1 (17)
N ATURVÄRDESINVENTERING
T ÅNGEN 3:4 OCH M OLLÖSUND 5:398 O RUST K OMMUN 2014
2015-05-19
Naturvärdesinventering och fördjupad artinventering av groddjur och hasselsnok
Naturcentrum AB har, på uppdrag av Orust kommun, genomfört en naturvär- desinventering och fördjupad artinventering av hasselsnok och groddjur på fas- tigheterna Tången 3:4 och Mollösund 5:398. Inventeringen har gjorts inför plan- arbete och framtida exploatering av området. Arbetet genomfördes under april/maj 2015. Resultaten presenteras som biotopklassningar, naturvärdesklass- ningar och beskrivningar av naturvärdesobjekt. Flera områden med naturvärden presenteras i rapporten. I huvudsak saknas naturvärden i form av rödlistade arter, men andra framträdande naturvärden som permanenta småvatten, övervintrings- lokaler, artrikedom och reproduktionsmiljöer motiverar klassningarna.
NATURCENTRUM AB
2 (17)
Uppdrag: Naturinventering och fördjupad artinventering av område vid Tången 3:4 och Mollösund 5:398 på Orust
På uppdrag av: Christer Körneberg, Orust kommun Fältarbete: Niklas Franc, Naturcentrum AB
Rapport: Niklas Franc/Naturcentrum AB Kartmaterial: Ortofoto färg © Metria AB Fotografier: Niklas Franc/Naturcentrum AB.
Foto framsida: Niklas Franc, Naturcentrum AB
3 (17)
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ... 3
Sammanfattning ... 4
Uppdrag och metoder ... 4
Beskrivning av området ... 5
Biotopkartering ... 6
Biotoper ... 7
Områden med naturvärden ... 10
Naturvärdesområde 1 ... 10
Naturvärdesområde 2 ... 11
Naturvärdesområde 3 ... 12
Naturvärdesområde 4 ... 12
Arter inom Artskyddsförordningen ... 13
Andra rödlistade arter -‐ björnbär ... 13
Referenser ... 14
BILAGA 1 Biotopkartering och naturvärdesbedömning ... 15
4 (17)
Sammanfattning
Orust kommun har planer på att exploatera delar av fastigheterna Mollösund 5:398 och Tången 3:4.
Naturcentrum AB har inför denna exploatering genomfört en naturvärdesinventering och en för- djupad artanalys av hasselsnok och större vattensalamander.
Naturvärdesinventeringen pekar ut fyra olika naturvärdesobjekt. Tre av dem är småvatten, varav två av dem bedöms som permanenta och de både hyser också en hög artrikedom av vattenlevande insekter. Det tredje småvattnet är något mindre och kan möjligen torka ut under torra perioder. De permanenta dammarna klassas som höga naturvärden - klass 2 och det mindre som allmänna natur- värden - klass 3. Det fjärde naturvärdesområdet är ett område med stenar som kan fungera som övervintringsmiljö för mindre ryggradsdjur och småkryp. Det klassas som allmänna naturvärden – klass 3. Inga rödlistade arter noterades, men dock en fridlyst art i form av bredkantad dykare, Dy- tiscus latissimus, som hittades i den södra dammen (NV-område 1).
Utöver de utpekade naturvärdesområdena finns också flera noterade växtplatser för obestämda och potentiellt rödlistade björnbär. Dessa björnbär bör artbestämmas om exploateringen kommer på- verka växtplatserna (går ej att artbestämma under våren).
Övriga delar av inventeringsområdet bedöms ha lägre värden och miljöerna befinner sig i olika faser av igenväxning, där förr öppna hällmarker håller på att övergå i busk- eller skogsmark.
Uppdrag och metoder
Naturcentrum AB har på uppdrag av Orust kommun genomfört en naturvärdesinventering och fördjupad artinventering av hasselsnok och groddjur inom utredningsområde på fastigheterna Tången 3:4 och Mollösund 5:398. Fältarbetet genomfördes under april och maj 2015. Områden som har naturvärden beskrivs nedan i rapporten. Naturvärdesinventeringen genomfördes genom standardiserad metodik där vi lokaliserar habitat och arter som indikerar naturvärden eller i sig har naturvärde. Fullständig metodik för naturvärdesinventering i bilaga 1.
