En tidig kortsvärdstyp på Gotland Nerman, Birger
Fornvännen 41-44
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1959_041
Ingår i: samla.raa.se
S M A 11 II I! M E I) 1) E L A N D E N
EN T I D I G K O R T S V Ä R D S T Y P PÅ GOTLAND
De eneggade kortsvärden eller huggknivarna1 av j ä r n , i den gamla ger- m a n s k a l i t t e r a t u r e n vanligen kallade »saxar» eller »scramasaxar», tillhöra j u i Norden framför allt Vendeltiden (ca 550—ca 800 e. Kr.), e h u r u de även förekomma u n d e r vikingatiden. En genomgång av det oerhört rika förc- m å l s m a t e r i a l d ifrån Gotlands j ä r n å l d e r h a r emellertid givit vid h a n d e n , att en liten särgrupp kan u r s k i l j a s , som å t m i n s t o n e i h u v u d s a k m å s t e falla före Vendcltiden. Dessa »saxar» ha d t mycket s m a l t och vid spetsen y t t e r s t spetsigt blad med cn starkt förljockad rygg, vilken äger en f a e d t c r i n g av b e s t ä m t slag. Jag k ä n n e r 3 sådana gotländska e x e m p l a r och fragment av ett fjärde. Dä typen h i t t i l l s icke blivit u p p m ä r k s a m m a d , skola alla exemplaren h ä r b e s k r i v a s .
Bäst b e v a r a t är kortsvärdet fig. 1. Man k ä n n e r endast, att det h ä r r ö r ifrån VlfllngS i Hellvi socken och a t t det t i l l s a m m a n s med j ä r n y x a n fig. (i år 1878 ö v e r l ä m n a d e s som gäva till Statens Historiska Museum av u r - m a k a r e n Adolf Unnerus (inv.-nr 6251). Som ses, äger d d på den breda ryggen en f a e d t c r i n g , som ungefär ifrån mitten sträcker sig d t betydligt stycke fram mot spetsen; facellcringcn utgöres av två långsträckta i n k n i p - ningar, som slutta u p p till den g e m e n s a m m a längsgående ryggen. Det ä r en ornering, som är välkänd u n d e r yngre romersk j ä r n å l d e r (ca 200—ca 400 c. Kr.) och folkvandringstid (ca 400—ca 550 c. Kr.), men icke förekommer senare. I fig. 4 ( = Nerman, B., Die Völkerwanderungszeit Gotlands, Kungl.
Vitterhets Historie oeh Antikvitets Akademiens monografiserie nr 21, 1935, fig. 130) ses d t gotländskt remändbeslag med dylik f a e d t c r i n g frän en av Harald Hansson (Stale) u n d e r s ö k t grav (St. Hist. Mus. inv.-nr 19056i2) på gravfältct vid St. H ä s t n ä s , Visby l a n d s f ö r s a m l i n g ; graven t i l l h ö r m i n period V I : 1, d. v. s. tiden ca 400—ca 475. För övrigt ses på svärdet fig. 1 som ornering på vardera sidan av ryggen n ä r a och p a r a l l e l l t med denna cn skåra, som går fram till profileringen. Den med kortsvärdet i n l ä m n a d e y x a n h a r mycket kort »skägg» och visar sig därför vara tidigare än de utpräglade skäggyxorna från mellersta och yngre Vendcltiden (ca 650—ca 800), vilka äga ett längre s å d a n t . Den s t å r därför på övergången från de från den yngre romerska j ä r n å l d e r n betygade y x o r n a med a n t y d a n till skägg som Almgren, O., och Nerman, B., Die ältere Eisenzeit Gotlands ( n y s s n ä m n d a monografiserie nr 4, 1914—1923) fig. 640 till de verkliga skäggyxorna.
Elt eneggat kortsvärd, fig. 2, med n ä s t a n identiska mätt som fig. 1 för- värvades år 1873 av Statens Historiska M u s e u m ; m a n vet endast, a t t det a n t r ä f f a t s av en m a n S. P. Lindblom »i en till Winkels h e m m a n i Sjonhem socken h ö r a n d e å k e r » ; h e m m a n e t hörde u n d e r Stora Sojvide (inv.-nr 5134).
