• No results found

Bör man göra så? En normativ analys av sociala rörelsers metoders legitimitet

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2022

Share "Bör man göra så? En normativ analys av sociala rörelsers metoders legitimitet"

Copied!
58
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Bör man göra så?

En normativ analys av sociala rörelsers metoders legitimitet

Mikaela Hansson Masteruppsats

Handledare: Johan Tralau Statsvetenskapliga Institutionen Uppsala universitet

HT21

(2)

ABSTRACT

Social movements’ most effective methods are often perceived as illegitimate by civilians, politicians and activists themselves. This creates a paradox as social movements’ methods needs to be able to mobilise to be effective, which requires legitimacy. This legitimacy is largely affected by the perceived legitimacy of the social movement itself. In this thesis, a thought experiment is constructed by portraying a hospital in crisis where the only possible action to change the status quo is through civil resistance. By applying the principles of the normative theories, Liberal Neutrality and Kantian ethics, on what can be called the optimal strategy of civil resistance for a hospital in crisis, social movements’ most effective methods are normatively analysed and valued. These normative theories deem social movements most effective methods legitimate depending on situation and motive. If the occurrence of civil resistance is motivated by legitimate reasons and do not endanger patients’ life, most disruptive and non-violent methods are deemed legitimate during a hospital crisis. However, the normative theories applied was found to contain limitations that create applicability issues and interpretation difficulties. This encourages further research on the normative principles, their interpretations, and their applicability to advance the evaluation of social movements’ most effective methods.

(3)

Innehållsförteckning

ABSTRACT ... II

1 INLEDNING... 1

1.1.1 Syfte ... 2

1.2 DISPOSITION ... 4

2 TIDIGARE FORSKNING ... 4

2.1 EMPIRI ... 4

2.1.1 Icke-våldsamma kampanjer ... 5

2.1.2 De destruktiva metodernas empiriska legitimitet ... 5

2.2 EMPIRISK LEGITIMITET OCH NORMATIV LEGITIMITET ... 6

2.3 NORMATIV TEORI ... 7

2.3.1 Legitimitetens grund ... 8

3 FORSKNINGSFRÅGA ... 9

3.1.1 Frågans relevans ... 10

4 TEORI ... 11

4.1 LIBERAL NEUTRALITET ... 11

4.1.1 Definition av liberal neutralitet ... 11

4.1.2 Rawls neutrala rättfärdigande och grundläggande resurser ... 12

4.1.3 Neutralt rättfärdigandes principer ... 13

4.1.4 De praktiska begränsningarna ... 14

4.2 KANTS ETIK ... 15

4.2.1 Det kategoriska imperativet och dess principer ... 15

4.2.2 Världshistoriens tolkning av moralitet ... 17

4.2.3 Den praktiska tillämpningen ... 18

4.3 VARFÖR INTE DEMOKRATITEORI? ... 18

5 METOD... 19

5.1 SOCIALA RÖRELSER... 20

5.1.1 De sociala rörelsernas metoder ... 21

5.2 TANKEEXPERIMENTET... 21

5.2.1 Tankeexperimentets struktur... 22

5.2.2 Motivet ... 23

5.2.3 Aktionen ... 23

5.2.3.1 Aktionens mål ... 24

5.2.3.2 De destruktiva metoderna ... 24

5.2.4 Konsekvenserna ... 26

5.2.4.1 Motparten ... 27

(4)

5.2.4.2 Att rikta konsekvenserna ... 27

5.2.4.3 Att anpassa aktionen efter kontexten ... 28

5.2.4.4 Att prioritera vård ... 29

5.2.4.5 Eskalering av metoder ... 30

5.2.5 Den optimala strategin ... 31

6 ANALYS ... 32

6.1 ÄR DET LIBERALT NEUTRALT? ... 33

6.1.1 Motiven till agerande... 33

6.1.2 Metoderna ... 34

6.1.2.1 Första aktionen ... 35

6.1.2.2 Eskaleringen ... 36

6.2 ÄR DET ETISK ENLIGT KANT? ... 37

6.2.1 Motiven till agerande... 38

6.2.2 Metoderna ... 39

6.2.2.1 Första aktionen ... 39

6.2.2.2 Eskaleringen ... 41

6.3 LAGLIGHETENS IMPLIKATION ... 41

7 DISKUSSION ... 42

7.1 I LJUSET AV TIDIGARE FORSKNING ... 44

7.2 KRITIK AV TANKEEXPERIMENT ... 45

7.3 TEORETISKA IMPLIKATIONER ... 45

8 SLUTSATS ... 47

9 KÄLLFÖRTECKNING ... 49

10 APPENDIX ... 54

Tabeller

Tabell 1: Eskalationssteg efter prioriteringsordning ... 32

(5)

1 INLEDNING

Sociala rörelser och civila aktioner har förändrat samhällsstrukturen i århundranden.

Revolutioner har störtat regimer och organiserade grupper har demonstrerat för en ny och kanske mer rättvis återuppbyggnad av vår framtid. Idag finns det fler sociala rörelser än någonsin (Chenoweth 2020) men vilken roll de har i samhället är ifrågasatt. I det moderna samhället har sociala rörelsers röst lyfts fram som en förlängning av den demokratiska processen genom deras förmåga att inkludera minoritetsåsikter i debatten (Garner 2019; Young 2001). Däremot är sociala rörelser inte alltid välkomna ur medborgares synpunkt. De uppfattas som onödiga och ibland illegitima (Chenoweth 2020; Cristancho, Uba, och Zamponi 2019; Uba 2016). Sociala aktioners uppmätta legitimitet härstammar ur sociala rörelsers agerande.

Tillämpandet av mer destruktiva metoder, så som strejk, demonstration och ockupation, minskar legitimiteten. I detta finns dock en paradox. De destruktiva metoderna är de mest framgångsrika men samtidigt inger de lägst legitimitet (Chenoweth 2020; Cress och Snow 2000; Piven och Cloward 1979; Uba 2005; m.fl.). Legitimitet är viktig för att mobilisera till civil olydnad. Och mobilisering är en grundläggande faktor för att öka chanserna till ett lyckat utfall (Stephan och Chenoweth 2008; Taylor och van Dyke 2004). Dessa tre slutsatser skapar en tvetydighet om de social rörelsernas plats i det moderna samhället. Är de en tillgång för den politiska debatten och beslutsprocessen, eller är de ett onödigt störningsmoment i det dagliga politiska arbetet? Genom ett tankeexperiment analyseras legitimiteten med hjälp av två normativa teorier, Kants etik och liberal neutralitet, och därigenom söks svaret på frågan: När är sociala rörelsers metoder legitima?

Den sociala rörelsens existens har lyfts fram som legitim i sig för att den kompletterar den demokratiska processen då det moderna demokratiska samhället har blivit kritiserat för att vara exkluderande. För att inkludera fler i den politiska debatten har deliberativ demokrati utvecklats. Deliberativ demokrati är en samtalsfokuserad demokratiteori som menar att legitima beslut föds genom en öppen och inkluderande debatt där lösningar kompromissas fram. En mer inkluderande debatt var spådd som en lösning på snäv åsiktsrepresentation i representativ demokrati. Utfallet blev dock i många fall det motsatta då inget tillvägagångssätt för att bejaka minoritetsåsikter inrättades. I dessa fall kan sociala rörelser agera brygga och bjuda de som står utanför maktens korridorer in i samtalet. Genom att inkludera fler kan den deliberativa processen bli demokratisk även i praktiken (Garner 2019; Young 2001). Men dessa argument

(6)

legitimerar bara den sociala rörelsen i sig och inte de metoder den använder för att bejaka minoritetsåsikter.

De röster som ifrågasätter sociala rörelsers val av metoder kommer från alla håll, även inifrån rörelserna själva (Chenoweth 2020; Uba 2016; Young 2001, 673). Vissa menar att civil olydnad är legitimt när det är inkluderande, icke-våldsamt, sett som den sista utvägen och där syftet och målet med aktionen är rättfärdigat (Chenoweth 2021, 74–76). Andra menar att den deliberativa beslutsprocessen enbart kan genomföras genom icke-deliberativa metoder på grund av att för många är exkluderade från dagens politiska samtal (Garner 2019, 315). Vilka metoder som är legitima för sociala rörelser är därmed en svårbesvarad fråga. Legitimitetsfrågan är viktig för att öka förståelsen om sociala rörelsers samspel med samhällsapparaten samt värdet av sociala rörelser för samhället. Frågans aktualitet stärks av det faktum att sociala aktioner blir mer och mer frekventa globalt (Chenoweth 2020, 71).