Inventeringen av hasselsnok har genomförts med direktsök i lämpliga miljöer och genom utlägg- ning av värmeplattor (mörka träplattor, 1x0,7m). Direktsök i lämpliga miljöer innebär varma lägen under stenar, i sprickor i berg och häll, i och under ljung och liknande (med ficklampa). Ormarna kommer fram i april och varma förmiddagar ligger dem gärna och värmer upp sig i sådana miljöer och är normalt lite enklare att hitta där än när de är ute och jagar. Värmeplattorna läggs ut på platser i närheten av tänkbara övervintringsplatser eller övernattningsplatser. Sex värmeplattor användes i området. Utöver sök på dessa uppvärmningsplatser gjordes också genomvandringar av markerna vid alla besök. Totalt genomfördes sex besök och kontroller efter hasselsnok.
Groddjur inventerades genom direktsök/observation, vattenhåvning dagtid (tre besök) och med pannlampa nattetid (ett besök).
Inventeringen är ett faktaunderlag. Bedömningar av konsekvenser vid en exploatering har inte in- gått i uppdraget.
5 (17)
Beskrivning av området
Det aktuella området består av hällmarker, småvatten och skog. Hällmarken befinner sig i olika faser av igenväxning. De öppnaste delarna har öppna berghällar med mellanliggande fuktdråg och klåvor. I fuktdrågen och klåvorna växer vitmossor, björk, rönn, tall, pors och en dela andra buskar och träd. Det finns också ett antal mindre småvatten varav ett par är permanenta och övriga är mindre och torkar sannolikt ut under torra somrar. Det finns också tallskog som förmodligen är planterad och som idag breder ut sig. Öster om vägen ligger ett hällmarksområde som är i en senare igenväxningsfas än de öppnare hällmarkerna i väster. Här dominerar lövsly av främst asp, björk och ljung. I nordöst ligger en åkermark/gräsvall.
Bild 1. I förgrunden den öppnare hällmarken och i bakgrunden mer igenväxande hällmark som domineras mer av björk, asp, ljung och tall.
6 (17)
Biotopkartering
Inventeringsområdets biotopvariation är liten och speglar hällmarkernas utveckling under de sen- aste hundra åren. Sedan markerna slutade betas har en stor del av örter och gräs försvunnit pga av förna ansamling och detta har med tiden även inneburit igenväxning i form av ljung och lövsly på torrare marker och vitmossor, pors, bredbladiga gräs och viden på fuktigare mark. Detta i kombi- nation med plantering av tall har i de sista skedena lett till tätare lövpartier och tallskog. Utöver dessa beskrivna miljöer finns även några permanenta småvatten. Dessa håller också på att växa/slamma igen och djupet i dem blir sakta men säkert mindre för varje år. Nedan beskrivs om- rådets olika biotoper som återfinns på kartan i figur 1.
Figur 1. Biotopkartering av inventeringsområdet Tången/Mollösund.
7 (17)
Biotoper Hällmark
Den dominerande naturtypen i området är hällmark (beige färg i figur 1). Området har sannolikt varit hävdat längre tillbaka i tiden. Idag domineras det av öppna hällar med inslag av lägre liggande, fuktigare partier. De fuktiga partierna domineras av triviala vitmossor, pors, klockljung, björksly, småtallar och kråkbär. Hällarna är rika på allmänna skorplavar. Berggrunden består av sura bergar- ter och ingenstans hittades några basiska inslag som kunnat ge en mer intressant lavflora. Inga om- råden med inslag av skalgrus hittades heller. Hällmarken i detta område är generellt artfattig bero- ende på en lång frånvaro av hävd och total dominans av sura bergarter. I området finns två stenmu- rar och ett lågt liggande röse. Dessa stensubstrat kan vara viktiga övervintrings- och övernattnings- miljöer för mindre smådjur som ormar, ödlor, gnagare, marklevande spindeldjur, insekter och andra leddjur. De fungerar ibland också som utkiksplatser för fåglar och kan då få speciella substratkvali- téer med rikare lavflora, på grund av fågelspillning (bild 2). Stenmurarna är också viktiga kulturspår i landskapet och bör därför sparas för framtiden. Vid åtgärder på stenmurar som ej är biotopskyd- dade (biotopskydd gäller vid åkermark) rekommenderas samråd med berörd länsstyrelse (hällmark) eller skogsstyrelse (skog). I området noterades också spillning av rådjur och grävling.
