EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

SV

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION

Bryssel den 2 juli 2008 KOM(2008) 418 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT

REGIONKOMMITTÉN

Ett förnyat engagemang för det sociala Europa: Förstärka den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration

{SEK(2008) 2153}

{SEK(2008) 2169}

{SEK(2008) 2170}

{SEK(2008) 2179}

1. INLEDNING

Detta meddelande ingår i kommissionens meddelande En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa. Här föreslås en förstärkning av ett av de viktigaste verktyg som stöder den sociala utvecklingen i EU och medlemsstaterna, dvs. den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration (nedan kallad den öppna samordningsmetoden på det sociala området). Metoden lanserades år 2000 som en frivillig självbedömningsprocess baserad på gemensamma mål. Den kompletterar ett brett spektrum av lagstiftning, finansieringsinstrument (bl.a. Europeiska socialfonden) och samordningsprocesser (särskilt Lissabonstrategin) till stöd för social sammanhållning och solidaritet inom EU.

De senaste åtta åren har medlemsstaterna tillämpat den öppna samordningsmetoden på det sociala området för att samordna sina insatser i syfte att lösa gamla och nya sociala utmaningar och anpassa sina sociala trygghetssystem till den nya sociala verkligheten. De har fastställt gemensamma mål och kommit överens om indikatorer som ska styra deras strategier för social integration, reformering av pensionssystemen, hälso- och sjukvården och långtidsvården. Under denna tid har denna samordningsmetod visat sig vara till nytta för att främja ömsesidigt lärande, bredda de berörda parternas engagemang, ge impulser till modernisering av de sociala trygghetssystemen, öka medvetenheten om fattigdomens och den sociala utestängningens flerdimensionella karaktär samt för att forma en gemensam strategi för gemensamma utmaningar och lyfta fram nya gemensamma frågor.

De gemensamma målen – att bekämpa fattigdom och social utestängning, säkerställa tillräckliga och stabila pensioner, garantera rättvis tillgång till hälso- och sjukvård och långtidsvård – är dock fortfarande inte uppnådda. En öppen samordningsprocess baserad på frivilligt samarbete mellan många och olikartade medlemsstater kan per definition inte ge storskaliga resultat på kort sikt. Som framgår av de många skriftliga och muntliga åsiktsutbyten inom kommittén för socialt skydd och bland alla berörda parter¹ finns ändå en bred samsyn om att mer kan och bör göras för att till fullo utnyttja möjligheterna inom den öppna samordningsmetoden på det sociala området.

I detta meddelande föreslås en förstärkning av den öppna samordningsmetoden på det sociala området genom att man förbättrar dess synlighet och arbetsmetoder, ökar dess samverkan med andra politiska åtgärder, stärker dess analysverktyg och kunskapsbas och ökar delaktigheten i medlemsstaterna genom inbördes granskning, ömsesidigt lärande och medverkan av alla relevanta aktörer. En sådan förstärkning kommer särskilt att uppnås genom att man i samförstånd med medlemsstaterna efter hand inför vissa metoder som varit framgångsrika inom ramen för Lissabonstrategin. Detta tillvägagångssätt följer subsidiaritetsprincipen och respekterar den öppna samordningsmetodens frivilliga karaktär och kommer samtidigt att ge nya impulser till analysen och utformningen av politiken på nationell nivå. Samtidigt blir EU:s sociala dimension effektivare och tydligare som en integrerad del av Lissabonstrategin.

Det innebär också en bättre integration av ekonomisk politik, sysselsättningspolitik och socialpolitik, vilket begärdes vid Europeiska rådets möte i mars 2008.

1

2. UTVECKLINGEN OCH DE VIKTIGASTE RESULTATEN AV DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN PÅ DET SOCIALA OMRÅDET

Medlemsstaternas och de berörda parternas sammantagna bedömning av den öppna samordningsmetoden på det sociala området är till stor del positiv. Den är accepterad som ett sätt att främja sociala framsteg och som ett innovativt instrument inom europeisk samhällsstyrning². Den har främjat reformer och en vilja att samarbeta och lära av varandra i sökandet efter de bästa lösningarna för att uppnå sociala framsteg, utan skyldighet att fastställa någon minsta gemensamma nämnare. Regelbundna granskningar av de politiska effekterna och arbetsmetodernas effektivitet görs inom kommittén för socialt skydd, i dialogen med berörda parter i det civila samhället och arbetsmarknadens parter samt i regelbundna rapporter från oberoende experter.

Den öppna samordningsmetoden på det sociala området har reviderats betydligt sedan den lanserades år 2000. De tre samordningsprocesserna (social integration, tillräckliga och stabila pensioner och en högkvalitativ och hållbar hälso- och sjukvård och långtidsvård) slogs 2005 samman till en enda öppen samordningsmetod på det sociala området³. Gemensamma mål fastställdes och uppdaterades av Europeiska rådet, som bekräftade deras giltighet vid sitt vårmöte 2008 (se bilaga 1). Kommittén för socialt skydd kom överens om både övergripande och specifika indikatorer för de tre områden där arbetet mot de gemensamt fastställda målen ska följas upp (se bilaga 2).

Processen var dessutom uppbyggd som en treårscykel med förenklad rapportering.

Medlemsstaterna skickar det första året in nationella strategirapporter, vilka sammanställs i rådets och kommissionens gemensamma rapport om social trygghet och social integration.

Denna gemensamma rapport innehåller bl.a. profiler för olika länder som lyfter fram prioriterade ämnen och nationella utmaningar. De mellanliggande åren, utan rapportering, ägnas åt djupanalyser och ömsesidigt lärande om prioriterade ämnen.

Rationaliseringen av den öppna samordningsmetoden på det sociala området har lett till en tydligare inriktning på genomförandet av politiken och till en positiv samverkan med den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. 2006 års nationella rapporter var mer strategiska och inriktades på ett begränsat antal prioriteringar och konsekventa tillvägagångssätt för att uppnå de gemensamma målen. I 2007 års gemensamma rapport drogs slutsatsen att ett samlat beaktande av alla gemensamma sociala mål bidrog till mer konsekventa och effektiva politiska åtgärder. Den nya cykeln bidrog även till en djupare analys och förstärkte lärandeprocessen när det gäller de viktigaste prioriteringarna. Den gemensamma rapporten för 2008 inriktades på barnfattigdom, tillgång till hälso- och sjukvård, ökande efterfrågan på långtidsvård, längre yrkesliv och privata fonderade pensioner. Den bekräftade värdet av det nya tillvägagångssättet.

2 I konsekvensanalysen redogörs mer ingående för den vetenskapliga och offentliga debatten om den öppna samordningsmetoden på det sociala området.

3 Samarbete ger bättre resultat: En ny ram för den öppna samordningen av politiken för social trygghet

3. BEHOVET AV ATT STÄRKA DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN PÅ DET SOCIALA OMRÅDET

De positiva resultat av den öppna samordningsmetoden gör det inte mindre nödvändigt att stärka metoden, särskilt för att på ett bättre sätt uppnå de gemensamt fastställda målen och utnyttja de gemensamt fastställda indikatorerna. Trots Europeiska rådets åtagande från år 2000 om att ta krafttag när det gäller att undanröja fattigdom finns det inget som tyder på att fattigdomen totalt sett minskar i EU. Av alla EU-medborgare löper 16 % (78 miljoner) risk att drabbas av fattigdom. Bland dessa är risken ännu större för barn (19 %). Pensionsreformer har inte undanröjt risken för otillräckliga pensionsavsättningar för framtida generationer och ojämlikheter i hälsa kvarstår (kortare liv och sämre hälsa hos mindre gynnade grupper).

I enlighet med subsidiaritetsprincipen är det i första hand de nationella myndigheternas ansvar att ta fram lösningar på dessa problem. Den öppna samordningsmetoden har som framgår av resultaten varit en katalysator för reformer i medlemsstaterna. Den kan bli ännu effektivare om nedanstående tillvägagångssätt följs.

3.1. Att öka det politiska engagemanget och synligheten Lissabonstrategins modell

Den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, med dess fokus på genomförande och avancerade styrmekanismer som inbegriper medlemsstaterna, kommissionen, ministerrådet och Europaparlamentet i en partnerskapsstrategi, ger en modell och en viktig utgångspunkt för att förstärka den öppna samordningsmetoden på det sociala området. De senaste årens goda resultat genom Lissabonstrategin vad gäller ekonomi och sysselsättning visar att ett starkt politiskt engagemang på högsta nivå, samordnade reforminsatser och inbördes granskning kan ge konkreta och tydliga effekter.

En fördel med strategin för tillväxt och sysselsättning är att den bygger på en partnerskapsmetod och styrs av en politisk agenda som fastställs gemensamt. Strategins sofistikerade metodiska ramar kompletteras samtidigt med en kombination av valda indikatorer och kvantitativa mål, vilket innebär att granskningen av politiken blir effektivare, tydligare och tillförlitligare. På grundval av detta gör kommissionen en systematisk bedömning av varje lands framsteg och föreslår rekommendationer till de enskilda länderna och/eller tar upp frågor de bör ge akt på. Genom dessa förslag kan medlemsstaterna i Europeiska rådet och ministerrådet komma överens om vilken politik som bör föras på europeisk respektive nationell nivå. Tonvikten på lättbegripliga mål innebär också att allmänheten lättare förstår och bättre känner till denna process.

Vikten av en positiv samverkan mellan den öppna samordningsmetoden på det sociala området och Lissabonstrategin betonades i 2005 års meddelande från kommissionen om den öppna samordningsmetoden: ”Den öppna samordningsmetoden bör alltså fungera parallellt och i nära växelverkan med den reviderade Lissabonstrategin – den bör bidra till tillväxt- och sysselsättningsmålen medan Lissabonprogrammen bidrar till att föra den sociala sammanhållningen framåt.” Högre tillväxt och fler arbetstillfällen har i sig inte räckt till för att uppnå de önskade resultaten när det gäller minskad fattigdom och en bättre situation för de mest utsatta grupperna. I mars 2008 bekräftade Europeiska rådet därför åter betydelsen av

EU:s sociala dimension som en integrerad del av Lissabonstrategin och betonade vikten av fortsatt integrering av den ekonomiska politiken, sysselsättningspolitiken och socialpolitiken⁴. Det verkar därför logiskt att inom den öppna samordningsmetoden på det sociala området successivt införa vissa av de metoder och tillvägagångssätt som tillämpas i den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Detta skulle effektivisera samordningsmetoden, förbättra genomförandet av nationella åtgärder för att uppnå de gemensamma sociala målen samt öka engagemanget och synligheten. I enlighet med Europeiska rådets slutsatser skulle det också i större utsträckning bidra till Lissabonstrategin och garantera en optimal samverkan mellan sysselsättning, tillväxt och socialpolitik.

Samtidigt skulle detta tillvägagångssätt vara helt förenligt med subsidiaritetsprincipen och den öppna samordningsmetodens frivilliga karaktär. Detta framgår på andra områden för öppen samordning (utbildning och sysselsättning) där EU-mål har fastställts, t.ex. förvärvsfrekvens, ungdomar som slutar skolan i förtid, livslångt lärande, vilka ger Lissabonstrategin en avsevärt ökad dynamisk karaktär.

Fastställande av mål

Medlemsstaterna har redan kommit överens om vissa indikatorer för socialt skydd och social integration (se bilaga 2) som är tillräckligt tillförlitliga för att ligga till grund för införandet av kvantitativa mål. Detta kan särskilt övervägas för att på ett avgörande sätt försöka bekämpa fattigdom. Trots det åtagande som Europeiska rådet gjorde år 2000 återstår ännu mycket att göra. Målen skulle införa en ny dynamik. De kan fastställas för att rent allmänt minska fattigdomen eller särskilda typer av fattigdom, t.ex. bland barn, där fattigdomen för närvarande ligger tre procentenheter högre än för hela befolkningen (19 % jämfört med 16 %). I vissa länder tillhör vart fjärde barn denna grupp. De kan också fastställas för arbetande fattiga, som utgör 8 % av den förvärvsarbetande befolkningen och som stadigt ökar, för bestående, långvarig fattigdom, för vilken tillförlitliga indikatorer snart kommer att finnas eller för fattiga äldre (personer över 65 år), vilket dessutom är en indikator på tillräckliga pensioner.

