Att arbeta med arbetslösa bidragstagare

0

Att arbeta med arbetslösa bidragstagare

En kvalitativ studie av arbetskonsulenters och jobbcoachers handlingsutrymme

Enoto Simon Udom

Institutionen för social arbete Examensarbete 15 hp

Socialt arbete

Socionomprogrammet Vårterminen 2021

Handledare: Lambros Roumbanis

1

Innehållsförteckning

1. PROBLEMFORMULERING ... 5

1.1 Syfte ... 5

1.2 Frågeställningar ... 7

1.3 Relevans för det sociala arbetet ... 7

1.4 Avgränsningar ... 7

1.5 Disposition ... 8

2. BAKGRUND ... 9

2.1 Aktivering ... 9

2.2 Handlingsutrymme ... 10

3. FORSKNINGSÖVERSIKT ... 11

3.1 Sökprocess ... 11

3.2 Handlingsutrymme kontra lagstiftningar och riktlinjer ... 11

3.3 Individuella faktorer som ett verktyg för manövrering i arbetet ... 13

3.4 Sammanfattning av forskningsöversikten ... 15

4. TEORETISKT PERSPEKTIV... 16

4.1 Gräsrotsbyråkrater ... 16

4.2 Byråkratisk identitet och handlingsutrymme ... 17

4.3 Nyinstitutionella organisationsteori och verksamhetsdomäner ... 19

5. METOD... 22

5.1 Val av metod ... 22

5.2 Urval och avgränsning ... 23

5.3 Presentation av studiens respondenter ... 24

5.4 Analysmetod ... 24

5.5 Etiska överväganden ... 25

5.6 Reliabilitet ... 26

5.7 Validitet ... 26

5.8 Generaliserbarhet ... 27

6. RESULTAT ... 28

6.1 Organisatoriska faktorer ... 28

6.1.1 Det självständiga bedömandet ... 28

6.1.2 Stöd... 29

6.1.3 Rutiner ... 30

6.1.4 Handlingsutrymmets begränsningar och känslan av maktlöshet ... 31

6.2 Lokalpolitikens påverkan på handlingsutrymmet ... 33

6.2.1 Lagar och riktlinjer som gränssättare ... 33

6.2.2 Budget och prioriteringar ... 34

6.3 Individuella faktorers betydelse på handlingsutrymme ... 36

6.3.1 Ålder, erfarenhet och utbildning ... 36

7. ANALYS ... 38

7.1 Arbetskonsulenter och jobbcoacher som gräsrotsbyråkrater och organisationsrepresentanter ... 38

2

7.2 Arbetskonsulenternas och jobbcoachers upplevda handlingsutrymme ... 38

7.3 Organisatoriska rutiner och dess påverkan på handlingsutrymmet ... 39

7.4 Resursers tillgänglighet: en viktig förutsättning för ett stort handlingsutrymme ... 39

7.5 Politik samt regelverkens betydelse för handlingsutrymmet ... 40

7.6 Utbildning och individuella förutsättningars påverkan på handlingsutrymmet ... 41

7.7 Diskussion... 42

7.8 Metoddiskussion ... 43

7.9 Förslag till fortsatt forskning ... 44

8. REFERENSLISTA ... 45

BILAGA 1 ... 49

BILAGA 2 ... 50

3

Titel:

Title:

Antal ord:

Abstract

The aim of this study is to explore the discretion of work consultants and job-coaches in their work which entail activation of unemployed social beneficiaries into the labour market. The study purpose revolves around the following questions: How does work consultants/job- coaches experience their possibilities of making independent decisions in light of the various political and organizational challenges they are faced with and how do they maneuver their discretion considering that they lack the specific academic degree that is needed for such work.

Qualitative method is employed in the essay, whereas a total of 8 semi structured interview was conducted on 4 work consultants and 4 job-coaches from two municipalities within Stockholm County. The theoretical premise for the analysis of this essay is new institutional organization theory and Michael Lipsky’s classic theory on street level bureaucracy. The results show that work consultants and job-coaches have a certain large amount of discretion in their work regarding activation. It is shown that discretion is derived and expanded but also threatened by political factors, organizational factors and individual factors. Further result show that age is a non-determining factor in the level of discretion a work consultant or job-coach can attain. As regards education, type of educational degree is considered a to be a non-contributory factor for expanded discretion. Conversely, work experience is shown to constitute a factor that contributes to increased level of discretion.

Keywords

Discretion, work consultant, job coach, activation, street level bureaucracy, social assistance.

Nyckelord

Handlingsutrymme, arbetskonsulent, jobbcoach, aktivering, gräsrotsbyråkrati, ekonomiskt bistånd.

4

Förord

Först och främst vill jag tacka mig själv som inte gav upp trots alla motgångar som uppstod under skrivprocessen. Vidare vill jag rikta ett särskilt stort tack till Er som deltagit i studien.

Jag vill även rikta ett särskilt stort tack till min fantastiska handledare Lambros Roumbanis som har visat stort engagemang, stöttat och väglett mig genom skrivprocessen.

Denna uppsats påbörjades som ett gemensamt projekt mellan två studenter, men delades sedan upp. Vissa delar av uppsatsen är därmed skrivna gemensamt, men den största delen av uppsatsen är skriven individuellt.

Enoto Simon Udom Stockholm, Maj 2021

5

1. PROBLEMFORMULERING

Under den ekonomiska krisen som skedde i början av 1990-talet hamnade västvärlden i en lågkonjunktur. Lågkonjunkturen påverkade det svenska välfärdssystemet på ett genomgripande sätt, utgifterna för ekonomiska transfereringar ökade medan skatteinkomsterna minskade.

Perioden präglades av hög arbetslöshet och allt fler människor blev beroende av socialbidrag.

Till följd av detta, fördubblades socialbidragskostnaderna, hög tryck sattes på kommunernas ekonomi vilket ledde i sin tur, till diskussioner om hur problemet skulle åtgärdas (Johansson &

Møller, 2009; Salonen & Ulmestig, 2004). För att inkludera personer på arbetsmarknaden samt undvika ett långvarigt bidragstagande tillämpades bland annat aktiveringspolitik.

Aktiveringspolitiken underlättade för att kunna ställa krav på arbetslösa bidragstagare att söka arbete eller delta i kompetenshöjande verksamhet (Junestav, 2007; Milton 2006; Thorén, 2012).

Aktivering beskriver de politiska åtgärder som inriktas på arbetslösa bidragstagare. Socialt arbete används som en gren eller som ett paraply för socialt yrken snarare än som ett specifikt yrke. Således är aktiveringsarbete är en del av ’socialt arbete’ som utförs inom människobehandlande organisationer som exempelvis socialtjänsten (van Berkel & Knies, 2018).

Aktiveringsarbete innebär att stötta, vägleda och administrera aktiveringsåtgärder genom att fatta beslut kring vilka insatser som ska beviljas klienter utifrån deras behov. Arbetet styrs till stor del av lagstiftningar och är starkt beroende av ekonomiska förutsättning, politiska beslut och ett flertal kontextuella villkor (Johansson, 2007; Svensson Johansson & Laanemets, 2008).

Detta innebär att professionella som verkar inom ramarna för dessa specifika organisatoriska miljöer utför ett arbete som till stor del är reglerat. Att arbeta inom en verksamhet vars yttersta syfte är att hjälpa människor som lever i utsatthet och misär, och som samtidigt styrs av villkor som delvis begränsar den professionella, kan ibland ge upphov till både inre konflikter och rent missnöje (Svensson et. al., 2008). Professionellas arbete kretsar kring att bevaka medborgarnas rättigheter, vägleda och erbjuda ett antal olika välfärdstjänster, dessutom ingår det i deras arbetsuppgift att sammanbinda klientens behov med organisationens uppdrag (ibid.). Detta innebär att professionella på ett grundläggande plan är en slags ”dörrvakt” till välfärdsstatens gemensamma resurser (Zacka, 2017).

