Lagutskottets betänkande 1981/82: 9
om leasing
Arrnclct
I betfokandl't bt'handlar utskottl'l tvi1 motinn~r. niimi'igl'.n
1980!8/: f /<15 av Ikngt Silfrl'1<trand ( s) 11ch I la;1s ·l'l'ltl'r~son i l-klsi1igborg (s) vari yrkas att
riksda~l'-11
hos regcringl'n anhiiller 01i1fii1~siag
till lag.stiftning i syflt' att fiirhindra att ickt' a,··sedd;1 fi\rmiinn kan ~1ppn:·is gl'n(im anviindandc av leasinµ./<JS0/8/:/58:!. av l\lartin Olsson (c) vari yrkas att riksdagL·n hos rcgcringL·n hemstiiller om t'n kartliiggni1ig av fiirt'knmniamle leasinµt'or'mn 0L'i1 ei1 undl'rsiikning a\· behovet av en lagrl'gkring fri1n konsumL'ntsynpunkt.
Utskntll't har inhiimtat remissyttranden ö\·er motionl'rna friin bankinspek- tionl'n. ri ksska tteverkct. kommersknlle gi u m. konsuml'ntwrkl't. hovriitten iivcr Skime och Rkkinge. Sverigl's industriförhund. SvnigL'S advokatsam- fund. Finansbolagens förening:. Motorbranschens riksförbund och l'vlotor- miinnens riksförbund.
Vissa uppgifter om leasing
Termen lec1.,·i11g har hiimtats fr{1n USA. l\kd leasing brukar avses uthyrning av lös egendom för viss hl·stiimd tid som regel t'j understigandt' t'lt ;·1r. I England och LISA an\'iinds leasin)! 1)111 upph'1telsL' av nvttjanderiitt till all möjlig sla)!S t'gendom somt. L'X. fasti)!ht'lL'r. hyggnadL'L bostiidn. lokaln.
m.tskint'r. farty)! och flygplan. I Sverige har kasing kommit till an,·iindning framför allt vid upplatl'lse av nyttjanderiitt ( li1ngticlsuthyrning) till fordon samt till procluktinnsutrustning fiir industri och kontllr.
Modern leasing av fordon. maskiner och prnduktionsutrustning har
uppst~ttt och utvecklats i LISA. l3l'll Tl'lephont' Cllmpany. µrundat IX77.
beslöt rl'dan vid startl'n att inlL' siilja sina tl'ldonapparalL'r utan i stiillct hyra ut dt'm. l'rincipl'n iivl'rtogs av 111:1nga andra tl'idonholag viirldl'n iivn. Fiir mi'1nga forL'tag stod dnck denna miijlighct intt' till huds. Ett litet antal uthyrningar innt'bar fiirhiillandl'vis stor;1 omkostnader och l'n rimlig riskfiir- cll'ining kunde inte göras pit enstaka kontrakt. I Wrtill kom ofta finansierings- sv<"trighett'r. Utvecklingen ledck cliirfiir fram till hildandl't a\· siirskilda finansil'ring.sfifrt'tag (leasingbolag) som p;itog: sig dl'ssa problem och risker.
I Sveri)!L' intrnducnades leasin)! i mittl'n av 1%11-talet. F. n. finns hiir i landet ett tjugotal stiirrl' finansbolag av vilka de tksta iir hankt'rna niirsfrtl'nde företa)!.
Riksdagen /9X/ i8:!. 8 samt. Nr 'i
LU 198V82:9
LU 1981182: 9
Det finns olika typer av leasing. Man brukar framför allt skilja mellan direkt och indirl~kt leasing samt mellan finansiell och operationell leasing. En mLingd andra indclningsgrunder förekommer ocksi1 och utbudet av olika leasingformer utvecklas snabbt.
Med dirck1 leasing fiirst{1s s!1dana transaktioner diir tillverkare och andra lcverantiirer marknadsför sina produkter gennm hyresavtal som tecknas direkt med kunderna. Det iir alltsii i stort sett fr{1ga om vanliga hyresavtal.
Ofta diskonteras avtalen hos en bank eller ett finansbolag.
Vid indirekt leasing överl{1ter leverantören· iiganderLitten till pr.odukten .:. ··
mot kontant betalning - till ett leasingbolag med vilket kunden tecknar hyresavtal. Efter att tidigare ha km;1111it till anviindni'n~ lrn~·u~lsakligen i fr{1ga om lastbilar har den indirekta leasingen pi1 senare ;ir komniit att bli allt vanligare Liven \'ad gäller personbilar.
Beroende p{1 leasingavtalets utformning skiljer man också mella·n finan- siell leasing och operationell leasing eller fulbcrvicclcasing. I takt med att leasinginstitutet under senare år öki1t mer och mer har dock skillnaden mellan dessa båda leasingformer blivit allt mindre.
Fi11a11sicll leasing innebär att ett finansbolag (leasingbolag) köper in utrustning efter anvisning av leasingkunden. Utrustningen ägs av leasingbo- laget medan nyttjanderätten till denna genom ett leasingavtal upplåts till leasingkunden. Utmärkande för finansiell leasing är att vederlaget för uthyrningen skall ge leasegivaren ersättning för räntekostnader. administra- tion. risk och vinst samt hyresobjektets successiva värdeminskning. Avtalet har med andra ord en finansiell funktion. Detta kan åstadkommas genom att hyresavtalct är ouppsägbart under så lång tid att de samlade hyresbetalning- arna överstiger hyresobjektets anskaffningskostnad. I lyresbctalningarna fördelas jiimnt under denna tid, vanligen två eller tre år. På senare tid har det emellertid blivit allt vanligare att leasingkontrakten utsträcks till att gälla i fem {1r samt att de innehåller en klausul om rätt för hyresmannen att säga upp avtalet. Kontraktet brukar dock i sådant fall iiven uppta bestämmelser om avräkning vid avtalets upphörande. Avtalets utpriiglade finansiella karaktär framgår av den omständigheten att det vid denna form av leasing är hyresmannen som skall svara för reparationer, underhåll. försäkringar m. 111.
Till operationell leasing eller fullserviceleasing hiinförs de avtal som inte kan inordnas under finansiell leasing. Det iir alltsi1 fråga om mera traditionella hyresavtal. Avtalstiden är ofta kortare iin vid finansiell leasing.
En ytterligare skillnad iir att uthyraren vid fullserviceleasing praktiskt taget alltid svarar för underhåll och reparationer. Fr. o. m. den 1 januari 1979 giiller att den Sl.Hll lfingtidsförhyr ett fordon - p!i samma sätt som en avbetalningskiiparc - betraktas som ägare i trafiklagstiftningens och viigtrafikskattelagstiftningens mening. Detta har medfiirt att hyresmannen iiven vid fullservieeleasing svarar för skatt och försäkring. Operationell leasing bedrivs framför allt av leverantörer. Av siirskild betvdelse iir
LU 1981/82:9 3
billeasing. Vidare förekommer operationell leasing av st:idutrustning.
katfrautomater m. 111. OpL·rationell leasing erbjuds ej a\' finansbolagen.
Diire111ot fiirekommer det alt kontrakt som giiller s;'1dan leasing bel;\nas hos finanshnlag..
En siirskild form a\' leasing som bli\'it vanlig under den senaste tiden och som föranlett de h;\da motionerna iir den s. k. dcp11siti1111s/t'asi11grn Uiven beniimnd dyrlcasing dlcr pri\'atleasing). Den innehiir att lcasetagaren depnnnar ett belopp som motsvarar hela eller en del a\· bilens fulla 111arknadspris hos lcasegivaren. Depositionsbelnppet stiills riintdritt till lcasL·givarens disposition. l.easegivarL·n i1tar sig ofta ii\'en att med\'erka vid anskaffande av l:'tn mntsvarande depositionsbcloppet. Efter le as i nµpL·rio- dens slut löses l{u1et med det deponerade beloppet. l..easetag.aren betalar förutom lcasinga\'gift - \"ilken erliiggs med lika stora belopp undn hela perioden-skatt. fiirsiikring. driftkostnader. service och reparationer. Under avtalsperioden kan hyresmannen niir som helst siiga upp a\·talct 111en han riskerar di1 att r;1 bl'lala skillnadL·n 111ellan bill'ns kalkylmiissiga viirde och dess fiirsiiljningsdnk.
Den mL'St a\'ancerade for111cn av Lkpositionslcasing iir knnstruerad som ett trepartsfiirhallandc mellan leascgivare. leasl'laµare och ett finansbolag eller annan kreditgi\·are. l'rincipL'n iir den att lcasetaµaren dter fiirmt'llling av leasegivaren ff1r ett amnrteringsfritt l<in hos finansbolaget. För riintan p;i li1net giir lcasetaµaren p<'1 \"<tnli!!t siitt avdrag i sin deklaration. Det liinade beloppet _jiimte en grunda\"!!ift p:1 () i1 7 i·; a\· bilens viirdc dL·poneras hos leasegivaren. Fiir dessa pengar kiiper leasegivaren den bil som leasl'lagaren i"inskar nyttja. De m(111atli!!a lcasin!!a\'!!ifterna li1nar leaSL'!!ivaren ut p<"i nytt och uppbiir diirigenom riinteinkomster. Varje m<inad avsiitter lcaSL'!!ivaren
\'idarL' penµar till t'tt dnk s11111 nwtsvarar lcasinga\'gifll'rna till t•n fond fiir kasetagarens riikning.
