VÄLBEFINNANDE GENOM AKTIVITET FÖR PERSONER MED STRESSRELATERAD OHÄLSA

VÄLBEFINNANDE GENOM AKTIVITET FÖR PERSONER MED

STRESSRELATERAD OHÄLSA

En intervjustudie

Lova Holmqvist & Ellenor Skott

Examensarbete, 15 hp Arbetsterapeutprogrammet, 180 hp

Ht 2020

Välbefinnande genom aktivitet för personer med stressrelaterad ohälsa - En intervjustudie

Well-being through occupation for people with stress related disorder - an interview-based study

Handledare: Jesper Andersson UMEÅ UNIVERSITET

Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering Arbetsterapi Examensarbete, 15 hp

Lova Holmqvist & Ellenor Skott

Abstrakt

Stressrelaterad ohälsa är ett växande folkhälsoproblem och är idag den vanligaste orsaken till sjukskrivning. Inom forskning är det vanligt att fokus läggs på riskfaktorer när det gäller stress. Därför finns det ett kunskapsbehov angående friskfaktorer vid återhämtning från stressrelaterad ohälsa. Syftet med studien var att beskriva hur aktiviteter bidrar till välbefinnandet för personer med stressrelaterad ohälsa och även belysa aktiviteternas betydelse i livet. Sex personer med stressrelaterad ohälsa intervjuades och för att analysera det insamlade materialet användes kvalitativ innehållsanalys. Dataanalysen resulterade i fyra kategorier ‘Egenskaper i aktivitet som bidrar till välbefinnande’, ‘Olika sinnestillstånd som uppnås i aktivitet’, ‘Olika värden av aktivitet som bidrar till välbefinnandet’ samt ‘Att välja aktiviteter som leder till välbefinnande’. Resultatet visade att vilka aktiviteter som bidrar till välbefinnandet är individuellt och kan inte generaliseras men ett samband mellan vissa inneboende egenskaper som aktiviteterna består av kunde ses. Studien synliggjorde att aktivitet kan bidra till välbefinnande och kan användas för att minska stressrelaterad ohälsa. Utifrån resultatet i studien anser vi att det finns flertalet friskfaktorer i aktivitet som kan vara till stöd för arbetsterapeuter i mötet med personer med stressrelaterad ohälsa.

Sökord: Arbetsterapi, stress, utmattningssyndrom, återhämtning, hälsofrämjande, välmående

2 I Sverige har sjukskrivningarna ökat de senaste 10 åren, och den största ökningen har skett inom psykiatriska diagnoser som sedan 2014 är den vanligaste orsaken till sjukskrivning.

Försäkringskassan uppger att 49 procent av sjukfallen inom psykiatriska diagnoser år 2015 bestod av anpassningsstörningar och reaktioner på svår stress (Försäkringskassan, 2016).

I Folkhälsomyndighetens folkhälsoundersökning år 2018 uppgav 16 procent av befolkningen som var mellan 16-84 år att de upplevde sig vara ganska eller väldigt stressade (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Dessutom har andelen barn och ungdomar med psykosomatiska symtom fördubblats sedan mitten på 80-talet. De symtom som unga i åldern 16-29 år framförallt upplever är stress och en känsla av trötthet under dagarna (Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, 2019).

Enligt Socialstyrelsen definieras stress som organismens reaktion på obalans mellan belastningar som den utsätts för och de resurser den har för att hantera dessa (Socialstyrelsen, 2003). Stress är en bidragande orsak till ett flertal olika psykiatriska diagnoser. I ICD-10-SE, i det internationella diagnos- och klassifikationssystemet grupperas stressrelaterad ohälsa under anpassningsstörningar och reaktion på svår stress (Socialstyrelsen, 2020). Diagnoserna som ingår under stressrelaterad ohälsa är akut stressreaktion, posttraumatiskt stressyndrom, anpassningsstörning och andra specificerade reaktioner såsom svår stress och utmattningssyndrom. Diagnoserna har olika orsak till uppkomst och har varierande symtom (Socialstyrelsen, 2020).

Akut Stressreaktion utvecklas av en reaktion på ett akut psykiskt trauma som upplevts som livshotande (Währborg, 2009). Huvudsymtomen är påverkan på medvetande, uppmärksamhet, orientering och förmåga att uppfatta stimuli. Symtomen utvecklas ofta i anslutning till den belastande händelsen och avklingar därefter inom 2-3 dagar (Socialstyrelsen, 2020). Vid kvarstående symtom diagnostiseras det som Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) (Währborg, 2009). Personerna utvecklar ofta ett starkt undvikande beteende för situationer som påminner om den traumatiska situationen, samt psykiska symtom som minnes- och koncentrationssvårigheter och fysiologiska besvär som hjärtklappning (Währborg, 2009).

Anpassningsstörning är ett tillstånd som uppstår till följd av nyanpassningar till förändrade livsomständigheter eller belastande livssituationer som exempelvis en smärtsam förlust eller separation (Socialstyrelsen, 2020). Symtomen varierar, sänkt grundstämning, ångest och

3 eller oro, känslor av maktlöshet samt en nedsatt förmåga att utföra dagliga aktiviteter är några av dem (Socialstyrelsen, 2020). Vid långvarigt stresspåslag kan utmattningssyndrom utvecklas vilket ter sig som fysisk och psykisk utmattning (Socialstyrelsen, 2017) med symtom som sömnstörning, trötthet, koncentrationsproblem samt nedsatta exekutiva förmågor. Tröttheten som upplevs kan inte vilas bort och ger en fullständig utmattning som genererar en förhöjd uttröttbarhet vilket innebär att det tar lång tid för personer med utmattningssyndrom att återhämta sig från både fysisk och psykisk ansträngning (Währborg, 2009).

Återhämtning från stressrelaterad ohälsa kan vara en omvälvande process där många delar i livet kan behöva omprioriteras (Almén, 2017). Mancini et al. (2005) menar att återhämtning är en komplex och multidimensionell process som till stor del innefattar personlig utveckling. Antonovsky (2005) formade den salutogena teorin som utgår ifrån hälsa istället för sjukdom. Det salutogena synsättet innebär att fokus ligger på de hälsobringande faktorerna i en situation och syftar till att ta bort fokus från att klassificera människor som antingen friska eller sjuka. Antonovsky (2005) menar att hälsa inte kan främjas genom att endast undvika stressorer och påfrestningar, utan att faktorer som bidrar till välbefinnande och förbättrad hälsa måste också inkluderas. Lindström et al. (2011) lyfter även fram hur det salutogena perspektivet kan stödja i läran om hälsobefrämjande promotion, socialt men också globalt. Lindström menar att genom att hitta resurser och medel som kan främja hälsa, välbefinnande och livskvalité kan det bidra till en mer långsiktig och hållbar hälsa.

Grunden för vårt välbefinnande är den psykiska hälsan menar Folkhälsomyndigheten (2020b). Begreppet välbefinnande definierar WHO (u.å) som en subjektiv upplevelse där en individ infriar sina förmågor, kan hantera den normala dagliga stressen samt arbeta på ett givande och produktivt sätt och är förmögen till att bidra och delta i samhället. Vidare definieras välbefinnande inom arbetsterapi som att individer har möjlighet att vara delaktiga i kulturella och individuellt meningsfulla aktiviteter (Taylor, 2017). Enligt Townsend och Polatjko (2007) förbättras hälsan och välbefinnandet hos individer som upplever en känsla av tillfredsställelse och mening i det aktiviteter som utförs i det dagliga livet. Det inkluderar känslan av att bemästra och färdigställa aktiviteter, bidra till andras välbefinnande, uppleva en känsla av tillhörighet och sammanhang med andra. Även att uppleva nöje och glädje samt att kunna slappna av och återhämta sig bidrar till en känsla av mening och tillfredsställelse (Townsend & Polatajko, 2007). När både psykologiska och biologiska behov tillgodoses kan

4 en aktivitet bidra till minskad stress, förbättrad hälsa och ökat välbefinnande (Matuska &

Christiansen, 2011).