För att kunna utföra detta arbete på ett så effektivt sätt som möjligt behövs ett visst mått av handlingsfrihet i att fatta självständiga beslut. Handlingsutrymme är den möjlighet som lagstiftning, organisatoriska ramar och organisationens ekonomiska förutsättningar ger

6

professionella att välja sitt agerande (Svensson et. al., 2008). Graden av handlingsutrymme varierar mellan professionella och detta påverkas av bland annat utbildning (Stranz, 2007). De flesta professionella inom aktiveringsarbete saknar relevant kompetens vad gäller utbildning (socionomutbildning). Dessutom utförs en betydlig del av aktiveringsarbete av en ”ny profession” som består av andra yrkesgrupper med annan professionell bakgrund, exempelvis arbetskonsulenter, jobbcoacher och arbetsterapeuter (Panican & Ulmestig, 2017; van Berkel &

Knies, 2018). De ovannämnda yrkesgrupperna utför aktiveringsarbete genom att motivera samt stötta arbetslösa bidragstagare vid arbetssökandet. Stödet som erbjuds kan exempelvis komma i form av hjälp vid skrivandet av personliga brev, när personen ifråga behöver skriva ett CV eller uppta kontakt med olika potentiella arbetsgivare. Titeln ”coach” är en oskyddad titel som i många fall, saknar krav på kvalifikation och kan appliceras på ett flertal olika yrkesverksamma personer. Med tanke på avsaknaden av relevant utbildning bland den nya professionen inom aktivering, bör deras professionalitet ifrågasättas.

Socialt arbetet omgärdas av lagstiftning dock saknar lagstiftning tydlig beskrivning på hur arbetet ska organiseras, ansvaret ligger på kommuner att själva planera utifrån sina lokala villkor och förutsättningar. Det leder således till lokala prioriteringar, lokala variationer i professionellas bedömningar, m.m. (Socialstyrelsen, 2003; Stranz, 2007). Inom aktiveringsarbete kan bristande lagstiftning ge upphov till förvirring kring vad aktiveringsåtgärder ska innehålla (Parsland & Ulmestig, 2020). Krav ställs därför på professionella att göra tolkning av lagstiftning utifrån sin kunskap och erfarenhet, dock begränsas den professionellas handlingsfrihet av styrdokument (Svensson et. al., 2008). Lokala variationer har inverkan på professionellas handlingsutrymme på olika nivåer. På politisk nivå kan lokalpolitiska prioriteringar och otydliga regelverk utgöra begränsning i handlingsutrymme. På organisationsnivå kan utbud av aktiveringsåtgärder, specialiseringsgrad i form av arbetsmarknadsenhet innebära antingen stort eller litet handlingsutrymme beroende på hur detta ser ut i organisationen. På individnivå kan yrkeserfarenhet, ålder och utbildning vara faktorer som påverkar professionellas handlingsutrymme (Bergmark & Lundström, 2008;

Hyden, 1996; Stranz, 2007).

Med utgångspunkt i ovanstående resonemang om hur arbetskonsulenterna och jobbcoacher saknar relevant utbildning för det arbetet de utför, är det angeläget att undersöka hur deras handlingsutrymme ser ut vid implementering av aktiveringsåtgärder samt hur det påverkas av några specifika faktorer. Målsättningen är att belysa arbetskonsulenternas och jobbcoachers syn

7

på arbetet med att hjälpa arbetslösa bidragstagare att komma ur bidragstagandet genom arbete eller utbildning. De specifika faktorerna som undersöks i denna studie kommer att ge insikt i de villkor som präglar arbetskonsulenters och jobbcoachers yrkesutövande samt ge ökad förståelse för deras upplevelser av den kontext inom vilken de verkar.

1.1 Syfte

Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka arbetskonsulenters och jobbcoachers handlingsutrymme i arbetet med aktivering av arbetslösa bidragstagare. Avsikten är närmare bestämt att undersöka de faktorer som påverkar detta handlingsutrymme i det operativa arbetet med aktivering.

1.2 Frågeställningar

1. Hur ser arbetskonsulenternas/jobbcoachers handlingsmöjligheter ut och hur påverkas detta av organisatoriska faktorer?

2. Hur påverkas arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme av lokalpolitiska faktorer?

3. Vilken betydelse har olika individuella faktorer på handlingsutrymmet?

1.3 Relevans för det sociala arbetet

Avsaknaden av kunskap bland yrkesgrupper som arbetar med aktivering innebär en risk att yrken får sämre status, då antagandet att arbetet de utför inte grundar sig i vetenskap vilket i sin tur kan ge sämre resultat i arbetet. Det är därför av stor relevans för socialt arbete att bedriva forskning kring yrkesgruppens handlingsutrymme. Anledningen till det är att dessa professioner har ett viktigt uppdrag då de arbetar med människor som lever på socialbidrag för att hjälpa dem att komma till självförsörjning vilket är ett de socialpolitiska målen.

1.4 Avgränsningar

Denna studie avser att undersöka implementeringen av aktiveringspolitik genom att fokusera på arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme i relation till arbetslösa bidragstagare i två kommuner i Stockholms län. Studien tar särskilt fast på arbetskonsulenters/jobbcoachers respektive handlingsutrymme i kommunerna, däremot kommer ingen direkt jämförelse att genomföras. Detta kan visserligen ses som en begränsning, men det öppnar samtidigt upp för en möjlig framtida komparativ studie där likheter och skillnader kan belysas. I denna studie är det i första hand intervjupersonernas samlade erfarenheter som kommer att bedömas och

8

analyseras, vilket i sig kan bidra till en bredare förståelse av det sociala arbetet inom detta område.

1.5 Disposition

Uppsatsen omfattar totalt sju avsnitt. Första avsnittet innehåller inledning, syfte och frågeställningar, relevans för det sociala arbetet samt avgränsningar. Andra avsnittet innehåller en bakgrundsbeskrivning av begreppen aktivering och handlingsutrymme. Vidare omfattar tredje avsnitt studiens forskningsöversikt. Uppsatsens fjärde avsnitt innehåller studiens teoretiska utgångspunkter. I det femte avsnittet diskuteras studiens metodologiska ställningstagande. Därefter presenteras studiens resultat som sedan följs av en analys i förhållande till forskningsöversikten och de valda teoretiska utgångspunkterna. Avslutningsvis följer en diskussion av resultatet följt av en metoddiskussion och förslag till fortsatt forskning.

9

2. BAKGRUND

2.1 Aktivering

Under 1990-talet drabbades Sverige av hög arbetslöshet vilket ledde till att olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder startades i syfte att aktivera arbetslösa och därmed minska bidragstagande. Vidare fanns flera andra skäl till aktiveringsuppkomst, såsom att sänka offentliga utgifter som bidragstagandet medfört (Johansson & Møller, 2009). Även ifrågasättandet av arbetslösas incitament att söka arbete bidrog till aktiveringsuppkomst (SOU, 2007). Samhällsstödet till bidragstagare ansågs vara för generös och därför syftade aktivering på att ge samt ställa krav på arbetslösas ansvar och skyldighet vid arbetetssökning och kompetensutveckling (Johansson & Møller, 2009; Thorén, 2012). Kraven på aktivering manifesterades genom en lagändring av socialtjänstlagen år 1998. Lagändringen gav kommunerna möjlighet att ställa krav på de som erhåller socialbidrag, vilket sker genom att individen hänvisas till en av kommunens anvisade praktik- eller andra kompetenshöjande verksamheter. Kompetenshöjande insatser innefattar exempelvis praktikplatser, arbetsträning och utbildning. Verksamheter som utför aktiveringsarbetet får uppdraget genom beslut som fattas av socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd. Därmed ansvarar professionella inom utförande verksamheter för att verkställa besluten genom att stötta, ge vägledning och motivera bidragstagare till egen försörjning. Professionella kan exempelvis remittera och ansluta bidragstagare till Arbetsförmedlingens program dels för att öka inkludering, dels för att stödja bidragstagare att komma ut på arbetsmarknaden och inte förlita sig på socialbidrag. Vidare erbjuds kompetenshöjande insatser för att öka bidragstagares möjligheter och förutsättningar till försörjning genom arbete (Panican & Ulmestig, 2017; Thorén, 2012).

Aktiveringsarbetet sker på kommunalnivå, vilket innebär att kommuner har ansvaret att planera, organisera och administrera aktiveringsåtgärder. Denna organisering ger upphov till variationer mellan kommuner vad gäller aktiveringsåtgärdernas utformning. På vissa kommuner ansvarar socialsekreterare för aktivering av individer, medan det i andra kommuner finns särskilda yrkesgrupper och enheter som utför aktiveringsarbetet (Thorén, 2008). Detta främjar möjligheten för både socialtjänsten och arbetsmarknadsenheten att kunna samverka på bättre sätt (ibid.). De två kommuner som undersöks i denna studie är kommuner med särskilda yrkesgrupper och enheter som utför det operativa arbetet med aktivering.

10

2.2 Handlingsutrymme

Ronald Dworkins (1977) definierar handlingsutrymme som “the concept of discretion is at home in only one context; when someone is in general charged with making decisions subject to standards set by a particular authority” (Dworkin, 1977:31). I sin beskrivning använder Dworkin (1977) en munk (donut) som metafor. Själva hålet i munken utgör handlingsutrymmet, medan det som är runt omkring hålet utgör olika ramar, restriktioner och lagar som påverkar, det vill säga antingen främja eller begränsa handlingsutrymmet. Enligt Dworkin utformas handlingsutrymme i samverkan mellan organisationen, politiken och professionen (Dworkin, 1977).

Handlingsutrymme är möjligheten professionella har att agera utifrån lagstiftning och organisatoriska ramar. Handlingsutrymme innebär även att ha relevant kunskap och professionell hållning för att göra bedömningar om vilka handlingar som är rimliga och meningsfulla att göra. Detta betyder inte att handlingsutrymme inbegriper möjligheten att välja, utan snarare kompetens att avgöra rimligheten i de valen som görs, och i den kompetensen ligger möjligheten att påverka organisationens givna utrymme (Svensson, et al., 2008).

Handlingsutrymme skapas i samspel mellan professionella och organisationen, där organisationens givna ramar sätter gränser samt där professionen sätter gränser och påverkar de organisatoriska gränserna. Med profession menas den abstrakta kunskapen som grundar sig i teorier, vilken erhålls via examensbevis från ett auktoriserat universitet (ibid.). Men de flesta arbetskonsulenter och jobbcoacher saknar relevant kompetens vad gäller utbildning. Detta gör att deras möjlighet att forma och utnyttja handlingsutrymme ifrågasättas men också begränsas.

Arbetskonsulenters och jobbcoachers uppgift är att bedöma, i enlighet med kommunens policy, vilken aktiveringsinsats som ska beviljas bidragstagare. Eftersom aktiveringsarbetet präglas av individuella bedömningar och lagstiftning saknar detaljbeskrivning kring hur aktiveringsåtgärder ska implementeras i praktiken, ställs särskilda krav på själva aktiveringsarbetet (Hedblom, 2004). Med utgångspunkt i ovanstående angående resonemang om hur arbetskonsulenterna och jobbcoacher saknar relevant utbildning för det arbetet de utför är det angeläget att undersöka hur deras handlingsutrymme ser ut samt hur det påverkas av några specifika faktorer.

11

3. FORSKNINGSÖVERSIKT

I detta avsnitt presenteras en redogörelse för sökprocessen samt en sammanfattning av utvald tidigare forskning som anses relevant för denna studie. Avsnittet består av både internationell och svensk forskning. För att underlätta tolkningen i en svensk kontext, läggs dock mest fokus på den forskning som utfört i Sverige.

3.1 Sökprocess

För att hitta relevant forskning till denna studie användes följande databaser genom Stockholms universitetsbibliotek: EBSCO Discovery Service, Libris, SwePub, samt ProQuest. Följande sökord användes vid sökningar i databaserna: ekonomiskt bistånd, socialbidrag, aktivering, arbetslöshet, handlingsutrymme. För att öka antal träffar i sökprocessen samt för att inkludera internationell forskning, användes följande sökord på engelska: activation, social assistance, poverty, discretion, workfare, activation workers. Fokus lades på den forskning som ansågs vara relevant för denna studie, dock är genomgången av tidigare forskning inom områdena inte heltäckande. Detta för att forskning som behandlar andra yrkesgruppers handlingsutrymme i arbetet med aktivering är ytterst begränsad. Referenslistor från de framträdande verken inom forskningsfältet var gynnsamma i sökningen av litteratur som behandlar arkiveringsarbete och handlingsutrymme.

3.2 Handlingsutrymme kontra lagstiftningar och riktlinjer

I artikeln ”Att prioritera i socialtjänsten - om kommunalt handlingsutrymme och beslutsfattande” genomförde Wörlen (2010) en enkätstudie med syftet att undersöka socialsekreterares erfarenheter av prioriteringar inom deras arbete samt hur socialsekreterare uppfattar deras handlingsfrihet. Sammantaget svarade 545 respondenter på frågor kring faktorer som anses vara viktiga i sitt beslutsfattande samt hur de ofta tvingas göra prioriteringar i arbetet.

Studiens resultat visar att socialsekreterares dagliga arbete styrs av politiska prioriteringar då dem måste prioritera bland sina ärenden. Många socialsekreterare beskriver att deras arbete inbegriper i att utifrån organisationens uppdrag bedöma klienternas behov av hjälp. Vidare visar resultatet att organisationers ekonomiska förutsättningar och resursers är avgörande för vilka prioriteringar som görs. Socialsekreterares beslutsfattande och handlingsfrihet styrs av lagstiftning, riktlinjer och regler, vilka medför en snedvriden arbetsfördelning. Flera av socialsekreterarna i studien upplever att regler och riktlinjerna är motstridiga, vilket påverkar

12

deras möjligheter att använda sitt handlingsutrymme på ett tillfredsställande sätt (Wörlen, 2010).

Angelin, Hjort och Salonen (2014) bekräftar Wörlens (2010) resultat i en intervjustudie med socialsekreterare och deras chefer inom ekonomiskt bistånd, sammantaget 20 respondenter.

Författarna framhäver att den enskilde socialsekreteraren behöver förhålla sig till både lokala policy och nationella regelverk. Dessutom kännetecknas socialsekreterarens arbete av motstridiga krav som ibland strider mot organisationens mål. Studiens resultat visar att socialsekreterare förväntas nyttja det handlingsutrymmet som organisationen erbjuder för att anpassa klienters behov efter organisationens mål och förväntningar (Angelin, Hjort & Salonen, 2014). I enighet med Wörlens (2010) studie menar Angelin, Hjort och Salonen (2014) att socialsekreterares arbete präglas av motstridiga krav och direktiv. Samtidigt som socialsekreteraren ska värna om klienters intresse och erbjuda långsiktiga insatser, ska socialsekreteraren även sträva efter att upprätthålla organisationens ambition med att få klienter att lämna socialbidragssystem fortast möjligt. Detta gör socialsekreterare genom att förhålla sig till lagar och riktlinjer (Angelin, Hjort & Salonen, 2014). I en studie som baserar på observationer och kvalitativa intervjuer finner Taylor (2014) att socialsekreterare kan använda sitt handlingsutrymme för att tillgodose klienternas behov. Dock begränsar socialsekreterare sina möjligheter att uppnå detta och strävar istället efter att förhålla sig till regler och riktlinjer med ett motiv att upprätthålla rollen som organisationsrepresentanter (Taylor, 2014).

I sin avhandling “Activation policy in action: a street-level study of social assistance in the Swedish welfare state” har Thorén (2008) studerat aktiveringspolitiken och hur den implementeras i praktiken. Studien fokuserar på aktiveringspolitiken i två olika områden i Sverige, nämligen Skärholmen och Osby. Datainsamling skedde under 2002–2003 där författaren gjorde observationer och genomförde intervjuer med jobbcoacher och deltagare.

Studiens resultat visar att aktiveringsarbete kännetecknas av otydligt regelverk, lagstiftning och begränsade resurser som medför svårigheter i jobbcoachers arbete. Som konsekvens utvecklar jobbcoacher olika former av hanteringsstrategier, både formella och informella i syfte att kunna hantera de svårigheterna och utmaningarna som otydliga regelverken och organisatoriska faktorerna medför. Exempel på strategierna jobbcoacher i studien utvecklar är bland annat, att göra kategoriseringar där deltagarna sorteras utifrån deras behov samt anpassa dessa efter organisationens befintliga resurser. Detta innebär ibland att vissa individuella behov hos deltagarna inte ges tillräcklig beaktande. Studien visar vidare att jobbcoacher använder sig av

13

så kallad creaming vilket Thorén (2008) beskrivs vara ett systematiskt sätt jobbcoacher väljer ut de deltagarna som ska få stöd. Vidare tyder resultatet att vissa deltagare prioriteras, exempelvis deltagare som står närmast arbetsmarknaden. Thorén (2008) menar att strategierna som jobbcoacher utvecklar skapar möjligheter i arbetet, vilket i sin tur främjar deras handlingsutrymme. Avhandlingen nämnde ingenting om jobbcoachers grundutbildning och inte heller vikten av utbildning för att hantera de utmaningarna som förekommer i aktiveringsarbetet.

