Akademin för hälsa, vård och välfärd
MÄNS VÅLD MOT KVINNOR I EN PARRELATION
En kvalitativ studie ur professionellas perspektiv inom kvinnojouren
WAHEED SAHAR TATIANA EGORYCHEVA
Huvudområde: Socialt arbete Nivå: Grundnivå
Högskolepoäng: 15 hp
Program: Socionomprogrammet
Kursnamn: Examensarbete inom socialt arbete
Kurskod: SAA056
Handledare: [Eric Svanelöv]
Seminariedatum: [2021-01-14]
Betygsdatum: [2021-01-25]
SAMMANFATTNING
Syftet med denna studie är att skapa en djupare förståelse för hur professionella inom kvinnojouren förklarar mäns våld mot kvinnor i parrelationer. Studien är baserad på
semistrukturerade telefonintervjuer med åtta anställda vid kvinnojourer belägna i olika delar av landet. Frågorna fokuserade på orsaker till att varför kvinnor stannar kvar i ett våldsamt förhållande samt de bakomliggande orsakerna till våld. Personalens svar har diskuterats mot bakgrund av befintlig forskning och teorier om mäns våld mot kvinnor. Vid analys av det empiriska materialet framkom fyra teman, nämligen 1) förklaringar till våldet, 2)
normalisering / internalisering, 3) brist på socialt stöd och 4) brytpunkt. Resultaten visar att skälen till att kvinnor stannar kvar i våldsamma relationer, enligt personalen, kan vara både normaliseringen av våld och bristen på socialt stöd. Därtill kan patriarkala
samhällsstrukturer som främjar en missuppfattad bild av maskuliniteten vara orsak bakom våld. En ökad kunskap hos berörda myndigheter samt tillhandahållandet av information till utsatta kvinnor tycks vara nödvändigt för att hindra förekomst av kvinnors utsatthet i en parrelation.
Nyckelord:
Normaliseringsprocess, kvinnojour, internalisering, våld, maskulinitet, kontroll, makt.
ABSTRACT
The purpose of this study is to create a deeper understanding of how Women's Aid Centre staff explain men's violence against women in intimate relationships. The study is based on semi-structured telephone interviews with eight staff in Women's Aid Centre in different parts of the country. Questions focused on the reasons for women to remain in a violent relationship and the underlying causes of violence. The staff’s answers are discussed in the light of existing research and theories on men's violence against women. When analyzing the empirical material four themes emerged, namely 1) explanations for the violence, 2)
normalization / internalization, 3) lack of social support and 4) breaking point. The results show that, according to the staff, the reasons why women remain in violent relationships are to be found both in the normalization of violence and in the lack of social support. The patriarchal structures of society that promote a misunderstood image of masculinity are mentioned as a cause of violence. Increased knowledge among the relevant authorities and the information provision on vulnerable women is necessary to prevent the presence of women's vulnerability in a relationship.
Keywords:
Normalization process, women’s aid center, internalization, violence, masculinity, control, power.
INNEHÅLL
1 INTRODUKTION ... 1
1.1 Historisk tillbakablick ... 2
1.2 Syfte och undersökningsfrågor ... 3
2 TIDIGARE FORSKNING ... 3
2.1 Vetenskapliga artiklar ... 3
2.2 En kort reflektion över tidigare forskning ... 5
3 DEFINITION AV BEGREPP ... 6
4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 7
4.1 Normaliseringsprocess ... 7
4.2 Förklaringsmodell ... 8
4.2.1 Individinriktat perspektiv ... 8
4.2.2 Könsmaktsperspektiv ... 9
4.2.3 Vanmaktsperspektiv ... 9
4.2.4 Kulturellt perspektiv ... 9
5 METOD ... 10
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 10
5.2 Litteratursökning ... 11
5.3 Urval ... 11
5.4 Intervjumetod ... 12
5.5 En tematisk analys av intervjumaterialet ... 12
5.6 Etiska ställningstagande ... 13
5.7 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet ... 14
6 RESULTAT ... 15
6.1 Förklaring till våldet ... 15
6.2 Normalisering och internalisering ... 17
6.3 Brist på samhällsstöd ... 19
6.4 Brytningspunkter ... 21
7 ANALYS ... 22
7.1 Analys av studiens resultat i förhållande till tidigare forskning ... 22
7.2 Analys utifrån teoretiska utgångspunkter ... 26
7.2.1 Våldets normaliseringsprocess ... 26
7.2.2 Individinriktat perspektiv ... 27
7.2.3 Könsmaktsperspektiv ... 28
7.2.4 Kulturellt perspektiv ... 28
7.2.5 Vanmaktsperspektiv ... 28
8 DISKUSSION ... 29
8.1 Resultatdiskussion ... 29
8.2 Metoddiskussion ... 32
8.3 Etisk diskussion ... 33
8.4 Studiens relevans och betydelse för socialt arbete ... 33
8.5 SLUTSATS ... 34
REFERENSLISTA ... 35
BILAGA A: MISSIVBREV BILAGA B: INTERVJUGUIDE
1 INTRODUKTION
Förenta nationernas (FN) generalsekreterare (2006, s. 16) definierar i sin rapport “In-depth study on all forms of violence against women” mäns våld mot kvinnor som:
Varje könsrelaterad våldshandling som resulterar i eller troligen kommer att leda till, fysisk, sexuell eller psykisk skada eller lidande för kvinnor, samt hot om sådana handlingar, tvång eller godtyckligt frihetsberövande, vare sig det sker i det offentliga eller privata livet. Våld i hemmet kan omfatta ekonomiskt berövande och isolering vilket kan leda till att skada kvinnors säkerhet, hälsa och välbefinnande.
Världshälsoorganisationen (WHO) rapporterar i sin undersökning år 2005 att mellan 15 och 72 procent av alla kvinnor i världen har någon gång i sitt liv exponerats för våld och
kränkning av sina manliga partner (WHO, 2005). Ytterligare en befolkningsbaserad
undersökning som genomfördes i 10 länder på uppdrag av Världshälsoorganisation år 2006 visar att 60 procent av kvinnorna har misshandlats av sina manliga partners (Moreno, Jansen, Ellsberg, Heise, & Watts, 2006). Därtill beskriver Europarådets parlamentariska församling att misshandel anses vara den främsta dödsorsaken och orsak till
funktionsnedsättningen för kvinnor mellan sexton och fyrtiofyra år och står för mer död och sjukdom än cancer och trafikolyckor (Parlamentarisk församling, 2002).
Mäns våld mot kvinnor i parrelationer är ett samhälleligt problem som finns över hela världen i generationer. Dessutom är det något som förekommer inom olika kulturer oavsett religiös tillhörighet. Det kan inte heller kopplas till etnicitet, sexualitet, ålder och social tillhörighet utan det kan uppstå oberoende (Baholo, Christofides, Wright, Sikweyiya &
JamaShai, 2014). Våldet har till syfte att vidmakthålla den position som män har i samhället i förhållande till kvinnor vilket i dagsläget ses som ett universellt samhällsproblem som leder till kränkandet av mänskliga rättigheter, enligt Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK, 2020). Den mest förekommande formen av våld i nära relation är att en kvinna blir utsatt för våld av en man som hon har eller har haft ett förhållande med. Åttiofem procent av allt inrapporterat våld i nära relationer har inträffat i situationer där en man har angripit en kvinna, enligt en sammanställning av Brottsförebyggande rådet (Brottsförebyggande rådet, 2009).
Brottsförebyggande rådet (2020) skriver om året 2019 där fanns det 6 110 individer
misstänkta för kvinnomisshandel, 18 år och uppåt. 5 940 av de misstänkta var män som hade ett förhållande med en kvinna, vilket innefattar 97 procent totalt av antalet misstänkta. Till skillnad från utövandet av våld mot män under samma år motsvarar 42 procent. Skillnaden i procent visar tydligen att det finns en stor könsfördelning när det handlar om vem som drabbas mest av våld i samhället. (NCK, 2020) Men mörkertalet är ganska stort och bara en fjärdedel av mäns våld mot kvinnor i en nära relation polisanmäls.