Aktivitet är ett brett begrepp som syftar till allt det människan utför, vilket inkluderar produktiva aktiviteter såsom arbete men även fritidsaktiviteter som människan finner nöje i att utföra samt aktiviteter som utförs för att sköta hushåll och egenvård (Townsend &

Polatajko, 2007). Aktivitet upptar oavbrutet människans vardag med olika grad av komplexitet och med varje individs egen subjektiva uppfattning av mening och värde (Townsend & Polatajko, 2007). Betydelsen av mening i aktivitet har genom arbetsterapins historia alltid setts som en viktig komponent som bidrar till hälsa (Erlandsson & Persson 2014). Forskarna Lena-Karin Erlandsson och Dennis Persson (2014) menar att det individuella värdet i dagliga aktiviteter är en viktig förutsättning för att uppleva mening och välbefinnande i det dagliga livet.

Arbetsterapi har sin utgångspunkt i att möjliggöra delaktighet och självständighet i aktiviteter, och att utforma meningsfulla aktivitetsmönster i vardagen (Taylor, 2017). Under det senaste seklet har forskning inom arbetsterapi visat att aktivitet är betydelsefullt för människans hälsa och välbefinnande (Eklund et al., 2010). Vidare menar Zijlstra och Sonnentang (2006) att det idag finns en samhällssyn där arbete är den aktivitet som prioriteras högst medan andra vardagsaktiviteter prioriteras i andra hand. Det synsättet menar Weber (1978) härstammar från den protestantiska etiken, en tro och arbetsetik som innebär att desto hårdare arbete som utförs desto mer rättfärdig anses man vara som människa i Guds ögon. Zijlstra och Sonnentang (2006) menar att i dagens samhälle är det vanligt att aktiviteter utanför arbetet används som en flykt från just arbetet och att passiva aktiviteter såsom att titta på TV prioriteras istället för meningsfulla aktiviteter som bidrar till personlig utveckling. Att finna nya eller återuppta vardagliga aktiviteter som upplevs som meningsfulla menar Eklund et al. (2010) är viktigt för att uppnå god hälsa. Vad som upplevs som meningsfullt är dynamiskt, beroende på vilka erfarenheter en person har av livet eller vilka sociokulturella faktorer som finns i miljön kring personen (Eklund et al., 2010).

Meningsfulla fritidsaktiviteter har dock precis som arbete en positiv inverkan på vår mentala hälsa och personliga utveckling (Zijlstra & Sonnentag, 2006). Även Wilcock (2015) menar att det finns ett starkt samband mellan hälsa och aktivitet. Vidare anser Wilcock (2015) att aktivitet är till förmån för välbefinnandet och menar att det kan användas som ett redskap för att uppnå hälsa.

5 Meningsfull aktivitet anses inom arbetsterapi främja individens upplevda hälsa och välbefinnande. Vidare är en vanlig problematik hos personer med stressrelaterad ohälsa att produktiva aktiviteter prioriteras i första hand och att aktiviteter som bidrar till välbefinnandet prioriteras i andra hand. Det är även vanligt att forskningen inom området lägger större fokus på riskfaktorer än friskfaktorer (Almén, 2017). Således behövs det mer kunskap om hur aktiviteter kan bidra till välbefinnande hos personer med stressrelaterad ohälsa. Därför avses att undersöka hur aktiviteter bidrar till välbefinnande hos personer med stressrelaterad ohälsa.

Syftet med denna studie var att beskriva hur aktiviteter bidrar till välbefinnande för personer med stressrelaterad ohälsa och även belysa aktiviteternas betydelse i livet.

Metod

Design

Då studien syftade till att beskriva hur aktiviteter bidrar till välbefinnandet för personer med stressrelaterad ohälsa och även belysa aktiviteternas betydelse i livet valdes kvalitativ metod med intervjuer. Genom kvalitativ intervju eftersträvas att ta del av personernas subjektiva bild och få insikt om deras känslor och upplevelser (Olsson & Sörensen, 2011). En induktiv ansats valdes för att förutsättningslöst undersöka empirin och bilda en förståelse utifrån den, vilket enligt Olsson och Sörensen (2011) är vanligt vid kvalitativa metoder för att beskriva upptäckter i verkligheten.

Urval

Vid urvalet av informanter antogs följande inklusionskriterier: personer som upplevt någon form av stressrelaterad ohälsa som har påverkat deras dagliga liv negativt, och som har hittat en eller flera aktiviteter som bidrar till välbefinnande. Exklusionskriterier: personer som befinner sig i akutfas relaterat till stress. För pilotintervju kontaktades två personer via författarnas sociala nätverk som sammanföll med inklusions- och exklusionskriterierna.

Personerna som kontaktades var bekanta med författarna men inte i den närmaste sociala kretsen. I urvalet av informanter tillämpades strategiskt urval i form av snöbollsurval.

Snöbollsurval är då forskaren genom tidigare informanter får kontakt med nya informanter Trost (2010). Med stöd av sociala medier kontaktades en person med stressrelaterad ohälsa

6 via plattformen Instagram där personen använder sin plattform för att medvetandegöra problematik kring psykisk ohälsa och stressproblematik. Vidare skickades ett meddelande via Instagram till personen med en intresseförfrågan om deltagande i studien, vilket medförde tips om ytterligare fyra personer som sammanföll med inklusions- och exklusionskriterierna för studien. En intresseförfrågan om deltagande skickades till dessa fem personer via sociala medier och därefter ett informationsbrev innehållande ställningstagande om deltagande. Fyra informanter gav samtycke till deltagande i studien.

De två informanter som deltog i pilotintervjuerna tillfrågades också om deltagande i studien, vilket de gav samtycke till. Totalt deltog sex informanter i studien.

Datainsamling

En semistrukturerad intervjuguide med öppna frågor utformades utifrån syftet och användes för datainsamling. En semistrukturerad intervju består av ett antal förutbestämda frågor, där obestämda följdfrågor ställs utifrån de svar som framkommer (Kvale, 2014). En första intervjuguide formades och testades genom två pilotintervjuer som resulterade i att två frågor adderades för att få ett rikare svar i förhållande till syftet. Intervjuguiden var uppbyggd kring två stycken teman, vilka var aktivitet och välbefinnande samt aktivitet och betydelse. Under det första temat tillades frågan; Hur kommer det sig att du började med den här aktiviteten?

och under det andra temat tillades frågan; Skulle du kunna beskriva vad aktiviteten betyder för dig? Efter dessa korrigeringar färdigställdes intervjuguiden (se bilaga 1).

Intervjun inleddes med en orientering. Orientering är när intervjuaren definierar situationen för informanten med information om syftet, inspelning av intervjun och om frågor finns (Kvale, 2014). Därefter ställdes frågor om informanternas bakgrund inom ämnet samt frågor om ålder och deras upplevelse kring vad välbefinnande innebär för dem generellt, detta för att få en överblick om informantens förhållande till studiens syfte. Sedan övergick intervjun till mer specifika öppna frågor inriktade mot studiens syfte. Den inledande orienteringen följdes upp i slutet av intervjun där författarna frågade informanterna om de hade något mer att tillägga och hur de upplevde intervjun (Kvale, 2014). Datainsamlingen genomfördes antingen via telefon, videosamtal eller i person. Tre intervjuer var via telefon, två via videosamtal och en intervju utfördes i person. Intervjuerna pågick i 30-60 minuter.

Intervjuprocessen delades upp mellan författarna genom att utföra tre intervjuer vardera. Två av de sex intervjuerna var pilotintervjuer i avsikt att testa intervjuguiden. Materialet från

7 pilotintervjuerna togs med i analysen då materialet ansågs vara innehållsrikt och användbart i förhållande till studiens syfte.

Dataanalys

Kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman (2004) användes vid analys av insamlad data. Intervjuerna utfördes under en period på två veckor. Efter varje intervju transkriberades materialet ordagrant och lästes därefter igenom flertal gånger av båda författarna för att få en helhetskänsla av materialet. Transkriberat material bearbetades av båda författarna gemensamt vilket innebar att meningsenheter identifierades och kondenserades, meningarna kortades ner och kärnan i det som sagts bevarades. Därefter kodades de kondenserade meningsenheterna med meningsbärande etiketter där textens innebörd bevarades. Författarna diskuterade igenom det kodade materialet för att säkerhetsställa att det manifesta budskapet framkom på ett korrekt sätt. Med manifest innehållsanalys beskrivs det textnära innehållet och det uppenbara och synliga komponenterna (Olsson & Sörensen, 2011). Vidare skrev författarna ut koderna för att få en bättre överblick av materialet, koderna sorterades utifrån skillnader och likheter och delades in i underkategorier och kategorier (Graneheim & Lundman, 2004). Det resulterade i elva underkategorier som därefter sammanställdes utifrån likheter och gemensamma komponenter till fyra kategorier (se tabell 1).

Tabell 1. Exempel ur innehållsanalys av informanternas delgivna upplevelser, tankar och erfarenheter

Meningsenhet Kondenserad mening Kod Underkategori Kategori

Hästarna i sig är ju väldigt lugna och man smittas ju som av de att stå och borsta en häst som tuggar hö och stå och höra på det där rytmiska mumsandet är rogivande

Hästar i sig är lugna de smittar av sig, att borsta en häst som tuggar hö och lyssna på det rytmiska mumsandet är rogivande

Aktiviteten inger ett lugn genom sinnesupplevelser

Känslan av avkoppling i aktivitet

Olika sinnestillstånd som uppnås i aktivitet Det har ju varit när jag haft mina

riktiga svackor med panikångest hit och dit då har ju jag liksom målat tavla efter tavla och bara sitter och får ut färg för att det blir på nått sätt att man får ut känslorna man behöver inte tänka så mycket utan det blir liksom ett känslomässigt uttryck där jag inte behöver hela tiden gå upp i mitt huvud och tänka efter vad det är som händer.

Vid riktiga svackor av panikångest har jag målat och får ut färg så man får uttryck för känslorna, behöver inte tänka så mycket och det blir ett känslomässigt uttryck, behöver inte tänka på vad det är som händer

Ger uttryck för känslor genom aktiviteten, kopplar bort tankarna

Känslan av fokus och att vara i nuet

8 Etiska överväganden

I utförd studie har följande fyra forskningsetiska principer tagits i beaktning;

Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2017). Informationskravet följdes genom att informanterna tog del av studiens syfte via ett informationsbrev (se bilaga 2). Samtyckeskravet följdes genom att samtycke inhämtades både muntligt och skriftligt med tydliga instruktioner om att deltagarna har rätt att bestämma över sin medverkan i studien och kan avbryta närsomhelst utan att orsak behöver anges. Datan som samlades in avidentifierades där personuppgifter kodades och behandlades enligt konfidentialitetskravet. Nyttjandekravet följdes genom att insamlad data endast användes i syfte till studien. Efter färdigställd kandidatuppsats kommer intervjumaterialet att makuleras.

Resultat

Innehållsanalysen resulterade i fyra kategorier och 11 underkategorier som presenteras i en tabell (se tabell 2). Kategorierna är Egenskaper i aktiviteter som bidrar till välbefinnande, Olika sinnestillstånd som uppnås i aktivitet, Olika värden av aktivitet som bidrar till välbefinnandet samt Att välja aktivitet som leder till välbefinnande. Resultatet presenteras i en sammanfattande text under varje kategori med citat från informanterna som beskriver deras upplevelser.

I den löpande texten i resultatet används ordet informant för att beskriva deltagarna i studien.

Informanterna var kvinnor mellan 18-44 år som hade upplevt stressrelaterad ohälsa som påverkat vardagen negativt och gett symtom som dåligt minne, sömnsvårigheter, ljud- och ljuskänslighet, ångest, orkeslöshet, trötthet, initiativlöshet, överdriven oro och koncentrationssvårigheter.

9 Tabell 2. Översikt av samtliga kategorier och underkategorier

Kategori Underkategori

Egenskaper i aktivitet som bidrar till välbefinnande Upplevelsen av meningsfull och lustfylld aktivitet Upplevelsen av kravlös aktivitet

Upplevelsen av miljöns betydelse i aktiviteter

Olika sinnestillstånd som uppnås i aktivitet Känslan av fokus och att vara i nuet Känslan av avkoppling i aktivitet

Olika värden av aktivitet som bidrar till

välbefinnandet Mental återhämtning genom aktivitet

Ökad självkänsla och ökat självförtroende genom aktivitet

Ökade energinivåer genom aktivitet

Att välja aktiviteter som leder till välbefinnande Medvetenhet om aktiviteters inverkan Att prioritera aktiviteter som bidrar till välbefinnandet

Att hitta balans mellan aktiviteter

Egenskaper i aktivitet som bidrar till välbefinnande

I denna kategori framkommer det vilka egenskaper informanterna upplever att aktiviteterna har samt vad det är i en aktivitet som anses vara betydelsefullt för upplevelsen av välbefinnande. Egenskaper i aktiviteter som bidrar till välbefinnandet syftar till kvaliteter som aktiviteten besitter. Kategorin utgörs av tre underkategorier upplevelsen av meningsfull och lustfylld aktivitet och upplevelsen av kravlös aktivitet och upplevelsen av miljöns betydelse i aktivitet.

Upplevelsen av meningsfull och lustfylld aktivitet

Informanterna beskriver att aktiviteter som bidrar till deras välbefinnande drivs av att de känner glädje, lycka och mening i att utföra dem. Vad mening och lustfyllt grundar sig i beskriver informanterna på olika sätt, varav den viktigaste komponenten som framkommer hos samtliga informanter är att aktiviteter bör utföras utifrån sitt eget personliga intresse vilket förklaras som någonting individuellt. Vidare beskriver informanterna att om en

10 aktivitet känns påtvingad och inte drivs av sin egen vilja eller lust så upplevs aktiviteten inte bidra till välbefinnandet.

“…att jaga betyder jättemycket...just för att det får mig att må bra, att få vara ute och dela samma intresse med andra och känna att man kan bidra med någonting (..) jag är som gladast de helger vi jagar, jag tror att det är för att jag tycker om det intresset så mycket.”

Vidare så förklarar andra informanter att de känner mening med att utföra någonting som påverkar deras mående positivt. Informanterna belyser att det finns en mening i det också, att ta sig tid till att utföra någonting för sin egen skull och sitt välbefinnande, att det har en mening i sig självt.

“...det är bara min stund och det är ingen annan som är med där, så att det är mycket det de handlar om för mig att ta mig den tiden för mig själv.”

Upplevelsen av kravlös aktivitet

Ett gemensamt drag hos informanterna är att de beskriver sig som högpresterande med höga krav på sig själva. Att en aktivitet upplevs kravlös beskriver informanterna som en viktig komponent för välbefinnandet. Att kunna släppa kraven på sig själv och släppa alla hämningar, ingen press eller motprestation och att aktiviteten känns villkorslös och kravlös.

“... jag släpper kraven på mig själv och att det ska vara snyggt, det är ju väldigt fritt, bara släppa lös kroppen och ha kul”

Informanterna beskriver ett välbefinnande i att själva kunna bestämma delaktighet och prestationsnivå i aktiviteten. Informanterna beskriver det som att det inte finns några måsten i aktiviteterna och att hur länge och hur engagerade de är i aktiviteterna är något som de själva bestämmer. Att det inte finns några yttre omständigheter som ställer krav upplevs således som kravlöst. Kravlösheten beskriver informanterna som en känsla av frihet.

“det är som bara jag och hunden och någon fågel eller nånting... jag känner mig fri, det finns inga krav där, det finns inget som man måste göra man kanske bara går tio minuter man kanske går två timmar.”

Informanterna beskriver även att aktiviteter som är lättillgängliga och välbekanta är till förmån för välbefinnandet. De menar att det ska vara enkelt att ta sig för aktiviteten, att det inte ska behöva ordnas så mycket runt omkring med att transportera sig till aktiviteten eller behöva ordna med barnpassning för att kunna utföra aktiviteten. Detta för att inte skapa

11 ytterligare krav som leder till stress. Men även för att aktiviteten ska vara lätt att ta till när de känner behov av den och att det inte ska behöva avsätta särskilt mycket tid för att genomföra den.

“Träna blir liksom bara ett ytterligare måste på den där listan av måsten. (..) man måste ju fixa så mycket runt omkring för att ta sig iväg, och då blir det till slut bara stress av de.”

Att aktiviteten är något de hållit på med länge och är välbekant anser informanterna minskar kraven i aktiviteten. Det beskrivs som om att det sitter i ryggmärgen och att även om trötthet och orkeslöshet upplevs så vet kroppen vad den ska göra. Informanterna beskriver även att kravlöshet innebär att inte behöva anpassa sig till andra personer eller att behöva analysera sin omgivning. Detta innefattar att tolka andra personers uttryck, känslor och mående. Att inte behöva tolka andra personer upplevs spara på den mentala energin. Informanterna berättar att för mycket olika intryck med exempelvis mycket människor eller ljud kan upplevas påfrestande. Att endast behöva ta hänsyn till sig själv och sin egen vilja i aktiviteten beskrivs således som en faktor för välbefinnandet.

”… det är villkorslöst det är inga krav ingen press ingen motprestation, man behöver inte analysera saker.”

Upplevelsen av miljöns betydelse i aktiviteter

Informanterna beskriver miljön som en komponent i de aktiviteter som bidrar till välbefinnandet. Den sociala miljön och att umgås med människor med samma intresse och det sociala utbytet i aktivitet beskriver endel av informanterna som en bidragande faktor till välbefinnande. De beskriver hur det sociala i aktiviteten ofta leder till skratt men också att det är en möjlighet till att träffa nya vänner. Att uppleva gemenskap med människor som delar samma intresse beskriver informanterna som värdefullt då det är en aktivitet som alla tycker är kul vilket skapar en god stämning. En av informanterna beskriver hur det är viktigt med den sociala samvaron som aktiviteten ger då en längre sjukskrivning ifrån arbete har lett till färre sociala kontakter.

“… jag får mitt sociala behov uppfyllt för jag är ju ofta mycket hemma nu när jag är sjukskriven och träffar inte folk.”

Medan en del av informanterna beskriver att de upplever välbefinnande i att utföra aktiviteten ensam och tycker det är jobbigt med andra människor runt omkring som behöver

12 uppta ens uppmärksamhet. Hur måendet är just för dagen beskriver informanterna har en inverkan på hur de föredrar att utföra sina aktiviteter för att det ska vara till förmån för sitt välbefinnande. Informanterna beskriver att det beror på hur deras liv ser ut i övrigt vad som föredras, om de behöver en aktivitet i avkopplande miljö i ensamhet med frånvaro av ljud, ljus eller om de ser aktiviteten som ett sätt att släppa roller man bär i vardagen och bara vara sig själv.

“… en slags ventil att när man jobbat hela dagen och har man lagt barnen så kan man gå ut i skogen å bara va sig själv så att säga, man är inte på jobbet, man är inte mamma utan man är bara sig själv.”

Olika sinnestillstånd som uppnås i aktivitet

Informanterna beskriver olika upplevelser under aktivitetsutförandet av aktiviteter som bidrar till deras välbefinnande och utifrån det formades två underkategorier känslan av fokus och att vara i nuet samt känslan av avkoppling i aktivitet. Underkategorierna beskriver informanternas upplevda tillstånd under själva aktiviteten.

Känslan av fokus och att vara i nuet

Samtliga informanter berättar att de upplever ett fokus i de aktiviteter de utför. Fokus beskriver informanterna som ett tillstånd där de i aktiviteten behöver fokusera på utförandet vilket gör att de behöver aktivt delta i aktivitetsutförandet där tankar på annat läggs åt sidan.

De beskriver att engagera sig kroppsligt i en aktivitet bidrar till att endast behöva fokusera på momenten i aktiviteten. Nedan beskriver en av informanterna hur fokus på delmoment i aktiviteten leder till en känsla av att befinna sig i nuet.

“...att kunna vara i ögonblicket att bara få fokusera på att genomföra den uppgiften som man har framför sig. (...) man behöver inte bry sig om tvättmaskinen hemma utan om jag ska kunna lyfta den här saken så måste jag fokusera på att lyfta den här saken, jag kan inte stå och tänka på någonting annat.”

Informanterna uppger en känsla av minskade stressnivåer av att få befinna sig i nuet och att det ger en form av återhämtning att ta paus från tankarna. Informanterna beskriver det som att tankar på annat får vila i aktiviteten, vilket upplevs bidra till en känsla av lugn.

Informanterna beskriver att vid stressrelaterad ohälsa kan det vara svårt att hantera katastroftankar eller oro för framtiden och att det kan vara svårt att bryta dessa tankemönster.

Att få återhämtning från tankar som bidrar till stress genom att utföra någonting som upplevs som lustfyllt och som bidrar till välbefinnande anser informanterna således som

13 betydelsefullt. En av informanterna beskriver hur en känsla av kontroll uppstår när fokus läggs på endast en aktivitet och att andra tankar som upplevs vara okontrollerbara försvinner i fokus på aktiviteten.

“…jag fokuserar på canvas tavlan och färgerna och sen så liksom resten får bara vara så att det handlar nog mycket om att ha fokus på någonting som förmodligen jag kan kontrollera på nått sätt, jämfört med allting som händer i huvudet då.”

Fokus i aktivitet beskrivs även kunna vara ett verktyg för att bygga upp koncentrationsförmågan efter en utmattning. Informanterna beskriver det som en bra kombination att få koncentrera sig på någonting som är meningsfullt och lustfyllt och samtidigt träna arbetsminnet. Informanterna beskriver att aktiviteterna behöver vara utmanande i rätt mängd och att nivån på utmaning behöver öka gradvis i takt med att förbättring sker. En av informanterna beskriver att i början av sin rehabilitering räckte det med att utföra sudoku och hålla fokus i några minuter till att nu kunna fokusera på koreografi under längre tid på sina dansklasser.

“.. en till sak med dans det blir mycket hjärngympa, jag tänker man ska ju lära sig koreografin och du måste fokusera så det är ju också utmanande för en utmattnings hjärna att öva upp koncentration och hjärngympa. För det minns jag i början då försökte jag göra sudoku för att hålla igång hjärnan men då orkade jag bara i några minuter och sen puh för trött, så att det är också att aktivera hjärnan igen.”

Känslan av avkoppling i aktivitet

Informanterna beskriver att de i aktiviteten upplever avkoppling, och att de genom aktiviteten finner ro, får ett lugn och att de upplever att de varvar ner. De aktiviteter som beskrivs ge avkoppling innehåller både aktiviteter som utförs motoriskt genom att använda rörelse av olika slag samt att genom aktivt bejaka sina inre känslor. Att genom en fysisk aktivitet bli kroppsligt slut upplevs vara avkopplande på ett mentalt plan. Även att gå in i sig själv och inte låta sig påverkas av några yttre omständigheter upplevs skapa en känsla av avkoppling. Det beskrivs även att i vilken miljö aktiviteten utförs i påverkar avkopplingen, att få en rogivande känsla och ett lugn, av att exempelvis vistas i naturen. Att miljön upptar en del av uppmärksamheten från tankar och att befinna sig i en miljö som upplevs som behaglig.

”… när jag har gjort det så jag är helt slut, men det är en bra känsla och jag är inte lika stressad utan den får mig också på något konstigt sätt att varva ner.”

“Om man är väldigt stressad så bara jag gör det så blir jag lugn och jag tänker inte så mycket eller jag är inte påväg någonstans.”

14 Att använda aktivitet för att kunna koppla av beskrivs som nödvändigt, att kunna hitta lugnet i sig själv som annars är svårt att finna. Det beskrivs även att kroppens förmåga att själv varva ner och finna lugn har blivit påverkad av den stressrelaterade ohälsan. En informant beskriver hur kroppen inte varvar ner per automatik längre och att den istället hamnar i ett läge där den hela tiden går på högvarv.

“...tidigare i mitt liv har kroppen varvat upp och sedan varvat ner igen lite av sig självt (...) när det liksom inte funkar då blir det bara gaspedal och då bromsar inte kroppen själv och det är ju som olidligt att vara i.”