I artikeln ”Professionals, Managers, and discretion: critiquing street-level bureaucracy”

granskar Tony Evans (2011) Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrati samt diskuterar förhållandet mellan styrdokument och handlingsutrymme. Evans (2011) menar att professionella uppfattar lagar och riktlinjer ur två perspektiv: “top down policy theorists” och

”bottom up theorists”. Det förstnämnda innebär att lagar och riktlinjer ses som verktyg för att utöka handlingsutrymmet de medför samt främjar klarhet i arbetet. Det andra perspektivet innefattar att lagar och riktlinjer ses som en begränsning för handlingsutrymmet. Även Evans och Harris (2004) påvisar samma tvetydighet i sin studie “Street-level bureaucracy, social work and the (exaggerated) death of discretion” som baseras på två olika studier. Studierna undersöker professionellas handlingsutrymme i beslut och bedömningar i England. Resultatet visar att lagar och lokala riktlinjer upplevs som antingen en begränsning eller en möjlighet för handlingsutrymme beroende på professionellas tolkning (Evans & Harris, 2004). Molander (2011) framhåller samma resonemang som Evans (2011) ståndpunkt om “bottom up theorists”

och menar att lagar och riktlinjer är tvetydiga och motsägelsefulla, vilket försvårar professionellas beslutsfattande. Molander (2011) skriver att riktlinjer och lagar inte ger professionella tillräckligt utrymme att göra individuella bedömningar i komplexa ärenden då det ställs krav på professionella att handlägga ärenden utifrån likabehandlingsprincipen.

Individualisering bör därmed ingå i regelverket för att bredda ut professionellas handlingsutrymme (Molander, 2011).

3.3 Individuella faktorer som ett verktyg för manövrering i arbetet

I studien ”Den kommunala förvaltningen som rationalistiskt ideal” undersöker Lundgren (1999) hur yrkeserfarenhet, kunskap och utbildning påverkar professionellas handlingsutrymme. Studiens resultat visar att erfarenhet och kunskapsnivå har stor betydelse för professionellas handlingsutrymme. Ju högre utbildning desto mer kunskap och därmed större handlingsutrymme. Lundgren (1999) menar att professionella med hög utbildning och

14

yrkeserfarenhet oftast kräver en viss grad av handlingsutrymme i sitt arbete, vilket därmed begränsar ledningens möjlighet att påverka den professionellas arbete. I likhet med Lundgren skriver Schlytter (1999) att socialarbetare utnyttjar kunskap från sin utbildning för att utöka sitt handlingsutrymme. Författaren framhåller att kunskap från utbildning används vid tolkningar av regelverk. Dock varierar professionellas utrymmet för tolkning på grund av lagens tydlighet eller otydlighet, vilket leder till olikheter i bedömningar (Schlytter, 1999). Stranzs (2007) avhandling ”Utrymme för variation om prövning av socialbidrag” bekräftar Schlytters resultat och beskriver att individuella aspekter hos professionella, såsom bakgrundskaraktär, ålder, utbildning och erfarenhet, har inverkan på handläggning av ärende inom ekonomiskt bistånd.

Således kan beslut till viss grad bero på den socialsekreterare bidragstagare kommer i kontakt med (Stranz, 2007). Vidare råder ett samband mellan utbildningsnivå, ålder, yrkeserfarenhet och generositet. Resultatet visar att professionella med mer yrkeserfarenhet är mer avslagsbenägna än nyexaminerade och unga professionella (Stranz, 2007).

Angelin, Hjort och Salonen (2014) beskriver i sin studie att yrkeserfarenhet kan vara av betydelse för den professionellas handlingsutrymme, exempelvis tenderar individer med större yrkeserfarenhet att ha större handlingsutrymme än yrkesverksamma som är nyexaminerade (Angelin, Hjort & Salonen, 2014). Salonen och Ulmestig (2004) genomförde en studie i Sverige där man samlade in empiri från 204 kommuner. Den insamlade datan visar på resultat som tyder på individer som lever på bidrag är överlämnade till den yrkesverksammas bedömning, den professionella avgör alltså aktiveringsåtgärder samt hur de ska utformas (Salonen & Ulmestig, 2004). Den variation som finns kring hur aktiveringen utformas kan vara en faktor som tyder på att handlingsutrymmet är stort (Stranz, 2007). Dock menar Byberg (2002) att det finns en risk för irrationella aktiveringsinsatser ifall handlingsutrymmet är alldeles för stort (Byberg, 2002).

I artikeln ”The frontline delivery of activation: workers’ preferences and their antecedents”

genomförde van Berkel och Knies (2018) en studie med syfte att utforska två typer av antecedentier inom aktiveringsarbete: frontlinjebyråkraters utbildning och deras arbetsdesign.

Studien lägger särskilt fokus på att jämföra mellan frontlinjebyråkrater med olika typer av utbildningsbakgrund. Mer specifik studerar forskarna hur jobbdesign och utbildningsbakgrund är relaterade till frontlinjebyråkraters preferenser vad gäller deras sätt att arbeta med aktivering av arbetslösa bidragstagare, hantera aktiveringsarbetare och ägna tid åt olika aktiveringsrelaterade aktiviteter. Kvalitativa intervjuer genomfördes med två olika grupper som

15

arbetar med aktivering av arbetslösa bidragstagare i Amsterdam, varav arbetarna har minst tio års erfarenhet av aktiveringsarbete. Den första gruppen består av arbetare i kommunala välfärdsmyndigheter, den andra gruppen består av arbetare på olika arbetsförmedlare.

Sammanlagt deltog 31 frontlinjebyråkrater och sju chefer för tre lokala välfärdsmyndigheter och tre arbetsförmedlingar. Vidare gjordes en enkätundersökning med deltagande från 163 arbetare från lokala välfärdsmyndigheter och 33 arbetare från arbetsförmedlingen. Majoriteten av respondenter har andra utbildning än universitetsutbildning. Studiens resultat visar att utbildningsbakgrund och jobbdesign bara spelar en blygsam roll som föregångare till frontlinjebyråkraternas preferenser. Dessutom visar resultatet att utbildningsnivå spela knappast roll i respondenternas preferenser. Arbetarna tenderar att lägga stor vikt och fokus på att uppnå resultat med aktivering av klienter än på att arbeta enligt regler. Det framkommer lite olikheter i hur respondenterna föredrar att arbeta, men de flesta föredrar en arbetssituation med tillräckligt utrymme för självständiga beslut än att utgå från en standardrutin och mall (van Berkel & Knies, 2018).

3.4 Sammanfattning av forskningsöversikten

Forskningsöversikten visar att lagar och riktlinjer är av stor betydelse för handlingsutrymme.

Dock upplevs dem av professionella som kontrollerande och motstridiga samt begränsande vad gäller handlingsfrihet. Vidare belyser forskningsöversikten att lagar och riktlinjer kan skapa möjligheter för handlingsutrymme. Dock är professionella benägna att förhålla sig till lagar och riktlinjer i syfte att upprätthålla rollen som organisationsrepresentanter. Även politiska prioriteringar är en central aspekt som påverkar professionellas beslutsfattande. Politiska prioriteringar är avgörande för vilka målgrupper som professionella ska arbeta med och i vilken uträckning. Dessutom visar forskningsöversikten att faktorer som ekonomiska förutsättningar och resurser har direkt påverkan på politiska prioriteringar och därmed de professionellas handlingsutrymme. Kunskap och yrkeserfarenhet är faktorer som bidrar till större handlingsfrihet för professionella att tolka regler och skapa möjligheter i arbetet dock har typ av utbildning ingen betydelse i frågan.