Umkr leasingperioden skri\'s bilens viirde ned succL·ssi\'t sa att dess bnkfiirda \"iinlc vid pL·rindt•ns slut
=
Il. Diirdter siiljs bikn till r;idande 111arknadspris. Av den vinst som uppkommer \·id fiirsiiljningen tar kasegi-\·aren 25 1.:; medan kasetagaren beh;.ilkr resten. Leasetagaren fiir vidare tillbaka den grunda\·gift snm han lkponnat lws kasegi\·aren. Skulden till finansh11la!!et bL·talar leasl'tagaren med de pengar som fonderats hos leasq!i\'aren. Leasl'ta!!aren har ii\'ell miijli!!het att sjiil\' kiipa bilen.
Iden med depositionslcasin!! bygger pa att kase!!i\·aren inte bd1iiver vidkiinnas ni1gra kapitalkostnader och diirfiir kan hal la nere lcasin!!a\·giftcr- na och att ll'asetagaren i1tnjuter a\·drag vid beskattningen för de riintnr han L'rlii!!ger pi1 lkt liin som an\·iinds fiir att finansiera inkiipct av bilen. De ekonomiska fördelarna iir dock fina. 1.eaSL'!!ivaren nhaller till att börja med kassarabatt niir bikn betalas kPntant. DL·n riinta som kasetagaren hl't;dar p(1 bnet - l'tt bdopp s11m iir hi.i!!re ;in \'ad leasegivaren salunda betalat för bilen - giir del\'is tillbaka till kasegi\·aren som pi1 grund diira\· kan erbjuda
1 ·" Riksrlagc11 /98 / !S:!.. 8 s11111/. Nr 9
LU 1981/82: 9 4
leasetagaren 1:1ga leasingavgiftcr. Eftcrsnm merviirdeskatt utgitr snm viss pr0<:cnt p<l leasingavgiftcr inncbiir konstruktionen vidarc att full mcrviirdc- skatt inte erliiggs. Fiir lcasetagaren giiller s~tlcdes vidare att han kan göra avdrag för riintckostnader trots att dessa kostnadn tillgodoriiknas honom niir leasingavgifterna hcstiims. Dessutom giillcr att avdragen för bilens viircl.::minskning tillgodugi.irs snabbare iin vid iigande och att leasetagarcn erh[11ler en skattefri \·inst vid försiiljningen av bilen efter leasingpcriodens utg;lng eller - om han köpcr den sjiilv - förviirvar bilen till ett pris som ligger ltmgt under marknadsprisct.
Gällande rätt
Cil'ilriitts/iga /Jestii111111elscr som haiir leasing
Siirskild civilriittslig lagstiftning om leasing saknas. Riittsliiget iir diirför i många avscendi:n oklart. Ofta iir man hiinvisad till att anviinda riittsregler som iir skrivna för andra avtalstyper iin leasing.
Eftersom det i princip rfakr avtalsfrihet \"id leasing regleras riittsförhal- landet mellan parterna ofta ganska utförligt genoms. k. allmiinna kontrakts- villkor. Besliimmelsi:rna i sfal;ina standardvillkor brukar fiiri'attas av uthyraren i:::ller organisationer nch innch;lller vanligen klausuler som i flera avseenden ger uthyraren en förm{1nligare stiillning iin enligt annars giillamk riitt. De flesta kontraktsvillkor skiirper t. i:x. hyresmannens ersiittningsskyl- dighet för skada {1 hyresobjektet. Ofta friskriver sig ut hyrari:::n helt elkr delvis från ansvar för fel i gndsi:::t och för dröjsm;il med dess avliimnande. Det förekommcr ocksf1 klausuler som ger uthyraren riitt att hiiva knntraktel s{1 fort leasingtagaren <lsidosiittcr nhgon bestiimmelsc i leasingkontraktet.
Niir det giilli:r uthyrarens siikcrht'I och (1tcrtagningsriitt iir riittsrcgkrna klarare. Ägandcriitten skyddar alltid uthvrarcn mot hyresmannens borgcnii- rcr vid utmiitning och ko11kurs. Skull.: uthyrari:::n g[1 i konkurs iir hyresman- ncn skyldig att utgc hyn~sobjcktct till konkursboct fastiin hyrcstiden inte gått till iinda. I lyresmanni:n för här nöja sig med att i konkurscn bevaka eventuell fordran för annan skada som han kan ha lidit. Hyrcsriittcn iir sf1kdes en
"svagari:::" rätt iin iigandcriitt och pantriitt. 1 lyresmannen iir i nit: skyddad mot di::: anspdtk uthyrarens borgrniircr kan göra p<I varan. I Ian har inte heller nagot skydd mot en ny iigare·1ill vilkrn uthyrarrn iiverlätit varan.
Det förhiillandL'I att ·det intc finns n~lgon siirskild lagstiftning om lcasing betyder emellertid inte· att lcasinga\·talct iir helt undantaget frän riitlslig reglering. S{tledes är t. ex. a1·1alslagens (1915:218) rcgler tilliimpliga pa leasing. Diirvid hör siirskilt observeras generalklausulen i ~(1
*
som iirtilliimplig inte bara p<·i fiirhi'dlandct niiringsidkarc-konsument utan ii\'cn t. i:::x. i dc fall dit en niiringsidkare iir leasetagare. Generalklausulen kan anviindas till att jiimka eller hell l:imna utan avseende klausuler som mt:d hiinsyn till omstiindigheti:::rna iir oskiiligt betungande för cndcra partcn.
LU 1981/82: 9 5
1 liirutöver biir man ockslt observera att 11111rk1111i/s/i)ri11g.1!11gl'll (/975:1418) och lagen ( l 97J:112) 0111 _får/lud lllOT oskäliga 111·111/sl'i/lkor ( avtalsvil\knrsla- gen) iir tilliimpliga iiven vad giiller leasing. Generalklausulen i 2
*
marknads-föringslagen ger möjlighet att ingripa mot niiringsidkare som vid marknads- föring av vara, tjiinst eller annan nyttighet företar reklam<itgiird eller annan handling som. genom att strida mot god atliirssed eller pä annat siitt. iir otillbi"irlig mnt konsumenten eller niiringsidkaren. Enligt 3
*
samma lag iir niiringsidkare vid marknadsföring av vara. t_iiinst clll'r annan nyttighet skyldig att liimna information som har siirskikl hl'tydelse rr;1n konsument- synpunkt. Är villkor som niiringsidkare i sin yrkesmiissiga verksamhet använder vid erbjudande av vara. tjiinst eller :Innan nyttighl't till konsument för huvudsakligen enskilt bruk. med hiinsyn till Vl'dl'rlagct- och övriga omstiindigheter att anse som oskiiligt mot konsumenten. kan marknads- domstolcn med stiid av l*
avtalsvillkorslagen. om det iir pitkallat fdn ;illmiin synpunkt, meddela ntiringsidkarcn förbud att framdl'les i liknande fall anviinda samma eller viisentligen samma villkor.Ci1·ilriittslig11 /1estii111111elscr 0111 kreditköp
Ett avtal. som betecknas som leasingavtal. kan till sin karaktiir i själva verket vara ett avtal om krl'ditköp. En översikt liimnas· diirfiir iiver vissa regler om kreditköp.
En ny lagstiftning om kreditköp triiddc i kraft den I januari 1979. ·Lagrn om avbetalningsköp ersaltes dii av konsumcntkreditlagen (I lJ77:LJ:-l I) och lagen ( 1971':599) om avbetalningskiip mellan niiringsidkare m. fl.
Syftet med ko11.1·11111c11tkredit/11ge11 iir att stiirka konsumenternas stiillning i kreditköpsammanhang. Lagen giiller kredit snm iir avsedd huvudsakligen för enskilt bruk och som liimnas till konsument av niiringsidkare i dennes yrkesmiissiga verksamhet. Med kredit fiirsttts s{niil anstimd med betalning som Ian. Lagen har siiluncla ett ganska vidstriickt tilliimpningsomr(1de. Den omfattar i princip varje kredit som syftar till privat konsumtion. llavsett om detta syfte skulle uppnäs genom köp av varor eller tjiinster eller p<'1 annat siitt med anviindande av kredit. Lagen inneh~1ller dels regler om marknadsföring.
avsedda att omfatta hela fiiltct av konsumentkrediter.· dels särskilda bestämmelser om kreditköp och l!rn. UI. a. föreskriver lagen att köparen · skall erlägga minst 20 r.:(. av varans kontantpris i form ;n· ko1itant insats.
Bestämmelsen har tillkommit för att skydda konsumenten· mot alltför betungande fitaganden.
I lagen har tagits in en regel som syftar till att inom lagens bestiimmelser om kreditköp föra in avtal som kliitts i nyttjandcriittsavtalets form men som i själva verket m!1ste anses utgöra kiipeavtill. Enligt 3 *skall sitlunda avtal som betecknats som uthyrning eller betalning som heteeknats som vederlag för varans nyttjande iind{1 anses som kreditköp om det iir avsett att den till vilken varan utlämnas skall bli ägare till denna.
LU 1981/82:9
I praktiken mii1er det ibland S\'itrighL'ter all a\'giir;1 om etl a\'tal iir ell a\·tal om a\'hctalningskiip L'lln L'lt anal om IL'asing. (iemensamt for h;.1da
;1\·talslyperna iir dels att hl'lalning sker i siirskilda postl'r. a\· vilka minst t'll
skall erUggas si:dan bilen \;imnals u\ till ki.iparL'n/kasetagarL'n. dl'ls att siiljarL'n.1leasegi\'aren har riitt att ;'11L'rta hikn om kiiparenill'ast•tagarL·n inll' fullgi·ir sina fiirpliktelser enligt avtalet. Tolkningsprnbkm uppkommer d;i man skall a\'giira om det vid ing;kndl'I a\· IL'asinga\·takt \'aril i1syf1at att dL·n som fritt bill'n utliimnad till sig skall bli iigart• till dt•nna \'id hyresticlens utgiing.
rri1gan har frir rnigra itr sedan prii\'ats a\· Stockholms tingsriitt (aHI. ILJ.
