BLUNDA VÄRLDEN TYST Christoffer Mellgren

Full text

(1)

BLUNDA VÄRLDEN TYST

Christoffer Mellgren 040911 Roller: Dottern, Pappan, Mamman

SCEN ETT

Dottern dansar sakta runt med slutna ögon. Med henne dansar mamman och Pappan. De snurrar, hand i hand, genom tid och rum. Fladdrar genom minnena. Skrattar och ler.

Dottern rör sig som på moln, blir vinglig av snurrandet, men skratten är höga och när hon vacklar och är på väg att falla tar de emot henne – fortfarande dansandes,

skrattandes, leendes.

Allt snabbare snurrar de och flickan kan inte sluta skratta. Hon tjuter av skratt. Skrattar så hon gråter. Sträcker ut sina armar som ett flygplan. Runt, runt. runt. Livet är en cirkus.

Ett fyrverkeri.

SCEN TVÅ

I dotterns rum. Dottern sitter på golvet och ritar. Koncentrerad. Efter ett tag dyker pappan upp i dörröppningen, underligt hurtig.

PAPPAN Hej!

DOTTERN Mm.

PAPPAN Ritar?

DOTTERN Mm.

PAPPAN Va fint.

DOTTERN Mm.

PAPPAN Vad ritar du?

(2)

DOTTERN Oss.

PAPPAN Jaha...

Oss?

Pappan försöker se från sin dörrpost men det är omöjligt. Står ändå kvar.

DOTTERN

Där står du, och där står jag. Och där är mamma.

Paus. Dottern fortsätter rita.

PAPPAN Va fint.

DOTTERN Mm.

PAPPAN Men du?

DOTTERN Ja?

PAPPAN Det är en sak jag har tänkt på lite...

DOTTERN Titta här!

Dottern kommer fram till pappan med teckningen.

Jag tycker näsorna är svårast. Det går liksom inte att få dom att stå ut.

Pappret är ju på fel håll. Kolla här. Näsan borde ju vara...ja...

Dottern visar hur näsan borde vara. Kort paus.

Är den fin?

PAPPAN Ja. Jodå. Det är väldigt likt.

Dottern går tillbaks med sin teckning och lägger den omsorgsfullt i en hög med andra teckningar. Rättar till och blåser bort kritsmulor.

PAPPAN Älskling?

DOTTERN Va e det?

(3)

PAPPAN

Det är en sak jag har tänkt på lite. Som sagt.

DOTTERN

Är det en sak som du har tänkt på lite som sagt?

Kort paus.

PAPPAN

Gumman, det här inte så lätt för pappa - du vet hon Anneli som jag har pratat med dig om?

Lyssnar du?

Anneli? Det vet du ju.

DOTTERN Det vet du ju.

PAPPAN

Sluta nu. Jag har i alla fall tänkt att, ja, eller vi har tänkt, att det vore kul om ni två kanske kunde, ja, träffas eller så. Nån gång. Tycker du inte det? Det kunde väl vara kul?

Hon kunde ju komma hit och äta middag?

Eller vad säger du? Det vore väl trevligt.

Nu till exempel.

Ikväll?

Dottern har återgått till sitt ritande.

PAPPAN Hörde du vad jag sa?

Vi kan äta precis vad du vill?

Rita, rita, rita, rita.

Tacos?

Det vore väl gott?

Du gillar ju tacos. Skulle du vilja ha det?

Rita, rita, rita, rita.

Eller skulle du hellre vilja ha... Lyssnar du på vad jag säger?

DOTTERN Ja, ja, ja, ja, ja, ja, jaa

Dottern hejdar sig. Tittar på sin teckning – är uppenbart nöjd. Lägger till den sista touchen.

PAPPAN

(4)

Gumman?

Dottern lämnar teckningen till pappan. Pappan tittar på den. Lägger den ifrån sig.

PAPPAN Snälla du...

DOTTERN Va e det?

Paus.

Va e det?

PAPPAN Kan du inte bara försöka vara lite glad?

Pappan ut.

SCEN TRE

Dotter går till sina ritsaker. Sätter sig ner med dem, men har ingen lust. Kryper fram till sin säng, plockar fram en låda som hon gömt där under. Öppnar locket och tar fram ett

halsband. Tittar på det. Leker med det. Prövar det på. Under tiden har Mamman kommit in i rummet. Hon plockar upp teckningen som pappan lagt ifrån sig. Börjar skratta.

DOTTERN Mamma!