1.1.1 Syfte

I denna uppsats undersöks när en social rörelse är legitim och vilka metoder som kan inge legitimitet. Detta kan ge ett perspektiv av det moraliska gränslandet för sociala rörelsers aktivism. Legitimitet bedöms genom normativ teori för att ge en övergripande bild av hur ställningstagande till olika agerande kan se ut på en samhällsnivå. En normativ teori värderar olika situationer och aktioner med dess principer om vad som bör anses rätt och rimligt. Genom ett konkret fall, i denna uppsats ett tankeexperiment, kan de specifika detaljerna som ligger till grund för om aktionen är legitim eller ej utvärderas systematiskt. För att göra tankeexperimentet relevant och analysens slutsats generaliserbar är tankeexperimentet designat med inspiration från verkliga händelser. Den empiriska forskningen styr hur den sociala rörelsen agerar samt deras motiv för de val de gör. Då tankeexperiments detaljer och struktur är inspirerade av verkliga händelser, kan den teoretiska förståelsen översättas till verkligheten. Den filosofiska diskussionen om vad som är legitimt blir tillämpningsbar på verkliga fall då den analyserade normativa legitimiteten kan jämföras med den socialt upplevda legitimiteten. Genom att nyttja bredden och de olika definitionerna av begreppet legitimitet, kan förståelsen ökas av vad legitimitet är och hur den uppträder i verkligheten.

Tankeexperimentet som används utgår från det hypotetiska fallet att en vital samhällsfunktion, i detta fall sjukvården, lider av misskötsel och nedprioritering till den grad att verksamheten inte kan garantera en säker och kvalitativ vård för alla sina patienter eller en säker arbetsplats

(7)

för de anställda. För att vända utvecklingen i detta hypotetiska fall, krävs det att personalen tar saken i egna händer då förändring från annat håll är osannolik. Det mest framgångsrika är att använda destruktiva metoder för att öka sannolikheten att få maximal effekt av en aktion (Stephan och Chenoweth 2008; Uba 2016). Detta innebär att de fördelaktiga metoderna skulle vara strejk, demonstration och ockupation. I detta fall skulle dock destruktiva metoder sannolikt innebära en ökad (i vissa fall livshotande) risk för alla inlagda patienter på sjukhuset (Jansåker et al. 2021). Å andra sidan kan man anta att utan omedelbar förändring kommer det nuvarande läget av resursbrist och misskötsel också kosta liv, då vården inte kan utföra ett kvalitativt arbete. Detta skapar ett etiskt och moraliskt dilemma. Rent etiskt, kan sjukhuspersonalen följa forskningens råd och rön och utnyttja destruktiva metoder för att potentiellt förbättra vården i längden, eller är det oacceptabelt att riskera liv här och nu för framtida liv?

Sjukvårdens centrala roll i tankeexperimentet har inspirerats av den situation som den svenska förlossningsvården befinner sig i just nu. I dagsläget har ett hundratal barnmorskor runt om i landet sagt upp sig i protest mot bristande arbetsförhållanden. Mediebevakningen har varit omfattande och civilsamhället har slutit upp bakom barnmorskorna och visat sitt stöd genom demonstrationer för bättre arbetsvillkor (Dahlström 2021). Problemen inom förlossningsvården har funnits under en längre tid. Speciellt i Norrland har vården varit ansträngd och tyngd av sparkrav, vilket har lett till flertalet nedläggningar av klinker vid olika sjukhus. Ett exempel är nedläggningen av BB Sollefteå som har lett till en nu fyra år lång ockupation av de gamla BB- lokalerna i Sollefteå sjukhus. Nedläggningen ägde rum i januari 2017. Ockupationen påbörjades omedelbart och pågår fortfarande för att kunna hålla lokalerna redo för ett återöppnande av BB.

Ockupationen genomförs av boende i Sollefteå kommun och ännu har inget politiskt svar lämnats till demonstranterna (Ragnehag 2021).

Missförhållanden har även visat sig vara orsak till flera dödsfall inom förlossningsvården under åren 2018–2021. Hög arbetsbelastning resulterade i spädbarnsdöd (Carlén et al. 2021). Politiska gensvar har kommit och mångmiljonbelopp har lovats till förlossningsvården i stort men läget är fortfarande kritiskt (Dahlström 2021). Flera mottagningar larmar om underbemanning och menar att det enda sättet att kunna ge sin anställda lagstadgad ledighet är att stänga förlossningsavdelningen. Förlossningen i Lycksele är en av de som stänger över jul och nyår vilket innebär för vissa en resväg upp mot 35 mil till närmaste förlossning under dessa dagar (Björk 2021). Dock är inte långa resvägar till förlossningen ett nytt problem i Norrlands inland, vilket visas av att kurser i barnafödande i bil pågått i flera år (Israelsson 2017).

(8)

1.2 DISPOSITION

I uppsatsens andra del, presenteras och diskuteras tidigare forskning rörande empiriska observationer och normativa slutsatser om sociala rörelser. Sammanfattningen tydliggör sociala rörelsers effektivitet och mottagande i samhället och hur sociala rörelser har värderats från ett teoretiskt perspektiv. Detta stycke följs av en konkretisering av uppsatsens forskningsfråga samt dess relevans för framtida forskning och samhället i allmänhet. I uppsatsens fjärde del presenteras de normativa teorierna liberal neutralitet och Kants etik som används för att normativt värdera när sociala rörelser är legitima. I uppsatsens femte del beskrivs tankeexperimentet, den empiriskt inspirerade situationen av ett sjukhus i kris och de följande moraliska problemställningar som förloppet framkallar. Tankeexperimentet formas slutligen till den optimala situationen för en social rörelse att lyckas, detta för att tillämpa de normativa teorierna på ett extremfall. Fortsättningsvis, i uppsatsens sjätte del tillämpas de normativa teorierna på tankeexperimentet för att analysera aktionens legitimitet i den presenterade kontexten. I del sju jämförs analysens resultat med tidigare forskning samt presenteras reflektioner om teoretiska implikationer av analysen. Slutligen i uppsatsens åttonde del sammanfattas uppsatsen för att tydliggöra dess relevans och bidrag till forskningen samt rekommendationer för framtida forskning.

2 TIDIGARE FORSKNING

Denna uppsats kopplar till två forskningsfält. Det empiriska som omfattar sociala rörelsers effektivitet och framtoning. Och det normativa som omfattar sociala rörelsers etik och legitimitet. Det är i gränslandet av dessa två forskningsfält som denna uppsats är placerad.

2.1 EMPIRI

Den empiriska forskningen om sociala rörelsers utfall hade baserats främst på olika fallstudier tills studien av Stephan och Chenoweth (2008) publicerades, vilken visar att icke-våldsamma kampanjer, i jämförelse med våldsamma kampanjer, har störst sannolikhet för ett positivt resultat. Detta resultat gäller oberoende statsskick och förklaras delvis av att våldsamma aktioner anses illegitima i samhället. Denna studie bekräftade flertalet hypoteser som funnits i de tidigare fallstudierna, men skapade även ett nytt fokus på de icke-våldsamma rörelserna som tidigare hade hamnat i skymundan (Taylor och van Dyke 2004). I linje med tidigare forskning

(9)

lyftes faktorer så som nyskapande, aggressivitet, typ, storlek och kulturell koppling fram som viktiga för att utvärdera effektiviteten av aktionen (Stephan och Chenoweth 2008; Taylor och van Dyke 2004) med följande argument; För att kunna mobilisera största möjliga följe behövs metoder som anses legitima eller överkomliga med tanke på omständigheterna för den aktiva aktivisten och framtida aktivisten. Genom massmobilisering kan rörelserna således ändra den allmänna opinionen och skapa ett positivt momentum för sin sakfråga.

2.1.1 Icke-våldsamma kampanjer

De olika aktioner som ingår i kategorin icke-våldsamma metoder har i ett flertal studier visats ge olika utslag. I studien av Uba (2005) om anti-privatiseringsrörelsen i Indien undersöktes effektiviteten av olika icke-våldsamma metoder och den visade att ju mer destruktiva metoder desto effektivare var de genom sin förmåga att skapa ekonomisk press. Med andra ord hade metoder med hotfulla inslag större effekt på reformer och lagförslag än metoder med förhandlande karaktär. Denna slutsats stödjs av flera studier (Chenoweth 2020; Cress och Snow 2000; Gamson 1989; McAdam 1983; Mirowsky och Ross 1981; Piven och Cloward 1979;

Steedly och Foley 1979). Dock har även den politiska kontexten visat påverka utfallet, så som kopplingar mellan rörelse och regering (Cress och Snow 2000; Stephan och Chenoweth 2008), tidigare politiskt engagemang för sakfrågan (Cress och Snow 2000) och rörelsens demokratiska engagemang (McAdam och Su 2002).