Olika värden av aktivitet som bidrar till välbefinnandet

Denna kategori beskriver informanternas upplevelse av vad de anser att aktiviteten som de utför till förmån för sitt välbefinnande ger för ett värde i livet. Tre underkategorier mental återhämtning genom aktivitet, ökad självkänsla och ökat självförtroende genom aktivitet samt ökade energinivåer genom aktivitet utgjorde kategorin olika värden av aktivitet som bidrar till välbefinnandet.

Mental återhämtning genom aktivitet

Informanterna beskriver att de finner ett värde i aktiviteterna i form av mental återhämtning och att det är något viktigt att lägga tid på. Att de upplever sig mindre stressade efter de utfört de olika aktiviteterna samt att de under aktiviteten sänker stressnivåerna och stänger av hjärnan. Något som de upplever leder till att det går lättare att sortera tankarna efteråt. De menar att de under aktiviteten tänker på annat och de stressande tankarna läggs åt sidan vilket upplevs bidra till en form av mental återhämtning. Vidare beskrivs det som att man kopplar bort hjärnan, tar en paus från tankarna och den onda cirkeln av tankar bryts genom aktiviteterna.

“...nånstans så sänker du stressnivåerna och man får lättare att sortera i tankarna för att man har haft hjärnan avstängd från stressen ett tag. “

Återhämtning och framförallt återhämtning mentalt beskrivs av informanterna som en viktig del vid stressrelaterad ohälsa och att detta inte endast kan uppnås genom sömn och vila. Det beskrivs att använda sin kropp i rörelse både i sådant som gör en helt fysiskt slut men även aktiviteter som handarbete upplevs minska stressnivåerna. Vidare upplevs det viktig att skilja på fysisk och mental trötthet och att dessa kräver olika typer av återhämtning. En av informanterna beskriver hur fysisk aktivitet kan vara mentalt återhämtande.

15

“...när jag har gjort en mental aktivitet tex psykologsamtal där jag blir väldigt trött och slut mentalt då får jag återhämtning av att göra en fysisk aktivitet tex gå ut på en promenad eller gå och dansa.”

Ökad självkänsla och ökat självförtroende genom aktivitet

En ökad självkänsla och ett ökat självförtroende är något som informanterna beskriver att aktiviteterna de utför ger. Informanterna beskriver att självkänsla och självförtroende uppnås genom personlig utveckling, kompetens och genom att utföra aktiviteter för sin egen skull.

Kompetens är en känsla som några av informanterna uppnår genom att klara av personliga mål inom aktiviteten som att lära sig ny koreografi i en dansrutin eller klara av att springa den sträckan som var utsatt att klara av. Informanterna beskriver dock en balans i målsättningen och att det viktigaste ligger i att utföra aktiviteten för att må bättre.

Informanterna menar att grunden till självkänslan ligger främst i att de tagit sig tiden till att utföra aktiviteter för sitt eget välbefinnande då det upplevs som ett åstadkommande i sig. En av informanterna beskriver hur en för hög målsättning resulterar i stress och dåligt mående.

“…man tänker att man ska må bra av att träna också gör man det stenhårt och gör det i 4 veckor och känner att man är duktig, men sen tappar man orken och så är man tillbaka på stress och dåligt mående.”

Aktiviteter av social karaktär beskriver en av informanterna som viktigt vid en längre sjukskrivning där självkänslan och självförtroendet stärks i att få vara delaktig och social i grupp. Informanten menar att vid en sjukskrivning och när en huvudsyssla såsom arbete saknas är det lätt att det sker en isolering i från samhället. Informanten beskriver att det är en situation som lätt kan leda till självkritik och att man tappar delar som man tidigare identifierat sig med. Informanten berättar om hur aktiviteten har stöttat i att bli mer stärkt, vara mer utåtriktad och i att våga ta för sig mer.

“…jag blir gladare jag känner mer självförtroende både i att jag blir duktigare och duktigare på att dansa men också att jag vågar ta för mig och vara social, jag känner igen mitt gamla jag när jag var utåtriktad (..) man tappar ju lätt den när man blir dålig och självkritisk, så jag får ju som stärka min självkänsla och självförtroende.”

Att uppleva självförtroende i en aktivitet beskriver även en av informanterna uppstå i det bekanta och trygga. Informanten menar att det underlättar när kroppen vet hur aktiviteten ska utföras och när rörelsemönstret är bekant för hjärnan. Då uppstår en känsla av kompetens i aktiviteten trots trötthet och brist på ork. Informanten finner de värdefulla i att få utföra en

16 aktivitet som bidrar till välbefinnande utan större ansträngning vilket upplevs vara viktigt efter en utmattning.

“… när man hållit på med hästar länge så blir det ju att det sitter i ryggmärgen även om man är trött och orkeslös så vet kroppen vad man ska göra man vet vad som förväntas jag känner mig som bra på de jag gör.”

Ökade energinivåer genom aktivitet

Informanterna beskriver att aktiviteterna avspeglar sig på livet utanför aktivitetsutförandet i form av mer energi till att utföra andra aktiviteter, både i det dagliga livet och på arbetet. Aktiviteterna beskrivs bidra till bättre sömn som i sin tur leder till mer ork att utföra andra aktiviteter. Informanterna upplever även att aktiviteterna ger en ökad prestation och uthållighet på jobbet samt i relation till sin familj och får ett stabilare humör.

”Största skillnaden som jag känner är att jag får mycket mera energi, jag känner att jag orkar mycket mer.”

Aktiviteterna som beskrivs som energigivande är både av en fysiskt ansträngande karaktär men även i form av mer stillsamma aktiviteter där man får möjlighet att ladda om batterierna och varva ner. Att genom aktiviteten bli fysisk trött beskrivs ge mer energi genom hela dagen. Men även att genom aktiviteten kunna varva ner upplevs ge mer energi till att utföra andra saker som upplevs meningsfulla.

”...den har fått mig att må bra och kunna varva ner, men också att få mig att göra saker som jag tycker om för att jag får den energin av den.”

Vidare menar informanterna att upplevelsen av att en aktivitet ger energi och en bättre sinnesstämning leder till en motivation att ta sig upp ur soffan och riskera att bli mer trött, spänd och få mer ont. De menar att upplevelsen av att aktiviteten ger energi skapar en vilja att utföra aktiviteten oftare eller utföra andra aktiviteter som bidrar till att bryta den onda cirkeln och gå mot en bättre hälsa.

“Jag känner mig glad och sprudlande när jag går därifrån, jag får ju mer energi och blir pigg av det, det gör att jag bryter den onda cirkeln och försöker rehabilitera mig, komma tillbaka och hålla igång och få ett hälsosamt liv.”

Att välja aktiviteter som leder till välbefinnande

Att prioritera sina aktiviteter som bidrar till välbefinnande var någonting som samtliga informanter uppgav som en viktig del av sina liv. Informanterna beskriver olika moment i

17 att forma en hälsosam vardag utefter stressrelaterad ohälsa och att det krävs vissa förutsättningar. Denna kategori beskriver dessa förutsättningar samt moment och utgörs av tre underkategorier, medvetenhet om aktiviteters inverkan, att prioritera aktiviteter som bidrar till välbefinnandet och att hitta balans mellan aktiviteter.

Medvetenhet om aktiviteters inverkan

Informanterna beskriver hur en medvetenhet kring vilka aktiviteter som ger och tar energi samt ett medvetande i vad som utlöser stress och vad som bidrar till välbefinnande som en viktig del i en fungerande vardag. Informanterna menar att medvetenhet är ett verktyg i att kunna uppnå ett bra mående. Genom att använda sig av kännedomen om hur olika aktiviteter påverkar en själv menar informanterna att det är lättare att skapa en tillvaro av mindre stress och istället ökat välbefinnande. Detta menar informanterna kräver en självkännedom kring sina behov vilket beskrivs som en process. Informanterna beskriver hur den processen kräver mycket reflektion på olika plan. Att reflektera över sig själv, sina värderingar och sitt känsloliv men även att det krävs reflektion kring hur stressrelaterad ohälsa uttrycker sig för en själv och hur det påverkar ens liv.

“...att hela tiden kunna känna och tänka inåt och titta på vad jag behöver för att må bra. (...) om jag vet det så kan jag påminna mig själv att du är lite stressad idag, då kan jag gå tillbaka till det och bemöta saker och ting på ett annat sätt, det påverkar allt”.

Några av informanterna beskriver meditation som en aktivitet som stödjer dem i att komma i kontakt med sin medvetenhet. Informanterna beskriver att genom att kunna bevittna sina tankar och känslor är det lättare att kunna hantera stress och situationer i vardagen. Det förklaras som en känsla av att vara grundad och förankrad i sig själv som resulterar i att yttre omständigheter inte påverkar en i samma utsträckning.

“...kan jag göra den här meditationen så kan jag veta såhär, okej idag är du lite ledsen eller du är för stressad och då när jag har den medvetenheten då kan jag bemöta och hantera situationen på ett helt annat sätt än om jag går runt och är stressad och inte är medveten om det, för då kanske det resulterar i att jag blir irriterad eller förbannad.”

Att prioritera aktiviteter som bidrar till välbefinnandet

Att prioritera aktiviteter som bidrar till välbefinnandet beskriver informanterna som väldigt viktigt. Detta genom att medvetet utföra aktiviteter för sin egen skull och prioritera sig själv och sitt välbefinnande. Informanterna menar att det inte alltid har varit någonting som känns

18 enkelt och självklart utan att det är någonting som de aktivt har behövt arbeta med. Vidare beskriver informanterna att de tidigare inte prioriterat aktiviteter till förmån för sig själva vilket bidragit till stressrelaterad ohälsa. En erfarenhet som givit kunskap om vikten av att prioritera sig själv och sitt eget mående.

“Det är ju det som händer när man går in i väggen och det är väll det som hände mig också att jag har bara lagt tid på saker som tar min energi och under en alldeles för lång tidsperiod och inte fokuserat på det som ger mig energi”

Många av informanterna menar att de behöver hitta ett helt nytt sätt att prioritera sina aktiviteter på och berättar att det är viktigt att utgå ifrån sin egen vilja och värdering i vad som är viktigt. Informanterna menar att tidigare har yttre omständigheter såsom familjeliv, jobb och studier påverkat vilka aktiviteter som prioriteras först men att de nu lägger mer vikt på att tillåta sig själv och ta sig tid till förmån för sitt välbefinnande.

”…välbefinnande är mycket det här att hitta den magiska balansen och att kunna framförallt sätta mig själv i förstahand i alla lägen”

Att hitta balans mellan aktiviteter

Att uppleva balans i livet mellan aktiviteter och i själva aktiviteten som utförs är något som alla informanterna beskriver bidrar till ökat välbefinnande. Det beskriver att balans är något som de lärt sig att värdera högt, och att det är obalansen mellan aktiviteter som bidragit till att de gått in i väggen. Att de lagt tid på saker som tar energi under alldeles för lång tid och inte fokuserat på sådant som ger energi i de aktiviteter som de utfört. Informanterna beskriver hur de inte avsatte tid för aktiviteter som bidrog till välbefinnandet, sociala kontakter upphörde och det upplevdes bara finnas tid för måsten.

“Jag prioriterade inte eller jag avsatte inte tid för fysisk aktivitet till slut, ingen återhämtning, inga sociala kontakter, det var bara liksom jag hinner ingenting annat, pluggar för mycket och bara hushållssysslor, då går man ju in i väggen.

Informanterna beskriver att de nu jobbar med att upprätthålla balansen mellan måsten och aktiviteter som har ett positivt värde för välbefinnandet, aktiviteter som är lustfyllda, ger energi och är roliga. Även att de har en bättre insikt i vad aktiviteten faktiskt ger dem, att de tidigare utförde aktiviteter som de trodde gav energi fast det i själva verket inte gjorde det.

Informanterna menar även att det är viktigt att de har en balans i själva aktiviteten de utför, att inte aktiviteten blir för kravfylld eller att den tar mer energi än den ger.

19

”…idag är jag ju super noga med att det ska vara avgränsad aktivitet och planerar in mera lustfyllda aktiviteter så att jag fyller på må bra kontot och betydligt mer återhämtning.”

”Balans generellt i allt man gör tror jag är så otroligt viktigt men också i dem aktiviteterna man gör.”

När stressen kommer har de en medvetenhet om att det är då balansen rubbas och intressen läggs åt sidan och med det försvinner välbefinnandet. De beskriver att de nu lärt sig tecken på när balansen inte är optimal. Humöret blir sämre och de upplever sig komma närmare en nedstämdhet och känner sig mer känslostyrd då de inte lämnat plats åt sina intressen. De upplever sig sova sämre och de får mer smärtor i kroppen och tål stress sämre och känner sig tröttare. Det har även en påverkan på vardagen genom att det blir svårare att få saker och ting gjorda. Informanterna menar att aktiviteter för välbefinnandet har blivit ett behov för att uppleva en balans i måendet och ha en fungerande vardag som går att hantera.

”Det har verkligen blivit ett behov (...) jag behöver göra det för att fungera och för att få saker gjorda typ.”

Diskussion

Resultatdiskussion

Resultatet visar att aktiviteter som bidrar till välbefinnande för personer med stressrelaterad ohälsa kännetecknas av att de har vissa inneboende egenskaper som upplevs vara till förmån för välbefinnandet. Aktiviteter som upplevs som kravlösa, meningsfulla och lustfyllda samt att miljön beskrivs ha en betydelse i upplevelsen av välbefinnande. Att hålla fokus och att vara i nuet samt att uppleva avkoppling i aktivitet visar sig bidra till välbefinnandet.

Vidare klargör resultatet att aktiviteterna är mentalt återhämtande, energigivande och stärker självkänslan och självförtroendet. Det framkom att vara medveten kring aktiviteters inverkan på det dagliga livet samt att prioritera sina aktiviteter för att skapa balans mellan dem, hade en betydande roll i upplevelsen av välbefinnande hos informanterna.

Det framgår i vårt resultat att meningsfulla och lustfyllda aktiviteter anses bidra till välbefinnandet. I en studie med Christiansen et al. (1999) påvisades det att deltagare som skattade sina aktiviteter som meningsfulla även skattade sitt upplevda välbefinnande högre.

Studien visade att det finns en signifikant koppling mellan meningsfull aktivitet och det upplevda välbefinnandet vilket även framgår i vårt resultat. Kravlösa aktiviteter eller

20 aktiviteter där informanterna själva var i kontroll av prestationsnivån var något som informanterna delgav som en bidragande komponent till välbefinnande. Tidigare studier har visat att vila från kravfyllda aktiviteter och att utförande av lustfyllda aktiviteter är väsentligt för att på ett framgångsrikt sätt kunna hantera stress i vardagen (Eriksson et al., 2010).

Vårt resultat visar att den sociala miljön både kan understödja ens upplevda välbefinnande i form av delaktighet och samhörighet men det visade även att några av deltagarna såg den sociala miljön som ett hinder i upplevelsen av välbefinnande. De upplevde att det var energikrävande att behöva analysera och tolka andra personers uttryck, känslor och mående.

Taylor (2017) menar att en och samma miljö kan engagera vissa, uttråka andra och överväldiga den tredje och att detta utgår ifrån personliga preferenser. Något som vi kunde se i vårt resultat är att personer med en längre sjukskrivning var i mer behov av social stimulans och kunde se det värdefulla i gruppaktiviteter medan deltagare som uttryckte sig ha ett aktivt familjeliv upplevde sig vara i mer behov av aktiviteter som utförs ensam. Vidare kan detta resultat stärkas av Johansson et al. (2012) studie om kvinnor vid långtidssjukskrivning och deras vardag. Studien visade att ett etablerat socialt nätverk och en persons sociala stöd var avgörande för hur väl personerna hanterade olika stressorer i livet. Studien visade dock även att när allt för mycket energi användes för att tillfredsställa förväntningar från omgivningen så bidrog den sociala miljön till en negativ inverkan på hälsan (Johansson et al. 2012).

Fysiska miljöer som upplevdes ha för mycket ljud- och ljusintryck uppgav några av informanterna som påfrestande. Att personer med stressrelaterad ohälsa uppger stimmiga miljöer som energikrävande är vanligt (Almén, 2017). Währborg (2009) menar dock på att det finns lite forskning om det trots att det uppges som ett vanligt symtom.

