Tankar kring en mammutpublikation om djurornamentik Holmqvist, Wilhelm
Fornvännen 1983(78), s. 136-142 : ill.
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1983_136
Ingår i: samla.raa.se
Debatt
Tankar kring en mammutpublikation om djurornamentik
G. Haseloff, Die germanische Tierornamentik der Völkerwanderungszeit, Studien zu Salin's Slil 1.
Vorgeschichtliche Forschungen. Bd. 1 7 1 — / / / . Wal- ter de Gruyter Verlag Berlin. 1981. ISBN 3-11- 004760-8. 776 sidor, 99 planscher samt 512 textfigurer.
Som framgår av ovanstående titel har Hase- loff publicerat ett arbete som innebär en — å t m i n s t o n e inom våra kretsar — enorm sats- ning, och det måste ha kostat hundratusen- tals kronor i framställning. T a n k e n svindlar ä n n u mera inför det faktum att arbetet endast avser Salins Stil I. V a r h a m n a r man då om Salins Stil II och I I I skulle behandlas på s a m m a sätt — eller för att begagna Uppsala- skolans bokstavsbeteckning Stil A, B, G, D, E osv.? !
I det följande kommer j a g inle att inskrän- ka mig till enbart en recension av Haseloffs verk, utan j a g vill snarare öppna en diskus- sion r ö r a n d e vissa centrala problem, som be- h a n d l a s av författaren.
Att börja med vill j a g uttala min stora be- u n d r a n inför författarens framställningskonst.
M e d den mest minutiösa noggrannhet beskri- ver h a n varje enskild figur och stöder dess- u t o m beskrivningen med talrika teckningar i texten förutom de utomordentligt välgjorda p l a n s c h e r n a . — Nytagna fotografier!
Den verbala beskrivningen är stundom så utförlig att den nästan slår över till en övertyd- lighet, som kanske inte varit författarens av- sikt. I varje fall löper han risken att en läsare kan k ä n n a sig tveksam eller rent av misstänk- sam på vissa punkter, d ä r författaren varit alltför mångordig. Denna mångordighet p r ä g l a r hela verket, och den motsvaras av ett lika övertydligt illustrationsmaterial. Som ex- empel vill j a g n ä m n a det stora dräktspännet från Bifrons, grav 4 1 . Det avbildas på helsida s a m t h u v u d p l a t t a n lör sig och fotplattan för
sig på 2 helsidor. Av allt att d ö m a rör det sig i samtliga fall om nytagningar, och utsökta så- d a n a . M e n detaljer av s a m m a spänne avbil- d a s även i inte mindre än 19 teckningar i texten. — S a m m a förhållande gäller de flesta av de b e h a n d l a d e d r ä k t s p ä n n e n a .
I fråga om såväl text som bildmaterial rå- det det, med a n d r a ord, en sådan nästan pin- sam noggrannhet att det väl egentligen inte skulle vara något att tillägga. Salins Stil I har lått en alltigenom värdig och kunnig uttolka- re.
J a g vill därför i det följande inte ägna mig så mycket åt kritik utan i stället åt några speciella problem, som aktualiserats genom Haseloffs arbete.
Först och främst måste j a g djupt beklaga a t t Haseloff tydligen inte tagit del av våra g r ä v n i n g a r på Helgon i Mälaren och upp- täckten av metallverkstäderna där. Helgö- undcrsökningen — som nu är nedlagd — bör- j a d e redan 1954, och de första små gjutfor- m a r n a hittades redan första året. Den stora verkstaden, — som ä n n u inte är helt utgrävd
— kom dock i dagen först några år senare. En publikation av verkstadsfynden Excavations at Helgo I V u t o m 1972.
I verkstäderna påträffades 1 000-tals frag- m e n t av smältdeglar och gjutformar samt mycket a n n a t , som hör till en stor verkstad.