Eftersom det är nödvändigt att noga övervaka de framtida pensionernas tilläcklighet kan ett mål för reformer av pensionssystemen relateras till en minimiinkomst av pensioner, såväl offentliga som privata. Arbetet mot att förverkliga målen när det gäller hälso- och sjukvård och långtidsvård skulle kunna stödjas av mål som rör tillgång till och kvalitet inom hälso- och sjukvården och vård och omsorg. Dessutom skulle det kunna finnas mål relaterade till hälsostatus, t.ex. för ökad förväntad livslängd (skiljer sig mellan medlemsstaterna med så mycket som 13 år för män och 7 år för kvinnor), hälsosamma år och minskad spädbarnsdödlighet (fortfarande omkring 10 per tusen levande födda i vissa medlemsstater).

Hälsotillståndet är avgörande för ett aktivt deltagande på arbetsmarknaden, ett längre arbetsliv och minskad fattigdom.

De kvantitativa mål som införts och som stöds av de gemensamt fastställda indikatorerna utifrån tillförlitliga analysverktyg kommer att hjälpa medlemsstaterna att på längre sikt fullgöra sina åtaganden och arbeta mer konkret mot att uppnå de gemensamma målen. För att ta hänsyn till skillnader, särskilda nationella förutsättningar och skilda utgångspunkter skulle medlemsstaterna kunna fastställa nationella mål.

4 Översynen av den inre marknaden i november 2007 efterlyste också ett sådant integrerat synsätt, med betoning på att marknadsöppning och sociala reformer kan och bör gå hand i hand. Se: En inre marknad

De nationella målen skulle kunna ingå i en differentiering längs olika vägar som gör det möjligt för grupper av länder med liknande situation eller problem att arbeta tillsammans.

Denna metod håller redan på att införas när det gäller frågan om flexicurity inom ramen för Lissabonstrategin och tillämpades redan i viss utsträckning i en temagranskning av barnfattigdom 2007. Erfarenheten är ännu begränsad, men allt tyder på att metoden utgör en god grund för mer skräddarsydd politisk analys och rådgivning och att den faktiskt kan sammanbinda enskilda medlemsstater med gemensamma mål. Inom ramen för den öppna samordningsmetoden kommer kommissionen att utforska utvecklingen av olika vägar liksom av gemensamma principer i likhet med dess förslag om flexicurity som godkändes av Europeiska rådet i december 2007.

Kommissionens rekommendationer

Diskussionerna i kommittén för socialt skydd täcker många frågor som rör socialt skydd och social integration. De frågor som tas upp genom den öppna samordningsmetoden skulle ytterligare kunna befästas genom att man formaliserar den samsyn som framträder.

Kommissionen kommer att bidra till detta genom att med stöd av artikel 211 i EG-fördraget i lämpliga fall lämna rekommendationer om gemensamma principer som en grund för övervakning och inbördes granskning. Politiskt godkännande från övriga EU-institutioner kommer att ge styrka och tydlighet åt sådana gemensamma principer. Kommissionen avser att gradvis utveckla detta tillvägagångssätt utifrån en rekommendation om aktiv integration som man planerar att lägga fram i oktober 2008 som grund för rådets slutsatser och en resolution från Europaparlamentet.

Bättre rapportering, kommunikation och kunskapsöverföring

Utifrån ovanstående tillvägagångssätt kommer kommissionen att öka sin kapacitet för bedömning och uppföljning av framsteg såväl på EU-nivå som på nationell nivå. En förstärkt uppföljning bör återspeglas i rådets och kommissionens återkommande gemensamma rapport om social trygghet och social integration, som utgör grunden för rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) bidrag till Europeiska rådets vårmöte. Europaparlamentet kommer att informeras regelbundet.

Kommissionen kommer dessutom att använda rapporten om den sociala situationen, som utarbetas varje år i enlighet med artikel 143 i EG-fördraget, för att lägga fram sin egen bedömning av aktuella tendenser och framsteg mot gemensamma mål för övriga EU- institutioner med sikte på att bredda och berika den politiska debatten. Medlemsstaterna uppmanas att vart tredje år fortsätta att rapportera om framstegen på ett integrerat sätt inom ramen för den öppna samordningsmetoden, med förbehåll för kommande diskussioner om Lissabonstrategin i framtiden.