Ett färskt exempel på hur denna forskning har påverkat två av dagens sociala rörelser är miljörörelserna Fridays for Future (FFF) och Extinction Rebellion (XR). Båda rörelserna använder metoder som klassas som destruktiva, FFF använder sig av demonstrationer och strejker medan XR använder sig av ockupationer (Extinction Rebellion 2021; Fridays For Future 2021a). Valet att använda mer destruktiva metoder, argumenterar de, är specifikt för att forskningens rön säger att de är de mest effektiva metoderna för att skapa snabb förändring.

Båda rörelserna står stadigt bakom parollen icke-våldsamma aktioner och har lyckats etablera sig internationellt och skapa massmobilisering (Extinction Rebellion 2020; Fridays For Future 2021b; de Moor et al. 2020).

2.1.2 De destruktiva metodernas empiriska legitimitet

I studier som visar att destruktiva icke-våldsamma aktioner är mer framgångsrika än andra civila aktioner är ett vanligt förekommande argument att de är mer legitima (Huff och

(10)

Kruszewska 2016; Stephan och Chenoweth 2008). Dock, de studier där man undersöker legitimiteten, sett i elitens perspektiv, aktivistens perspektiv och de civilas perspektiv, finner ofta att de mer destruktiva men ändå icke-våldsamma metoderna ses som splittrande (Chenoweth 2020) om inte illegitima (Cristancho, Uba, och Zamponi 2019; Uba 2016).

Grunden till detta återfinns i individens personliga erfarenheter, både positiva och negativa, (Cristancho, Uba, och Zamponi 2019; Uba 2016), dennes position i den politiska strukturen (Uba 2016), hur kampanjerna agerar (Wang, Rao, och Soule 2019) och det politiska läget (Cristancho, Uba, och Zamponi 2019). Ifall man upplevt samma orättvisa som den sociala rörelsen kampanjar emot är det lättare för utomstående att legitimera aktionerna (Chenoweth 2020; Cristancho, Uba, och Zamponi 2019; Uba 2016). Dock om man innehar en politisk post ser man destruktiva metoder mer som störande för det dagliga politiska arbetet (Uba 2016).

Ifall den sociala rörelsen ses som spretig, okontrollerad och tillåtande till våldsamma fraktioner sjunker legitimiteten allmänt (Chenoweth 2020; Cristancho, Uba, och Zamponi 2019; Wang, Rao, och Soule 2019). Förtroendet för det rådande systemet och dess struktur påverkar också om man anser att civilas försök till förändring genom massmobilisering är legitimt. Mer förtroende för systemet sänker legitimiteten för sociala rörelsen, och vice versa (Cristancho, Uba, and Zamponi 2019). En fråga uppstår i ljuset av denna forskning; var går gränsen för vad som är legitimt för en social rörelse att utföra gällande metoder?

2.2 EMPIRISK LEGITIMITET OCH NORMATIV LEGITIMITET

Ett begrepp som måste klargöras, då det används med flera betydelser, är legitimitet. I den empiriska forskningen används begreppet legitimitet för att beskriva vad som anses legitimt och moraliskt rätt att göra i ett socialt perspektiv. Denna typ av legitimitet härstammar från allmänna uppfattningar och åsikter om vad som är rätt och vad som bör vara rätt. Olika kontexter, så som kulturer, trosuppfattningar, ideologier och andra sociala sammansättningar, påverkar våra åsikter och uppfattningar om vad som är rätt. Den sociala legitimiteten är också mer flyktig då åsikter kan skifta relativt snabbt, vilket gör att en samhällelig samstämmighet av vad som är rätt eller fel är svårare att få till och bestå. På andra sidan, har vi normativ legitimitet som bygger på normativa teoriers uppbyggnad och vad teorin förespråkar bör göras. Hur något bör vara baseras på teorins principer, de grundläggande skäl till varför man ska tycka eller agera som teorin förespråkar (Tralau 2012). Denna konstruktion av legitimitet är mer beständig då principerna förblir desamma, i stora drag.

(11)

I denna uppsats används legitimitet enligt de två ovanstående definitionerna, legitimitet i empirisk mening och legitimitet i normativ mening. Legitimitet i empirisk mening syftar på den sociala legitimitet som skapas genom våra åsikter om vad som är rätt eller fel. Legitimitet i normativ mening syftar på den tolkning av vad som är rätt eller fel och återfinns i normativ teori. Hädanefter kommer de två olika begreppen av legitimitet refereras till empirisk legitimitet för den första typen och normativ legitimitet för den andra. Dock så påverka de olika begreppen varandra och hur man förstår dem. Hur normativ legitimitet tas emot och förstås i dagens kontext kommer påverkas av den empiriska legitimiteten. Den empiriska legitimiteten är också influerad av den normativa teorin, dock så går det i vågor vilken teori som har störst inflytande precis just då. Men, då legitimitet kan undersökas och tolkas från två olika perspektiv, lämpar de sig olika bra till olika användningsområden.

I denna uppsats används sociala rörelsers aktioners empiriska legitimitet för att skapa en kontext och förståelse för hur man ser på sociala rörelsers agerande just idag. Dock är det inte självklart vad denna empiriska legitimitet baseras på. Detta skapar frågetecken om hur denna legitimitet spelar roll. Uppsatsens fråga är intressant då forskningen visar att det mest effektiva man kan göra som social rörelse är att använda metoder vars empiriska legitimitet är ifrågasatt, även om legitimitet i sig är en viktig faktor för sociala rörelser att lyckas. För att förstå denna inte helt logiska slutsats vänder jag mig till den normativa teorin och deras tolkning av legitimitet. Då dess teorier är uppbyggda på ett mer strukturerat sätt med principer, lämpar de sig till att användas kritiskt på ett valfritt fall. Därmed, genom att använda normativ teori, som ligger nära de värden som influerar den empiriska legitimiteten i ett modernt demokratiskt samhälle, kan en förståelse uppnås om den upplevda diskrepans som den empiriska forskningen presenterar.

2.3 NORMATIV TEORI

Detta leder oss in på det andra forskningsfältet om sociala rörelser, närmare bestämt det normativa. Texter med rötter i medeltiden diskuterar legitimiteten av civil olydnad (Chenoweth 2021, 73 ff). I nutid har det normativa perspektivet av sociala rörelser fokuserat främst på legitimitet i ett demokratiskt perspektiv där sociala rörelser värderas utifrån hur de kan samspela med olika typer av demokratiteori. Att använda demokratiteori som en grund för legitimitet bygger på det kollektiva maktutövandet som sociala rörelser använder sig av. Genom att mobilisera kollektivet kan det som anses vara empiriskt legitimt eller illegitimt ifrågasättas, likaså den nuvarande uppfattningen om samhället och dess legitima ställning. Kopplingen

(12)

mellan sociala rörelsers legitimitet och demokrati grundar sig även i definitionen av demokratisk legitimitet. Filosoferna Sieyès och Rousseau menar båda att legitimitet enbart kan uppnås genom enhällighet. Detta blir dock problematiskt i ett samhälle med många invånare och många individuella viljor för att kunna fatta legitima politiska beslut. Därav anser man majoritetens vilja som en härledning av den enhälliga viljan för att kunna använda den demokratiska beslutsprocessen för att ta legitima politiska beslut (Manin 1987). Härledningen från enhällighet till majoritetens vilja för att ta demokratiskt legitima beslut är dock inte oproblematisk.

2.3.1 Legitimitetens grund

En av de teorier som används för att utvärdera legitima beslut är Rawls normativa rättviseteori vilken bygger på Sieyès och Rousseaus princip om att legitimitet kommer från enhällighet.

Rawls argumenterar för att individen skapar legitima beslut genom att väga de olika politiska val hon ställs inför för att sedan välja det alternativ som mest troligt blir genomfört samt uppfyller hennes önskemål (Rawls 1971/1999). Principen antar att individen vet vad hon vill samt är informerad om de val hon ställs inför. Manin (1987) kritiserar teorin genom argumentet att Rawls princip fungerar i teorin men inte i praktiken. Att tro att en ideal teori ska fungera i praktiken, som både arbetssätt och måttstock, är orealistiskt. Enligt Manin tas inte beslut individuellt för att sedan vägas ihop till en enhällighet utan genom en kollektiv diskussion för att informera alla om valen, samt deras konsekvenser, de står inför. En deliberativ process behövs för att vädra alla åsikter så preferenser kan få utvecklas fritt.