Gjutformarna är gjorda av lera och framför allt avsedda för d r ä k t s p ä n n e n . Kronologiskt kan de flesta av dem dateras till 400- och 500-talen e. Kr., och de representerar ett mycket stort antal spännetyper, till vilka vi ä n n u k ä n n e r endast ett fåtal som färdiga pro- d u k t e r .
1 vårt speciella fall vill jag särskilt hänvisa lill gjutformarna R 195—R 199 (Excav. I V s.
178 s a m t Pl. 1.) Ett av fragmenten (lig. IA) h a r en nästan helt bevarad huvudplatta, som u t a n vidare kan jämtöras med huvudplattan
Debatt 137
R196
B
Fig. 1. A. Fragment av gjutform till reliefspänne med rektangulär huvudplatta. Från Helgo, Ekerö sn. Upp- land (efter Excavations at Helgo IV). B. Reliefspänne från Bifrons, grav 41, Kem, England, (efter Haselolf Taf. 18).
på exv. Bifrons, grav 41 (lig. IB; Haselolf III Taf. 18 och 19). Mittfältet, randfigurerna och k a n t b å r d e n , allt uppvisar alltför stora över- ensstämmelser tör att det skulle bero på till- fälligheter. — Vi befinner oss alltså i den något skrattretande situationen att spännet eller fibulan från Bifrons 41 skulle vara till- verkad av en jylländsk mästare bosalt i Kent.
m e d a n gjutformen av okänd anledning ham- nat i M ä l a r d a l e n .
M e n låt oss se allvarligt på saken. Huvud- p l a t t a n s bredd på gjutformen är 7,5 cm, me- d a n den på Bifrons 41 är 6.2 cm. Randbården på h u v u d p l a t t a n från H d g ö är bra mycket finare accentuerad än den är på Bifrons 4 1 . Den n ä r m a r sig det halvrunda tvärsnitt, som vi återfinner på de senromerska karvsnitt- b r o n s e r n a . (Jfr Haseloff Taf. 2 och 3. Se även V . I. Evison 1965 Försättspl. samt Fig. 2, Fig 26, P 1 . 2 d , 3 d, 4 a, 9 c).
På s p ä n n e t från Bifrons finns ännu en de- talj, som även langat Haseloffs intresse. Vid bygelns övergång till fotplattan finner man nämligen två rovlågelhuvuden i profil, ett åt v a r d e r a hållet.
F r å n verkstaden på H d g ö kan nämnas m å n g a exempel på dessa rovlågelhuvuden.
exempelvis gjutformarna fig. 2A och 2B. — S a m m a djurhuvud återfinner man även på s. k. agraffknappar.
Ser m a n sig omkring efter färdiga produk- ter med liknande fägelhuvuden kan nämnas Excavations IV. lig 30, 35, 36 — de bägge sena- re h ä r lig. 2 C: och E!
F r å n g r a n n l a n d e t Finland kan nämnas lie- ra exempel, bl. a. ett likarmat spänne från G u l l d y n t , Österbotten {Excavations IV, fig. 94, E r ä — E s k o 1965, Pl. X I I I : 49 och 50).
Det är min uppfattning att alla de här n ä m n d a lärdiga produkterna tillverkats på Helgo, men j a g återkommer till den frågan.
I sitt stora verk om Stil I behandlar Hase- lolf även en fibulagrupp med en a n n a n typ av fägelhuvuden. De är placerade i rader runt fibulans h u v u d p l a t t a eller fot (Haseloffs. 326 ff.)
Därvid n ä m n e r han bl. a. fibulorna från ö s b y . G r ä s g å r d , Ö l a n d (lig. 3A) samt Etel- hem på G o t l a n d som exempel. (Se Excavations IV. lig. 100—101.)
Förmännen 78 (1983)
R 586 R587
C7 B
C 46 B
Fig. 2. A. F r a g m e n t Iran Helgo av gjutformar lill relielspännen. B. Diio till agrallknappar. C. Rekonstruerat fragment .i\ gjutform lill a g r a l l k n a p p från Helgo. D. Agrallknapp funnen i verkstaden pä Helgo. E. Dito lian N n n b a c k a o m r å - d e t , Solna. U p p l a n d ( S H M 19915:7). A—C eller Excavations at Helgii I V A — D tecknade av Ivan Rodell. E av Bengt H a n d e l . Skala 1:1.