16

4. TEORETISKT PERSPEKTIV

Teorier används vanligtvis i syfte att förklara och analysera det som en studie avser att undersöka. Dessutom skapar teorier möjligheter att undersöka fenomen utifrån nya perspektiv (Aspers, 2011). En teori eller ett specifikt begrepp fyller sin vetenskapliga funktion genom att fördjupa förståelsen för det empiriska fenomenet som ska studeras. Vad som gör teorier viktiga är att de skapar en ökad precisering och möjlighet att föra generella resonemang på hög abstraktionsnivå. Denna studie tar utgångspunkt i Lipskys (2010) klassiska teori om gräsrotsbyråkrati (”Street level bureaucracy”). Denna teoriutveckling används oftast inom det sociala arbetet för att belysa professionellas komplexa arbetssituation i den dubbla rollen som organisationsrepresentant samt klienters intressebevakare, det vill säga förhållandet mellan styrdokument och sociala relationer. Då studien fokuserar på den organisatoriska och politiska kontexten, används även nyinstitutionell organisationsteori där betoning läggs på begreppet verksamhetsdomäner (Morén, Perlinski & Blom 2015). Teorin används för att analysera och förstå hur organisationer påverkas av samhällets krav och förväntningar, medan begreppet verksamhetsdomäner används för att förstå för hur professionellas handlingsutrymme ser ut utifrån de institutionella logiker som ibland kan orsaka domänkonflikt mellan organisationer och dess omgivning.

4.1 Gräsrotsbyråkrater

Alltsedan sociologen Weber (1987) utvecklade sin klassiska analys av den byråkratiska organisationen, har det byråkratiska arbetet oftast fått negativa associationer. Bilden av den rigide byråkraten, som iskallt följer regler på ett fullständigt opersonligt sätt, har etablerats i det allmänna medvetandet. Dessutom ifrågasättas bilden om byråkratin som en hårt strukturerad och nästintill deterministisk organisering i början på 1960-talet av en annan sociolog, Blau (1961), som i sin bok ”The Dynamics of Bureaucracy” påvisar att byråkrater inte enbart är fastlåsta i regler, utan ofta tar hjälp av andra och har en viss slags handlingsfrihet i sitt arbete.

En djupare förståelse av modern byråkrati framhåller att den kan vara både trög och dynamisk på samma gång. Vidare inom det sociala arbetet är det framför allt Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrati som fått särskilt genomslag.

Så vad är då gräsrotsbyråkrat för någonting? Gräsrotsbyråkrater avser i princip alla offentliga arbetsfunktioner där tjänstemän har direktkontakt med medborgarna för att ge stöd och hjälp inom ramen för lagar, riktlinjer och rutiner. I arbetet bör dessutom tjänstemännen upprätthålla

17

sin roll som organisationens representanter. Lipsky (2010) beskriver typiska byråkrater som bland annat lärare, poliser eller socialsekreterare. Teorin belyser hur offentligt anställda verkar som en länk mellan organisationen och medborgarna, vilket Johansson (2007) kallar klientrelationens dubbla karaktär. Gräsrotsbyråkraters dagliga arbete kännetecknas av bedömningar kring behovsprövade insatser som exempelvis rätten till ekonomiskt bistånd och aktiveringskrav. Gräsrotsbyråkrater befinner sig ganska oftast längst ner i den hierarkiska ordning av en byråkratisk organisation, vilket innebär att det finns krav, lagar, regler, rutiner samt politiska direktiv som sätter ramarna för hur arbetet ska utföras (Lipsky, 2010).

4.2 Byråkratisk identitet och handlingsutrymme

Handlingsfrihet innefattar bedömningar och beslutsfattande som har direkt påverkan på individen. Detta sätter gräsrotsbyråkraten i maktposition gentemot medborgarna som kommer i kontakt med organisationen. Dessutom har gräsrotsbyråkraten befogenhet att fatta beslut kring individens särskilda behov. För att göra detta behöver gräsrotsbyråkraten konstruera individen till att passa in i organisationens specialisering samt anpassa individens behov till organisationens tjänster (Johansson, 2007). Ett dilemma som kan uppstå är att gräsrotsbyråkraten, i sin strävan att anpassa individens behov efter organisationens tjänster, tvingas att endast erbjuda de insatser som finns tillgängliga. Risken med detta är att individens faktiska behov försummas. Istället ses behoven utifrån de resurser som finns tillgängliga i organisationens, vilket Johansson (2007) kallar för byråkratisk identitet.

Teorin uppmärksammar gräsrotsbyråkraten som en central aktör i implementeringen av olika politiska beslut då gräsrotsbyråkraten fungerar som en mellanhand mellan politiken, offentliga organisationer och medborgarna. För att hantera de svårigheter som präglar arbetet, utvecklar gräsrotsbyråkraten både medvetet och omedvetet olika informella handlingsstrategier.

Strategierna kan handla om hur gräsrotsbyråkraten fördelar tjänster och gör prioriteringar bland klienter vid situationer där resurser inte är tillräckliga. Såsom att erbjuda mer hjälp till klienter som står närmast arbetsmarknaden. Det är dessa strategier som bestämmer vad en policy består av i praktiken (Thorén, 2005). Enligt Sannerstedt (2001) innebär detta ett implementeringsproblem då politiska beslut inte alltid implementeras utifrån den lagstiftarnas ursprungliga avsikt. Implementeringsproblemet kan även innebära att professionellas handlingsutrymme se olika ut beroende på politiska, organisatoriska samt individuella faktorer.

Olikheter speglas oftast genom bedömningsskillnader (Stranz 2007). En annan faktor som bidrar till olikheter är att varje kommun gör en tolkning av lagstiftning, lagförarbeten samt

18

rättspraxis. Å en sida förväntas gräsrotsbyråkraten göra samma tolkning som kommunen, å andra sidan har gräsrotsbyråkraten tolkningsföreträde och kan göra egna tolkningar av lokala regler och policy. Följaktligen kan en konsekvens bli att tolkningar av bidragstagarens rätt till ekonomiskt bistånd, liksom skyldigheten att delta i olika aktiveringsåtgärder, varierar mellan kommuner: ”..den socialbidrags ansökan som beviljas av en handläggare kan mycket väl avslås av dennes kollega.” (Stranz, 2007:14). Således kan det förekomma en godtycklighet inom samma organisation, vilket påverkar beslut som avser enskilde individen som är i behov av myndigheternas stödinsatser.

Socialtjänstens arbete och utformning styrs bland annat av politiken på kommunalnivå, genom exempelvis resurser, prioriteringar eller utbud av välfärdsåtgärder (Bergmark & Lundström, 2008). Dock har varje kommun autonomi att bestämma över hur arbetet ska organiseras utifrån sina lokala villkor och förutsättningar. Detta innebär att kommunen ansvarar för sin budget och finansiering av tjänster som utförs på kommunalnivå, såsom socialtjänsten. Vidare kan den kommunala politiken via kommunens socialnämnd bestämma över olika prioriteringar inom välfärdstjänster. Prioriteringar bestämmer ramarna för budgeten. På grund av minskade ekonomiska resurser i form av besparingar ökar kraven på bidragstagare (Morén et al., 2015).

Lipsky (2010) framhåller att detta kan leda till att gräsrotsbyråkraten arbetar för att begränsa individens möjligheter att ta del av organisationens tjänster genom exempelvis olika trösklar och krav på inlämnande av olika handlingar till organisationen. Personliga preferenserna hos den professionella används för att underlätta det dagliga arbetet och därigenom främja handlingsfriheten (ibid.). I enlighet med Lipsky (2010), menar Stranz (2007) att den professionellas grad av handlingsutrymme kan påverkas av dennes grad av profession, bakgrundskaraktär, yrkeserfarenhet samt utbildningsnivå. Professionen kan förstås som en process där en yrkesgrupp med hjälp av sina teoretiska kunskaper hävdar sin ställning i relation till bland annat staten, samhället samt andra yrkesgrupper. Denna process anses vara en individuell process där exempelvis typ av utbildning utgör grunden för professionalisering.

Genom erfarenhet och praktiskt yrkesutövande förstärks professionen. Vidare kan utbildning, kollegial handledning samt specialisering inom avgränsade arbetsuppgifter kan öka professionalisering (Svensson et al., 2008). Den ökade specialiseringen av de byråkratiska organisationerna leder till ökad efterfrågan på specialiserad personal, men eftersom organisationer genomgår omorganiseringar och ständig utvecklas, minskar relevansen för viss specialiserad kunskap. Detta kan resultera i en mer ledningskontrollerad och mindre professionell verksamhet (Stranz, 2007).

