Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 1/1995 rd

Social- och hälsovårdsutskottets betänkande 1/1995 rd

§

Riksdagen remitterade den 23 maj 1995 reger- ingens proposition nr 2811995 rd till social- och hälsovårdsutskottet för beredning.

I enlighet med riksdagens beslut har grund- lagsutskottet avgett utlåtande i saken. Grund- lagsutskottets utlåtande nr 2 ingår som bilaga till betänkandet.

Med anledning av ärendet har utskottet hört konsultative tjänstemannen Martti Lähteinen vid social- och hälsovårdsministeriet, specialfors- karen Minna Salmi vid forsknings- och utveck- lingscentralen för social- och hälsovården, om- budsmannen Johan Åström vid Industrins och Arbetsgivarnas Centralförbund, ombudsman- nen Juhapekka Suutarinen vid Affårsarbetsgi- varnas Centralförbund, utredningssekreteraren Kaija KaBinen vid Finlands Fackförbunds Cen- tralorganisation, socialsekreteraren Veikko Sim- panen vid Tjänstemannacentralorganisationen FTFC, juristen Markku Kojo vid Akava, sek- tionschefen Kaarina Knuuti vid Centralförbun- det för lant- och skogsbruksproducenter MTK, programchefen Anna-Leena Välimäki vid Man- nerheims Barnskyddsförbund, verkställande di- rektören Jouko Hulkko vid Finska befolknings- förbundet och socialdirektören Helena Vikajärvi som representant för Ranua kommun.

Regeringen föreslår att barnbidragen skall sänkas räknat från den l juli 1995. Enligt detta betalas 535 mark för det första barnet, 657 mark för det andra, 779 mark för det tredje, 901 för det fjärde och l 023 mark i månaden för det femte och för varje följande barn. Propositionen bety- der att de totala kostnaderna för barnbidragen under 1995 sjunker med 375 miljoner mark och med 750 miljoner mark per år. Propositionen har samband med åtgärderna för att balansera stats- ekonomin och med första tilläggsbudgeten för

1995. Lagändringen avses träda i kraft den l juli 1995.

Helsingfors den 8 juni 1995

I den avgörande behandlingen deltog ordfö- randen Skinnari, vice ordföranden Perho-San- tala samt medlemmarna Huotari, Huuhtanen,

250332

Barnbidraget avser att vara en ersättning för kostnaderna för barn och därigenom att jämna ut skillnaderna i de disponibla inkomsterna mel- lan barnfamiljer och andra hushåll på grund av barn. Därför bör det först och främst ses som en åtgärd för attjämna ut inkomsterna mellan barn- familjer och andra hushåll och inte som en intern fråga för barnfamiljerna. Barnbidraget kompen- serar inte heller mer än delvis kostnaderna för barn och de varierar dessutom en hel del enligt åldern. Barnbidraget är ett schematiskt system och kan därför inte tillgodose alla variationer i kostnaderna för barn. Vidare bör föräldrarna alltid själv bära en del av ansvaret för sina barns försörjning. Barnbidraget bör utvecklas med hänsyn bland annat till dessa synpunkter.

Det är svårt att bedöma vilken effekt barnbi- dragen har för den demografiska politiken, där det utöver nationella aspekter också gäller att ta hänsyn till dess globala betydelse för en bärkraf- tig utveckling. Det bör utredas vilket värde barn- bidraget har i den demografiska politiken.

Utskottetförutsätter att regeringen föl- jer upp hur barnfamiljernas utkomst ut- vecklas med hänsyn till olika slags famil- jestrukturer samt olika stödformer, be- skattningen och inkomstbundna service- avgifter. Vid behov bör lagstiftningsåt- gärder vidtas för att stödja barnfamiljer- nas försörjning genom utveckling av in- komsttransfereringar och servicesystem.

A v de orsaker i anknytning till en balansering av statsekonomin som framgår av proposition- ens motivering finner social- och hälsovårdsut- skottet propositionen behövlig och ändamålsen- lig. Utskottet föreslår därför vördsamt

att lagförslaget skall godkännas utan ändringar.

Hyssälä, Ihamäki, Kaarilahti, Kokkonen, Läm- sä, Manninen, Rask, Soininvaara och Vehkaoja samt suppleanterna Löv (delvis) och A. Ojala.

Reservation Regeringen föreslår att det skall skäras i barn- l?,idragen med 750 miljoner mark på årsnivå.