Kvinnojourer jobbar det mesta på uppdrag av socialtjänsten och spelar en viktig roll när det gäller tillhandahållandet av hjälp och stöd till våldsutsatta kvinnor i form av exempelvis, skyddat boende och rådgivning. Kvinnojourer växte fram under 1970 talet som en del av kvinnorörelsen vilket ställde krav på en politiskt förändrad syn gällande mäns våld mot kvinnor och kvinnors utsatthet i hemmet (Hällen & Sinisalo, 2018). Den första kvinnojouren började sin verksamhet år 1978 i Göteborg och i Stockholm. I den skrivande stunden finns det ungefär 200 kvinnojourer i Sverige vilket 54 procent av dem drivs ideellt, 37 procent privat och 9 procent kommunalt. 79 procent av personal som jobbar inom kvinnojouren har en utbildning på högskolenivå som socionom, beteendevetare och lärare. Personal på kvinnojourer består av både frivilligarbetare och avlönade (Socialstyrelsen, 2020).
1.1 Historisk tillbakablick
I sin studie Wendt Höjers (2002) menar att uppfattningen av mäns våld mot kvinnor har förändrats över tid. Historiskt kan förändringen indelas i tre huvudsakliga perioder med tre olika förklaringar till våldets utbrott. Under perioden 1930 fram till 1960 sågs
våldshandlingar mot kvinnor som normalt, det vill säga det normala våldet. Det betraktades som familjeangelägenheter vilket skedde inom den privata sfären vilket förknippades till alkohol och sinnessjukdomar. Den andra perioden som varade från 1970 fram till 1980 kallar Wendt Höjer (2002) för det sociala våldet där individens kroppsliga rättigheter och sexuella identitet var en viktig diskussion fråga. Under denna tid höjdes fokus ytterligare en
dimension i begrundandet av orsakerna till våld, det vill säga den psykologiska aspekten, trots att de sociala missförhållandena och alkohol inte uteslöts (Bjurshammar, 2010). Män som var våldsamma ansågs ha haft en dålig uppväxt och kvinnomisshandel i sig började betraktas som ett mindre problem i samhället. Vikten låg däremot mest på bakomliggande orsaken till våld som tycktes vara en följd av psykologiska sjukdomar i de onormala
familjeförhållandena. Vid denna tidpunkt började också ett feministiskt perspektiv träda fram, som uppmärksammade det strukturella manliga vidmakthållandet i samhället, och det som en orsak till mäns våld mot kvinnor.
Våld mot kvinnor framställdes för första gången i regeringens jämställdhetspolitiska proposition år 1990 och fenomenet togs upp som en jämställdhetsfråga (prop.
1990/91:113:48). Wendt Höjer (2002) kallar denna period för det neutrala våldet. Mäns våld mot kvinnor efter denna tidpunkt började ses utifrån ett perspektiv av ojämlikhet mellan kön i samhället och uppfattades inte längre som en avvikelse på individnivå. (SOU 1995:60) Fenomenet ansågs inte vara kopplat till någon specifik grupp i samhället utan kunde
förekomma oberoende av vilka samhällsklasser individerna tillhörde. Själva utbrottet av våld ansågs vara ett jämställdhetsproblem som berörde både män och kvinnor. Droger och
alkohol påstods fortfarande som bidragande faktorer till mäns våld mot kvinnor samt en konsensus bildades kring en uppfattning att fenomenet inte kunde förklaras
endimensionellt.
1.2 Syfte och undersökningsfrågor
Syftet med denna studie är att belysa hur de professionella inom kvinnojourer förstår och beskriver mäns våld mot kvinnor i en parrelation. Syftet ska besvaras med hjälp av följande två frågor:
1. Hur ser de professionella på orsakerna till varför män utövar våld mot sina kvinnliga partner?
2. Vilka anledningar finns det till att kvinnor stannar kvar i våldsamma relationer utifrån de professionellas uppfattning?
2 TIDIGARE FORSKNING
2.1 Vetenskapliga artiklar
Att ge kvinnor socialt stöd kan göra det lättare för dem att gå vidare till nästa steg i förändringsprocessen att lämna sina kränkande partners (Baholo, Christofides, Wright, Sikweyiya & JamaShai, 2014). Misshandlade kvinnor kan fastna i sin situation och bestämma sig för att stanna hos en kränkande man på grund av bland annat den ärvda sociala
bakgrunden, ekonomisk bundenhet, brist på familjestöd, att offra sig själv för barnens skull samt de negativa sociala konsekvenserna av att lämna en relation. Kvinnor kan föredra att stanna i skuggan av sin kränkande man snarare än att stämplas som frånskilda kvinnor (Gharaibeh & Oweis, 2009). Allen (2012) menar att internaliseringen av stereotyper kan bidra till att vissa minoritetskvinnor inte uppfattar sig själva som offer för övergrepp och en följd blir att de inte inser att de behöver hjälp. De negativa resultaten av skilsmässa vilket i vissa fall kan inkludera att förlora sina barn är också bekymren som en kvinna kan tänka på innan hon lämnar sin våldsamma partner.
Kvinnor med låg självkänsla tenderar att uppleva mer oro för att lämna en våldsam relation på grund av rädsla för ensamhet men framför allt att inte blir skadade. Dessutom kan
kvinnor välja att inte berätta om våldet på grund av den sociala genansen det skulle innebära.
Brist på stöd från närmaste omgivningen har också inverkan på kvinnans beslut att stanna i en våldsam relation. Kvinnan tror att förövaren kanske ändrar sitt beteende (Hendy, Eggen, Gustitus, McLeod & Ng, 2003) och kvinnor som har blivit misshandlade i barndomen
tenderar att vara nöjdare med sina nuvarande våldsamma relationer än kvinnor som inte har upplevt detta (Edwards, Gidycz & Murphy, 2011).
Efter episoder av fysiskt eller känslomässigt övergrepp kommer det en period när den våldsamma partnern tar paus och ber om ursäkt och situationen blir harmoniskt för ett tag.
Men våldscykeln börjar sedan om och med tiden blir det en ökning av frekvensen av kränkande episoder. Vid denna tidpunkt kommer den utsatta kvinnan känna att ett
knytnävsslag kan vara nära och lever därför i rädsla för att utlösa det. Hoppet om att saker och ting skulle förändras gör utsatta kvinnor motståndskraftiga mot missbruk på lång sikt (Baholo, m.fl., 2014). Rädsla förekommer som ett centralt tema i mäns våld mot kvinnor i parrelationer och kan enligt forskning både vara en förhindrande och en befriande faktor gällande kvinnors beslut att stanna eller lämna en våldsam relation. Dessutom uppstår att kvinnor upplever stor skam och skuldkänslor för våldet vilket hindrar dem från att lämna relationen. Forskningen har också funnit att våldet inträffar utan förvarning och ökar gradvis i en man-kvinna parrelation. Det börjar med det psykologiska våldet med kontroll, svartsjuka och nedsättande kommentarer om kvinnor. Ett återkommande beteende hos männen kan vara att efter en våldshandling visa stor ånger för vad som hänt och växla mellan värme och våld. Sådana förändringar i mäns beteende samt rädsla och det emotionella band som skapats mellan parterna, förhindrar kvinnor att lämna en våldsam relation (Scheffer &
Renck, 2008).
Våldet utvecklas med tiden genom att konflikterna som börjar med argument och heta ordväxlingar senare övergår i fysiska övergrepp. Kvinnor gömmer ofta våldet i sina relationer till omgivning. De känner sig generade och försöker dessutom till viss del skydda sina partner från att bli dömda (Baholo, m.fl., 2014). En annan anledning till att kvinnor i allmänhet förblir hos sin missbrukare är av ekonomisk nödvändighet och begränsade resurser
exempelvis utbildning, inkomst och sysselsättning (Lacey, 2010). Detta är något som också har uppmärksammats i Allens (2012) forskning där socioekonomiska nackdelar, social isolering, brist på tillgång till utbildning och sysselsättningsmöjligheter, bostäder och
befolkningstäthet framkommer som en förhindrande faktor. Dessa faktorer är särskilt synliga bland marginaliserade etniska grupper där sambandet mellan våld och ovanstående brister är påtalande.
Vikten av att behålla sin familj kan spela en stor roll vilket gör att både män och kvinnor känner trycket som utövas på båda att stanna kvar i ett förhållande till vilken kostnad det än är. Dessa kulturella påverkningar och strukturella maktförhållande som finns i de system som utsatta kvinnor är beroende av samverkar med varandra när de försöker komma åt säkerhet. (Lacey, 2010) Ju färre resurser desto mer fångade känner sig kvinnan i ett
våldsamt förhållande. För kvinnor som har investerat tid och ansträngningar för att utveckla sin relation är det svårt att ta av bandet med sin misshandlare. Till exempel kan
konsekvenserna av en skilsmässa vara skrämmande för vissa kvinnor om de exempelvis kommer vara tvungna att uppfostra sina barn på egen hand. När en kvinna misshandlas står hon inför ett viktigt beslut om hur man kan förhindra framtida händelser. Att fatta ett beslut vad man skall göra när man utsätts för missbruk är inte lätt. Det faktum att kvinnan kan ha ett känslomässigt band, svåra ekonomiska omständigheter, investerat många år av sitt liv i förhållandet och möta möjligheten att skadas om hon lämnar relationen, är bara några överväganden som kvinnan måste göra innan hon bestämmer sig att lämna ett våldsamt förhållande. På grund av dessa svårigheter upplever många kvinnor upprepad utsatthet (Lacey, 2010).
En viktig milstolpe i kvinnors uppfattning om sina relationer har varit att erkänna att de inte kan kontrollera eller förhindra våldet. Denna medvetenhet gör det möjligt för kvinnor att börja tänka längre än att bara anta undvikandestrategier för att skydda sig mot de
våldsamma handlingarna. Att söka hjälp från vänner, familj och berörda institutioner innebär ett stort steg att leta efter en väg ut ur en våldsam relation (Baholo, m.fl., 2014). När övergreppet blir för mycket att bära börjar kvinnor känna att de är tvungna att hitta en väg ut ur sina relationer, oavsett deras ekonomiska beroende av sina partners (Baholo, m.fl., 2014).
Virkki (2007) hävdar i sin studie att våld i en parrelation sker i ett sammanhang av
ojämlikhet mellan män och kvinnor i heterosexuella relationer och manligt våld mot kvinnor ses som en form av att utöva manlig makt och kontroll över kvinnor. Virkki (2007) beskriver hur manlighet och kvinnlighet konstrueras som en del av ojämlika maktrelationer i en våldsam relation. En utsatt kvinna internaliserar förekommandet av våld som en normal del av hennes underordning eftersom den normativa strukturen i samhället klassificerar
maskuliniteten som dominant.
Helmersson (2017) har kommit fram till att professionella inom kvinnojourer ser på mäns våld mot kvinnor i en parrelation som ett samhällsproblem samt hävdar att ett sådant våld är en produkt av samhälleliga strukturer. För att bekämpa ett sådant fenomen krävs det en politisk förändring på strukturell nivå. Detta synsätt hänger ihop med Marinovic (2013) studie där socialarbetare inom kvinnojourer framhåller att mäns våld mot sina kvinnliga partner kan analyseras i ljuset av strukturellt perspektiv. Kvinnojourens personal förklarar vidare i studien att kvinnors utsatthet i ett förhållande, där mannen är våldsutövare, är en politisk fråga och kopplar den till kvinnorörelsens slagord “det personliga är politiskt”
(Hanisch, 1969). Med det menas att våld mot kvinnor som äger rum i hemmet inte är en privat angelägenhet utan har en koppling till samhälleliga strukturer vilket har gett mannen en bild att vara överordnad kvinnor. Helmersson (2017) framhåller att kvinnojourens personal tycker att kvinnor utvecklar en tendens att de hoppas förändra den våldsamma situationen med sin kärlek och det är därför stannar de kvar med sin våldsamma partner men det hjälper inte. Trots att mannen har det yttersta ansvaret när det gäller utövandet av våld men det ligger också ansvar på kvinnan att tänka sin egen samt barnets säkerhet. Detta kan tolkas att brist på ansvarstagande hos våldsutsatta kvinnor kan kopplas till varför de fortsätter leva i en våldsam relation.
2.2 En kort reflektion över tidigare forskning
Tidigare forskning handlar om mäns våld mot sina kvinnliga partner vilket hjälper till att förstå anledningar till våld. Dessutom handlar forskning om att kvinnor har svårt att bryta sig fria från sina våldsamma partner. Därtill förklarar tidigare forskning kvinnors sårbarhet samt anledningar till kvinnors beslut att stanna kvar i en våldsam relation. Forskning kan
användas som ett stöd till vår studie att ta reda på vad det finns för kunskap kring mäns våld mot kvinnor i en parrelation sedan tidigare.
3 DEFINITION AV BEGREPP
Våld kan enligt Isdal (2001) tolkas som en handling vilken är riktad mot en annan individ för att få denne göra eller inte göra något mot sin vilja genom att kränka, skada eller skrämma denne. Enligt Nilsson & Lövkrona (2015) är våldet också ett kulturellt fenomen, vilket innebär att uppfattning om våld kan bero på ett kulturellt och historiskt sammanhang.
Enligt Nilsson & och Lövkrona (2015) är mäns våld mot kvinnor ett omfattande begrepp som inkluderar olika former av våld. Dessa är sexuellt, fysisk, ekonomiskt, psykisk och materiellt våld. Sexuellt våld omfattar alla handlingar mot en annans persons sexualitet, från sexuella trakasserier till våldtäkt. Denna typ av våld är en av de mest kränkande former av våld, då det drabbar en persons mest sårbara sida. Fysiskt våld är olika former av fysisk makt som
omfattar knuffar, sparkar och stryptag som tvingar en annan person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något (Isdal, 2001). Ekonomiskt våld är handlingar inriktade till att göra en annan människa ekonomiskt beroende. Beträffande ekonomiskt våld i en man- kvinna relation uttrycks denna typ av våld i att mannen inte låter kvinnan som han är
tillsammans med använda sina egna pengar som hon vill. Han manipulerar ekonomiskt eller lurar henne i ekonomiska frågor (Sanders, 2014). Psykiskt våld omfattar både verbala och icke-verbala handlingar som syftar till att styra eller manipulera någon. Denna typ av våld i en man-kvinna relation kan innefatta hot, ignorans, verbala kränkningar, kontroll och isolering. Materiellt våld är handlingar som riktas mot en annans persons ägodelar. I en parrelation kan det materiella våldet visa sig i att mannen förstör kvinnans saker (Isdal, 2001).
Våldets normaliseringsprocess är en överlevnadsstrategi som en våldsutsatt kvinna omedvetet skapar för att hindra uppkomsten av våldet och för att kunna leva i den våldsamma verkligheten (Lundgren, 2004).
Kvinnojour är en organisation som hjälper våldsutsatta kvinnor och deras barn och arbetar för deras rättigheter. Kvinnojourer hjälper utsatta kvinnor inte bara med det praktiska, nämligen hjälp med att söka bostäder, kontakt med advokat och andra inblandade aktörer utan erbjuder även stödsamtal samt arrangerar kvinnoträffar där utsatta kvinnor utbyter sina erfarenheter med varandra för att öka kunskap och medvetenhet om våldet.
(Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, 2020). Kvinnojourer spelar också ett opinionsbildande roll, synliggör och uppmärksammar mäns våld mot kvinnor i samhället (NCK, 2020).
I denna studie har vi använt oss av olika benämningar i texten för att referera till kvinnojourens personal som intervjupersoner. Dessa benämningar är respondenter, intervjupersoner och yrkesverksamma i kvinnojourer.
4 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
Mäns våld mot kvinnor i en parrelation är ett multidimensionellt samhälleligt problem
(Nilsson & Lövkrona, 2015). För att belysa denna problematik och förstå varför en våldsutsatt kvinna stannar kvar med sin våldsutövare samt vilka orsaker det finns till våldet används ett teoretiskt ramverk om våldets normaliseringsprocess och förklaringsmodeller kopplat till mäns våld mot kvinnor i en parrelation. Dessa teoretiska perspektiv kommer också att användas i analysdelen för att dra en parallell mellan de teoretiska delarna och hur personal på kvinnojourer ser på problemet.
4.1 Normaliseringsprocess
Normaliseringsprocessen är en teoretisk tolkningsmodell som var utarbetat av Eva Lundgren med syfte att ge förklaring och förståelse över vad som händer i våldsamma relationer, varför en kvinna som blir utsatt för våld inte lämnar sin våldsutövare och tolererar med tiden allt mer och värre övergrepp.
Enligt Lundgren (2004) är våldet i en parrelation dynamisk, det vill säga en ständigt pågående och utvecklande process, som normaliseras både för kvinnan och
den våldsutövande mannen. Normaliseringsprocessen kan beskrivas som att våldsutsatta försöker anpassa sig efter våldsutövarens strävan att bevara och öka kontrollen över ens liv.
Det vill säga att kvinnan omedvetet skapar strategier för att leva med våld i sitt liv.
Normaliseringsprocessen sker inte hastigt utan gradvist och i olika steg. Den första fasen innebär en förskjutning av gränser för vad som är acceptabelt eller inte. Under denna fas börjar mannen utöva kontroll över kvinnan som ofta får svårt att skilja från extra omtanke.
Mannen kan exempelvis ringa kvinnan flertal gånger om dagen, träffa henne från jobbet, ifrågasätta hennes planer. Det vill säga att mannen tränger sig i kvinnans integritet. Kontroll kan visa sig i olika aspekter, exempelvis i kvinnans ekonomi och klädstil. Kvinnan anpassar sig så småningom till mannens önskemål om hur hon ska vara. Gränserna förskjuts och suddas bort omärkligt för kvinnan och resultat blir att kvinnan inte längre kan definiera sina gränser utan anpassar sig till männens ökade krav på henne (Lundgren, 2004).
Normaliseringsprocessens andra fas innebär en isolering från kvinnans nätverk. Den utsatta kvinnan börjar själv undvika sociala kontakter för att inte provocera mannen och isolerar sig både fysiskt och mentalt. Utan andra sociala kontakter blir mannen hennes enda
referenspunkt. Det som är avgörande i denna fas är att gränserna mellan gott och ont börjar utraderas. Detta förklaras med att vid den sociala isoleringen har kvinnan inte någon annan att jämföra sin man med, då jämför hon mannen med honom själv. Kvinna börjar se sig själv med mannens ögon och dra skulden för våld från mannen till sig själv. En kombination av isolering, kontroll och utradering av gränsen leder till att kvinnan förlorar sin egen
verklighetsuppfattning (Lundgren, 2004).
Den tredje fasen kännetecknas av systematiska nedvärderingar, verbala kränkningar och emotionell utpressning, det vill säga psykiskt och fysiskt våld. Här sker också växling mellan
kärlek och våld vilket innebär att mannen visar upp två helt motsatta sidor. Detta gör att kvinnan blir allt mer förvirrad och tacksam för de fina stunder man ger till henne när hon duger. Konsekvensen av detta blir att gränsen mellan kärlek och våld suddas bort vilket leder till att misshandel upplevs av kvinnan som ett uttryck av kärlek. Även om kvinnan från början såg misshandeln som något oacceptabelt, upplever hon i denna fas våldet som något annat, till exempel som omsorg och kärlek. Detta leder till att kvinnan blir känslomässigt beroende av sin man. Stunder utan våld upplevs för kvinnan mycket hoppingivande och avgörande då hon ser sin man som mycket snäll och kärleksfull. I denna fas blir våldet så grovt att även gränserna mellan liv och död börjar suddas bort. (Lundgren, 2004). Växling mellan kärlek och våld i samverkan med kontroll och isolering bidrar till att kvinnan stannar i det våldsamma förhållandet (Nilsson & Lövkrona, 2015). För kvinnor i våldsamma
relationer handlar normaliseringsprocessen om olika anpassningsstrategier gentemot våld som finns i deras liv. Processen kan dock se olika ut i varje enskilt fall (Lundgren, 2004).
En av konsekvenserna av normaliseringsprocessen är internalisering vilket innebär att den utsatta kvinnan tar över sin partners verklighetsuppfattning och lägger skulden till våldet på sig själv. Det vill säga att kvinnan börjar se sig själv på samma sätt som hennes partner ser på henne. Så småningom internaliserar hon mannens ständigt ökande krav på henne och hans motiv till våldet som han utövar mot henne. Med andra ord börjar hon förklara mannens handlingar som resultat av hennes felaktiga beteende. Kvinnan accepterar att hon förtjänar att bli slagen eller kränkt för att hon inte är tillräckligt bra (Lundgren, 2004). Det bli en delad verklighetsuppfattning i relationen som utgår från mannen som kontrollerar hur kvinnans handlingar ska tolkas och vilket handlingsutrymme kvinnan får. Kvinnan tror att om hon ändrar sig då kommer han sluta att utöva våld mot henne (Nilsson & Lövkrona, 2015). Enligt Lundgren (2004) tar våldet aldrig slut, oavsett hur mycket kvinnan ändrar och anpassar sig.
Ju mer kvinnan anpassar sig desto mer krav ställer mannen mot henne.
4.2 Förklaringsmodell
Det finns olika teoretiska förklaringar till bakomliggande orsaker till mäns våld mot kvinnor i en parrelation. I förklaringsmodell som används i denna studie ingår fyra olika perspektiv som förklarar uppkomsten av våldet. Dessa är individinriktad perspektiv,
könsmaktsperspektiv, vanmaktsperspektiv och kulturellt perspektiv. De förklarar orsakerna till våldet utifrån olika synsätt, därför anses det vara viktigt att undersöka och förstå
problemet utifrån de olika perspektiv för att sedan jämföra dessa med resultatet av studien som baseras på de yrkesverksammas uppfattning av problemet.
4.2.1 Individinriktat perspektiv
Individinriktat perspektiv förklarar mäns våld mot kvinnor och letar efter orsaker till våldet inom individen, det vill säga i uppväxtförhållanden och personliga egenskaper (Steen, 2003).
Cullberg (2003) lyfter fram alkohol, psykisk sjukdom, personlighetsstörningar, dålig
självkänsla och hjärnskador som bakomliggande faktorer till varför vissa män använder våld mot kvinnor. Män som utövar våld gentemot kvinnliga partners kan själva varit utsatta för
misshandel under barndomen och därmed kan relationer med föräldrar präglats av en rädsla och otrygghet. Våld mot kvinnor kan förklaras som en omedveten eller instinktiv önskan att den nuvarande relationen ersätter dåliga relationer från barndomen.
4.2.2 Könsmaktsperspektiv
Könsmaktsperspektivet av våldet handlar om kön och makt. Det är mest män som utövar våld mot kvinnor oavsett av sina sociala positioner, uppväxtförhållande, etnisk bakgrund eller ekonomiskt tillstånd. Det vill säga att till skillnad mot individinriktat perspektiv letar man inte efter orsaker till mäns våld mot kvinnor hos själva mannen utan ger istället en strukturell förklaring, vilket lyfter fram de maktstrukturer i samhället som möjliggör våldet.
Detta perspektiv lyfter fram att mäns våld mot kvinnor inte är ett individuellt problem utan strukturellt. Här belyses brist på jämställdhet mellan könen i samhället som leder till de strukturella maktförhållande. Samhället präglas enligt detta perspektiv av ett patriarkalt system där män har en överordnad position och underordnar kvinnor.
Könsmaktsperspektivet handlar också om att gränserna mellan en normaliserad mansroll och en våldsam mansroll är flytande. Samma gäller en normaliserad underordnad kvinnoroll och en kvinnoroll som präglas av våldsutsatthet (Nilsson och Lövkrona, 2015). Utifrån detta perspektiv framgår även normer får varje kön, det vill säga att det finns regler till hur en man ska vara och hur en kvinna ska vara. Förståelse av kön, våld, sexualitet och makt hänger ihop för alla inblandade i våldet (Lundgren, 2004).
4.2.3 Vanmaktsperspektiv
Utifrån ett vanmaktsperspektiv förklaras mäns våld mot kvinnor som ett uttryck för frustration, sexuell ångest och vanmakt och som problem med mannens maskulina
självkänsla, det vill säga att mannen har ett behov av bekräftelse i sin maskulinitet (Cullberg, 2003; Lundberg, 2012). Därtill kan sexuellt ointresse eller bristande uppmärksamhet vara en utlösande faktor för våld. Våldshandlingar kan uppfattas som en orsak av kvinnans handling som fråntar skuld från mannen. Det vill säga att kvinnan provocerar mannen till våldet genom sitt beteende och därför är delaktig i våldet (Cullbergs 2003).
4.2.4 Kulturellt perspektiv
Steen (2003) beskriver att kulturella skillnader är något som används för att förklara mäns våld mot kvinnor. Detta är ett perspektiv som förklarar invandrarmäns våld mot kvinnor som ett resultat av en kulturkrock eller av en värdering som tolererar sådant våld. Detta
perspektiv bygger på kulturella antaganden som framhåller invandrare som en annorlunda grupp eller grupp som avviker från svenska. Det blir en uppdelning mellan vi och dom, där vi är det svenska och normala och dom är avvikande och icke-normala. Integration i det svenska samhället och en förändring av dom ses som lösning av problemet.
Utifrån detta perspektiv är enligt Lundgren (2002) deras våld och vårt våld inte samma sak utan deras våld förstås utifrån kulturella ramar medan svenskt våld förklaras med andra
förklaringsmodeller, exempelvis könsmakts-, vanmakts och individinriktade perspektiv.
Nilsson och Lövkrona (2015) förklarar detta med att en människa förknippas ofta med en kultur vilket drar med sig konsekvenserna på individuella och kulturella nivåer. Personens handlingar uppfattas och förklaras som typiska för dennes kultur och här finns inget utrymme för människans frihet som att kulturen lever oberoende av personen och styr denne. Stier (2019) är inne på samma spår och använder begreppet “soptunneförklaring” för att beskriva fenomenet. Med detta begrepp menar han att om man inte hittar önskvärda förklaringar till invandrarnas handlingar då förklarar man dessa handlingar med deras kultur och inte tar hänsyn till individuella skillnader. Han påpekar dock att kulturella skillnader spelar en viss roll men trots detta ska man inte automatiskt koppla individers handlingar till deras kultur. Kulturella skillnader ska däremot förstås utifrån individ-grupp- och samhällsnivå där kulturen framstår som ett socialt system, gruppkultur och kulturella egenskaper hos själva individen. Dessa nivåer ska man ta hänsyn till om man vill analysera individens handlingar utifrån en kulturell aspekt. Lundgren (2004) upplyser att det finns andra perspektiv som kulturperspektiv kan kombineras med för att förklara våldet. Om det kulturella perspektivet kombineras exempelvis med ett makt-och kontrollperspektiv ska man resonera utifrån patriarkala strukturer och kulturer i ett sammanhang. Om den istället kombineras med ett sociologiskt vanmaktsperspektiv kan man undersöka problemet utifrån brist på social integrering eller rasism.
5 METOD
5.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
Denna studie är kvalitativ och har baserats på ett antal grundantaganden för hur verkligheten utforskas på ett lämpligt sätt och bygger på epistemologisk grund som syftar till att söka förstå människors beteende (Bryman, 2018). Studien har genomförts utifrån den kvalitativa undersökningens kriteriervilket exempelvis innebär att frågeställningarna har formulerats på ett sätt för att skapa en djupare förståelse kring det som undersöks. Detta är något som Ödman (2016) också uppmärksammar genom att betona betydelsen hos personer eller objekt som undersöks. Holme och Solvang (1997) påstår att forskning som skulle vara oberoende och fri från fördomar existerar inte eftersom författarens egen förförståelse är något som också påverkar en studie. Omfattning av fördomar och förförståelse grundar sig bland annat i författarens uppfattning kring studiens objekt, utbildning och erfarenheter. Det är därför av vikt att vara medveten om detta under hela bearbetningsprocessen. Författarna till denna studie är medvetna om att tolkningar och förförståelse påverkar studien. Som ett försök att vara så objektiv som möjligt har författarna av detta arbete strävat efter att hålla sig neutrala i den mån det är möjligt till intervjumaterialet. Detta har gjorts genom noggrann genomgång av transkriberingar, kodning och tematisering samt användning av citaten i syfte att förstärka objektiviteten i arbetet.
5.2 Litteratursökning
En litteratursökning har genomförts att skaffa upplysning om tidigare forskningar för att skapa en uppfattning kring det aktuella kunskapsläget. Backman (2006) betonar också vikten av att man skaffar sig upplysning om tidigare forskning, vetenskapliga artiklar, böcker samt andra skrivelser för att bygga en uppfattning kring det aktuella undersökningsområdet. Alla relevanta material som väljs under processen av litteratursökningen används i själva studien som en bakgrundsinformation (Backman, 2006). Vi har i högsta grad använt
högskolebibliotekets söktjänst Primo, vilket täcker in flertal databaser. För att söka efter relevant litteratur om mäns våld mot kvinnor i parrelation har olika sökord använts: våld mot kvinnor, våld i nära relationer, normaliseringsprocess, mäns våld mot kvinnor, våld i
hemmet, förklaringsmodeller till våld och våld i en parrelation. Sökord på engelska, var:
domestic violence, intimate partner violence och women as victim.
5.3 Urval
Vi ville enbart komma i kontakt med yrkesverksamma professionella som jobbar med utsatta kvinnor i en parrelation. För att komma i kontakt med våra intervjupersoner har vi använt oss av en internetplattform, Nationellt centrum för kvinnofrid (nck.se), där vi sökte efter kvinnojourer och hittade kontaktadresser till dem. Kontakten togs först genom att skicka 20 mejl, med innehåll om de hade möjlighet att ställa upp för en intervju, till 20 olika
kvinnojourer som ligger runt om landet. Väntetiden att få svar från valda kvinnojourer blev olika. Vissa svarade direkt efter ett par timmar men för vissa tog det några dagar innan de svarade. Totalt tog det ungefär en vecka för samtliga kvinnojourer att besvara på vår
förfrågan. Av de 20 kvinnojourer som vi skickade mejl till, visade åtta av de intresse att delta i vår studie. Vi bokade intervjutider med alla våra respondenter via mejl och informerade dem att intervjuerna kommer att genomföras via telefon.
Ett målstyrt urval handlar om att respondenter till studien väljs på ett strategiskt sätt utan att ett slumpmässigt urval tillämpas (Bryman, 2018). Med detta menas att forskaren strävar efter att söka deltagare som är relevanta både för undersökningsområdet och
forskningsfrågor Vi har också ägnat oss åt denna urvalsmetod och på ett strategiskt sätt valt att söka efter de professionella som enbart jobbar inom kvinnojourer. Kvinnojouren valdes på grund av de professionella som jobbar inom området har närmare kontakt med utsatta kvinnor som söker hjälp, stöd och skydd.
Alla respondenterna är kvinnor mellan tjugosju och femtionio års ålder med fyra till sexton års yrkeserfarenhet med utsatta kvinnor. Respondenterna har olika utbildningar i form av beteendevetare, lärare och socionom. Alla respondenter beskriver kvinnojourens roll i samhället som opinionsbildande och hjälper utsatta kvinnor i parrelationer med rådgivning i förebyggande syfte. Åtta intervjuer genomfördes totalt och varje intervju varade mellan 40 och 45 minuter.
5.4 Intervjumetod
På grund av rådande omständigheter i samhället kring Covid-19 pandemin intervjuades respondenterna via telefon (Bryman, 2018). Telefonintervjuer gör att intervjuaren inte kan se sin respondent och på detta sätt blir det svårt att uppmärksamma respondentens
ansiktsuttryck medan i direkta intervjuer kan intervjuaren reagera på sådana ansiktsuttryck genom att försöka omformulera frågan eller upprepa samt förklara vissa delar vad de innebär. Genom att motarbeta detta har vi försökt att ställa korta frågor till respondenterna vid varje tillfälle som vi kände att en förklaring/omformulering var nödvändigt. Det är också kostsamt att resa till respondenter speciellt om de bor i olika delar av landet. Genom
telefonintervjuer sparar man både tid och pengar.
Telefonintervjuerna spelades in och vilket medförde risker när det gäller informationsskydd och konfidentialitet (Bryman, 2018). Intervjuerna spelades in via diktafon och efter
transkribering raderades ljudfilerna. Vi genomförde transkriberingen av alla intervjuer till text i så nära anslutning till varje intervjutillfälle som möjligt. I transkriberingen från bandet till en Word-dokument utelämnade vi vissa upprepade ord som ”va”, ”mmm” och ”liksom”.
Suckar, hostar och skratt har vi inte tagit med heller.
Intervjumetoden som har använts i denna studie är semistrukturerad vilket enligt Bryman (2018) innebär att frågor nödvändigtvis inte behöver ställas i turordning som i
intervjuguiden utan andra frågor som dyker upp under intervjuprocessen kan också ställas.
Författarna till denna studie har skapat en intervjuguide (Se bilaga A) vilket har baserats på semistrukturerad intervju med öppna frågor. (Bryman, 2018) Fördelen med öppna frågor i en kvalitativ studie är att respondenten får möjligheten att utveckla och berätta sina egna tankar på ett kontinuerligt sätt vilket eventuellt leder till oförutsedda svar som intervjuaren inte hade föreställt sig innan vid formulering av frågeställningar. Vid varje intervju följdes intervjuguiden men inte i stor utsträckning eftersom respondenterna pratade längre och berättade mer om undersökningsområdet vilket gav upphov till några följdfrågor. Det uppstod också att vi ibland ställde en fråga och respondenterna svarade på frågan på ett utförligt sätt vilket även besvarade vissa av våra kommande frågor.
5.5 En tematisk analys av intervjumaterialet
För att bearbeta det insamlade materialet från intervjuer, har en tematisk analysmetod tillämpats. (Braun & Clarke, 2006) Analysmetoden förhåller sig inte till någon specifik teori utan erbjuder flexibla alternativ gällande analys av insamlat material. (Bryman, 2018) Den tematiska analysen bygger på ett arbetssätt där data analyseras, koder identifieras och tema kommer fram. Materialet analyserades utifrån olika steg där första steget handlade om att göra sig bekant genom att gå igenom transkriberingarna flera gånger. Under tiden
markerades de ord och fraser som var mest förekommande och kunde beskriva situationer kopplat till syftet. I andra steget identifierades koder ur markerade ord fraser från första steget genom att uppmärksamma likheter och olikheter. Den tredje steget inleddes med att leta efter underteman vilket vi inte kände behov av i vår studie men däremot fortsatte vi analysera vidare de identifierade koderna i förhållande till varandra som ingår i det fjärde
steget av den tematiska analysen. Vissa korrigeringar tillämpades under detta steg på framkomna koder i syfte att underlätta tematiseringen samt säkerställa att koderna stämde överens med transkribering. Under det femte steget fastställs teman utifrån identifierade koder och skrivs ner i detaljer. I vår analys har vi under detta steg kommit fram till fyra teman vilket vi har skrivit resultatet utifrån. Resultatet av denna studie som är en produkt av den tillämpade tematiska analysen som ligger till grund för analys mot valda teorier och tidigare forskningar.
Tabell 1. Ett exempel på hur den tematiska analysen har tillämpats.
Transkriberad text Kodning Tema
“... hon måste vara väldigt utsatt för att få hjälp av socialtjänsten och sen bostadsmarknaden är ett problem med hela samhället och har svårt med att få bostad.
För kvinnor att kunna lämna en relation är det jättefarligt…. det finns brist på lyhördhet hos berörda myndigheter.
Myndigheter kan inte det här med våld och vad en
våldsutsatthet innebär …”.
Problem att få eget boende.
Ingen prioritering vid utsatthet.
Svårighet kring kontakt med myndigheter.
Brist i
samhällsstöd.
5.6 Etiska ställningstagande
Enligt Kvale (1997) är en kvalitativ undersökning en moralisk handling där den personliga interaktionen påverkar respondenten och den kunskap som skapas genom intervjun och forskarens förståelse av undersökningsområde. Därför finns det allmänna huvudkrav som har till syfte att ge etiska riktlinjer för en forskning. Studien tar hänsyn till Vetenskapsrådets (2021) fyra forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning.
Dessa är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera undersökningsdeltagare om studiens syfte samt villkor för deltagande och om hur forskningsresultatet kommer att användas (Kvale, 1997).
Enligt samtyckeskravet ska forskare inhämta deltagarnas samtycke till undersökningen.
Detta innebär att deltagarna ska informeras om sitt deltagande i undersökning och välja själv om de vill delta eller avstå. Samtycket ska vara uttryckligt och dokumenterat
(Vetenskapsrådet, 2021). Dessa två krav har följts genom att respondenterna informerades både muntligt och skriftligt (Se bilaga A & B) samt att vi har fått skriftliga samtycke från var och en av dem genom email. Respondenterna har muntligen informerat gällande studiens syfte och om vad det innebär för dem att delta i undersökningen, att deras deltagande är frivilligt och kan avbrytas när som helst utan att ange anledning. Till sist informerades respondenterna att de kunde få tillgång till en godkänd c-uppsats ifall de önskade.
Konfidentialitetskravet innebär enligt Kvale (1997) att ingen data som kan identifiera respondenterna kommer redovisas i studien samt att inga obehöriga kommer få tillgång till informationen. Detta krav har följts genom att intervjuerna spelades in på en diktafon för att säkerställa att ingen annan förutom de som genomförde intervjuerna kommer få tillgång till det inspelade materialet. Respondenterna informerades om att ingen information som kan identifiera dem eller deras arbetsplats ska framgå i uppsatsen och att det bara är vi studenter som arbetar med uppsatsen som skulle komma till att lyssna på banden och att ljudfiler dessutom kommer raderas efter att transkriberingen är klar.
Nyttjandekravet innebär att alla data som samlades ska användas endast för studiens ändamål. Kravet har följts så att respondenterna informerades om att information som samlas in enbart skulle användas till uppsatsen (Bryman 2018).
5.7 Validitet, reliabilitet och generaliserbarhet
Enligt Kvale (1997) handlar validiteten om att en forskare undersöker den som denne tänkte undersöka vilket också innebär att en kontroll av studiens trovärdighet genomförs under hela studiens gång och inte enbart i slutet av undersökningen. Bryman (2018) förklarar meningen med validiteten att undersöka enbart den som studien syftar på. Vissa svårigheter kan uppstå som minskar validitet av en studie. Dessa svårigheter kan exempelvis ligga i
frågeformuleringar där forskaren ställer en fråga som har en mindre betydelse för studiens syfte samt utfallet inte överensstämmer med studiens syfte.
För att öka validiteten har frågeställningarna i denna studie formulerats på ett sätt för att besvara studiens syfte och undersökningsfrågor samt ställts till deltagarna genom en semistrukturerad intervjumetod för att komma fram till relevanta information utifrån studiens syfte. Den slutliga intervjuguiden har kommit fram efter att ett antal frågor som hade mindre med studiens syfte att göra, togs bort.Enligt Bryman (2018) kan validitet av en studie också bero på hur väl forskaren beskriver sitt tillvägagångssätt samt en förklaring till hur analysen har genomförts. Detta är något som vi har förklarat på ett utförligt sätt
tillämpning av den tematiska analysen av intervjumaterialet.
Analysmetoden tycks inte vara beroende av någon specifik teori utan erbjuder flexibilitet (Bryman, 2018) vilket gjorde det möjligt för författarna av denna studie att diskutera kodning av materialet i syfte att behålla objektivitet. Kvale (1997) skriver att val av respondenter samt vilken erfarenhet och kunskap de besitter gällande undersökningsämne kan också påverka studiens trovärdighet. Respondenterna har valts strategiskt eftersom de i många år har arbetat med våldsutsatta kvinnor i parrelationer och har omfattande erfarenhet inom
området. En faktor som anses minska validitet av studien i en viss mån kan vara att
information i resultatet inte kommer direkt från utsatta kvinnor i parrelationer utan från de yrkesverksamma som jobbar med utsatta kvinnor inom kvinnojourer.
Larsson (2005) lyfter fram att det är svårt att bedöma reliabilitet inom den kvalitativa forskningen för att resultaten inte innehåller en mätning av något. En studies
reliabilitet handlar enligt Bryman (2018) om resultatens pålitlighet vilket avser
genomskinlighet där man redogör hur man har gått tillväga metoden och databearbetning.
Författarna av denna studie har försökt att öka pålitligheten av arbetet genom att på ett utförligt sätt redogöra tillvägagångssätten gällande olika faser av arbetet bland annat urval av deltagare samt hur det insamlade materialet har bearbetats. Bryman (2018) beskriver att reliabiliteten också innebär om forskaren får samma resultat ifall undersökningen upprepas.
Författarna av denna studie är medvetna om att arbetet inte är helt fri från tolkningar.
Tolkningsmöjligheter kan vara förekommande vid kvalitativa studier och enligt Holme och Solvang (1997) påverkar kvalitativa studier av forskarens tidigare uppfattning och
förförståelse kring ämnet samt tolkning som görs under arbetets gång. På grund av arbetets kvalitativa karaktär kan det konstateras att det troligen blir det svårt för en anna forskare att få samma resultat som oss om studien upprepas.
Generaliserbarhet innebär enligt Kvale (1997) att den resultat som forskaren har fått i sin studie av en viss grupp kan appliceras till andra grupper i samhället. Bryman (2018) menar att resultatet i kvalitativa studier inte kan generaliseras till en population eftersom det förutsätter ett stort antal deltagare. Däremot skall utfallet av en kvalitativ studie sättas i relation till teori. Vilken relevant slutsats som dras, kan vara av betydelse vid utvärdering av generaliserbarheten. Författarna av denna studie har satt deltagarnas uttalande i relation till valda teorier för att uppmärksamma en problematik relevant för socialt arbete. Dessutom konstaterar författarna att studiens utfall i en viss utsträckning kan vara applicerbar i liknande situationer.
6 RESULTAT
I detta kapitel presenteras studiens resultat utifrån en tematisk analys av respondenternas berättelser. Efter tillämpning av den tematiska analysen kom det fram följande teman:
förklaringar till våld, normalisering och internalisering, brist på samhällsstöd och brytningspunkt.
6.1 Förklaring till våldet
Bakomliggande orsaker till mäns våld mot kvinnor kan enligt respondenterna ofta vara makt och kontroll. Dessutom nämner respondenterna att det förekommer det anmälningar som involverar alkohol och droger. Berusningsmedel gör att spärrar suddas ut och det blir lättare
att utöva våld. Intervjupersoner påpekar också att trots att våld utövas under påverkan av alkohol och droger, innebär det inte att det saknas element av makt och kontroll i själva handlingens karaktär. En respondent berättar: “Våldet har inte med någonting annat att göra än makt och kontroll ”.
Det kan hända att män anser att de äger kvinnan och accepterar exempelvis inte hennes klädstil eller personer som hon umgås med. Våldet i en parrelation är enligt våra
respondenter inte något som händer spontant eller i affekt utan är oftast uträknat. Till exempel när det gäller det fysiska våldet så slår man sin kvinna endast i hemmet där inga vittnen finns och försöker inte lämna skador där de kan synas, exempelvis ansikte. Så detta sker väl beräknat och dessutom är det makt och kontroll som är grundmotiven vilket också har att göra med en rädsla att förlora kvinnan. Patriarkala strukturer i samhället förekommer under intervjuer också som en orsak till våldet där kvinnor är underordnade män. En
respondent förklarar:
Det finns något i en bild av manlighet som till sist gör att det uppstår våld, maskulinitet. Det ligger mycket också hos den enskilda mannen som har behov av att sätta sig över någon annan, att kontrollera. Men i den hela samhällsstruktur är kvinnan i en underordnad ställning, om vi kunde förändra den saken då skulle jag tro att mycket av våldet försvinner också. Det måste finnas flera möjligheter att vara man, manliga förebilder.
Saknandet av nätverk hos utsatta kvinnor förklaras av respondenterna också som en faktor vilket gör att kvinnor hamnar i en riskgrupp. Kvinnor med begränsat nätverk är exempelvis flyktingar som saknar familjemedlemmar, vänner och släktingar här i Sverige. Detta gör dem enligt respondenterna mer sårbara och de verkar vara mindre motiverade att på något sätt lära sig om sina rättigheter. En respondent berättar:
De kommer kanske från länder där kvinnor sitter själva men jobbar inte och de vet ej hur de ska hantera det. För att hon sitter hemma med barn hela tiden och plötsligt blir hon placerad på kvinnoboende och hör varje dag, du måste gå vidare, du måste utbilda dig och skaffa jobb.
Hon kan inte det. Hon vet inte hur man gör det.
Enligt en av respondenterna finns det även kulturella normer som föreligger mäns våld mot kvinnor i en parrelation. Det framkommer under intervju att det finns män som kommer från andra länder som utövar våld mot sina kvinnliga partner. Vissa kulturella normer uppträder också när det gäller om en kvinna får skilja sig från sin man eller inte. Respondenten menar att det är en hedersaspekt och familjen kanske inte tillåter kvinnan att lämna relationen.
Bland andra orsaker till varför kvinnan stannar kvar förekommer det under intervjuer dålig ekonomi, brist på stöd från kvinnans nätverk, samt traumatiska band och bindningar till sin våldsamma partner. En respondent berättar:
Våldsutsatta kvinnor som jag jobbat med, var det kvinnor från olika länder, utländska kvinnor som hade problem med språket, många som inte kunde svenska, inte engelska heller. När vi pratat med kvinnor från de utländska familjer, då är det inte ekonomiskt eller psykiskt våld de pratar om, nej, ganska ofta det är fysiskt våld.
Men samtidigt förekommer det under intervjuer att svenska män också tenderar utöva våld mot sina kvinnliga partner. I en mindre utsträckning nämner respondenterna psykisk ohälsa och trauma hos män som utövar våld. Man pratar exempelvis om narcissism och även psykopati. Kvinnorna som är utsatta för våld nämner, enligt våra respondenter, en jobbig uppväxt samt det psykiska traumat mannen har gått genom. Mannens uppväxt kan vara som bakomliggande orsak till varför han utövar våld mot kvinnan, det vill säga att hur mannen har blivit bemött som barn kan påverka mannens framtida sätt på förhållande. Denna förklaring kan dock vara tveksam, enligt de yrkesverksamma då många kvinnor som de träffar också har haft en jobbig barndom där de har blivit slagna av sina föräldrar men de utövar inte våld mot andra nu när de är vuxna.
6.2 Normalisering och internalisering
Enligt intervjupersonerna lägger våldsutsatta kvinnor skulden för våldet på sig själva. En våldsutsatt kvinna lever i en verklighet där hon måste anpassa sig till en annan människa. Till slut börjar kvinnan tro att det är hennes eget fel att hon blir misshandlad för att hon säger emot eller inte lyssnar på sin man. En respondent berättar:
Från kvinnornas perspektiv är det så att man inte riktig vet. Det är en verklighet där man ständigt måste anpassa sitt eget ”jag” efter vad den andra människan vill. Så det är mycket skuld inblandat, att man själv tror som kvinna att det hon själv som gjorde att man brukar våldet.
I samband med detta nämner respondenterna att våldet i familjen blev normaliserad och kvinnor är så hjärntvättade att de tar skulden från våldsutövare och lägger på sig själva. En av respondenterna säger att sådana kvinnorna är så vilseledda och går som på rutin eftersom självkänslan och självförtroendet har tagits av dem. Därför inser de inte att de är utsatta för våld. De tycker inte heller det är våld om mannen “kastar maten i ansiktet, eller drar dem i håret, för att de har upplevt mycket värre än så i livet”. Respondenterna berättar att när en kvinna fyller i ett formulär avseende våldsutsatthet och ser resultatet då hon blir chockad över att hon faktiskt är våldsutsatt. Många kvinnor kan inte ens tro att det är sant eftersom de har gått igenom en så kallad normaliseringsprocess. Våldsutsatta kvinnor tror att mannen inte vill göra dem illa men att mannen tappar kontrollen på grund av att han inte kan styra sina impulser. De tycker till och med synd om mannen och vill hjälpa honom, enligt
intervjupersonerna.
Normalisering av våldet framkommer under intervjuer som en av de största orsakerna till att kvinnorna stannar kvar hos sina våldsamma män. Det kan vara så att en kvinna från början inte accepterar våldet, men sen flyttas gränserna framåt och hennes verklighetsuppfattning ändras med tiden och hon blir normaliserad i våldet. Enligt intervjupersonerna börjar kvinna känna sig värdelös, tappar självkänsla och vågar därför inte lämna det våldsamma
förhållandet. Respondenterna påpekar också att sådana relationer börjar med kärlek, som alla andra och därför finns det ett hopp hos kvinnan att hennes underbara man kommer tillbaka. Rädslan är en annan orsak som enligt våra respondenter gör att kvinnor stannar
med sina våldsamma män. En kvinna vågar inte göra något för att hon är exempelvis rädd att förlora sina barn, eller att hon känner att det finns en risk att hon kommer dö eller hamnar på sjukhuset om hon försöker bryta loss från de relationerna. Det är sällan våldet slutar när kvinnan skiljer sig vilket beror på att mannen tror att han äger sin kvinna och han kommer söka upp henne. En respondent berättar:
Ja, rädslan, absolut. Kanske han gör att hon inte har egen ekonomi, han hotar att ta barnen ifrån henne…många att de sakerna att förhålla sig till. Om man tror att om jag går då tar man barnen ifrån mig då går man ju inte. För att man vill ha sina barn eller om man inte har egen ekonomi, hur ska man göra då? Hur ska man få lägenhet? Ett nytt hem? Och kanske tanke att han kanske kommer förfölja henne resten av livet, då kanske bättre att stanna. Så de kvinnor som vågar lämna skulle jag säga…det är fantastiskt egentligen.
När det gäller typ av våld i en parrelation talar respondenterna om våldsspiralen. Det vanligaste enligt dem är psykiskt våld, exempelvis olika former av kontroll, att bli
nedvärderad samt att bli tvingad att göra saker för att hålla förövaren lugn. Det psykiska våldet är det lättare att normalisera och många kvinnor i en parrelation blir utsatta för sådant våld utan att ens tänka att det är våld menar respondenterna. Det är det psykiska våldet som ofta så småningom leder till det fysiska våldet. Ungefär 60 till 70 procent av kvinnor som hamnar på kvinnojouren är utsatta för fysiskt våld, berättar en av personalen på
kvinnojouren. När mannen har slagit kvinnan en gång och även om han inte slå henne igen, är hon ändå rädd och hennes livsutrymme minskar jättemycket eftersom hon går och anpassar sig efter vad han har korrigerat henne till att göra. Svårt att säga vad ena våldet börjar och det andra slutar.
Intervjupersonerna berättar att ofta är det kombinationer av olika typer av våld som ligger bakom det fysiska våldet nämligen ekonomiskt våld, sexuellt våld, materiellt våld och latent våld. Det som är märkligt enligt de yrkesverksamma är att kvinnor ganska ofta är omedvetna om hur mycket våld de har blivit utsatta för. En annan respondent talar om det sexuella våldet i form av ”övergrepp och tjatsex som är mest förekommande i en parrelation”.
Kvinnan tvingas till sex mot sin vilja när hon absolut inte vill eller nekas sex hon vill. Detta är något att kvinnor tycker att det är helt ok och inte farligt. En respondent tycker att det
materiella våldet är också en del av det psykiska våldet. Det handlar om att mannen slår sönder mobiltelefonen, bränner brev eller foton och förstör saker som har väldigt stor betydelse för kvinnan.
Det förekommer också under intervjuer att vilken kvinna som helst kan bli utsatt för våld i en parrelation och det är svårt att kategorisera brottsoffren, oavsett om det handlar om kvinnor med eller utan utländsk bakgrund. Det är samhället som särskiljer på kvinnor och ser bara på det typiska offret som blir utsatt men detta synsätt är väldigt snävt berättar respondenterna.
De betonar att kvinnor med alla sorters bakgrund söker hjälp från kvinnojouren, både
lågutbildade och högutbildade, kvinnor som är starka och väletablerade i samhället med höga högskoleutbildningar som till exempel advokater och läkare samt kvinnor som är
lågutbildade, väldigt blyga och tillbakadragna. Samtidigt ska man inte utesluta påverkan av utbildning i en viss grad. En respondent fortsätter:
Jag kan säga så att det är viktigt vilken utbildning kvinnan har. Men det är inte så att en kvinna som har 3 eller 4 högskoleutbildning hamnar aldrig i en sådan situation. Det är så att det är svårt att säga …. Varje kvinna kan hamna i en sådan situation. Men det som påverkar jättemycket är kultur och utbildning, men det inte är 100%. Det går inte att säga om en kvinna som läste ekonomi eller socionomprogram kommer aldrig drabbas. Nej, tyvärr, det kan hända.
I vidare bemärkelse förekommer det under intervjuer att vilken man som helst kan vara våldsutövare oavsett om han är svensk eller med ett annat ursprung. En av respondenterna ville självmant tala om sin egen erfarenhet och utsatthet i en misslyckad relation. Hon berättade att hon blev utsatt för både psykiskt och fysiskt våld av sin man som hade två högskoleutbildningar. En charmerande och mycket trevlig man på gatan kan vara en våldsam man och manipulativ. Det kan inte synas på utsidan. Det som dessa män har gemensam enligt våra respondenter är att de väldigt snabbt blir kontrollerande, man upplever att man blir otroligt mycket uppvaktad och det går över till att man blir isolerad. På andra håll kan dessa män bli väldigt snälla, bjuder på en fin restaurang och köper fina presenter. Sådana män finns i alla samhällsklasser, i alla åldrar samt i alla nationaliteter menar
respondenterna. Han kan vara intraprenör, jurist, missbrukare eller en hemlös man. De yrkesverksamma berättar att relationen alltid inleder med kärlek och det blir mer
kontrollerande med tiden. Det är lätt för kvinnan att tolka det som att han bryr sig om henne exempelvis genom att han hämtar henne på arbetet, att ifrågasätta hennes klädstil men i verkligheten försöker han att krympa hennes utrymme. Intervjupersoner menar att det är väldigt sällan som det börjar direkt med fysiskt våld utan det sker psykiskt. Knuffar och hårdragningar tolkas konstigt nog inte av kvinnan i början som kontrollerande utan det tar lång tid innan kvinnan inser det. En respondent berättar:
Det kan vara män som har psykiska problem, psykopater eller det är kultur…män som kommer från andra länder. Eller så …. det finns också svenskar som utövar våld mot sina kvinnor, men då är det ganska ofta något psykisk störning. Eller det också kan bli
narkotikaberoende, så missbrukare. Men som jag faktiskt tänker …det går från kultur och utbildning.
6.3 Brist på samhällsstöd
Bostadsbrist framkommer under intervjuer också som en orsak till att kvinnor återvänder tillbaka till sina våldsamma relationer. Enligt våra respondenter kan en kvinna bo på kvinnoboende från sex till tolv månader och under tiden tappar hon hopp för att få en egen bostad. Detta kan medföra att hon går tillbaka till sin våldsamma man eftersom hon har ingenstans att ta vägen. En respondent förklarar:
Hon måste vara väldigt utsatt för att få hjälp av socialtjänsten och sen bostadsmarknaden är ett problem med hela samhället och har svårt med att få bostad. För kvinnor att kunna lämna en relation är det jättefarligt. Det är totalstopp att få förtur i bostadskö, att söka på
andrahandsmarknaden. Det är jättesvårt för kvinnor med eller utan barn med eller utan missbruk att söka på andrahandsmarknaden.
Enligt intervjupersonerna behöver en våldsutsatt kvinna gå till sin våldsamma partner fram och tillbaka tre till fem gånger innan hon verkligen bestämmer sig att lämna mannen. Det är en lång process som kvinnan måste gå igenom. En av de vanligaste orsakerna till varför hon går tillbaka är starka känslor som hon har till mannen. Respondenterna berättar att oftast finns det ett hopp hos kvinnan att mannen kommer ändra sig, vilket han också lovar. Han lovar att han påbörjar en behandling och kan kanske även gör det men det går sällan bra. En man som börjar utöva våld slutar aldrig, enligt respondenterna. Inte någon av kvinnorna som sökte hjälp hos kvinnojourer fick det bra efter de återvände tillbaka till sina våldsamma män enligt intervjupersonerna. För de flesta blev det däremot ännu värre. Det är svårt att lämna en destruktiv relation då det finns många blandade känslor hos kvinnan säger
respondenterna, exempelvis kärlek, rädsla och en känsla av trygghet.
Under intervjuerna framkommer sårbarhetsfaktorer såsom social problematik, social
isolering och psykisk ohälsa hos kvinnor. Ekonomisk sårbarhet är en annan faktor som enligt intervjupersonerna gör att kvinnor blir sårbara eftersom de inte har den ekonomiska
förutsättningen att försörja sig själva och förblir beroende av männen. Sannolikheten att en kvinna med ett annat ursprung än svensk som inte kan språket så väl och blir offer för våld i en parrelation är ganska stor enligt våra respondenter, speciellt när familjemedlemmar är emot att hon skall lämna sin man. Kvinnor med mindre kunskap om hur samhället fungerar och i de flesta fall med språksvårighet hamnar på kvinnojouren ganska ofta. Det uppträder enligt intervjupersoner också vissa sårbarhetsfaktorer som en orsak till att kvinnor hamnar i en riskkategori. Dessa faktorer kan exempelvis vara missbruk hos kvinnor vilket gör det svårt för dem att skydda sig, dåligt självförtroende, dåliga ekonomiska förutsättningar, en jobbig uppväxt i ett våldsamt hem, funktionsvariationer hos kvinnor som gör dem omedvetna om att de kanske behöver stöttning i situationer de befinner sig i. Generellt tycker
respondenterna att samhället ser på kvinnor som dåliga och värdelösa. Det som anmärkningsvärt är att kvinnor också har anammat en sådan bild.
Respondenterna upplever att våldsutsatta kvinnor i en parrelation inte får tillräckligt med hjälp från myndigheter samt att det finns snäva lagstiftningar när det gäller mäns våld mot kvinnor. Rådande lagar är inte hårda mot män som använder våld mot kvinnor och det händer sällan att ett ärende går vidare till domstolen utan i de flesta fall lägger polisen ner utredningar och ringer till kvinnan och säger, det finns tyvärr inte tillräckligt med bevis och det är bara ord mot ord. Det finns en oro hos yrkesverksamma inom kvinnojourer kring nedläggning av våldsutsatta kvinnors ärende hos polisen. I de flesta fall hävdar polisen att mannen är en jättebra pappa, att de fick intyg från mannens chef att han är omtyckt och jättetrevlig på jobbet. En respondent berättar:
Där vi hör sådana uttalande blir vi besvikna och varken jag eller den våldsutsatta kvinnan vet vad vi ska göra. Det finns brist på lyhördhet hos berörda myndigheter. Myndigheter kan inte det här med våld och vad som en våldsutsatthet innebär.
Kontakt med advokaten i syfte att överklaga besluten från polisen leder ofta inte till
önskvärda resultat för kvinnor vilken kan enligt respondenterna förklaras med otydlighet i lagstiftningen när det gäller mäns våld i en parrelation. Det är svårt med brottsrubricering och bevis. En respondent berättar:
