett kommunikationssyfte kan ses som medier då vi genom de kläder vi bär och de kroppsspråk vi använder sänder ett budskap. Detta kan alltså ske både utanför och innanför de digitaliserade och redaktionella medierna. När kommunikationen sker innanför blir kläderna och kroppsspråket ett föremål som kommuniceras genom exempelvis ett modemagasin för att nå ut till en större omgivning av intressenter (Hurd & Olsson, 2005).

Det kan även uppstå problem inom kommunikation oavsett om den sker verbalt eller icke- verbalt. De problemen kan exempelvis yppa sig genom elektroniska störningar eller missförstånd (Nilsson & Waldemarson, 2007). Modellen för filter- och brus presenteras i Nilsson och Waldemarson (2007) och rymmer tre faktorer som berör de störningar som kan ske vid kommunikation. Den första faktorn är; kanalen. Den står för vägen som budskapet tar.

Vid elektronisk kommunikation kan det röra sig om telefon, mail eller chatt. Vid ansikte mot ansikte utgörs kanalen istället av våra sinnesorgan. Den andra faktorn är filtret. Den består av förutfattade meningar, förväntningar och kulturella skillnader.

Sista faktorn är det som utgör själva störningen i kommunikationen och benämns som brus eller störning. Denna faktorn innefattar allt som försvårar informationen från sändaren till mottagaren. Man kan dela upp brus i tre olika typer: fysiskt, semantiskt och psykologiskt brus. Det fysiska innebär exempelvis störningar i form av dålig telefonlinje, nedsatt hörsel.

Det handlar alltså om att ljudet inte når fram så som avsändaren skickade.

De semantiska bruset handlar om när sändare och mottagare inte tolkar det budskapet som förmedlas på samma sätt på grund av skilda språkvanor eller mångtydighet. Sista typen av brus, det psykologiska, innefattar konsekvenser av fördomar, psykologiska försvar och misstänksamhet. Dessa störningar är oundvikliga i kommunikationen och försvårar budskapen. Men genom exempelvis kunskaper och träning i kommunikation går de psykologiska störningarna att reducera (Nilsson & Waldemarson, 2007).

!

3.3 K LÄDER SÄNDER UT SIGNALER OM VILKA VI ÄR

Barthes (2013) anser att kläder och klädmode liknar det talade och skrivna språket i den bemärkelse att det på samma sätt är en kollektiv aktivitet. Han menar på att kläder precis som språket är ett universellt fenomen och därmed är bärandet av kläder en definition på att vara människa och modet liksom språket ett resultat av kollektiv vilja. Precis som i språket finns

(15)

det vissa normativa ramar som vi klär oss efter beroende på inom vilka vi rör oss. Barthes menar alltså på att kläder är en slags kommunikation som gör att vi sänder ut och tar emot meddelanden. Vilket då även betyder att vi avkodar olika meddelanden. Hurd och Olsson (2005) skriver att det är kroppen och klädernas retorik som ger oss koder för hur vi ska kunna tolka och förstå varandra. Att avläsa och förstå dessa koder är i regel relativt lätt inom en och samma kultur.

Enligt Barthes (2013) finns det tre aspekter av kläder: det konkreta och verkliga plagg som tillverkats, det representerade plagget det som visas upp i exempelvis modemagasin och slutligen det använda plagget, alltså det plagget man köper och använder (Barthes, 2013).

Precis som Barthes (2013) menar Hurd och Olsson (2005) på att förutom att visa upp ett pass, legitimation eller tala om vårt namn sänder vår klädsel ut signaler om vem vi är. Dessa signaler kan vara noggrant uttänkta eller sakna tanke och kontroll. Med kläderna i klär vi oss alltså en identitet både omedvetet och medvetet. Vår kropp och kläderna vi bär talar om vilka vi är och vilken ställning vi har i samhället. Men det är inte endast vår egna identitet vi skapar utan vi tillskriver även andra en identitet, oftast utan att reflektera över vilka signaler eller tecken deras kläder utgör (Hurd & Olsson, 2005).

3.4 P IERRE B OURDIEU - H ABITUS , SMAK OCH FÄLT

Lars Holmberg (2008) har i sin bok Stil som historiskt och teoretiskt objekt, samlat teorier om mode ifrån välkända teoretiker, där i bland annat Pierre Bourdieus teori om habitus, smak och de olika fälten. Något som absolut sammanhör inom modevetenskapen. Med begreppet habitus menar Bourdieu kortfattat det system av dispositioner som tillåter människor att tänka, handla och orientera sig i det sociala. Bourdieu menar på att vi alla föds med ett habitus och en smak, ren eller barbarisk, beroende på i vilken social miljö vi är uppväxt i. Den sociala miljö en person är uppväxt i speglar individens handlande, tänkande och till grunden individens livsstil. Genom att bruka och identifiera sig med vissa speciella ting, exempelvis kläder så uttrycker individen både implicit och explicit, det habitus och dess sociala klasstillhörighet som individen tillhör eller vill tillhöra (Gripsrud, 2011). Vårt habitus är alltså något mer än de regler och normer vi har inne i huvudet, det utvecklas till något fysiskt. Det är resultatet av vårt hittillsvarande liv och styr våra val i livet från såväl utbildning till klädval.

Beroende på olika uppväxtförhållanden har vi därmed olika smak. Bourdieu menar dock även

(16)

på att en människas habitus är trögt, dvs att om det ens är möjligt att ändra ett, tankesätt, värdering, norm eller smak så tar det lång tid, något som i sin tur bidrar till att samhället är trögt (Bourdieu, 1999).

Utifrån tidigare erfarenheter har vi alltså lärt oss att tycka om vissa saker och andra inte.