MAMMAN Den är bra den här.

DOTTERN Du får inte skrämmas så där.

MAMMAN Förlåt, jag kunde inte låta bli. Den är fin.

DOTTERN Mm.

MAMMAN A – N – N – E – L – I.

Mamman tittar närmare på teckningen Vad är det hon har i håret?

DOTTERN Det är hundbajs.

MAMMAN

(5)

Ja du – det är det bestämt.

Och det var inga dåliga korvar heller.

DOTTERN Nä.

Mamman ler och sniffar på teckningen .

MAMMAN Det är nästan så det luktar till och med.

DOTTERN Jätteroligt...

MAMMAN Nej, kanske inte, men nästan.

Är det mitt halsband du har där?

Dottern försöker snabbt gömma undan halsbandet men tappar på det på golvet.

DOTTERN

Jag ville bara spara det så att det inte försvann.

MAMMAN Varför skulle det försvinna?

DOTTERN Pappa ville kasta det.

MAMMAN Vad säger du?

DOTTERN Mm, så jag gömde det under sängen.

MAMMAN Det var bra gjort.

Du ska inte bry dig om pappas dumheter. Han är lite konstig ibland.

DOTTERN Ja. Han ville inte titta på mina teckningar.

Mamman skakar på huvudet.

MAMMAN Du som ritar så fint?

DOTTERN Tycker du?

MAMMAN

(6)

Det är klart. Får jag titta på dom istället?

DOTTERN Ja.

Dottern hämtar högen med teckningar.

MAMMAN Vad mycket teckningar.

DOTTERN Jag har ännu mer, i källaren.

Mamman tar en av teckningarna i bunten. Tittar på den. Dottern tittar på mamman.

Tystnad. Mamman rör vid teckningen. För ett ögonblick upphör tiden och en tår faller från mammans kind, letar sig trevande ner längs den bleka huden, träffar ljudlöst golvet, syns ett ögonblick som en liten fläck och är sedan borta.

MAMMAN Jag hade nästan glömt det här.

DOTTERN Vilken är det?

MAMMAN Det är när vi var på vandring. Titta.

Mamman verkar plötsligt röra sig på en annan plats.

Kommer du inte ihåg hur vi låg i tältet och lyssnade på regndropparna som föll mot tältduken?

Dottern ler.

MAMMAN Kommer du inte ihåg det?

DOTTERN Jo.

MAMMAN

Och så gick vi upp mot den där toppen som såg ut som en tårta. Upp genom molnen. Kom.

Flickan följer sakta Mamman på hennes vandring.

DOTTERN Dom var under oss.

MAMMAN

Molnen ja. Och så blev det alldeles klart där ovanför.

(7)

Kommer du ihåg att vi lekte att vi gick på dom?

Mamman skrattar.

Kommer du ihåg det?

Att vi lekte att vi gick på molnen?

DOTTERN Ja...

Mamman tar några prövande steg ut mitt på golvet. Vinglar hit och dit. Dottern skrattar.

MAMMAN Kom!

DOTTERN Äh, lägg av...

MAMMAN Det är inte farligt alls – bara lite vingligt!

Kom!

Dottern följer Mamman. Vinglar fram och tillbaka.

MAMMAN Allt blir enklare om man blundar!

Dottern blundar.

MAMMAN Sträck ut armarna.

Det är som att flyga!

Med utsträckta armar går dottern längre och längre ut på molntäcket. Skrattar.

DOTTERN Det kittlar under fötterna!

MAMMAN Det är för att du går på åskmoln!

Och det kittlar ännu mer. Och dottern skrattar. Vinglar hit och dit. Snurrar. Runt, runt, runt med utsträcktra armar.

MAMMAN Känner du?

Allt går bara man blundar!

Och dottern blundar och snurrar. Molnen under henne bildar figurer som följer i skrattet.

Och livet är en cirkus. Ett fyrverkeri.

(8)

SCEN FYRA

I dotterns rum. Dottern ensam. Snurrar och vinglar hit och dit med utsträckta armar och slutna ögon. Pappan in. Han går fram till dottern och lägger sin hand på hennes axel.

PAPPAN Gumman?

Dottern hoppar till.

DOTTERN Mamma?

PAPPAN Nej. Det är pappa. Skrämde jag dig?

DOTTERN Gå!

PAPPAN Men du, jag tänkte bara...

DOTTERN Kan du inte gå då?

PAPPAN

...Jag tänkte bara att du kanske ville vara med och laga maten? Vill du det?