Kortsvärdet ifrån Sjonhem h a r s a m m a faecttcring och ornering som det
1 Termen huggkniv är icke alltid betecknande, då de m i n d r e exemplaren k n a p p a s t ha k u n n a t a n v ä n d a s till att hugga med.
41
S M A K R K M B I) 1) E L A N D 1, N
= 7 ^ \
Fig. 1—5. 1. Eneggat kortsvärd OV järn. Vi/Ungs. Hellui socken. Gotland. 1/3.
2. Eneggat kortsvärd av järn. Vinkels, Si. Sojvide. Sjonhem» socken. Gotland.
1/3. 3. Järnkniv, Björnungs, Lokrume socken, Gotland. 1/3. 4. Remändbeslag au brons. Stora Hästnäs. Visby landsförsamling. III. 5. Spetspartiet nu eneggat kortsvärd av järn. Vallrienarum, Vallriena socken, Gotland. 1/3. — 1—2.
One-edged iron »hort-swords. 3. Iron knife. •'/. Strap-end mounting in bronze.
S M A R R B M E I) D B L A N D E N
Pig, 6. Jiirnyxa. Vlfling», Hellvi socken. Gotland. 1/3. —• Iron axe.
ifrån Hellvi. D d skiljer sig endast från detta d ä r i , alt ryggpartiet mellan
skaftet och facetteringen är rännformigt urholkat.
Spetspartiet av ett eneggat kortsvärd, fig. 6, tydligen även delta av iden- tiska mätt som fig. 1, föreligger t i l l s a m m a n s med cn samling föremal, vilka upptagits av en man C. Nygren, cn notorisk gravpluiulrare, pä gravfältet vid V a l l s t e n a r u m i Vallstena socken »uti gamla grafvar» och vilka 1872 inköptes av Statens Historiska Museum (inv.-nr 4740); bland föremålen inga vapen och andra till m a n n e n s u t r u s t n i n g b ö r a n d e föremål ifrån hörjan av Vendeltiden, men även yngre föremål föreligga i samlingen.
Mindre iin de föregående kortsvärden och därför mera ull betrakta som en kniv är del fjärde exemplar av ifrågavarande typ, lig. 3. vilket 1865 för- värvades av Statens Historiska Museum (inv.-nr 3423). D d hade h i t t a t s av en m a n P. Pettersson B j ö r n u n g s i Lokrume socken t i l l s a m m a n s med en j ä i n y x a med skafthål, som jag icke kunnat återfinna, men som i Inventariet uppges ha »långt och mycket smalt blad». Vårt »kortsvärd» överens- s t ä m m e r , som ses, frånsett storleken, helt med fig. 2, med vilken det h a r den rännformiga u r h o l k n i n g e n på den at handtaget vettande hälften av
ryggen gemensamt.
De ifrågavarande k o r t s v å r d e n s lucctlcring visar alltså, att de tillhöra yngre romersk j ä r n å l d e r eller folkvandringstid. Den t i l l s a m m a n s med kort- svärdet frun Hellvi funna yxan betygar också, alt d d förra måste vara äldre än mellersta Vendcltiden, alltså tidigare än ca 650. Ä a n d r a sidan visar y x a n , att Hellvisvärdet är yngre än den romerska j ä r n å l d e r n , alltså yngre än ca 400. Att typen kunnat leva kvar ä n n u straxt i början av Vendeltiden
synes antydas av fragmentet från Vallstenarum. Tiden fiir denna sårtyp av
kortsvärd torde alltså i stort bli Iran ca 400 till straxt efter 550. En så särpräglad typ bår heller icke gärna ha haft cn lång livstid.
Att blott några fa exemplar av vår k o r l s v ä r d s t y p hittills konstaterats pa
Gotland, beror pa. att vapen under folkvandringstiden mycket sällan nedlagts i mansgravarna, varför mycket fa vapengravar Ifrån denna lid äro bekanta
Uran ön (jfr Nerman, B., Die Völkerwanderungszeit Gotlands sid. 18 f., 42 ff.,
87 ff., 110 ff.), och att utanför gravarna förekomsten är ännu sällsyntare
( a . a . s i d . !»4 f f . ) .
