PERSONCENTRERAD VÅRD. En litteraturstudie utifrån sjuksköterskans perspektiv ZAHRA JAFARI DAO POPESCU. Akademin för hälsa, vård och välfärd

Full text

(1)

Akademin för hälsa, vård och välfärd

PERSONCENTRERAD VÅRD

En litteraturstudie utifrån sjuksköterskans perspektiv

ZAHRA JAFARI DAO POPESCU

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå: Grundnivå

Högskolepoäng: 15 högskolepoäng Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Handledare: Alexander Arvidsson Examinator: Sofia Skogevall Seminariedatum: 2022-03-25 Betygsdatum: 2022-04-21

(2)

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Personcentrerad vård definieras som ett partnerskap mellan sjuksköterskorna och patienterna där fokus i vården ligger på patienten som en unik person och inte på

sjukdomen. Tidigare forskning visar att patienter och närstående upplever välbefinnande och tillfredsställelse då sjuksköterskorna ger vård baserad på medkänsla. Vid avsaknad av detta kan oro upplevas. Syfte: att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård. Metod: För arbetet valdes metoden systematisk litteraturstudie med beskrivande syntes och resultatet baserades på tio kvalitativa artiklar inom valt område. Resultat: I resultatet framkom två teman och fem subteman. Helhetssyn på människan är första temat och det består av tre subteman: att utgå från patienternas berättelser, att göra patienterna delaktiga och att skapa relationer som är betydelsefulla för personcentrerad vård.

Vårdmiljöns betydelse är det andra temat som innehåller två subteman: att inte ha

förutsättningar och att uppleva teamsamverkan som beskriver medverkande eller hindrande omständigheter som påverkar den personcentrerade vården. Slutsats: Utövning av

personcentrerad vård upplevdes både underlättande för patientmedverkan men var även påfrestande för sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna upplevde tidsbrist, avsaknad av kunskap och den hierarkiska strukturen som hindrande faktorer med negativ inverkan på utövning av personcentrerad vård.

Nyckelord: helhetssyn, patientdelaktighet, teamsamverkan, vårdrelation.

(3)

ABSTRACT

Background: Person-centered care is defined as a partnership between the nurses and the patients where the focus in the care is on the patient as a unique person and not only on the disease. Previous research shows that patients and relatives experience well-being and satisfaction as the nurses provide care based on compassion. In the absence of these, anxiety can be experienced. Aim: to describe the nurses' experiences of person-centered care.

Method: In this thesis, the method systematic literature study with descriptive synthesis was chosen and the result is based on ten qualitative articles in the chosen area. Findings:

The results revealed two themes and five sub-themes. The first theme is: Having a holistic view of the human, this in turn contains three sub-themes which are: To start from the patients' stories, to make the patients participant and to create a relationship that is meaningful for person-centered care. The second theme is: the importance of the care environment, which contains two sub-themes which are: Not having the possibilities and to experience team collaboration which describes contributing or preventing circumstances that affect the person-centered care. Conclusion: Sometimes the practice of person-centered care was perceived as facilitating care, but it could also be stressful. The nurses could

experience lack of time, lack of knowledge and the hierarchical structure as hindering factors that had a negative impact on the provision of person-centered care.

Key words: care relationship, holistic view, patient participation, team collaboration.

(4)

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 1

2 BAKGRUND ... 1

2.1 Personcentrerad vård ... 1

2.2 Tidigare forskning ... 2

2.2.1 Patienters upplevelser av personcentrerad vård... 2

2.2.2 Närståendes upplevelser av personcentrerad vård ... 3

2.3 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 5

2.3.1 Människan ... 5

2.3.2 Vårdande ... 5

2.4 Lagar och styrdokument ... 5

2.4.1 Lagar ... 6

2.4.2 Styrdokument ... 6

2.5 Problemformulering ... 7

3 SYFTE ... 7

4 METOD ... 7

4.1 Datainsamling och urval ... 8

4.2 Genomförande och dataanalys ... 9

4.3 Etiska övervägande ... 11

5 RESULTAT ... 11

5.1 Helhetssyn på människan ... 11

5.1.1 Att utgå från patienternas berättelse ... 12

5.1.2 Att göra patienterna delaktiga ... 13

5.1.3 Att skapa relation ... 14

5.2 Vårdmiljöns betydelse ... 15

5.2.1 Att inte ha förutsättningar ... 16

5.2.2 Att uppleva teamsamverkan ... 17

6 DISKUSSION ... 19

6.1 Resultatdiskussion... 19

6.2 Metoddiskussion ... 22

(5)

6.3 Etikdiskussion ... 25

7 SLUTSATS ... 25

7.1 Förslag på vidare forskning ... 26

REFERENSLISTA ... 27

BILAGA A: SÖKMATRIS

BILAGA B: KVALITETSGRANSKNING BILAGA C: ARTIKELMATRIS

(6)

1 INLEDNING

Inom sjuksköterskeprogrammet läser studenter om sjukvårdens historia och dess utveckling.

Människosynen har förändrats markant och sjukvården har tagit stora steg bort från att se patienterna som en sjukdom eller ett objekt. I dagens utbildning läser sjuksköterskestudenter om olika omvårdnadsteorier, sjuksköterskans kompetens och ansvarsområde. Avsikten med dessa vårdteoretiska kunskap är att förbereda studenterna inför arbetslivet och möten med patienterna. Egna erfarenheter från arbete som undersköterskor och

sjuksköterskeprogrammets verksamhetsförlagda utbildning inkluderar erfarenheter av bristfälliga situationer i patientmöten där patienterna inte fick möjlighet att uttrycka sina känslor och behov fullständigt. Detta går emot vårdvetenskapliga teorin att vård ska ges utifrån patienternas behov och anpassat till deras förutsättningar. Författarnas erfarenheter visade också att sjukvården präglas delvis av rutinmässiga arbetsuppgifter och

sjuksköterskorna möts av utmaningar och hinder som leder till att de inte kan använda vårdteoretiska kunskap i praxis fullt ut. Sjuksköterskans ansvar är att lindra lidande och främja hälsa hos patienterna och genom ett personcentrerat arbetssätt kan sjuksköterskorna tillämpa en helhetssyn där de ser personen bakom sjukdomen som en samarbetspartner med unika kunskaper och erfarenheter. Sjuksköterskorna ska utgå från patienternas perspektiv och sträva efter att göra patienterna delaktiga.

Val av intresseområdet i detta arbete kommer från forskargruppen Comcare inom Akademin för hälsa, vård och välfärd på Mälardalens universitet. Utmaningar som sjuksköterskorna upplever med personcentrerat arbetssätt väckte intresset hos oss som blivande

sjuksköterskor, och är anledningen till att detta ämne valdes till examensarbetet.

2 BAKGRUND

Detta avsnitt kommer att beskriva innebörden av begreppet personcentrerad vård. Vidare presenteras tidigare forskning inriktat mot patienternas och de närståendes upplevelser av personcentrerad vård. Därefter presenteras examensarbetets teoretiska perspektiv, lagar och styrdokument och avslutningsvis en problemformulering som leder fram till syftet för detta examensarbete.

2.1 Personcentrerad vård

Enligt Centrum för personcentrerad vård - GPCC (2020) definieras personcentrerad vård som ett partnerskap mellan sjuksköterskorna och patienterna inom hälso- och sjukvården där patienternas berättelser skapar underlag för en hälsoplan som dokumenteras i

(7)

patientjournalen. Fokus ligger på patienterna som personer och inte på sjukdomen.

Nyckelbegreppen inom personcentrerad vård är partnerskap, patientberättelse och dokumentation. Partnerskapet mellan sjuksköterskorna och patienterna är den viktigaste delen i personcentrerad vård och förutsätter ett ömsesidigt förtroende samt respekt för varandras kunskap. Det är ett möte mellan två experter där patienten vet hur det känns att leva med sjukdomen, medan sjuksköterskan har kunskap om vård och behandling vid det specifika tillståndet. Det är en asymmetrisk relation där patienternas integritet och

självständighet behöver balanseras mot makten och ansvaret som sjuksköterskorna har. En annan viktig del i personcentrerad vård utgörs av patienternas berättelse. Sjuksköterskorna behöver lyssna på patienternas berättelse om det egna tillståndet för att de tillsammans ska kunna skapa en anpassad hälsoplan som innehåller mål och strategier för genomförandet samt inkluderar en långsiktig uppföljning. Berättelsen och hälsoplanen behöver

dokumenteras noggrant i patientjournalen som är ett levande dokument och utgör den tredje delen i personcentrerad vård. Dokumentationen skall följa patienten genom vårdkedjan och ständigt uppdateras samt vara tillgänglig för patienten (Centrum för personcentrerad vård - GPCC, 2020). Patientens delaktighet i planeringen och genomförandet av vårdinsatserna är viktig och skall integreras i patientjournalen. Dokumentationen kommer på så sätt att innehålla en helhetsbild av personens hälsotillstånd. Trots sjukdomar och upplevelser av ohälsa, skall patienterna kunna leva det liv som de önskar med stöd av vården (Svensk sjuksköterskeförening, 2019).