Debatt 139
Haseloff m e n a r att d e n n a g r u p p inte har ett jylländskt utan ett sydöstskandinaviskt ur-
s p r u n g samt att den b e t r ä d a n d e rovfågelhu- v u d e n a inspirerats av samtida konst i Donau- o m r å d e t .
Jag vill helt ansluta mig till denna uppfatt- ning, dock med ett enligt min mening mycket väsentligt tillägg. Vi har nämligen på Helgii funnit en gjutform med liknande fägelhuvu- den (fig. 3G). M a n har således d ä r tillverkat fibulor med randutsmyckning i form av rovfå- g e l h u v u d e n . Det kan naturligtvis även vara fråga om söljor (se Roth 1979 Taf. 81), men d e t t a s a k n a r betydelse i vårt s a m m a n h a n g
Anknytningen till Sydost-Europa, dvs. Do- n a u o m r å d e t kan styrkas också genom en del a n d r a gjutformar från Helgii. Där har man nämligen tillverkat likarmade spännen av en typ, som med fä u n d a n t a g endast förekommer i östra Sverige. Ett av undantagen kommer från T y t ä r s a a r i — en ö i Finska viken (Kivi- koski 1973 A b b . 299). Det har med all sanno- likhet tillverkats på H d g ö d ä r man funnit gjutförmsfragmentet fig. 3D som nästan exakt kan inpassas på det fina likarmade spännet från Svennevad i Närke (fig. 3B). Detta spän- ne överensstämmer i sin tur i så många detal- j e r med ett i Ungern funnet spänne (fig. 4) att
m a n torde kunna a n t a att även detta tillver- kats på H d g ö .
H ä r s p å r a r m a n med a n d r a ord en direkt kontakt med D o n a u o m r å d e t i form av exoga- mi. D e t t a skulle stödja Hasefolfs spekulatio- ner om konstnärerna och deras härkomst (s.
568 f.) H a n m e n a r nämligen att det varii skandinaviska konstnärer, som varit verk- s a m m a såväl i Pannonien som på aleman- niskt o m r å d e .
Beträffande kronologien menar Haseloff att Stil I — som efterträdde den s. k. Nydamsii- len — uppstod under a n d r a fjärdedelen av 400-talet. — I etl tillägg av Sonia Chadwick H a w k e s (s. 718 If.) behandlas grav 41, Bif- rons, K e n t . Hon delar Haseloffs upplänning att den stora fibulan är dansk oeh anser vida- re i överensstämmelse med Egil Bakka att grav 41 anlagts vid 500-talets milt. Den stora fibulan bör vid den tiden ha varit minst 50 år g a m m a l enligt Hawkes.
Jag h a r en viss respekt eller snarare rädsla
för alltför snäva dateringar. Som exempel kan j a g hänvisa till Haseloffs utredning om våra g u l d h a l s k r a g a r från Alleberg och Meine i V ä s t e r g ö t l a n d samt från Färjestaden på Öland (s. 23 lif.).
Haselolf placerar utan vidare den 3- ringade Allcbergskragen till 400-talets mitt och gör den till representant tör Nydamstilen.
De b å d a a n d r a halskragarna är enligt Hase- lolf något senare men inte senare än tiden o m k r i n g 500 e. Kr.
V a d nu Allebergskragen beträffar så är den j u ett h ä p n a d s v ä c k a n d e skickligt utfört guld-
s m e d s a r b e t e . Guldfiligran och granulation av högsta klass och med ur tjock guldplåt skurna massiva Jigurer. — Inte drivna, som Haseloff tror. — Skulle nu en svensk mästare ha kun- nat utföra ett sådant arbete vid 400-talets mitt? På den punkten kan man verkligen stäl- la sig frågande. I den samtida kontinentala konsten finner j a g inte ett enda jämförbart exempel, och inte heller i den insulära kon- sten. Det skulle eventuellt vara möjligt alt det i byzantinsk guldsmedkonst funnits något jämförbart, men som alla vet har många bi- stra öden d r a b b a t denna del av världen, och kvarlåtenskapen är därför obetydlig.