43
S M A II II E M B 1) D K L A N D E N
Det är sannolikt, all denna k o r t s v ä r d s t y p även finnes inom u n d r a delar av N o r d e n ; någon u n d e r s ö k n i n g h ä r o m h a r jag emellertid icke kunnat företaga.
Birger S e n n a n
SKÄRSTADS K Y R K A S R R U D K R O N A
Ofta gör man vid genomgång av gamla k y r k o r ä k e n s k a p e r den iakttagelsen, att accessionen av i n v e n t a r i e r ökar u n d e r vissa avgränsade perioder. Det kan bero pä förckomslcn av cn givmild donator, men det kan också bero på alt församlingen fått cn kyrkoherde som h a r dels intresse för k y r k a n s egen- dom, dels pondus a t t driva igenom Inköpsanslag på s o c k e n s t ä m m a n .
Skärstads kyrka Ungefär m i t t emellan G r ä n n a och J ö n k ö p i n g tillhörde i början av KiOO-talct ingalunda de pä ädla m e t a l l e r rika k y r k o r n a . Där fanns två n a t t v a r d s k a l k a r av silver, men de båda v i n k a n n o r n a och oblatasken var av k e r a m i k . I cn anteckning frän 16701 h e t e r d e t : »Såsom tillförne b r u d l i e s cen lecrkanna pä Altaret, lät k y r k i o h e r d h e n förfärdiga een nyy Altarckaniia af Silfwer och dhet A :o 1662. Men 1666 gjordes cn ny Oblats ask ock af
silfwer och kalken förbåttrader och omgjordcr.» En Inventarieförteckning
1637 b e k r ä f t a r uppgiften om det enkla m a t e r i a l e t i v i n k a n n o r och o b l a t a s k : Kalkar, Ben hwijl 8 lod 1'ii q v i n t i n noch Ecu förgyll . . . . 2 st.
Leerkminor, Ecu stoor och cn lithcn 2 st.
Lccrholk åth Oblaterna 1 st.
V i n k a n n a n och oblatasken av silver anskaffades på 1660-talet då Nicolaus Slggonls Aurelius2 var kyrkoherde i Skärstad, men redan två årtionden tidigare hade h a n s broder och företrädare Magnus Slggonls Aurelius börjat förbättra k y r k a n s silverskatt. Den b r u d k r o n a som fanns var delvis av silver, delvis av mässing, och den ville h e r r Magnus ersätta med cn ny, b ä t t r e och helt av förgyllt silver. Delta genomdrev han också på s o c k e n s t ä m m a n den 1 m a j 1646: »Sedan affsadess och att så snart m a n fåår en good Guldsmed, som will k o m m a till S o c h n a s t ä m p n a och lofva sig wilia Pynta och refor- mera Cronan, skall lill sådant arbete kyrkioness Pgr anwändass.»
Bcdan sju veckor senare hade kyrkoherden funnit sin gode g u l d s m e d ;
»Anno ut Supra den 21 J u n i j kom konslrijk och w ä l a c h t : P ä r Månsson Guld- smed i Jöneklöping till Sebiårstada och affhandlade mz F ö r s a m b l i n g e n dor siimmastädess om then gambla Cronan, then han till sig aiinamadc, hwilken wog 73 lod, noch cn SUIT ked om 2 lod och loffuadc sig wilia göra t h e r aff en ny Crona, och honom fordrades Guld, Nämligen Ben ducat till h u a r i c 8 lood lill förgylningcn och 1 dir kppgr för h w a r t lood i arbetz lön. Noch Icffrciadcs lill b e i l e Gulsmcd g. Silfucr 5% lod — facit 80>i lod. Denna offuan b i t a Crona förarbetat till 8 0 ' i lod med Guld och steenar, ä h r aff
1 Vadstena l a n d s a r k i v . S k ä r s t a d s k y r k o r ä k e n s k a p c r 1679- -1701 och pro- tokoll 1638—1679.
- Gotthard Virdcslam, Växjö stifts h e r d a m i n n e VII, Växjö 1932, sid. 287 f.
