Mänskliga rättigheter i Haiti 2012 ALLMÄNT
1. Sammanfattning av läget för de mänskliga rättigheterna och trendanalys
Haiti har en demokratiskt vald regering. Den fattigdom och korruption som Haiti brottas med har, i kombination med en omfattande naturkatastrof, lett till försämrade förhållanden för de mänskliga rättigheterna i landet. Redan före jordbävningen stod landet inför stora utvecklingsbehov. Den mycket kraftiga jordbävningen den 12 januari 2010 medförde kolossala skador. Omkring 230 000 människor dog och än fler skadades. En omfattande akut global hjälpinsats sattes in och 1,3 miljoner människor fick tillfälligt skydd i stora tältläger
runtom i landet.
Landets knapphändiga sjukvård utsattes för stora påfrestningar efter att en svårbemästrad koleraepidemi brutit ut hösten 2010. Fler än 400 000 människor har smittats sedan dess och minst 7 000 har dött. Tropiska stormar och
ihärdiga regn under hösten 2012 har lett till nya utbrott av sjukdomen.
Mot slutet av 2012 fanns drygt 300 000 personer kvar i olika tältläger.
Brottsliga gäng har utsatt framförallt kvinnor och barn som vistas i dessa läger för våldtäkter och andra former av sexuella övergrepp. Staten har vidtagit åtgärder – om än otillräckliga – för att söka skydda offren i form av ökad patrullering, bland annat av fler kvinnliga poliser, bättre belysning och andra former av ökad säkerhet.
Den allmänna ordningen sköts till stor del av FN-styrkan MINUSTAH (Mission des Nations Unies pour la Stabilisation en Haïti), som varit där sedan 2004. Den inhemska haitiska polisen anklagas av oberoende organisationer för utom- rättsliga avrättningar och försvinnanden. Det finns också anklagelser mot medlemmar av MINUSTAH om sexuella övergrepp.
Utrikesdepartementets bedömningar. Rapporten kan inte ge en fullständig bild av läget för de mänskliga
rättigheterna i landet. Information bör också sökas från andra källor.
Utrikesdepartementet
Omfattande korruption råder inom statsförvaltningen – ett problem som regeringen anstränger sig för att komma till rätta med. Rättssystemet är på grund av detta ineffektivt.
Förhållandena i landets fängelser är mycket otillfredsställande med över- beläggning och undermåliga hygieniska förhållanden. Uppgifter om tortyr och övervåld av säkerhetsstyrkorna har rapporterats.
Särskilt kvinnor och barn utsätts för våld och diskriminering. Barnarbete och handel med barn förekommer. Våldet som förekommer i landet härrör främst från organiserade kriminella gäng. Många incidenter avser våld riktat mot både säkerhetsstyrkor och civila, med hus och polisstationer som satts i brand och lynchningar.
Hälso- och sjukvården är generellt undermålig. Spridningen av hiv/aids är mycket hög. En stor andel av barnen i skolålder deltar inte i någon form av skolundervisning. Nästan en fjärdedel av alla barn under fem års ålder är kroniskt undernärda.
Haiti har en svag statsförvaltning som inte garanterar medborgarnas mänskliga rättigheter. Frågan står ändå högt på den nya regeringens agenda som har utsatt en minister för mänskliga rättigheter.
2. Ratifikationsläget beträffande de mest centrala konventionerna om mänskliga rättigheter samt rapportering till FN:s konventions-
kommittéer
Haiti har anslutit sig till följande centrala konventioner om mänskliga rättigheter:
Konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR) ratificerades 1991.
Tilläggsprotokollen om enskild klagorätt och avskaffandet av dödsstraff har inte undertecknats eller ratificerats.
Konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, Convention on the Elimination of all forms of Racial Discrimination (CERD) ratificerades 1972.
Konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering mot kvinnor, Convention on the Elimination of all forms of Discrimination Against Women (CEDAW) ratificerades 1981. Dock har inte det fakultativa protokollet om enskild klagorätt ratificerats.
Konventionen om barnets rättigheter, Convention on the Rights of the Child (CRC), ratificerades 1995. De tillhörande protokollen om barn i
väpnade konflikter och om handel med barn år undertecknades 2002.
Flyktingkonventionen, Convention related to the Status of Refugees, samt det tillhörande protokollet från 1967, ratificerades 1984.
Romstadgan för internationella brottmålsdomstolen, International Criminal Court (ICC), har endast undertecknats.
Haiti har inte ratificerat följande konventioner:
- Konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR).
- Konventionen mot tortyr, Convention Against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment (CAT).
När återrapportering till FN:s konventionskommittéer skett, har det varit sporadiskt och med stor eftersläpning. För närvarande ligger landet efter med flertalet rapporter. Haiti granskades i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna i oktober 2011 och vid ett möte i mars 2012 förklarade Haitis justitieminister att landet accepterade 122 av de 136 rekommendationer som rådet gjort rörande mänskliga rättigheter i Haiti.
MEDBORGERLIGA OCH POLITISKA RÄTTIGHETER
3. Respekt för rätten till liv, kroppslig integritet och förbud mot tortyr Det haitiska samhället präglas av en hög våldsnivå. Antalet utomrättsliga avrättningar, dödsfall i samband med politiska oroligheter och överlagda mord eller mordförsök på politiker, liksom antalet fall av polismisshandel, är
alarmerande. Det förekommer att medlemmar av olika gäng och illegalt beväpnade grupper godtyckligt dödar medborgare. Särskilt har voodoo-präster utsatts för lynchning, misstänkta för att sprida kolerasmitta. Förövare ställs sällan inför rätta.
Den övervägande andelen intagna i landets fängelser är häktade i väntan på att få sin sak prövad i domstol. Förhållandena är svåra. Befintliga fängelser är kraftigt överbelagda och våldsnivån hög. Minderåriga och vuxna hålls ibland tillsammans och det förekommer att män och kvinnor delar samma
förläggningar. Utrymmet för de enskilda intagna är ofta extremt begränsat.
Omkring 7 000 intagna vid 22 olika inrättningar delar på utrymmen motsvarande 0,6 kubikmeter per person, jämfört med den internationella normen som är 4,5 kubikmeter. Stora hälsoproblem har uppkommit på grund av koleraepidemin och störningar i matleveranser. Redan tidigare förekom allvarliga hälsoproblem med hiv/aids, malaria och tuberkulos.
Flera fängelser förstördes under jordbävningen och närmare 5 000 fångar bröt sig ut, bland annat samtliga från det nationella fängelset i huvudstaden. Vid ett upplopp i fängelset i Les Cayes efter jordbävningen dödades ett dussintal intagna av kravallpolisen. Många fler sårades och ett tjugotal flydde. FN och landets polisväsende genomförde en gemensam utredning av händelsen som beskrev det inträffade som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna.
Åtta tjänstemän åtalades och dömdes för sin medverkan i dessa övergrepp.
Haitiska regeringen har tagit initiativ till att försöka förbättra förhållandena och har bland annat frisläppt sådana intagna som väntat extremt länge på rättegång.
Ett nytt fängelse, Croix des Bouquets, är under byggnation och får en mer modern utformning.
4. Dödsstraff
Dödsstraffet avskaffades 1987. Enligt bland andra Amnesty International förekommer det att den nationella polisen genomför utomrättsliga avrättningar, som inte bestraffas.
5. Rätten till frihet och personlig säkerhet
Även om haitisk lag förbjuder godtyckliga arresteringar och frihetsberövande är dessa, enligt oberoende organisationer, brott som återkommande begås av säkerhetsstyrkorna. Det har rapporterats om polisvåld vid fredliga
demonstrationer. Det finns också anklagelser om tortyr mot häktade, som i vissa fall lett till dödsfall.
Antalet kidnappningar fördubblades under 2010 jämfört med föregående år. År 2010 rapporterades cirka 120 kidnappningar.
6. Rättssäkerhet och rättsstatsprincipen
Lagen föreskriver ett oberoende rättssystem, men i praktiken påverkas rättsliga processer ofta av regeringsmakten. Rättsväsendet är korrupt och ineffektivt.
Justitieministeriet, Högsta Domstolen och ett stort antal domstolsbyggnader förstördes vid jordbävningen. I många fall saknar domare professionell kompetens och resurser för att kunna fullgöra sina uppdrag.
Den rättsliga utredningen gällande den tidigare presidenten Jean-Claude
Duvalier, som för ett par år sedan något oväntat återkom till landet från sin exil är en särskild utmaning för rättsväsendet. Många rapporter föreligger om brott mot mänskliga rättigheter under Duvaliers regeringstid. Internationella experter har engagerats för att bistå med granskningen av anklagelserna. Processen har gått trögt.
Den svåra situationen i landet ledde till beslut i FN:s säkerhetsråd 2004 att sätta upp en fredsbevarande styrka (MINUSTAH), vars mandat senast förlängdes i oktober 2012 med ytterligare ett år. Under denna period ska antalet
internationella soldater minskas från cirka 7 000 till drygt 6 000 och antalet internationella poliser från drygt 3 000 till cirka 2 600. Dessa styrkor, samt några hundratal civila, samarbetar med Haitis nationella polis, som har drygt 8 000 poliser i sina styrkor, med målet att upprätthålla ordningen och förbättra säkerhetsläget i landet.
7. Straffrihet
Hot och trakasserier av politiskt oppositionella personer eller grupper
förekommer och förblir ofta ostraffade. Det finns indikationer på omfattande narkotikahantering inom poliskåren. Polismän som har skilts från tjänsten på grund av maktmissbruk och oegentligheter ställs sällan inför rätta. En
omfattande undersökning av poliskåren för att höja standarden och minska korruptionen avbröts av jordbävningen och har inte återupptagits.
8. Yttrande-, press- och informationsfrihet, inklusive på internet Rätten till yttrande-, press- och informationsfrihet skyddas i grundlagen. Rent allmänt har dessa friheter respekterats men i samband med valkampanjen 2011 blev journalister vid ett flertal tillfällen utsatta för trakasserier av polismakten.
Det har också förekommit att journalister har dödats. Det finns över dussintalet tidningar, 200 radiostationer och 40 tevekanaler. Den stora spridningen av etermedia beror till stor del på den låga andelen läs- och skrivkunniga. Inga statliga begränsningar finns när det gäller tillgången till internet, men infrastrukturen är dåligt utbyggd.
9. Mötes- och föreningsfrihet
Mötes- och föreningsfriheten finns inskriven i grundlagen. Våldsamheter i samband med demonstrationer utan tillstånd förekommer dock.
10. Religions- och övertygelsefrihet
Officiellt skyddas religions- och övertygelsefrihet av konstitutionen och andra lagar. Muslimernas nationella råd i Haiti har dock vid ett flertal tillfällen utan framgång ansökt om erkännande för islam som religion. Angrepp mot voodoo- präster, katolska kyrkor och frimurarordnar som anklagas för att
utföra ”Satans” verk förekommer.
11. De politiska rättigheterna och de politiska institutionerna
Lagen stadgar medborgarnas rätt att delta i periodiskt återkommande fria och allmänna val. Den kandidat för det politiska parti som vinner flest röster i ett allmänt val äger rätt att besätta presidentposten. Under det senaste valet år 2011 gällande såväl presidentval som val till den övre och undre kammaren förekom allvarliga oegentligheter. Närvaron och påpekanden från
internationella valobservatörer och det internationella samfundet ledde till vissa korrigeringar. Sammantaget betraktades dock valet till presidentposten som acceptabelt och rättvist. Frågetecken kring valet till folkförsamlingen, den undre kammaren, kvarstår.
EKONOMISKA, SOCIALA OCH KULTURELLA RÄTTIGHETER 12. Rätten till arbete och relaterade frågor
Alla arbetstagare förutom statsanställda ges i lag rätt att bilda och ansluta sig till fackföreningar. Internationella Arbetsorganisationen (ILO) har uppmanat regeringen att också ge statsanställda rätt att fackligt organisera sig. Nio
fackföreningsförbund representerar dock endast fem procent av arbetstagarna.
Kollektiva löneförhandlingar förekommer inte. Det är arbetsgivaren som fastställer lönevillkoren. Fackföreningar äger rätt att strejka och arrangera olika fackliga aktiviteter. För det fall denna rätt inskränks ska böter utdömas, vilket sällan sker. Den höga arbetslösheten och anti-fackliga inställningar har allvarligt försvårat fackföreningsarbete. Arbetsdomstolarna är svaga och dess domslut verkställs sällan.
Barn- och tvångsarbete är förbjudet men förekommer i praktiken. Haiti har inte ratificerat ILO:s konvention 182 angående eliminering av de grövsta formerna av barnarbete. Minimiåldern för arbete har fastställts till 15 år (14 år för lärlingsarbete). För hemarbete finns ingen åldersbegränsning, men lagen förbjuder exploatering av barn. Många minderåriga arbetar inom den informella sektorn i jordbruket, med gatuförsäljning, som bärare och med tiggeri. I Haiti förekommer ett system med så kallad ”restaveks” där främst fattiga föräldrar som inte kan ta hand om sina barn överlåter dem till andra för främst hushålls- eller jordbruksarbete i utbyte mot mat och husrum. De flesta är flickor mellan 6-14 år som får arbeta i hemmen medan pojkar oftast får arbete vid jordbruk. Cirka 300 000 barn uppskattas arbeta inom detta system.
Många av dessa barn överges eller överger själva sina arbetsplatser och blir då ofta gatubarn och utnyttjas av kriminella gäng till tiggeri, tjuveri och sexuell kommersiell exploatering.
13. Rätten till bästa uppnåeliga hälsa
Landets sjuk- och hälsovård är undermålig. Koleraepidemin, som bröt ut hösten 2010, har skördat många dödsoffer och endast stora biståndsinsatser utifrån har möjliggjort en stabilisering av situationen. hiv/aids-spridningen har nått mycket höga nivåer. Medellivslängden på 60 år för män och 63 år för kvinnor är den lägsta i Latinamerika. Detsamma gäller andelen vaccinerade barn. Barnadödligheten ligger långt över genomsnittet för regionen.
14. Rätten till utbildning
Grundutbildningen är obligatorisk och kostnadsfri, men i praktiken har många barn, främst på landsbygden, inte tillgång till skolor. Närmare 90 procent av skolorna drivs av religiösa institutioner eller enskilda organisationer (NGOs).
Den höga kostnaden för privat undervisning utgör ett hinder för fattiga familjer. Dessa familjer ger ofta pojkars skolgång företräde. Enligt
regeringskällor deltar cirka hälften av barnen i skolålder inte i någon form av skolundervisning. Siffrorna är osäkra och andelen kan vara ännu högre, särskilt efter jordbävningen då många skolor förstördes.
15. Rätten till en tillfredsställande levnadsstandard
Haiti är ett av världens fattigaste länder med en folkmängd på närmare tio miljoner invånare. I FN:s Human Development Index 2012 placeras landet på plats 161 av 187. Viktiga grundläggande samhällsfunktioner är satta ur funktion.
Återuppbyggnaden efter jordbävningen går långsamt. Beroendet av
internationella hjälpinsatser är mycket stort. Statsförvaltningens förmåga att samordna och planera för biståndsinsatserna är låg.
OLIKA GRUPPERS ÅTNJUTANDE AV DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
16. Kvinnors åtnjutande av mänskliga rättigheter
Kvinnor i Haiti har inte samma sociala och ekonomiska ställning som män, vilket framförallt märks på arbetsmarknaden. Diskriminering är särskilt vanlig mot kvinnor som drabbats av hiv/aids. Enligt organisationer för kvinnors rättigheter är våldtäkt och andra övergrepp mot kvinnor vanligt förekommande och förekomsten av dem har ökat kraftigt inom tältlägren efter jordbävningen.
MINUSTAH har upprättat en avdelning för att motverka genderbaserat våld.
En människorättsorganisation har uppskattat att åtta av tio kvinnor har utsatts för våld i hemmet. Sexuellt ofredande mot kvinnor i arbetslivet är ett problem.
Prostitution är olagligt, men vanligt förekommande. Handel med kvinnor och flickor utgör ett stort och allvarligt problem.
17. Barnets rättigheter
Skyddet för barnets rättigheter är svagt. Nästan en fjärdedel av alla barn under fem års ålder är kroniskt undernärda enligt FN:s barnfond UNICEF. Barn på landsbygden har i praktiken ingen tillgång till offentliga skolor. Handel med och övergrepp mot barn i olika former är omfattande och utgör ett allvarligt problem. Antalet gatubarn i huvudstaden Port-au-Prince är stort och dessa är särskilt utsatta för sexuella övergrepp eller annan misshandel. Enligt FN:s oberoende expert på hiv/aids är cirka 200 000 barn påverkade av hiv i en eller annan form (infekterade med hiv eller har föräldrar med hiv). Regeringen har gjort vissa ansträngningar för att förbättra den rådande situationen, men lider allvarlig brist på resurser för ändamålet. Jordbävningen ledde till att många fler barn blev föräldralösa och många blev offer för kriminella gäng som utnyttjar dem för kommersiell sexuell exploatering eller annan brottslighet.
18. Rättigheter för personer som tillhör nationella, etniska, språkliga och religiösa minoriteter samt urfolk
Lagen föreskriver inget förbud mot diskriminering och minoriteter utsätts ofta för nedsättande behandling som sällan anmäls. Det har rapporterats om att voodoo-präster halshuggits eller bränts till döds efter att ha anklagats för att ha skapat ett pulver som sprider kolera.
19. Diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet Det fanns ingen officiell information om diskriminering eller förföljelser av homo- och bisexuella samt transpersoner, men lokala intresseorganisationer har rapporterat att detta förekommer liksom fysiskt våld och övergrepp mot dem. Öppen diskriminering och övergrepp som utövas av poliser och inom fängelserna rapporteras särskilt. Det finns inga lagar som kriminaliserar sexuella relationer mellan personer av samma kön, men homosexuella blir ofta
anklagade för brott mot lagen om ”offentlig skandal”. Detta är vanligt i huvudstaden Port-au-Prince, men organisationen Serovie som arbetar för att stärka hbt-personers rättigheter, rapporterar att det finns en mer tolerant attityd ute i landet. I provinsen Artibonite uppges att män har kunnat leva öppet som par eller klä sig och leva som kvinnor.
20. Flyktingars rättigheter
Lagen föreskriver skydd för flyktingar och asylsökanden i enlighet med FN:s flyktingkonvention 1951 jämte 1967 års protokoll. Regeringen har också upprättat ett system för att ge skydd till flyktingar.
21. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Regeringen har inget program för att funktionsnedsatta personer ska ges en rättvis behandling och det finns ingen lag mot diskriminering av dessa personer. Det har inte rapporterats om något fall av diskriminering från
myndigheters sida av personer med funktionsnedsättning. Enligt en oberoende FN-expert fanns det före jordbävningen cirka 800 000 funktionsnedsatta i landet, närmare tio procent av befolkningen. Jordbävningen ledde till ett stort antal nya funktionsnedsatta, över 6 000 fick amputera ben eller armar.
ÖVRIGT
22. Frivilligorganisationers arbete för mänskliga rättigheter
Ett stort antal nationella och internationella organisationer för mänskliga rättigheter är verksamma i landet och kan i allmänhet verka fritt. De kan granska och rapportera om sina slutsatser i fall som rör mänskliga rättigheter.
Regeringens tjänstemän upplevs som samarbetsvilliga och tycks ta intryck av rekommendationerna, men saknar mestadels resurser för att vidta lämpliga åtgärder.
23. Internationella och svenska insatser på området mänskliga rättigheter
Sverige har lämnat humanitärt stöd för Haiti efter jordbävningen, genom FN- organ och icke-statliga organisationer, bland annat för tillfälliga bostäder, hälsoinsatser och vattenrelaterade frågor. IOM (International Organization for Migration), Unicef, Rädda Barnen, Handicap International och WFP (World Food Program) är några av de organisationer som tagit emot svenskt stöd för att genomföra hjälpinsatser. Exempelvis kan nämnas att IOM bidragit med tillfälliga bostäder till över 50 000 personer. Bland de övriga projekt som Sverige stödjer kan nämnas ”cash-for-work program”.
Ett flertal internationella organisationer lämnar finansiellt stöd för att främja respekten för mänskliga rättigheter i landet. Bilaterala biståndsgivare, däribland Sverige genom bland annat UNDP och IOM, ger också omfattande stöd till insatser inom området mänskliga rättigheter.
EU och flera av dess medlemsstater har bilaterala biståndsprogram för att stärka respekten för mänskliga rättigheter.