Deliberativ demokrati är en demokratiteori som bygger på denna tes (Gutmann och Thompson 2004). Deliberativ demokrati definieras som en variant av demokrati som fokuserar på en samtals och kompromissfokuserad lösningsprocess. Den normativa legitimiteten för de politiska besluten grundar sig i inkludering och respekt för alla deltagandes åsikter och moraliska ståndpunkter (Thompson 2008). De sociala rörelserna fungerar här som informationskällor för minoritetsåsikter, åsikter som annars blir överröstade av majoriteten.

Genom kampanjer lyfts frågorna på dagordningen och skapar en mer inkluderande beslutsprocess där fler åsikter får forma diskussionen (Garner 2019; Medearis 2005; Young 2001). Även då sociala rörelser ofta kräver absolut förändring, byggt på värderingar som inte kan kompromissas bort, är de ändå viktiga för att jämna ut maktbalansen. Utan en inkludering av åsikter utanför maktcentrum kommer makten koncentreras då narrativet styrs av de vid makten. För att en deliberativ process ska kunna ske på ett inkluderande och demokratiskt sätt

(13)

behövs yttre värderingar (Young 2001), speciellt för att motverka hegemoniska ideologiska diskurser (Garner 2019). Alltså en diskurs som är så pass etablerad och integrerad i samhället att den anses som självklar.

När begreppet legitimitet utvärderas, baserat på dess anpassningsbarhet till demokratiteori, görs det främst på teoretisk nivå utan att förankras med verkligheten. Syftet med den tidigare forskningen har varit att rättfärdiga och legitimera sociala rörelsers existens i sin helhet i ett normativt perspektiv. Men metoderna som de sociala rörelserna använder sig av har inte varit inkluderade i dessa analyser. I tidigare forskning argumenteras sociala rörelser vara normativt legitima, men det är enbart på en teoretisk nivå med en svag koppling till sociala rörelsers praktiska verklighet. Det påvisar att det empiriska och normativa forskningsfältet angående sociala rörelsers legitimitet är relativt frånkopplade från varandra.

Både den normativa och den empiriska förståelsen av hur vår värld bör vara påverkar vår världsbild. Därav borde de olika fältens förståelse av sociala rörelser påverka varandra. Utan att ta hänsyn till den ena bör man inte få hela bilden av den andra. Däremot hur de påverkar varandra är ännu obesvarat. Med det antagandet, kan en effektiv social rörelse som använder sig av destruktiva metoder för att lyckas ändå anses som normativt illegitim?

3 FORSKNINGSFRÅGA

Forskningen har hittills fokuserat på sociala rörelsers effektivitet och hur de kan lyckas nå sina uppsatta mål. Vilka metoder som är mest effektiva samt vilka gränser som inte ska korsas för att behålla effektiviteten. Dock går dessa slutsatser isär om de ska tillämpas praktiskt.

Destruktiva metoder behövs för effektivitetens skull men legitimitet krävs för att kunna massmobilisera. Sociala rörelsers normativa legitimitet rättfärdigas i teorin från ett demokratiskt perspektiv men det klargör ändå inte de empiriska resultaten som nedvärderar sociala rörelser. Därmed lämnar den tidigare forskningen frågetecken. De metoder som gör att de sociala rörelsernas budskap lyfts och inkluderas i debatten är de som anses vara illegitima.

Det gör att i ett demokratiskt perspektiv är sociala rörelser legitima medan i samhällets ögon är de inte det. Det väcker frågan: I ljuset av de empiriska slutsatserna, vilka av sociala rörelsers metoder, samt under vilka omständigheter, är normativt legitima?

(14)

Denna fråga ämnar uppsatsen att besvara genom att analysera sociala rörelsers legitimitet med hjälp av två normativa teorier. Valet att analysera sociala rörelsers legitimitet i ett normativt perspektiv grundar sig i en önskan att bredda den teoretiska förståelsen om sociala rörelsers plats i samhällsstrukturen. Den empiriska forskningen som presenterats ovan ger förståelse om situationens läge, men vad som anses vara socialt legitimt och varför, är inte kompatibelt med de effektivaste metoderna. Den normativa litteraturen ger en förståelse varför sociala rörelser ska ses som legitima men utan att tydligt kontextualisera hur. Därav genom att använda ett tankeexperiment som analyseras från två normativa teoretiska håll, kan en mer kontextbaserad men ändå övergripande förståelse av sociala rörelsers legitimitet bli nådd.

3.1.1 Frågans relevans

Den inomvetenskapliga relevansen för denna fråga bygger på den begränsade forskning som har undersökt sociala rörelsers legitimitet. Gällande metoder och samhällets syn på sociala rörelser är det enbart skillnaden på våld och icke-våld som har varit i fokus i forskningen. Att värdera de mest effektiva icke-våldsmetoderna från ett moraliskt perspektiv saknas i litteraturen.Utöver det är användande av empiriska slutsatser i normativa värderingar sällsynta inom politisk teori. Genom att inkludera vår empiriska vetskap om sociala rörelsers effektivitet kan den normativa och empiriska forskningen sammankopplas och komma närmare vår praktiska verklighet. Utöver en fördjupad förståelse av sociala rörelser, kan även de normativa teorierna utvärderas efter deras förmåga att utvärdera en komplex social situation, vilket utökar den kritiska granskningen av teoriernas tillämpningsbarhet. Den utomvetenskapliga relevansen inkluderar hela samhället. Att öka förståelsen för sociala rörelsers plats i samhället kan hjälpa både makthavare och aktivister att förhålla sig till varandra men även förstå hur utomstående medborgare förhåller sig till konflikten mellan makthavare och aktivister. En ökad förståelse kan även hjälpa de sociala rörelserna i att effektivisera sitt arbete med mobilisering då legitimitet anses vara en viktig faktor för att kunna nå ut till flera. Även för den utomvetenskapliga relevansen är de normativa teoriernas förmåga att kunna tillämpas på komplex sociala situationer viktig då den utvecklar vår allmänna förståelse för legitimitet inom samhällsapparaten. Så som hur våra ideal och värderingar påverkar vilket agerande som anses legitimt och hur olika typer av legitimitet samspelar med en fungerande statsapparat.

(15)

4 TEORI

Valet av de två normativa teorier som används för att analysera sociala rörelsers legitimitet bygger på att fånga upp ett samhällsperspektiv och ett individuellt perspektiv. Teorierna som användas är liberal neutralitet och Kants etik. Liberal neutralitet speglar samhällets strävan att bejaka mänskliga rättigheter och propagera för ett jämlikt och neutralt sätt att styra samhället.

Kants etik ger en förklaring till, och utvärdering av, etiskt agerande för både individ och samhälle.

4.1 LIBERAL NEUTRALITET

Liberal neutralitet grundar sig i uppfattningen att staten ska vara neutral i sitt styre angående det allmänna goda. Alla reformer och lagförslag ska syfta till att gynna eller stjälpa alla likvärdigt. Detta grundar sig i att alla människor ska ha en likvärdig chans att vara autonoma.

Att varje individ har viljan att, och rätten till, att utforma sin framtid och sitt goda liv. Detta kommer resultera i lika många uppfattningar av det goda livet som det finns individer. För att staten inte ska inskränka denna rätt bör staten förhålla sig neutral till vad det goda livet innebär.

Reform eller lag som gynnar ett synsätt av det goda livet över någon annan ses därför som illegitim (Dimock 2000; Kymlicka 1989; Patten 2011). Liberal neutralitet bygger på en hänsyn till civila rättigheter, så som yttrandefrihet och organisationsfrihet, och hur man kan ordna ett rättvist samhälle med en pluralistisk världssyn. Liberal neutralitet är en teori fokuserad på institutionell praxis på samhällsnivå som främst tillämpas på statliga institutioners praktiska arbete och inte individer (Goodin och Reeve 1989; Kymlicka 1989).