Kommunikation och kunskapsspridning när det gäller resultaten kommer att ske mer effektivt genom en fortlöpande utveckling av en aktiv kommunikationsstrategi som utnyttjar alla möjligheter som ges via Progress-programmet. Detta ingår också i den öppna samordningsmetoden som ett sätt att dela kunskap, stimulera till ”positiv konkurrens” bland jämbördiga och bidra till att upprätthålla mobiliseringen och engagemanget. Kommissionen kommer särskilt att öka sina insatser så att information om resultaten av den öppna samordningsmetoden på det sociala området blir allmänt tillgänglig, heltäckande och användbar. Den omgjorda webbplatsen för social trygghet och social integration⁵ blir i detta avseende ett viktigt verktyg.

3.2. Att stärka den positiva samverkan med övrig EU-politik Integrering

5

Såsom framhålls i kommissionens meddelande om en övergripande förnyad social agenda råder det allmän enighet om att socialpolitiska frågor också måste integreras i all EU- politik (t.ex. konkurrens, inre marknad, ekonomisk politik, hälsa, invandring, handel och jordbruk). Kommissionen kommer att fortsätta sitt arbete med att utforma tillförlitliga konsekvensanalyser för alla nya politiska initiativ och då särskilt beakta de sociala konsekvenserna. Kommittén för socialt skydd har redan ägnat ökad uppmärksamhet åt integrering av sociala mål, också med ledning av erfarenheten av att integrera ett jämställdhetsperspektiv i EU⁶. Kommissionen kommer att arbeta vidare med kommittén för socialt skydd för att stärka den gemensamma förmågan att utföra konsekvensanalyser.

Horisontell samordning

Den öppna samordningsmetoden på det sociala området har i allt högre grad blivit en referenspunkt för många sociala frågor som står högt på medlemsstaternas dagordningar och överbryggar olika politikområden. Bland dessa finns sociala effekter av invandring, social integration av etniska minoriteter eller mindre gynnade grupper (inklusive romer), fattigdom på landsbygden, långtidsvård och social integration av funktionshindrade, sociala konsekvenser av klimatförändring, miljöförstöring och energiprisutvecklingen, sämre utbildningsförutsättningar och ojämlik tillgång till fortbildning och livslångt lärande, utbildning i finansiella frågor och tillgång till grundläggande finansiella tjänster, digital klyfta och social utestängning, aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna.

Den öppna samordningsmetoden på det sociala området blev betydligt mer relevant och effektiv när den öppnades för övergripande frågor och har banat väg för en bättre horisontell samordning. Ett berikande samarbete har upprättats och bör ytterligare stärkas mellan kommittén för socialt skydd och andra relevanta kommittéer, bl.a. sysselsättningskommittén och kommittén för ekonomisk politik. Samma sak gäller det fortlöpande arbetet med att utveckla synergieffekter med närliggande områden, t.ex. den öppna samordningsmetoden på utbildningsområdet, EU:s hälsostrategi⁷ och den europeiska agendan för integration av invandrare. Kommissionen tänker fortsätta att utforska olika sätt att stärka samordningen mellan kommittén för socialt skydd och andra kommittéer och högnivågrupper samt se till att dess egna permanenta övergripande grupp för integrering av frågor som rör social integration och socialt skydd fungerar effektivt.

3.3. Att förbättra analysverktygen

Progress-programmet kommer att stödja en ökad statistisk kapacitet och uppgiftsinsamling, särskilt på områden där jämförbara uppgifter saknas eller är otillräckliga. De EU- undersökningar som nu görs måste ses över så att de bättre täcker bristande materiella resurser (bl.a. utestängning från IT-samhället), hushållens tillgångar, invandrarnas situation och övergång från arbete till pensionering. De ska också inbegripa uppgifter om förväntad livslängd efter socioekonomisk status samt ge bättre möjligheter att tillgå och analysera könsspecifika uppgifter.