Andringen skall införas redan räknat från den l juli 1995, vilket betyder att barnfamiljerna i år drabbas av en överraskande förlust på 375 miljo- ner mark. Familjerna har inte fått tillräckligt med tid att anpassa sig till ett så snabbt inkomstbort- fall. Barnfamiljer har till exempel större bostads- skulder än riksgenomsnittet, och amorterings- planen går inte att ändra i all hast. Åtgärden är desto mer överraskande genom att partierna in- för valet lovade avhålla sig från att skära i barn- bidragen eller att de åtminstone var bland de allra sista som det sparas på. Men nu tänker regering- en som sin första åtgärd skära i barnbidragen.

Förslaget att skära i barnbidragen har beretts i all hast utan att närmare dryfta konsekvenser- na för barnfamiljernas möjligheter att klara sig och utan minsta hänsyn till de kumulativa effek- terna av andra samtidiga nedskärningar. Bered- ningen har inte heller tagit tillräcklig hänsyn till hela det sociala trygghetskomplexet, utan ned- skärningarna har satts in där de väntas stöta på det minsta moståndet. Trots försäkringar om motsatsen är regeringens besparingar inte rätt- vist inriktade.

Nedskärningen i barnbidragen är rätt bety- dande, i genomsnitt 8,25 procent. Den är 6, l procent för det första barnet, men 8,75 procent redan för det andra barnet, 14,4 procent för det tredje, 12,5 för det fjärde och 16,1 procent från och med det femte barnet. U tom att nedskärning- en i sig är oskälig är den också socialpolitiskt sett ohållbar. Enligt tillgängliga utredningar är det ingen hemlighet att hushållens disponibla inkom- ster är desto mindre ju fler medlemmar hushållet har. Det betyder att regeringens nedskärnings- modell är misslyckad.

Regeringen borde jämna ut skillnaderna mel- lan olika familjetyper i stället för att öka dem.

Den enklaste och klaraste metoden är direkt in- komsttransferering typ barnbidrag. Regeringen Aho uppfyllde kravet både på utjämning och klarhet i sin familjestödsreform i början av 1994.

Barnbidragen höjdes för att kompensera slopade skatteavdrag, och denna princip bör vi konse- kvent hålla fast vid.

Barnbidraget är ett slags kostnadsersättning som delvis kompenserar barnfamiljerna för stör- re utgifter. Barnbidraget bör följaktligen inte hel- ler förvandlas till en inkomstrelaterad förmån.

Andra metoder bör tillgripas för att jämna ut

inkomsterna mellan olika inkomsttagargrupper, t.ex. beskattning.

Dessutom går nedskärningen i barnbidragen stick i stäv mot principen i statsminister Lippo- nens regeringsprogram om att folk skall upp- muntras att arbeta. Barnbidraget räknas ju som inkomst när utkomststöd beviljas. Det betyder att de disponibla inkomsterna för dem som får utkomststöd inte sjunker men att nedskärningar- na höjer tröskeln för återinträde i arbetslivet.

Familjepolitiken är en mycket viktig fråga också med hänsyn till den demografiska politi- ken. Nativiteten hos oss är så låg att den inte räcker till för en naturlig förnyelse av befolkning- en. Trots att den demografiska politiken också bör ta hänsyn till globala aspekter bör Finland i första hand värna sin nationella demografiska politik, m.a.o. sin egen framtid. Nedskärningen i barnbidragen är således ett exempel på en natio- nell demografisk politik som går emot våra egna intressen.

Regeringen anser att barnbidragen inte har försämrats nämnvärt, men det är långt ifrån sanningen. Förslaget att skära i barnbidragen är ett ingrepp i medborgarnas lagstadgade grundtrygghet. Det anser också grundlagsut- skottet i sitt enhälliga utlåtande. Det framhåller att det dock är "helt uppenbart att det nuvaran- de barnbidraget för en del av de förmånsberät- tigade 'enligt en totalbedömning är oundgänglig med tanke på det grundläggande utkomstskyd- det' ". Vi kan inte acceptera utskottsmajoritet- ens syn att regeringens proposition är behövlig och ändamålsenlig.

Regering~n Lipponens proposition om skär- ningar i barr. bidragen är det första steget mot att skrota medborgarnas grundtrygghet mer gene- rellt. Vi menar att besparingarna inte får drabba dem hårdast vars försörjning redan nu är sämst tryggad. Ett centralt villkor för människors grundtrygghet är att de garanteras en ekonomisk minimitrygghet.

Ett annat och mycket oroväckande drag i re- geringens politik är att den försämrar familjernas villkor i samhället. Ett bevis på detta är utöver att barnbidragen urholkas också att regeringen hy- ser planer på att skära bl.a. i stödet för hemma- vård av barn med 700 miljoner mark och sänka miniroidagpenningen enligt sjukförsäkringen i väsentlig grad, vilket försämrar den grundläg- gande tryggheten för dem som vårdar sina barn hemma. De samhälleliga och socialpolitiska kon-

sekvenserna av dessa åtgärder är sammantaget ännu större än bara de kumulerade ekonomiska förlusterna för barnfamiljer.

