Har någon sett Matilda?

56  Download (0)

Full text

(1)

Har någon sett Matilda?

Har någon sett Matilda?

Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara

Rapport av Ulrika Lorentzi, Kommunal 2012

Rapport av Ulrika Lorentzi, Kommunal 2012

(2)
(3)

Har någon sett Matilda?

Vad fritidshemmen är och vad de skulle kunna vara Rapport av Ulrika Lorentzi, Kommunal 2012

(4)

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 5

Kommunals förslag ... 6

Intro: En förmiddag på fritids …... 7

Inledning ... 9

Vad har hänt med fritidshemmen?... 11

Fritidshemmen i dag ... 11

Utveckling över tid ... 13

Vilka konsekvenser får nedskärningarna?... 17

... för barnen ... 18

… för barnskötarna ... 20

… för föräldrarna ... 22

… för samhället ... 23

Föräldrars syn på fritidshemmen ... 24

Fyra av tio föräldrar tycker att fritidsgruppen är för stor ... 24

Var tredje förälder är orolig för sitt barn när det är på fritidshemmet ... 27

Hälften av föräldrarna känner press att hämta tidigt ... 29

Föräldrar är både nöjda och missnöjda med fritidshemmets lärandeuppdrag ... 30

Frågor om fritidshem engagerar föräldrar ... 31

Vad fritidshemmen skulle kunna vara ... 33

Öka måluppfyllelse i skolan ... 33

Motverka mobbning, trakasserier och våld ... 34

Kompensera för barns olika uppväxtvillkor och behov ... 35

Stärka möjligheten att kombinera förvärvsarbete och studier med ansvar för skolbarn ... 37

Slutsatser och förslag... 38

Mindre barngrupper och högre personaltäthet ... 38

Bättre förutsättningar för barnskötare att göra ett bra jobb ... 38

Stöd fritidshemmens möjligheter att kompensera för barns olika villkor och behov ... 39

Litteraturlista ... 40

Bilaga 1: Nyckeltal för förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg 2011 ... 45

Bilaga 2: Årsarbetare efter utbildning, andel i procent ... 53

(5)

Sammanfattning

Allt fler barn går på fritidshem, men resurserna till fritidshemmen har inte ökat i samma utsträckning. Barngrupperna är drygt dubbelt så stora i dag jämfört med 1980 och det går nästan tre gånger så många barn per vuxen. Vad har det betytt för verksamheten?

Fritidshem har både ett omsorgsuppdrag och ett lärandeuppdrag. Verksamheten ska dels bidra till goda uppväxtvillkor genom att stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid, dels möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete och studier.

Dagens fritidshem når inte upp till sina mål. Den här rapporten bygger på fokusgrupper och intervjuer med barnskötare som arbetar på fritidshem samt en enkätundersökning, gjord av Novus Opinion på uppdrag av Kommunal, till 1 000 föräldrar till barn i ålder sex till nio år som går på fritidshem. Barnskötarnas berättelser och föräldrarnas svar bekräftar och fördjupar den bild som visats i flera utvärderingar. Nedskärningarna drabbar barnen och personalen, men också föräldrarna och samhället i stort. Konsekvenserna är:

• Fritidshemmen har svårt att garantera barnens säkerhet. Barn och personal utsätts för trängsel, hög ljudnivå och konflikter.

• Fritidshemmet är förvaring snarare än en utvecklande verksamhet.

• Var tredje förälder är orolig för sitt barn när det är på fritidshemmet och hälften känner press att hämta tidigt.

Samhället förlorar på att yngre skolbarn inte får det stöd de behöver, i synnerhet barn med särskilda behov samt barn från socioekonomiskt utsatta familjer. Om föräldrarna känner sig tvungna att gå ned i arbetstid för att kompensera bristande verksamhet på fritidshemmen försämras barnfamiljernas ekonomi samtidigt som antalet arbetade timmar i hela samhället minskar.

Satsningar på fritidshem är lönsamma investeringar för samhället. Bra fritidshemsverksamhet bidrar till:

• Ökad måluppfyllelse i skolan, främst gällande sociala mål men även kunskapsmål.

• Mer likvärdig skola genom att bättre kompensera för barns olika behov och uppväxtvillkor.

• Bättre möjligheter för föräldrar att kombinera förvärvsarbete med ansvar för skolbarn.

För att fritidshemmen ska kunna nå sina mål krävs insatser inom olika områden. Det handlar om mindre barngrupper och högre personaltäthet, bättre förutsättningar för personalen att göra ett bra jobb och förstärkning av fritidshemmens möjlighet att kompensera för barns olika bakgrund och särskilda behov. Det är också viktigt att inse att de olika personalgrupperna på fritidshem behövs. Fritidspedagoger, förskollärare och lärare kan inte göra allt. Barnskötare, fritidsledare och elevassistenter är viktiga yrkesgrupper i arbetslaget för att kunna genomföra verksamheten på bästa sätt.

(6)

Kommunals förslag

Mindre barngrupper och högre personaltäthet

– Satsa mer resurser på fritidshemmen för att kunna minska storleken på barngrupperna och anställa fler personal med utbildning för att arbeta med barn.

– Inrätta ett riktat statsbidrag som kommuner kan söka för att förstärka personaltätheten och minska storleken på barngrupperna i fritidshemmen.

– Ge Skolverket i uppdrag att ta fram krav på maximalt och rekommenderat antal barn i en fritidshemsgrupp samt antal barn per anställd vid fritidshemmen.

– Ge Skolverket i uppdrag att ta fram ett nyckeltal för andel personal med utbildning för att arbeta med barn.

– Räkna upp statsbidragen för maxtaxan med inflationen.

Bättre förutsättningar för barnskötare på fritidshem att göra ett bra jobb – Stärk barnskötarnas roll inom skola och fritidshem genom att arbetsgivare i samarbete med barnskötarna tar fram en beskrivning av arbetet där det framgår vad barnskötare ska göra i skolan och på fritidshem. Av beskrivningen ska framgå vilken kompensation barnskötarna ska få om de utför andra yrkesgruppers arbetsuppgifter, till exempel går in som vikarier i undervisningen.

– Ge barnskötarna planeringstid och omställningstid mellan skola och fritidshem.

– Ge politiker och skolledare mer kunskap om fritidshemmens uppdrag och potential samt om barnskötarnas kompetens.

– Anpassa lokalerna. Fritidshemmen måste ha lokaler anpassade efter fritidshemsverksamhetens behov.

– Tillsätt en utredning som ska föreslå åtgärder för barns säkerhet i fritidshem, i likhet med utredningen om Barns säkerhet i förskolan (dir 2012:36).

Förstärk fritidshemmens möjlighet att kompensera skillnader i barns förutsättningar

– Mindre barngrupper, högre personaltäthet och personal som har utbildning för att arbeta med barn är grundläggande för att fritidshemmen ska kunna möta varje barns behov och kompensera för barns olika förutsättningar.

– Ge alla barn rätt till fritidshemsplats, även barn till föräldrar som är föräldralediga, arbetslösa eller får försörjningsstöd.

– Öronmärk tilläggsresurser till fritidshem för barn med olika uppväxtvillkor och behov.

(7)

Intro. En förmiddag på fritids …

D

et är en blek januariförmiddag i Upplands-Bro, en förortskommun norr om Stockholm. Barnskötaren Malin Nordin spelar landhockey på Råbyskolans skolgård med ett tiotal sexåringar. Några andra barn dansar med Malins kollega Stefan.

– Fritids har praktisk lektion med en förskoleklass, förklarar Malin. Vi har halva klassen ute så läraren kan ha en halvklasslektion inne.

Plötsligt blir en pojke arg och springer iväg mellan trevåningshusen. Hockeymatchen avstannar och Malin följer efter pojken. Tio minuter senare kommer hon tillbaka med pojken i släptåg. Innan vi går in för intervjun berättar Malin för Stefan att pojken hade blivit arg på en annan pojke. Hon lyckades övertyga pojken om att han och den andra pojken måste lösa konflikten tillsammans på skolgården.

Det här är kärnan i fritidsverksamheten. Det demokratiska uppdraget – att träna barn i att fungera tillsammans, att lösa konflikter i stället för att springa ifrån dem. När Malin får frågan om barnen ofta springer iväg ler hon.

– Nu var det bara en som sprang iväg. Och det räckte att prata med honom så kom han tillbaka frivilligt. Det är en stor förbättring jämfört med i höstas.

Fritids står för ett ”vi”, menar Malin. Skolans verksamhet i övrigt och hela samhället runt omkring handlar mest om ”jag”. Det var vi-känslan som fick henne att välja barnskötaryrket, fast hon hade tänkt bli polis.

– Jag hade inte alls tänkt bli barnskötare. Jag tyckte det var kvinnoförnedrande. Men efter gymnasiet sommarjobbade jag på fritids och trivdes. Föreståndaren uppmanade mig att söka barnskötarutbildning på KomVux.