DU-11Jil"7h) i ett nwl om bwtt mot hilkrL'llitfiirordningL'n (SL' nedan under kreditpolitisk lagstiftning). Bakgrunden var i korthet att ;°ital -efter anmiilan av kommerskollcgiet viicktes nwt iigart' av ett fiiretag som ht·drev langtidsuthyrning a\' bilar. Enligt knllegiets nch aklag;nens uppfattning var uthyrningen i sjiilva vi:rkct fiirliickt avhL'lalningsfiip,iiljning. [kt hade \'arit
;isyftat att den si1snm hyresman hell'eknade a\·talsparten skulle bli iigare till hill'n \'id hyrestidens utgi1ng gennm dels ett i sam hand med kontraktskri\'an- dct utgivet skriftligt tilliigg (enligt tilliigget kunde hyresmanncn om han si1 önskade efter hyrestidens utgimg kiipa den förhyrda bilen). dels att hyrL'sheloppen Yarit s{1 a\'scrviirt hligre iin de av andra uthyrningsfiirl'lag tilliimpade. Tingsriilten fann inte all den förehragla utredningL'n gav stiid till antagandet att avtalsparterna gemensamt siikt fiirkliida sin \'erkliga avsikt elll'r att meningen varit att redan fr;'111 biirjan ;·1stadkomma ett kiipeavtal. I detta mitl kunde siilcdes i'1klagaren. mot partt'rnas bt'Slridandt·. inte giira giillande all friiga var om fi.irtiickt avhetalningskiip. D\imen har ninnit laga kraft.
Lagl'll nm a1-/il'/11/11i11gstiip me/11111 11dri11gsidkarl' 111. //. regkrar kiip snm avtalats mell;111 niiringsidkarL' i deras yrh·smiissiga \"l'rksamhet L'llcr som annars faller utanför knnsumentkreditlagen. Den nya a\\1l'lalningskiiplagen hvggL'r i stnr utstriickning pii dL·n gamla. Dl'n innl'hiilkr l'll t\·ingandi:
reglering som triimst syftar till all ge avhl'lalningskiiparl'll ett skydd nH>t alltfi\r striinga pi1fiiljdcr nm han far s\·;'1rt att fullfölja kiipet. Lagen hegriinsar siiljarl'ns miijlighetcr att krii\'a ut betalning i fiirtid L'ller att iiterta varan.
S[1da11a i1tgiirdcr fiir \·idtas endast om ki.iparcn har gjort sig skyldig till mera viisentliga kontraktsbrott. Kiiparen garantl'ras en rimlig ekonomisk uppgii- rl'lsl' med siil.jaren niir varan 111{1ste titcrliimnas. I lagen har intagits en ri:gd mots\·arande den i
>
~ konsumentkrcditlagL'll om si1dan uthyrning som i sjiilva verket utgör krL'ditkiip.J.:rcilitf)(ditisk lag.11i/i11i11g
Krl'ditvi llknren \'id hilkiip iir reglerade av konjunkturpolitiska sk i il. Redan i hiirjan a\' 19511-talct triillade staten överenskommelser med hilbranschen
\llll kontantinsatscns storlek och kredittidens liingd vid a\'bL·talningskiip a\·
LU 1981/82:9 7
bil. !'vkd hiinsyn till att de fri\'illiga överenskommelserna inte kom att tiWimpas a\' den oorganiserade bil handeln infördes fr. o. m. den I april I %0 en siirskild reglering av hilhandcln. niimligen förordningen ( l'J5lJ:575) med föreskrifter om vissa hetalningsvillkor vid yrkcsmiissig fiirsiiljning av bilar I bilkredi1jiirord11i11gm ).
I3ilkreditförnrdningcn. som ändrats senast l'J79. iiger tilliimpning p;I yrkcsmiissig försiiljning av hussar och lastbilar med en total vikt av högst I 800 kilogram samt personbilar. Enligt frirnrdningen far siiljaren inte liimna ut fiir<tld bil till kiiparen med mindre denne erlagt en viss kontant insats samt förbundit sig att betala resten inom en viss angiven tid.
Regleringen har snm angetts till friimsta syfte att tjiina som konjunktur- politiskt instrument gennm vilket knnsumtionen pit detta omr<'tde kan p<iverkas i nlika riktningar. Under senare ;lr har - i detta syfte - kredittidens Hingd iindrats flera g(111ger. F. n. giiller att kontantinsatsen skall uppgi1 till minst -lO
c;.
av kiipeskillingen och att kredittiden inte far överstiga 18 mi1nader. I kontantinsatsen for inriiknas viirdet av inbyteshil. Diiremot for kontantinsatsen inte utgöra medel som kiiparcn l:'1nat av sii!jaren eller nftg<m med vilken denne har ekonomisk intressegemenskap.Tillsynen över cfterlevn;1den av förordningen handhas a\· kommerskolle- gium. Kollegiet iiger diirvid företa granskning hos siiljaren och vid vite föreliigga denne att liimna de uppgifter som behövs fiir kontrollen. Niigon misstanke om att siiljaren övertriitt förordningens hestiimmelser behiivcr inte föreligga för att granskning skall fri iiga rum. Vid revisionen - som sker direkt hos hilförsiiljaren - far kollegiet anlita auktoriserad revisor eller annan liimplig person. Övertriidelser av förordningens föreskrifter om kontantin- sats och kredittid anmiils hos f1klagare till i1tal. ~l<llen handliiggs vid allmä11 domstol. PMöljden för övertriicklse av föreskrifterna iir s. k. normerade bi·iter. I3iitL'sbcloppen skall motsvara en tiondel av bilens viirde. dock liigst
I 000 och högst 5 1100 kr.
Som framgiir av en av knmmerskollcgium uppriittad promemoria Förslag till iindringar i regleringen om hetalningsvillkor vid yrkesmässig försiiljning av bilar - till vilken promemoria utskottet f1terkommer i ett senare avsnitt - har det i praktiken uppst{itt vissa svårigheter i samband med tillsynsverk- samheten. Restiimmclscrna ger sålunda inte kollegiet nftgot uttryckligt stöd för att utöva en allmiin tillsyn över att biluthyrningsfiiretag eller andra företag inte bedriver verksamhet som iir att anse som försiiljning. Bl. a. har ett leasing.företag med hiim·isning just till att det ej sysslar med försiiljning utan uthvrning: vid flera tillfällen viigrat att liirnna ut erforderliga handlingar om sin verksamhet till kollegiet. Till stöd för sin viigran har företaget
;'1bcropat den i fiin:gi"icnde avsnitt refererade domen av Stockholms tingsriitt i vilken företagets verksamhet bedömts som uthyrning.
I'* Riksdagen 1981182. 8 sam/. Nr 9
LU 1981/82: 9 8
Skatterl'gler
Niir det giiller i11ko111stsk:1ttrn iir det fiir företag vid anskaffande av bil i princip inte n{1gon skillnad mellan leasing och iigande bctriiffande vad som totalt sett kan vara avdragsgillt.
För privatpersoner gäller diiremnt att IL'asingavgift inte iir avdragsgill.
Detta gäller även den riintekostnad som ingf1r i leasingavgiften. Syftet med depositionsleasing iir att personer som s{1lunda inte har avdragsmöjlighet för leasingavgifter i praktiken erliigger en stor del av leasingavgiften i form av räntor på erhiillet lfm. vilka blir avdragsgilla vid beskattningen (39 *kommu- nalskattclagen).
Riksskattl'l"erket ( RSV) har den 23 april 198.1 gjort vissa uttalanden om de inkomstskatteriittsliga konsekvenserna av depositionsleasing. Uttalandena har intagits i riksskatteverkets författningssamling ( RSFS 1lJ81 :29. RSV Dt 1981: 13).
RSV, som granskat de ptt marknaden förekommande avtalsknnstruktio- nerna. uttalar inledningsvis att de skatteriittsliga konsekvenserna iir delvis beroende av om avtalsknnstruktionerna eivilriittsligt sett iir att bedöma som avbetalningskiip eller kasingavtal. RSV:s stiillningstagande bygger 1xl att det iir fråga om leasing och inte avbetalningskiip och RSV har vidare i sina uttalanden inte tagit stiillning till om generalklausulen i lagen mot skatteflykt är tilliimplig.
RSV framh<lller att enligt de allmiinna grunderna fiir inkomstbeskattning- en enligt kommunalskattclagen giiller att skattskyldighet föreligger för inkomster som kan hiinföras till n;igot av inkomstslagen jordhruksfastighet.
annan fastighet. rörelse. tjiinst. tillfiillig förviirvsverksamhct eller kapital.
Därvid gäller att niigon skillnad ink föreligger beroende p:i om ersiittningen erhålls i pengar eller in natura. Om sitlunda en person för ersiittning fört. ex.
utEmat kapital in natura p{1 det siittet att han i stiillet för riinta i vanlig mening erhf11ler en tillgiing - materiell eller immateriell - eller slipper utföra en prestation, t. ex. en betalning. föreligger skatteplikt för ersiittningen. Om kostnaden för nämnda prestation inte iir avdragsgill - diirför att den utgiir privat levnadskostnad - uppkommer ett skattepliktigt överskott hos l{mgi- varcn.