4.1.1 Definition av liberal neutralitet

Hur liberal neutralitet rent praktiskt ska kunna efterlevas är beroende på uppfattningen av begreppet i sig. Beroende på om neutraliteten ska säkerställas i hur man gör det, vad man gör eller varför man gör det kommer den praktiska tillämpningen av neutralitet skilja sig åt. Ifall hur man utför en policy är den viktiga parametern kommer neutraliteten behöva säkerställas genom att agerandets konsekvenser blir neutrala. Detta kallas för konsekvensneutralitet (neutral consequences). Problemet med konsekvensneutralitet är att det är praktiskt taget empiriskt omöjligt. Att kunna kontrollera alla konsekvenser och begränsa de till enbart neutrala följder är en utopi och en övertro på människans möjlighet att kunna kontrollera alla andras syn på ens agerande. Ifall vad man gör, alltså målet med agerandet, är det neutrala ökar sannolikheten för en praktisk tillämpning avsevärt. Dock är detta en väldigt bred förståelse och

(16)

tillämpning av neutralitet, vilket minskar begreppets stringens. För att kunna motivera och säkerställa neutralitet behövs även en indikation varför. Detta kallas för neutralt rättfärdigande (justificatory neutrality). Först när anledningarna bakom det ”neutrala” förslaget är synliga kan dess neutralitet utvärderas praktiskt (Dimock 2000; Kymlicka 1989; Patten 2011). Då den rättfärdigande neutraliteten är den mest praktiskt tillämpningsbara tolkningen av liberal neutralitet kommer denna tolkning ligga till grund för uppsatsens användande av liberal neutralitet i fortsättningen.

När frågan varför ska besvaras är svarsalternativen många och tillämpningen bred beroende på vad man anser inkluderas i neutralitetsprincipen. Bland liberalismens förespråkare är förståelsen delad ifall neutralitet ska vara universellt tillämpat (Ackerman 1980) eller begränsad till statens kärnverksamhet (Rawls 2005). Argumentationen går isär ifall någon tolkning är mer trovärdig eller teoretiskt starkare än den andre men för denna uppsats kommer den begränsade tolkningen användas. För det första, för att sjukvården är en del av statens kärnverksamhet i de moderna demokratiska samhällena som tankeexperimentet bygger på. För det andra, för att passa uppsatsens omfång behöver förståelsen av vad som ingår i neutralitetsprincipen begränsas.

4.1.2 Rawls neutrala rättfärdigande och grundläggande resurser

Till grund för den begränsade tolkningen ligger Rawls principer om rättvisa och begreppen samhällets grundläggande struktur och grundläggande resurser (primary goods). Rawls principer om rättvisa bygger på att alla ska ha samma grundläggande förutsättningar att leva de liv de vill och samhällets grundläggande struktur definierar vad dessa grundläggande förutsättningar är. De grundläggande förutsättningarna konkretiseras i de grundläggande resurserna, vilka är grundläggande rättigheter och friheter, välstånd, rörelsefrihet gällande geografisk plats och yrke, vara inkluderad politisk och grundläggande självrespekt (Rawls 2001, 58–59). Genom att staten maximerar dessa resurser får alla individer en likvärdig och rättvis chans att både skapa sin egen uppfattning av det goda livet och leva den utan att inskränka på någon annans rätt (Kymlicka 1989, 886). Samhällets grundläggande struktur är konstruerat i kontrast till de moraliska teorierna vars mål är att skapa fullvärdiga och omfattande doktriner (comprehensive doctrines) till vad som är det goda. Denna distinktion markerar skärningspunkten till vad som är legitimt för staten att reglera i ett neutralt perspektiv. Alltså, det som tillhör de grundläggande resurserna kan staten reglera så det kan maximeras för varje individ, men uppfattningar kopplade till omfattande doktriner måste behandlas neutralt för att

(17)

vara rättvisa och kan inte ligga till grund för statliga reformer och lagförslag (Rawls 2005, 13, 179, 181, 193).

4.1.3 Neutralt rättfärdigandes principer

När liberal neutralitet tillämpas jämförs situationen med liberal neutralitets principer, framförallt om lagen eller reformen påverkar individer olika baserat på deras uppfattning av det goda livet. Lagen eller reformen undersöks ifall den påverkar en individs grundläggande resurser och bedöms därefter om det är neutralt eller ej. Är det i linje med de grundläggande resurserna och påverkar de likvärdigt är det neutralt men om lagen eller reformen påverkar de grundläggande resurserna olika för olika individer är det inte legitimt. Varje situation behöver därmed analyseras för sig med individens förutsättningar i främsta rummet (Jones 1989, 14–

17). Hur de grundläggande resurserna påverkas blir därmed en måttstock för om agerandet är legitim eller ej (Rawls 2005, 180–81). Resurserna kan påverkas neutralt i både positiv och negativ riktning, alltså en maximering eller begräsning av de grundläggande resurserna. Det som är viktigt är att resurserna påverkas likvärdig för alla för att säkerställa att lagen eller reformen är neutral och rättvis (Jones 1989, 18–23; Kymlicka 1989, 886).

För att exemplifiera hur neutralitet kan användas praktiskt följer ett exempel om en tysk lärare.

Fallet gäller en muslimsk kvinna som blev nekad sin lärarlegitimation då hon bar hijab (religiös huvudslöja) och menade att göra det även när hon undervisade. Anledningen till nekandet argumenterades komma från att det inte är passande för en person i auktoritetsposition att öppet bära religiösa symboler då man passivt, om inte aktivt, förespråkar en specifik förståelse av det goda. Med andra ord, bärandet av religiösa symboler förespråkar omfattande doktriner och är därmed inte neutralt vilket inte passar för en statstjänsteman, vilket läraryrket räknas till i Tyskland. Detta beslut överklagades då det de facto inte är neutralt enligt Rawls definition av neutralt rättfärdigande. För det första implicerar man en förståelse av det goda genom att förbjuda en annan. För det andra, lärarens rätt till hennes egen förståelse av det goda livet blev inskränkt då hennes religionsfrihet blev begränsad. För det tredje, om ett religiöst uttryck förbjuds måste alla religiösa uttryck förbjudas för att vara neutralt (Zellentin 2012, 12–14).

Dock kan ett problem uppstå om man utvecklar föregående exempel för inget entydigt svar finns till för vad man bör göra istället. Både ett förbud och ett tillåtande kan argumenteras rättfärdigt genom neutralt rättfärdigandes principer (Zellentin 2012, 22–23). Problemet kan uppfattas omfattande, men liberal neutralitet kan svara på problem som andra likvärdiga teorier

(18)

inte kan. Statsperfektionism är en sådan teori, vilken anses leda en stat i positiv riktning genom ett ställningstagande om vad som är gott och arbetar därefter. Men en perfektionistisk handling kan aldrig göra alla nöjda (Patten 2011). Liberal neutralitet är därmed bättre anpassat till den pluralistiska verklighet vi lever i där olika grundvärderingar existerar. Statlig perfektionism har även en historisk tendens till att skapa en majoritetsdiktatur. Även om detta sker oavsiktligt genom oförstående för minoritetens problematik så kan konsekvenserna bli ödesdigra (Kymlicka 1989), speciellt då de inskränker en individs rätt till självbestämmande. Ett exempel på detta är förbud mot samkönade äktenskap vilket tydligt inskränker en individs rätt till självbestämmande (Patten 2011).

4.1.4 De praktiska begränsningarna

Valet av liberal neutralitet som en av de två normativa teorierna för att utvärdera tankeexperimentet grundar sig i liberal neutralitets samhällsperspektiv genom de grundläggande resurserna och hur de ska implementeras och respekteras av samhällsapparaten.

Liberal neutralitet speglar och värnar om de liberala värderingar som har blivit norm i det moderna samhället och är etablerade i liberala demokratier. För att kunna utvärdera social rörelsers aktioner moraliska är det fördelaktigt att använda de rådande samhällsnormerna som grund samt en teori som kan normativ utvärdera ifall en aktion följer och framhäver dessa normer och principer. Samhällets normer och värderingar är de faktorer som kommer ligga till grund för vilka av sociala rörelsers aktioner som ses som legitima, då det är i samhällsutrymmet som sociala rörelser måste hävda sin legitimitet för att attrahera nya följare. Utöver detta, genom att knyta an till de rådande normerna anknyts resultatet till verkligheten och de moraliska värderingar som utförs är mer troliga att vara relevanta både teoretiskt och reellt.

Valet av liberal neutralitet är därav baserat på dess teoretiska värden och kopplingen till rådande samhällsnormer istället för dess praktiska tillämpning. Även om problem kan uppstå då argumentationen kan vinklas beroende på vald ståndpunkt så kan teorin belysa viktiga faktorer som påverkar den ansedda legitimiteten från samhället. Då liberal neutralitets värderingar är så pass sammankopplade till de rådande normerna i den moderna liberala demokratin kommer den liberalt neutrala argumentationen kunna tydliggöra vart skärningspunkterna ligger. Även om ett tydligt svar är svårt att få fram så kan problematiken specificeras. Detta är värdefullt i sig självt för att klargöra hur situationen ser ut, men för att komma närmre ett svar på denna uppsats forskningsfråga kommer ytterligare en teori användas för att tydligare utvärdera vad som är legitimt i det specificerade problemet.

(19)

4.2 KANTS ETIK

Kants etik är en moralfilosofi som klargör att det är vårt rationella förnuft som leder oss till etiska val. Goda moraliska val baseras på imperativ, alltså påbud, som utförs av plikt. Ifall handlingen inte utförs av plikt är den inte moraliskt god oavsett handling. Detta gör plikten till en fundamental del av Kants moraliska filosofi. Imperativ är en uppmaning som antingen är formulerat som ett hypotetiskt eller ett kategoriskt imperativ. Det hypotetiska imperativet är betingat till specifika mål medan det kategoriska imperativet är gott i sig självt (Johnson och Cureton n.d.; Kant 1785/1997). Hur imperativen används praktiskt förklaras senare. Hela Kants teori bygger på antagandet att vi människor är rationella autonoma varelser med en fri vilja.

Autonomin är viktigt för att varje individ ska kunna använda sin fria vilja och därmed göra rationella och etiska val. Autonomi och rationalitet är grunden till den goda viljan, vilket Kant kategoriserar som de enda företeelserna med ett inneboende värde. Den goda viljan är uppbyggd av en förståelse av vad som är ens plikt och att utföra handlingar för pliktens skull.

Därav är det enbart de handlingarna som är utförda genom plikt som är moraliskt goda (Kant 1785/1997; Shafer-Landau 2018, kap. 11–12).

Kant menar att det finns påbjudna mål för mänskligheten och dessa är att hjälpa andra och utveckla oss själva till vårt bästa. Det kan låta konstigt att klassificera mål som påbjudna med dess tvingande ton men en moralisk handling behöver ett motiv. Dessa två påbjudna mål blir då det syftet moraliska handlingar strävar efter (Baron 1997). Kant kallar detta för att uppnå lycksaligheten (Kant 1785/1997). Att hjälpa andra är att hjälpa dem att uppfylla sina mål och utveckla de själva till deras bästa. Plikten att hjälpa andra grundar sig att hjälpa de förstå hur de ska uppnå sina påbjudna mål, inte att utveckla deras bästa åt de. Detta grundar sig i antagande att alla individer är autonoma och vi kan inte ändra någon till att bli deras bästa och mest moraliska jag. Det andra påbjudna målet, att utveckla oss själva till vårt bästa, syftar på att utveckla våra talanger och vårt moraliska jag. Det blir vår plikt att utveckla oss till fulländade och moraliskt goda individer. Det är dessa påbjudna mål som ligger till grund för de hypotetiska imperativen, plikter betingade till ett specifikt mål (Baron 1997).

4.2.1 Det kategoriska imperativet och dess principer

Det kategoriska imperativet kallar Kant för sedlighetens imperativ och lyder ”Handla endast efter den maxim genom vilken du tillika kan vilja att den blir en allmän lag” (Kant 1785/1997,

(20)

46, kursivering i originalverk). En maxim betyder det motiv som leder till den utförda handlingen. Med andra ord anledning och tanken till varför man utför en handling. Maximer finns för alla handlingar och fungerar som personligt dikterade lagar att leva efter. Detta imperativ kallas även universaliserbarhetens princip då den maxim man handlar enligt måste vara tillämpningsbar av alla och fortfarande fungera, därav bli allmän lag. Det är även på detta vis en maxim kan utvärderas. En maxim specificeras för att inkludera vad du ska göra och varför. Sedan föreställs en fiktiv verklighet där alla följer och agera på denna maxim. Det slutliga testet är frågan: I denna fiktiva värld, kan du då uppnå det som maximen inkluderar?

Ifall svaret är ja är maximen universell, alltså allmän lag, och etiskt god. Denna slutsats baseras på att om maximen kan bli allmän lag är den konsekvent och rättvis då alla kan använda den (Shafer-Landau 2018).

Det kategoriska imperativet innehåller ytterligare två praktiska imperativ. Den första är den humanitära principen och den andra är principen om viljans autonomi. Den humanitära principen lyder ”Handla så att du aldrig behandlar mänskligheten i såväl din egen som i varje annan person bara som ett medel utan alltid tillika som ett ändamål” (Kant 1785/1997, 55, kursivering i originalverk). Detta imperativ följer Kants antagande om att det finns påbjudna mål för mänskligheten och för att kunna uppfylla dessa mål behövs den humanitära principen för att dessa ska kunna uppnås plikttroget. Man kan inte uppnå sin lycksalighet ifall man inte behandlar sig själv som ett ändamål och lika så när man ska hjälpa någon annan att uppnå sin lycksalighet. Viljans autonomi implicerar att ”varje förnuftig varelses vilja är en allmän lagstiftande vilja” (Kant 1785/1997, 57, kursivering i originalverk). Denna princip understryker att en annan person inte kan användas som ett medel och att människan är en rationell individ. Det kategoriska imperativet är den fundamentala principen för moraliskt handlande och Kants formulering för vad den goda viljan är. Från detta kategoriska imperativ kan alla pliktens imperativ härledas och moralitet uppnås och anses därför vara moralens högsta princip.

”Moralitet är alltså handlingarnas förhållande till viljans autonomi, dvs. till den möjliga allmänna lagstiftningen genom dess maximer. Den handling som är förenlig med viljans autonomi är tillåten; den som inte stämmer överens med den är otillåten.” (Kant 1785/1997, 66)

Kant presenterar olika exempel för att illustrera de praktiska fördelarna med det kategoriska imperativet. Ett känt exempel är den vita lögnen. Ifall du finner dig i en situation där du behöver

(21)

låna pengar för att ta dig ur en obekväm situation, men ljuger om att du kan betala tillbaka fast att du vet att du inte kommer kunna betala tillbaka, skulle din maxim lyda: För att slippa obehag lovar jag att betala tillbaka lånade pengar även om jag inte kommer kunna betala tillbaka pengarna. Den lögn man anför kan hjälpa en ur knipan nu men som allmän lag skulle maximen aldrig fungera. Om alla ljuger kommer allas tillit vara förbrukat. Maximen bryter således mot både universaliserbarhetens princip och den humanitära principen och är därmed inte moralisk.

Kant nyanserar även förståelsen av att kunna bli allmän lag till att inkludera vilja bli allmän lag genom ett exempel av en person som är nöjd med sitt liv och därav väljer att avstå från att involvera sig i andras liv. Även om denna verklighet skulle fungera och strävan efter de påbjudna målen i viss mån är möjlig så är det inte en önskvärd verklighet, menar Kant. Även om man inte bryter mot det kategoriska imperativets principer i sig så bryter man mot de plikter som dikteras av de påbjudna målen och de hypotetiska imperativen (Kant 1785/1997).

4.2.2 Världshistoriens tolkning av moralitet

Emellertid är inte Kants bild av det moraliskt goda lika glasklar så som det kategoriska imperativet kan få det att föreställa. I essän Idé för en världshistoria med kosmopolitisk inriktning (egen översättning av: Idee zu einer allgemeinen Geschichte in weltbürgerlicher Absicht) presenterar Kant sin tolkning av världshistorien (allgemeinen Geschichte). Han menar att människan styrs av osociala begär som heder, makt och ägande men är beroende av sitt sociala begär vilka tillsammans drar henne till civilisationen. Detta gör henne till en otillräcklig varelse som slits mellan två olika begär som är svåra att kombinera. Ett begär att vara andra människor till lags och ett begär till att utnyttja dessa människor för hennes egen vinning. Så länge hon lever bland andra människor kommer hon behöva bli styrd då hon är ett djur som inte kan kontrollera sina motstående begär. Dock är den högsta makten människan och dess autonoma vilja vilket skapar en omöjlig situation. Den blinde leder den blinde. Vår civilisation kommer att vara ofullkomlig och behöva otaliga försök för att utvecklas till en perfekt union av människor. Men genom att studera världshistorien kan man skåda mönster av utveckling mot en moralisk union, där varje revolution har lett till en ny och högre nivå av utveckling till en etiskt god världsordning (Kant 1784/2003). Därav kan oetiskt handlande i historiens gång rättfärdigas, till en viss grad, av människans ofullkomliga inneboende begär då det är ett steg mot den perfekta unionen av människor. Dock kan ett moraliskt omvärderande av specifika handlingar enbart ske i ett historiskt perspektiv och därmed kommer en nuvarande handling bedöms genom det kategoriska imperativet. Hur som helst är detta ett viktigt perspektiv att ha

(22)

i beaktning för en handling av en social rörelse vars mål är att förändra samhället till det bättre i ett långsiktigt perspektiv.