På Malins första fritids 1991 var alla, både barn och vuxna, delaktiga och hade en uppgift. De var två personal på fjorton barn. Efter drygt tio år på olika fritids fick Malin barn, var föräldraledig och jobbade en period som dagmamma och församlingspedagog. Hon hade varit borta från fritids i sex år när hon började på Råbyskolan för ett och ett halvt år sedan. Hon fick en chock. Mycket av vi-känslan var försvunnen.

– Jag hör inte ordet ”vi”. Barnen säger bara ”jag”. Det krävs många diskussioner innan vi kan prata om hur vi ska ha det tillsammans.

Ofta har föräldrarna också svårt att förstå vikten av att träna samarbete och

konfliktlösning. De bryr sig mest om att deras eget barn får det hon eller han behöver.

I undervisningen på skoltid ligger fokus på elevens eget arbete. Det är först på

fritidstiden som frågan om hur vi ska fungera tillsammans lyfts, men då har Malin och hennes kollega hand om fyrtio sex- och sjuåringar.

– För att överleva i den stora gruppen måste barnen vara totala individualister. Det är svårt för mig att inte nappa på dem som skriker högst. Förlorarna är de tysta. Jag kan bara hoppas att de är i fokus någon annanstans.

(8)

För tjugo år sedan gjorde fritidspersonalen kontaktbarometrar för att vara säkra på att de haft ögonkontakt med alla barn. Det fanns tid att prata klart, att fundera och komma tillbaka till en diskussion.

– Nu blir det snabba beslut. Till exempel har skolan förbjudit snöbollskrig på

skolgården. Det är ingen bra lösning. På sin höjd flyttar snöbollskriget från skolgården, men livet är fullt av snöbollskrig. Vi måste lära barnen att hantera det tillsammans.

Råbyskolan är en kommunal skola med 220 barn från förskoleklass till årskurs fem.

Arbetslösheten i området är hög. Flera barn saknar stöd hemifrån, mår dåligt och en del är våldsamma. Skolan har fått dåligt rykte och mer resursstarka föräldrar väljer andra skolor. Det är svårt att förstå att de här barnen, som intresserat kommer fram och frågar varför jag och fotografen är i deras skola, kan skrämma bort någon.

– Något måste Råbyskolan göra rätt, säger Malin Nordin. Det finns en öppenhet. När jag var församlingspedagog och kom hit på skolbesök mötte jag alla dessa nyfikna barn. Då tänkte jag: här vill jag jobba.

Medelklassföräldrarna kommer förmodligen aldrig hit, utan tar det säkra före det osäkra, litar på ryktet och väljer bort. Här, precis som i övriga Sverige, har skolvalet ökat segregationen. Det försvagar skolans och fritids möjlighet att vara en grund för solidaritet och sammanhållning i samhället. Fritids kan inte skapa ett ”vi” bland barn med olika klassbakgrund om de går i olika skolor.

Malin vill inte låta gnällig eller påstå att allt var bättre 1991. Samtidigt går det inte att komma ifrån att hennes möjligheter att göra ett bra jobb har försämrats, på grund av både nedskärningar och segregation. Med mindre grupper och mer personal på fritids hade hon kunnat se till varje individ på ett bättre sätt än hon kan göra i dag.

Då hade hon kunnat göra skillnad för alla barn i Råbyskolan, även de som inte skriker högst. Kanske hade till och med medelklassbarnen stannat?

– Här finns mycket trasigt. Nu ligger ambitionsnivån alldeles för lågt. Hela skolan blir medberoende. Det är nästan provocerande att säga att det går att påverka. Vi accepterar att så här är det här, men det måste det inte alls vara.

utdrag ur artikeln ”Asociala ingenjörer” Tiden nr 1/2012

(9)

Inledning

Berättelser från Kommunals medlemmar som jobbar på fritidshem, enkätsvar från föräldrar med barn på fritidshem, rapporter från Skolverket och Skolinspektionen och forskningsresultat om fritidshemmen är samstämmiga. Fritidshemmen är en bortglömd och nedprioriterad verksamhet.

Besparingarna på fritidshemmens verksamhet är dramatiska. Barngrupperna är drygt dubbelt så stora och det är nästan tre gånger så många barn per vuxen i dag jämfört med 1980. Syftet med den här rapporten är att ge en bild av vilka konsekvenser nedskärningarna får för barnen, personalen, föräldrarna och samhället samt peka på vad fritidshemmen skulle kunna bidra med om verksamheten prioriterades högre. Rapporten bygger på intervjuer med Kommunals medlemmar som arbetar på fritidshem, en enkätundersökning riktad till föräldrar med barn i ålder sex till nio år som går på fritidshem samt tidigare forskning och rapporter.

För att få en fördjupad bild av vad nedskärningarna betytt för verksamheten och för personalen har vi genomfört en fokusgrupp samt djupintervjuer med medlemmar i Kommunal som arbetar på fritidshem. Kommunal organiserar personal som har en gymnasieutbildning för att arbeta med barn som barnskötare eller elevassistent samt personal som saknar utbildning för att arbeta med barn. Fem medlemmar träffades i en fokusgrupp i Stockholm. Fyra medlemmar från olika delar av landet telefonintervjuades.

I fokusgruppen deltog fyra kvinnor och en man. Tre är utbildade barnskötare, en har en konstnärsutbildning som kompletterats med en tvåårig pedagogisk utbildning och en är keramiker som fick jobb i förskola och vidareutbildade sig till kocka. De har lång ( mellan tio och tjugonio års) erfarenhet av arbete med barn. Förutom fritidshem har några arbetat i förskola och på fritidsklubb för äldre barn. Samtliga jobbar i dag både i skolan, som klasskontakt eller resurs, och på fritidshem.

De fyra telefonintervjuade medlemmarna är samtliga kvinnor, tre utbildade barnskötare samt en utan utbildning men med lång erfarenhet från arbete som elevassistent i särskola. En arbetar i en mindre ort i södra Sverige, en i en mellanstor stad i Mellansverige, en i en liten ort i Mellansverige och en på en mindre ort utanför en mellanstor stad i norra Sverige. Tre av dem arbetar både i skolan och på fritidshemmet, en har hittills inte gått in särskilt mycket i skolan men har fått en ny chef som planerar att öka samarbetet mellan fritids och skola. I rapporten används begreppet barnskötare för de intervjuade medlemmarna, alltså även för dem som inte har en barnskötarutbildning.

Rapporten bygger även på en enkät till föräldrar. Kommunal gav Novus Opinion i uppdrag att göra en enkätundersökning till ett representativt urval av 1 000 föräldrar med barn i ålder sex till nio år som går på fritidshem. Den genomfördes i september 2012. Enkäten innehöll frågor om gruppstorlek, om föräldrarna är oroliga för barnet när det är på fritidshemmet, om de känner press att hämta tidigt och om fritidshemmens lärandeuppdrag.

(10)

Fakta fritidshem

Fritidshem är en pedagogisk gruppverksamhet före och efter skoltiden.

Enligt skollagen ska fritidshemmet komplettera den obligatoriska skolan:

”Fritidshemmet ska stimulera elevernas utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid och rekreation. Utbildningen ska utgå från en helhetssyn på eleven och elevens behov. Fritidshemmet ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap.” (Skollagen kap 14 § 2)

Fritidshemmen har en dubbel uppgift. Den ska dels bidra till goda

uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid, dels möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier.

Kommunen är skyldig att erbjuda fritidshem till barn i förskoleklass och grundskola när barnets föräldrar förvärvsarbetar eller studerar eller om barnet självt har behov av verksamheten. Detta gäller till och med vårterminen det år barnet fyller 13 år. Barn till föräldralediga, arbetslösa eller personer som står utanför arbetsmarknaden och uppbär försörjningsstöd har inte rätt till plats i fritidshem.

Det finns närmare 4 300 fritidshem med knappt 397 000 barn inskrivna.

Majoriteten av fritidshemmen är integrerade med skolan. I två tredjedelar av kommunerna finns fritidshem i enskild regi och drygt en tiondel av barnen som är inskrivna på fritidshem går i enskild regi. Den totala kostnaden för fritidshemmen var 12,4 miljarder kronor 2010. Kostnad per inskrivet barn var 33 000 kronor.

Pedagogisk omsorg

Enligt skollagen ska kommunen sträva efter att i stället för fritidshem erbjuda ett barn pedagogisk omsorg om barnets vårdnadshavare önskar det. Det kan till exempel vara pedagogisk verksamhet för inskrivna barn i anordnarens hem eller flerfamiljslösningar. Närmare 1 600 barn är inskrivna i pedagogisk omsorg för barn i förskoleklass eller grundskola.