Helsingfors den 8 juni 1995 Jorma Huuhtanen Liisa Hyssälä

Med stöd av det ovan anförda föreslår vi att lagförslaget skal/förkastas.

Hannes Manninen EeroLämsä

GRUNDLAGSUTSKOTTET Bilaga Utlåtande 2/1995 rd

Regeringens proposition 28/1995 rd

Till Social- och hälsovårdsutskottet

När riksdagen den 23 maj 1995 remitterade regeringens proposition nr 28/1995 rd med för- slag tilllag om ändring av 7 § barnbidragslagen till social- och hälsovårdsutskottet för beredning bestämde den samtidigt att grundlagsutskottet skall avge utlåtande i saken till social- och hälso- vårdsutskottet.

Utskottet har hört konsultative tjänsteman- nen Martti Lähteinen vid social- och hälsovårds- ministeriet, professorn Mikael Hi den, professorn Antero Jyränki, juris licentiaten Heikki Kara- puu, juris doktorn Liisa Nieminen, professorn Ilkka Saraviita och professorn Kaarlo Tuori.

Grundlagsutskottet har behandlat ärendet från statsförfattningsrättslig synpunkt och anför vördsamt följande.

Regeringens proposition

Regeringen föreslår att barnbidragslagen skall ändras och barnbidragens markbelopp sänkas med undantag för förhöjningen till ensamförsör- jare. Minst kommer barnbidraget för det första barnet att sänkas. Graderingen i barnbidragen utifrån antalet övriga barn i familjen förvandlas till en jämnstor syskonförhöjning på 122 mark per månad.

Propositionen har samband med vissa beslut i syfte att balansera upp statsekonomin och med propositionen om en tilläggsbudget för 1995. F ör staten betyder det att kostnader för barnbidrags- systemet minskar med 375 miljoner mark under 1995 och med 750 miljoner mark på årsnivå.

Den föreslagna lagen avses träda i kraft den l juli 1995.

Utskottets ställningstaganden

Barnbidraget är en sådan grundskyddsförmån som avses i 66 § 7 mom. riksdagsordningen (RP

234/1991 rd, GrUB 7/1992 rd och GrUU 13/1994 rd).

Regeringen föreslår en justering av denna grundskyddsförmån. Enligt förslaget skall barn- bidraget till familjer med ett barn sjunka med 35, familjer med två barn med 98, familjer med tre barn med 229 och till exempel familjer med 6 barn med 752 mark i månaden. Barnbidragen minskar relativt sett med 6-16 procent och i genomsnitt med 8,25 procent.

De föreslagna nedskärningarna i barnbidra- gen ligger både relativt sett och i mark - med undantag för barnbidraget till enbarnsfamiljer- klart över nivån för sådana försämringar av grundskyddsförmåner som grundlagsutskottet i sin hävdvunna praxis ansett vara så pass obetyd- liga att det gått att genomföra dem utan att lagförslaget kan lämnas vilande.

Barnbidrag betalas utan behovsprövning ut till alla som fyller vissa lagstadgade villkor. På det individuella planet kommer konsekvenserna av propositionen att variera enligt mottagarens inkomster. Det är dock helt uppenbart att det nuvarande barnbidraget för en del av de för- månsberättigade "enligt en totalbedömning är oundgänglig med tanke på det grundläggande utkomstskyddet" (GrUB 7/1992 rd). Således uppfylls inte det centrala villkoret för att en sänk- ning av barnbidragen skulle kunna betraktas som obetydlig i statsförfattningsrättsligt hänse- ende, trots att barnbidragen har höjts efter det 66 § 7 mom. riksdagsordningen kom till. Att re- formen kan få sådana konsekvenser antyds också av regeringens bedömning att en sänkning av barnbidragen leder till att utgifterna för det kom- munala utkomststödet i år stiger med omkring 37 miljoner mark.

Hänvisande till det ovan anförda anser utskot- tet att lagförslaget bör behandlas enligt 66 § 7 mom. riksdagsordningen.

Med stöd av det ovan sagda anför grundlags- utskottet vördsamt

att lagförslaget kan behandlas i den ord- ning som föreskrivs i 66 § riksdagsord- ningen och

Helsingfors den 2 juni 1995

I den avgörande behandlingen deltog ordfö- randen Häkämies, vice ordföranden J. Koskinen, medlemmarna Helle, Itälä, Jansson, Jäätteenmä-

att det med beaktande av 66 § 7 mom.

kan lämnas vilande.

ki, Korkeaoja, H. Koskinen, Kuisma, J. Leppä- nen, Nikula, Puhjo och Veteläinen samt supple- anten Juurola.