19

Organisationers regelverk kan vara omfattande, komplicerade samt fyllda av oklarheter. En del av dessa oklarheter kan endast utredas på en politisk nivå. Ändå förväntas gräsrotsbyråkrater tolka och omsätta dessa bestämmelser i praktiken. Organisationer ger anställda rollen som policyförmedlare gentemot de som efterfrågar organisationens tjänster. Då policyn oftast är omfattande, behöver gräsrotsbyråkraten avgöra den offentliga slutliga utformningen i kontakt med klienter. Byråkratiska organisationer kännetecknas av tre olika styrningsformer; direktiv, standarder samt normer. Direktiv innefattar exempelvis lagar. Dock består vissa direktiv av lokala regler som är unika för den enskilda organisationen, såsom, kommunala riktlinjer. I syfte att minska arbetsbördan, kan ett ökat handlingsutrymme skapa utrymme för gräsrotsbyråkratens personliga värderingar i mötet med klienter (Stranz, 2007). Ett medel för att kontrollera handlingsutrymme är således oftast budgetstyrda organisationer samt utvärderingar och uppföljningar av tjänstemännens arbete. Utvärdering är ett systematiskt sätt att bilda sig en uppfattning kring hur arbetet har utformats under en viss period (Bengtsson & Melke, 2014).

4.3 Nyinstitutionella organisationsteori och verksamhetsdomäner

Nyinstitutionell organisationsteori utvecklades under 1970-talet i USA och baseras på en kritik mot det tidigare organisatoriska perspektivet som beskrev organisationer som rationella, målinriktade och slutna. Istället fokuserar nyinstitutionell organisationsteori på hur organisationer påverkas av omgivningens och sociala- och kulturella förhållanden (Johansson, 2006). Enligt Meyer och Rowan (1977) uppstår många organisationsstrukturer som en reflektion av rationaliserade institutionella regler som fungerar som myter. Genom reglerna och myterna skapas legitimitet, stabilitet, resurser och förbättrade överlevnadsutsikter. Vidare innefattar nyinstitutionell organisationsteori olika begrepp som används vid organisationsanalyser. Denna studie utgår från begreppet verksamhetsdomäner i förhållande till handlingsutrymme. Verksamhetsdomäner är området där organisationer arbetar inom samma fält (Grape, 2006).

Organisatoriskt fält inbegriper en gruppering av likartade organisationer som utför ett arbete inom samma fält, till exempel det sociala arbetets fält (Linde & Svensson, 2013). Grape (2006) menar att organisationer inom samma organisatoriska fält kan utgå från olika institutionella logiker, vilket innebär att det kan finnas skillnader inom dessa organisationer. DiMaggio och Powell (1983) kallar detta för isomorphism. När organisationer inom samma fält inte utgå från samma tolkningar och språk kan konflikter uppstå (Grape, 2006). Enligt Morén, Perlinski och Blom (2015) konstrueras det sociala arbetets fält av tre olika domäner på lokalnivå: politikens

20

domän, förvaltningens domän samt professionens domän. Dessa tre domäner är sammanbundna och beroende av varandra. Dock villkoras dessa av en fjärde domän, nämligen de institutionella villkorens domän som innefattar styrningsideal, normer samt kunskapssyner som finns i samhället.

Den politiska domänen utformar regler, policy och styrande principer. Förvaltningsdomänen ansvarar för att implementera olika politiska beslut som fattas av den politiska domänen, exempelvis genom prioriteringar i form av satsningar eller besparingar inom ett välfärdsområde. Förvaltningsdomänen behöver förhålla sig till dessa politiska prioriteringar behöver förvaltningsdomänen förhålla sig till eftersom de utgör ramarna för organisationen.

Förvaltningsdomänen arbetar för att uppnå kostnadseffektivitet och sätter därför lokala regler som professionella ska förhålla sig till. Professions domän har utifrån de professionellas kunskap en uppgift att erbjuda stöd och hjälp till målgruppen organisationen arbetar med, exempelvis bidragstagare (Kouzes & Mico, 1979). De tre ovannämnda verksamhetdomänerna är olikartade till sin karaktär och präglas av en ömsesidig påverkan i form av makt och inflytande. När politiska direktiv utformas, som i form av lokala prioriteringar blir förvaltningsuppgiften att implementera dessa direktiv. Således blir det de professionellas uppgift att implementera detta i praktiken (Morén, Perlinski & Blom 2015). Prioriteringar innebär i praktiken att gräsrotsbyråkratens behovsprövningar blir mer restriktiva (Wörlén, 2010). Den politiska domänen utformar organisationens regler och policy samt sätter villkoren för professionsutövningen. Exempelvis bestämmer domänen över delegationsordningen som i sin tur möjliggör för tjänstemännen att utföra sitt arbete. Vidare bestämmer den politiska domänen över de lokala rutinerna kring hur arbetet ska utformas. Ytterligare bestämmelser som faller under den politiska domänen är omfattningen av organisationens ekonomiska resurser i form av budget vilka organisationen som såväl gräsrotsbyråkrater ska hålla sig till (Morén, Perlinski & Blom 2015). Inom socialtjänstens verksamhet har förvaltningsdomänen möjlighet och legitimitet att påverka och utöva inflytande över professionsdomänen. Detta kan ske genom direktiv om nya arbetsmetoder som ska tillämpas i arbetet (ibid.). Förvaltningsdomänen kan även genom kontroll och granskning utöva inflytande över professionsdomänen, vilket kan ske genom en utvärdering av tjänstemännens arbete och dennes beslut under en viss period (Bengtsson & Melke, 2014).

Problem kan uppstå när dessa tre domäner samverkar, men har skilda uppdrag och struktur. Det kan saknas en övergripande identitet mellan domänerna som i sin tur leder till att dessa domäner

21

inte har någon gemensam vision. Domänernas skilda perspektiv leder till att det uppstår en maktkamp som vidare resulterar i kollision. Exempelvis att den administrativa domänen strävar efter kostnadseffektivitet som resultat av den politiska domänens prioriteringar och besparingar, medan den professionella domänen strävar efter kvalité i arbetet. Den professionella domänen är beroende av ekonomiska resurser, men får en begränsad budget att utgå ifrån (Kouazes &

Mico, 1979). Problemet kan lösas genom en domänintegrerad utvecklingsgrupp där varje domän har en representant och erfarenhetsutbyte bidrar till konfliktlösning (ibid.).

Nedan följer en översiktsbeskrivning av en modell som visar de tre verksamhetsdomänerna samt relevanta aspekter för att studera arbetskonsulenters/jobbcoachers handlingsutrymme.

En individ med svag profession utformas till att bli organisationens redskap medan en individ med stark profession kan utnyttja sitt handlingsutrymme genom effektiv användning och tolkning av organisationens ramar och regler (Dworkin, 1977). Grundutbildningsnivå och erfarenheter betraktas som indikatorer på kompetens och professionalism (Stranz, 2007).

Utifrån Dworkins (1977) ståndpunkt kring professionens betydelse, ger den politiska domänen utrymme för ökad handlingsfrihet genom ramlagar exempelvis socialtjänstlagen. Dock kan den professionellas bristande kunskap, liten eller ingen erfarenhet samt ung ålder resultera i begränsat handlingsutrymme.

Handlingsutrymme

Lokalpolitisk nivå Styrningsprinciper

Prioriteringar Besparingar

Individnivå Ålder Erfarenhet Utbildning Organisationsnivå

Rutiner Stöd/Kontroll Utbud av resurser

22

5. METOD

I detta avsnitt presenteras en redogörelse av studiens tillvägagångssätt och genomförande.

Avsnittet inleds med en diskussion av studiens val av metod. Därefter kommer en diskussion av urval och avgränsning, analysmetod och etiska överväganden. Slutligen följer en diskussion av studiens reliabilitet, validitet och generaliserbarhet.

5.1 Val av metod

Kvale och Brinkmann (2014) betonar vikten av att i förväg bestämma en lämplig metod för en studie. När studieresultatet ska bestå av resonemang och beskrivningar samt när forskningsfrågan kretsar kring frågan vad och hur något upplevs, rekommenderas kvalitativa intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2014). Denna studie utgick från kvalitativ metod då semi- strukturerade intervjuer användes för att undersöka respondenternas sociala verklighet. Den valda metoden ansågs passande då respondenternas tolkningar och upplevelser svarar på studiens syfte och frågeställningar (Bryman, 2018). Kvalitativa intervjuer är flexibla och ger forskaren utrymme att ställa följdfrågor som i sin tur kan leda till detaljrika, djupa och fylliga svar där respondenternas perspektiv synliggörs. Detaljerade svar underlättade för forskaren att kunna skapa en helhetsbild av det studerade ämnet (Bryman, 2018; Kvale & Brinkmann, 2014). Användningen av kvalitativa intervjuer bidrog till en viss grad av öppenhet där nya intryck kunde förekomma. Då intervjuerna genomfördes med olika individer som reflekterade kring samma fenomen, fick forskaren inblick i faktorer som kan öka och begränsa handlingsutrymmet i aktiveringsarbetet (Bryman, 2018).

En semistrukturerad intervjuguide utformades. Intervjufrågorna ställdes utifrån förutbestämda teman (se bilaga 1) som ansågs vara relevanta och adekvata för studiens syfte samt gav fylliga svar som beskrev hur respondenternas handlingsutrymme ser ut i praktiken. Frågorna ställdes i en specifik ordning i syfte att styra intervjuns förlopp (Kvale och Brinkmann, 2014). Då avsikten var att skapa en naturlig dialog med respondenterna, var forskaren flexibel och inte alltför bunden till den semi-strukturerade intervjuguiden. Intervjuguiden innehöll ledande samt öppna frågor. Alla frågor spelade en signifikant roll i intervjun och beroende på respondenternas svar kunde även följdfrågor ställas. Ledande fungerade som en avgränsning för att säkerställa att respondenterna höll sig till ämnet. Syftet med de öppna frågorna var att ge respondenterna möjlighet att tänka samt svara fritt. Enligt Bryman (2018) kan forskaren välja att ställa frågor som inte ingår i intervjuguiden. Således ställdes följdfrågor vars syfte var att skapa utrymme

23

för utförliga svar som eventuellt fördjupade studiens förståelse (Kvale och Brinkmann, 2014;

Bryman, 2018).

5.2 Urval och avgränsning

Det är av vikt att bestämma en lämplig målgrupp för studien innan intervjuerna genomförs. Vid val av målgrupp bör särskilt fokus riktas på studiens mål eftersom kvalitén på den kunskap som samlas in beror på den valda målgruppen (Bryman, 2018). Denna studie utgick från ett målinriktat urval. Då syftet med studien är att undersöka faktorer som påverkar handlingsutrymme i det operativa arbetet med aktivering, intervjuades professionella som arbetade med administrering av aktiveringsåtgärder. Initialt ämnade studien intervjua socialsekreterare, men under arbetets gång blev det känt att socialsekreterarna i de två valda kommuner inte arbetade med implementering av aktiveringspolitik. Socialsekreterarnas arbetsuppgifter kretsade kring bedömning av rätt till ekonomiskt bistånd och utformning av krav på aktivering. Det var arbetskonsulenter och jobbcoacher som arbetade med implementeringen av aktiveringspolitik. Följaktligen intervjuades arbetskonsulenter och jobbcoacher i syfte att skapa en mer erfarenhetsbaserad uppfattning samt att samla svar som är relevanta för studien. Respondenternas ålder låg mellan 24 och 66 år. Inga krav ställdes på en viss åldersgrupp. Olika åldersgrupper möjliggjorde för analyser av ålderns inverkan på professionellas handlingsutrymme.

Bekvämlighetsurval användes, vilket innebär att urval gjordes utifrån tillgänglighet (Bryman, 2018). Att intervjua respondenter som fanns nära till hands medförde en bekvämlighet för forskaren. En nackdel med detta urval är att det försvårar generalisering av resultatet till en större population. Dock var inte intentionen med studien att generalisera resultatet, utan snarare få en erfarenhetsbaserad bild av det undersökta ämnet. För att få tillgång till respondenterna kontaktades ledningen för verksamheterna, vilka tillät intervjuer med personalen och skickade kontaktuppgifter till arbetskonsulenter och jobbcoacher. Potentiella respondenter fick e-post som beskrev syftet med studien och vem forskaren var. De som var intresserade av att delta i studien svarade via e-post eller telefon. Initialt planerades samtliga intervjuer ske på respondenternas arbetsplats, men på grund av rådande situation kring covid-19 ändrades vissa intervjuer. Några av intervjuerna genomfördes på respondenternas arbetsplats, medan andra genomfördes digitalt via Skype. Med respondenternas samtycke spelades in intervjuerna med hjälp av två smarttelefoner i syfte att kunna lyssna på intervjuerna i efterhand samt undvika att missa viktiga och relevanta aspekter som respondenterna uppgav i sina svar.

24

5.3 Presentation av studiens respondenter

Kvalitativa intervjuer genomfördes med fyra arbetskonsulenter och fyra jobbcoacher som arbetar med aktivering av bidragstagare i två kommuner i Stockholms län. Tabellen nedan är en kort presentation av studiens respondenter vad gäller deras utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet. Respondenterna har fiktiva namn dels för att underlätta för läsaren att följa vem som sagt vad, dels för att inte avslöja respondenternas identitet.

Kommun 1

Namn (fiktiva) Titel Antal år i yrket Utbildning

Ahmed Arbetskonsulent 9 Arkeologi och konsthistoria

Sara Arbetskonsulent 4 Gymnasielärare

Fatima Arbetskonsulent 2 Sjukgymnast

Mia Arbetskonsulent 8 Gymnasiekompetens

Kommun 2

Namn (fiktiva) Titel Antal år i yrket Utbildning

Josef Jobbcoach 3,5 Historiker och retoriker

Felicia Jobbcoach 4 Statsvetenskap

Katrina Jobbcoach 3 Ekonom

Amir Jobbcoach 2 Internationella relationer

5.4 Analysmetod

Det är viktig att välja en lämplig analysmetod för att tolka intervjumaterialet (Kvale &

Brinkmann, 2014). Analysmetoden som denna studie utgick ifrån är tematisk analys. Tematisk analys är ett vanligt angreppssätt inom kvalitativa forskningsmetoder som innebär att söka och hitta uppdykande teman i studiens insamlade empiri (Braun & Clarke, 2006).

Bryman (2018) betonar vikten av att bibehålla respondenternas utsagor i sin sanna natur då det har betydelse för studiens trovärdighet. I denna studie användes meningskoncentrering för att komplettera den tematiska analysen vid analys av empirin. Meningskoncentrering innebär att forskaren omformulerar den insamlade empiri till en mer beskrivande text (Kvale &

25

Brinkmann, 2014). Detta innebär att respondenterna svar sammanfattas och omformuleras till kortare svar där svaren vidhåller sin ursprungliga innebörd (ibid.).

Transkribering av alla intervjuer från talspråk till skrift gjordes direkt efter genomförande.

Därefter lästes transkriberingen ett flertal gånger i syfte att bekanta sig med innehållet, vilket i sin tur möjliggjorde för forskaren att kunna identifiera gemensamma och likvärdig information från materialet (Braun & Clarke, 2006). Vid sökning av teman bör återkommande repetitioner och likheter i respondenternas sätt att uttrycka sina tankar med hjälp av metaforer uppmärksammas (Bryman, 2018). Kodning av materialet gjordes genom att identifiera och plocka ut citat som speglade samband i respondenternas svar samt är betydelsefulla för studiens syfte och frågeställningar. Det resulterade i många koder dock var vissa koder återkommande.

Således gjordes en sortering av koderna i olika kategorier i syfte att underlätta läsning av resultatet. De kvarvarande koderna som ansågs inte vara till nytta för studiens frågeställningar uteslöts. Med hjälp av teorin skapades teman som ansågs vara relevant för att studera arbetskonsulenterna/jobbcoachers handlingsutrymme, Dessutom skapades underteman för att ge tydligare beskrivning på studiens övergripande teman (Braun & Clarke, 2006).

5.5 Etiska överväganden

Under alla steg av uppsatsen beaktades de fyra forskningsetiska principerna informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet samt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Informationskravet innebär att ge respondenterna all information som rör deras medverkan i en studie, exempelvis studiens syfte och de rättigheter som förknippas deras deltagande. I brevet som skickades till respondenterna samt innan genomföranden av intervjuerna presenterades forskarna och studiens syfte. Vidare informerades respondenterna om att deras deltagande i studien var frivilligt och att de kunde avbryta deltagandet närsomhelst. Samtyckeskravet innebär att respondenterna har självbestämmanderätt kring sitt deltagande i studien (Vetenskapsrådet, 2002). I enlighet med samtyckeskravet skickades ett samtyckesformulär som respondenterna fyllde i, därigenom gav sitt samtycke till att delta i studien. Således beaktades samtyckeskravet både muntligt och skriftligt. Konfidentialitetskrav innebär att intervjumaterialet och alla personliga informationer hanteras med försiktighet och största möjliga konfidentialitet (Vetenskapsrådet, 2002). Konfidentialitetskravet beaktades då respondenterna anonymerades genom fiktiva namn i studien. Dessutom anonymiserades annan information, såsom kommuner där respondenterna arbetar. Nyttjandekravet innebär att

26

intervjumaterialet endast används till forskningsändamålet (Vetenskapsrådet, 2002).