DOTTERN Nej.

PAPPAN Varför inte?

DOTTERN Därför.

PAPPAN Jaha...

DOTTERN Ja...

PAPPAN

Om du vill ha nåt annat än tacos så kan jag ju nog hinna till affären, det är ju...

Pappan tittar på klockan

... ja... om det är nåt annat du vill ha?

Men det är det inte då?

(9)

Nä nä. Ja då blir det tacos.

På väg att gå.

Jag har köpt sås, förresten.

I en sån där ploppburk.

Pappan gör ett ljud med munnen som låter som när man öppnar en burk. Skrattar lite.

PAPPAN Löjligt, va?

Försöker en gång till.

Ja... Men du tänker väl komma ner och äta i alla fall?

DOTTERN Nej.

PAPPAN Inte det?

DOTTERN Nej.

PAPPAN Och vad hade du tänkt att göra då?

DOTTERN Jag ska vara här med mamma.

PAPPAN Men snälla sluta upp med det där nu.

DOTTERN Men jag skall det!

PAPPAN Lägg av, sa jag.

DOTTERN Håll käften.

PAPPAN Vad sa du?

DOTTERN Inget.

Paus.

PAPPAN

(10)

Du, unga damen, skall vara ombytt och klar om femton minuter. Hör du det?

Femton minuter. Och då vill jag se dig färdig vid middagsbordet!

Är det förstått?

Dottern tiger.

Är det förstått, sa jag?

DOTTERN Men jag skall äta här med...

PAPPAN

Och jag vill inte höra ett ord till om mamma... Inte ett ord!

Pappan vänder på klacken för att gå. Upptäcker halsbandet på golvet. Plockar upp det.

Tittar på det. Tittar på dottern. Lägger det i sin ficka. Ut.

SCEN FEM

Dottern ser efter pappan. Mamman in från andra hållet. Slår sig ner och börjar titta på teckningarna igen. Dottern vänder sig mot henne igen.

DOTTERN Jag vill inte vara med dom!

MAMMAN Jag förstår det.

DOTTERN Säg till dom att jag skall vara här med dig.

MAMMAN Det kan jag inte.

DOTTERN Varför inte då?

MAMMAN Det fungerar bara inte så, det förstår du väl?

DOTTERN Nä det gör jag inte.

MAMMAN

Men gumman, tänk inte på det där nu. Kom hit så kikar vi på dina teckningar iställlet.

DOTTERN

(11)

Men varför, mamma, varför?

MAMMAN

Tänk att det här är för fem år sedan. Du var så duktig redan då.

Men titta va fina dom är.

DOTTERN Nä dom är fula.

Varför kan jag inte vara här med dig hela tiden?

MAMMAN Tänk inte mer på det där nu, sa jag ju.

Jag tycker dom är jättebra.

DOTTERN Nä, dom är fula.

MAMMAN Inte. Här är vi ute och cyklar.

Titta!

DOTTERN

Jag har ju inte ens ritat marken. Det ser ut som vi cyklar i luften.

MAMMAN Då är det väl det vi gör?

DOTTERN Mm... säkert.

MAMMAN Det är väl flygcyklar.

DOTTERN Flygcyklar?

MAMMAN Har du aldrig sett en flygcykel?

En flygcykel är som en vanlig cykel, men den har vingar. Och när man trampar på pedalerna så flaxar vingarna och man kan flyga med den.

Mamman visar hur den flaxar. Flaxar mot dottern och förvandlas till en killmaskin. Dottern måste skratta.

DOTTERN Sluta! Sluta...

MAMMAN

(12)

Har du aldrig sett en sån? Det var konstigt. Vad har du mer?

Får se – här dansar vi runt granen. Titta. hoppsan, va? Det var väl roligt. Och där sitter farmor. Hur kan du komma ihåg henne?

DOTTERN Nej, det är du.

Mamman skrattar.

MAMMAN Skulle det gamla spöket där vara jag?

DOTTERN Det är när du var sjuk.

MAMMAN

Usch, prata inte om det nu – det ser ju jag med en gång att det är farmor du har ritat. Du är så duktig du.

Pussar dottern på pannan

DOTTERN Men det är du!

MAMMAN

Till och med näsan har du fått till. Verkligen duktig.

DOTTERN Men mamma?

MAMMAN Nästa bild!

Vad är det här?

DOTTERN Det är på sjukhuset.

MAMMAN Men är det bara hemskheter?