2.2 Tidigare forskning

I detta avsnitt redogörs för tidigare forskning om patienternas och de närståendes upplevelser av personcentrerad vård.

2.2.1 Patienters upplevelser av personcentrerad vård

Patienterna upplever ibland att sjuksköterskorna inte ser människan, utan fokuserar mest på sjukdomen och alla problem som följer med. Att bli behandlade med respekt och värdighet, bli sedda som individer med ett namn och få en vård som utgår utifrån en helhetssyn, där inte bara medicinska aspekter utan också patientens subjektiva välbefinnande ingår, är önskemål som patienterna har. Patienterna upplever att det är viktigt att bli tagna på allvar, att bli behandlade som vuxna samt respekterade både som patienter och som unika personer.

Vidare vill patienterna att de skall erkännas som en resurs, vilket innebär att de vill bli involverade och påverka sin egen vård. När patienterna inte får vara delaktiga i

beslutfattningsprocessen och inte har kontroll över situationen, kan frustration, förvirring och en känsla av maktlöshet skapas. Patienterna strävar efter samarbete med

sjuksköterskorna, det vill säga patienterna vill vara delaktiga i den egna omvårdnaden (Arakelian m.fl., 2017).

Sjukhusinläggningen kan vara en stressig process för patienterna som lämnar deras trygga hemmiljö och blir beroende av andra (Arakelian m.fl., 2017; Sharp m.fl., 2016). Patienterna erfar att vård som skapar trygghet och uppmuntrar till delaktighet i sin egen vård

kombinerad med en avslappnad atmosfär som minska känslan av ensamhet är positiv för återhämtningsprocessen. Genom att ha en nära relation till sjuksköterskorna upplever patienterna gemenskap som skapar en känsla av trygghet (Arakelian m.fl., 2017). Studier har

(8)

visat att patienterna får känslan av att vara uppskattade och värderade när sjuksköterskorna visar medlidande. Införandet av personcentrerad vård har bidragit till att patienterna känner sig priviligierade, men de upplever att sjuksköterskorna har fått en utökad arbetsbelastning.

Patienterna upplever att personcentrerad vård kräver uppoffringar från sjuksköterskorna i form av övertid och uteblivna raster med mera samt att patientvården påverkas när det inte finns tillräcklig med tid att avsättas för vårdprocesser. Medkännande omvårdnad gör att patienterna upplever välbefinnande och tillfredställelse. Patienterna känner sig säkra och självständiga genom aktivt deltagande i den egna vården (Sharp m.fl., 2016).

En del av patienterna känner sig inte integrerade i omvårdnadsprocessen. Det blir svårt att bilda ett partnerskap om sjuksköterskorna inte lyssnar på patienternas berättelser utan förlitar sig mer på den digitala patientjournalen. Patienterna upplever att deras identitet förbises och de upplever bristande respekt när sjuksköterskorna bara utför nödvändiga åtgärder och inte utgår ifrån en helhetssyn. Bristen på personlig kontakt resulterar i en svag relation mellan sjuksköterskorna och patienterna som leder till oro. En del av patienterna vill inte delta aktivt i egna omvårdnadsprocesser, de förlitar sig helt på sjuksköterskorna med uppfattningen att ett eventuellt engagemang från deras sida inte skulle ha någon inverkan på sjukdomen (Alharbi m.fl., 2014). Brist på tydlig kommunikation genererar misstro för

vårdsystemet, utrycker en del av patienterna som upplever osäkerhet i dessa fall och tycker att sjuksköterskorna kan sakna empati och flexibilitet. Detta inverkar negativt på den vårdinriktade kommunikationen för att de känner sig ignorerade och åsidosatta när kommunikationen saknas (Esmaeili m.fl.,2016).

Patienterna upplever kontinuitet som en del av den personcentrerade vården genom att få tillit till och förtroende för sjuksköterskorna. Exempelvis, genom ett bra samarbete med sjuksköterskorna, där information och utbildning har stor betydelse, ökar patienternas engagemang i hanteringen av sjukdomen efter utskrivning (Alharbi m.fl., 2014; Sjö &

Bergsten 2018). Patienterna upplever att deras kunskap samt förståelse för egna sjukdomar och behandlingar ökar genom att ha regelbundna möte med sjuksköterskorna. Vidare upplever patienterna deltagande och får en känsla av trygghet genom att möta kompetens.

Sjuksköterskornas trevliga bemötande samt informationsöverföringen mellan

yrkesgrupperna inom vården uppskattas mycket av patienterna som värdesätter att inte behöva upprepa sjukdomsdetaljer för flera personer (Sjö & Bergsten, 2018).

2.2.2 Närståendes upplevelser av personcentrerad vård

Personcentrerad vård värderas av närstående som en viktig del av vården eftersom den bidrar till att främja självkänsla och även stödjer patienterna och de närstående att fortsätta leva ett så normalt liv som möjligt. Närstående uppskattar när patientens vanor och

vardagliga rutin respekteras, att patienten kan upprätthålla sitt liv genom att bibehålla en känsla av att vara en hel människa utan att behöva reduceras till en sjukdom eller diagnos (Edvardsson m.fl.,2010).

Närstående anser att personcentrerad vård är viktig eftersom behandling och vård utgår från patienternas behov, preferenser säkerställs att beslut om vård och behandling har patienten i centrum (Brown m.fl., 2016). Enligt Bolt m.fl. (2019) önskar närstående att vården ska ta hänsyn till patienternas individuella vårdbehov. Denna aspekt av vården på vårdhemmet kan uppfattas av närstående som bristfälliga och det rådande opersonliga förhållningssättet samt brist på medkänsla i vård av patienterna orsakar oro för närstående. Däremot upplever en del

(9)

närstående vården som personcentrerad när sjuksköterskorna underlättar kommunikationen med patienterna genom att anpassa informationen till patientens kapacitet och förmåga i varje givet skede av vården (Brown m.fl., 2016). Vidare upplever närstående att det är viktigt för sjuksköterskorna att omsätta sin patientkunskap i praktiken och använda denna kunskap för att skapa meningsfulla rutiner och aktiviteter för patienterna. Meningsfulla aktiviteter anses som en viktig del av den personcentrerade vården eftersom de inte bara ger ett meningsfullt innehåll i vardagen utan är också ett sätt att bekräfta patienternas förmåga (Edvardsson m.fl., 2010).

En del närstående uttrycker ett behov av kommunikation kring förändringar och viktiga händelser kopplat till patienternas situation för att de närstående inte ska behöva ständigt söka information och för att undvika känslan av förvirring, ångest och maktlöshet.

Personcentrerad vård främjar en välfungerande kommunikation mellan sjuksköterskorna och patienternas närstående och därför betonar närstående att det är viktigt att vården ska bjuda in dem till patienternas vård (Edvardsson m.fl., 2010). Att få vara delaktig i vården och bli respekterad som medlem i ett vårdteam beskrivs som en viktig aspekt av personcentrerad vård eftersom det skapar en delaktighet hos de närstående i utformningen av vårdrelationen (Bolt m.fl., 2019). En bidragande faktor som höjer närståendes trygghetskänsla är att

konsekvent få information från vårdpersonal om patienternas framsteg, behandling och vård.

Däremot har inkonsekvent information en motsatt effekt för personcentrerad vård, den skapar en oroskänsla hos närstående och upplevs som icke stödjande (Wong m.fl., 2015).

Närstående upplever bristen på personcentrerad vård när vårdpersonal kommunicerar på ett indirekt eller ofullständigt sätt som kan leda till missförstånd, väcker osäkerhet och

besvikelse (Bolt m.fl., 2019).

Ett förenklat kommunikationsspråk hjälper närstående att känna sig trygga i vården och behandlingen som patienterna får, särskilt i början när de inte är kapabla att bearbeta och förstå komplexa medicinska termer. Förtroendefulla relationer skapas med sjuksköterskorna när informationen förmedlas i förväg och ger närstående tid att förbereda sig för framtiden. I dessa fall uppskattas också om informationen levereras på ett omtänksamt sätt på

lättförståeligt språk som tar hänsyn till närståendes känslomässiga tillstånd (Wong m.fl., 2015). Personcentrerad vård anses av närstående innebära att sjuksköterskorna och övrig vårdpersonal ska vara tillgängliga och närvarande. Detta inkluderar att sjuksköterskorna ska kunna aktivt lyssna till patienterna och deras närstående (Edvardsson m.fl., 2010). En del närstående lyfter fram vikten av att få en stabil och medkännande närvaro av

sjuksköterskorna i svåra tider vid sjukhusbesök. Vissa närstående upplever att

sjuksköterskornas närvaro stödde dem när de var sårbara och därigenom bidrog till trygghet under vårdprocessen (Brown m.fl., 2016; Bolt m.fl., 2019). Ett personcentrerat möte beskrivs av en del närstående som ett stöd för att kunna fokusera på egna upplevelser. En del

närstående beskriver en inlärningprocess under mötena medan andra närstående upplever personcentrerade mötena som psykologiskt stöd. Närstående upplever personcentrerade mötena med sjuksköterskorna som en möjlighet att kunna få svar på en del specifika frågor och praktiska tips kopplat till vårdprocessen (Ringnér m.fl., 2021).