Bild 2. Sten i stenmur som används av fåglar som utkik (se spillning). Här dyker brosklav, ägglav och andra lavar upp som inte hittas på andra platser i området.
Skog – barrdominerad
I två delområden dominerar barrträd (mörkgrön färg i figur 1). Träden i båda dessa områden be- döms vara planterade. Områdena är mycket artfattiga och i båda områdena har ansamling av förna lett till jordbildning och ytterligare etablering av självsådda träd av främst björk och tall. Delar av
8 (17)
området används som soptipp för trädgårdsavfall av de närboende. Utmed grusvägen till vind- kraftverket finns flera tipplatser för jord, grenar, löv, gräs och liknande trädgårdsavfall. I området rör sig en del grävling och rådjur.
Bild 3. Hällmark i igenväxning med övergång från häll till ljungmark till tallskog.
Skog – lövdominerad
Den utmärkta lövdominerande skogen (ljusgrön i figur 1) är en igenväxande hällmarksmiljö där asp och björk tillsammans med tall vuxit upp och idag dominerar området. Kvar finns enstaka öppna hällar med tjocka ljungområden i kanterna. Det finns i princip inga äldre eller grova träd. Delar av området används som soptipp för trädgårdsavfall av de närboende. Främst i den södra delen finns flera tipp-platser för jord, grenar, löv, gräs och liknande. I området rör sig en del grävling och rå- djur.
Småvatten
I området finns några permanenta småvatten (blå i figur 1). Dessa småvatten har tidigare utnyttjats som vattenreservoarer, tvättplatser, vatten för betande djur mm. Idag används dem inte alls och växer därför sakta igen. De domineras ofta av vitmossor i kanterna och djupet i dem minskar varje år. Växter som naten, kråkklöver, vattenklöver och starrarter är ofta vanliga och de är mycket vik- tiga som både övervintrings-, uppväxt- och reproduktionslokaler för vattenlevande insekter som skinnbaggar, skalbaggar och trollsländor, liksom för groddjur som salamandrar, paddor och grodor.
9 (17)
Bild 4. En av områdets dammar som håller på att växa igen. Vitmossorna breder ut sig och vattenspegeln blir mindre för var år.
10 (17)
Områden med naturvärden
Naturvärdesinventeringen resulterade i fyra utpekade och beskrivna naturvärdesobjekt (figur 2).
Två områden bedöms ha höga naturvärden (klass 2) och de övriga två övriga bedöms som allmänna naturvärden (klass 3). Inga rödlistade arter hittades i något av objekten. Klassningen baseras istället på strukturer, artrikedom och andra arter som indikerar naturvärden.
Figur 3. Karta med utpekade naturvärdesområden i Tången-/Mollösundsområdet.
Naturvärdesområde 1 Naturtyp: permanent småvatten
Naturvärdesklass: II – Höga naturvärden
Värdearter och värdestrukturer: mindre vattensalamander, bredkantad dykare, vattenbi
Permanent småvatten (50x20 m) med hög artrikedom av vattenlevande skalbaggar. Fler än 12 olika arter noterades vid besöken och det är mycket jämfört med de mindre dammarna i området där bara 1-5 arter noterades. Här noterades också sju olika arter av trollsländelarver, tio individer av mindre vattensalamander, den fridlysta bredkantade dykaren Dytiscus latissimus, hög populationstät-
11 (17)
het av vattenbi (vattenlevande skinnbagge) och klodyvel (vattenlevande skinnbagge). Permanenta dammar är av stor vikt för vattenlevande arter. Alla vattenlevande djur tar sig till de permanenta vattnen när somrarna blir varma och mindre vatten torkar ut. På grund av storleken hyser de också fler olika habitat och därmed har de utrymme fler arter. De fungerar också som övervintringsmiljö och reproduktionsmiljö för många arter, t ex mindre vattensalamander som noterades i tio exem- plar vid håvning och den fridlysta bredkantad dykare. Floran i och runt dammen domineras av vitmossa, klockljung, olika starrarter, olika naten mm.
Figur 4. Naturvärdesområde 1. Permanent småvatten med infällda bilder av mindre vattensalamander och bredkantad dykare (hona).