Nej, låt oss hellre gå framåt ett å r h u n d r a d e i tiden, till 500-talets mitt och senare. Då börjar guldsmederna på kontinenten, på de Brittiska ö a r n a liksom här h e m m a att på all- var intressera sig fcir guldfiligran. Och vid den tiden torde även guldhalskragarna ha till- verkats.
J a g kan fiir övrigt hänvisa till en av de stora g r a v h ö g a r n a i Uppsala, där man bl. a. funnit ett litet guldfiligranfragment, som utan tvivel tillhört en guldhalskrage (Lindqvist 1936 Fig.
100). Filigranfragmcntct påträffades i den s. k. Västhögen tillsammans med flera frag- m e n t av guldcloisonné. De senare är när- besläktade med cloisonnéföremål i Sutton Hoo-graven, vilket ju kan ge en viss antydan om dateringen. Sutton Hoo-graven är näm- ligen anlagd under lörra delen av 600-talet, och Västhögen i L p p s a l a , som dessutom har föremål med typisk Stil H-ornamentik, kan inte vara väsentligt mycket äldre. En datering till 500-talet torde vara rimligare. — Lind- qvist d a t e r a r graven till 400-talet.
Förmännen 78 11983)
R644
Debatt 141
Haseloffs stora arbete om den germanska djurornamentiken har väckt många tankat- till liv. F r å n v a r o n av fynd på vissa håll, från- varon av verkstäder på a n d r a håll. Och — inte minst — frågan om det politiska makt- spelet mellan anglcr, sachsare, j u t a r och fran- k e r n a , kanske till och med goter och svear.
J a g kan inte underlåta att här framlägga några synpunkter, som gjorts aktuella genom Haseloffs avhandling, och j a g kommer därvid att framför allt stödja mig på metallverkstä- d e r n a på H d g ö . Där har hitills påträffats gjutformer till ej mindre än 23 skilda typer av h u v u d p l a t t o r till dräktspännen, men endast 6 av dessa är kända som färdiga produkter. Av fotplattor har vi funnit 29 grupper men en- dast 10 som färdiga produkter. Det rör sig således om en mycket omfattande produk- tion. O c h m a n frågar sig onekligen hur cn s å d a n verksamhet har kunnat grundas och fortleva. — En driftig privatföretagare kan- ske, som slog under sig all produktion av metallkonst.
För att i någon m å n förstå situationen mås- te vi vidga syntältet. Bl. a. kan ju nämnas att det på H d g ö fanns bebyggelse redan före verkstädernas tid. Bl. a. har man funnit spel- brickor och tjocka slipade glasbägare av ro- merskt u r s p r u n g samt inte mindre än 70 ro- merska g u l d m y n t från 400- och 500-talen e.
K r . Därtill (lera fynd av omyntat guld.
M a n kan inte undgå att sätta allt detta i relation till förhållandena i omgivningen, dvs.
inom M ä l a r o m r å d e t . Bl. a. kan n ä m n a s den stora guldskatten, 12 kg, från Turcholm, Västerljungs sn., vid den södra infarten till H d g ö de rika, samtida gravarna på Lovö, de s a m t i d a kungshögarna i Uppsala och de nå- got senare u p p t r ä d a n d e båtgravarna i Ven- del, Valsgärdc, U l t u n a , rika gravar i Botkyr- ka och Badelunda m. fl. — Det skulle föra för långt att h ä r räkna u p p dem alla.
Fig. 3. A. Reliclspänne från Osby, Gräsgård sn, Oland (SHM 1297) Foto K. Lindvall. B. Reliclspänne frän Svennevad, Gillberga sn, Närke (SHM 3445). Någol lin- minskat foto ATA. C—D. Gjulformsfragmcnt från Helgo (efter Excavations at Helgo IV).