(10)

2.3 Vårdvetenskapligt perspektiv

Till detta examensarbete valdes begreppen människan och vårdande utifrån Erikssons (2014a, 2014b) vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv. Det valda perspektivet som presenteras nedan, anses lyfta betydelsen av vårdandets kärna och synsätt på människan inom vården som viktiga delar för personcentrerad vård.

2.3.1 Människan

Varje vårdprocess är unik och anpassas efter varje enskild människans unika särdrag. Den humanistiska vården grundas på respekt och vördnad för den unika människan. Mötet mellan vårdaren och patienten präglas av tilltro till människans egna möjligheter till

utveckling. Där kommer även en annan aspekt in i bilden, nämligen helhetssynen på livet där människan begränsas inte enbart till en biologisk varelse, utan har livsvilja, hopp, tankar, känslor, tro och vill skapa samt leva ett liv efter egna villkor. Vårdvetenskapens människobild omfattar alla dessa aspekter hos patienterna. Människan påverkar och blir påverkad av världen personen lever i. Denna miljö delas i olika livsrum där kultur, biologiska, sociala och andliga livsrum inverkar över utvecklingen. Människan som helhet kan bara förstås om vårdaren har baskunskaper från naturvetenskaper, humaniora, filosofi samt tros- och

livsåskådningsvetenskap. Det gäller att ständigt fördjupa och uppdatera dessa kunskaper om den unika människan samt inkludera de närstående och omvärld så som kultur, religion och socialekonomi för att anpassa till den individuella vårdplanen (Eriksson, 2014b).

2.3.2 Vårdande

Vårdande beskrivs som ett centralt begrepp inom vårdvetenskap. I människosläktets historia har vårdande alltid funnits i olika former som i familjer, mellan närstående och även som professionell vård. I vårdandet bekräftas den andras existens och det är något naturligt mänskligt. Kärnan i vårdandet utgörs av handlingar med kärlek, genom att ge och ta emot kärlek får människor kraft att utveckla och stödja varandra när den andra är sårbar och i behov av vård och omsorg. Vårdande innebär att genom att utföra olika vårdhandlingar uppnås ett tillstånd av tillit och tillfredställelse hos patienten, både kroppslig och andlig välmående samt en känsla av att vara i utveckling. Grundprinciperna för vårdande är att skapa tillit och välbefinnande. Detta kan vara i olika former och ger patienten en känsla av välbehag, både mentalt och kroppsligt. Vårdarens kan hjälpa patienten genom

kärlekshandlingar och att ge närhet och beröring hjälpa patienten. Vårdaren kan få patienten att slappna av och få kraft för att klara av egen situation. Genom att ge glädje, hopp och tro skapar vårdaren tillit och förtroende hos patienten. Vårdaren kan även hjälpa patienten att utveckla sig, att ta till sig ny kunskap om hälsoprocessen (Eriksson 2014a).

2.4 Lagar och styrdokument

Hälso-och sjukvård är reglerad av lagstiftning och hälso-och sjukvårdspersonal är skyldiga att följa lagstiftningen i sin yrkesutövning. Ett urval av lagar och styrdokument som

innefattar bestämmelser och riktlinjer om personcentrerad vård presenteras nedan.

(11)

2.4.1 Lagar

Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) 1 kap.1 § innehåller bestämmelser om hur alla sjukvårdsverksamheter ska organiseras och bedrivas. Lagen gäller samtliga vårdgivare som regioner och kommuner. I 3 kap. 1 § står att vården ska ges med respekt för den enskilda människans värdighet. I 5 kap. 1 § ställs krav på att alla hälso-och sjukvårdsverksamheter ska bedrivas på ett sätt så att kraven på god vård uppfylls och att vården ska tillgodose

patienternas behov av trygghet samt att patienternas självbestämmande och integritet måste respekteras. Hälso- och sjukvårdpersonal har som ansvar att främja en god relation och kontakt med patienterna så att patienternas säkerhet ska beaktas.

Enligt Patientlagen (SFS,2014:821) 4 kap.1 § ska patienternas rättigheter, självbestämmande och integritet respekteras. Enligt Patientlagen (SFS,2014:821) 3 kap. 1 § har patienterna rätt till information om sin hälsa och sitt tillstånd. Informationen ska vara tillgänglig för

patienterna och ska anpassas på ett sätt så att patienterna kan ta del av informationen och förstå. Det är vårdpersonalens ansvar att säkerställa att patienterna har förstått

informationen och fått patienternas samtycke till vårdplanen.

Dokumentation är en viktig del av personcentrerad vård och enligt Patientdatalagen (SFS, 2008; 35) 3 kap .1 § har de legitimerade sjuksköterskorna ansvar för att dokumentera i patientjournalen med syftet att ge en god och säker vård. Patientjournalen ska innehålla patientuppgifter, ställd diagnos samt ställningstagande rörande åtgärder och behandling.

Innehållet bör vara skrivet på ett sådant sätt så patienterna kan förstå.

2.4.2 Styrdokument

Kompetens och i synnerhet kärnkompetens är nödvändigt för att sjuksköterskorna skall kunna ge en god och säker vård. Kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska omfattar sex kärnkompetenser: personcentrerad vård, samverkan i team, evidensbaserad vård, förbättringskunskap och kvalitetsutveckling, säker vård och informatik samt ledarskap och pedagogik. Sjuksköterskorna ska ge personcentrerad vård i enlighet med kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska. Personcentrerad vård innebär att sjuksköterskorna ser och förstår patienterna och de närstående som unika individer med individuella resurser och behov. Vården ska utformas i partnerskap utifrån patienternas berättelser och grundas på ömsesidig respekt för varandras kunskap. I partnerskap med patienterna och de närstående ska de legitimerade sjuksköterskorna kunna bedöma, planera och genomföra omvårdnaden på ett sätt som bevarar patienternas värdighet och integritet.

Att samverka i team och komplettera varandras kunskaper bidrar till ett gemensamt lärande och kontinuerligt informationsutbyte. Sjuksköterskorna ansvarar för att planera och

samarbeta med andra vårdenheter för att möjliggöra kontinuitet och säkerhet i vårdkedjan.

Sjuksköterskorna ska med empati, på ett lyhört och respektfullt sätt kunna föra dialog med patienterna, de närstående och medarbetare i teamet. De legitimerade sjuksköterskorna ska kontinuerligt uppdatera och utveckla sina kunskaper samt aktivt delta i utformningen av vårdmiljön för att underlätta tillämpning av evidens och beprövad erfarenhet. Att kritiskt reflektera över rutiner och metoder för att utveckla en säker vårdmiljö ingår i

sjuksköterskornas ansvarsområde. Sjuksköterskorna ska leda, utvärdera och dokumentera förbättringsarbetet som behöver involvera patienterna och de närstående. För en god och säker vård skall omvårdnaden utvecklas utifrån patienternas behov och resurser. Genom att arbeta på ett patientsäkert sätt och följa regler ska sjuksköterskorna ha handlingsberedskap

(12)

och arbeta proaktivt för att förebygga att patienterna drabbas av vårdskador. De legitimerade sjuksköterskorna ska samordna patienternas vård samt säkerställa att kommunikationen och informationsutbytet genomförs under hela vårdprocessen i synnerhet vid övergångar.

Sjuksköterskorna ska ha pedagogisk kompetens för att kunna utföra handledningsaktiviteter riktade mot patienterna, de närstående och medarbetare samt bemöta olika behov hos patienterna och de närstående (Svensk sjuksköterskeförening, 2017).

2.5 Problemformulering

Tidigare forskning visar att sjuksköterskornas vårdrelation till patienterna och de närstående inom personcentrerad vård grundas på en helhetssyn där sjuksköterskorna identifierar och bemöter patienternas och de närståendes individuella behov samt ser bortom sjukdomen för att tillsammans med dessa hitta lösningar och uppnå det gemensamma målet. Detta sker genom medkännande omvårdnad vilket gör att patienterna och de närstående upplever välbefinnande och tillfredställelse. Ett problem som tidigare forskning tar upp är att en del av patienterna upplever att de inte blir involverade i omvårdnadsprocessen. Det blir svårt att bilda ett partnerskap om sjuksköterskorna inte lyssnar på patienternas berättelser och i stället förlitar sig mer på den digitala patientjournalen. Bristen på personlig kontakt och kommunikation mellan sjuksköterskorna och patienterna medför problem i personcentrerad vård eftersom det bildar en svag relation mellan sjuksköterskorna, patienterna och de

närstående. Detta problem kan skapa en känsla av oro och exkludering hos patienterna och de närstående. Personcentrerad vård är en av sjuksköterskornas kärnkompetenser och lagen kräver att patienterna ska göras delaktiga i beslut och tillåtas vara med och påverka vårdens innehåll. Genom att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta med

personcentrerad vård, kan detta examensarbete bidra till ökad kunskap av att arbeta personcentrerat och kan förhoppningsvis främja den personcentrerade vårdens utveckling.