Naturvärdesområde 2 Naturtyp: stenröse
Naturvärdesklass: III – allmänna naturvärden Värdearter och värdestrukturer: potentiell över- vintringsmiljö för ormar, ödlor, smågnagare, in- sekter, spindeldjur och andra leddjur
Stenröset har en diameter på tio meter och är tillsammans med områdets stenmurar det enda lämpliga övervintringsområdet för ormar, ödlor och andra mindre djur och insekter. Inga reptiler noterades under inventeringen, men en observat- ion på våren för 5-6 år sedan av en privatperson, av två huggormar, indikerar att de kan ha kommit från röset.
12 (17)
Naturvärdesområde 3 Naturtyp: småvatten
Naturvärdesklass: III – allmänna naturvärden Värdearter och värdestrukturer: småvatten,
Ett mindre småvatten som möjligen torkar ut under längre torrperioder. Vegetationen runt vattnet består av vitmossor, starrarter, ljung, klockljung, tuvtåtel, pors mm. I dammen noterades flera vat- tenlevande skalbaggsarter och några olika arter av trollsländor (larver). Småvatten i hällmarker bi- drar mycket till den biologiska mångfalden och permanenta vatten är mycket viktiga som både re- produktions- och övervintringsmiljöer.
Naturvärdesområde 4 Naturtyp: småvatten
Naturvärdesklass: II – Höga naturvärden
Värdearter och värdestrukturer: mindre vattensalamander, vanlig padda, hög artrikedom av vat- tenlevande insekter (främst bland skalbaggar och trollsländor).
Permanent småvatten (25x5 m) med hög artrikedom av vattenlevande skalbaggar och trollsländor.
Fler än 20 olika arter noterades vid besöken och det är mycket jämfört med de mindre dammarna i området där bara 1-5 arter noterades. Här noterades också åtta olika arter av trollsländelarver, tre individer av mindre vattensalamander, tre honor av vanlig och vattenbi. Permanenta dammar är av stor vikt för vattenlevande arter. Alla vattenlevande djur tar sig till de permanenta vattnen när som- rarna blir varma och mindre vatten torkar ut. På grund av storleken hyser de också fler olika habitat och därmed har de utrymme fler arter. De fungerar också som övervintringsmiljö och reprodukt- ionsmiljö för många arter, t ex mindre vattensalamander som noterades i tio exemplar vid håvning och den fridlysta bredkantad dykare. Floran i och runt dammen domineras av vitmossor, klock- ljung, olika starrarter, pors, olika naten mm.
Figur 4. Naturvärdesområde 4. Permanent småvatten med vanlig padda till höger.
13 (17)
Arter inom Artskyddsförordningen
Området bedöms efter inventering av hasselsnok och stor vattensalamander ha lågt värde som biotop för dessa två arter. Möjligen skulle hasselsnok kunna finnas, men inga indikationer därav gjordes under inventeringen.
Hasselsnok – resultat
Området har inventerats via värmeplattor utlagda vid potentiella övervintringslokaler och vid varma lägen. Dessutom har direktsök gjorts i och under sprickor, stenar och ljung mha pannlampa och även genom genomströvning av området. Inga ormar eller ödlor noterades vid något av de sex olika besöken (från 1 april till 4 maj 2015). Vid intervjuer av närboende så hade en person (bott i området i hela sitt liv, nu pensionär) sett en snok en gång och en hundägare, som dagligen går igenom områ- det, hade aldrig sett orm (bott i området i över 30 år). En tredje person som besökte området någon gång per vecka hade en vår sett två huggormar.
Frånvaron av fynd i inventeringen och de ytterst få observationer av närboende indikerar starkt att det finns mycket svaga populationer av bytesdjur (andra ormar och ödlor) och därmed är förutsätt- ningarna för att det skulle finnas hasselsnok mycket små eller tom obefintliga. Dessutom finns mycket få blommande växter i området vilket gör att mindre gnagare, som också kan vara en viktig födokälla för ormar, praktiskt taget saknas i området. Detta beror i sin tur i huvudsak på att områ- det inte hävdas och inte har hävdats under lång tid.
Stor vattensalamander
Inga fynd av stor vattensalamander gjordes under inventeringen. De större dammarna i området har håvats vid två tillfällen (mitten och slutet av april) och ett nattsök gjordes i mitten av maj (18/5).