Enligt RSV för det i frftga om depositionsleasing anses klarlagt att leasetagaren erh{tllcr kompensation för utebliven riinta p<I det deponerade beloppet i form av reduktion av leasingkostnaden. Leasetagaren skall alltsii beskattas för den riintelösa depositionen (inkomst av kapital). Denna principiella bedömning kan enligt RSV inte iindras av den nmstiindighcten att flera kontrahenter iin ltmgivaren och l{mtagaren iir inblandade. Om t. ex.
en lttngi\'are (A) inte erhåller riinta pii sitt till B utltinade (deponerade) kapital men - under förutsiittning: att Emet liimnats - vid affärer med C erhåller särskilda favörer genom prisreduktioner. hyresnedsiittningar osv.
måste det nämligen antas att C betingat sig ersiittning i en eller annan form
LU 1981/82:9 9
fr{1n 1:3 för sitt inkornstbortfall. Om sftledes förutsiittningen fiir att kompen- satinn in natura skall Wmnas iir att den riinteliisa utlitningen (depositionen) kommit, till st!1nd iir dL't utan betydelse: hur avtalskonstruktionen i ii\Tigt byggts upp.
Eftersom depositionslcasing fr;in avkastningssynpunkt skall jiimföras med övrig billeasing och inte exempcl\·is med avbl'talningskiip iir dl't enligt RSV skillnaden i leasingkostnad mellan dcpositionsleasi11g nch iinig billeasing som skall beskattas. Att i \;arje enskilt fall hc:riikna hur stnr denna skillnad iir littl'r sig intl' göra. I stiillet bör enligt RSV följande schablonisc:rade beriikningssiitt tilliimpas.
Den riintcsats som resp. finansic:ringsbolag tiWimpar vid beriikning av riinta pit ltmet till depositionen justeras ne(bt mc:d tre pr<.ll'L'ntl'nhcter. Den s{tlunda erh{11lna riintl'satsen skall diireftcr ligga till grund för bniikning av riinteintiiktcn p{t saviil den kontant erlagda depositionen Stlm den bcliinadc.
om·st•tt hur finansieringen av depositionen skett.
Motiveringen till att den riintc:sats som resp. finansieringsbolag tilliimpar skall justeras nediH med tre procentenhl'ter iir följande.
Vid depositionsleasing skall leasetagaren liimna en kontantdepositiun vid sidan om den bel<lnadc depositionen. N(1gon riinta tillgodoförs inte lcasetagaren vare sig p<i den kontanta depositinnen eller p;i den del av depositionen som finansierats med li1n. Leasl'tagarcn kompenseras i stiillet med en lägre leasingavgift. Att exakt faststiilla viirdct a\' denna kompensa- tion iir svårt. Lcasetagarcns alternativkostnad for kuntantdcpositionen motsvaras av den bankriinta ( 10-12 r·;) snm tilliirnpas. Altnnati\·kostnaden för den bcl{1nade depösitioncn hör motsvaras av uppl:ininl!skostnaden (i nu förckomniandc fall motsvaras den av finansieringsbolagens riintesats. som varierar mellan 22 och 311
r;. ).
Att i varje enskilt fall strikt tilliimpa t'n riintl'beriikning som skiljer mellan bclilnad och kontant erlagd depnsition iir fiir omstiindligt. I stiillet bör en enhetlig riintcsats tilliimpas. Denna miiste dock ta hiinsyn till skiljaktigheterna i riintcsatsernas storlek för kontant och dcpnnerat belopp. En justering av finansicringsbulagcns riintesats med tre prnccntcnheter har ansetts beakta denna skillnad.A\·slutningsvis hiinvisar RSV till att RSY:s stvrelse har beslutat giira följande tilliigg till 1979 i1rs föreskrifter nch anvisningar om skattetilliigg.
"Skattetilliigg skall inte vid 1981 ars taxering pMi:iras den S(llll underlätit att deklarera bcriiknad riinta p;i s;idan riintefri deposition som liimnats i samband med billeasing."
Beträffande mcrriirdcskatt gäller bl. a. att skattskyldig som yrkesmiissigt driver handel med eller uthyrning av bilar har full avdragsriitt för skatten pil de bilar som förviirvas för verksamheten. Den som driver annan vcrksamhl't iin yrkesmiissig: försiiljning eller uthyrning av personbil har inte riit t till avdrag för ing:f1ende skatt vid förviirv av personbil. Om n{1gon avlyftningsri\tt för merviirdcskatt sitlunda ej frireligger för t. ex. inkiip av personbil skall
LU 1981182: 9 10
diiremot merviirdeskatten inriiknas i avskri\'ningsunderlaget.
p;·1 förfallna hyresavgiftcr (leasinga,·gifter) erliigger hyresmannen mervär- deskatt. Denna utgiir som viss procent av hyresbeloppet. I si1dana fall diir leasingavgiften kunnat h~lllas lag pf1 grund av stor depositionsavgift har lcasetagaren sitledes erlagt för litet mcrviinkskatt. Som nvan niimnts har leasegivaren avdragsriitt för ingaende merviirdeskatt. Systemet med deposi- tionslcasing kan följaktligen leda till att full mcrdrdeskatt ej erliiggs.
Niir det gillkr de ml·rviirdeskattniittsliga·konsek\'ensnna av depnsitinns- leasing har RSV iinnu inte gjort 11;'1gra siirskilda uttalanden.
I sammanhanget kan anmiirkas att ansökan om bindande förhandsbesked bctriiffande beskattningen vid depositionsleasing inliimnats till RSV:s niimnd för rättsärcnden. Ansiikningen. som omfattar både inkomst- och merviirdcheskattningen. har iinnu inte slutligt avgjorts.
Motionerna Motion I 195
I mlitioncn anförs att leasingsystemet har utvecklats till en mangmiljon- riirclsc under 1970-talet. Enligt nwtioniirerna fanns iir I lJ7 I ca 211 ()()() personbilar fi\r yrkesmiissig Ungtidsuthyrning. 1-\r I l/7() hade siffran stigit till 66 IHIO för att bara ett i1r Sl'nare ha ökat till hela X7 1100. Knmmersknllegium har under senare <ir fatt allt flera anmiilningar i vilka ifrf1gasatts om de många förgreningarna av leasingsystemet verkligen hi1ller sig inom lagens ram resp.
sti1r i överensstiimmelse med dess anda. Det iir t. ex. möjligt att konstruera ett leasingavtal si1. att en Sill!" del av hyreskostnaden bestiir a\' riintnr som iir avdragsgilla. ~vlotinniirerna hiinvisar ncksi'1 till att knmmersknllegium har beriiknat att samhiillet skulle. nm alla snm tiinker kiipa bil
:ir
1981 i stiillct g<ir över till depositionsleasing. förlnra I .:'i miljarder kronord1r.I motionen anförs vidare att den mt·st avanct:rade formi::n av dqmsitinns- lcasing iir konstruerad som ett trepartsförhi'tllancle mellan lcascgivare.
Ieasetagare och ett finansbolag eller annan kreditgivare. Syftet iir uppenbar- ligen att privatpersoner som inte har avskrivningsmiijligheter i praktiken erliiggcren stor del av leasingavgifterna i form av riintor. Dessa riintor blir till skillnad frirn traditionella leasingavgifter a\'dragsgilla vid beskattningen.
Eftersom merviirdeskatt utgi1r snm viss procent p<i leasingavgifter. innebiir konstruktionen vidare att full nK·rviirdeskatt inti.· erliiggs. Fnligt motionii- rernas uppfattning torde det sti1 helt klart att den hiir typen av konstruktio- ner. avsedda att uppn<i siirskilda fördt'lar \'id beskattningen. inte st{1r i samklang med lagstiftningens inll'ntioner. Över huvud taget iir reglerna betriiffande leasing synnerligen oklara. A\·saknaden av .::n siirskild lagstift- ning gör att man iir hiinvisad till att anviinda riittsreglcr som iir skrivna för
LU 1981/82: 9 11
andra avtalstyper. Motioniirerna anser det vara ytterst angeliiget att omgi1ende genom lagstiftning förhindra missbruk a\· leasingsysteml'I. DL'!
biir ankomma pa regeringen att ut forma lagfiirslag.