Ett annat och viktigt begrepp som Bourdieu använder är fält. Med fält menar Bourdieu en avgränsad grupp människor och institutioner som strider om något som dem har gemensamt, exempelvis modefältet. De människor som rör sig inom fältet kallar Bourdieu för agenter och kan bestå av modejournalister, kläddesigners, modeller, fotografer och så vidare.

Institutionerna inom fältet kan då exempelvis vara utbildningar inom mode, modemagasin, tv- program och bloggar. Den kamp som råder på fältet handlar om vad som är bra mode det vill säga vad som är inne och ute samt vem som har rätt att uttala sig om detta. När man rör sig inom ett viss fält är man tvungen att acceptera vissa grundförutsättningar och förhålla sig till de normer och regler (Holmberg, 2008).

”Fältbegreppet kan alltså ses som ett sätt att avgränsa, konstruera och analysera de skilda områden som (i ett givet samhälle vid en given tidpunkt) vart och ett lyder under sin egen logik” (Holmberg, 2008, s.212).

Habitus och de fält vi rör oss inom påverkar alltså vår identitet och vårt sätt att kommunicera den genom kläder.

3.5 G IDDENS OCH B ARTHES - S Å PÅVERKAS VÅRA KLÄDVAL

Anthony Giddens (1999) skriver att kroppen är det objekt som vi alla är hänvisade till. Den är en källa till såväl glädje och njutning men även sjukdomar och påfrestningar. Förutom att den är en fysisk entitet är den även ett handlingssystem vars praktiska deltagande i sociala interaktioner är en betydande del av bibehållandet av en sammanhängande känsla av självidentitet. Det finns flera aspekter av kroppen som är betydande för självet och självidentiteten. Ett utav av dessa aspekter är framträdandet, vilket omfattar kroppens alla ytliga drag men även hur man klär, smyckar och sminkar sig. Något som blir synligt för individen själv och för andra, och som sedan vanligtvis används som hjälpmedel när det kommer till att tolka handlingar. Giddens (1999) menar på att kläder och smink till viss mån alltid har varit ett redskap för individualiseringen, dock med mycket snäva gränser för vad som är möjligt och önskvärt. Istället uttryckte framträdandet primärt den sociala identiteten

(17)

och inte den personliga. Det vill säga att man med hjälp av kläder och smink främst klär sig utefter en viss klädkod för att passa in i ett socialt fält. Kläder signalerar fortfarande klassposition, yrkesstatus och könstillhörighet. Giddens (1999) menar på att klädstilar påverkas av bland annat grupptryck och reklam vilket i sin tur utgör en standardisering snarare än individuell skillnad.

Barthes (2013) menar på att det oftast är kvinnan som står i centrum i modemagasinen. Även om mannen finns med så cirkulerar han oftast som en marginell figur och det är kvinnor som till större del syns både i text och på bild. På detta sätt menar Barthes (2013) på att det naturaliserar tidskriften och reklamen däri till en föreställning om att mode är något som är till för kvinnor. Detta menar Barthes (2013) på varken är sant eller falsk men genom reproduktion av detta slag framställs det till slut som naturligt, självklart och fritt ifrån konflikter eller motsättningar.

4. M ETOD OCH MATERIAL

Jag kommer att analysera det empiriska materialet utifrån en kvalitativ metod. Denna metod av analys går att utföra på flera sätt beroende på vad det är man ämnar att undersöka. Jag kommer därmed kortfattat enbart beskriva hur man går tillväga för att utföra den modell jag valt och anser lämpar sig bäst för min studie.

Det första steget är att ställa upp en ram för analysen. Att se till det empiriska materialets karaktär och tillämpa en grundande teori. Detta för att skapa en övergripande struktur (Boolsen, 2007). Här har jag utifrån mitt syfte med studien utformat en intervjuguide och sedan sett på teorin inom området och tagit ut de begrepp och teoretiker jag anser tillföra min studie och analys en stadig grund.

Nästa steg enligt Boolsen, (2007) är att koda materialet, dvs att göra en mindre analys av det empiriska materialet för att se om det finns några mönster. Följt av att sortera ut det viktigaste begreppen i texten för att avslutningsvis genomföra analysen, vilket man gör genom att med hjälp av teorin och problemformuleringen hitta mönster och svar.

Det som jag sorterat ut från det empiriska materialet är alltså de citat jag anser ha betydelse för min studie och därmed analyseras för att finna de svar jag söker.

(18)

4.1 FOKUSGRUPPER

För att få fram det empiriska materialet som sedan ska analyseras och resultera i svar på mina frågor, har jag valt att använda mig av fokusgrupper. Jag anser att denna insamling av material är bäst lämpad för vad jag ämnar att undersöka samt inom den tidsram jag har till förfogande.

Skulle tidsramen och resurserna varit större hade man kunnat samla in material från både fokusgrupper och enkäter samt studerat olika reklambilder och modemagasin. På så sätt hade man kunnat få en djupare och tydligare bild om hur kommunikationen genom kläder framträder och fungerar.

Att använda sig av fokusgrupper har precis som alla andra forskningsmetoder för- och nackdelar. Om syftet som i mitt fall är att studera hur samtalet kring ett givet ämne kan framföra sig inom en viss grupp människor är fokusgrupper en bra metod enligt Wibeck (2010). Genom fokusgrupper kan man få djup i sitt material i och med den information respondenterna delar med sig av. Informationen ger en inblick i människors tankar och erfarenhet inom ämnet, något som på annat håll kan vara svårt att få tag på om ämnet inte tidigare är omskrivet i stor utsträckning. Dessutom när människor möts i en grupp ökar även deras möjligheter att uttrycka känslor och berätta om sina erfarenheter som motsätter sig normerna i den rådande dominerande kulturen. Det blir med andra ord effekt av att någon i gruppen börjar dela med sig av åsikter och erfarenheter. Ett problem som kan uppstå i en fokusgrupp är att gruppen istället censurerar sig, då de inte vill uttrycka något som går emot gruppnormen. Vilket kan bidra till att det empiriska material man sedan får ut från fokusgrupperna inte helt och riktigt speglar verkligheten (Wibeck, 2010).