4.2.3 Den praktiska tillämpningen

Med Kants förhållandevis tydliga kriterier för moraliskt handlande presenteras ett tydligt ramverk varför en handling är moralisk eller ej. Detta underlättar arbetet att utföra en tydlig utvärdering av denna komplexa och spretiga fråga som uppsatsen ställer. Även om Kants perspektiv av världshistorien komplicerar den tydliga utvärderingsprocessen medför den även ett intressant perspektiv av sociala rörelsers handlingar. Speciellt då dessa syftar på att i många fall utför långtgående samhällsförändringar. Och, i en frågeställning där konsekvenserna, med stor sannolikhet, är abnorma och mer eller mindre oförutsägbara blir ett fokus på handlingens moraliska värde baserat på dess konsekvenser fattigt. Genom att använda Kants teori om etik och moraliskt handlande kan situationen bättre analyseras genom samhällsperspektivet. Kants grundläggande värderingar följer även den moderna demokratins respekt för mänskliga rättigheter, speciellt genom hans antaganden om individens autonomi. De påbjudna målen är utformade för att hylla detta antagande, lika så är principerna som är inkluderade i det kategoriska imperativet. Det gör Kants etik passande för att undersöka frågan: när och vilka av sociala rörelsers handlingar är normativt legitima?

4.3 VARFÖR INTE DEMOKRATITEORI?

Själva forskningsproblemet för denna uppsats återfinns i spänningarna angående hur den demokratiska processen ska utföras, därav kan det ifrågasättas varför inte en demokratiteori används för att analysera den moraliska gränsen för sociala rörelser. Det finns flera anledningar varför det kan ses som fördelaktigt för uppsatsen att välja bort demokratiteori till förmån för andra normativa teorier. För det första, hur sociala rörelser förhåller sig till demokratiteori är det perspektiv som har dominerat den tidigare forskningen angående sociala rörelsers legitimitet och plats i samhället (Garner 2019; Manin 1987; Medearis 2005; Young 2001).

Därav är det till gagn att utöka perspektivet från processen till moraliska värderingar kopplade till det demokratiska samhället och hur de klassificeras som moraliska. Både för att utöka perspektiven om sociala rörelsers legitimitet men även för att andra teori möjligen kan ge ett mer intressant och nyanserat svar än de som redan presenterats i tidigare forskning.

(23)

För det andra, när en moralisk värdering görs är det fördelaktigt att använda en teori som är tydligt kopplad till normer och värderingar som är allmänt accepterade i den kontext där analysen sker. Även då demokratiteori innehåller tydligt formulerade värderingar, så som allas likvärdighet genom en person en röst, är teorins huvudsakliga fokus den demokratiska processen. Den sociala rörelsen söker efter legitimitet för att kunna mobilisera men det sker inte nödvändigtvis genom anspråk på den demokratiska processen. Där skulle andra normativa teorier kunna erbjuda en bättre grund för att analysera vad som är legitimt.

För det tredje, då det finns ett smörgårdsbord av doktriner som definierar samhället och dess riktning är det värdefullt att undersöka hur olika doktriner påverkar synen på legitimitet för olika sorters handlande. Rawls menar att dessa olika doktriner kan delas upp i allmänt förnuft (public reason), sekulära värderingar (secular values) och etiska värden (moral values), där det allmänna förnuftet är våra politiska värderingar (political values). Denna uppdelning av doktriner rör olika förståelser av samhället (Rawls 2005, 452–53). Genom att enbart använda demokratiteori används de politiska värderingarna för att bedöma sociala rörelsers värde.

Däremot med liberal neutralitet och Kants etik kan både det allmänna förnuftet, alltså politiska värderingar, och etiska värderingar samspelat bedöma sociala rörelsers värde. Det blir en mer verklighetstrogen bedömning än att bara inkludera det allmänna förnuftet då etiska värden påverkar vårt sätta att handla och legitimera handlingar.

5 METOD

För att svara på frågan: Vilka av sociala rörelsers metoder, och under vilka omständigheter, är normativt legitima, kommer ett tankeexperiment användas. Tankeexperimentet är konstruerat som ett extremfall. En hypotetisk händelse designad för att utmana de två valda normativa teorierna samtidigt som det är löst baserat på verkliga problem. Genom att först dissekera och definiera tankeexperimentets problem kan man sedan tillämpa de normativa teoriernas perspektiv. Tankeexperimentet kommer att analyseras i ett samhällsperspektiv. Detta val bygger på att frågeställningens problemformulering grundar sig i en aktuell samhällsfråga. Hur denna situation påverkar individer i sig och i relation till andra grupper kommer inkluderas i analysen för att undersöka hur individen påverkar samhällets moraliska ställning. Dock är det primära syftet med denna analys att förstå mekanismerna på samhällsnivå.

(24)

Tankeexperiment är en relativt vanlig metod inom filosofin (men används även i andra fält som naturvetenskapen) för att skapa en förenklad situation av verkligheten för att utforska principers lämplighet och konsekvenser på ett enkelt sätt. Till exempel använder Rawls ett tankeexperiment för att utveckla sin rättviseteori (omnämnd i 2.3.1). Det tankeexperimentet kallas okunnighetens slöja då det föreställer en värld där ingen vet sin plats i samhället eller vilken lott man kommer bli tilldelad. Rawls menar att enbart utan de hierarkiska samhällsförhållandena kan man förstå den rationella individens rättvisa fördelning av resurser (Rawls 1971/1999). Ett annat allmänt känt tankeexperiment är Schrödingers katt.

Att använda ett tankeexperiment är fördelaktigt av flera skäl. För det första kan ett tankeexperiment konstrueras på ett kontrollerat sätt för att underlätta tydlig tillämpning av teorierna. I tankeexperimentet inkluderas bara de parametrar som är nödvändiga och intressanta för studiens kontext. Detta kan låta kontraproduktivt eller som manipulering av situationen men är fördelaktigt då de ger teorierna ett tydligt fall att tillämpas på. För det andra kan tankeexperimentet designas för att kunna producera ett mer generaliserbart svar. Det är inte troligt att en normativ analys av denna omfattning kan producera ett tydligt svar, men den kan ge insikt om hur man kan förstå problemet och värdera det moraliskt. Genom att aktivt designa tankeexperimentet, kan de inkluderade problemen tydligt definieras, vilket gör att man kan använda tankeexperimentet som inspiration och mall för tolkning av andra problem.

5.1 SOCIALA RÖRELSER

Dock innan tankeexperimentet presenteras i detalj behöver ett centralt begrepp definieras för att avgränsa och klargöra studiens fokus: Sociala rörelser. Sociala rörelser är ett begrepp som innefattar främst en löst organiserad grupp, som består över tid, vilken förespråkar lösningar på ett definierat socialt problem (Killian, Smelser, och Turner 2020). Genom aktioner, där metoderna är anpassade efter målbilden, utropas den sociala rörelsens problemformulering för att lyfta frågan i den offentliga och politiska debatten. Ett närliggande begrepp är civil olydnad.

Civil olydnad är själva aktionen och kan därmed existera inom och utanför sociala rörelser.

Sociala rörelser använder sig av civil olydnad medan civil olydnad kan uppstå som spontana engångsföreteelser (Chenoweth 2021, 70–71). Distinktionen av dessa två begrepp är dock inte vedertaget. Flertalet studier särskiljer inte mellan de olika begreppen då tidsaspekten, att gruppen består över tid, inte är vital för studiens fokus (Uba 2005, 2016). Samma gäller för

(25)

denna studie där fokus kommer vara situation och aktion och inte utveckling över tid. Därav innefattar begreppet sociala rörelser civil olydnad, och vice versa, i denna uppsats.

5.1.1 De sociala rörelsernas metoder

De metoder som sociala rörelser använder sig av kan klassificeras på olika sätt (van Laer och van Aelst 2010; Schock 2013). En distinktion, som nämnts i tidigare forskning, är våld eller icke-våld. Inom kategorin icke-våldsamma aktioner finns ytterligare en distinktion; mer eller mindre destruktiva metoderna. Vart gränsen går mellan mer och mindre destruktiva metoder är oklart men brukar exemplifieras som följande; mindre destruktivt: namninsamling, bojkott, tillåtna demonstrationer och dylikt, mer destruktivt: strejk, illegala demonstrationer, ockupation och dylikt (Taylor och van Dyke 2004; Uba 2005, 2016). Det är de destruktiva metoderna som grupp som uppsatsen kommer att fokusera på.

Den vanligaste definitionen av vad destruktiva metoder har varit byggd på att våld används av någon av parterna eller att någon eller något kommer till skada (McAdam och Su 2002, 701).

Dock, fungerar inte denna definition när destruktiva metoder klassificeras som icke- våldsamma. Därav har tillägg till begreppet justerats för att inkludera även negativ ekonomisk påverkan och hotfull karaktär (Uba 2005) vilket är en bättre fungerande definition för icke- våldsamma aktioner. Ytterligare har Chenoweth (2021), vars forskning uteslutande fokuserar på icke-våldsamma aktioner, utvecklat definitionen och menar att destruktiva metoder i ett icke- våldsperspektiv fokuserar på storleken störande aktivitet som metoden kan frambringa. Med andra ord, desto mer man kan störa vardagens lunk och få systemet att stanna upp desto mer destruktiv är metoden. Således behöver metoden inte vara laglig men den får inte bruka våld och definitionen är tillämplig med begreppet icke-våld. Tankeexperimentets metoder kommer att tillämpas efter Chenoweths (2021) definition.

5.2 TANKEEXPERIMENTET

Tankeexperimentet är ett sjukhus i kris där sjukhuspersonalen överväger att använda destruktiva metoder i förhoppning att förbättra en ohållbar situation. Detta sjukhus befinner sig i ett modernt demokratiskt samhälle där mänskliga rättigheter är norm och respekteras i lagen.

Tanken är att återspegla ett modernt samhälle i dagens väst men frikopplat från lokal historia och kulturell påverkan i övrigt. Sjukhuset i fråga har blivit negligerat i sin styrning och lider av resursbrist. Andelen personal är begränsad och räcker knappt för att utföra det arbete sjukhuset

(26)

förväntas klara av. De knappa resurserna har lett till prioriteringar och föråldrad utrustning. De ekonomiska medlen samt de mänskliga resurserna räcker inte till för att ge en jämlik vård på lång sikt eller på ett hållbart sätt. Detta sjukhus ingår i den allmänna sjukvården och inkluderas i en allmän välfärdslösning inspirerat av de allmänna system som återfinns i dagens Europa med någon typ av allmän sjukförsäkring. Reform eller annan hjälp för att vända utveckling på sjukhuset är inte planerat att ske inom en snar framtid. Som situationen ser ut är det upp till sjukhuspersonalen att agera för förändring eller acceptera status quo. Om sjukhuspersonalen väljer att ta saken i egna händer och kräva förändring för att kunna försäkra kvalitativ och hållbar vård långsiktigt, skulle det då var legitimt att använda sociala rörelsers mest effektiva metoder, alltså destruktiva metoder så som strejk eller ockupation?

I situationen som målats upp finns den uppenbara moraliska problemställningen om liv och död. Kan man potentiellt offra ett liv nu med förhoppningen att rädda flera senare? Det finns även problematik med prioriteringen. Att vården behöver prioritera sina resurser och ge vård efter en prioriteringsordning är i sig inte problematiskt, den med störst vårdbehov behöver vård först. Men, då resurserna är så begränsade att prioriteringen inskränker på ens rätt att få vård när man behöver den, och vårdköerna blir så långa att konsekvenserna av att vänta påverkar ens fysiska tillstånd negativt och blir irreversibla, finns ett problem. Den allmänna vården är menad att hjälpa alla sina medborgare. Dessutom räcker resurserna inte till för att skapa en trygg arbetsplats där personalen ska kunna fortsätta utföra sitt yrke långsiktigt med hög patientsäkerhet. Detta är de intuitiva problemen med det presenterade tankeexperimentet. Dessa problemställningar kommer refereras till som bakgrundsproblematiken. Men när valet att använda civil olydnad görs uppstår även andra problem. Problem som specifikt förhåller sig till valet av metod, de kollektiva och destruktiva metoderna.

5.2.1 Tankeexperimentets struktur

Tankeexperimentet kommer fortlöpa som sådant att sjukhuspersonalen inte vill acceptera status quo och därav börjar planera för att använda civil olydnad med förhoppningen att kunna förändra den situation som de befinner sig i. Enligt forskningen finns två viktiga faktorer för att skapa så gynnsamma förhållanden som möjligt. Först, ett motiv till agerande som anses rimligt och legitimt av allmänheten. För det andra behövs effektiva metoder som även de anses legitima av allmänheten. Legitimiteten av motiv och metod är viktig för att vinna allmänhetens stöd och möjliggöra en mobilisering av allmänheten för att kämpa för rörelsens mål (Stephan och Chenoweth 2008; Uba 2005). Därav, genom att definiera ett motiv som kan anses empiriskt

(27)

legitimt, konkretisera vilka metoder som kan användas och var, samt undersöka konsekvenserna av metoderna, kan en optimal strategi baserat på den empiriska forskningens rön planeras. Slutligen, när den optimala strategin är klar kvarstår den stora frågan: Är den optimala strategin normativt legitim? Denna fråga kommer besvaras i följande del.

5.2.2 Motivet

Motivet är anledningen till varför man vill agera. I detta fall grundar sig antagligen viljan att agera på flertalet faktorer. Att få ha en dräglig arbetssituation där man kan utnyttja hela sin kompetens för att få ge fullvärdig vård på en arbetsplats som kan anses trygg och säker för både anställda och patienter. Att skapa en arbetssituation som är ekonomiskt trygg för hela personalen och där alla patienter kan erbjudas den vård de behöver. Andra motiv kan givetvis förekomma och inget korrekt svar kommer kunna presenteras då motiven ändras beroende på situation. Dock är dessa uppmålade motiv mycket troliga i denna situation och därav antas som de motiv som ligger bakom viljan att agera.

Det är rimligt att anta att personal inom vården har valt sitt yrke för att de bryr sig om sina patienter och vill hjälpa människor i nöd. En ekonomisk lockelse till yrket kan råda för utbildade läkare men vården innehåller många fler medarbetare som inte anses tillhöra statusyrken. Till exempel, sjuksköterska anses vara ett lågstatusyrke med en påfrestande arbetssituation och dålig lön i många kontexter. Därav bör det rimligen finnas en annan drivkraft att välja yrket än dess socioekonomiska faktorer, vilken mycket troligen återfinns i yrkets grundläggande syfte, att vårda och hjälpa människor. Därav bör det vara rimligt att motivet till att agera anknyter till denna vård och omsorgskomponent då den inte går att utföra fördelaktigt under rådande omständigheter. Dock ska inte viljan och önskan att ha en rimlig arbetssituation underskattas.

Om yrket inte är hållbart i ett ekonomiskt perspektiv är det mycket tveksamt att någon kommer stanna utav passion då vården också är ett yrke som vilket annat.

5.2.3 Aktionen

Sjukhuspersonalen har ett motiv till att agera och nästa steg är konkretisera hur man kan agera för att förändra situationen. Som situationen ser ut är det upp till personalen att agera ifall de vill ha förändring, och enligt forskningen är civil olydnad med destruktiva metoder det effektivaste valet. Därav bör sjukhuspersonalen att välja de destruktiva metoder som skapar så mycket störande aktivitet som möjligt för att så snabbt som möjligt få ett resultat.

References

Related documents

Vi kan konstatera att Destination Kalmar fokuserar mycket på att skapa evenemang (speciellt större evenemang) som turister är positiva till, för att attrahera besökare till

Detta dels genom att de tack vare sitt politiska påverkansarbete (eftersom lagstiftaren då har stiftat “rätt” lagar) kommer att kunna leverera kompetent och kvalificerad

Vår slutsats är, med utgångpunkt i nya bidrag till den vetenskapliga litteraturen om optimal beskattning från en av oss (Olovsson), att det finns mycket tungt vägande skäl

Här åberopas andra grunder för att dessa fastigheter ska kunna defi nieras som ändamålsfastigheter än de som gäller för de fastig- heter som inte kan ges en alternativ

Närmast symbiotiskt med detta har det på många håll lett till en mer eller mindre långtgående användarstyrning av biblioteken: kort sagt, det användarna tycker ska finnas

I tidigare kapitel diskuterades det kring vilken utbyggnadsstrategi som var lämpligast att planera utefter, samt om det var den glesa eller den täta bebyggelsestrukturen på

Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller ett nordiskt land, och den svenska

Detta kan skilja sig något åt mellan de olika klasserna eller de olika skolorna, där enskilda par av pojkar och flickor satt tillsammans, men även i dessa klasser var det