M oti1111 1582
I motionen hiinvisas inlednings\·is till dt·n snabba utvecklingen av Plika leasingformer och siirskilt till uppbyggnaden av depositionsleasing. Enligt motioniiren bygger iden med depositionsleasing pa att leascgivaren inte behöver vidkiinnas nitgra kapitalkostnader 1ll'h diirfrir kan h<"illa nere leasingavgifterna och att leasetagarcn. som i egenskap av privatperson inte har avskrivningsmiijligheter. i1tnjuter avdrag vid beskattningen för de riintor han erlägger p{1 de lim som anviinds för att finansic-ra inkiipet av bilen. Detta system innebiir dessutom att full merviirdcskatt ej erliiggs. Understundom torde leasingavtalen ha karaktiiren av fiirtiickta kiip tillkomna för att kringg.<'1 konsumentkrcditlagt•ns och bilkreditfiirordnin!!L'ns hestiimmclser om .kon- tantinsatser och kredittider. Visserligen finns i knnsumcntkreditlagen en bestiimmelsL· (3 ~)som innebiir att avtalets rubricering inte iir a\·µiirande f1)r 11m avtalet har karaktiircn av kiip eller av hna utan att man fi"ir se till parternas \t'rkliga avsikt med a\·talet. Av de riittsfall S\1111 förekommit framgär L'mellertid att det i praktiken miiter stora S\':'1righetn att enbart av utformninµcn av ett leasingkontrakt kunna utröna om parternas verkliga avsikt vid inµiiende av avtalet varit att leasetagaren skall bli iigare till bilen vid leasingtidens utgi1ng.
l'vlntioniircn anser att avsaknaden av lagstiftning pa 11mri1det inte har inneburit nagra siirskilda nackdl'lar si"1 liinge leasing var en avtalsform som t•nhart anviindes näringsidkare emellan. Enligt motioniiren stiilkr det sig annorlunda niir privatleasing blivit allt vanligare. En enskild konsument torde ha sm:1 möjligheter att siitta sig in i de olika system a\· leasing som förekommer och de konsekvenser som ett leasingavtal kan föra med sig. I den allmiinna debatten har ofta gjorts giillande all depositionsleasing iir myeket förm:lnligt för kasingtagaren. Som framh:illits fr{1n k\lnsumenth~ill iir doek detta slag av leasing inte alltid ni"tgnn billig leasingform. Leasetagaren lockas ofta med siirskilt förmitnliga erbjudanden som t. ex. att för deposi- tionsbcloppet skall inköpas premieobligationer pft vilka vinst kan tillfalla leasetagaren.
Motioniircn vill inte göra giillande all den nuvarande avtalsfriheten lett till n<lgra mer anmiirkningsviirda missförhitllanden. Avsaknaden av lagstiftning p{1 omritdet och skyddsregler för konsumenter innehiir duck risker för konsumenten. Motioniiren anser diirför att en kartliiggning bör g.iiras av förekommande leasingformer och all behovet av lag.reglering. framför allt niir det giiller privatleasing. bör prövas.
Lll 1981/82:9 12
Vissa utrednin~ar p{1 området
I sitt be!iinkande (SOU 197):63) KonsumentkrL·ditlag m. m. lade kre'clir- köpko111111im'11 fram - förutom hl. a. ett förslag till konsument kreditlag·- ett förslag till lag med siirskilda bestiimmclser om uthyrning a\· \'ara ( u1/iymi11g.1·-
lag ). Bakgrunden hiirtill var att kommitten ansi1g att ett genomförande av dess förslag till reglering betriiffande konsumentkreditköpen skulle kunna leda till en iiverstriimning p{1 marknaden mot kreditki\psliknande l:ingtids- fiirhyrning av varor. För att hindra en s[idan överströmning, som enligt kommitkns mening skulle innebiira nackdelar för konsumenterna, fiin:slog kommitkn regler om bl. a. depositionsplikt vid hing:tidsfi"irhyrning. motsva- rande reglerna om kontantinsats vid kreditköp. samt besUimmelscr om riitt för konsumenten att göra sig fri fr(1n hyresavtal och att fiirviirva den fiirhyrda varan efter ett avräkningsförfarande. Kommitkn föreslog ocksä bestiimmel- scr om skyldighet för uthyrare att liimna konsumenten vissa upplysningar om avtalets innebörd.
Förslaget till uthyrningslag fick ett blandat mottagande hos rl'missi11sta11- sema. Flertalet av de remissi1istanser som yttrade sig syntes visserligen mena alt en ml.'.r allmiin övergimg frän kreditköp till l:mgtidsfiirhyrning knappast var önskviird. Åtskilliga remissinstanser framhöll emellertid att motiven fiir den föreslagna uthyrningslagen sannolikt skulle bortfalla, om lagstiftningen rörande kreditköp gavs en mindre li\ngtg:i1cnde utformning iin kommitten hade föreslagit.
I proposition 1976177: 12> med förslag till konsumcntkreditlag m. m.
pilpekade clC'pt1rtc111en1.1·c/ie/('11 att de regler 0111 kreditköp m. m. som lades fram innebar en mindre 1{111g:tg:i\cnde reglering iin som skulle följa av kommitkns förslag. Oiirmed bortföll till stor del riskerna för en mera allmiin överströmning friin krl'ditkiip till uthyrning. Även i i\vrigt ansf1g dcpartc- mentschefen att kommittens farh{1gor för L'n s;'idan övrströmning var överdrivna. Det kunde intl' heller bortses frtm att vissi1 fnrml'r av uthyrningsvl'rksamhl't fyllde ett angeliigct behov och att silclan verksamhet självfallet inte i onödan fick försvi'1ras. Samtidigt ville dcpartementschcfen framh{1lla att kommittens förslag till uthyrningslag innehöll flera viirclefulla detaljer. in•e minst niir det giillde uthyrarens upplysningsplikt. Dcpartc- mentschcfrn ans~1g emellertid all man kunde ästadknmma den konsument- information som behövdes p{1 omrt1det iivl'n utan en särskild uthyrnings- lag.
Sammanfattningsvis ansiig dcparlt'mcntschdcn att man atminstone vid d~ivarancle tidpunkt bordl' avstä fri111 att infiira en siirskild lagstiftning om uthyrning av varor till konsumenter. Det fanns emellertid anledning: att följa utvecklingen p;1 omr[tdL't med uppmiirksamhet. Skulle det visa sig att siirskilda skyddsrt'g:ler behiivdes fick fri1gan tas upp pä nytt.
Mot bakgrund av den snabba utvecklingen i frilga om billeasing och dl' smi1 möjligheterna att ha en allmän tillsyn över biluthyrningsföretag gav
LU 1981/82:9 13
regeringen i december 1979 ku111mcrskoll<'gi11111 i uppdrag att utreda de fri1gor som hiingcr samman med till:impningcn a\ bilkreditförordningens bestiim- ml'lser och griinsdragningen mellan bilförsiiljning och biluthyrning. '.\kd ledning av vad som framkom vid utredningL'Tl skulle kommerskollegium föreslä i1tgiirder i fråga om regeringens bemyndigande att mcddl'la föreskrif- ter vid yrkesmiissig försiiljning av bilar och övriga bestiimml'lser i syfte att klarHigga lagstiftningens tillämpningsomrädc och att tillgodose kravet pä en effektiv tillsyn p[t omriidet. I regeringens beslut angavs vidare att uppdraget skulle utföras skyndsamt och att det skulle redovisas för regeringen.
I en den 5 juni l 9H!l avlämnad promemoria Fiirslag till iindringar i regleringen om betalningsvillkor vid yrkesmiissig försiiljning av bilar redovisade kollegiet sitt uppdrag. Under rubriken allmiinna överviiganden anför kollegiet bl. a. följande.
Bestiimmelserna i bilkreditförordningen om betalningsvillkor har till främsta uppgift att tjäna som konjunkturpolitiskt instrument. Genom att föreskriva om minsta kontantinsats och längsta kredittid vid yrkesmässig försiiljning av bilar kan statsmakterna pi1verka cftcrfrftgan i önskvärd riktning. Under senare år har också konsumentskyddsaspekter betonats.
Regler om minsta kontantinsats och liingsta kredittid anses ägnade att avhälla konsumenterna från oöverlagda bilköp.
Från motorbranschens sida har man vid upprepade tillfällen under de senaste åren hävdat att det skett en betydande överströmning fr<ln avbetalningsköp till olika former av leasing av bilar - inte minst leasingfor- mer som i själva verket får anses vara att jämställa med kiip - och att denna utveckling medfört sv{1righeter för de traditionella bilföretagen att konkur- rera med den oorganiserade bilhandeln och leasingföretagen om kunder- na.
Bestämmelserna i bilkreditförordningen tar i praktiken sikte endast pä avbetalningsköp. Avbetalningsköpet var vid tiden för förordningens till- komst den dominerande kreditformen. Sedan dess har emellertid genom samhiillsutvecklingen och den ekonomiska utvecklingen nya och förändrade kreditformer uppstått. Främst bankl(m och 1:'111ekiip men ocks[1 olika former av leasing har i allt större utsträckning börjat komma till anviindning för att finansiera privatpersoners och företags anskaffande av bilar.
Den rena avbetalningshandcln med bilar har därför minskat betydligt under senare är. Andelen avbetalningskiip torde vid bil kreditförordningens tillkomst ha uppgått till ca 75 </(.
Diirefter har frekvensen avbctalningsköp sjunkit och uppg[1r f. n. till mindre än 15 t;( .. Avbetalningsköpen avser till iiverviigande del begagnade bilar.
Den kraftiga nedg{mgcn i avbetalningshandcln torde emellertid endast i begriinsad utstriickning kunna förklaras med leasinginstitutets utbredning.
En annan och troligare förklaring iir att konsumenterna ökat sitt kostnads- medvetande och i allt större utstriickning sjiilva siiker lösa sina bilfinaföie- ringsproblcm genom t. ex. olika former av bankEm.
Vad betriiffar leasingens expansil'n framgiir av tillgiingliga uppgifter att det fram till <lr 1977 skedde en kraftig ökning av dels det totala antalet registrerade leasingbilar, dels antalet nyregistrerade personbilar för leasing.
Under de tv:'t senaste iiren har dock antalet leasingbilar sjunkit betydligt och
Lll 1981/82:9 14
det finns en tendens till stabilisering pi1 denna liigre niv;I.
Den kvantitativa utvecklingen ger siilunda enligt kollegiets mening knappast skiil att fi.iresli1 att all form av leasing skall omfattas av bestämmelserna om betalningsvillkor. Samtidigt sa1r det klart att det finns former av leasing som till sin ekonomiska innebiird stt1r avbetalningskiipet s:·1 niira att de biir omfattas av regleringen i bilkreditförordningen.