Bredkantad dykare – Dytiscus latissimus
Under inventeringen noterades en fridlyst art och det var bredkantad dykare. Arten lever i dammar och sjöar och har där sin larvutveckling. Om åtgärder ska genomföras i artens livsmiljö måste dis- pens sökas från Länsstyrelsen. Arten är ej rödlistad i Sverige. Livsmiljön för arten bedöms vara den södra dammen. Den lever bara i dammar med större djup än en meter och övriga dammar i områ- det utesluts därför. Arten förpuppar sig på land och i närområdet bedöms det finnas mycket lämp- liga miljöer strax söder om utredningsområdet (lövmiljöer i klåva), men även närområdet runt dammen kan vara av vikt.
Inga andra arter som finns upptagna i Artskyddsförordningen, noterades under arbetet och områ- det bedöms ej utgöra livs-, reproduktions- eller övervintringsmiljö för sådana arter.
Andra rödlistade arter - björnbär
På flera platser i inventeringsområdet noterades björnbär. På kustnära lokaler som denna trivs många olika björnbärsarter, varav flera är rödlistade. Exempel på rödlistade arter som skulle kunna finnas i området är bland annat skageracksbjörnbär, mollösundsbjörnbär och västkustbjörnbär.
Tyvärr går det ej att bestämma dessa arter eller skilja dem från andra vanligare arter, förrän de fått blommor och välutvecklade blad.
De flesta fynden är gjorda i vägkanter, som är en typisk livsmiljö för björnbär. Två av fynden är gjorda i mindre bergbranter, som också är typiskt för björnbär. Alla noterade växtplatser finns ut- märkta på karta nedan (figur 4). Växtplatserna bör för tillfället hanteras som naturvärdesområden och om det är så att kommande exploatering kommer att påverka växtplatserna måste man få dem artbestämda. Om arterna är rödlistade bör man i samråd med experter flytta plantorna till alterna- tiva växtplatser. Arterna går bra att bestämma från mitten av juni och över hela sommaren och även under delar av hösten.
14 (17)
Figur 5. Noterade växtplatser för potentiellt rödlistade björnbär inom inventeringsområdet.
Referenser
Gärdenfors, U. (ed.) 2010: Rödlistade arter i Sverige 2010. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.
Nitare, J. 2000. Signalarter: indikatorer på skyddsvärd skog. Flora över kryptogamer. Skogsstyrelsens förlag.
15 (17)
BILAGA 1 Biotopkartering och naturvärdesbedömning
Biotopkartering är en metod för inventering och värdering av skyddsvärda naturmiljöer. Syftet är att med en rimlig arbetsinsats kartera områden med naturvärden inom ett aktuellt område. Resulta- tet kan t ex användas som underlag för kommunal och regional planering, tillståndsärenden m.m.
Biotopkartering kan göras översiktlig över större områden, t ex en hel kommun eller mer fördjupat och noggrant inom mindre och begränsade områden. Metoden är utarbetad efter samma principer och riktlinjer som gäller för Naturvårdsverkets, länsstyrelsens och Skogsstyrelsens inventeringar t ex ängs- och hagmarksinventering och nyckelbiotopinventering och är anpassad så att resultat från dessa inventeringar kan vägas in.
Förarbete
Tillgängligt underlagsmaterial från länsstyrelse, skogsstyrelse och kommun sammanställs och analy- seras. Uppgifter om hotade eller i övrigt skyddsvärda arter inhämtas från artdatabanken och artpor- talen. Dessutom görs kompletterande studier av flygbilder för att identifiera områden som ej är kända.
Inventering
Områden som kommit fram under förarbetet besöks i fält. Inventeringen innebär identifiering, avgränsning och beskrivning av skyddsvärda områden. Dessa värderas enligt en tregradig skala (se Naturvärdesbedömning). Avgränsning av varje område görs med utgångspunkt från ekologiskt funktionella gränser. Vid inventeringen eftersöks särskilt signalarter, rödlistade arter samt allmänna biotopstrukturer som kan ligga till grund för bedömning och värdering av varje biotop. Biotopin- venteringen innefattar inte någon fullständig inventering av arter. Enskilda rödlistade arter eller signalarter kan förbises. För bästa resultat rekommenderas att inventeringar utförs under lämpliga tider på året (vår-sommar-höst), men kan variera från fall till fall. Även andra tider kan vara aktuella med bedömningarna blir då mer osäkra. I de fall sjöar och vattendrag omfattas görs bedömningar endast med utgångspunkt från vad som kan observeras från land. Undersökningar under vattenytan ingår ej såvida inte särskild överenskommelse träffats kring detta.