Progress-programmet kommer även att stödja undersökningen om hälsa, åldrande och pensionering och den nya europeiska hushållsundersökningen, liksom djupanalys av specifika

6 Enligt artikel 3.2 i EG-fördraget ska EU undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och främja jämställdhet mellan dem i alla sina verksamheter.

7 Indikatorn för friska levnadsår i Lissabonstrategin är ett exempel på integreringen av de sociala och

ämnen, vilket ska hjälpa medlemsstaterna att förbättra sina strategier på särskilt viktiga områden. En ökad medverkan av forskare och en starkare koppling till den forskning som bedrivs, inom kommissionen och internationella organisationer, kommer också att bidra till utvecklingen av kunskaps- och faktabaserade strategier.

3.4. Att öka delaktigheten genom inbördes granskningar, ömsesidigt lärande och medverkan av alla relevanta aktörer

Inbördes granskningar

Inbördes granskningar har visat sig vara värdefulla och berikande för att främja det ömsesidiga lärandet. De bör i större utsträckning och på ett mer strategiskt sätt användas inom den öppna samordningsmetoden på det sociala området. Bättre bakgrundsinformation, en tydligare analytisk bas och en vidare spridning av resultaten skulle bidra till att fastställa god praxis och underlätta spridningen av politiska strategier. Det är också viktigt att se till att tjänstemän på lokal och regional nivå i ökad utsträckning deltar i dessa granskningar.

Kommissionen kommer i samarbete med kommittén för socialt skydd att undersöka hur formerna för 2009 års granskningar ska uppdateras.

Nya verktyg för ömsesidigt lärande

Progress-programmet stöder utprovning av nya verktyg för ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis, t.ex. projekt som tillfälligt sammanför och överför expertis mellan medlemsstaterna. Stöd kan också ges till utbildning för strategisk planering, integrering, samordning och medverkan av berörda parter samt övervakning och utvärdering inom ramen för den öppna samordningsmetoden på det sociala området. Programmet kan också bidra till att utveckla ”sociala experimentformer” som ett sätt att prova nya idéer innan de tillämpas i storskaliga sociala program, t.ex. när det gäller minimiinkomst, barnbidrag eller långtidsvård.

Det kommer också att stödja undersökning, spridning och utvärdering av experimentprojekt på det sociala området.

Medverkan av alla relevanta aktörer

Regionala och lokala myndigheter bör engageras mer i EU-processen för socialt skydd och social integration. För närvarande deltar de i begränsad utsträckning i de flesta medlemsstater.

Flera länder har gjort betydande framsteg när det gäller att engagera det civila samhället och andra relevanta aktörer i den politiska planeringen, men detta följs sällan upp under genomförandefasen. Erfarenheten visar att samordning mellan de relevanta aktörerna och deltagande i alla etapper av arbetet är viktigt för ett effektivt genomförande. Kommissionen föreslår att dessa styraspekter i allt högre grad görs till föremål för ömsesidigt lärande inom den öppna samordningsmetoden på det sociala området. På grundval av detta kommer kommissionen att utforma frivilliga riktlinjer för medlemsstaterna.

4. SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER

För att kunna utnyttja alla möjligheter som den öppna samordningsmetoden på det sociala området ger anger kommissionen i detta meddelande några områden där metoden kan förbättras, förstärkas eller vidareutvecklas. Åtgärderna kretsar kring fyra mål: för det första att öka det politiska engagemanget och tydligheten i processen, för det andra att stärka den positiva samverkan med övrig EU-politik, för det tredje att förbättra analysverktygen till stöd för processen med sikte på att fastställa kvantifierade mål och främja ett kunskapsbaserat

politiskt beslutsfattande samt för det fjärde att öka delaktigheten i medlemsstaterna genom ett bättre genomförande och ömsesidigt lärande.

Vissa av åtgärderna handlar om att befästa befintlig praxis. Andra åtgärder, särskilt fastställandet av mål, innebär mer genomgripande förändringar som förutsätter en överenskommelse mellan medlemsstaterna och berörda parter. Kommissionen överväger därför ett successivt tillvägagångssätt där ordningsföljden och de nödvändiga prioriteringarna kommer att diskuteras med medlemsstaterna och andra viktiga berörda parter.

En förstärkt öppen samordningsmetod för socialt skydd och social integration kommer att ge ett viktigt bidrag till genomförandet av den förnyade sociala agendan till stöd för ett nytt engagemang för det sociala Europa.

BILAGA 1 MÅL FÖR DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN FÖR SOCIALT SKYDD OCH

SOCIAL INTEGRATION

De övergripande målen för den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration är att främja

– a) social sammanhållning, jämställdhet mellan kvinnor och män och lika möjligheter för alla genom tillräckliga, tillgängliga, ekonomiskt stabila, anpassningsbara och ändamålsenliga sociala trygghetssystem och strategier för social integration,

– b) en effektiv och ömsesidig samverkan mellan Lissabonmålen för ökad ekonomisk tillväxt, fler och bättre arbetstillfällen, ökad social sammanhållning och med EU:s strategi för hållbar utveckling,

– c) goda styrelseformer, öppenhet och medverkan av berörda parter i utformningen, genomförandet och uppföljningen av politiken.

Följande mål gäller de olika delområdena:

Att på ett avgörande sätt bekämpa fattigdom och social utestängning genom att garantera följande:

– d) Tillgång för alla till de resurser, rättigheter och tjänster som behövs för att delta i samhällslivet, förhindra och motverka utslagning och motverka all diskriminering som leder till utestängning.

– e) Aktiv social integration för alla, både genom att främja deltagande på arbetsmarknaden och genom att bekämpa fattigdom och utestängning.

– f) Väl samordnade strategier för social integration som omfattar alla myndighetsnivåer och berörda parter, inklusive personer som lever i fattigdom, och som är effektiva, ändamålsenliga och ingår i alla relevanta offentliga åtgärder, däribland strategier som rör ekonomi, budget och utbildning samt strukturfondsprogrammen (främst ESF).

Tillräckliga och stabila pensioner genom att garantera följande:

– g) Tillräckliga pensionsinkomster för alla och pensioner som gör det möjligt att behålla en rimlig levnadsstandard efter pensioneringen i en anda av solidaritet och rättvisa mellan och inom generationerna.

– h) Ekonomiskt stabila allmänna och privata pensionssystem med hänsyn till trycket på de offentliga finanserna och befolkningens åldrande och i samband med den tredelade strategin för hantering av budgetkonsekvenserna av åldrandet, främst genom att främja längre arbetsliv och ett aktivt åldrande, genom att balansera avgifter och förmåner på ett lämpligt och socialt rättvist sätt och genom att verka för stabila fonderade och privata system till överkomliga priser.

– i) Insyn i pensionssystemen, väl anpassade efter mäns och kvinnors behov och ambitioner samt till de krav som ställs i det moderna samhället med en åldrande befolkning och strukturella förändringar samt att enskilda personer får den information de behöver för att kunna planera sin pensionering och att de reformer som genomförs bygger på största möjliga samförstånd.

Tillgänglig och långsiktigt hållbar hälso- och sjukvård och långtidsvård av god kvalitet genom att garantera följande:

– j) Tillgång till adekvat hälso- och sjukvård och långtidsvård för alla, och att behovet av vård inte leder till fattigdom och ekonomiskt beroende och att bristande jämlikhet i fråga om tillgång till vård och hälsostatus åtgärdas.

– k) Kvalitet inom hälso- och sjukvård och långtidsvård, och att vården anpassas till samhällets och individernas förändrade behov och preferenser, bl.a. genom att utveckla den förebyggande vården och särskilt genom att fastställa kvalitetsnormer i enlighet med god internationell praxis samt att ge såväl vårdpersonal som patienter och vårdtagare ett större ansvar.

– l) En tillräcklig och hållbar hälso- och sjukvård och långtidsvård av hög kvalitet och till överkomliga priser även i framtiden, genom att främja ett rationellt resursutnyttjande, särskilt genom lämpliga incitament för vårdtagare och vårdgivare, goda styrelseformer och samordning mellan vårdsystem och offentliga och privata vårdinrättningar. Långsiktig bärkraft och kvalitet förutsätter att man främjar ett hälsosamt och aktivt levnadssätt och kompetens inom vårdsektorn.

BILAGA 2

ÖVERGRIPANDE INDIKATORER FÖR ÖVERVAKNING AV DEN ÖPPNA SAMORDNINGSMETODEN PÅ DET SOCIALA OMRÅDET

1a – Fattigdomsrisk (total, barn och äldre) + Illustrativt tröskelvärde – EU Andel människor med en inkomst under 60 % av den nationella medianinkomsten⁸.

1b – Relativt medianvärde för fattigdomsklyftan – EU

Skillnaden mellan medianinkomsten för människor som lever under fattigdomsgränsen och själva gränsen, uttryckt som procent av fattigdomsgränsen.

1c – Varaktig risk för fattigdom (endast tillgänglig fr.o.m. 2010) – EU

Personer i riskzonen för fattigdom innevarande år och minst två av de tre närmast föregående åren.

2 – Ojämn inkomstfördelning (S80/S20) – EU

Andel av den totala inkomsten för de 20 % av landets befolkning med högst inkomster jämfört med inkomsten för de 20 % av landets befolkning med lägst inkomster.

3 – Livslängd vid god hälsa – NAT

Antal år som en person vid födelsen, 45 års ålder, 65 års ålder fortfarande förväntas vara vid god hälsa (inte hindrad i aktiviteter i det dagliga livet). Ska tolkas tillsammans med förväntad livslängd.

4 – Elever som lämnar skolan i förtid – EU

Andel personer i åldern 18 till 24 år som endast har högstadieutbildning och som inte deltagit i någon utbildning under de fyra veckor som närmast föregår undersökningen.

5 – Personer som lever i hushåll där ingen arbetar – EU

Andel vuxna (18–59 år och inte studerande) och barn som lever i hushåll där ingen arbetar.

6 – Beräknade totala offentliga sociala utgifter – NAT

Åldersrelaterade prognoser för totala offentliga sociala utgifter (pensioner, hälsovård, vård, långtidsvård, utbildning och arbetslöshetsersättning), nuvarande nivå och beräknad förändring av andelen av BNP.

7a – Medianvärde av relativ inkomst för äldre – EU

Medianinkomst för personer i åldern 65+ i förhållande till medianinkomst för personer i åldern 0–64 år.

7b – Aggregerad ersättningskvot – EU

Medianvärde av enskilda pensioner för personer i åldern 65–74 jämfört med medianvärde för enskilda inkomster för personer i åldern 50–59, undantaget andra sociala förmåner.

8 – Självrapporterat ej uppfyllt behov av läkarvård – NAT + Användning av hälsovård – NAT Totalt självrapporterat ej uppfyllt behov av läkarvård till följd av ”ekonomiska hinder” eller

”väntetider” eller ”för långt att resa”, efter inkomstkvintil. Ska analyseras tillsammans med antalet besök till allmänläkare eller specialist under de senaste tolv månaderna.

9 – Fattigdomsrisk vid en viss tidpunkt – EU

Andel människor med en inkomst under fattigdomsgränsen beräknat för inkomstår 2004, justerat för inflation över tiden.

8 Om inget annat anges gäller fattigdomsindikatorerna i denna förteckning hushållens ekvivalerade disponibla inkomst, definierad som hushållets totala disponibla inkomst (efter bidrag och skatt) justerad efter storlek och sammansättning. Se fullständig förteckning över indikatorer på följande adress:

10 – Förvärvsfrekvens bland äldre arbetstagare – EU

Sysselsatta personer i åldersgrupperna 55–59 och 60–64 som andel av samma åldersgrupp.

11 – Fattigdomsrisk bland förvärvsarbetande – EU

Enskilda personer som klassas som anställda och som är i riskzonen för fattigdom.

12 – Förvärvsfrekvens – EU

Andel anställda och arbetslösa av den totala befolkningen i arbetsför ålder 15–64 år.

13 – Regionala skillnader – variationskoefficient för förvärvsfrekvens – NAT

Standardavvikelse för regional förvärvsfrekvens dividerad med viktat nationellt medelvärde.

14 – Totala hälso- och sjukvårdsutgifter per capita – NAT Totala hälso- och sjukvårdsutgifter per capita i köpkraftsparitet