Niir det giiller bilkrediti'örordningens tilliimpningsomrt1de konstaterar kommerskollegium all mi1nga avtal om depositionsleasing starkt ptuninner om avbetalningsköp. I de fall di1 hyresavtalet inte utan vidare kan anses utgöra avhctalningskiip. trots att det i allt viisentligt fyller samma ekono- miska funktion som ett si1dant. uppkommer enligt kollegiet fri1gan om bestiimmclserna 1im kreditköp kan tilliimpas analogt pt1 s:'tdant avtal.
Kollegiet anser det tveksamt om en analogisk tilliimpning hör komma till stirnd.
Kollegiet försl<ir diirför att förordningen kompletteras med en bestiimmel- se av innebörd att överli1telse i förordningens mening - utan hinder av att n{1gon iiganderiittsöverg<'1ng ej iir i\syftad - jiimviil skall anses föreligga om avtalet med hiinsyn till sin ekonomiska innebiird mi1ste anses likviirdigt med ett köp.
Bestiimmelsen innebiir s<llunda bl. a. att leasingavtal som medger att leasetagaren antingen efter uppsiigning under löpande avtalsperiod eller efter periodens utg{1ng sjiilv eller genom ombud kan förviirva bilen irnit en ersiittning som inte obetydligt understiger det pris som motsvarande bil betingar pil den vanliga fiirsiiljningsmarknaden eller erh~iller en ätt'rbiiring med motsvarande ekonomiska· innehiill kommer att jiimstiillas med avbetal- ningski.ip och diirmed omfattas av hilkreditförordningens bcstiimmelser.
Kommerskollegiums promemoria iir alltjämt förem{1l för överviiganden inom regeringt·ns kansli.
I mars 1980 tillkallade regeringen en kommittc för att giira en iilw.1-r11 at'
kreditpoli1ik<'ll uch den krcdi1politiska lagstift11i11ge11 ( E 1980:02 ). Enligt direktiven ( Dir. I 980:J5) bör kommitten, niir det giiller kreditpolitiken.
bl. a. ange tvi1 hurndalternativ. I det ena förutsiitts att ·detaljreglering kan undvaras och att krediipnlitiken bedrivs med generellt verkanLk. marknads- anpassade medel. Kommitten bör s{ilunda noggrant pröva förubiittningarna för att kreditpolitiken normalt skall förlita sig pii generella medel. s{1som diskontopolitik. marknadsoperationer. statsskuldspolitik och kassakvoter. I det andra huvudalternativet förutsiitts att en kreditpolitisk reglering mi1ste bevaras. Kommitten bör då undersiika vilka föriindringar som bör göras i det giillande rcgleringssystemet.
Den lagstiftning som berörs av utredningsuppdraget är i första hand lagen om kreditpolitiska medel. I direktiven erinras om att det vid sidan av denna lag finns iiven annan lagstiftning som har kreditpolitiskt syfte. I. ex.
bilkreditförordningen. I direktiven hänvisas till kommerskollegiums d{t
LU 1981/82:9 15
pi1giiende utredning av tilliimpningen av denna förordning.
Frägan om en översyn av bilkreditfiirordningen prövades av riksdagrn v;iren 1981 med anledning av en motion (198()!8 l :..!ll5) vari hegiirdes en översyn av kredittiderna fi_ir bilar. husvagnar LlCh fri tidshittar. l\lotillniin.:rna ans<lg det befogat med liingre avhctalningstider fiir bilar iin nu\·arande högst 18 mana<.ler samtidigt som man menade att kreditreglerna för husvagnar och fritidsbi1tar borde skiirpas.
Finansutskottet anförtlc i sitt av riksdagL'n godkiinda hetiinkande ( riu 1980/81 :2U s. 23) följande.
Enligt utskottets mening pekar motioniirerna pi1 ett prPhlcm. Det kan te sig inkonsekvent att man i siirskild lagstiftning infört regler spm medger en begriinsning av avbetalningstiderna för handdn mt'd bilar - ett hl'mvndigan- de som f. n. utnyttjas - samtidigt som ni1gon mnts\-ar-;1ndl' hl'griinsning intt:
finns för t. ex. husvagnar och fritidsb{1tar. ting som liittare kan undvaras iin bil. De siirskilda bestiimmclserna rörande kredittiden \·id a\'11ctalningshan- dcl med bilar fi\r emellertid ses i sitt sammanhang. det iir hiir frt1ga om bestämmelser som funnits sedan relativt l<ing tid tillbaka och som svftar till att i siirskild ordning kunna pt1vcrka en mycket betydande kreditsl'ktor.
Utskottet berörde dessa f61gestiillningar i samband med att riksdagen \·id föregi\ende riksmöte gjorde lagen om kreditpolitiska mL'Llcl tilliimplig ocksi1 pi1 finansbolag samt antog en lag som bemyndigar regeringen att meddela siirskilda föreskrifter vid kontoköp (FiU 1979!8tU9). Uhkottct konstaterar att de i motionen berörda problemen tiicks in i de direktiv som liimnats den särskilda utredning som skall se över kreditpolitiken och den kreditptllitiska lagstiftningen ( dir 1980:35 ). !'lögot särskilt tillkiinnagivande fri1n riksdagens sida erfordras diirför inte.
Remissyttrandena
Ba11ki11spek1io11rn anför att n<igra siirskilda atgiirclcr ini(· hiir vidtas i ar1ledning av motionerna. Riksskullt'l"crkl't anser det inte f. n. motiverat ml'd vare sig en övergripande lagstiftning om leasing: t'lll'r en siirskild lagstiftning om depositionsleasing. Kon.1"111m•1111·crke1 framhiiller att det mot bakgrund av riksskatteverkets stiillningstagande synes tveksamt om det numera finns behov av si'1dan lagstiftning som förordas i motion 1195. Diiremut tillstyrkL'r verket att den i motion 1582 frirl'slagna kartliiggningen görs och att beho\'et av konsumentskyddslagstiftning undersiiks. H1nrii11c11 iin•r Ski/ne och Blekinge avst<'ir frfm att yttra sig över motinn 1195 lldl anser att n;'1got bchnv av den i motion 1582 förslagna kartliiggningen eller undersökningen inte föreligger. S1•eriges indus1rijlir/Jll11d och Fi11a11s/lolage11s .fiire11i11g avstyrker bifall till motionerna. Sn·rigcs a1frokat.rn1nfi111d och A!otorhra11schm.1 rik.1förb1111d avstyrker bifall till motion 1195 mt·n har ingen erinran mot yrkandl't i motion 1582. M111or111ii1111e11.1 riksfi"ir/mnd anser dl't tvL'ksamt om lagstiftning mot missbruk av leasing.systemet iir erforderlig. Fiirbundet ansn det diiremot angeliiget med ett tillfredsstiillande konsumentskydd.
LU 1981/82:9 16
B,111ki11spekrio11c11 hiinvisar till sitt remissyttrande i\vcr ktHnmcrskPllcgi- ums nvan rcdo\'isadc promemoria. I n.:missyttrandet har bankinspektillnl·n bl. a. anfört att det ur allmän synpunkt kan ··finnas anledning att fiirs\'itra tillknmsten a\· anal snm konstruerats i syfte all bneda kontrahenterna förmilllL'r gerwm L'tt kringg:'1ende av beskallningsregkrna. 111. a. av detta skiil \ ill inspL·ktionen inte nwtsiitta sig att ll'asinga\·tal. som till sin ekonnmiska innebörd kan jiimstiillas med köp. blir underkastade fiirL·skrif- terna om kontantinsats och kredittid i bilkreditfiirordningen"'. Bankinspck- ti11nen erinrar vidare om riksskattevcrkets skrivelse med information om beskattningL'n av denna leasingform. lnformati1lllen iir enligt hankinspektio- nen f. n. inte fullsUindig pf1 grund av att ansökan h:1r inliimnats till riksskatteverkets niimnd för riittsiirenden om bindande fiirhandsbesked avseende dl'ls en speciell a\'lalskonstruktinn. dl'ls merviirdesbeskattningen.
Niir ansiikningarna färdigbehandlats torde enligt inspektinnens mening skattdd1gorna rörande depositionslcasing \'ara lösta.
13ankinspektionen har sedan den I juli 1981 tillsyn iivcr de fii·1ansbolag som ombesörjer finansieringen av den form av leasingvcrksamhct \'anim hiir iir fräg:a och \'ars verksamhet iir av viss omfattning. A vtalsvillknrslagcn iir tillämplig pi1 leasingkontraktens allmiinna avtalsvillkor.
r:.
n. ankommer det pi1 knnsumentvcrket att granska att avtalsvillkorcn stitr i iivnenskommclse med sagda lag. Inom konsumentverket p~lg{1r en genomg{1ng av dessa avtalsvillkor. framhiiller bankinspcktionen. Fri1gan om vilken myndighet som i framtiden skall utöva denna tillsynsfunktion iir under utredning:.Med hänsyn till det anförda anser bankinspcktionen att ni1gra siirskilda :ltgiirder inte hör vidtas i anledning av motionerna.