Detta examensarbete avser också att bidra till en fördjupad kunskap och förståelse för bättre vårdkvalitet som är gynnsam för sjuksköterskorna och patienterna.

3 SYFTE

Syftet är att beskriva sjuksköterskornas erfarenheter av personcentrerad vård.

4 METOD

En kvalitativ ansats valdes för att beskriva sjuksköterskornas upplevelser av personcentrerad vård. Enligt Henricson och Billhult (2017) en kvalitativ metod avser att studera personens upplevelser av ett fenomen. Vald metod för dataanalys är en litteraturstudie med beskrivande syntes (Evans, 2002). Arbetet görs i fyra steg, där första steget består av datainsamling.

(13)

Utifrån syftet och genom att tillämpa inklusions- och exklusionskriterier, bestäms i detta steg vilka typer av artiklar som ska inkluderas, för att sedan kvalitetsgranskas. I det andra steget identifieras nyckelfynd utifrån urvalartiklarna. I tredje steget identifieras likheter i de samlade nyckelfynden. Därefter kategoriseras teman och subteman utifrån de samlade gemensamma nyckelfynd. I sista steget beskrivs fenomenet utifrån teman och subteman.

Metoden syftar till en beskrivande sammanfattning med minimal omtolkning av publicerade data som ger en översikt över studieresultat, viktiga teman och viktiga frågor (Evans, 2002).

Denna metod valdes för att få en djupare kunskap om sjuksköterskornas erfarenheter av att arbeta personcentrerat i vårdandet av patienterna.

4.1 Datainsamling och urval

Analysprocessens första steg inleddes med att samla in datamaterial som var relevant för syftet till examensarbetet (Evans, 2002). Inklusionskriterierna för samtliga artiklar som söktes fram innefattade sjuksköterskans erfarenhet av att arbeta personcentrerat i patientvård. Artiklar som exkluderades var icke - kvalitativa och/eller rörde andra

yrkesgrupper. Kvalitativa artiklar söktes i CINAHL Plus. För att få upp olika böjningsformer av det önskade ordet användes trunkering i form av ”*” vid vissa sökord samt Boolesk söklogik i form av AND mellan sökorden för att begränsa sökningen till dokument som innehåller båda söktermer. Peer-reviewed är i sig ingen garanti för vetenskaplighet, men en begränsning till peer-reviewed arbeten innebär ändå att mycket ovetenskaplig litteratur sorteras ut (Östlundh, 2017). Sökordkombinationerna som användes i CINAHL Plus var

“nurses experiences” AND ”person centred care”, ”nurses attitudes” AND ”person centred care”, nurses experiences* AND ”person centred care” och “person - centered care” AND

“nurse perceptions” AND “nurses experiences”. Sökningen begränsades med peer-reviewed, språk (Engelska) och publicerades under år 2015 - 2022. Peer-reviewed funktionen saknades i databasen PubMed och därför användes referee-avgränsning i Ulrichsweb för

artikelkontroll. MeSH användes i PubMed för att söka artiklar som innefattade

sjuksköterskornas upplevelser av personcentrerad vård. Sökverktyg Boolesk söklogisk användes i form av AND mellan sökorden för att avgränsa och göra sökningen mer specifik.

Detta gjordes för att båda orden ska finnas med i träffen. Sökkombinationen som användes i PubMed var nurses expriences AND person centred care och begränsades med abstract, free full text och five years, det vill säga artiklarna som publicerades under 2017–2022. Artiklar som ansågs svara på syftet för arbetet valdes utifrån abstract och full text, det vill säga först lästes alla titlar, sedan lästes de valda artiklarnas abstract som berör ämnet och slutligen lästes de valda artiklarnas fulla text. (Sökmatrisen redovisas i bilaga A).

Kvaliteten på de valda artiklarna granskades med 10 frågor med inspiration av Friberg (2017c). Frågorna omformulerades för att möjliggöra ett JA- eller NEJ-svar där ett JA innebar 1 poäng och ett NEJ innebar 0 poäng. (Kvalitetsgranskningen redovisas i bilaga B).

Frågorna gav svar på bland annat om artikeln hade ett tydligt syfte, metodbeskrivning och resultat. Efter granskning valdes 10 artiklar som redovisas med titel, artikelnummer, författare, årtal, och skrift, land, syfte, metod och urval, resultat samt kvalitets poäng sammanskrivet i bilaga C.

(14)

4.2 Genomförande och dataanalys

Dataanalysmetoden i detta examensarbete är en systematisk litteraturstudie som innehåller fyra olika steg (Evans, 2002). Första steget består av datainsamling och beskrivs i punkt 4.1 Datainsamling och urval.

De samlade artiklarnas resultat lästes flera gånger i det andra steget för att få en

helhetsförståelse om innehållet (Evans, 2002). Artiklarna skrevs sedan ut i pappersformat och lästes igenom för att skapa en överblick av innehållet. Vidare diskuterades artiklarna och fynden i varje artikel färgmarkerades med överstrykningspennor i olika färger för att

framställa gemensamma nyckelfynd i ett separat Word-dokument. Sammanlagt

identifierades 101 nyckelfynd som ansågs relevanta för syftet i examensarbetet. I Word- dokumentet kategoriserades samtliga nyckelfynd in i olika kategorier utifrån den

gemensamma färgmarkeringen och markerades sedan med sifforna 1–10, i enlighet med artikelns numrering som presenteras i Bilaga C.

I tredje steget identifierades likheter i de samlade nyckelfynden och sedan kategoriserades teman och subteman utifrån de samlade gemensamma nyckelfynd (Evans, 2002). I detta steg klipptes alla nyckelfynd ut och lades på bordet, sedan jämfördes likheter och skillnader.

Utifrån nyckelfyndens likheter och skillnader skapades två tema och fem subtema. Tema är ett övergripande gemensamt nyckelfynd från studiernas resultat. Subtema är undergrupper av tema som beskriver mer djupgående för att öka förståelsen kring ämnet.

I det fjärde steget varje tema och subtema skrevs utförligt som ett resultat i resultatavsnittet, utan att förvränga innehållet från studierna (Evans, 2002). Exempel på nyckelfynd, tema och subtema presenteras nedan i tabell 1.

(15)

Tabell 1: Exempel på nyckelfynd som utformades till teman och subteman.

Nyckelfynd Tema Subtema

” So, we talk, to get to know her (the patient). How are you at home? How does it work? Where do you live? What did you do before? How have you been this last time compared with before? To get this picture, because there are those who have so many diagnoses you can hardly fit them on the report page, but they still think they have a good life, and then you sometimes have to shift focus from the medical and the reason for their hospitalization and get back to what the person thinks.”

(Nilsson, m.fl., 2019, s. 1254).

Helhetssyn på människan

Att utgå från patienternas berättelse

” It's almost unethical to not let the patient participate in their own care, it is a Human Right to be involved in decision making concerning your own life and your own body” (Oxelmark, m.fl., 2018, s. 616).

Att göra patienterna delaktiga

” The care is all about so much more than that just taking the medication, changing dressings etc. It's all about the relationships you build, the trust you build up, the questions they have and whether I take the time to answer them or not.” (Nilsson, m.fl., 2019, s. 1254).

Att skapa relation

(16)

4.3 Etiska övervägande

Vald metod för detta arbete är en kvalitativ litteraturstudie vilket innebär att endast tidigare forskning kommer att bearbetas. Kjellström (2017) betonar att vid litteraturstudier finns det risk för feltolkning av material under analysen. För att undvika feltolkning kommer det inte finnas en egen tolkning av artiklarna i detta arbete, utan texten kommer att återges som den primärkällans författare har skrivit i artiklarna. Eftersom studentarbeten i grundutbildning inte är likvärdigt med forskning så behövs inte arbetet etikgranskas (Kjellström, 2017). Ett examensarbete på grundnivå kommer inte granskas av universitets granskningsnämnd utan arbetet ska etikgranskas av examinator vid slutseminarium. Under datainsamlingsfasen har alla artiklars kvalitet granskats med inspiration av Fribergs (2017c) bilaga C (Kjellström, 2017) granskningsfrågor för kvalitativa studier.

5 RESULTAT

De teman och subteman som framkom, presenteras nedan i tabell 2. De subteman kommer att beskrivas i löpande text nedan.