Öppen fritidsverksamhet

Från och med höstterminen det år då eleven fyller tio år får kommunen erbjuda öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem (om eleven inte på grund av fysiska, psykiska eller andra skäl är i behov av sådant särskilt stöd i sin utveckling som endast kan erbjudas i fritidshem). I öppen fritidsverksamhet är barnen inte inskrivna så det saknas uppgifter om hur många som går där. Det finns totalt 617 öppna fritidsverksamheter fördelade på 62 kommuner. Den totala kostnaden för öppen fritidsverksamhet riktad till tio-tolvåringar uppgick 2010 till 210 miljoner kronor.

(11)

Vad har hänt med fritidshemmen?

Fritidshemmen i dag

Bland de yngre skolbarnen går de allra flesta på fritidshem. I ålder sex till nio år är 83 procent inskrivna på fritidshem. För barn mellan tio och tolv år är det betydligt färre, 17 procent.1

Diagram 1. Andel barn som är inskrivna på fritidshem 2011, i procent, uppdelat på ålder. Källa Skolverket.

Det genomsnittliga antalet barn per avdelning på fritidshem är 39, enligt Skolverkets statistik för 2011. Antal elever per årsarbetare är 20. Från och med i år har Skolverket lagt till ett mått på personaltäthet: ”antal elever per anställd”. År 2011 var det 12 barn per anställd på fritidshem.

Antalet anställda på fritidshem var 32 220 personer och antalet årsarbetare 19 431. Skillnaden förklaras delvis av deltidsarbete men framför allt av att fritidshemmets personal arbetar en del av dagen på fritidshem och en del i skolan. Det nya måttet antalet barn per anställd går inte att jämföra bakåt i tid.

Troligen ger måttet antal elever per anställd en mer rättvisande bild av hur många barn det är per vuxen i fritidshemmens verksamhet under tidig eftermiddag då barngruppen är som störst och alla som jobbar på fritidshemmet är på plats. Förmodligen är det även det mått som är mest meningsfullt att jämföra med förskolans antal barn per årsarbetare, som 2011 var 5,3 barn.

Fritidshemmens personal har alltså ansvar för mer än dubbelt så många barn var jämfört med förskolornas personal.

1 Rapporter har visat att de äldre barnen ”bjuds in med armbågen”. Endast var åttonde kommun hade undersökt behovet av omsorg utanför skoltid till de äldre barnen de senaste två åren. Verksamheten på fritidshem är främst anpassad till yngre barn. Till de äldre barnen får kommunerna erbjuda öppen fritidsverksamhet i stället för fritidshem.

Det är dock endast en fjärdedel av kommunerna som gör det. Se Skolverket (2009a) Kartläggning av skolbarnsomsorg för 10-12-åringar 2009.

(12)

Frågan om hur många som jobbar på fritids var en av de svåraste att besvara för barnskötarna i fokusgrupperna och intervjuerna. Flera betonade att personalen på fritids ska bemanna en verksamhet från tidig morgon till sen eftermiddag. Minst en av de som jobbar på fritids öppnar verksamheten före skoltid, och går därför hem tidigt innan eftermiddagsverksamheten har kommit i gång.

Diagram 2. Personal på fritidshem efter utbildning år 2011, procentuell fördelning. Källa: Skolverket.

Arbetslaget på ett fritidshem består av flera yrkeskategorier. Där arbetar högskoleutbildade fritidspedagoger, förskollärare och lärare, gymnasieutbildade barnskötare och elevassistenter, folkhögskoleutbildade fritidsledare samt en grupp som saknar utbildning för att arbeta med barn. Fritidspedagogerna är den största yrkeskategorin, 28 procent 2011 enligt Skolverkets statistik. Nästan lika stor, 26 procent, är gruppen som saknar utbildning för arbete med barn.

Förskollärare är den tredje största gruppen, 17 procent. Utbildade barnskötare ingår i gruppen

”annan utbildning inom social omsorg” och utgör ungefär en tiondel av personalen.

Kostnaden för fritidshemmen var 12,4 miljarder 2010, vilket är 18 procent av kommunernas totala kostnad för barnomsorg och omsorg för skolbarn.2 Per inskrivet barn var kostnaden 33 900 kronor. Kommunerna finansierar fritidsverksamheten med statsbidrag, egna medel och föräldraavgifter. År 2010 täckte föräldraavgifterna 17 procent av kostnaderna för

fritidshemmen. Sedan 2002 får kommunerna statsbidrag till fritidshem om de följer maxtaxan för föräldraavgifter. Statsbidraget har inte räknats upp med inflationen sedan det infördes.

Det finns stora regionala skillnader, såväl i hur stor andel barn som går på fritidshem, hur stora grupperna är, personaltätheten samt vilken utbildning personalen har. Storstäder och förortskommuner till storstäder har betydligt större andel personal som saknar utbildning för att arbeta med barn. I förortskommuner till större städer saknar hela 40 procent av personalen utbildning för att arbeta med barn. Antalet elever per anställd är högre i förortskommuner till storstäder och större städer. Se vidare rapportens bilagor om skillnader mellan kommuner.

2 Skolverket (2011) Skolverkets lägesbedömning 2011.

(13)

En tiondel av fritidsbarnen går i fritidshem i enskild regi, i huvudsak verksamheter integrerade i friskolor. Det finns skillnader mellan enskilda och kommunala fritidshem. Grupperna är mindre i enskilda fritidshem, 37 barn jämfört med 39 i kommunala. Personaltätheten är lägre, 24 barn per årsanställd jämfört med 20 på kommunala fritidshem. De enskilda fritidshemmen har dubbelt så stor andel personal som saknar utbildning för att arbeta med barn, 49 procent jämfört med 24 procent för kommunala fritidshem.

Utveckling över tid

Frågan om var barn ska vara efter skolan när föräldrarna arbetar är inte ny.3 I slutet av 1800-talet argumenterade den liberale folkskolläraren Fridtjuv Berg för att barns fritid behöver organiseras och ges ett innehåll för att förebygga kriminalitet, skolk och tiggeri. Svaret blev arbetarstugan där barnen som gick i folkskola, det vill säga arbetarklassens barn, fick en moralisk fostran i ordning och uppförande. Det skedde genom olika praktiska aktiviteter och organiserad lek där barnen kunde ”utveckla handafärdighet och öva sin iakttagelseförmåga”. Arbetarstugans praktiska fostran sågs som ett komplement till skolans intellektuella fostran och verksamheten organiserades av de lokala skolråden.

Även borgerskapet intresserade sig för barn och oroade sig för ”barns och ungas förvildning”.4 Filantropin, verksamheter som syftar till att osjälviskt hjälpa människor i nöd, var en stark rörelse på 1900-talets början. Ur den rörelsen växte eftermiddagshemmen fram, en verksamhet med tydlig välgörenhetsstämpel.

På 1930-talet kom rekreationstanken att prägla synen på barn. I utredningen Barnkrubbor och sommarkolonier m.m. från 1930 skrev den statliga skolkommissionen att barn på sin fritid behöver två saker: ”läxöverläsningsplatser och rekreationsmöjligheter”. Det innehållet låg närmare eftermiddagshemmens verksamhet än arbetarstugans. All verksamhet för skolbarn utanför skoltid började kallas eftermiddagshem. Ansvaret för verksamheten flyttades 1933 från de lokala skolråden till Barnavårdsnämnden och eftermiddagshemmen sågs som ett komplement till hemmet, inte skolan.

På 1960-talet lyfts barnomsorgens betydelse för att möjliggöra föräldrars förvärvsarbete fram i debatten. Barnomsorg är nödvändigt för att båda föräldrarna, i praktiken mammorna, ska kunna förvärvsarbeta. Att mammor jobbar sågs inte längre som ett nödvändigt ont för fattiga familjer och ensamma mödrar utan som något bra, för jämställdheten och arbetskraftsutbudet. Slagordet blev ”Dagis åt alla” och huvudfokus var omsorgen om de små barnen. Behovet av omsorg även för de yngre skolbarnen fanns med, men inte lika synligt.

Under 1970-talet började det moderna fritidshemmet växa fram. Flera utredningar talade om vikten av helhetssyn i skolan och behovet av stöd för barns sociala utveckling.5 Barnomsorgen, även fritidshemmen, fick uttalat det dubbla uppdrag den fortfarande har: ge barn omsorg och stimulera deras utveckling och göra det möjligt för föräldrar att förvärvsarbeta eller studera. I uppdraget ligger även att stärka grundläggande värderingar som ger en demokratisk grund för samhället.

Fritidshemmen fortsätter att vara en del av socialpolitiken och Socialstyrelsen har tillsynsansvar.

3 Se till exempel Rohlin, Malin (2012) Fritidshemmets historiska dilemma om hur skiftande idéer om vad barn ska göra på sin fritid lett till olika verksamheter.

4 Rohlin (2012), s. 14.

5 SOU 1974:42 Barns fritid. Fritidsverksamhet för 7-12-åringar, Betänkande avgivet av 1968 års barnstugeutredning, SOU 1974:53 Skolans arbetsmiljö, Betänkande avgivet av Utredningen om skolans inre arbete – SIA.