Riksskarre1·crket ( RSV) anför att enligt RSV:s bedömning besti1r hi1de leasing:- och finansieringsbolag:cns verksamhet sf1 gott som uteslutande av traditionell leasing (förctagsfinansiell och operationell). Bctriiffande sitdan traditionell leasing framh:iller RSV att det frfm inkomstskattemiissig synpunkt hittills inte riktats ni1gra generella anmiirkningar mot den. Ni1gra pillagliga problem att vid beskattningen tolka avtalskonstruktionerna och de ekonomiska effekter som följer av dem synes inte heller ha uppstått. RSV :s allmiinna intryck iir att de eventuella skattetekniskt oacceptabla följderna av leasing: hittills justerats genom sjiilvrättelse. dvs. att berörda branschföretag anpassat sig till beskattningsmyndigheternas i'inskemiil och _krav. I detta sammanhang: bortser RSV friin problemet att i vissa fall tolka leasinga\'lalens reella innebörd. dvs. om avtalet avsett kiip eller hvra (leasing). RSV framlHlller att detta tolkningsproblcm. som i grunden for anses vara a\' civilriittslig karaktiir. tidigare har behandlats hl. a. i förarbetena till s<"1viil konsument kreditlagen som lagen om avbetalningskiip mellan niiringsidkarc.
RSV menar att viss viiglcdning kan hämtas fri1n dessa fiirarbeten iiwn fiir beskattningen. Dessutom. framh<'1.llcr RSV. har griinsdragningsprnblemct mellan köp och hyra. kiip med Pptionsklausul och hyra. m. m. skattcriittsli).!t
LU 1981182:9 17
prövats i domstol (RN 1953 -1:5. RN 1%5 5:-1. RN 1%7 h:3 och R;\ 1%7 Fi -Il). Enligt RSV:s uppfattning far griinsdragningspnihkmet diirmed anses löst.
RSV menar att samma rcsnnemang som 1.wan kan anfiira' fr;in mcr,·iir- deskatteriittslig synpunkt. Det biir dock be'.1ktas, framhitllcr RSV. alt Yiss;1 förclelningsproblcm hetriiffande avdrag för ingäemk men iirdeskatt n:ir bil anviints säviil privat som i tjiinsten tidigare förekommit. Genom iindring i merviirdeskattelagen ( SFS 1979: 30-1) har emellertid dessa problem liists pt1 sit siitt att ett schablonrniissigt beriiknat avdrn,!.! fiir ing{tendc men·iirdesbtt infördes.
Sammanfattningsvis framh:'tller RSV att endast om det framih'er skulle visa sig att de traditionella lcasingfprrnerna omkonstrueras s:'t att tk utnyttjas i skatteundandragande syfte blir lagstiftning om leasing motiverad. F. n.
anser RSV det inte berättigat att överviiga evcntuclla lagstiftningstttgiir- der.
RSV understryker att de avarter av traditionell leasing. bl. a. dcpositions- leasing. som under senare ;ir tilliimpats friimst inom bilbranschL·n. hiir stävjas. Detta hör enligt RSV :s mcning i första hand ske med redan existerande lagstiftning. RSV hiinvisar till sitt den 23 april l9X1 liimnadc uttalande om beskattningskonsekvenserna av dcpositionslcasing. Av utta- landet framgfir. förufrim att beskattning skall ske a\· den riinteliisa depositionen. iivcn att en ansiikan om bindande fiirhandsbesked inliimnats till RSV:s nämnd för riittsiirenden. Ansiikan ornfattar bitde inkomst- och merviirdebeskattningen av depositionsleasing. RSV menar att frt1gan om dcpositionsleasing p[t detta siitt kommer att bli r;ittsligt priiYad. Friigan om lagstiftningstitgiirder erfordras bör diirför enligt RSV anst~i till dess att praxis fastslagits. RSV avser att bevaka denna fr{tga liksom att följa utvecklingen av depositionsleasing. dvs. hur och i vilken 111{111 redan existerande kontrakt omkonstrueras i syfte att undgä de beskattnings<'ttgiirder som iTdan vidtagits.
När det gäller fr<'1gan om en kartliiggning av förekommande avtalskon- struktioner framhi11ler RSV ;ltt en sttdan kartliiggning redan vidtagits vad avser depositionsleasing av bilar. K;irtliiggningcn utgjorde en del av förarbetet till beslutsunderlaget om beskattningskonsekvenserna av deposi- tionsleasing. F. n. avser RSV inte att göra ytterligare en kartliiggning.
Ko111mcrskollegi11m framhi11ler i sitt yttrandl' niir det giiller den s. k.
depositionsleasingen alt inte minst de skattemiissiga konsekvenserna av denna leasingform har varit mycket osiikra och angdiigna att klarliigga. Dit riksskatteverket nyligen uttalat sig i frf1gan. vilken 11ckst't iir förem;ll for förhandsprövning, anser kommersk1.lllcgium att det finns anledning att avvakta utvecklingen nitgot innan stiillning tas till fr;igan om en utredning p<'t detta omräde. Enligt vad kollegiet erfarit har dessutom depositionslcasing- förfarandet praktiskt taget upphört efter riksskatteverkets uttalande.
LlJ 1981/82:9 18
Även t>m dl'.! kan finnas skiil att avvakta med i1tgiirder p<i billeasingom- ri1tlct anser kollcgic:t att dc:t iir Himpligt. inte minst mot bakgrund av den ökade anv;indning leasing i allmiinhct har fatt och kan förv;intas 1"<'1 i framtiden för bt1de företag och enskilda. att riittsomri1det i stort görs till föremitl för en genomg~111g för att hiirigenom klarhet skall skapas om vilka olika former av leasing som förekommer. hur utbre&l anviindningen av leasing iir oeh vilket behov av riittslig reglering som kan anses föreligga.
Ko11s11111c1111·ake1 har i sin verksamhet uppmiirksammat de förhi1llanden som ri1der betriiffande depositionsleasing av personbilar. Mot bakgrund av att riksskatteverket nu tagit principiell stiillning till hur depositionsleasing skall behandlas\ id leasingtagarnas inkomsttaxering finnL'r konsumentverket det tveksamt om det numera finns behov av siidan lagstiftning som förordas i motion I 195.
Konsumentverket instiimmer i motioniirernas pt1pekande betriiffande marknadsföringen av privatleasing. att denna leasin11form nfta i reklamen framstiills som mycket förm[111lig. Konsumentverket framhi1ller att verket har ingripit mot \"issa typer av annonsering och ocks<"1 uttalat viss.1 minimikrav betriiffandc de uppgifter som biir liimnas i annonser. Konsumentverket anser att s[1dana in11ripanden. liksnm i1tgiirder mot vissa kombinationserbjudanden i samband med privatleasing. myckL'l viil kan fi.iretas inom ramen för giillande mark nadsföri ngslag.
'.'liir det gäller motion 151i2 tillstyrker konsumentverket den föreslagna kartliiggningen av leasingformer och att behovc:t av konsumcntskyddslag- stiftning undersöks. Det förefaller enligt konsumentverket mindre viilbe- t;inkt att införa siirlagstiftnin_!.! för enbart leasing av visst slags vara. Det torde ligga niirmare till hands att iivcrviiga lagstiftning för leasing av varor i allmiinhet och till att reglera hela institutet saklega. Visst behov av moderna regler pi1 sistniimnda omr;ide föreligger enligt konsuinentverkcts meninµ. I detta sammanhang erinrar konsumentn:rket t'111 att krL'llitkiipskommittcn i sitt förslag till konsumentkreditlag m. m. (SOU 1975:63) framlade ett forsla!!
till uthyrninµslag, till vilket verket i sitt remissvar stiillde sig positivt niir det giillde den föreslagna re11leringen av uthyrningsmarknadcn. De farh{1gnr man hyste att skiirpta regler om kreditköp skulle medföra en överströmning mot l[mgtidsfiirhyrning har enliµt konsument\·erket till stor del besannats \·ad g:Liller bil köpen. Konsumentverket menar att förslaget kan behöva komplet- teras och moderniseras.
Knnsumentverket bedömer att privatleasingens utveckling kommer att ske enligt följande linjer. Betriiffande de redan ingimgna avtalen kan leasinggivarna förviintas - antingen generellt mot resp. kundknllektiv eller separat efter enskild förfr;'1gan - siika erbjuda olika möjligheter att avliisa lcasinga\·talen genom att nmvandla dem till t. ex. kredit- eller kontantkiip.
Problemet med detta torde enligt konsumentverket vara att ;itskilliga leasingtagare inte har ri1d att fullgöra bilkreditförordningens krav pi\
LU 1981/82:9 19
kontantinsats och avhetalningstid. Ett annat siitt att motverka att leasingta- gare drabbas av oskiiligheter i redan tecknade leasingavtal iir. framhitller konsumentverket. att villkor enligt 36
*
avtalslagcn jiimkas av allmiin domstol. Verket anser det sannolikt att s{1dan pri"ivning kommer att ske sedan nu viss klarhet nittts i inkomstskallefritgan. Vidare kan Yiintas en Yiss t1tergång till tidigare typer av operatillnell leasing utan depllsitionsinslag.Konsumentverket kommer att inom L'n niira framtid inleda förhandlingar med leasing.givare enligt avtalsvillkorslagcn angitende Yissa använda Yillkor vid leasing av bil. Kllnsumcnt\Trkct framh;'illcr all det i detta sammanhang iir naturligt att undersöka leasingfi.iretagens beniigenhct att jämka redan ingångna avtal om depositionsleasing. Diiremot tllrde motsvarande förhand- lingar med finansieringsfiiretagcn angi1ende lttncvillkoren for dq1ositionen lämpligen fa anstå n:-igot i avvaktan p;\ förhandlingar angitcnde dessa företags generella lanevillkor.
llm·riittc11 iii·cr Skåne och /l/eki11ge hiinvisar till att det inom riksskatte- vcrkct iivcrviigts vissa av de fri\gor sllm motioniirerna beriirt i motion I llJ:'i.