Fig. 4. Reliefspänne från Szentes-Nagyhegy, Ungern (ef- ter Csallåny, 1961 Taf X X X I X ) . Skala 1:1.
M a n finner inte något o m r å d e i hela Sveri- ge som u n d e r Helgövcrkstädernas tid kan m ä t a sig med M ä l a r o m r å d e t . Och detta för- u t s ä t t e r j a g också är roten och upphovet lill verkstädernas tillkomst.
Det betyder med a n d r a ord, atl det sanno- likt inte varit fråga om något privatföretag.
V e r k s t ä d e r n a har varit inordnade i den sty- r a n d e maktens intressen, och dessa intressen h a r inte enbart varit inskränkta till Mälarom- rådet. Spridningsbilden lör Helgöprodukter- na visar en klar koncentration till baltiskt-
Fomvännen 78 (1983)
bottniskt o m r å d e men de har klara kontakter även med Pannonien—Italien och Jylland—
K e n t .
K o n t a k t e r n a har dock inte varit ensidiga.
I m p o r t e n till M ä l a r o m r å d e t av utländska p r o d u k t e r har under Helgötid varit särdeles omfattande. Framför allt har skålar och bäga- re av glas varit begärliga men även bronstö- remål av olika slag. Sist men inte minst har guldet spelat en stor roll. I det samman- hanget kan n ä m n a s att av de 70 guldmynt som påträffats på H d g ö , inte mindre än sex iir präglade för Teoderik den Store.
M a n kanske d ä r a v kunde sluta sig till att k o n t a k t e r n a med omvärlden skedde på en mycket hög nivå.
O c h d ä r m e d må det tillåtas mig att fram- lägga några mera personliga synpunkter på vår lilla avkrok av världen under Helgötid dvs. i r u n d a tal tiden 400—800 e. Kr.
För den omfattande verksamhet, som be- drivits på H d g ö under denna tid måste man ha behövt inte bara kunnigt folk utan även en väl utbyggd organisation ftir inköp och av- sättning. M a n måste därutöver förutsätta att verksamheten kunnat bedrivas i ett väl orga- niserat samhälle. Med hänvisning till det föregående bör m a n kunna räkna med att alla dessa villkor är uppfyllda. Varken Danmark, Norge eller England kan ens tillnärmelsevis
uppfyllda de n ä m n d a fordringarna. Därmed vill j a g ingalunda påstå att konsthantverkar- na på Helgii skulle ha varit tongivande på något sätt utanför det Baltisk—Bottniska om- rådet. V a r k e n " t h e Kentish master" eller h a n s jylländska yrkesbroder behöver känna sig alltför kränkta. Visst är dock att de haft goda kontakter med Hclgö-mästarcn. Och Helgii å sin sida synes bilda cn viktig länk i den historia, som skulle bli Sveriges. — Detta utan hjälp av skriftliga källor.
Referenser
Bakka, E. 1958. On lhe beginning oj Salin i Styli l in England.
L nivcrs. i Bergen Arbok.
Csallåny. D. 1961. Archäologische Denkmäler der Gepiden im Milleldonaubecken. Budapest.
Erä—Esko, A. 1965. Cermanic Animal Ari. Helsinki.
Evison, V. I. 1965. The Thames Fijih Century Invasions o) Ihe Thames. London.
Excavations al Helgo IV. Ed. W. Holmqvist m. 11. Stock- holm 1972.
Holmqvist. V\ . 1980. Culdhalskragama. Falköping.
Kivikoski, E. 1973. Die Eisenzeit Finnlands. Helsinki.
Lindqvist, S. 1936. Ippsala högar och Ottarshögen, Stockholm.
Roth. H. (Ed). 1979. Kunst der Völkerwanderungszeit.
Propyläen Kunstgeschichte. Suppl. Band IV, (Ilclcnburg.
Wilhelm Holmqvist D r o t t n i n g g a t a n 59, S - l l l 21 Stockholm