(14)

Diagram 3. Antal barn inskrivna i förskola, fritidshem och familjedaghem/pedagogisk omsorg år 1975 till 2011. Källa: Skolverket.

Först under 1990-talet byggs fritidshemmen ut på allvar, ett decennium efter förskolans expansion. Diagram 3 visar antalet barn som är inskrivna i de olika verksamheterna inom barnomsorg och skolbarnomsorg. En del av förändringarna i antal barn olika år beror på att barnkullarna varierar i storlek. Trenden att det blir allt vanligare att barn skrivs in på fritidshem är dock tydlig, vilket framgår av diagram 4.

Diagram 4. Andelen elever 6-9 år som är inskrivna på fritidshem, 1998-2011. Källa Skolverket.

(15)

Diagram 4 visar att efter 1998, då förskoleklass infördes, har andelen barn som är inskrivna på fritidshem ökat kraftigt. År 1998 var 56 procent av de yngre skolbarnen, mellan sex och nio år, inskrivna på fritidshem. Motsvarande andel 2011 var 83 procent.

Under samma tid som fritidshemmen byggs ut sker flera andra förändringar.

• Ansvaret för skolan förskjuts från staten till kommunerna. De öronmärkta statsbidragen till grundskolan ersätts med ett samlat sektorsbidrag till kommunerna. Kommunerna får göra egna prioriteringar för hur mycket resurser de vill lägga på skolan och hur de ska fördelas mellan olika skolformer. Kommunerna får också arbetsgivaransvar för all personal i grundskolan.

• Kommunernas ekonomi försämras under 1990-talskrisen och det genomförs omfattande besparingar.

• År 1992 införs en skolvalsreform, vilket innebär att föräldrar i mån av plats fritt kan välja bland skolorna i kommunen. Kommunerna blir även tvingade att finansiera fristående skolor som Skolverket godkänt.

• Fritidshemmen börjar integreras i skolan, vilket innebär att skola och fritidshem i allt högre utsträckning ryms i samma lokaler och att personal från fritidshemmet även arbetar i skolan. Läroplanen Lpu 1994 blir styrande även för fritidshemmens verksamhet.

• Förskoleklass införs år 1998, vilket innebär att sexåringar flyttas över från förskola till fritidshem.

• År 2002 införs maxtaxereformen i barnomsorg och skolbarnomsorg. Maxtaxa betyder att avgifterna i förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg bestäms till en viss angiven procentandel av föräldrarnas inkomst, dock högst en viss angiven avgift. Det är frivilligt för kommunerna att tillämpa maxtaxan. De kommuner som inför den är berättigade till statsbidrag, dels för att kompensera minskade intäkter, dels för att säkra kvaliteten i verksamheten. Skolverkets utvärdering av reformen visar att den bidrog till att fler barn skrevs in på fritidshem samt att 90 procent av statsbidraget gick till förskoleverksamhet trots att det finns lika många barn i fritidshem. Oftast användes bidraget till

personalförstärkningar i förskolan.6

Motiven för förändringarna i skolan och fritidshemmen har varit såväl pedagogiska som ekonomiska. Integreringen av fritidshemmen i skolan gick i linje med de pedagogiska ambitionerna att skapa en stimulerande miljö för utveckling och lärande under barnets hela dag. Samtidigt sågs det som kostnadseffektivt att utnyttja samma lokaler och i viss mån samma personal för skola och fritids. I mitten av 1990-talet fördes ansvaret för fritidshemmen över till utbildningspolitiken. Fritidshemmen blev återigen ett komplement till skolan, inte hemmet.

Skolverket och senare Skolinspektionen fick tillsynsansvar.

6 Skolverket (2003) Uppföljning av reformen maxtaxa, allmän förskola m.m.

(16)

Dubbelt så stora grupper och tre gånger så många barn per vuxen

Diagram 5. Antalet barn per avdelning på fritidshem 1980, 1995, 2005 och 2011. Källa: Skolverket.

Den stora utbyggnaden av fritidshemmen skedde alltså under en period då kommunernas ekonomi var ansträngd. Ökningen av antalet barn följdes inte av en motsvarande ökning i resurser till fritidshemmen. I stället ökade antalet barn per avdelning och personaltätheten minskade.

Jämfört med 1980 har antalet barn per avdelning mer än fördubblats, från 17,8 barn per grupp till 38,8 barn. Som framgår av diagram 5 har ökningen varit som störst på 2000-talet.

Diagram 6. Antal barn per årsanställd på fritidshem 1980, 1995, 2005 och 2011. Källa: Skolverket.

(17)

Personalen på fritidshem har ansvar för nästan tre gånger fler barn per person i dag jämfört med 1980. I diagram 6 ser vi att i början av 1980-talet gick det 7,4 barn per årsarbetare, 2011 var det måttet 20,4 barn.

Till skillnad från förskolan, där besparingarna avstannade efter 1990-talet, fortsätter nedskärningarna på fritidshemmen under hela 2000-talet. Mellan 1999 och 2009 minskade kostnaden per barn i fritidshem med 10 procent.7

Vilka konsekvenser får nedskärningarna?

”Hur var det egentligen på det gyllene 80-talet?” Det frågade en barnskötare i fokusgruppen de äldre barnskötarna som arbetade på fritidshem på den tiden. Barnskötaren som frågade har själv jobbat femton år på fritids, men lokalerna på hennes arbetsplats är från 1980-talet och påminner om en annan tid och en annan verksamhet.

”Det fanns keramikrum, fotorum, vilorum och så vidare. En del av sakerna finns kvar men vi kan inte använda dem. Vi har bra lokaler men det är alldeles för många barn. Då var det 25 barn och sex personal i de lokaler där det nu är 100 barn och åtta personal.”

Kvaliteten på fritidshem handlar inte bara om personaltäthet och gruppstorlek. Ledarskap, personalens kompetens och lokalernas utformning har stor betydelse. Men med alltför stora grupper och för lite personal går det helt enkelt inte att fullfölja fritidshemmens uppdrag att stödja och stimulera barns utveckling och lärande samt ge barnen en meningsfull fritid. Inte ens om lokalerna är väl utformade. Skolverket och på senare år Skolinspektionen, som har tillsynsansvar för fritidshemmen, har upprepade gånger visat att besparingarna går ut över verksamhetens kvalitet.

”Våra resultat visar att fritidhemmens resurser har beskurits långt bortom den gräns där god kvalitet kan garanteras”, skrev Skolverket för tolv år sedan.8 Åtta år senare konstaterades:

”Skolverket anser att situationen nu är av en sådan art att även regeringen måste uppmärksammas på behovet av kvalitetshöjande åtgärder i fritidshemmen.”9 Regeringen agerade inte, så 2010 vände sig Skolverket till föräldrar med uppmaning att ställa krav på fritids i pressmeddelande och i skriften Ditt barns fritid är viktig. Samma år kom Skolinspektionens granskning Kvalitet i fritidshem vars övergripande slutsats är att majoriteten av de 77 granskade fritidshemmen i högre grad skulle kunna bidra till goda uppväxtvillkor för barnen:

”Läroplansreformen i slutet av 1990-talet syftade bland annat till att skapa en stimulerande miljö för utveckling och lärande under barnets hela dag, såväl i skolan som i fritidshemmet. Utifrån resultaten av denna granskning har dock de statliga intentionerna, att fritidshemmet som ett komplement till skolan ska bidra till att målen i läroplanen nås, inte infriats i mer än en handfull av de granskade fritidshemmen.”10

Nedskärningarna påverkar barnen, personalen, föräldrarna och samhället. Här sammanfattas de konsekvenser på olika nivåer som de intervjuade barnskötarna och tidigare forskning och rapporter lyft fram.

7 Sveriges Kommuner och Landsting (2010) Aktuellt om skola och förskola 2010.

8 Skolverket, 2000, Finns fritids? En utvärdering av kvalitet i fritidshem.

9 Skolverkets lägesrapport 2008.

10 Skolinspektionen 2010 Kvalitet i fritidshem. Rapport 2010:3.

(18)

… för barnen

• Säkerhetsrisker.

• Konflikter, hög ljudnivå och trängsel.

• Mobbning, trakasserier och våld.

• Fler ”måsten”.

• Förvaring i stället för utvecklande verksamhet.

Säkerhetsrisker. Grunden för verksamheten på ett fritidshem är att barnen ska vara trygga.

De flesta intervjuade barnskötarna menar att deras verksamhet är säker, men att

säkerhetstänkandet kraftigt begränsar vad fritids kan göra. Utflykter är en säkerhetsrisk. Flera berättar att de inte kan gå ut i skogen på eftermiddagen eller till en park lite längre bort för barngruppen är för stor. På många fritids måste hela barngruppen vara i samma rum eller ute på skolgården samtidigt. Det är för få vuxna för att kunna dela upp gruppen och samtidigt garantera säkerheten.

”Jag brukar säga att vi är tre föräldrar och femtio syskon i den här familjen. Det går inte att gå iväg.”

I fokusgruppen diskuterades hur barnskötarna ska agera om det händer olyckor. En barnskötare sa att på deras skola får skolsyster bara hjälpa till på skoltid. Flera talade om att skolsyster inte är kvar på fritidstid och att skolsyster delegerar svåra uppgifter till barnskötare, till exempel att ge spruta vid akut allergichock eller diabetesanfall.

”Vi är ofta ensamma med elevgrupper och det kan vara långt till skolsyster eller så är hon inte närvarande. Vi är i behov av en skolsyster även under fritidstid.”

Våren 2012 genomförde Kommunal skyddsronder på 300 fritidshem. Sammanställningen av skyddsronderna visar att säkerhetsarbetet på fritidshem är eftersatt, till exempel är det mycket ovanligt att det sker riskbedömningar vid sjukfrånvaro eller ökat antal barn. Endast 12 procent av fritidshemmen gjorde en riskbedömning vid ökat antal barn. Om någon blir sjuk och inte ersätts med vikarie ska en tillbudsanmälan göras, eftersom det är en säkerhetsrisk. Det görs endast på 6 procent av fritidshemmen. Knappt hälften av skyddsronderna ger ett jakande svar på frågan om all personal har kännedom om vilka rutiner som gäller på arbetsplatsen vid akut sjukdom, olycksfall eller andra påfrestande situationer hos arbetskamrat eller barn och kunskap att tillämpa rutinerna.

Konflikter, hög ljudnivå och trängsel. I stora barngrupper blir det lätt skrik, trängsel och bråk. Det har konstaterats i utvärderingar och barnskötarnas berättelser bekräftar den bilden.

De talar om att barn som har behov av lugn och ro inte kan få det på fritidshemmet och att det saknas hörn att sitta och ”fnula” med saker i. Ofta beror det på att lokalerna är för små, men även fritidshem som har flera rum kan inte alltid använda dem eftersom det inte finns tillräckligt många vuxna som kan ha koll.

”Det är mer konflikter mellan barnen nu än tidigare. De roffar åt sig, det är JAG först.”

Ett viktigt uppdrag för fritids är att träna barnen till att bli demokratiska medborgare. Därför är konflikter inte dåligt i sig, men trängsel och personalbrist gör att konflikterna blir onödigt många och att barnen inte får tillräcklig hjälp att lösa dem.

(19)

Flera barnskötare berättar att mycket av deras tid går åt till utåtagerande, ”bråkiga” barn, för att de barnen annars skulle förstöra för alla. Tysta blyga barn får stå tillbaka. Detta leder till att barnen inte tränas i empati utan lär sig att det lönar sig att bråka och roffa åt sig.

”Vi skapar inte individer. Det finns barn på fritids som inte är nummer ett för någon, varken för sina föräldrar eller för oss som jobbar där. Det blir en hårdhet och en brist på empati.”

Mobbning, trakasserier och våld. Barn är smarta, konstaterar barnskötarna. Barnen vet när de kan säga och göra saker utan att personalen ser det. Mobbning och trakasserier förekommer.

Barnskötarna anser att de har expertkompetens i att hantera sådana problem. På en del skolor uppskattas detta och barnskötarna ägnar mycket tid åt att lösa konflikter och skapa bra grupper.

”I en stor barngrupp kan vi inte se allt som händer. Vi försöker ha ett bra samarbete med barnen. Vi satsar mycket på det och det har gett resultat. Nu vågar barnen gå till oss och berätta för de vet att de får hjälp.”

På andra skolor prioriteras inte de sociala målen. Barnskötaren i norra Sverige berättar att på hennes skola har arbetet med mobbning fått stå tillbaka de senaste åren. Kunskapsmålen har fått högre prio- ritet och fritidspersonalen har svårt att få förståelse för hur viktigt deras arbete med konfliktlösning är.

Lärarna kan inte tänka sig att låta några barn gå ifrån en lektion för att lösa konflikter.

”Skolan tycker inte att man ska satsa tid på att förebygga och åtgärda mobbning. Lärarna prioriterar inte det sociala på det sätt som fritids gör. Men jag tror att om barnen mår bra så går kunskapsinlärningen också bra.”

Fler ”måsten”. Fritidspedagogiken bygger på frivillighet, att erbjuda barnen olika aktiviteter som de gör för att de vill, inte för att de måste. I takt med att grupperna blir större och personalen färre blir det allt svårare att bedriva en sådan pedagogik. På många fritidshem måste alla barn vara ute samtidigt, eller göra samma aktivitet i en stor grupp för det finns inte personal att vara på flera ställen eller göra olika saker.

”Vi ska inte bedriva skola utan erbjuda barnen saker, lära dem att bli bra medborgare genom lek och lust, inte genom måsten.”

Ett annat skäl till att det blir fler ”måsten” är att fritidshemmen delar lokaler med skolan. Det som barnen jobbar med på fritidstid kan aldrig ligga framme till nästa dag, som det kunde göra när fritidshemmen hade egna lokaler. På en del fritidshem äter barnen mellanmål i fritidshemmens lokaler. Eftersom de bord som finns både används som matbord och aktivitetsbord måste allt plockas undan och borden dukas mitt under eftermiddagsverksamheten. Det gör att tiden för fritidsaktiviteter blir uppstyckad och fler tider måste passas.

Förvaring i stället för utvecklande verksamhet. Brist på personal och på anpassade lokaler leder till att fritidshemmen har svårt att bedriva någon utvecklande verksamhet.

”Jag kan ha hand om femton till tjugo sexåringar själv. Då är vi oftast ute på gården och jag har det under kontroll. Det blir fri lek. Det är svårt för mig att sätta i gång någon lek.”

Fri lek är en viktig del av fritidshemmets verksamhet. Om det finns vuxna som kan delta i leken kan de, som en av barnskötarna säger, ”lura” barnen att lära sig saker genom leken. Lämnas barnen helt fria till sig själva gör de ofta saker de redan kan. Det innebär att de inte ges

(20)

möjlighet att ”vidga och fördjupa sina kunskaper om sig själva och sin omvärld”, som de ska göra på fritids enligt Skolverkets Allmänna råd11.

En grupp barn som intervjuats i Skolverkets studie beskriver en lek de brukar leka när det är fri lek på fritidstid12. I leken är pojkarna indianer och flickorna djur som pojkarna jagar. Om någon flicka inte vill vara djur får hon vara slav i stället. Det är ett exempel på när fri lek inte vidgar kunskaper utan förstärker könsstereotyper, tvärtemot skolans och fritidshemmens uppdrag att ifrågasätta traditionella könsstereotyper.

… för personalen

• Frustration över att inte kunna göra ett bra jobb.

• Stress, konflikter och hög ljudnivå.

• Barnskötarna blir alltiallo i skolan.

• Brist på planeringstid och omställningstid.

• Barnskötares kunskap och erfarenhet värderas inte.

Frustration. Samtliga barnskötare berättar om frustrationen över att inte kunna göra ett bra jobb. De minskade resurserna har inte följts av minskade ambitioner i målsättningar för fritidsverksamheten. Barnskötare med lång erfarenhet säger att de går till jobbet med intentionen att göra det de gjorde på 1980-talet, men det är omöjligt.

”Det är svårt att ge barnen det de behöver. Det är otillfredsställande.”

På skoltid används barnskötare som stöd i skolans läroprocess. Ofta får de sitta bredvid ett barn som har svårt att sitta still och se till att barnet håller sig lugnt. Eller vara med i klassrummet och hjälpa barnen i matteboken. Det finns inte utrymme för att integrera fritidshemspedagogiken, en mer lekfull praktisk pedagogik, i den schemalagda skoltiden.

Det mest frustrerande är att jag inte hinner med det jag har planerat och inte hinner utvärdera det jag gör.”

Den sammantagna bilden är att fritidshemmens personal har integrerats i skolan, men inte deras kompetens. Den pedagogik som utvecklats på fritidshemmen tas inte till vara som en resurs för skolans arbete. Dessutom har inte skolans personal integrerats i fritidshemmet. Även om lärarna finns kvar i skolan efter skoltid är de oftast inte med i barngruppen.

Stress, konflikter och hög ljudnivå är en del av personalens arbetsmiljö, lika väl som av barnens. Det sliter. Barnskötarna upplever att sjukskrivningarna har ökat och att personalen får utmattningsdepressioner, som de inte fick för tio eller femton år sedan.

”Vi har hög frånvaro på personal i skolan. Det är ett himla pusslande varje dag.”

Barnskötarna blir alltiallo i skolan. Barnskötare saknar en tydlig beskrivning av sina

arbetsuppgifter i skolan och på fritidshemmet. Lärarna har reglerat vad de ska och inte ska göra i sina avtal. De kan hänvisa till att det inte ingår i deras arbete att vara rastvakter eller att hjälpa

11 Skolverket (2007) Allmänna råd och kommentarer. Kvalitet i fritidshem reviderad 2009 och 2010.

12 Skolverket (2000).

(21)

till vid mellanmål. Samtidigt har många skolor skurit ned på yrkeskategorier som vaktmästare och skolkökspersonal och lagt ut städningen på entreprenad som ofta görs på kvällstid när barnen gått hem. Barnskötarna har blivit den yrkesgrupp som finns i skolan och som kan användas till allt möjligt, vilket också sker.

”Sedan vi har gått in i skolan har vi blivit alltiallo – vi går in som vikarier, resurser, drar matvagnar, torkar bord, räddar allting. Så fort vi behövs i skolan tvingas vi bryta det vi håller på med eller har planerat.”

Brist på planeringstid och omställningstid. Att inte få tillräckligt med tid för att planera och utvärdera verksamheten är ett vanligt problem för fritidshemmens personal. På en del skolor saknas förståelse för att det ens skulle behövas. En barnskötare berättar att när han frågade om han kunde få en timmes planeringstid i veckan fick han till svar: ”Vad skulle du göra då?” På de skolor där barnskötarna har planeringstid äts den ofta upp av andra saker som prioriteras högre.

”Det finns ingen tid under arbetsdagen till planering av aktiviteter, till exempel leta upp bra övningar för utematte eller samarbetsövningar. Det blir att man sitter hemma och gör det på sin fritid.”

Många barnskötare går direkt från att vara med och hjälpa lärarna under skoltid till att bedriva eftermiddagsverksamhet på fritids. De hinner inte ställa om, samla kraft och förbereda

fritidsverksamheten.

”Vi har ingen omställningstid mellan skola och fritids. Det är ett stressmoment att behöva förbereda till exempel påskpyssel medan barnen sitter och väntar.”

Barnskötares kunskap och erfarenhet värderas inte. Flera av barnskötarna har erfarenhet av rektorer som uttryckligen säger att de inte vill anställa barnskötare. Rektorerna vill ha högskoleutbildad personal och känner ofta inte till vad barnskötarnas utbildning innehåller.

Varken barnskötarutbildning eller den praktiska kunskap som barnskötare har efter många år i yrket värderas.

Ofta är personalhanteringen kortsiktig. En barnskötare berättar att hennes rektor anställde två fritidspedagoger men att de slutade väldigt snabbt. De kom med höga ambitioner och mycket kunskap som de hade svårt att använda eftersom barngruppen är så stor. En annan barnskötare har en rektor som helst vill anställa fritidspedagoger, men om det inte finns någon fritidspedagog tar rektorn hellre en lärare än barnskötare. Konsekvensen blir att lärarna stannar kort tid på fritidshemmet eftersom de söker sig vidare till lärarjobb.

”Jag säger till min chef – inga lärare på fritidshem. Det handlar inte om personerna men om man har utbildat sig till lärare då vill man vara lärare. De flyttar så fort de får ett lärarjobb.

Det blir ingen kontinuitet för barnen.”

En annan kortsiktig strategi bland rektorer som inte får tag i högskoleutbildad personal är att anställa unga personer som saknar utbildning för att arbeta med barn. De är ofta anställda på vikariat och både rektorerna och de unga själva ser jobbet som ett genomgångsyrke. Skolverkets statistik visar att antalet anställda på fritidshem utan utbildning för att arbeta med barn har ökat under lång tid. Det ökar ansvarsbördan på den utbildade och mer erfarna personalen och risken är stor att verksamhetens kvalitet blir sämre.

”Jag förstår inte hur rektorerna tänker när de tar in nittonåringar utan utbildning och erfarenhet av att jobba med barn bara för att de säger att de tycker om barn.”

(22)

… för föräldrarna

• Oro.

• Dålig insyn i hur barnen har det på fritids.

• Hämtstress och aktivitetsstress.

Oro. Den enkätundersökning som Kommunal har låtit göra till den här rapporten, och som redovisas i avsnittet ”Föräldrarnas syn på fritidshemmen”, visar att en stor grupp föräldrar känner oro när deras barn är på fritidshemmet. En tredjedel av de tillfrågade föräldrarna är oroliga.

Föräldrar ställer sällan några krav på fritidshemmen, visar Skolinspektionens granskning.13 Av Skolverkets tidigare utvärdering framgår att föräldrar känner till att grupperna är för stora och personaltätheten för låg, men att de hade stor tilltro till att de som jobbar på fritids lyckas göra ett bra jobb ändå.14 De intervjuade barnskötarna menar att föräldrarna är nöjda med fritids, fast de ser att verksamheten har för lite resurser.

”Föräldrarna reagerar på att vi arbetar ensamma men de litar på oss. De säger att vi är jätteduktiga.”

Dålig insyn. Barnskötarna trodde att föräldrarna inte vet så mycket om vad som händer på fritidshemmen. Föräldramöten, utvecklingssamtal och veckobrev från skolan handlar oftast om skolverksamheten, inte verksamheten efter skolan. Det är vanligt att fritidsavdelningar slås ihop på sen eftermiddag. När föräldrar hämtar sina barn möter de personal som inte har varit med just deras barn under dagen. För många föräldrar är det en stor omställning jämfört med förskolan.

Ofta känner föräldrarna inte till hur mycket fritidshemmets personal deltar under skoldagen. En barnskötare säger att det som föräldrarna ser av fritids är tre vuxna som står och tar det lugnt på skolgården när föräldrarna hämtar. De förstår inte att barnskötarna har varit med barnen under hela dagen och att en av dem kanske egentligen är resurs för ett barn med särskilda behov. En av barnskötarna har fått kritik av rektor när han berättat för föräldrarna hur arbetssituationen på fritids ser ut:

”Om jag berättar för föräldrarna att vi är tvungna att göra så här som resurssituationen ser ut får jag höra från rektor: ’Varför pratar du mot din egen verksamhet till föräldrarna?’”

Hämtstress och aktivitetsstress. I förskolan finns en trend att föräldrar hämtar barnen allt tidigare på eftermiddagarna.15 Utvecklingen drivs både av förändrade normer där föräldrar känner sig pressade att hämta tidigt för att alla andra gör det och av att föräldrar ser brister i förskolans verksamhet på eftermiddagarna. En liknande trend syns i att föräldrar känner press att ha barnen kort tid i omsorg under sommaren.

Föräldrarnas ansvar var en fråga där deltagarna i fokusgruppen hade olika syn. En av

barnskötarna tyckte att föräldrarna borde hämta sina barn tidigare och vara hemma med barnen på loven, för att inte belasta fritidshemmet och för att ta sitt föräldraansvar. Några av de andra reagerade starkt och sa att det är helt fel inställning till jobbet. De menade att fritidshemmen ska

13 Skolinspektionen (2010) Kvalitet i fritidshem, Rapport 2010:3.

14 Skolverket (2000) Finns fritids? En utvärdering av kvalitet i fritidshem, Rapport nr 186.

15 Se Lorentzi, Ulrika (2011) Alla andra hämtar tidigt. Kommunal och Lorentzi, Ulrika (2011) Sommarlovshetsen, Kommunal.

(23)

erbjuda en bra verksamhet så att föräldrarna kan känna sig trygga att barnen får god omsorg och en utvecklande fritid så att föräldrarna ska kunna jobba.

Under sommarlovet ansåg dock de flesta av barnskötarna i fokusgruppen att det är bra att föräldrar ordnar så att barnen inte är så mycket på fritids. Med färre barn i verksamheten blir det möjligt att åka på utflykter eller bada. Att fritidshemmet skulle få förutsättningar att ha en sådan verksamhet även om fler av de inskrivna barnen använder sin plats under sommaren verkade barnskötarna inte se som ett möjligt alternativ.

En av de telefonintervjuade barnskötarna däremot ansåg att det var problem för föräldrarna att deras fritidshem slås ihop med ett annat fritidshem på sommaren. Föräldrarna blir oroliga och vill inte ha sina barn där. Kommunals rapport Sommarlovshetsen visar att endast vart fjärde barn erbjuds omsorg i den ordinarie förskolan eller fritidshemmet på sommaren och att det är ett vanligt skäl till att föräldrar känner press att ha barnen så kort tid som möjligt i omsorg under sommaren. Rapporten visar att skolbarn är lediga längre tid än förskolebarn. Bland åttaåringarna var hälften lediga sju veckor eller mer under sommaren.

Många föräldrar är ambitiösa och vill att deras barn ska ha en utvecklande och meningsfull fritid. De som har tid och råd skjutsar sina barn till olika aktiviteter på kvällar och helger. Få räknar med att fritidshemmens verksamhet stödjer och stimulerar deras barns utveckling och lärande, fast det är fritidshemmens uppdrag enligt skollagen. I stället blir tiden på fritidshemmet ett tomrum då barnen egentligen skulle ha tid att ägna sig åt idrott, kreativ verksamhet eller andra intressen, men i alltför liten utsträckning kan göra det eftersom det saknas vuxna som kan leda verksamheten och lokaler att vara i.

”Föräldrarna är också väldigt stressade. De måste hinna med så mycket. Vi skulle kunna påverka barnen om vi hade en annan miljö, låta dem varva ned och inse att allt inte behöver gå i en rasande fart.”

Oro, hämtstress och aktivitetsstress påverkar föräldrarnas möjlighet att förvärvsarbeta och att pussla ihop sin vardag. Fritidshemmen lyckas inte fullt ut fungera som en service som möjliggör för föräldrar att förvärvsarbeta.

… för samhället

• Minskat arbetskraftsutbud.

• Ökade skillnader mellan barns livschanser.

• Försämrad måluppfyllelse i skolan.

Det kan få flera negativa konsekvenser för samhället om fritidshemmen inte kan genomföra sitt uppdrag att dels bidra till goda uppväxtvillkor genom att stödja och stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid, dels möjliggöra för föräldrar att förena föräldraskap med förvärvsarbete eller studier.

Minskat arbetskraftsutbud. Om föräldrarna inte litar på att barnen får en god omsorg och stimuleras i sin utveckling på fritids finns det risk att de känner sig tvingade att gå ned i arbetstid för att hämta barnen tidigt, hinna med att ta barnen till olika aktiviteter och pussla ihop en lång sommarledighet för att barnen ska gå kort tid på fritids under sommaren. Det minskar arbetskraftsutbudet.

(24)

Ökade skillnader mellan barns livschanser. Kraftigt bantad fritidsverksamhet har svårt att utjämna skillnader i barns livschanser. En verksamhet med stora grupper och låg personaltäthet kan inte möta varje barns behov. Dessutom finns det stora kvalitetsskillnader mellan fritidshem, både inom och mellan kommuner. Det är ett hot mot en likvärdig skola.

Majoriteten av kommunerna har inte tilläggsresurser för barn med särskilda behov under den tid de går på fritids eller till fritidshem i socioekonomiskt utsatta områden.16 Flera av de intervjuade barnskötarna berättar att barn som har resurs på skoltid inte har det på fritidstid.

Försämrad måluppfyllelse i skolan. Bra fritidshem kan bidra till att skolan uppnår de sociala målen i skollag och läroplan. Barnskötarna är övertygade om att de sociala målen är minst lika viktiga för att barn ska lära sig något i skolan som kunskapsmålen. Och omvänt att barn som mår dåligt och inte blir sedda presterar sämre. Även Skolinspektionen pekar på att hög kvalitet i fritidshemmens verksamhet skulle gynna elevernas kunskapsutveckling.17

Föräldrars syn på fritidshemmen

Vad tycker föräldrar om fritidshemmen som deras barn går i? För att få en bild av det gav Kommunal i uppdrag till Novus Opinion att genomföra en enkätundersökning riktad till ett representativt urval med 1 000 föräldrar som har barn i ålder sex till nio år som går på fritidshem. Enkätundersökningen genomfördes i september 2012.

Nästan fyra av tio föräldrar tycker att fritidsgruppen är för stor

I genomsnitt består en fritidsavdelning av 38,8 barn. Från Skolverkets statistik vet vi att storleken varierar mycket mellan kommuner. Granskningar av fritidshem visar även att det finns stora variationer mellan skolor inom kommuner. I enkätundersökningen bad vi föräldrarna uppskatta ungefär hur många barn det finns i den fritidsgrupp som deras barn går i.

Diagram 7. Ungefär hur många barn är det i barngruppen som ditt barn går i på fritidshemmet?

16 Skolverket (2009) Resursfördelning utifrån förutsättningar och behov? För fritidshem är det vanligaste att kommu- nens resurser ges i en summa per barn, volymbaserat. I två tredjedelar av Sveriges kommuner finns inga tilläggsresur- ser för barn med särskilda behov på fritids. Nio av tio kommuner saknar tilläggsresurser till fritidshem i socioekonomiskt utsatta områden.

17 Skolinspektionen (2010).

(25)

I diagram 7 ser vi att gruppstorleken varierar mycket. Ungefär en femtedel av föräldrarna har barn i grupper med högst 20 barn. Drygt en fjärdedel har en gruppstorlek på mellan 21 och 30 barn. En fjärdedel av föräldrarna har barn som går i fritidsgrupper med fler än 40 barn. De som svarat fler än 100 barn har även fått följdfrågan hur många barn det handlar om och svaren ligger på mellan 130 och 145 barn.

Diagram 8. Tycker du att storleken på barngruppen på fritidshemmet är …

Nästan fyra av tio föräldrar tycker att barngruppen på fritidshemmet är för stor. Ungefär hälften svarar att barngruppen är lagom stor.

Diagram 9. Tycker du att storleken på barngruppen på fritidshemmet är… Fördelat på storleken på barnets fritidsgrupp, upp till 20 barn, 21-30 barn, 31-40 barn och över 40 barn.

(26)

Det finns ett tydligt samband mellan storlek på barngruppen och om föräldrar tycker att gruppen är lagom eller för stor. Av diagram 9 framgår att det framför allt är föräldrar vars barn går i barngrupper med högst 20 barn som tycker att barngruppen är lagom stor, 90 procent. Bland föräldrar vars barn går i barngrupper med över 40 barn anser två av tre föräldrar att gruppen är för stor.

Diagram 10. Tycker du att storleken på barngruppen på fritidshemmet är … Fördelat på storstad, mellanbygd och glesbygd.

Fler föräldrar i storstäder än i mindre städer eller glesbygd anser att barngrupperna är för stora på deras barns fritidshem. Troligen förklaras det av att grupperna ofta är större i storstäder.

Svaren i diagram 10 visar emellertid att problemet med för stora grupper inte bara är ett storstadsfenomen utan finns i hela landet.

(27)

Var tredje förälder är orolig för sitt barn när det är på fritidshemmet

Diagram 11. Händer det att du är orolig för ditt barn när hon/han är på fritidshemmet?

Drygt en tredjedel av föräldrarna, 36 procent, svarar att de är oroliga för sitt barn när barnet är på fritidshemmet. Mer än var tionde förälder är orolig minst en gång i veckan. Det är ett tydligt tecken på att det finns fritidshem som inte uppfyller sitt omsorgsuppdrag. En viktig funktion för fritidshem är att föräldrar ska kunna förvärvsarbeta eller studera och känna sig trygga när barnet är på fritidshemmet.

Diagram 12. Vad oroar du dig för, när ditt barn är på fritidshemmet? (Flera svar möjliga).

(28)

De föräldrar som svarat ja på frågan om de är oroliga fick följdfrågan vad de oroade sig för.

Många har kryssat i alternativen som handlar om säkerhet för barnet – att barnet blir utsatt för trakasserier, kränkningar eller mobbning, gör sig illa utomhus eller blir slaget eller utsatt för annat våld.

Sex av tio föräldrar som känner oro för sitt barn på fritidshemmet anger att ingen personal har tid med barnet som skäl och fyra av tio oroar sig för att barnet kommer lämna fritidshemmet utan att personalen märker det. Att barnet inte har någon att leka med oroar också många föräld- rar. Det stämmer väl med barnskötarnas bild att de inte hinner hjälpa tysta eller blyga barn som har svårt att komma in i gruppen.

Det fanns även ett öppet svarsalternativ på den här frågan och där skriver flera föräldrar att huvudproblemet är ”personalotätheten”. En förälder uttrycker det så här:

”Att vuxna inte har uppsyn över barnen. Personalbrist kallas det för!”

En förälder skriver att barnet har diabetes och föräldern är orolig för att personal missar om barnet får problem. Den oron kom även fram i diskussionen i fokusgruppen där barnskötare berättade att de hade fått gå en halvdagskurs och därefter fått ansvar för att ge spruta akut när det behövs. Det ansvaret läggs ovanpå ansvaret för en stor barngrupp utan att barnskötarna ser att de får kompensa- tion eller utrymme för att säkerställa att det kommer fungera. Det skapar oro både för personalen och för föräldrarna.

Flera föräldrar skriver att de oroar sig för att det är en stökig miljö på fritidshemmet.

”Att mitt barn alltid har huvudvärk pga av hög ljudnivå.”

Diagram 13. Vad oroar du dig för, när ditt är barn är på fritidshemmet? Uppdelat på om barnet är flicka eller pojke.

Barnets kön har betydelse för vad föräldrar oroar sig för. Det verkar som pojkar har en mer utsatt situation på fritidshemmet. Av diagram 13 framgår att föräldrar till pojkar är mer oroliga för att barnet kommer utsättas framför allt för våld, men även trakasserier, kränkningar eller

(29)

mobbning. Det är också betydligt vanligare att pojkars föräldrar är oroliga för att deras barn kommer göra andra barn illa än att flickors föräldrar är det.

Både flickors och pojkars föräldrar oroar sig för att barnen ska göra sig illa. Det är lite vanligare att pojkars föräldrar oroar sig för att personalen inte har tid med deras barn. Flickors föräldrar är i högre utsträckning oroliga för att barnet inte har någon att leka med eller lämnar fritidshemmet utan att personalen märker det.

Hälften av föräldrarna känner press att hämta tidigt

Diagram 14. Känner du press att hämta tidigt på fritidshemmet?

Över hälften av föräldrarna till barn på fritidshem känner press att hämta tidigt. Var femte förälder svarar att de känner den pressen ofta.

(30)

Diagram 15. Varför känner du press att hämta ditt barn på fritidshemmet så tidigt som möjligt?

(Flera svar möjliga)

De som svarat ja på frågan om de känner press har även fått ange varför de känner press. Drygt hälften av föräldrarna svarar att de känner press för att alla andra barn går hem tidigt. En fjärdedel svarar att barnet inte orkar vara längre på fritidshemmet. Mer än var tionde förälder, 13 procent, anger som skäl att personalen uppmanar föräldrar att hämta tidigt.

En ganska liten grupp, 2 procent, har angett att de är arbetslösa och bara får ha barnet ett begränsat antal timmar på fritidshem. Andelen arbetssökande är liten i undersökningen, 3 procent av de intervjuade. Bland de arbetssökande är det en hög andel som angett begränsad vistelsetid som skäl till att de känner press att hämta tidigt.

”Vikarie/arbetslös, känns som man ska hämta så fort som möjligt.”

Även på den här frågan fanns ett öppet svarsalternativ. En vanlig kommentar är att föräldrarna vill hämta så fort som möjligt för att de vill tillbringa mer tid med sina barn. Nästan lika vanlig är kommentaren att föräldrar känner press från samhället att vara hemma så mycket som möjligt.

”Känner mig som en dålig förälder annars.”

Fritidshemmet som en stökig, högljudd och bråkig plats nämns av flera föräldrar.

”Vill inte att barnet ska vara i den miljön längre tid än nödvändigt.”

Föräldrar är både nöjda och missnöjda med fritidshemmets lärandeuppdrag Majoriteten av föräldrarna, åtta av tio, svarar att de känner till att fritidshemmet har ett

lärandeuppdrag som innebär att fritidshemmen ska stimulera barns utveckling och lärande samt erbjuda dem en meningsfull fritid.

(31)

Diagram 16. I vilken utsträckning instämmer du i följande påstående: Mitt barns fritidshem lever upp till sitt lärandeuppdrag.

Åsikterna går isär i frågan om fritidshemmet lever upp till lärandeuppdraget. Av svaren i diagram 16 framgår att det både finns föräldrar som helt och hållet instämmer i att barnets fritidshem lever upp till sitt lärandeuppdrag och föräldrar som inte instämmer alls. Att så pass många föräldrar som 13 procent instämmer helt och hållet och 24 procent instämmer med påståendet att fritidshemmet lever upp till sitt lärandeuppdrag visar att det finns fritidshem som fungerar bra. Samtidigt är det uppseendeväckande att 3 procent inte instämmer alls i att fritidshemmet lever upp till sitt lärandeuppdrag. Nästan tre av tio föräldrar ger fritidshemmet underkänt på lärandeuppdraget, om vi lägger ihop de som valt svarsalternativ ett till tre på en skala på ett till sex.

Frågor om fritidshem engagerar föräldrar

Över hälften av föräldrarna som svarat på enkäten har lämnat egna kommentarer i de frivilliga kommentarsfälten, både positiva och negativa. Bristen på personal återkommer ofta. Den vanligaste kommentaren är att personalen är bra och gör det bästa av situationen men att de är för få för att bedriva en bra verksamhet. Det finns en frustration i kommentarerna och en osäkerhet vart föräldrarna ska vända sig. En förälder skriver att problemet ligger ”på högre ort”.

”Det är fantastiska pedagoger men usel bemanning.”

”Inte en chans att 3 personer kan lära 60 barn speciellt mycket när det inte rör sig om klassrumssituationer. Men barnen lär av att leka med varann också.”

”De gör vad de kan med tanke på stora barngrupper och få personal. Känner att deras/vårt problem ligger på högre ort.”

Andra föräldrar är tydligt kritiska till verksamheten eller bristen på verksamhet. De skriver att det saknas planer och strukturerat arbetssätt samt att personalen saknar utbildning. ”Magiskt rörigt” är en förälders sammanfattning.

(32)

”De har inte tid att se till varje elevs behov. Det handlar mer om vad barnen inte får göra.”

”De låter min dotter sitta ensam hela tiden.”

Dåligt anpassade och eftersatta lokaler och andra brister i miljön tas också upp. Föräldrar skriver att barnen är inklämda i små lokaler och även om det finns andra utrymmen kan de inte användas eftersom det saknas personal som kan vara med barnen där.

”Enormt stram budget och dåligt underhåll på inredning och yttre miljö. Går något sönder tar det mkt lång tid innan det är åtgärdat även om det som är sönder kan vara farligt för barn och personal.”

En del föräldrar tycker att barnen ska få vara barn och inte behöva lära sig saker på

fritidshemmet. Andra däremot lyfter fram den lekfulla fritidspedagogiken som ett viktigt och värdefullt komplement till såväl skola som hem. En förälder skriver att gruppsamarbetet, som står i fokus på fritidshem, inte går att få i hemmet och skolan är fokuserad på individen. Andra betonar fritidspersonalens förmåga att öka barnens vilja och intresse att lära.

”Dom samarbetar med skolan och lär vidare om samma saker men på ett lekfullare sätt.”

”Jag märker på min dotter att sedan hon började där har hennes lust att lära ökat. Vi älskar vårt fritidshem, två grupper på 16 barn med fantastiska lärare.”

(33)

Vad fritidshemmet skulle kunna vara

Den här rapporten har främst handlat om bristerna i dagens fritidshem. Det finns bilder av fritidshemmens potential, både i barnskötarnas berättelser om vad fritidshem har varit och i kommentarer från barnskötare och föräldrar om vad välfungerande fritidshem bidrar med i dag.

Även granskningar och rapporter om fritidshem pekar på de tankar och målsättningar som ligger till grund för fritidshemmen. Sammanfattningsvis kan sägas att fritidshem med hög kvalitet kan:

• Bidra till ökad måluppfyllelse i skolan, av de sociala målen men även kunskapsmål genom en mer lustfylld pedagogik.

• Motverka mobbning, trakasserier och våld.

• Kompensera för barns olika behov och uppväxtvillkor.

• Stärka föräldrars möjlighet att kombinera förvärvsarbete med ansvar för skolbarn.

Ökad måluppfyllelse i skolan

För att barn ska kunna lära sig något i skolan är det avgörande att de mår bra, blir sedda som individer och som någon som skolans personal har höga förväntningar på. Det menar barnskötarna som jobbar på fritids och det bekräftas i ny skolforskning.18 Skolor som aktivt arbetar med att förbättra de sociala relationerna på skolan uppnår bättre skolresultat.19 Flera forskare uppmärksammar att personalens förmåga att skapa starka sociala band till elever är avgörande för inlärning.

Barnskötarna ser barnen både i klassrum, på skolgården och i fritidsverksamhet. De menar att de skulle kunna stötta såväl bråkiga som tysta, blyga barn på ett bättre sätt än de gör i dag, om det fanns tid och utrymme.

”Jag har en keramikerutbildning i botten och har utvecklat ett material för att arbeta med språk genom lera. Som verksamheten ser ut idag kan jag nästan aldrig arbeta med lera på fritids, men det har hänt att jag har plockat ut en grupp barn som alltid ställer till bus och tagit med dem till ateljén. De blir helt förändrade. De får känna sig utvalda – Ska jag!?”

De bråkiga barnen får uppmärksamhet i skolan och på fritids. Den uppmärksamheten är ofta negativ – barnskötarna måste säga till och hålla uppsikt över de bråkiga barnen för att de inte ska ställa till det för alla andra barn. Det blir lätt ett fokus på vad barnen inte får göra. Exemplet med de busiga barnen som fick komma till ateljén visar att en annan mer positiv uppmärksamhet leder till ett annat beteende.

Tysta, blyga barn som har svårt i skolan eller med kompisar får däremot väldigt lite

uppmärksamhet på fritidshem med stora grupper och låg personaltäthet. Barnskötarna menar att fritids skulle kunna betyda enormt mycket för de barn som inte törs ta plats.

”De skulle kunna få en annan självbild, få hjälp att slussas in bland nya kompisar. Tyvärr är det barnen som skulle behöva lite peppning som får stå tillbaka.”

18 För en sammanfattning av aktuell skolforskning se Wingborg, Mats (2012) Idéer för mer kunskaper i skolan.

19 Skolverket (2009) Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?

Figure

Updating...

References

Related subjects :