Med hiinsyn hiirtill avstitr hovriittcn fr[1n vidare yttrande i anledning av denna motion.
Beträffande motion I 5X2 instiimmer hovriittcn i motioniircrnas p{tpekandc att reglerna om leasing iir oklara och att man iir hiinvisad till att analogi\ is tilliimpa rättsregler som tillkommit för andra slag m· avtalstvpcr. Detta förhållande kan enligt hovriitten s_jiilvfallet i och för sig siigas utgiira cl! skiil för att en lagreglering bör komma till stimd. I hnvriittens verksamhet har n:lgra olägenheter med nuvarande system emellertid inte kommit till synes.
Bristen pil lagregler har lett till att riittsfi"irh;lllandct mellan parterna ofta utförligt regleras genom s. k. allmiinna kontraktsvillkor. Dessa avfattas vanligen av uthyraren eller dennes organisation. Det iir tiink-harJ. framh{1llc'r hovrätten. att bl. a. dessa ffirhitllanden fittt till fiiljd att den enskilde konsumentens stiillning iir n{tgot mera utsatt i leasingfiirh{tllandcn iin niir det giiller andra avtalstyper. I lo\Tiittcn har emellertid för sin del inte kunnat konstatera ri<lgra ogynnsamma effekter hiirvidlag. Hovriitten framhåller att ätskilliga lagregler. som utgör skydd för konsumentens stiillning i olika hänseenden. är tillämpliga även
pa
leasing. I lit hiir avtalslagens regler. t. ex.den s. k. generalklausulen i 36
*.
marknadsfiiringslagen och lagen om oski"iliga avtalsvillkor.Honiitten anser att gränsdragningen mellan avbetalningskiip och leasing onekligen kan erbjuda vissa sdrigheter. 0;'1 leasing som avtalstvp i mi1nga hiinsecndcn ligger niira avbetalningskiip torde emellertid prnhlem a\· denna art knappast undgi1s. anser ho\Tiittcn. iiVL'n om en lagreglering av leasing kommer till stirnd. Ho\Tiittcn stiiller sig tveksam till om man genom lagstiftning kan komma mycket liingrc iin att uppstiilla t'n tolkningsregel. En si1dan finns redan i konsumentkreditlag~'n. sitsom motioniiren ocksii pitpe- kat.
LU 1981/82:9 20
Sammanfattnings,·is anscr hovriillL'n att n{1got bel1m· a\' kartbggnin,l! L'ikr undersökning i cnligho:t med motioniirens hemstiillan f. n. int...: föreliggL'L
S\'eriges i11i/11s1rifiirl>1111d hiinvisar till att riksskatte,·crket uttalat sin srn p:i beskattningsfr{1gorna vid privatleasing och att en riittslig prövning inom kort kommer att ske med anledning av ansiikan nm förhandsbesked. !'vlot denna bakgrund saknas enligt förbundets nit·ning anledning att under i1heropandL' av skatteaspekter \'idta i nllltionerna föreslagna :itgiirder.
Inte heller fr{111 konsumentsvnpunkt i (ivrigt har det enligt förbundet ,·isats n:'1got behov av att utreda fri1gan nm en lagreglering av leasing. Fiirbundet erinrar om att en. del av den befintliga konsumentlagstiftningen iiven iir tilbmplig \'id leasing. Exempelvis kan avtalsvillkorslagen anviindas mot eventuella osbliga klausuler.
\kd hiinsvn till vad som anförts a\'stvrker fiirbundet mutioniirnnas förslag.
Sl'C'riges ad1·ok111.1·11111fi1111/ anför att det i vart fall iin si1 liinge inte \·isats att ett beho\' av lagstiftning om leasing fiirL'iiggL'L Det i motion I I 1J.'i angirna syftet iir enligt samfundet S:1 allmiint hi1llet att det kan ifriigasiittas om det inte redan iir tillgodosett genom generalklausuiL·n i
·''i
~ a\·talslagen.Samfundet anser att en kartliiggning av förekommande leasingformer och att en undersökning av h...:hovet av en lagreglering fri111 konsumentsynpunkt kan tiinkas vara av viirde. Samfundet har si1lecks ingen erinran mot fiirslaget diirom.
Fi111111s/>o/11g('11s ji'ire11i11g framhiiller att finanshulagen endast bedriver finansiell leasing. som iir en tjiinst som finansbolagen tillhandah:ilkr niiringsidkare. f-inansbolagens verksamhd iir scdan den I juli JLIXO fiirL'miil för hankinspektionens tillsyn.
Under 19811 har finansbnlagen gennm leasin)!, i1vbetalningsfinansiering oeh refinansiering av s:idana krcditer investerat för ca ..! miljarder kronor.
Detta belopp bör enligt förcnin,l!L'll stiillas mot industrins. handelns nch samfiirdselns investeringar inkl. leasing pii ca 20 miljarder kronor i maskiner.
inventarier oeh motorfordon som till ca 50 r·1. sjiilvfinansieras. Finansiell leasing. snm friimst utnyttjas av mindre och medelsttira företag. har s(tlcdes en stor betydelse för landets investeringar.
Fiireningen framhitller vidare i sitt yttrande att f i n ans i e 11 I ca sin g till niiringslivet iir en scdan !;inge etablerad och en viil kartlagd vcrksamhet.
Vid undersökningar som gjorts har knnstatcrats att verksamheten bedrivs i former mot vilka ej kan riktas nägra anmiirkningar. Avtalsförhi1llandet mellan finansbolaget och kunder har sedan mitten av 19611-talet utveeklats i praxis nch avtal. vars grundliigµande civilriittsli)!a hestiimmelser i huvudsak iir desamma i de olika finansbolagens standarda\'tal. A ,·talsvillkoren i iinigt kan, framhåller föreningen. cmellertid skifta mellan de nlika finanshnlagcn.
I dcn produktutveckling och anpassning till de mindre oeh medelstora
LU 1981/82:9 21
företagens olik:.1 bd1l1\· sker hiir en fortlöpandL' fiiriindring.
Föreningen kan s~1kdes ink finna att det föreligger ni1gnt behov a\' lagstiftning eller kartliiggning av finansiell leasing.
Niir det giiller n p L' r a tio n L' 11 I(' as i n g a\· bilar a\·ser L'ndast en mindre del av den finansiella leasingen persnnbilar enligt föreningen. Av de 'il.7 ()()()bilar som 1977 var förem;'tl fiir leasing. som niimns i motion 119:'. a\'ser praktiskt taget samtliga operationell och resterande i huvudsak finansiell leasing. Operationell leasing av bilar bedrivs a\' bilföretagen. 13;1da leasingformerna riktar sig till företag för vilka leasingavgifterna iir avdrags- gilla under inkomstslaget rörelse om bilen utnyttjas i nch fiir riirelsen.
Föreningen framh<lller att antalet leasingbilar iir li1gt i jiimfiirelse med antalet registrerade bilar. Rilleasingsutredningens iir I lJ75 a,·girna hctiinkande Billeasing konstaterade att billt>asing praktiskt taget uteslutande utgjordL'S av operationell leasing till fiirL'tag. Under senare <lr. jiimfiirt med mitten av 1960-talet. har en minskning av billeasing skett. IJella fiirh[tllande och billeasingens utveckling och former har senast beskrivits i knmmersknllcgi- ums promemoria.
Föreningen anför vidare att bilfiirctagens billeasing övervakas av kom- merskollegium vid dess tillsyn av bilkreditfiirordningen och a\' bi I branschens organisationer.
Ej heller niir det giiller den operatilrnclla leasingen. i \'ilken ingt1r scn·ice.
föreligger det enligt föreningens mening n;igot hclH1\· av kartliiggning eller lagstiftning:sMgiirder. IJen fortsatta utvecklingen a\' billeasing kan följas genom hilrcgistret. vari anges om bil iir fiircmt1I för leasing.
I.) epos it i o n s I e as in g iir enligt föreningen i huvudsak en leasing.form för privatpersoner med miijlighet att l[1na ett dcpositionsbelopp av hilföre- taget eller ett med hilfön:tag:et niirsti1ende bolag eller fri'1n ett finansbolag eller en bank. Privatpersorn:n erhaller aHlrag för riintorna pä detta l;\n.
Privatpersonen och bilfön:taget ing{ir iivcn ett leasingavtal med en leasing- avgift. som blir l<'tg eniir privatpersonen deponerat ett belopp. Vid leasingtidens utgt111g sker en aniikning med privatpersonen. och l;inet regleras. Avriikningens resultat fiir kunden är beroende av hur hikn skötts.
Föreningen menar att det i allt viisentligt inte iir n{1gon egentlig skillnad p;\
denna lösning iln om pri\·atpcrsonen först hade tagit ett vanligt l<in i bank och diirdter betalat bilen kontant. Diirenwt. hii\'dar föreningen. har privatlea- sing underliittat anskaffandet av l;'111et genom att dcpositillJlslcasingcn medfört att kreditgivaren fatt siikerhet för l:'111ct. Pf1 en punkt föreligger Lhick en väsentlig skillnad. Vid privatleasing. som iir en hyresform. iir det icke meningen att privatpersonen skall kunna fiirviirva den hyrda bilen.
Föreningen anfiir att det p<i marknaden funnits konstruktioner som medfört att privatpersonen vid leasingtidens utg{1ng har förviirvat bilen. Det har sMedes varit f61ga om köp och inte depositionsleasing. Det iir just lknna form av privatleasing som uppmilrksammats av kommerskollegium vid dess