Signalarter och rödlistade arter
Skyddsvärda arter är viktiga begrepp för naturvärdesbedömningen. Med signalarter menas arter som indikerar högre naturvärden (Nitare 2000). Där signalarter påträffas är sannolikheten stor att andra skyddsvärda eller rödlistade arter också förekommer. Med rödlistade arter avses sådana som enligt specifika kriterier bedöms löpa riska att försvinna från Sverige (Gärdenfors red 2010). Sveri- ges officiella lista över rödlistade arter har fastställts av Naturvårdsverket. De rödlistade arterna indelas i olika kategorier utifrån utdöenderisk.
Hotkategorier: RE – Försvunnen (Regionally Extinct)
CR – Akut hotad (Critically Endangered) EN – Starkt hotad (Endangerd)
VU – Sårbar (Vulnerable)
NT – Missgynnad (Near Threatened) DD – Kunskapsbrist (Data Deficient)
Kategorin DD innehåller arter som misstänks vara hotade eller missgynnade men där utdöenderis- ken inte gått att bedöma. Dessutom finns, utanför listan, kategorierna LC – Livskraftig (Least Con- cern) för arter som inte kan placeras i någon av ovanstående kategorier samt NE – Ej bedömd (Not Evaluated).
Resultat
Biotopkarteringen presenteras med kartor och beskrivningar. Beskrivningarna innehåller en sam- manfattning av varje områdes värde, känd förekomst av rödlistade eller andra särskilt intressanta
16 (17) arter samt områdets naturvärde enligt en 3-gradig skala.
Naturvärdesbedömning
Här presenteras Naturcentrums metod för att klassificera miljöer med utgångspunkt från deras biologiska och ekologiska värden – ”naturvärdesbedömning”. Det är naturligtvis ingen exakt veten- skap utan baserar sig på värdering av artinnehåll, strukturer och objektets ålder m m. I varje enskilt fall måste en lång rad aspekter bedömas, värderas och vägas mot varandra, men med den nationella skalan som utgångspunkt. Vid naturvärdesbedömning värderas biotoper i olika klasser. Höga klass- ningar betyder att naturvärdet kan vara av nationell dignitet. En viss naturvärdesklass innebär inte ett visst skydd. För att ett område skall vara skyddat krävs särskilda förordnanden. Vissa områden med naturvärden är skyddade enligt lag, t ex naturreservat eller biotopskydd, men huvuddelen sak- nar formellt skydd. Däremot är det brukligt att man så långt som möjligt tar hänsyn till områden med naturvärden vid såväl samhällsplanering som vid skogs- och jordbruk.
Naturvärdesbedömningar gäller alltid för de förhållanden och med den kunskap som var känd vid inventeringstillfället. Ny kunskap eller ändrade förhållande kan hypotetiskt innebära att ett områdes värde eller avgränsning kan ändras. Ett område som bara konstaterats ha ”naturvärden” (skall läsas att objektet har minst ”naturvärden”) kan ha höga naturvärden eller unika naturvärden. Det kan bero på hur väl undersökt det är, om inventering genomförts vid lämplig tidpunkt osv.
Vid värderingen är områdenas biologiska värden mest betydelsefulla. Det biologiska värdet bedöms i första hand med utgångspunkt från vilka arter eller artgrupper som noterats eller sedan tidigare är kända, men även med utgångspunkt från förekomst av viktiga ekologiska strukturer (vilket kan vara viktiga förutsättningar för krävande arter). I de fall geologiska värden ingår i bedömningen anges detta särskilt.
Betydelse för friluftsliv ingår inte i ”naturvärdesbedömningen”.
17 (17)
Värdepyramiden ovan bygger på erfarenhet och allmänna, vedertagna naturvårdsprinciper. Figuren är bredast vid basen och smalast vid toppen. Detta belyser att de miljöer som återfinns längst upp i pyramiden är mer ovanliga än sådana som finns längre ner i pyramiden.