I resultatet framkommer det att informanterna upplever sig vara fokuserade samt att de har en känsla av att vara i nuet i de aktiviteter som de utför till förmån för sitt välbefinnande.

Deltagarna beskriver detta som ett tillstånd av att inte behöva tänka på annat än det som sker i den givna stunden. Detta kan liknas med begreppet flow som Csikszentmihalyi (2006) beskriver som ett tillstånd som infinner sig när vi har goda förutsättningar att klara av en utmanande uppgift. Det beskrivs som ett positivt mentalt tillstånd där en person upplever sig vara fullt fokuserad och delaktig, och där engagemanget i en aktivitet ger en känsla av tillfredsställelse. Vårt resultat kan jämföras med flow i aktivitet. Upplevelsen av flow skulle

21 kunna vara en bidragande faktor till det informanterna beskriver som en mental vila från malande tankar.

Vårt resultat visar att aktiviteter som utförs i förmån för välbefinnandet bidrar till en känsla av avkoppling och lugn. Informanterna använder sig av olika typer av meningsfulla och lustfyllda aktiviteter för att koppla av. Tidigare forskning visar att flera olika aktiviteter kan användas för upplevd avkoppling från stress vilket kan stärkas av Esch et al. (2010) studie om neurobiologi och stresshantering. Esch menar att det kan finnas en koppling mellan sänkta stressnivåer och de nervbanor i hjärnan som aktiveras vid lust och utförandet av lustfyllda aktiviteter.

Resultatet visar att informanterna upplever ett värde i form av mental återhämtning av aktiviteter som utförs till förmån för välbefinnandet. Utifrån vårt resultat kan vi se att känslan av att vara i nuet i en meningsfull och lustfylld aktivitet har ett samband med det mentalt återhämtande värdet. Vilket kan styrkas med Beckers et al. (2011) studie som visar att när aktiviteter både på jobbet och på fritiden upplevs som lustfyllda är nivån av återhämtning högre. Beckers et al. (2011) menar att aktiviteter som engagerar och bidrar till positiva känslor hos individen är aktiviteter som bidrar återhämtning. Något som också framkom i vårt resultat var att aktivitet upplevs som ett stöd i att kunna ta paus från tankar som bidrar till stress vilket beskrevs som mentalt återhämtande. Vidare så har en studie med Lal et al.

(2013) också visat på att aktivitet kan ha en inverkan på att bryta tankemönster och vara ett hjälpmedel i att kunna ändra ens kognitiva och känslomässiga tillstånd.

Ett annat värde som framkommer i vårt resultat är upplevelsen av förhöjda energinivåer genom aktiviteter som informanterna uttrycker är meningsfulla och lustfyllda. Informanterna upplever att de genom ökade energinivåer får ork till ett mer aktivt liv genom att den onda cirkeln av låg eller negativ energi bryts. Detta kan styrkas med Fredricksons (2001) teori om att positiva känslor vidgar personers tanke och handlingsrepertoar. Fredricksons (2001) forskning visar också att de energiresurser som byggs upp kan utgöra en reserv av energi till att på ett mer gynnsamt sätt hantera olika stressorer i livet.

Vårt resultat visar på att aktiviteter som bidrar till välbefinnande kan ge ett värde i form av självkänsla och självförtroende. Det beskrevs att den ökade självkänslan framförallt grundar sig i att de tagit sig tiden till att utföra något till förmån för sig själv. Resultatet visar även

22 att utföra aktivitet tillsammans i grupp, att känna delaktighet och få ett socialt utbyte med andra stärker självförtroendet och självkänslan. Taylor (2017) beskriver detta genom att vår identitet och självbild stärks i gruppsammanhang vilket i sin tur har en effekt på det upplevda självförtroendet och självkänslan. Ett ökat självförtroende och självkänsla upplever informanterna även i form av ökad kompetens inom aktiviteter som utförs. De beskriver att det sker vid personlig utveckling och när personliga mål uppfylls vilket även det går i linje med Taylors (2017) terapeutiska resonemang om rimlig målbild och upplevd självkänsla och självförtroende. Även Wilcock (2015) menar att välbefinnande i aktivitet kan uppnås vid förmågan att bemästra en aktivitet som i sin tur bidrar till upplevelsen av kompetens.

I resultatet av studien beskriver informanterna att de skapat sig en självkännedom som innebär att de har utvecklat en medvetenhet om aktiviteternas värde samt hur aktiviteter påverkar dem. Av resultatet kan det utläsas ett samband med att informanterna har en utvecklad självkännedom och att de medvetet utför aktiviteter som bidrar till välbefinnandet.

Erlandsson et al. (2014) menar att genom en ökad medvetenhet om vad ens aktiviteter tillför i vardagen är det enklare att forma en vardag som bidrar till välbefinnande trots olika utmaningar. I vårt resultat framkommer de att prioritera sig själv har varit en bidragande faktor till upplevd hälsa för informanterna. Tidigare studier har visat att en vanligt förekommande riskfaktor för stressrelaterad ohälsa hos kvinnor är att de prioriterar andra före sig själv och sitt eget välbefinnande (Håkansson & Ahlborg, 2017). Matuska och Christiansens (2011) menar att hälsosamma och balanserade relationer är något som kräver mer forskning, då de anser att det finns lite förståelse om vad som är en bra balans mellan att ta hand om en själv och att ta hand om andra.

Det ses även i vårt resultat att aktiviteter utförda i syfte för välbefinnandet är viktigt för att balansera ut kravfyllda aktiviteter i livet. Sambandet mellan medvetenhet och att prioritera sig själv framkommer i vårt resultat som en bidragande faktor till en fungerande balans mellan aktiviteter. Detta styrks av Håkansson och Ahlborg (2006) som menar att balans i det dagliga livet uppnås genom en dynamisk interaktion mellan respekt för sina egna värderingar, behov och resurser. Eriksson et al. (2010) menar att aktiviteter som ger avslappning och glädje är viktiga delar i rehabiliteringen för personer med stressrelaterad ohälsa då upplevelsen av den typen av aktiviteter bidrar till en balans i livet.

23 Metoddiskussion

Kvalitativ metod valdes i förhållande till studiens syfte då en mer djupgående förståelse kring deltagarnas upplevelser eftersträvades (Olsson & Sörensen, 2011). Målet med kvalitativa intervjuer är att få fördjupade beskrivningar av personens subjektiva livsvärld (Olsson & Sörensen, 2011). I studien har detta uppnåtts genom en väl bearbetad intervjuguide som gett innehållsrika svar med en tydlig koppling till studiens syfte.

Intervjuguiden som utformades bearbetades noggrant innan pilotintervjuerna genomfördes.

Efter utförda pilotintervjuer gjordes justeringar i form av två adderande frågor i intervjuguiden för att få ett rikare material som svarade mot studiens syfte. I pilotintervjuerna deltog informanter som motsvarade studiens inklusions- och exklusionskriterier.

Pilotintervjuerna gav rika svar som motsvarade studiens syfte och ansågs därför relevanta att använda i studien. Även Trost (2010) menar att allt tillgängligt och relevant material för studiens syfte bör användas. Pilotintervjuerna kompletterades med de två frågorna som tillkom efter justering av intervjuguiden för att få en mer jämställd data.

Intervjuerna delades upp lika mellan författarna och utfördes enskilt för att skapa en mer jämn maktbalans, då det kan uppfattas obekvämt med två forskare som ställer frågor samtidigt. Detta kan även ha inneburit att författarna gick miste om information från informanten då nyanser i samtalet kan ha tolkats olika av författarna. Att följdfrågor varierar något i semistrukturerade intervjuer anses av Graneheim (2004) ge bättre möjlighet till att fånga upp olika variationer i upplevelser. Skillnaden som kunde ses i materialet mellan författarna var att en tenderade till att ställa fler följdfrågor. Intervjuerna som genomfördes innehöll således olika mycket material, efter analys ansågs dock intervjuerna jämställda i förhållande till material som svarade mot syftet.

Den insamlade datan bearbetades av båda författarna genom att upprepade gånger läsa det transkriberade materialet och lyssna på alla intervjuer som genomfördes. Därefter bearbetades och diskuterades datan mellan de båda författarna för att resonera kring de mönster som kunde identifieras. Detta anses enligt Graneheim och Lundman (2004) öka tillförlitligheten i resultatet. Kvalitativ innehållsanalys användes vid analysprocessen där meningsenheter, koder, underkategorier och kategorier bildades, författarna intog en objektivitet till materialet för en så textnära och trovärdig tolkning som möjligt (Graneheim

& Lundman, 2004).

24 Det resultat som presenteras bedöms trovärdigt av författarna och anses vara ett resultat som är överförbart till personer med stressrelaterad ohälsa. Detta då informanternas egen beskrivning av sin symtombild korresponderar med Socialstyrelsens (2020) klassificering av stressrelaterad ohälsa. För att stärka trovärdigheten har författarna lyft fram informanternas röst genom att presentera citat i resultatet i studien. Urvalet av informanter anses lyckat då de varit villiga att beskriva sina upplevelser och känslor. Utifrån det förutsatta tidsperspektivet som gavs för studien anses antalet deltagare vara godtagbart för att uppnå studiens syfte. Deltagarna i studien är kvinnor i en varierande ålder från 18-44 år bosatta på olika ställen i Sverige vilket anses ha bidragit till ett nyanserat resultat. Det kan med hänseende till kön anses ge ett ensidigt resultat vilket inte är något som skett avsiktligt.

Könsfördelningen kan ha påverkat resultatet genom att könsnormer kan inverka på vilka aktiviteter män och kvinnor utför. Statistik visar även på att kvinnor utför fler timmar av obetalt arbete och hem- och omsorgsarbete än män (Regeringskansliet, 2014). Att informanterna i studien endast är kvinnor kan ses som en fördel då stressrelaterad ohälsa är dominerande hos kvinnor (Folkhälsomyndigheten, 2020a).

Ett av inklusionskriterierna för studien var att informanterna skulle ha upplevt någon form av stressrelaterad ohälsa som gett en negativ inverkan på deras liv. Detta kan anses som diffust och lämnat för tolkning av deltagarna själva, vilket författarna tog i beaktning genom att en av de inledande frågorna i intervjuguiden var hur stressrelaterad ohälsa yttrat sig för informanten. Genom denna fråga kunde författarna göra en egen bedömning om informanten matchade kriterierna eller inte. Om materialet inte ansetts vara i enlighet med studiens kriterier hade det uteslutits och ställningstagande om behov av att rekrytera ytterligare informanter gjorts. Detta var ett ställningstagande som inte behövde göras. Informanterna som deltog i studien hade upplevd stressrelaterad ohälsa i form av utmattningssyndrom, panikångest och flertal symtom såsom trötthet, koncentrationssvårigheter och minnesproblematik. Författarna hade en viss förförståelse av ämnesområdet. Detta då en av författarna har egen erfarenhet av sjukskrivning för utmattningssyndrom samt att den andra författaren har nära anhöriga med stressrelaterad ohälsa. Således bidrar det till en fördjupad kunskap hos författarna i vad stressrelaterad ohälsa kan ha för inverkan på aktivitetsutförandet och livet. Graneheim och Lundman (2004) menar att detta kan öppna möjligheter för att se sammanhang och få en djupare förståelse för materialet, förförståelsen kan således anses ha stärkt studiens trovärdighet. Författarnas förförståelse togs även i

25 beaktning för att minska risken för övertolkning. Detta genom att författarna inte jämförde informanternas upplevelser med egna erfarenheter.

Ett etiskt övervägande gjordes i förhållande till urvalsmetod då det vid snöbollsurval finns en risk att den första personen i urvalet kan ana vilka andra informanter som deltar i studien.

Författarna ansåg att det var ett etiskt övervägande som informanterna själva fick ta ställning till, då de var medvetna om vilken person som hade tipsat om dem som potentiella informanter. Anonymiteten mellan informanterna kan därmed inte garanteras. Då det finns en risk att personlighetsdrag eller erfarenheter möjligtvis kan utläsas i resultatet av studien.

Dock är det helt konfidentiellt vilka som gett medgivande att delta i studien.

Slutsats

Studien synliggjorde att aktivitet kan bidra till välbefinnande och kan användas för att minska stressrelaterad ohälsa. Vilken typ av aktivitet som bidrar till välbefinnandet är individuellt och kan inte generaliseras men ett samband mellan vissa inneboende egenskaper som aktiviteterna består av kunde ses. Det meningsfulla, lustfyllda och kravlösa samt miljön i aktiviteterna bidrar till upplevelsen av välbefinnande. Aktiviteterna påverkade informanternas liv genom förbättrad återhämtning, mer energi och förbättrat självförtroende och självkänsla. För att aktivitet ska kunna användas i syftet av ett bättre välbefinnande och för att minska stress behöver aktiviteterna värderas och prioriteras utifrån personliga preferenser. Att inkludera aktiviteter som bidrar till välbefinnande kan således vara en viktig del i rehabiliteringsprocessen för personer med stressrelaterad ohälsa. Utifrån resultatet i studien anser vi att det finns flertalet friskfaktorer i aktivitet som kan vara till stöd för arbetsterapeuter i mötet med personer med stressrelaterad ohälsa.

Vidare anser vi att de finns utrymme för vidare forskning kring sambandet mellan mental återhämtning och meningsfull aktivitet för personer med stressrelaterad ohälsa. Detta då det framkom i vårt resultat att värdet i aktiviteterna ansågs vara både mental återhämtning och förbättrade energinivåer. Vidare hade det varit intressant att undersöka hur mental återhämtning uppnås och om det skulle kunna ha något samband med meningsfulla aktiviteter. En förståelse kring detta skulle kunna bidra till en mer effektiviserad rehabiliteringsprocess.

26

Referenser

Almén, N. (2017). Stress- och utmattningsproblem: kognitiva och beteendeterapeutiska metoder. (Andra upplagan). Studentlitteratur.

Antonovsky, A. (2005). Hälsans mysterium (2. utg.). Natur och kultur.

Christiansen, C. H., Backman, C., Little, B. R., & Nguyen, A. (1999). Occupations and well-being: a study of personal projects. The American journal of occupational therapy : official publication of the American Occupational Therapy Association, 53(1), 91–100.

https://doi.org/10.5014/ajot.53.1.91

Csíkszentmihályi, M. (2006). Finna flow : den vardagliga entusiasmens psykologi (2.

pocketutg. ed.). Natur och kultur.

Eklund, M., Gunnarsson, B. & Leufstadius, C. (red.) (2010). Aktivitet & relation: mål och medel inom psykosocial rehabilitering (1. uppl.). Studentlitteratur

Eriksson, T., Karlström, E., Jonsson, H., & Tham, K. (2010). An exploratory study of the rehabilitation process of people with stress-related disorders. Scandinavian journal of occupational therapy, 17(1), 29–39. https://doi.org/10.1080/11038120902956878

Esch, T., & Stefano, G. B. (2010). The neurobiology of stress management. Neuro endocrinology letters, 31(1), 19–39.

Folkhälsomyndigheten. (16 mars 2020).

Stress.https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/tolkad- rapportering/folkhalsans-utveckling/resultat/halsa/stress/

Folkhälsomyndigheten. (13 november 2020). Vad är psykisk hälsa?

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och- suicidprevention/vad-ar-psykisk-halsa/

Fredrickson, B. L. (2001). The role of positive emotions in positive psychology. The broaden-and-build theory of positive emotions. The American psychologist, 56(3), 218–

226. https://doi.org/10.1037//0003-066x.56.3.218

Försäkringskassan. (2016). Psykisk ohälsa, Sjukskrivning för reaktioner på svår stress ökar mest.

https://www.forsakringskassan.se/wps/wcm/connect/41903408-e87d-4e5e-8f7f- 90275dafe6ad/korta_analyser_2016_2.pdf?MOD=AJPERES&CVID=

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today, 24(2), 105-112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001

Håkansson, C., & Ahlborg, G., Jr (2017). Occupations, perceived stress, and stress-related disorders among women and men in the public sector in Sweden. Scandinavian journal of occupational therapy, 24(1), 10–17. https://doi.org/10.3109/11038128.2016.1170196