Har du inga fler från julafton?

DOTTERN Det är på ditt rum, ser du inte det?

MAMMAN Eller från nån semester?

DOTTERN Och där står jag och pappa.

(13)

MAMMAN Den var så fin den där med tältet.

DOTTERN Ser du?

MAMMAN Var har du den nånstans?

DOTTERN Men titta här då!

MAMMAN

Kan vi inte bara leka att vi går på molnen igen – det var väl roligt?

DOTTERN

Men titta då. Där ligger du. Ser du att det är du?

MAMMAN

Förlåt älskling, men jag ser så dåligt. Jag börjar nog bli trött i ögonen.

DOTTERN

Men titta nu då! Där ligger du och där står jag och pappa.

MAMMAN

Nej, det är nog bra med teckningar för idag tror jag.

Kom så leker vi lite på molnen istället.

DOTTERN Varför vill du inte titta?

MAMMAN

Äh, det där skall vi inte hålla på att prata om. Blunda nu.

DOTTERN Mamma, snälla...

Mamman blundar och sträcker ut sina armar.

MAMMAN Känner du?

Du måste blunda annars fungerar det inte.

DOTTERN Men titta nu då!

Mamman skrattar.

MAMMAN Tänk att vi är där uppe.

(14)

Känner du?

Känner du, älskling?

Nu är åskmolnen här igen!

Dottern rycker tag i mamman och pressar fram teckningen framför henne.

DOTTERN Men titta nu då!

Mamman tar teckningen nästan reflexmässigt och knycklar ihop den till en boll.

Tystnad.

Sedan kastar sig dottern över mamman för att ta tillbaks teckningen men mamman kastar den ifrån sig. Dottern springer efter den. Mamman ut.

SCEN SEX

Dottern sitter i sitt rum och försöker släta ut en ihopknycklad teckning. Pappan kommer in.

PAPPAN Men har du inte kommit någon vart?

Anneli ringde just. Hon sitter i bilen på väg hit nu.

Hörde du?

Hon kan ringa på dörren här vilken minut som helst.

Dottern sitter tyst och stryker på sin teckning.

Men sitt inte bara där och tig – fixa till här nu och sätt på dig nåt roligare.

Varför måste du vara så trilsk.

Pappan rycker teckningen ur händerna på dottern.

Du kan inte bara tänka på dig själv hela tiden!

DOTTERN Det är du som gör det!

PAPPAN Va?

DOTTERN Det är du som bara tänker på dig själv!

Du tänker bara på dig själv och den där Anneli.

PAPPAN Det där var elakt sagt.

DOTTERN

(15)

Du tänker inte på mamma alls.

PAPPAN

Du! Vad var det vi hade kommit överrens om?

Mamma finns inte här längre, ska det vara så svårt att förstå?

Va?

Nu ser du till att fixa iordning både dig och rummet. Om tre minuter vill jag se dig ombytt och klar där nere.

Och då skall du jävlar i mig vara glad också!

Pappan lämnar rummet.

SCEN SJU

Flickan exploderar och drar rummet med sig i smällen. Teckningarna far genom luften och dunet yr när hon slår kuddarna mot Mamman och Pappan som inte längre finns i rummet.

Allt som är helt skall söndras. Hon lyfter papperskorgen och slänger den med full kraft mot fönstret. En krasch när den går genom glaset. Och sedan är allt tyst. Ett ögonblick senare kommer pappan inrusande.

SCEN ÅTTA

Dottern faller samman mitt i förödelsen. Pappan hejdar sig. Betraktar det hela. Lång tystnad, så när som på kvävda snyftningar. Pappan plockar fram den medfarna

sjukhusteckningen som han fortfarande har i handen. Tittar på den. Stryker ut den. Tvekar.

Sätter sig sedan bredvid dottern. Tystnad.

PAPPAN Är det på sjukhuset?

Vad blek hon är, mamma.

Jag kom nästan inte ihåg att det var så blek hon var.

Men den är fin.

Väldigt fin.

Och där står du.

Och där står jag.

Vi är ledsna.

Är det tårar du har där på kinden?

(16)

DOTTERN Ja.

Pappan plockar upp en penna från golvet och plitar dit något på pappret. Dottern försöker se.

DOTTERN Gråter du med?

PAPPAN Ja.

Paus. Pappan ler.

PAPPAN Och alla slangarna har du fått med.

Hon ser ju nästan ut som nån slags rymdvarelse, eller hur?