Respondenterna informerades om hur det insamlade materialet skulle användas samt att materialet skulle förstöras när forskningen är klar och uppsatsen är godkänd. Det insamlade materialet användes endast i forskningssyfte och de inspelade intervjuerna och transkriberingarna kommer att förstöras och raderas när uppsatsen är godkänd (Bryman, 2018;

Vetenskapsrådet, 2002).

5.6 Reliabilitet

Reliabilitet innebär huruvida resultaten kan reproduceras av andra forskare vid annat tillfälle (Kvale & Brinkmann, 2014). Alla delar av den sociala sammanhang vid den kvalitativa intervjun spelar roll för att producera samma resultat. Till skillnad från kvantitativa studier kan det vara svårt att uppnå extern reliabilitet inom kvalitativa studier då det är omöjligt att återskapa intervjuns alla delar. Vissa delar i denna studie är möjliga att återskapa, såsom intervjuguiden samt genomförandet av intervjuerna på samma geografiska plats och med samma individer. Dock är det svårt att säkerställa om respondenternas sinnelag är densamma som när den ursprungliga studien genomfördes. Människor är dynamiska och förändras, vilket innebär att både forskaren och respondenterna troligtvis inte är desamma vid olika tidpunkter (Sohlberg & Sohlberg, 2013). Dock har forskaren försökt att höja studiens reliabilitet genom att ge tydliga redogörelser för studiens olika delar.

5.7 Validitet

Validitet handlar om huruvida studien har observerat det som var planerat. Inom kvalitativa forskning kännetecknas validitet av trovärdighet (Bryman, 2018). Fokus har lagts på studiens syfte under hela studiens process, därmed beaktades validitet. För att öka trovärdigheten operationaliserades relevanta begrepp från den utvalda teorin och tidigare forskning. Vid utformning av semistrukturella intervjuguiden låg forskaren fokus på studiens syfte. Den semistrukturella intervjuguiden har därmed bidragit till material som användes i resultat och analys av denna studie. Dessa steg som forskaren vidtagit anses bidragit till högre trovärdighet (Bryman, 2018). Respondenterna i denna studie fick ta del av den semistrukturerad intervjuguiden i förväg, det vill säga innan intervjuerna ägde rum. Syftet med detta var att ge respondenterna tid att förbereda sina svar. Dock kan detta ha medfört att respondenterna rådfrågade sina kollegor innan intervjuerna som därmed påverkade vissa svar. Vidare genomfördes respondentvalidering som innebär att respondenter fick det transkriberade materialet efter intervjuerna, för att bekräfta forskarens tolkning av deras svar. Detta

27

säkerställde att forskaren gjorde korrekta tolkningar och beskrivningar av svaren (Kvale &

Brinkmann, 2014).

5.8 Generaliserbarhet

Generaliserbarhet behandlar huruvida studiens resultat går att överföra till andra sammanhang.

Å ena sidan är generaliserbarhet vid kvalitativa studier svåra att diskutera då metoden oftast präglas av ett litet urval. Urval med fåtal personer som återger en begränsad bild av det studerade ämnet gjordes av tidsskäl (Bryman, 2018). Å andra sidan behöver studiens resultat inte nödvändigtvis kunna generaliseras i andra sammanhang, utan kan generaliseras till teori.

Det empiriska materialet i denna studie kring respondenternas uppfattning och upplevelser är relativt unikt. Således finns sannolikhet att liknande perspektiv återfinns hos andra arbetskonsulenter/jobbcoacher. Dessutom tillför studien kunskap som är aktuell vid val av framtida undersökningar av fenomenet (Kvale & Brinkmann, 2014).

28

6. RESULTAT

I detta avsnitt presenteras studiens resultat utifrån de genomförda kvalitativa intervjuerna. För att underlätta förståelsen delas resultatet i olika teman och underteman efter studiens frågeställningar.

6.1 Organisatoriska faktorer

6.1.1 Det självständiga bedömandet

Samtliga respondenter uppger att de tilldelas en viss grad av handlingsutrymme i sitt arbete och att de har frihet att själva bedöma vilka aktiveringsåtgärder är lämpliga att erbjuda bidragstagarna. Dessutom uppger respondenterna att de har utrymme att själva bestämma planeringen kring vilka och hur åtgärderna ska erbjudas. I sina svar betonar respondenterna att de har mest kontakt med bidragstagarna samt att de som ansvarar för att utföra det praktiska arbetet med aktivering. Respondenterna hävdar att eftersom de bär på sådant ansvar har de befogenhet att erbjuda insatser som de själva anser vara lämpliga. Nedan är citat som visar hur respondenterna uttrycker sig;

“Till nittionio procent bedömer jag själv, jag vänder mig till chefen mycket sällan och även när jag gör det är det endast när jag bara vill ställa några frågor. Men annars, helt generellt, är det jag som bedömer” -Amir

“Ibland vänder jag mig först till mina kollegor för att diskutera ärenden och kanske höra deras åsikter och hur de tänker kring ärenden. Men så här brukar jag tänka, att detta är något mellan mig och mina deltagare och inte chefen. Så ansvaret ligger på mig att göra handlingsplanen och erbjuda rätt insats, ansvaret ligger inte på chefen utan bara på mig och därför kan jag göra självständiga bedömningar som gynnar klienten” -Felicia

“Chefen fattar ju administrativa beslut men vad gäller mitt arbete att aktivera deltagarna så är jag självständig då jag har mest kontakt med deltagarna och har därför bäst koll på vad de har för behov. Det är jag som ansvarar för att stötta och aktivera de genom att erbjuda insatser som jag anser lämpliga och passande efter deras behov och mitt handlingsutrymme är rätt stor kan jag säga” -Katrina

29

Två respondenter (Sara och Josef) bekräftar de ovanstående citaten om att det finns möjlighet till att göra egna bedömningar kring vilka aktiveringsåtgärder som ska erbjudas bidragstagarna men att de i vissa fall måste presentera sina förslag på bedömning till cheferna för eventuellt godkännande.

“Jag bollar med chefen för att få godkännande om praktikplatserna. Vi kan inte bara erbjuda och placera vad eller var vi vill. Vill jag placera var jag vill, skulle jag placera 200 personer om dagen…om chefen säger nej till en plats måste jag motivera…det här hänt ibland att de sagt nej och jag har sagt att jag ändå vill göra det på grund av si och så. Det handlar om att ha en bra motivering…” -Sara

”Just nu är det ganska mycket vi får bestämma tillsammans, till exempel kan det hända att chefen säger att vi ska börja tänka på ett visst sätt och då sitter vi i grupp och så tar vi fram massa material, rutiner, resurser sen går vi tillsammans till cheferna och presentera allt och så förfina cheferna det som presenterat. Så är det alltid” -Josef

Sara hävdar att cheferna brukar oftast ha egna åsikter om förslagen och ärenden i sig men att förslagen brukar oftast godkännas. Dock uppger Sara att det krävs bra och rimliga motiveringar för att få igenom förslagen. Josef uppger att det inte finns någon specifik person som bestämmer utan är det en process där både cheferna och personalen spelar olika roll men att när alla är överens om något specifik, brukar det oftast blir så.

6.1.2 Stöd

Det är sällan som professionella står ensamma inför att fatta beslut. Tvärtom bistår organisationen ofta med stöd och vägledning. Samtliga respondenter hävdar att de får stöd i sitt arbete genom ärendedragning där alla personal sitter tillsammans och diskutera de ärende som de upplever som svåra. Respondenterna beskriver ärendedragningarna som ett bra tillfälle att ta upp saker i sina ärende som de känner osäkerhet kring. Merparten av respondenterna uppger att de har också chefer och gruppledarna i sitt förfogande att vända sig till när de behöver stöd. En respondent berättar att personalen stöttar varandra och vid situationer där de inte förstå ett regelverk eller är osäkra kring lämpliga åtgärder att erbjuda specifika klienter kan de alltid vända sig till cheferna och kollegor för tips. Citaten nedan visar hur respondenterna uttrycker sig.