När det kommer till svagheterna med att använda sig av fokusgrupper har det för det mesta med moderatorns roll att göra. För att få ut det material man vill ha från sina fokusgrupper gäller det att man noga och omsorgsfullt valt ut deltagare, har en bra intervjuguide och samt att man under mötet med fokusgrupperna får respondenterna att hålla sig till ämnet, låta alla prata och uttrycka sina åsikter. Om moderatorns arbete någonstans brister kan det bli lidande för hela studien (Wibeck, 2010).

När det kommer till hur många respondenter och grupper som anses lämpligt råder delade meningar. Risken med att använda sig av för många fokusgrupper är att det inte tillkommer så mycket ny information efter varje och man blir istället sittandes med ett alldeles för stort material som blir nära inpå ohanterligt (Wibeck, 2010). Jag har därmed avgränsat mig till tre

(19)

fokusgrupper då jag anser att det blir ett tillräckligt stort material för det jag ämnar att undersöka samt den tid tidsramen jag har. När det kommer till hur många respondenter varje grupp ska innehålla har jag valt fyra personer i varje eftersom gränsen för hur många som kan vara inbegripna i ett samtal utan att uppmärksamheten blir lidande går just där (Wibeck, 2010).

Fokusgruppintervjuerna delas upp i två olika metoder, strukturerade och ostrukturerade (Wibeck, 2010). Jag kommer att använda mig av den strukturerade metoden, vilket innebär att jag kommer att utgå från planerade och öppna frågor som respondenterna sedan får samtala och diskutera kring. Jag kommer även se till så att alla kommer till tals då varje persons åsikt är viktig för resultatet. Precis som med allt annat finns det för- och nackdelar med att välja den strukturerade metoden. Fördelen är precis som ovan nämnt att genom att se till att repondenterna håller sig till ämnet får man ut ett bra material. Nackdelen är att om moderatorn i stor utsträckning styr samtalet finns det risk att dennes förförståelse och föreställning fortplantas till respondenternas (Wibeck, 2010).

Eftersom min studie fokuserar på hur vi kommunicerar, vad vi kommunicerar och vem som tillåts kommunicera med kläder har jag i urvalet av fokusgrupper gått efter den mall jag anser passar mitt syfte bäst.

4.1.1 U RVAL

När det kommer till urval av respondenter i fokusgrupperna har jag valt att använda mig utav redan existerande grupper, dvs personer som redan känner varandra. Detta då det är till stor fördel för diskussionen. Vid fokusgrupper sammansatta av personer som aldrig tidigare träffats finns risken att de som i vanliga fall är blyga, tenderar att bli ännu mer tystlåtna och de som har lätt att prata tar en större roll i diskussionen. Nackdelen med att använda sig av existerande grupper, dvs personer som känner varandra sedan tidigare är att vissa ämnen inte kommer upp då de kan tas föregivet inom gruppen. Vissa åsikter som man vet om att de övriga känner till kan helt enkelt kännas onödiga att ta upp (Wibeck, 2010). Dock ser jag inte det som ett problem som kan uppstå om jag som moderator ser till att frågor besvaras utefter den intervjuguide som jag konstruerat. Det finns även risker att respondenterna faller in i sina vardagliga roller, men Wibeck (2010) menar på att det saknas tillräckligt starka skäl till att man inte ska använda sig av redan existerade grupper.

(20)

Vid rekrytering av de respondenter som kommer att delta i studien har jag valt att använda mig av snöbollsurval, dvs att jag har rekryterat en person i varje grupp som jag känner sedan tidigare och dessa har i sin tur fått rekrytera ytterligare tre personer vardera (Larsen, 2009).

4.1.2 A NONYMITET

Samtliga deltagare har blivit tilldelade anonymitet. Detta då jag anser att det kan hjälpa studien samt påverka respondenterna positivt i den bemärkelsen att dem vågar vara mer öppna med sina åsikter. Jag ser heller ingen nytta för studien att nämna respondenterna vid namn då det inte tillför studien något mer än risken att läsarens fokus kan hamna på personerna istället för deras åsikter och svar. Respondenterna kommer därav i empirin att benämnas efter en bokstav. Fokusgrupp 1 består då utav A, B, C och D. Grupp 2 består utav E, F, G, H och fokusgrupp 3 utav I, J, K och L.

De bandupptagningar och anteckningar som förts under intervjuerna skyddas noggrant och kommer när de inte längre är nödvändiga att kasseras.

4.1.3 I NTERVJUGUIDE

Wibeck (2010) tar upp fem olika typer av frågor som bör ingå om man ska utföra en strukturerad intervjuguide. Dessa är i följande ordning: öppningsfrågor, introduktionsfrågor, övergångsfrågor, nyckelfrågor och avslutande frågor. Det är viktigt att frågorna är många och öppna så att diskussion uppstår. Den avslutande frågan är mest till för att sammanfatta diskussionen och för att se över om det stämmer överens med vad som sagts, om något behöver tonas ner eller betonas.

För att respondenterna i så stor utsträckning som möjligt ska få diskutera med varandra har jag utformat min intervjuguide med så mycket öppna frågor som möjligt. I de fall där en fråga är stängd det vill säga att man endast kan svara ja eller nej finns det en öppen följdfråga som skiljer sig beroende på om svaret är ja eller nej.

Min roll under gruppintervjuerna har varit att se till att alla kommit till tals samt ställt de frågor som jag tidigare utformat i intervjuguiden (se bilaga).

4.1.4 BILDERNA

(21)

De två bilderna som används vid gruppintervjuerna står jag själv som fotograf bakom.

Modellen ville dock inte att bilderna skulle finnas tillgängliga för allmänheten och därav har bilderna endast visats för respondenterna utifrån syftet. Jag kommer därmed förklara hur bilderna ser ut och börjar med bild ett.

Kvinnan som är i 60-års åldern sitter på en stol. Hon har långt grått hår som når ner till brösten och lugg. På denna bilden är håret endast stylat i den bemärkelse att det endast är borstat. Hon bär heller inget smink och är iklädd gröna linnebyxor, svart bomulls t-shirt och vita strumpor.

På den andra bilden ser man samma kvinna som på bild ett. Hon sitter på samma stol men nu med smink och andra kläder. Håret är stylat genom tupering för att få lite lyft och volym.

Sminket är vardagligt i naturfärger för att förstärka de ansiktsdrag hon har. Kläderna hon bär är ett par svart/vit mönstrade kostymbyxor, svarta boots med klack, en marinblå topp med korta ärmar och över det en uppknäppt röd skinnjacka med detaljer av dragkedjor och ett bälte ner till.

4.2 G ENOMFÖRANDE

Samtliga intervjuer ägde rum hemma hos en av respondenterna i respektive grupp. Hos vem fick de själva bestämma. Eftersom att personerna inom samma grupp känner varandra sedan tidigare såg jag detta som en bra lösning, då det skulle vara en miljö de tidigare hade vistats inom och kände sig bekväma i. Något jag anser ligger till fördel för diskussionen och resultatet. Jag hade i förväg bett samtliga respondenter avsätta en timma för mötet vilket även blev utfallet i alla grupperna. Vid alla tillfällen hade jag med kaffe jag köpt på vägen.

Anledningen till det var för att jag ville att den vi var hemma hos skulle kunna slappna av och inte behöva stöka i köket, något jag tror skulle kunna resultera i mindre koncentration från dennes sida. Innan jag började med frågorna, presenterade jag mig själv och förklarade upplägget och min studie. Jag berättade även för deltagarna att de kommer behandlas anonymt. Dessutom påpekade jag att alla åsikter var av stor vikt och att ingen utav de frågor jag skulle ställa hade några rätt eller fel.

(22)

Vid alla tillfällen spelade jag in samtalen på min telefon. Att använda sig av ljudinspelning är bra då respondenterna lätt tänker bort den och talar som om den inte fanns där. Problemet med att endast använda sig av ljudupptagning är att det inte går att se vem som talar (Wibeck, 2010). Detta löste jag genom att för mig själv bestämma vilken bokstav respondenten var tilldelad samt föra en inledande anteckning.

När samtliga gruppintervjuer var avklarade transkriberade jag ordagrant de inspelade materialet. Sedan jämförde jag materialen med varandra och värderade vad som var viktigt att lyfta fram i empirin.

4.3 VALIDITET OCH RELIABILITET

Larsen (2009) förklarar att validitet är något som handlar om relevans eller giltighet. Det handlar alltså om att samla in material som är relevant utifrån den frågeställning man har. I kvalitativa undersökningar menar Larsen (2009) på att det är enklare att försäkra sig om att validiteten är hög. Detta då frågorna kan styras i form av följdfrågor under intervjuernas gång.

Även de ljudinspelningar som är gjorda under intervjuerna stärker validiteten.

Reliabiliteten menar Wibeck (2010) ökar om det är som i mitt fall samma moderator som leder samtliga fokusgrupper under intervjun.

5. EMPIRI OCH ANALYS

Här presenteras det empiriska material jag värderat vara viktigt att ha med från

gruppintervjuerna. Det empiriska materialet analyseras genomgående och vävs in i empirin.

För att disponera struktur i analysen har jag valt att presentera och analysera fokusgrupperna var för sig. För att slutligen komma till en sammanställning av samtliga i resultatet.

5.1 F OKUSGRUPP 1: RESPONDENTERNA

Respondenterna i fokusgrupp 1 består ut av fyra deltagare A, B, C och D. Respondent A är en bekant till mig och resterande är arbetskollegor och vänninor till henne, vilka jag aldrig tidigare träffat. Samtliga deltagare är inom ålder 55-70 år och konsumerar kläder regelbundet.

Med regelbundet menas ett eller flera plagg per månad.

(23)

5.1.1 M EDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION

Inledningsvis började vi diskussionen om klädval och identitet. Hur stor vikt man lägger på valet av kläder till vardags samt i vilken mån detta val är kopplat till viljan att uttrycka sin identitet med hjälp av de klädesplagg man valt. Det vill säga om de kommunicerar genom kläder medvetet eller omedvetet. Respondenterna uttryckte här delade meningar om hur stor vikt av eftertanke man la ner på klädval till vardags. Respondent A uttryckte sig följande:

”Jag anser mig lägga relativt stor eftertanke när det gäller vad jag ska ta på mig för kläder. Jag gillar att matcha och är mån om att de plagg jag tar på mig ska passa ihop. (…) men det beror ju helt klart på vad jag ska göra under dagen.”

Respondent C delade A:s åsikt men tillade även att:

”Om jag bara ska vara hemma och inte väntar besök, lägger jag inte någon vidare tanke på vad jag ska ha på mig. Då är det komforten som är viktigast.”

Här ser man tydligt vad Hurd och Olsson (2005) tagit upp om hur kommunikationen genom kläder kan ske både medvetet och omedvetet. Även om respondent A här inte har uttryckt att hon ämnar att visa upp någon speciell känsla eller liknande med sina kläder, så lägger hon ner tid på sitt klädval. Hon är alltså mer eller mindre medveten i sitt klädval. Hon vet vad hon vill ha på sig och det är viktigt för henne att kläderna matchar, något som i sin tur påvisar en del utav hennes identitet. Vad gäller respondent C kan hemmet ses som en trygghets- och avslappnings zon, eller om man drar det till Bourdieu (1999), fält. Precis som Holmberg (2008) redovisat Pierre Bourdieu fältteori passar den in på respondent C, då hon menar på att innanför hemmets väggar är det komforten på kläderna som är viktigast. Skulle hon röra sig mot ett annat fält anpassar hon sig efter det i sitt klädval.

Respondenterna B och D uttryckte båda att de inte la något större engagemang på sina klädval till vardags. B sa sig ha ett litet utbud av olika typer av kläder då hon mest konsumerat

liknande plagg för att underlätta klädvalen i hemmet. Respondent D sade sig vid yngre dagar ha lagt ner mycket tid på klädval då det under den perioden var viktigt för henne, i dag känns det inte lika angeläget menade hon på:

”Jag är nöjd som jag är med de kläder jag har. (…) det är skönt att slippa lägga ner en massa tid på morgonen på att prova sig fram en outfit”

(24)

Även om engagemanget vid klädval inte är så omfattande för respondent B och D kan man ändå spegla en identitet utifrån kläderna. Precis som Hurd och Olsson (2005) tog upp utgör de kläder vi bär att vi i klär oss en identitet medvetet eller omedvetet. Här sker det mestadels omedvetet i varje fall från respondent D som tycker att det är skönt att slippa lägga ner tid på morgonen för att prova kläder. Vad gäller respondent C är det mer medveten då hon har anpassat sin garderob efter liknande kläder så att klädvalet inte ska ta någon tid till vardags. I båda fallen går det att skymta bekvämlighet som identitetsdrag.

När det kom till hur stor kopplingen mellan klädvalet och viljan att uttrycka sin identitet, var samtliga respondenter överens om att det omedvetet hörde samman med klädvalet.

Respondent A uttryckte sig följande:

”Jag lägger ingen direkt tanke på att kläderna jag har på mig ska visa min identitet, men på något vis visar dem väl vem jag är som person”

A menar att genom de kläder hon har på sig så speglar dessa till viss mån hennes identitet eller i alla fall delar av den då det faktiskt är hon som köpt kläderna och bär dessa efter hennes personliga smak.

Respondent C fyllde i:

” Precis, det är inget man lägger energi på för att spegla, men på något vis syns nog humöret eller en del av ens identitet.”

Här styrks återigen Hurd och Olsson (2005) teori om huruvida kläderna medvetet eller omedvetet visar en del av vår identitet. Att dessa kan vara noggrant uttänkta eller sakna tanke och kontroll. Vilket är precis vad respondenterna uttrycker här. Samtliga klär sig alltså utan tanke att påvisa någon identitet men samtidigt är de medvetna om att det speglar en del av deras identitet. Något respondenterna menar på beror på att det är kläder de själva valt ut och därmed antagligen säger något om dem.

Genom att se på hur kläderna visar en del utav respondenternas identitet kan man utgå från det som Bourdieu (1999) kallar habitus och smak. Genom vårt habitus som Bourdieu (1999) menar på är något som styr våra val i livet, så tillika klädval. Kan man säga att de val

respondenterna gör vid sina inköp av kläder styrs av habitus, vilket i sin tur är något som styr individens smak, som Bourdieu (1999) menar på är olika beroende på våra

uppväxtförhållanden och vårt habitus. Genom att sedan medvetet välja ut dessa kläder ur

(25)

garderoben att bära under dagen, visas en del av i detta fallet respondenternas identitet och framförallt smak upp omedvetet.

5.1.2 I NFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR

När diskussionen mellan respondenterna sedan ledde vidare till hur vi bedömer andra genom de kläder andra människor har på sig samt vilken information man kan läsa av genom att studera andras klädval, inleder B:

Det är lätt att få fel uppfattning av en person om denne klär sig annorlunda än

andra”

C håller med och tillägger:

” Ja precis, som till exempel om någon har sådana där rock kläder eller smutsiga kläder. Då kan man tro att de personerna håller på med massa konstiga saker och så kanske de egentligen är precis som jag”

Samtliga respondenter är eniga om att man lätt kan få fel uppfattning av andra människor på grund av de kläder de bär om det går emot den klädkod som förväntas inom ett visst fält. Här går det tydligt att koppla till vad Nilsson och Waldemarson (2007) kallar psykologiskt brus, dvs förutfattade meningar om en person, pga okunskap om kulturen och dess kläd- och

kommunikationskod. Dessa störningar är enligt Nilsson och Waldemarson (2007) oundvikliga i kommunikationen och försvårar budskapen, men går att reducera genom exempelvis

kunskaper och träning i kommunikation.

Respondet B och C uttrycker alltså att om någon inte klär sig som de själva eller som dem de umgås med, kan det skapas förutfattade meningar om denne. Då de inte kände att dessa psykologiska störningar framträdde vid möte med någon som klädde sig inom samma kod som de själva styrks även vad Hurd och Olsson (2005) menade på att det är lättare att avläsa och förstå de koder som håller sig inom samma kultur som en själv.

När det kom till vilken information man kan läsa av utifrån någon annans klädsel ansåg respondent B, C och D att det handlade mest om färgval på kläder som utgjorde den tydligaste informationen. De menade på att genom att en person bär färgstarka kläder visar det att

personen i sig är färgstark eller glad. A höll med om de övriga respondenternas tankar men ansåg sig kunna läsa av mer information än så:

(26)

” Det går ju även att läsa av hur en person är i sättet just för dagen, kanske inte identiteten men dagsformen”

A menade på att om man exempelvis visar mera hud och är i ett socialt sammanhang kan man läsa av sensualitet eller om man har alldeles för stora kläder kan det bero på att man är

obekväm med sin kropp och inte vill visa upp den.

Precis som Nilsson och Waldemarson (2007) menar att kläder och kroppsspråk kommunicerar våra känslor, tankar och attityder ser man utifrån respondenternas svar att så är fallet.

Respondent B, C och D anser sig kunna läsa av känslor utifrån vad för färger de är personen bär. Respondent A ansåg sig kunna läsa av mer än så, att utifrån vilket typ av plagg personen bär även kunna se en attityd.

Dock tillades en enigheten respondenterna emellan att all information man fick fram genom kläder även kunde vara falsk information och vilseleda till förutfattade meningar om en person. Vilket är något som återgår till vad som tidigare talats om vad gäller brus. Den information som är menat att sändas ut uppfattas inte av mottagaren korrekt. Något som kan bero på att sändaren inte har gjort klädvalet medvetet eller att mottagaren inte känner till klädkommunikationen inom den kulturen. Vilket då leder till förutfattade meningar om en person.

5.1.3 KOMMUNIKATION GENOM KLÄDER - LIKA FÖR ALLA ?

Då samtliga respondenter är över 55 år började diskussionen om det finns åldersgräns för vissa plagg med att respondenterna själva pratade om vad de känner sig bekväma i och vad det fanns för plagg de absolut inte skulle använda. D inleder:

” Jag använder till vardags mest basplagg exempel tröja och byxa. Jag är nöjd med min kropp och det gör mig inget om kläderna är tajta, men magtröjor använder jag absolut inte längre det är något för tonåringarna”

A: ”Jag tycker om att variera min klädsel och använder de mesta typer av plagg jag använt i yngre dagar men magtröja det skulle jag aldrig använda och har heller aldrig gjort.”

(27)

B: ”För mig har det med åldern blivit viktigt med att kläderna ska sitta skönt.

När man var yngre var det viktigast att det skulle vara snyggt och då gjorde det inte så mycket om kläderna var trånga eller obekväma.”

Om man här jämför med studien som Philip Warkander (2016) gjorde för varuhuset Åhléns visas ett tydligt mönster, vilket är att med åldern blir komforten vad gäller kläder viktig, framförallt vad gäller respondent B. Sedan när det kommer till vilket plagg som inte längre är okej att bära går det återigen att koppla till Warkanders (2016) studieresultat om att när man blir äldre är det viktigare att se representativ ut för sin omgivning. Magtröjan anses alltså i det här fallet inte vara ett representativt plagg att bära om man inte är tonåring enligt respondent A och D. Komforten och att känna sig representativ skulle jag vilja hävda är känslor som hör samman i detta fallet. Om en kvinna inte känner sig representativ i ett plagg exempelvis magtröja då kommer magtröjan inte heller vara komfortabel.

Vidare in i diskussionen visade jag två bilder på en kvinna i 60 års ålder. På den första bilden var kvinnan iklädd gröna linnebyxor och svart t-shirt. Hon bar på bilden heller inget smink.

På den andra bilden var kvinnan klädd i röd skinnjacka, marinblå topp och svart/vita

mönstrade kostymbyxor av utsvängd modell. På denna bilden var även hennes långa hår stylat lite grann och hon bar även lite färg på ögon, läppar och kinder i form av lite smink. Såhär tänkte deltagarna om bilderna, respondent A inleder:

”Jag tycker att hon ser mer levande ut i de mer moderna kläderna med färg”

C: ”Ja jag tycker också det. Det får henne att se gladare och yngre ut”

B: ”De vanliga kläderna är det inget fel på men hon passar bra med lite färg på ansiktet och på kläderna.”

D: ” Jag håller med hon ser yngre och fräschare ut i de kläderna med den röda

skinnjackan .”

Samtliga respondenter ansåg att den andra bilden var den som representerade kvinnan bäst.

De mer moderna kläderna och lite smink tyckte respondenterna gjorde att kvinnan både såg yngre och gladare ut.

Utifrån vad D svarat kan man alltså tolka det som att genom att använda smink och moderna kläder kan en kvinna i 60 års åldern vilseleda och förvirra andra att tro att man är yngre än ens egentliga ålder. Kläderna och sminket utgör alltså precis som Nilsson och Waldemarson

(28)

(2007) nämt ett brus. Bruset i from att kläder och smink gör det svårare att tolka informationen korrekt vilket här skulle yppa sig till att vara yngre än sin faktiska ålder.

!

De flesta respondenterna ansåg dock att det var sämre utbud anpassat för deras kroppar och att när man blir vuxen och handlar på de stora klädkedjorna var utbudet anpassat mer för de yngre. Respondent B menade på att de kläder som kvinnan bar på första bilden oftast var de som fanns till utbud vad gällde komfort. D höll med om att modeutbudet för de äldre var snävt och uttryckte sig såhär:

”Ja, det har faktiskt hänt att jag köpt byxor på gravidavdelningen. (…) finbyxor med resår i midjan. Dom har jag kvar än och använder ofta för att dom är så sköna”

C: ”Ibland kan det kännas fånigt när man står och kollar på samma plagg som en 20

åring”

A: ”Men det är värre med de små butikerna som ska vara inriktade på äldre, där är utbudet litet och kläderna oftast stickade och byxorna med pressveck”

Enligt respondenterna så är inte marknaden och utbudet för kläder lika stort längre när man blir äldre. De moderiktiga kläderna har alltså inte komfort som första prioritet varpå

respondent D istället vid ett par tillfällen handlat kläder på gravid avdelningen för att finna byxor som både är snygga och sköna. Om man ser till Giddens (1999) som menar på att klädstilar påverkas av bland annat grupptryck och reklam, vilket i sin tur utgör en

standardisering snarare än individuell skillnad, kan man se det som att marknaden och de stora klädkedjorna inte gör någon större skillnad på vuxna och äldre, de anses kunna bära i stort sätt samma kläder. Detta gäller även vid reklam då det i större omfång är de vuxna kvinnorna som bär kläderna för att marknadsföra i säljande syfte. Dock är de enligt

respondenterna inte alltid anpassade rent praktiskt efter de äldre kropparna. Vilket i sin tur resulterar i att marknaden inte tillåter äldre att kommunicera i samma utsträckning som de yngre vuxna.

Diskussionen följde sedan in på att vissa plagg förutom magtröjan som tidigare nämnts, kunde ses som olämpliga när man blir äldre. C inleder:

(29)

”Jag kan ibland känna om jag har kjol som slutar över knäna tillsammans med klackskor att folk kollar och ger en blickar som; att jag inte borde ha på mig det.

Men jag kan även få beröm för att jag klär mig med stil trots min höga ålder.”

A: ”Ja jag får mest höra positiva kommentarer, folk brukar säga att dom blir glada att se att man inte förfaller för att man blir gammal”

B: ”De ända plagget jag skulle se som olämpligt är väl plagg som visar för mycket hud, såsom jättekort kjol eller djup urringning”

Återigen ser man att det återkommer till vad man är bekväm i, men i C:s fall även fördomar.

Att hon möts av blickar som ger henne känslan att när hon bär klackskor tillsammans med kjol är något hon inte borde ha på sig på grund av sin ålder. Det visar på det psykologiska brus som Nilsson och Waldemarson (2007) tar upp. Ett psykologiskt brus som beror på okunskap eller svårtydlighet. I C:s fall om vi antar att de blickar C läser av faktiskt är sanna, yppar sig bruset hos mottagaren genom att denna saknar okunskap om åldrande vilket leder till fördomar men även mottagarens habitus och smak som Bourdieu (1999) tar upp kan spela roll. Att mottagaren är uppväxt i en miljö där exempelvis äldre kvinnor inte bär kort kjol och klackskor och därmed utvecklat sin smak till att tycka att det är opassande.

Samtidigt menar C och A på att det för det mesta uppskattas av andra att de fortfarande håller upp och klär sig representativt efter modet.

5.1.4 S AMMANFATTNING

Diskussionen tog totalt cirka en timme, vilket även var den tiden som jag meddelat

respondenterna att gruppintervjun skulle ta. Samtalen tog snabbt fart och respondenterna var duktiga på att låta samtliga komma till tals. Respondenterna lade ner olika mycket tid på klädval. A och C ansåg sig lägga ner relativt stor eftertanke på sina klädval till vardags medan B och D en relativt liten.

Samtliga var enade om att det inte fanns någon åldersgräns på olika plagg utan att det

handlade om i vilket skick och vilken form kroppen var i. Det var helt enkelt individuellt från person till person. Något som absolut inte passade på en 65 åring kunde vara helt rätt på en 75 åring, eftersom vi åldras i olika takt och på olika sätt. Dock var kläder som visade för mycket hud inget de själva kände sig bekväma i. Att kläderna var bekväma och att man såg

(30)

representativ ut visade sig överlag vara det viktigaste när det kom till val av kläder. Ingen utav respondenterna sade sig heller lägga någon tanke på vad för information man sände ut genom sina kläder men var samtidigt enade om att de förmodligen visade en del av sin identitet genom kläderna eftersom att det är personen i fråga som valt just de plaggen från början.

Däremot ansåg sig respondenterna kunna läsa av information om än lite, om en person utifrån vad denna har på sig, dock menade de på att om denne klär sig utanför sin egna klädkod kunde det leda till förutfattade meningar om personen på grund av okunskap. Avslutningsvis menade respondenterna på att de kläder som de vill bära och som finns på de stora

klädkedjorna inte alltid var anpassade efter deras kroppar och därmed minskades respondendernas utbud och kommunikation genom kläder.

5.2 F OKUSGRUPP 2: RESPONDENTERNA

De fyra deltagarna som innefattar fokusgrupp 2 består utav respondenterna E, F, G och H.

Respondent E känner jag sedan tidigare då vi studerade på komvux tillsammans, resterande respondenter är vänninor till henne som jag tidigare aldrig träffat. Samtliga deltagare är inom åldern 25-35 och konsumerar kläder regelbundet.

5.2.1 MEDVETEN ELLER OMEDVETEN KOMMUNIKATION

Även i denna grupp inleddes diskussionen med hur stor vikt vi lägger på valet av kläder man bär till vardags samt i vilken utsträckning detta val är kopplat till viljan att uttrycka sin identitet. Här var samtliga respondenter eniga om att man klär sig ganska likt de man umgås med. E inleder:

” Ja om man ser på vad vi som sitter här här på oss så är det ganska likt till stilen även om det inte är exakt likadana plagg”

F: ” Precis, så är det ju, men inget man direkt har i åtanke när man klär på sig på

morgonen”

Man klär sig alltså oftast ganska likt till stilen med de man umgås med. Något som Giddens (1999) menar på kan bero på grupptryck och reklam. Men även om man utgår från Bourdieu (1999) och hans teori om habitus och smak anser jag att det är den som ligger till grund för att vi klär oss likt de vi umgås med. Detta då habitus styr våra intressen och val i livet. Vi har

(31)

även kunskap och smak inom de fält vi är kunniga, vilket kan relatera till att om vi rör oss inom samma sociala fält är det rimligt att vi delar smak inom fältet. Vilket kan resultera i att vi klär oss likt de vi umgås med då vi befinner oss inom samma fält och delar smak inom detta. Vilket i respondenternas fall blir modefältet och deras smak gällande vad som är snyggt och inte.

Samtliga respondenter ansåg att de lade ner relativt stor tanke när de gjorde sina klädval.

H: ” Man slänger ju liksom inte på sig vad som helst och går hemifrån”

G: ” Nä det är viktigt att det man har på sig passar ihop”

E: ”Ja så är det ju”

När sedan frågan kom upp i hur stor utsträckning de klädde sig med syfte att uttrycka sin identitet blev det till en början tyst. Respondenterna behövde tid att tänka, G uttryckte att hon aldrig reflekterat över det och de andra höll med.

E: ”Förmodligen så gör man det omedvetet”

G: ”Ja det tror jag med, man tänker inte på det konkret men på något vis tycker jag ändå att kläderna man bär till viss del speglar identiteten”

F: ” Ja precis, man skulle ju aldrig ta på sig något som man inte stod för eller kände sig bekväm i, och det borde väl ha med identitet att göra”

Samtidigt som respondenterna lägger ner tid på sina klädval och är medvetna i sina val

kommunicerar de enligt vad Hurd och Olsson (2005) tar upp som omedveten kommunikation.

Detta då samtliga respondenter medgav att de lade ner stor omtanke på vad de skulle ta på sig till vardags i bemärkelse att det skulle se bra ut och matcha men inte hade någon agenda att uttrycka något speciellt med kläderna såsom känslor, attityd eller liknande. De kommunicerar alltså omedvetet delar av sin identitet. Vilket samtliga respondenter efter eftertanke är

införstådda i. När F uttrycker sig att man inte skulle ta på sig något man inte står för eller känner sig bekväm i vill jag koppla det till Bourdieu (1999) teori om habitus som till stor del utgör ens identitet. Som Gripsrud (2011) beskriver vad Bourdieu menar med habitus är den präglad av den sociala miljön en person är uppväxt som sedan speglar individens handlande, tänkande och till grunden dennes livsstil. Genom att respondent F indentifierar sig med vissa plagg och andra inte så uttrycker hon alltså delar av sin identitet genom de kläder hon bär. Det

(32)

vill säga att hennes habitus ligger till grund för hennes val av kläder och ger mottagaren därmed information om hennes identitet.

Vilket sedan återgår till den medvetna och omedvetna kommunikationen. Det vill säga att respondenterna genom sina medvetna val genom att välja kläder, sedan delvis omedvetet kommunicerar delar av sin identitet.

5.2.2 I NFORMATION OCH FÖRUTFATTADE MENINGAR

När diskussionen mellan respondenterna kom till hur vi bedömer och läser av andra genom de kläder denne har på sig är alla eniga om att kläderna tillsammans med andra saker som har med utseendet att göra utgör ett första intryck och skapar en viss bild av hur och vem personen är. G inleder:

Absolut skapar man sig en bild om en person utefter vad hon eller han har på sig och jag tycker ofta att den bilden i de flesta fall stämmer ganska bra när man sen lärt känna personen.”

E: ”Ja det tycker jag med, men det händer ju att man får helt fel bild av någon också, att man på grund av deras stil får en viss bild som sedan visas inte alls

stämma.”

F: ”Ja, genom kläder får man faktiskt ganska mycket information om en person som i de flesta fall visar sig stämma överens”

H: ”Men det är ju såklart lättast att läsa av någon som har liknande stil som en

själv”

Respondenterna E, F och G instämmer med H och E tillägger att det gånger man får fel bild och förutfattade meningar om någon oftast är när det är en klädstil man själv aldrig skulle bära. H flikar in :

”Fast då det handlar nog mest om okunskap.”

Överlag menar samtliga på att man till viss del kan läsa av vad för typ av person någon är utifrån dennes kläder. Men samtliga respondenter är eniga om att det endast är ytlig information man får ut av plagg någon bär. Det kan handla om vilken position eller vilket socialt fält man rör sig inom. Samtliga deltagare är även eniga om att det är lättare att skåda

References

Related documents

I studien påvisades ingen statistisk signifikant skillnad mellan behandlingsgrupperna med avseende på retention till behandling och således bör inte buprenorfin nödvändigtvis

Observationer har vi valt eftersom vi ville studera vilken negativ icke verbal kommunikation som förekommer mellan elever i klassrummet, samt hur ofta och vid vilka

inte ger sig utan fortsätter att fråga om hon kan få den ena frukten efter den andra. Det är fö när pedagogerna avleder hennes uppmärksamhet med att berätta att de är färdiga

Ett annat argument för behovet av samverkan handlar om att kunna ge adekvat vård och stöd till personer med sammansatta behov (Miller & Ahmad 2000, s.33),

Gerlee och Lundh (2012) beskriver hur verifieringen av en färdigställd modell ska försäkra att mo- dellen ger en riktig beskrivning av fenomenet. Detta görs genom att jämföra

I will argue that prenatal testing should be offered by society to all pregnant women, not only to those at highest risk of giving birth to children with severe conditions (based

Litteraturgenomgången visar att sjuksköterskors erfarenhet av att kommunicera icke – verbalt är bristfällig men också att icke – verbal kommunikation vid många tillfällen

Vuxna är viktiga för barns utveckling inom det språkliga området (Säljö 2011, s.. 151) att personalen vid utevistelse ofta hamnar i samtal med varandra i stället för att engagera