Tabell 2: Teman och subteman

Teman Subteman

Helhetssyn på människan

Att utgå från patienternas berättelse Att göra patienterna delaktiga Att skapa relation

Vårdmiljöns betydelse Att inte ha förutsättningar Att uppleva teamsamverkan

5.1 Helhetssyn på människan

Det första temat handlar om Helhetssyn på människan. Det första subtemat beskriver

sjuksköterskornas upplevelser av att utgå från patienternas berättelse som innebär att ta del av patienternas subjektiva upplevelser och använda dessa kunskaper i vårdplanen. Andra subtemat består av att göra patienterna delaktiga som beskriver sjuksköterskornas

upplevelser av att involvera patienterna i den personcentrerade vården. Den tredje subtemat handlar om att skapa relation vilket beskriver sjuksköterskornas upplevelser av att skapa vårdrelation och partnerskap med patienterna och de närstående.

(17)

5.1.1 Att utgå från patienternas berättelse

Sjuksköterskorna upplevde att fokus på patientberättelse och utövning av personcentrerad vård ledde till en djupare förståelse för patienterna som personer (Boström m.fl., 2020;

Nilsson, m.fl., 2019). Sjuksköterskorna upplevde att varje samtal med patienterna innehöll element som var unika och oväntade. I dessa samtal diskuterade patienterna om sin situation och sina tankar samt delade med sig av sina livserfarenheter. De djupgående berättelserna handlade mest om patienternas resurser, förmågor och även existentiella frågor om hur personen ville leva ett värdigt liv trots sjukdom (Boström m.fl., 2020). “It was fascinating to hear all the stories, including those of fulfilling dreams despite the patients’ severe illnesses”

(Boström m.fl., 2020, s.5).

Sjuksköterskorna upplevde att individuella intervjuer med patienterna vid ankomst till sjukhuset var främjande för en personcentrerad vård. Personcentrerad bedömning utifrån patienternas berättelse upplevdes som en bra grund att utgå för att skapa en individualiserad vård. Detta skapade en möjlighet för sjuksköterskorna att lära känna patienterna samt ta del av information gällande personlighet, familjesituation, preferenser och prioriteringar

(Nilsson m.fl., 2019).

“…you can always go that one step further for that person… you've got to listen to what the patient's telling you and sometimes you get to know the families as well and that gives you a good

understanding…. I think you get a lot of satisfaction, I'm not going to say you feel part of the family, but you feel closer to that person, as families get to know you…” (Ross m.fl., 2015, s.1227)

Sjuksköterskorna ställde frågor till patienterna om säkerhet samt viktiga vårdrelaterade ämnen som smärta, näring, tarmfunktion, sömnkvalitet och sedan patienternas svar dokumenterades sedan i hälsoplanen (Van Belle m.fl., 2020). Genom grundlig

dokumentation av patienternas fysiska och psykosociala historia skapades en bra grund för att tillämpa personcentrerad vård. Patienters berättelser dokumenterades i en hälsoplan och sjuksköterskorna upplevde denna information var till hjälp (Boström m.fl., 2020). Att lära känna patienterna och möta dem fysiskt vid personcentrerad överlämning beskrevs som mer informativt än att läsa om patienterna i de elektroniska journalerna (Kullberg m.fl., 2018).

Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad bedömning var extra viktig när det gällde patienterna med kognitiva funktionsnedsättningar där viktig information om patienterna kunde missas på grund av patienternas svårigheter att förmedla information (Nilsson m.fl., 2019). Sjuksköterskorna använde sig av alternativa informationskällor som att observera patienternas ickeverbala kommunikation och kroppsspråk samt genom att lyssna på

patienternas berättelser och tolka personers beteende för att få en övergripande förståelse av patienternas upplevelse och beteende (Dookhy & Dalay, 2021; Nilsson m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna uppgav att genom att lyssna på patienternas berättelse erhölls bättre förutsättningar för personcentrerad vård (Ross m.fl., 2015). Patienternas berättelser hjälpte sjuksköterskorna att avgöra vilken information patienten hade förstått och vilken ytterligare information behöver förmedlas (Kullberg m.fl., 2018).

(18)

5.1.2 Att göra patienterna delaktiga

Sjuksköterskorna upplevde att patientdelaktighet underlättade den personcentrerade vården, eftersom patienterna fick dela med sig av sin berättelse och resonemang när det gällde

omvårdnadsprocessen. Möjlighet för patientdelaktighet skapades genom att inkludera patienternas kunskap i vårdplanen (Oxelmark m.fl., 2018). Genom att ha en öppen och inbjudande inställning försökte sjuksköterskorna att göra patienterna delaktiga i vårdplanen.

Denna attityd skapade möjlighet för patienterna att ställa frågor, söka råd eller dela sina åsikter (Oxelmark m.fl., 2018).

Personcentrerad vård upplevdes positiv när patienterna och de närstående fick ställa frågor och detta beskrevs av sjuksköterskorna som en effektiv möjlighet för att kommunicera med patienterna och de närstående (Kullberg m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018). Principerna för att tillämpa personcentrerad vård handlar om att sjuksköterskorna skulle ta hänsyn till patienternas önskemål. Även när patienterna inte hade möjlighet att själva fatta beslut så försökte sjuksköterskorna samarbeta med närstående för att överväga patienternas

önskemål. Detta innebar att sjuksköterskorna stöttade patienterna och de närstående med att svara på frågor när det fanns en osäkerhet hos närstående kring behandling eller vårdbeslut (Ross m.fl., 2015). Sjuksköterskorna upplevde att personcentrerad överlämning främjade patientmedverkan, eftersom sjuksköterskornas överlämning skedde på patienternas rum där patienterna och de närstående fick möjlighet att vara delaktiga under överlämningen och ställa frågor till sjuksköterskorna. Däremot beskrev en del av sjuksköterskorna att

patienternas närstående eller besökare kunde ställa alltför många frågor eller ta över samtalet och prata i stället för patienterna vilket hade en negativ inverkan kopplat till patientmedverkan. Personcentrerad överlämning beskrevs som ett tillfälle där patienterna kunde ha mer jämställda dialoger med sjuksköterskorna och i samtalet blev deras upplevelser respekterade (Kullberg m.fl., 2018).

Att ha tillit till patienternas förmågor ledde till ett mer ansvarsfullt och konstruktivt beteende hos patienterna eftersom patienterna tog mer initiativ i sin egen vård (Eckerström m.fl., 2019). Sjuksköterskorna lyfte fram vikten av personcentrerad interaktion eftersom detta bidrog till att knyta kontakt till patienterna och sjuksköterskorna skapade engagemang genom aktiviteter där patienternas intresse och förmågor tillgodosågs (Cheong m.fl., 2021;

Oxelmark m.fl., 2018). Patienterna uppmuntrades att aktivt göra en del uppgifter som sjuksköterskorna i allmänhet gör och att dela ansvaret för vårdplaneringen med

sjuksköterskorna (Oxelmark m.fl., 2018). “Today we do work a lot to get patients’ involved in decision making, to do their own care planning, since there are quite a few who say no to investigations, which also is a kind of participation.” (Oxelmark m.fl., 2018, s.615).

Sjuksköterskorna insåg att de skulle prioritera att lyssna vid personcentrerad kommunikation och att de kunde hjälpa patienterna med råd och kunskap enligt

patienternas önskemål snarare att följa sina egna planer. Det innebar att sjuksköterskorna involverade patienterna i samtalet genom att ställa öppna frågor samt följdfrågor för att skapa en jämlik och respektfull kommunikation (Boström m.fl., 2020). En del av sjuksköterskorna ställde frågor om patienternas hälsotillstånd rent rutinmässigt och

upprepade samma frågor på samma sätt med olika patienterna. Många av sjuksköterskorna följde inte upp patienternas svar genom att ställa följdfrågor. Ibland kunde frågorna ställas på ett ytligt sätt som inte resulterade i en djupare analys av patienternas mående.

Sjuksköterskorna svarade kort på patienternas frågor för att bekräfta att de hörde

(19)

patienterna. I de flesta fall hänvisade sjuksköterskorna patienterna vidare till en läkare som skulle komma förbi senare eller erbjöd medicin som en enkel och snabb åtgärd (Van Belle m.fl., 2020)

Sjuksköterskorna belyste informationsutbytet med patienterna och de närstående som viktigt för personcentrerad vård (Kullberg m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018; Van Belle, m.fl., 2020).

Ett missförhållande kunde uppstå mellan närstående och sjukvårdpersonal när målet för vården inte var verbaliserat och vid tillfällen då kommunikationen var bristfällig.

Sjuksköterskorna beskrev att patienterna och de närstående kunde ha förhoppningar eller önskan att patienterna skulle få hjälp med alla hälsoproblem medan sjuksköterskorna behövde prioritera de problem som patienterna sökte vård för i första hand.

Sjuksköterskorna upplevde att de inte kunde leva upp till patienternas och de närståendes förväntningar och brist på tillräcklig information kunde leda till missförstånd. (Nilsson m.fl., 2019). Sjuksköterskorna hävdade att när patienterna var välinformerade och fick delta i diskussioner ökade sannolikheten att patienterna skulle följa behandlingsplanerna.

Dessutom beskrev sjuksköterskorna att patienternas val och beslut blev respekterade, även om sjuksköterskorna inte höll med (Oxelmark m.fl., 2018). ” Then I usually say, well this is not what I recommend from what I know as a nurse, but it's your choice, it's up to you.”

(Oxelmark m.fl., 2018, s.616).

Sjuksköterskorna identifierade ett antal faktorer som förhindrade patientdelaktighet. Dessa faktorer kunde vara relaterade till patienternas egenskaper, såsom patienternas fysiska tillstånd, kulturell bakgrund och språk samt patienternas uppfattning av sjukdomen.

Sjuksköterskorna upplevde att möjligheten till patientdelaktighet minskade när patienternas uppfattning om sjukdomen saknades. Dessutom beskrev sjuksköterskorna att en del av patienterna inte var intresserade av att vara aktiva och delaktiga i vården utan de föredrog att ta på sig den mera traditionella passiva patientrollen (Oxelmark m.fl., 2020).

5.1.3 Att skapa relation

Sjuksköterskorna beskrev att personcentrerad vård baseras på helhetssyn på patienternas liv (Boström m.fl., 2020). De menade att personcentrerad vård handlar om att ta hänsyn till patienternas resurser, förmågor, svårigheter eller förutsättningar för att etablera ett partnerskap i vården (Boström m.fl., 2020; Oxelmark, m.fl., 2018). Goda relationer bekräftade patienterna som experter på sitt tillstånd och därmed kunde patienterna som partnerna i vårdteamet bidra med kunskap och rekommendationer som var till hjälp vid skrivandet av vårdplanen (Boström m.fl., 2020; Dookhy & Dalay, 2021). Genom att fokusera på patienternas personliga behov i stället för endast medicinska och administrativa frågor skapades djupare relationer mellan sjuksköterskorna och patienterna (Eckerström m.fl., 2019; Nilsson, m.fl., 2019). De djupare relationerna bidrog till respekt för patienternas

kunskap och erfarenheter. Sjuksköterskornas positiva inställning resulterade i att patienterna tog ansvar för sina handlingar med en positiv attityd (Eckerström m.fl., 2019).

“You can see when they are doing well and take control and feel good. You can see that part and can sort of support the positive part, instead of one being just like a border or ending up in between and being the one who poses limits. So, I absolutely believe that you have gained a more positive relationship with patients, some patients, after that.” (Eckerström m.fl., 2019, s.7)

(20)

Sjuksköterskorna beskrev att en god relation till patienterna sågs som en resurs som förbättrade vårdarbetet. Den tiden som ägnades åt att lära känna patienterna betraktades som en investering som på längre sikt lönade sig och underlättade sjuksköterskornas jobb (Oxelmark m.fl., 2018). En brist vid skapande av god relation kunde vara att

sjuksköterskorna inte tog hänsyn till patienternas integritet och värdighet. Exempelvis sjuksköterskorna svarade i telefon medan de hjälpte patienterna med personlig hygien. En annan aspekt som hindrade skapandet av respektfulla relationer var när sjuksköterskorna pratade om arbetsuppgifter eller rapporter och dessa interaktioner inträffade inom hörhåll för patienterna. Ibland klev sjuksköterskorna in i patienternas rum under tiden som de sökte en kollega och bad om hjälp. Detta kunde innebära att sjuksköterskorna avbröt varandra under pågående patientvård (Van Belle m.fl., 2020).

Sjuksköterskorna upplevde att skapande av relation med patienterna var kärnan i

personcentrerad vård (Dookhy & Dalay, 2021). Sjuksköterskorna beskrev strategier för att uppnå goda relationer med patienterna och de närstående som att vara vänliga och tillgängliga för att bygga tillitsfulla relationer. Det handlar om att lägga tid för samtal med patienterna och de närstående för att ge information och stödja med att lindra oro (Ross H m.fl. 2015). Sjuksköterskornas medkännande främjade patienterna och de närståendes medverkan i vårdbeslutet (Ross m.fl., 2015; Van Belle m.fl., 2020).

“Involving the family is a massive part of person-centred care, as their family know everything about them; they just know them inside out. It’s about building trusting relationships... definitely and respecting the person, they are not just a patient, they are a person.” (Ross m.fl., 2015, s.1228) Sjuksköterskorna upplevde känslomässiga utmaningar för att skapa relation med en del patienterna som uppvisade beteende som kunde tolkas som aggressiva (Dookhy & Dalay, 2021; Cheong m.fl.,2021). Sjuksköterskorna hittade en del strategier som var användbara för att hantera patienternas utmanande beteende, dessa strategier var distraktion och validering.

Sjuksköterskorna försökte prata med patienterna vid dessa situationer. Detta kunde innebära vita lögner för att validera patienternas tankar och idéer för att avleda patienterna i den stunden. Vid vissa situationer beskrev sjuksköterskorna att det fanns ett behov av tålamod och förståelse gentemot patienterna för att kunna förstå att patienternas utmanande

beteende berodde på sjukdom. (Cheong m.fl.,2021). Sjuksköterskorna ansåg att kontinuitet i vården var viktig för att skapa relationer och genom att skapa en balanserad rutin och arbetssätt försökte de främja kontinuitet och skapa trygghet i den personcentrerade vården (Nilsson m.fl., 2019).

5.2 Vårdmiljöns betydelse

Vårdmiljöns betydelse var ett av de två teman som framkom. Sjuksköterskorna upplevde att den personcentrerade vården påverkades starkt av vårdmiljön. Två faktorer, att inte ha förutsättningar och att uppleva teamsamverkan identifierades som subteman för detta examensarbete och presenteras nedan.

(21)

5.2.1 Att inte ha förutsättningar

Sjuksköterskornas erfarenheter visade att de inte alltid hade de rätta förutsättningarna för att kunna utföra personcentrerad vård. Det var viktigt att till exempel få stöd från

organisationen och ledningen där alla hade samma vårdfilosofi och tog ansvar för att vårda personcentrerat. Sjuksköterskorna beskrev att en av förutsättningarna för att kunna utföra personcentrerad vård var att ledningen hade en kongruent ledarstil med tydliga riktlinjer (Ross, m.fl., 2015).

Den traditionella kulturen med avdelningsrutiner, där patienterna inte involverades i sin vård och läkarna visade ovilja till förändring genom att använda medicinska termer i kommunikationen med patienterna, upplevdes av sjuksköterskorna hindra patienternas deltagande, vilket ledde till minskat patientengagemang med negativ påverkan på den personcentrerade vården (Oxelmark, m.fl., 2018). Sjuksköterskorna upplevde att de inte hade rätt förutsättningar när tidsbristen hindrade dem från att arbeta personcentrerat med patienterna (Dookhy & Daly, 2021; Harper, m.fl., 2020; Kullberg, m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018). Dessutom var tidsbristen en avgörande faktor som även hindrade

kommunikationen mellan patienter, läkare och sjuksköterskor. Exempelvis var en av de fasta rutinerna som hade en negativ påverkan på förutsättningarna för vårdandet ronderna där läkarna och sjuksköterskorna först började diskussioner i ett annat rum, borta från patienternas säng, för att sedan avsluta med ett kort samtal vid patienternas säng utan att patienterna blev inbjudna till samtalet (Oxelmark, m.fl., 2018).

“We should have considerably more time for each patient [in the wardroom] so we could spend more time with them. These short meetings are not sufficient, you still miss a lot and I think the patient would be able to participate more if we had more time for them. To talk with the patient” (Oxelmark m.fl., 2018, s. 617).

Sjuksköterskorna upplevde att de inte hade förutsättningar att utföra personcentrerad vård när deras möjlighet att bygga upp en relation med patienterna begränsades av brist på tid (Dookhy & Daly, 2021; Ross, m.fl., 2015). Sjuksköterskorna beskrev att i akuta situationer inte fanns tillräckligt med tid till att utföra personcentrerad vård och att skapa en relation med patienterna prioriterades bort, då patientsäkerheten kom i första hand. Vidare,

betonade sjuksköterskorna att i akuta sammanhang betraktades patienterna som ett problem att lösa och inte som personer i ett socialt nätverk (Ross, m.fl., 2015). Sjuksköterskorna menade att dessa situationer krävde att en del arbetsuppgifter prioriterades framför patienternas behov och vård (Dookhy & Daly, 2021; Harper, m.fl., 2020; Kullberg, m.fl., 2018).

“if medication administration takes longer than expected for example on a morning shift then we may need to reprioritise our work throughout the day which could mean that we need to ‘trade off’ some of the elements of the PCC bundle” (Harper, m.fl., 2020, s. 3).

Sjuksköterskorna beskrev att de snabbt kunde komma igång med sitt pass och prioritera samt fokusera på relevanta kliniska frågor när mötet med patienterna gav nödvändig

information. Trots att helhetsintrycken var positiva krävde en del av patienterna för lång tid vid överlämningar som ledde till att de blev uteslutna från processen (Kullberg, m.fl., 2018).

Sjuksköterskorna upplevde att den personcentrerade bedömningen vid inskrivning skapade förutsättningar för den personcentrerade vården då exempelvis patienternas personlighet, familjestruktur, kognitiv förmåga samt behov och prioriteringar utforskades. Andra viktiga

(22)

faktorer som underlättade utförandet av personcentrerad vård var anpassningen av

sjuksköterskornas arbetsbelastning både generellt och under tider med hög efterfrågan samt införandet av sjuksköterskeroller med specialistinriktning som behövdes i specifika faser av vården som till exempel utskrivningssjuksköterskor (Nilsson m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna ansåg att vårdmiljön spelade en viktig roll för personcentrerad vård och de försökte därmed anpassa miljön i största mån efter patienternas behov och preferenser.

Vidare ansåg sjuksköterskorna att den akuta vårdmiljön som inte främjade en lugn atmosfär var dåligt lämpad för en del av patienterna och upplevde att omständigheterna inte uppfyllde förutsättningarna för personcentrerad vård (Dookhy & Daly, 2021; Nilsson m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna upplevde att patienternas delaktighet i sin vård var lågnär andra personer var närvarande vid diskussioner innehållande känslig information, exempelvis andra

patienter eller närstående, och denna aspekt påverkade förutsättningarna för personcentrerad vård (Oxelmark m.fl., 2018). Nya strategier behövde tas fram av

sjuksköterskorna för att kunna hantera dessa uppkomna situationer och bevara patienternas integritet (Kullberg, m.fl., 2018). Men, för att ta fram nya strategier krävs kompetens i form av bland annat kunskap om personcentrerad vård, det vill säga hur patienterna bjuds in och motiveras till att medverka i sin vård. Att sakna denna kompetens upplevdes av

sjuksköterskorna som en begränsad förutsättning för att vårda personcentrerat (Oxelmark m.fl., 2018). En del av sjuksköterskorna med mindre erfarenhet kände sig osäkra i sin yrkesroll vid personcentrerad vård, hade svårigheter att involvera patienterna (Kullberg, m.fl., 2018) och var mer uppgiftfokuserade i interaktioner med patienterna (Van Belle m.fl., 2020; Kullberg, m.fl., 2018). Sjuksköterskorna betonade vikten av ökade kunskaper och färdigheter som skulle stärka deras arbete med personcentrerad vård (Dookhy & Daly, 2021).

5.2.2 Att uppleva teamsamverkan

Sjuksköterskorna lyfte fram teamsamverkan som en viktig del i den personcentrerade

vården. Sjuksköterskorna upplevde att arbetsmiljön och vårdkvaliteten förbättrades när olika yrkesverksamma inom vården samverkade i team där alla delade ansvar och stöttade

varandra för att kunna ge personcentrerad vård (Nilsson, m.fl., 2019; Ross, m.fl., 2015;

Harper, m.fl., 2020). Att utföra personcentrerad vård krävde en gemensam omsorgsfilosofi som genomsyrade hela organisationen och inte bara handlade om att ha rätt inställning till att arbeta i team. Diskussioner mellan de äldre och de nya sjuksköterskorna ledde fram till att förtroendet inom vårdteamet och yrkesfärdigheten påverkade hur vården genomfördes (Ross, m.fl., 2015).

Kunskapsutbytet som uppstod inom vårdteamet när sjuksköterskorna bidrog med individuella kompetenser och erfarenheter beskrevs som stödjande samt positivt för arbetsmoralen. Detta uppskattade stöd upplevdes inte bara av de nyutbildade

sjuksköterskorna som bl.a. uppmuntrades att se personerna bakom patienterna, utan även av sjuksköterskorna som skulle avlasta varandra i olika frustrerande situationer när patienterna var mindre samarbetsvilliga (Nilsson, m.fl., 2019). Sjuksköterskorna upplevde att delade erfarenheter och gemensamma upplevelser av svåra situationer hjälpte till att utveckla teamarbetet och kamratskapet mellan teammedlemmarna. Vidare nämnde sjuksköterskorna att teamarbetet underlättades av de goda relationerna mellan teammedlemmarna med stöd från ledningen vilket resulterade i bättre patientvård (Cheong, m.fl., 2021; Ross, m.fl., 2015;

Harper, m.fl., 2020).

(23)

Relationerna inom vårdteamet, som var ett stöd för personcentrerad vård, karakteriserades av ett gemensamt arbete mot ett gemensamt mål med hjälp av kunskapsutbytet.

Sjuksköterskorna märkte att konstruktiv kommunikation i teamet minskade stressnivåerna för alla inblandade och dessutom hade en positiv effekt på patienterna och de närstående som fick en förbättrad upplevelse av vården (Ross, m.fl., 2015). Genom att dela med sig av sina erfarenheter och föra dialoger med teammedlemmarna kunde sjuksköterskorna etablera ett partnerskap i vården byggt på en gemensam helhetssyn som tog hänsyn till patienternas resurser, möjligheter och potentiella hinder (Boström, m.fl., 2020). Sjuksköterskorna upplevde att det var gynnsamt för personcentrerad vård när specialistpersonal hjälpte till att minska arbetsbelastningen genom att fokusera på specifika frågor (Nilsson, m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna beskrev att de fick positiva erfarenheter när vårdteamet utökades till att omfatta aktivitets-, musik- och konstterapeuter som ökade stimulansen och välbefinnandet hos en del av patienterna. Däremot, upplevde sjuksköterskorna att det var en utmaning att utveckla relationer med patienterna som inte kunde lämna information angående behov och preferenser, särskilt när sjuksköterskorna hade andra tidsberoende omvårdnadsansvar (Dookhy & Daly, 2021).

Sjuksköterskorna betonade att kommunikation var en avgörande faktor, inte bara mellan medlemmarna i vårdteamet, utan även mellan vårdteamet, patienterna och de närstående för att undvika riskerna som kunde uppstå vid en begränsad kontinuitet i vården (Nilsson, m.fl., 2019; Oxelmark, m.fl., 2018). Vikten av att ha goda relationer och kommunikation med patienterna, de närstående och vårdteamet belyste sjuksköterskorna som ett stöd för att kunna ge personcentrerad vård. Att vara tillgänglig och tillmötesgående, att ta tid för att lyssna och prata med patienterna och de närstående samt att involvera de i vårdsbeslut var bara några av strategierna som användes för att uppnå detta (Ross, m.fl., 2015).

Sjuksköterskorna märkte att partnerskap ersatte vårdhierarki när patienterna inkluderades i teamet och respekterades som medarbetare (Eckerström, m.fl., 2019). ” The nurses noted that the hierarchy often found within psychiatric inpatient care was replaced by a feeling of partnership, where the patient became a respected co-worker” (Eckerström, m.fl., 2019, s.

7).Däremot var patientmedverkan låg när patienterna inte blev tillräckligt informerade (Van Belle, m.fl., 2020; Kullberg, m.fl., 2018). Bristande teamarbete upplevdes av

sjuksköterskorna när diskussionerna mellan dem, läkarna och patienterna uteblev och teammedlemmarna inte visste vad de andra gjorde. I dessa fall var det läkarna som pratade direkt med patienterna, utan att sjuksköterskorna blev involverade (Oxelmark, m.fl., 2018).

“Yes, it is the doctor who does it [speaks with the patient]. We do not know what they have said. We do not know how much we dare say” (Oxelmark m.fl., 2018, s. 617). En del av sjuksköterskorna valde att prata med varandra vid överlämningar och involverade inte patienterna för att förstärka den hierarkiska strukturen där patienterna var underlägsna medan de andra sjuksköterskorna tyckte att patienterna fick tillit för vården när de kunde utforma sin egen vårdplan (Kullberg, m.fl., 2018).

Sjuksköterskorna beskrev att samtliga teammedlemmar hade en avgörande roll i vårdteamets interaktion med den personcentrerade vården och att varje enskilt bidrag hjälpte till att bemöta patienternas behov. Patienterna var en del av teamet och bidrog med kompletterande information. Ett välfungerande vårdteam krävde att medlemmarna hade förtroende och tillit till varandra. Sjuksköterskorna var övertygade att sättet de behandlade varandra på inom vårdteamet inverkade positivt på avdelningens framgång och vårdkvaliteten som patienterna fick. En rättvis fördelning av patienterna mellan sjuksköterskorna minskade stressen och var

(24)

positiv för arbetsmiljön, erfor sjuksköterskorna. Detta lyftes upp som en viktig aspekt i teamsamverkan för att en stressig omvårdnadsmiljö kunde leda till att vårdteamet förlorade förmågan att stötta varandra (Harper, m.fl., 2020).

6 DISKUSSION

I detta avsnitt avses att diskutera resultatet som framkommit i examenarbetet och jämföra det i förhållande med tidigare forskning, det vårdvetenskapliga teoretiska perspektivet samt olika lagar och styrdokument. Vidare diskuteras val av metod, tillvägagångssätt kopplat till processen datainsamling och slutligen diskuteras etiska aspekter som togs i beaktning under detta examensarbete.

6.1 Resultatdiskussion

Utifrån resultaten som framkom upplevde sjuksköterskorna att fokus på patienternas berättelser gällande resurser, prioriteringar och preferenser medförde att en djupare förståelse för patienterna som unika individer erhölls. Detta kan jämföras med tidigare forskning där patienterna vill bli behandlade med respekt både som patienter och som unika personer (Arakelian m.fl., 2017). Vidare lyfte sjuksköterskorna fram vikten av att lära känna patienterna genom fysiska möten. Dessa möten kunde ske vid en personcentrerad

överlämning som var mer informativ än att enbart utgå från den digitala journalen. I tidigare forskning upplever patienterna även att det är svårt att bilda partnerskap när

sjuksköterskorna endast utgår från den information som finns om patienterna i de digitala journalerna istället att lyssna på patienternas berättelser (Alharbi m.fl., 2014).

Sjuksköterskorna upplevde att information om patienternas bakgrund och sjukdomshistoria kunde användas i vårdplanen i syftet att skapa en individualiserad vård samt för att främja vårdkvaliteten. Detta kan kopplas till Erikssons (2014b) vårdvetenskapliga teoretiska perspektiv som beskriver att varje vårdprocess är unik och varje människa har särskiljande egenskaper. Dessutom belyser Svensk sjuksköterskeförening (2019) att legitimerad

sjuksköterskorna ska tillämpa förhållningsättet där de ska lyssna på patienternas berättelser för att möjliggöra en individualiserad och personanpassad hälsoplan som inkluderar

patienternas mål, resurser och strategier för att genomföra och uppnå målet i hälsoprocessen.

Sjuksköterskorna upplevde att genom att ge personcentrerad vård främjades

patientdelaktigheten eftersom patienterna fick en möjlighet att delta aktivt i diskussioner kring vårdprocessen. Detta överensstämmer med Arakelian m.fl. (2017) som beskriver att patienterna vill bli erkända som resurser och bli involverade i sina egna vårdplaner. Även Centrum för personcentrerad vård – GPCC (2020) beskriver att för att uppnå en god och säker vård ska omvårdnaden utvecklas utifrån patienternas behov och resurser. Resultatet visade att sjuksköterskorna försökte uppmuntra patienterna till delaktighet genom att ha en inbjudande inställning. Sjuksköterskorna beskrev att tillit till patienternas förmågor

resulterade i att patienterna tog mer initiativ kring sina egna vårdplaner. Detta

(25)

överensstämmer med tidigare forskning där Arakelian m.fl. (2017) beskriver att bra vård för patienterna innebär att få trygghet och få uppmuntran till delaktighet vilket är positiv för återhämtningsprocessen. Däremot beskriver Alharbi m.fl. (2014) att en del patienter avstår från att delta aktivt i den egna omvårdnadsprocessen eftersom de har en uppfattning om att deras delaktighet i den egna vården inte skulle ha någon inverkan på sjukdomen.

Sjuksköterskorna upplevde att kommunikationen med patienterna och de närstående var främjande för patientmedverkan. Sjuksköterskorna prioriterade att hjälpa patienterna med råd och kunskap vilket ökade sannolikheten att patienterna skulle följa vårdplanen. Tidigare forskning belyser att patienterna fick ökad information och kunskap genom att samarbeta med sjuksköterskorna vilket i sin tur ökade deras engagemang och hantering av sjukdomen (Alharbi m.fl., 2014; Sjö & Bergsten, 2018). Därmed en bidragande faktor som höjer de närståendes trygghet är att få konsekvent information från vårdpersonal gällande patienternas hälsotillstånd (Wong m.fl., 2015).

Sjuksköterskorna upplevde att goda relationer med patienterna utgjorde kärnan i

personcentrerad vård. Genom att fokusera på patienternas allmänna behov av vården i stället för att enbart ägna uppmärksamhet på medicinska och administrativa frågor, skapades djupare relationer mellan sjuksköterskorna och patienterna. Resultatet överensstämmer med kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska som beskriver att sjuksköterskorna ska ha färdigheter att både utföra omvårdnadsuppgifter och etablera tillitsfulla relationer med patienterna och de närstående vilket är en grund för vården (Svensk

sjuksköterskeförening, 2017). Det framkom i resultatet att en brist som hindrade skapandet av goda relationer var när en del av sjuksköterskorna inte tog hänsyn till patienternas

integritet och värdighet, vilket motstrider det som står i Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) I 3 kap. 1 §, att vården ska ges med respekt för den enskilda människans värdighet.

Det resulterade i att sjuksköterskorna kunde vara mindre uppmärksamma i sina

interaktioner och uppfattades som frånvarande av patienterna. Resultatet kan jämföras med tidigare forskning där bristfällig personlig kontakt kan orsaka svaga relationer mellan sjuksköterskorna och patienter (Alharbi m.fl., 2014). Sjuksköterskorna försökte visa medkännande och vara tillgängliga för samtal och rådgivning med avsikten att bygga förtroendefulla relationer. Sjuksköterskorna uppgav att empati i bemötandet främjade patienternas och närståendes medverkan i vårdbeslutet och detta förbättrade i sin tur den personcentrerade vården. Detta kan jämföras med tidigare forskning där sjuksköterskornas medkännande skapar en känsla av uppskattning och tillfredsställelse hos patienterna (Sharp m.fl., 2016). Även närstående upplever att sjuksköterskornas medkännande närvaro var ett stöd när de kände sig sårbara och därigenom bidrog till ökad trygghet under vårdprocessen (Brown m.fl., 2016; Bolt m.fl., 2019).

Sjuksköterskorna upplevde att de inte alltid hade de rätta förutsättningarna för att kunna utföra personcentrerad vård fast Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30) 5 kap. 1 § ställer krav på att vården ska tillgodose patienternas behov av trygghet samt att patienternas självbestämmande och integritet måste respekteras. I resultatet framkom också att

patientdelaktigheten var viktig för den personcentrerade vården, men hindrades av tidsbrist och en traditionell kultur som inte involverade patienterna i sin vård. Brist på tid och

resurser identifierades av sjuksköterskorna som avgörande faktorer samt hinder i arbetet med personcentrerad vård. Dessa brister upplevdes inverka negativt över kommunikationen och relationsskapandet med patienterna och de närstående vilket resulterade i utebliven patientmedverkan och minskad tillit för vården. I jämförelse, visar Arakelian m.fl. (2017) att patienterna upplever en gemenskap som skapar trygghetskänsla genom att ha en nära

Figur

Updating...

Referenser

  1. 9. https://bmcnurs.biomedcentral.com/articles/10.1186/1472-6955-13-28
  2. https://apastyle.apa.org/products/publication-manual-7th-edition
  3. https://doi.org/10.1111/jocn.13639
  4. https://doi.org/10.12968/ijpn.2019.25.9.432
  5. 10.1186/s12912-020-00448-4
  6. . https://doi.org/10.1111/jocn.13142
  7. n https://www.gu.se/gpcc/om-personcentrerad-vard
  8. https://doi.org/10.1159/000517536
  9. https://www.vr.se/download/18.7f26360d16642e3af99e94/1540219023679/SW_ALL
  10. 10.1111/opn.12379
  11. https://doi.org/10.1080/17482631.2019.1667133
  12. https://doi.org/10.1111/j.1365-2702.2009.03143.x
  13. https://doi.org/10.1111/nicc.12148
  14. https://www.ajan.com.au/archive/Vol20/Vol20.2-4.pdf
  15. https://doi.org/10.1016/j.apnr.2020.151276
  16. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2018.06.001
  17. https://doi.org/10.1111/jocn.14738
  18. https://doi.org/10.1111/scs.12486
  19. https://doi.org/10.1016/j.ejon.2021.101923
  20. https://doi.org/10.1111/jocn.12662
  21. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/patientlag-2014821_sfs-2014-821
  22. .https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk forfattningssamling/patientdatalag-2008355_sfs-2008-355
  23. . https://doi.org/10.1080/10376178.2015.1020981
  24. https://doi.org/10.1002/msc.1348
  25. https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c003062317be/1584025404390/kompetensbeskrivning%20legitimerad%20sjuksk%C3%B6terska%202017.pdf
  26. https://www.swenurse.se/publikationer/personcentrerad-vard---en-karnkompetens-for-god-och-saker-vard
  27. https://doi.org/10.1111/jocn.15024
  28. https://doi.org/10.1016/j.iccn.2014.06.005
Relaterade ämnen :