Inte illa, va? Det är inte alla som har nån från rymden i familjen.

Vad var det den hette – den där...

EC, nej, ET.

Med underlig röst till den frågande dottern.

”ET, phone home.”

Äh, glöm det. Du har nog inte sett den. En film.

DOTTERN Jag ville inte att mamma skulle dö.

PAPPAN Det ville varken mamma eller jag heller.

DOTTERN Varför gjorde hon det då?

PAPPAN Jag vet inte.

Hon var sjuk.

DOTTERN Jag saknar henne.

PAPPAN Det gör jag med.

DOTTERN Gör du?

PAPPAN

(17)

Ja.

Jag tänker på henne varenda dag.

Pappan ler.

Vet du vad?... ibland så tror jag att hon fortfarande är kvar här. Det händer till och med att jag står och pratar rakt ut i luften, för jag är så säker på att hon är i rummet.

Men så ser jag mig omkring och då är det ingen där.

Underligt va?

DOTTERN Mm.

PAPPAN Nästan lite kusligt.

Dottern plockar upp en penna och ritar dit något nytt på pappret.

PAPPAN Målar du en hjälm?

DOTTERN Ja.

PAPPAN Va fint.

DOTTERN

Futuria har en sån också, fast hon är ju ingen rymdvarelse alltså.

PAPPAN Nähä. Nä...

DOTTERN Hon är från framtiden.

Från sommar-tv...

PAPPAN Jaja, ja just det, det var ju ett tag sen.

Pappan tar upp sin penna och ritar samtidigt han med.

DOTTERN Du kan ju inte göra en röd stjärna.

PAPPAN Det kan jag väl.

DOTTERN

(18)

Nä – dom är gula.

PAPPAN Den här är röd.

DOTTERN Varför då?

PAPPAN För att det är dit mamma är på väg.

DOTTERN Jaha.

PAPPAN Japp. Så är det.

Pappan fyller i stjärnan.

DOTTERN Hur kommer hon dit då?

PAPPAN Inte vet jag. I en rymdraket?

DOTTERN Ja, kanske.

Eller så cyklar hon.

PAPPAN Cyklar?

DOTTERN Flygcyklar.

PAPPAN

Flygcyklar... jaha... ja så kan det ju vara förstås.

Dotter börjar rita en flygcykel.

Då var det ju tur att hon fick en hjälm också.

DOTTERN Mm.

Plötsligt ringer det på dörren. Dottern slutar rita. De ser på varandra. Sitter tyst och stilla.

Flera signaler kommer. Så reser sig dottern och går fram till fönstret. Kikar ut.

PAPPAN Är det Anneli?

DOTTERN

(19)

Mm.

Skall du inte öppna?

PAPPAN Äh, vi ritar ju.

Om inte mamma får sin cykel färdig så kommer hon ju inte fram.

DOTTERN Nä, det är klart.

Dottern går tillbaks till Pappan. Sätter sig ner och ritar vidare på cykeln. Efter ett tag slutar ringandet. Pappan tittar på henne medan hon tecknar.

DOTTERN Så där.

PAPPAN Vad fin den blev.

Jag har aldrig sett en flygcykel förut.

DOTTERN Dom är jättebra.

PAPPAN Mm.

Men man får nog inte plats med dom där vingarna i garaget.

DOTTERN Nä.

Paus.

DOTTERN Tror du hon blev arg?

PAPPAN Anneli?

DOTTERN Ja.

PAPPAN Kanske lite.

Såg hon arg ut?

DOTTERN Jag såg inte – hon hade hatt.

PAPPAN

(20)

Jaha.

Det kanske var för att dölja bajset i håret?

Dottern skrattar.

PAPPAN

Det har jag aldrig tänkt på, att det kan vara så. Det måste jag fråga henne om.

Nån gång längre fram alltså – hon behöver ju inte komma hit på middag med en gång bara för det.

Jag kan ju skicka brev och fråga...

Kan ju bli lite konstigt i och för sig. Men man vill ju veta – eller hur?

Dottern ler.

DOTTERN Det är okej, pappa.

PAPPAN Jasså?

Jaha.

Pappan ler och kramar om henne – och hon om honom. Och utan att de märker det har natten lagt sig omkring dem. Stjärnorna tänds och glittrar in genom fönstret. Och där utanför, långt upp på himlen, cyklar mamman på sin flygcykel. Vingligt trampar hon sig fram på den guppiga molnvägen på väg mot en klarröd stjärna.

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :