Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd Del 1. God kvalitet i verksamheten resultat, metod och indikatorer

(1)

Öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd 2014

Del 1. God kvalitet i verksamheten – resultat,

metod och indikatorer

(2)

Du får gärna citera Socialstyrelsens texter om du uppger källan, exempelvis i utbild- ningsmaterial till självkostnadspris, men du får inte använda texterna i kommersiella sammanhang. Socialstyrelsen har ensamrätt att bestämma hur detta verk får använ- das, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upp- hovsrättslagen). Även bilder, fotografier och illustrationer är skyddade av upphovsrätt- en, och du måste ha upphovsmannens tillstånd för att använda dem.

Artikelnummer 2014-10-33

Publicerad www.socialstyrelsen.se, oktober 2014

(3)

Förord

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att publicera öppna jämförelser av socialtjänstens områden, däribland verksamhetsområdet ekonomiskt bistånd.

Jämförelserna ska spegla olika aspekter av kvalitet, resultat och effektivitet.

Det övergripande målet med öppna jämförelser är att stödja nationella aktö- rer, ansvariga huvudmän och utförare i arbetet med att främja en god vård och omsorg för den enskilde. Arbetet sker i samverkan med Sveriges Kom- muner och Landsting (SKL).

Det är fjärde gången Socialstyrelsen presenterar öppna jämförelser av eko- nomiskt bistånd. I år publiceras resultaten för ekonomiskt bistånd i två sepa- rata delar. Del 1 belyser god kvalitet i verksamheten och del 2 belyser om- fattningen av ekonomiskt bistånd.

Syftet med denna rapport är att på en övergripande nivå presentera 2014 års resultat av de 36 indikatorer som belyser förutsättningar för god kvalitet i verksamheten. Rapporten innehåller även en beskrivning av indikatorerna och av hur uppgifter till dessa har samlats in. Resultatet av 2014 års jäm- förelser som belyser omfattningen av ekonomiskt bistånd mot bakgrund av socioekonomiska förutsättningar presenteras i en separat rapport [1].

Resultaten ska fungera som ett underlag till att förbättra kvaliteten i verk- samheterna. Socialstyrelsens uppdrag och ambition är att ytterligare utveckla öppna jämförelser, både vad gäller innehåll, utformning och presentation.

Projektledare för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd har varit Anette Agenmark som också skrivit rapporten. Övriga deltagare i projekt- gruppen har varit Sara Billfalk, Kristina Eriksson, Ingrid Jonasson, och Robert Linder från Socialstyrelsen samt Björn Andersson och Leif Klingen- sjö från SKL. Ansvarig avdelningschef har varit Petra Otterblad Olausson.

Lars-Erik Holm

Generaldirektör

(4)

(5)

Innehåll

Förord ... 3

Sammanfattning ... 7

Inledning ... 8

Socialtjänstens verksamhet med ekonomiskt bistånd ... 8

Öppna jämförelser – för att stimulera utveckling ... 9

Indikatorer – för att följa upp verksamheter ... 9

Hur indikatorerna tagits fram... 9

God hälsa, vård och omsorg ...10

Utveckling av indikatorerna över tid ...10

Stöd för jämförelser och analyser ...11

Underlag för öppna jämförelser 2014 ...11

Resultat ... 12

Redovisning av samtliga indikatorer ...12

Jämförelser av indikatorerna mellan åren ...26

Jämförelser mellan län och kommun-grupper ...28

Referenser ... 32

Bilaga 1. Metodbeskrivning ... 33

Kvalitetsdeklaration ...34

Gruppering efter kommunstorlek ...36

Bilaga 2. Beskrivning av indikatorer ... 37

(6)

(7)

Sammanfattning

I denna rapport presenterar Socialstyrelsen på en övergripande nivå öppna jämförelser som belyser förutsättningar för god kvalitet i verksamhet med ekonomiskt bistånd. Totalt redovisas resultaten för 36 indikatorer och där det är möjligt görs jämförelser med tidigare år och mellan olika kommuntyper.

Resultaten bygger i huvudsak på Socialstyrelsens enkät till samtliga kom- muner och stadsdelarna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Svarsfrekvensen på enkäten var 94 procent.

• På riksnivå har det skett en positiv utveckling för i stort sett alla indikato- rer, vilket tyder på att kommunerna har bättre kvalitet i verksamheten med ekonomiskt bistånd. Det finns dock fortfarande ett stort behov av verk- samhetsutveckling på flera områden, exempelvis när det gäller en trygg och säker ärendehantering. Rutiner för hanteringen av ärenden som rör utsatta grupper med behov av skydd och stöd saknas fortfarande i hälften av landets kommuner.

• Den formaliserade samverkan med externa aktörer har ökat. Den största ökningen har skett med öppenpsykiatrin där andelen kommuner i riket med överenskommelser har tredubblats under en treårsperiod. Beträffande samverkan med landstinget märks dock stora skillnader mellan olika län.

Variationen ligger mellan 0 och 80 procent när det gäller andelen kom- muner som har överenskommelser med primärvård och öppenpsykiatri.

• Bemanningen varierar stort på kommunnivå. I genomsnitt hanterar hand- läggare av ekonomiskt bistånd 35 biståndshushåll med utbetalning per månad. Variationen på länsnivå ligger mellan 23 och 43 biståndshushåll per handläggare.

• Jämförelserna indikerar några utmärkande skillnader mellan stora och små kommuner. Större kommuner uppfyller generellt fler indikatorer än mindre kommuner. Befolkningens behov av ekonomiskt bistånd är i allmänhet också större i större kommuner. Kommunerna med mindre än 15 000 invånare utgör nära hälften av landets kommuner och har som grupp betraktat svagare resultat inom samtliga indikatorområden. De små kommunerna visar dock de bästa resultaten för tre enskilda indikatorer.

Det gäller väntetider för nybesök, bemanning och tillgång till hushålls-

ekonomisk rådgivning. På dessa områden har de större kommunerna sina

främsta utvecklingsområden.

(8)

Inledning

I denna rapport presenterar Socialstyrelsen på en övergripande nivå resultatet för de indikatorer som belyser förutsättningar för god kvalitet i verksamhet med ekonomiskt bistånd. Resultaten bygger på enkätuppgifter från landets kommuner och stadsdelar. Rapporten innehåller även en beskrivning av indi- katorerna och av hur uppgifter till dessa har samlats in.

Det är tredje gången Socialstyrelsen presenterar kvalitetsindikatorer för verksamhet med ekonomiskt bistånd. Där det är möjligt jämför vi resultatet med tidigare år. Slutligen presenteras en jämförelse av resultat mellan länen och mellan fem kommungrupper utifrån invånarantal.

Samtliga resultatet för riket, länen samt landets kommuner och stadsdelar- na i Göteborg, Malmö och Stockholm presenteras i Excel-tabeller på myn- dighetens webbplats www.socialstyrelsen.se/oppnajamforelser. Dessa Excel- filer kan laddas ner för egen bearbetning.

Socialtjänstens verksamhet med ekonomiskt bistånd

Försörjningsproblem är det vanligaste skälet till att människor kommer i kon- takt med socialtjänsten. En tredjedel är barn som ingår i hushåll med ekono- miskt bistånd. De vanligaste orsakerna är att de vuxna saknar arbete, är sjuka eller är ensamstående föräldrar och inte klarar familjens försörjning på egen hand. I vissa fall förekommer andra sociala problem som man behöver komma tillrätta med.

Under 2013 fick 228 000 hushåll, totalt 411 000 personer, ekonomiskt bi- stånd. Av dessa var 271 000 vuxna, varav 132 000 kvinnor och 139 000 män, och 140 000 var barn.

I arbetet med ekonomiskt bistånd är enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, socialtjänstens huvuduppgift att stödja de vuxna så att de kan klara sin varaktiga försörjning på egen hand (prop. 1979/80:1 och prop.1996/97:124).

Den andra uppgiften är att ge ekonomiskt bistånd till dess att detta mål är uppnått. Det stöd och den service som ges till människor med behov av eko- nomiskt bistånd ska vara av god kvalitet och de insatser som ges ska utfor- mas med hänsyn till varje individs särskilda förutsättningar. Med detta som utgångspunkt har Socialstyrelsen samlat in uppgifter för att belysa kommu- nernas stöd till personer med försörjningsproblem och förutsättningarna för god kvalitet i verksamheten.

Öppna jämförelser 2014 omfattar 36 kvalitetsindikatorer. För 31 indikato- rer redovisas om kriterierna för indikatorn uppfylls eller inte och övriga fem indikatorer redovisas i form av andels- eller antalsmått.

Indikatorerna utgår från målet med verksamheten, olika kvalitetsaspekter

och barnperspektivet i socialtjänstlagen (2001:453), SoL, samt Socialstyrel-

sens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvali-

tetsarbete, SOSFS 2011:9 [2][3].

(9)

Öppna jämförelser – för att stimulera utveckling

Öppna jämförelser är ett verktyg för att analysera, följa och utveckla social- tjänstens och hälso- och sjukvårdens verksamheter på lokal, regional och nationell nivå. I öppna jämförelser kan verksamheter på enhets-, kommun- och landstingsnivå jämföra sig med andra verksamheter utifrån ett antal indikatorer och bakgrundsuppgifter. Jämförelser kan även göras med läns- och riksgenomsnitt. För ett antal indikatorer är det även möjligt att jämföra verksamhetens resultat över tid. De uppgifter som presenteras i öppna jämfö- relser ger inte en heltäckande bild av förutsättningarna för god kvalitet inom socialtjänsten. Det är därför viktigt att resultaten bedöms och analyseras så- väl regionalt som lokalt. Positiva resultat är ingen garanti för god kvalitet eller en bra omsorg i det enskilda fallet. Den information som öppna jämfö- relser ger behöver kompletteras med andra underlag för en mer heltäckande bild.

Indikatorer – för att följa upp verksamheter

En indikator är ett mått som ska påvisa (indikera) ett underliggande förhål- lande eller en utveckling [4]. Indikatorerna används för att mäta och följa upp kvaliteten i verksamheternas strukturer och processer såväl som verksamhet- ernas resultat. Struktur- och processindikatorer speglar förutsättningarna för god kvalitet. En processindikator mäter också genomförda aktiviteter och kan därmed mäta både förutsättningar för kvalitet och processresultat för verk- samheten. Resultatindikatorer speglar vilket resultat som uppnåtts för en- skilda individer.

En indikator ska ha stöd i lagstiftning, forskning eller, när sådan saknas, beprövad erfarenhet. En indikator ska också ange en riktning för ett önskvärt resultat. Utfallet av en indikator ska dessutom kunna påverkas av huvudman- nen eller utföraren. Det ska med andra ord vara möjligt för dem att förändra sina resultat över tid.

Hur indikatorerna tagits fram

De indikatorer som ligger till grund för öppna jämförelser av ekonomiskt

bistånd har tagits fram i en flerårig process. Socialstyrelsen har i samverkan

med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) tagit fram och vidareutveck-

lat indikatorer med bidrag från forskare och profession. Utvecklingen har

skett i dialog med representanter från omkring en tredjedel av landets kom-

muner och stadsdelar. Förutom aktuell forskning eller beprövad erfarenhet

och lagstiftning har utgångspunkten varit att belysa kvalitet i socialtjänsten

utifrån den enskildes perspektiv. Utgångspunkten har då varit att täcka in de

kvalitetsområden som gemensamt har definierats av Socialstyrelsen och SKL

med utgångspunkt i socialtjänstlagen (SoL) och lagen om stöd och service till

vissa funktionshindrade (LSS) [5]. De aspekter som kan identifieras i SoL är

helhetssyn och samordning, kunskapsbaserad verksamhet, självbestämmande

och integritet, tillgänglighet samt trygghet och säkerhet. Områdena är inte

(10)

ömsesidigt uteslutande, vilket innebär att en indikator kan härledas till två eller fler kvalitetsområden samtidigt.

God hälsa, vård och omsorg

Socialstyrelsen lanserade begreppet god vård 2007 [6] och begreppet god kvalitet i socialtjänsten 2008 [2]. Socialstyrelsen har under 2013 utvecklat och samlat dessa begrepp i en gemensam kunskapsstyrningsmodell för god hälsa, vård och omsorg som utgår från lagstiftningen i hälso- och sjukvårds- lagen (1982:763)och socialtjänstlagen (2001:453). De nya samlingsbegrep- pen beskrivs nu som sex gemensamma dimensioner. De sex dimensionerna är:

• Kunskapsbaserad. Vården och omsorgen ska baseras på bästa till- gängliga kunskap och bygga på både vetenskap och beprövad erfa- renhet.

• Säker. Vården och omsorgen ska vara säker. Riskförebyggande verk- sam-het ska förhindra skador. Verksamheten ska också präglas av rättssäkerhet.

• Individanpassad. Vården och omsorgen ska ges med respekt för indi- videns specifika behov, förväntningar och integritet. Individen ska ges möjlighet att vara delaktig.

• Effektiv. Vården och omsorgen ska utnyttja tillgängliga resurser på bästa sätt för att uppnå uppsatta mål.

• Jämlik. Vården och omsorgen ska tillhandahållas och fördelas på lika villkor för alla.

• Tillgänglig. Vården och omsorgen ska vara tillgänglig och ges i rim- lig tid och ingen ska behöva vänta oskälig tid på vård eller omsorg.

Utveckling av indikatorerna över tid

Socialstyrelsen har regeringens uppdrag att intensifiera utvecklingen av öppna jämförelser och öka tillgången till data av god kvalitet inom social- tjänstens olika verksamhetsområden inklusive hemsjukvården. Uppdraget avslutas den 31 december 2014. Målet är att det vid projektets avslutning ska finnas en uppsättning aktuella, ändamålsenliga och tillförlitliga indikatorer som kan användas för öppna jämförelser av verksamhet med ekonomiskt bistånd under kommande år.

Första gången Socialstyrelsen presenterade öppna jämförelser av ekono- miskt bistånd var 2011. Då presenterade vi sex indikatorer som hämtats och bearbetats från Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd. För att möjliggöra meningsfulla jämförelser tog vi även fram tio bakgrundsmått som belyser de socioekonomiska förutsättningarna i kommunerna och stadsdelar- na. Ytterligare en indikator utvecklades och presenterades 2013.

Resultatet av 2014 års jämförelser som belyser omfattningen av ekono- miskt bistånd mot bakgrund av socioekonomiska förutsättningar presenteras i en separat rapport [1].

I öppna jämförelser 2011 presenterades även resultatet av Socialstyrelsens

granskning av informationen om ekonomiskt bistånd på kommunernas

webbplatser. Webbgranskningen utgjorde underlag till de tolv indikatorer

(11)

som rör tillgången till information för allmänheten. Inför öppna jämförelser 2013 gjordes en uppföljande webbgranskning av de åtta mest centrala indika- torerna.

Kvalitetsindikatorer baserade på Socialstyrelsens enkätinsamling presente- rades första gången 2012. Antalet var då 20 och 2013 utökades antalet till 36.

I årets publicering har två indikatorer utgått och två nya har tillkommit. Un- der projekttiden har också ett antal av de befintliga indikatorerna utvecklats och förtydligats och vissa indikatorer är därför inte jämförbara mellan åren.

Därutöver har Socialstyrelsen inom projektets ram utvecklat en socioeko- nomisk sorteringsnyckel och en sorteringsnyckel utifrån kommunstorlek för att underlätta tolkningen av resultaten.

Tabell 1. Antal publicerade indikatorer och bakgrundsmått per år.

Indikatortyper 2011 2012 2013 2014

Kvalitetsindikatorer - enkätinsamling – 20 36 36

Kvalitetsindikatorer- webbgranskning 12 – 8 –

Omfattningsmått- registerdata 6 6 7 7

Bakgrundsmått- registerdata 10 10 10 10

Totalt 28 36 61 53

Stöd för jämförelser och analyser

I öppna jämförelser får kommuner och stadsdelar en överblick över resulta- ten för den egna verksamheten och kan samtidigt jämföra sig med andra.

Socialstyrelsen publicerar jämförelserna för riket, länen samt landets kom- muner och stadsdelar i Excel-tabeller på myndighetens webbplats

www.socialstyrelsen.se/oppnajamforelser. Dessa Excel-filer kan laddas ner för egen bearbetning. För att öka jämförbarheten har Socialstyrelsen utveck- lat möjligheten att sortera kommunerna i fem grupper efter storlek, dvs. in- vånarantal. I Excel-tabellen har indikatorer där det är möjligt att ange ett önskvärt värde markerats med grönt eller rött. Grönt indikerar önskvärt resul- tat och värden som indikerar ett utvecklingsområde i kommunen har marke- rats med rött.

För att kunna använda öppna jämförelser som en del i verksamhetsutveck- lingen kan huvudmän och verksamheter behöva analysera resultaten utifrån lokala och regionala förutsättningar. Som stöd för analysen hänvisar Social- styrelsen till SKL:s handbok för öppna jämförelser inom socialtjänsten som är tillgänglig på webbplatsen www.skl.se.

Underlag för öppna jämförelser 2014

Resultaten av de öppna jämförelser som presenteras baseras på Socialstyrel-

sens enkät till samtliga kommuner och stadsdelarna i Göteborg, Malmö och

Stockholm i april 2014. Svarsfrekvensen på enkäten var 94 procent. I en in-

dikator har även data från registret över ekonomiskt bistånd 2013 använts.

(12)

Resultat

I detta avsnitt redovisas först resultaten på en övergripande nivå för samtliga 36 indikatorer som belyser god kvalitet i verksamhet med ekonomiskt bi- stånd. Därefter redovisas jämförelser med tidigare år för de indikatorer som presenteras för tredje gången och är jämförbara mellan åren. Slutligen pre- senteras en jämförelse av de sammantagna resultaten mellan länen och mel- lan de fem kommungrupperna utifrån invånarantal. Kommungruppsindel- ningen finns i bilaga 1. Detaljerade beskrivningar av indikatorerna finns i bilaga 2.

I redovisningen benämns och räknas både kommuner och stadsdelar m.fl.

som ”kommuner”. Gotlands län utgörs av en enda kommun och får alltid resultatet noll eller hundra procent när det gäller andelen kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorerna. Därför omnämns inte Gotlands resul- tat i texten i de fall redovisningen innehåller länsjämförelser.

Redovisning av samtliga indikatorer

Intern samordning i enskilda ärenden

Personer med behov av insatser från olika områden inom socialtjänsten ska få sina insatser samordnade av berörda aktörer. Indikatorn utgår från 3 kap.

5 § socialtjänstlagen (2001:453) och 4 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9).

För att uppfylla kriterierna för indikatorerna ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd ha aktuella skriftliga och på ledningsnivå beslutade rutiner för hur samordning i enskilda ärenden ska ske.

Tabell 2. Intern samordning i enskilda ärenden

Andel kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorerna (procent)

Samordning

med barn- och ungdomsvår-

den

Samordning med vuxen-

vården

Samordning med arbets- marknads- verksamhet

Riket 57 65 64

Varav:

Har aktuell rutin för samordning 26 25 38

Verksamheterna bedrivs integrerat 24 32 12

Upprättat rutin det senaste året 7 8 5

Verksamheten saknas 9

Källa: Enkät för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen 2014

Mer än hälften av kommunerna uppfyller kriterierna för intern samordning

mellan verksamheterna med ekonomiskt bistånd och barn- och ungdomsvår-

den. Variationen i länen ligger mellan 93 procent i Västerbottens län och 20

procent i Blekinge län. I sju procent av kommunerna har en rutin upprättats

det senaste året, men aktuella rutiner för samordning med barn- och ung-

domsvården saknas fortfarande i 129 kommuner.

(13)

När det gäller samordning mellan ekonomiskt bistånd och vuxenvården är dessa i högre grad integrerade och i 65 procent av kommunerna uppfylls kri- terierna för indikatorn. Variationen i länen ligger mellan 93 procent i Väster- bottens län och 33 procent i Hallands län.

Andelen kommuner som uppfyller kriterierna för samordning med arbets- marknadsverksamheten är 64 procent. Variationen i länen ligger mellan 89 procent i Södermanlands län och 38 procent i Jämtlands län. I nio procent av kommunerna saknas arbetsmarknadsverksamhet.

Extern samverkan i enskilda ärenden

Personer med behov av insatser från socialtjänsten kan också ha behov av insatser från andra aktörer. Indikatorn utgår från 3 kap. 5 § socialtjänstlagen (2001:453) och 4 kap. 5 § Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9).

För att uppfylla kriterierna för indikatorerna ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd ha aktuella skriftliga och på ledningsnivå beslutade överenskommelser för hur samverkan i enskilda ärenden ska ske mellan ak- törerna.

Tabell 3. Extern samverkan i enskilda ärenden

Samverkan

Arbetsför- medlingen

Samverkan Försäkringskas-

san

Samverkan primär- vården

Samverkan öppen- psykiatrin Riket

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län*

Blekinge län Skåne län Hallands län

Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

40 58 38 67 50 54 25 0 0 40 45 33 35 33 36 40 46 40 29 25 36 21

24 30 13 56 25 54 13 0 0 20 10 17 26 20 27 20 46 20 43 0 21

7

31 18 38 56 42 69 13 20 0 0 13

0 33 40 36 20 46 80 57 13 29 21

39 40 38 56 42 69 25 20 0 40 45 0 33 40 18 40 46 80 57 13 21 43

* Gotlands län utgörs av en enda kommun och får alltid resultatet noll eller hundra procent Källa: Enkät för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen 2014

När det gäller samverkan med Arbetsförmedlingen uppfyller 40 procent av

kommunerna kriterierna för indikatorn. Det senaste året har nya överens-

kommelser om samverkan upprättats i 19 kommuner. Graden av samverkan

(14)

skiljer sig mycket mellan länen. Variationen ligger mellan 67 procent i Sö- dermanlands län och noll procent i Kalmar län.

24 procent av kommunerna uppfyller kriterierna för samverkan med För- säkringskassan. Det senaste året har nya överenskommelser om samverkan upprättats i 11 kommuner. Variationen mellan länen ligger mellan 56 procent i Södermanlands län och noll procent i Jämtlands och Kalmar län.

31 procent av kommunerna har överenskommelser om samverkan med primärvården och 39 procent med öppenpsykiatrin. Det senaste året har nya överenskommelser upprättats i 27 respektive 31 kommuner. För båda indika- torerna är variationen stor mellan länen och respektive landsting, från 80 procent i Gävleborgs län till noll procent i Hallands län.

Systematisk användning av en utredningsmall med barnperspektiv

Enligt socialtjänstlagen (2001:453) bygger biståndets utformning och genom- förande på en individuell behovsbedömning och barnets bästa ska beaktas.

En grundlig utredning är en förutsättning för att en individ eller familj ska kunna få stöd som är anpassat efter individuella förutsättningar och behov.

Indikatorn utgår från Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM och LSS (SOSFS 2006:5).

För att uppfylla kriterierna för indikatorn ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd systematiskt ha använt en gemensam strukturerad utred- ningsmall som innefattar barnens situation.

Tabell 4. Utredningsmall med barnperspektiv

Andel kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorn (procent)

Använder systematiskt en utredningsmall med barnperspektiv

Riket 73

Kommungrupper, (invånare)

1. 0–14 999 67

2. 15 000–29 999 77

3. 30 000–69 999 74

4. 70 000–199 999 73

5. 200 000 eller mer 90

I riket är det 73 procent av kommunerna som systematiskt använder en utred-

ningsmall som har ett barnperspektiv. Variationen i länen ligger mellan 92

procent i Dalarnas län och 38 procent i Kronobergs län.

(15)

Personalens kompetens

För utförande av socialnämndens uppgifter ska det enligt 3 kap. 3 § andra stycket SoL finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Förutom formell utbildning krävs både erfarenhet och särskild kunskap inom en rad områden för att kunna utföra arbetet på bästa sätt.

Indikatorerna belyser aspekter av kunskap och kompetens i verksamheten i form av andelen socialsekreterare som har socionomexamen respektive minst två års erfarenhet i yrket.

Tabell 5. Personalens kompetens

Andel socialsekreterare som uppfyller kriterierna för indikatorerna (procent) Socialsekreterare med

socionomexamen Socialsekreterare som arbetat minst två år i yrket

Riket 84 67

1. 0–14 999 78 70

2. 15 000–29 999 72 55

3. 30 000–69 999 88 74

4. 70 000–199 999 85 67

5. 200 000 eller mer 94 67

Resultatet visar att 84 procent av de socialsekreterare som arbetar med eko- nomiskt bistånd i landet har socionomexamen. Det är en minskning med en procentenhet jämfört med förra året. Det totala antalet socialsekreterare som redovisats i enkäten är 3 525 personer.

Det är stora variationer mellan länen och mellan kommuner av olika stor- lek. Högst andel med socionomexamen finns i Skåne län med 96 procent och lägst i Södermanlands län med 47 procent.

Av socialsekreterarna som arbetar med ekonomiskt bistånd i landet har 67 procent arbetat mer än två år i yrket. Det är en minskning med två procenten- heter jämfört med förra året. Högst andel finns i Blekinge län med 79 procent och lägst andel i Stockholms län med 52 procent.

I 24 kommuner, 8 procent, har samtliga socialsekreterare både socionom- examen och mer än två år i yrket. Majoriteten av dessa finns i kommuner med mindre än 15 000 invånare.

Kompetensutveckling

Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9) ska ledningen för socialtjänsten säkerställa och fortlöpande kontrollera att personalen har den kompetens som krävs för att utföra arbetsuppgifterna. Med rätt kompetens ökar förutsättning- arna för att personalen ska bidra till insatser av god kvalitet.

För att uppfylla kriterierna för indikatorerna som belyser kompetensut- veckling ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd

• ha en strukturerad inskolningsperiod för alla nyanställda

• ha en aktuell samlad plan för kompetensutveckling

• ha en individuell kompetensutvecklingsplan för alla handläggare som

varit anställda minst ett år.

(16)

Tabell 6. Kompetensutveckling

Strukturerad

inskolnings- period

Samlad plan för personalens kompetens-

utveckling

Individuell kompetens- utvecklingsplan

Riket 93 41 58

1. 0–14 999 91 25 46

2. 15 000–29 999 93 54 61

3. 30 000–69 999 96 47 71

4. 70 000–199 999 100 65 65

5. 200 000 eller mer 90 42 74

Resultaten visar att 93 procent av landets kommuner har en strukturerad in- skolningsperiod vid nyanställning, vilket är en ökning med fem procenten- heter jämfört med föregående år.

I 41 procent av kommunerna finns en samlad plan för kompetensutveck- ling, vilket är en ökning med en procentenhet. I 58 procent finns individuella kompetensutvecklingsplaner för alla handläggare som varit anställda minst ett år, vilket är en ökning med sju procentenheter.

97 kommuner, 32 procent, uppfyller alla tre aspekterna av kompetensut- veckling, vilket är en ökning med två procentenheter. Fördelningen mellan kommungrupperna är här relativt jämn.

Mellan länen varierar värdena. I Dalarnas län har 62 procent av kommu- nerna en samlad plan och i Uppsala och Jämtlands län är det 13 procent som har det. I Västmanlands län har 90 procent av kommunerna individuella kompetensutvecklingsplaner och i Västerbotten 21 procent.

Tillgång till stöd i arbetet

Ytterligare en aspekt av kompetensutveckling är förutsättningen för kun- skapsöverföring genom nära arbetsledning. Indikatorn belyser handläggarnas tillgång till stödjande arbetsledning i genomsnittligt antal timmar per vecka.

Tabell 7. Tillgång till stöd i arbetet

Tid som varje handläggare (omräknat till heltid) har tillgång till direkt handläggarstöd (genomsnittligt antal timmar per vecka)

Antal timmar

per handläggare Antal timmar och minuter per handläggare

Riket 2,1 2 tim. 6 min.

Spridning:

Skåne och Södermanlands län 2,6 2 tim. 36 min.

Östergötlands län 0,8 48 min.

På riksnivå visar indikatorn att handläggare som arbetar heltid i genomsnitt har tillgång till 2 timmar och 6 minuter direkt handläggarstöd per vecka.

Jämfört med förra året har tiden ökat med 6 minuter och jämfört med året

dessförinnan har tiden ökat med 12 minuter per handläggare och vecka. Vid

jämförelser mellan kommungrupper avsätts mest tid för stöd till handläggar-

na i storstäderna, kommungrupp 5, med 2 timmar och 30 minuter.

(17)

Standardiserade bedömningsmetoder

Standardiserade bedömningsmetoder används som ett stöd när enskilda per- soners situation, funktion eller behov ska bedömas inom socialtjänst och hälso- och sjukvård. Standardiserade bedömningsmetoder ger stöd för att systematiskt ställa frågor som kan vara avgörande för att få fram relevant information för en likvärdig bedömning och för att enskilda ska erbjudas rätt insatser. En standardiserad bedömningsmetod innebär att göra en bedömning med hjälp av ett vetenskapligt prövat bedömningsinstrument (t.ex. en check- lista eller ett index) och en manual som beskriver hur instrumentet ska an- vändas [7].

För att uppfylla kriterierna för indikatorn ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd ha använt en eller flera standardiserade bedömningsme- toder under första kvartalet 2014.

Tabell 8. Standardiserade bedömningsmetoder Andel kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorn (procent)

Användning av standardiserade bedömningsmetoder

Riket 42

1. 0–14 999 45

2. 15 000–29 999 41

3. 30 000–69 999 47

4. 70 000–199 999 46

5. 200 000 eller mer 23

I riket har 42 procent av kommunerna använt standardiserade bedömnings- metoder i år. Förra året var andelen i riket 24 procent. Vid jämförelser mellan kommungrupper har storstäderna, kommungrupp 5, den lägsta andelen kommuner inkl. stadsdelar som använt standardiserade bedömningsmetoder.

Variationen i länen ligger mellan 67 procent i Värmlands län och noll pro- cent i Blekinge län.

Systematisk uppföljning

En kunskapsbaserad socialtjänst utvärderar och följer upp hur väl verksam- heten tillgodoser enskildas och gruppers behov. En central förutsättning för uppföljning av insatser i praktisk verksamhet är att det finns ett system för en systematisk och regelbunden uppföljning av insatserna som ges till enskilda individer utifrån deras behov [8]. Indikatorerna utgår från Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitets- arbete (SOSFS 2011:9).

För att uppfylla kriterierna för indikatorerna ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd

• följt upp resultatet av insatser till den enskilde utifrån uppsatta mål

• sammanställt och analyserat resultatet av genomförda uppföljningar på individnivå i syfte att utveckla verksamheten på gruppnivå

• ha ett IT-system som är anpassat för att kunna registrera relevanta

uppgifter som kan användas för verksamhetsuppföljning.

(18)

Tabell 9. Systematisk uppföljning

Följer upp resul-

tatet på individ- nivå

Sammanställer resultatet på

gruppnivå

IT-system som stödjer verksam-

hetsuppföljning

Riket 73 28 82

1. 0–14 999 66 11 79

2. 15 000–29 999 77 31 84

3. 30 000–69 999 80 37 88

4. 70 000–199 999 81 62 85

5. 200 000 eller mer 74 48 77

Resultaten visar att 73 procent av kommunerna följt upp resultatet av insat- serna till enskilda utifrån uppsatta mål. Variationen i länen ligger mellan 100 och 50 procent.

Det är dock endast 28 procent av kommunerna som sammanställt och ana- lyserat resultatet av uppföljningarna på individnivå i syfte att utveckla verk- samheten på gruppnivå. Här ligger variationen i länen mellan 50 och noll procent.

I 82 procent av kommunerna finns ett IT-system som stödjer verksamhets- uppföljning. Även här ligger variationen i länen mellan 100 och 50 procent.

78 kommuner, 26 procent, uppfyller alla tre aspekterna av systematisk upp- följning.

Enskildas uppfattning om verksamheten

En kunskapsbaserad socialtjänst utgår bland annat från enskilda biståndsmot- tagares kunskap och erfarenhet. En viktig del i detta är att enskildas uppfatt- ning om verksamheten tas tillvara och används för verksamhetsutveckling som ett led i det systematiska kvalitetsarbetet.

För att uppfylla kriterierna för indikatorn ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd genomfört minst en undersökning av enskildas uppfatt- ning om verksamheten under den senaste tvåårsperioden och använt resulta- tet för att utveckla verksamheten.

Tabell 10. Enskildas uppfattning om verksamheten Andel kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorn (procent)

Genomfört brukarundersökning

Riket 44

1. 0–14 999 29

2. 15 000–29 999 43

3. 30 000–69 999 53

4. 70 000–199 999 77

5. 200 000 eller mer 65

Andelen kommuner som under de senaste två åren har genomfört en brukar-

undersökning inom verksamheten med ekonomiskt bistånd och använt resul-

tatet för verksamhetsutveckling är 44 procent. Variationen i länen ligger mel-

(19)

lan 75 procent i Kronobergs och Jämtlands län och noll procent i Väster- norrlands län.

Genomförandeplaner

Socialtjänstens insatser ska utformas och genomföras tillsammans med den enskilde. En planering för hur den enskilde ska uppnå självförsörjning bör efter en grundlig utredning dokumenteras i en genomförandeplan

(SOSFS 2006:5 6 kap. 1 § AR). Genomförandeplanen är därefter utgångs- punkt för uppföljning och utvärdering av om insatserna gett avsett resultat och om målet för den enskilde uppfyllts.

För att uppfylla kriterierna för indikatorerna ska

• kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd alltid upprätta en genomförandeplan tillsammans med den enskilde inom tre månader från den första kontakten

• alla genomförandeplaner som upprättats undertecknas av den en- skilde

• alla genomförandeplaner följas upp tillsammans med den enskilde minst var tredje månad.

Tabell 11. Genomförandeplaner

Genomförande-

plan upprättas inom tre måna-

der

Genomförande- plan underteck- nas av den en-

skilde

Genomförande- plan följs upp minst var tredje

månad

Riket 56 42 37

1. 0–14 999 47 40 35

2. 15 000–29 999 57 43 46

3. 30 000–69 999 57 43 45

4. 70 000–199 999 73 46 27

5. 200 000 eller mer 68 45 19

Resultaten visar att 56 procent av kommunerna regelmässigt upprättar en genomförandeplan tillsammans med den enskilde inom tre månader. I 42 procent av kommunerna undertecknas genomförandeplanerna alltid av den enskilde och i 37 procent av kommunerna följs genomförandeplanen regel- mässigt upp tillsammans med den enskilde minst var tredje månad. 50 kom- muner, 17 procent, uppfyller alla tre aspekterna som rör genomförande- planer.

Variationen i länen för att en genomförandeplan upprättas inom tre måna-

der ligger mellan 83 procent i Stockholms län och noll procent i Jämtlands

län, variationen för att genomförandeplaner undertecknas ligger mellan 60

procent i Västmanlands län och 10 procent i Gävleborgs län. Variationen för

att genomförandeplanen följs upp ligger mellan 60 procent i Västmanlands

län och noll procent i Gävleborgs och Västernorrlands län.

(20)

Väntetid för nybesök

Indikatorn avser att belysa den aspekt av tillgänglighet som innebär att det är lätt att få kontakt med socialtjänsten och vid behov få del av tjänsterna inom rimlig tid. Tillgänglighet i meningen väntetid är en viktig kvalitetsaspekt ur den enskildes perspektiv. Avgörande för vad som kan anses vara en rimlig väntetid för nybesök är hur angeläget den biståndssökandes behov är. Enligt ett uttalande av Justitieombudsmannen (JO) bör väntetiden för ett första per- sonligt besök (nybesök) inte överstiga 14 dagar i de fall behovet inte bedöms vara omedelbart.

För att uppfylla kriterierna för indikatorn ska den genomsnittliga vänteti- den för ett första personligt besök (nybesök) för att ansöka om ekonomiskt bistånd inte överstiga 14 dagar (7 dagar = 1 vecka).

Tabell 12. Väntetid för nybesök

Väntetid för nybesök under 15 dagar

Riket 91

1. 0–14 999 96

2. 15 000–29 999 94

3. 30 000–69 999 84

4. 70 000–199 999 81

5. 200 000 eller mer 84

I 91 procent av kommunerna låg den genomsnittliga väntetiden under första kvartalet 2014 under 15 dagar. Jämfört med förra året är det en förbättring med tre procentenheter. De små kommunerna uppfyller i högre grad indika- torn. I hälften av länen uppfyller alla kommuner indikatorn och i övriga län är spridningen relativt liten, med undantag för Södermanlands län där 67 procent av kommunerna har en väntetid under 15 dagar.

Tillgång till insatser

Biståndet till den enskilde ska enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) tillförsäkra personer med försörjningsproblem en skälig levnadsnivå och utformas så att det stärker dennes möjligheter att leva ett självständigt liv.

Personer med försörjningsproblem har många gånger behov av stöd och in- satser utöver utbetalningar av pengar för att uppnå målet. [9][10]Arbetslösa personer som står längre från arbetsmarknaden kan behöva aktiva insatser som ett komplement till arbetsförmedlingens åtgärder och det är angeläget att unga vuxna snabbt får hjälp att etablera sig på arbetsmarknaden [11][12].

Den som under en längre tid lever under knappa ekonomiska omständigheter kan behöva hjälp med att gå igenom och planera ekonomin och upprätta en hushållsbudget.

För att kommunen ska uppfylla kriterierna för indikatorerna

• kan samtliga unga vuxna (18–24 år) som ansöker om försörjnings-

stöd på grund av arbetslöshet få påbörja någon form av kommunalt

finansierad arbetsmarknadsinsats inom en månad från nybesöket

(21)

• kan alla personer äldre än 24 år som ansöker om försörjningsstöd på grund av arbetslöshet erbjudas någon form av kommunalt finansierad arbetsmarknadsinsats

• kan biståndshushåll erbjudas enklare hushållsekonomisk rådgivning när de har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop.

Tabell 13. Tillgång till insatser

Andel kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorerna (procent) Arbetsmarknads-

insatser till unga vuxna inom en

månad

Arbetsmarknads- insatser till personer över

24 år

Hushålls- ekonomisk rådgivning

Riket 63 64 70

1. 0–14 999 54 53 78

2. 15 000–29 999 66 64 74

3. 30 000–69 999 67 69 69

4. 70 000–199 999 81 77 39

5. 200 000 eller mer 74 87 55

63 procent av landets kommuner kan ge unga vuxna arbetsmarknadsinsatser inom en månad. Det är stora skillnader mellan länen. I Hallands län uppfyller alla kommuner indikatorn, men ingen kommun gör det i Uppsala län.

64 procent av kommunerna kan erbjuda arbetsmarknadsinsatser till alla ar- betslösa personer som är äldre än 24 år. Variationen i länen ligger mellan 90 procent i Västmanlands län och noll procent i Uppsala.

70 procent av kommunerna kan erbjuda biståndshushåll hushållsekono- misk rådgivning vid behov. Variationen i länen ligger mellan 93 procent i Värmlands län och 22 procent i Södermanlands län.

Större kommuner uppfyller i högre grad än mindre indikatorerna för till- gång till arbetsmarknadsinsatser. Det omvända förhållandet gäller tillgången till hushållsekonomisk rådgivning.

Tillgång till personal – bemanning

Utöver ekonomisk hjälp ska socialtjänsten ge stöd och insatser för att bi- ståndsmottagare ska kunna klara sin varaktiga försörjning på egen hand.

Forskning visar att det förändringsarbete som krävs för detta behöver vara individuellt anpassat [13]. För att möta socialtjänstens uppgift att ge stöd för självförsörjning behöver antalet handläggare stå i rimlig proportion till beho- vet av ekonomiskt bistånd i kommunen.

Indikatorn som är ny för i år avser att belysa tillgången till personal i verk-

samheten, dvs. bemanningen, i form av antalet biståndshushåll som varje

handläggare (omräknat till heltid) i genomsnitt hanterar per månad. Ärenden

som handlagts och endast fått avslag på ansökan har inte räknats med efter-

som de inte ingår i statistiken över ekonomiskt bistånd.

(22)

Tabell 14. Bemanning

Genomsnittligt antal biståndshushåll per månad per handläggare (handläggare omräknat till heltid)

Biståndshushåll per handläggare

Riket 35

1. 0–14 999 30

2. 15 000–29 999 34

3. 30 000–69 999 33

4. 70 000–199 999 36

5. 200 000 eller mer 39

Källor: Enkät för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen 2014 Socialstyrelsens register över ekonomiskt bistånd 2013

I genomsnitt hanterar handläggare av ekonomiskt bistånd i landet 35 bi- ståndshushåll med utbetalning per månad. Det totala antalet handläggare omräknat till heltid som redovisats i enkäten är 3 496 stycken.

Variationen i länen ligger mellan 23 biståndshushåll per handläggare i Jämtlands län och 43 i Östergötlands län. Små kommuner har i genomsnitt en högre bemanning än stora kommuner.

Trygg och säker ärendehantering

Kommunernas socialtjänst har ett tydligt ansvar för att skydda barn som far illa eller riskerar att fara illa, vilket innebär att socialtjänsten ska utreda, be- döma och tillgodose barnets behov av skydd och insatser på kort och lång sikt. Socialtjänsten ska även särskilt beakta att våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld kan behöva stöd och hjälp (5 kap. 11 § SoL).

För att uppfylla kriterierna för indikatorerna ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd ha aktuella skriftliga och på ledningsnivå beslutade rutiner för hur hanteringen av ärenden som rör utsatta grupper med behov av skydd och stöd ska gå till.

Tabell 15. Trygg och säker ärendehantering

Andel kommuner som uppfyller kriterierna för indikatorerna (procent) Aktuell rutin

när barn misstänks

fara illa

Aktuell rutin vid våld i

nära relationer

Aktuell rutin vid skyddade personupp-

gifter

Aktuell rutin för att före-

bygga avhysningar

av barn- familjer

Riket 54 55 26 31

1. 0–14 999 64 46 15 15

2. 15 000–29 999 40 54 21 31

3. 30 000–69 999 45 57 35 39

4. 70 000–199 999 46 73 46 69

5. 200 000 eller mer 61 74 52 52

I 54 procent av landets kommuner finns en aktuell rutin för ärendehantering-

en när barn misstänks fara illa. Variationen i länen ligger mellan 79 procent i

Västerbottens län och 14 procent i Västernorrlands län. I 25 kommuner, 8

procent, har rutinen upprättats det senaste året.

(23)

I 55 procent av landets kommuner finns en aktuell rutin vid våld i nära rela- tioner. Variationen i länen ligger mellan 85 procent i Jönköpings län och 29 procent i Västernorrlands län. Vid en jämförelse mellan kommungrupper har de stora kommunerna bäst resultat med 73–74 procent. I 35 kommuner, 12 procent, har rutinen upprättats det senaste året.

I 26 procent av landets kommuner finns en aktuell rutin för hanteringen av skyddade personuppgifter. Variationen i länen ligger mellan 40 procent i Stockholms, Kalmar och Västmanlands län och 10 procent i Gävleborgs län.

I 18 av landets kommuner, 6 procent, har rutinen upprättats det senaste året.

I 31 procent av landets kommuner finns en aktuell rutin för att förebygga avhysningar i barnfamiljer. Variationen i länen ligger mellan 60 procent i Kalmar län och noll procent i Uppsala län. I 13 kommuner, 4 procent, har rutinen upprättats det senaste året.

Vid en jämförelse mellan kommungrupper är det stora skillnader. De stora kommunerna har genomgående bäst resultat när det gäller rutiner för en trygg och säker ärendehantering.

Klagomålshantering

Indikatorn avser att belysa om enskildas klagomål tas tillvara och används i förbättringsarbetet för en trygg och säker verksamhet.

För att uppfylla indikatorn ska kommunens verksamhet med ekonomiskt bistånd under det senaste året ha använt sammanställningar av synpunkter och klagomål från enskilda för att analysera och utveckla verksamheten.

Tabell 16. Klagomålshantering

Klagomålshantering

Riket 45

1. 0–14 999 29

2. 15 000–29 999 51

3. 30 000–69 999 51

4. 70 000–199 999 58

5. 200 000 eller mer 68

Andelen kommuner som under det senaste året har använt klagomålshante- ring för att utveckla verksamheten med ekonomiskt bistånd är 45 procent.

Variationen i länen ligger mellan 73 procent i Örebro län och noll procent i Västernorrlands län.

Tolkanvändning

En förutsättning för rättssäkerhet är att den enskilde får tydlig information om sina rättigheter och möjligheter i samband med ansökan och beslut om bistånd. Enligt 8 § förvaltningslagen (1986:223) bör en myndighet som har att göra med någon som inte behärskar svenska vid behov anlita en tolk.

För att uppfylla indikatorn har kommunens verksamhet med ekonomiskt

bistånd under första kvartalet i år beställt tolk via en tolkförmedling till alla

planerade möten rörande myndighetsutövning med enskilda som inte be-

dömts behärska svenska i tillräcklig grad. Indikatorn är ny för i år.

(24)

Tabell 17. Tolkanvändning

Tolkanvändning

Riket 99

99 procent av kommunerna i landet uppfyller indikatorn. Tre kommuner gör det inte.

Följsamhet till lagstiftningen

Inom ramen för verksamhet med ekonomiskt bistånd fattas ett mycket stort antal myndighetsbeslut och verksamheten ska bedrivas rättssäkert och jämlikt. Ny lagstiftning och rättsliga utslag i domstol måste fortlöpande beak- tas vid bedömningen av rätten till bistånd.

För att uppfylla indikatorerna ska verksamheten med ekonomiskt bistånd ha tillgång till juridisk kompetens som i den dagliga verksamheten kan bistå i frågor som rör regeltillämpningen kring ekonomiskt bistånd samt löpande ha genomgångar av nya rättsfall och JO-beslut etc. med samtliga handläggare.

Tabell 18. Följsamhet till lagstiftningen

Juridiskt stöd Information om nya rättsfall

Riket 70 65

1. 0–14 999 54 47

2. 15 000–29 999 66 76

3. 30 000–69 999 82 84

4. 70 000–199 999 96 77

5. 200 000 eller mer 100 71

I 70 procent av landets kommuner finns i år tillgång till juridiskt stöd i det dagliga arbetet. Det är en stor ökning, men jämfört med förra året har enkät- frågan om juridisk kompetens förtydligats varför resultatet inte är direkt jäm- förbart med förra året. Stora skillnader mellan kommuner med olika invånar- antal kvarstår dock. Variationen i länen ligger mellan 100 procent i

Södermanlands län och 50 procent i Jämtlands län.

Andelen kommuner som genomför löpande genomgångar av rättstillämp-

ningen är 65 procent, vilket är en ökning med en procentenhet jämfört med

förra året. Variationen i länen ligger mellan 100 procent i Hallands län och

25 procent i Uppsala län.

(25)

Ändrade överklagade beslut

Ytterligare en aspekt av följsamhet till lagstiftningen är andelen överklagade beslut som ändras av förvaltningsrätten. Resultaten måste dock tolkas med försiktighet. I vissa fall är rättsläget oklart och rätten till bistånd behöver prövas av domstol för att socialtjänsten ska få vägledning kring tillämpning- en. Bedömningarna i olika förvaltningsrätter kan skilja sig åt och domar som ändras av förvaltningsrätten kan i nästa led ändras av högre instans till social- tjänstens fördel. Till ändrade beslut räknas även ärenden som återförvisats till socialtjänsten för förnyad handläggning.

Tabell 19. Ändrade överklagade beslut

Andel överklagade ärenden rörande ekonomiskt bistånd som ändrats av förvaltningsrätten (procent)

Andel ändrade beslut Antal kommuner av totala antalet som lämnat uppgifter

om antalet inkomna domar under 2013 Riket

Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län Kronobergs län Kalmar län Gotlands län Blekinge län Skåne län Hallands län

Västra Götalands län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Dalarnas län Gävleborgs län Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län

9,7 10,8 10,6 14,8 6,7 13,3 10,6 7,3 2,7 11,0

6,5 7,4 9,7 8,4 8,8 15,7 14,3 7,6 10,3

9,5 7,9 15,7

236 av 318 31 av 40

5 av 8 5 av 10 10 av 13 12 av 13 8 av 8 8 av 12

1 av 1 4 av 5 24 av 37

5 av 6 45 av 58 11 av 16 11 av 12 7 av 10 12 av 15 10 av 10 7 av 7 6 av 8 7 av 15 7 av 14 Källa: Enkät för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen 2014

Andelen överklagade ärenden rörande ekonomiskt bistånd som ändrats av förvaltningsrätten under 2013 var 9,7 procent. Det är en ökning med 0,8 pro- centenheter jämfört med året innan.

Mellan länen varierar andelen överklagade ärenden som ändrats mellan 6,5 procent i Skåne län och 15,7 procent i Norrbottens län och Västmanlands län.

Av de 299 kommuner och stadsdelar som har svarat på enkäten har 63 styck-

en, 21 procent, uppgivit att de inte vet hur många domar de fått från förvalt-

ningsrätten och utfallet i dessa. Det är en förbättring jämfört med året innan

då 78 kommuner inte kunde svara på frågan.

(26)

Jämförelser av indikatorerna mellan åren

I detta avsnitt redovisas utvecklingen av de indikatorer som presenteras för tredje gången och som är jämförbara mellan åren 2012–2014.

Diagram 1 visar att andelen kommuner som samordnar sina insatser för per- soner med försörjningsproblem med andra centrala verksamhetsområden har ökat under perioden. Det är en positiv utveckling, men fortfarande är intern samordning ett utvecklingsområde i många kommuner. Exempelvis saknas aktuella rutiner för samordning med barn- och ungdomsvården i 43 procent av landets kommuner.

Även när det gäller extern samverkan i enskilda ärenden har det skett en po- sitiv utveckling. Diagram 2 visar att andelen kommuner där den formali- serade samverkan mellan verksamhet med ekonomiskt bistånd och externa aktörer har ökat. Den största ökningen av överenskommelser om samverkan har skett med öppenpsykiatrin där andelen tredubblats under perioden. För att få till stånd en formaliserad samverkan med externa aktörer krävs en ömse-

44

56 52

46

57

63 57

65 64

0 10 20 30 40 50 60 70

Samordning med barn- och

ungdomsvården Samordning med vuxenvården Samordning med arbetsmarknadsverksamhet Procent

2012 2013 2014

Andel kommuner där ekonomiskt bistånd uppfyller kriterierna för indikatorerna Diagram 1. Intern samordning i enskilda ärenden

Källa: Enkäter för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen 2012-2014

21

12 13 12

34

20

27

32 40

24

31

39

0 5 10 15 20 25 30 35 40 45

Samverkan med

Arbetsförmedlingen Samverkan med

Försäkringskassan Samverkan med

primärvården Samverkan med öppenpsykiatrin Procent

2012 2013 2014

Andel kommuner där ekonomiskt bistånd uppfyller kriterierna för indikatorerna Diagram 2. Extern samverkan i enskilda ärenden

(27)

en stor skillnad mellan resultaten i olika län. I Hallands län har ingen kom- mun en formaliserad samverkan med landstinget och i Gävleborgs län har åtta av tio kommuner överenskommelser med både primärvården och öppen- psykiatrin.

Indikatorerna i diagram 3 belyser primärt olika kvalitetsaspekter i verksam- heten, men de innehåller det gemensamma syftet att lyfta fram vikten av att uppmärksamma barnens situation inom verksamhet med ekonomiskt bistånd.

Andelen kommuner där man inom verksamheten med ekonomiskt bistånd systematiskt använder en strukturerad utredningsmall som har ett barnper- spektiv har ökat med 10 procentenheter under treårsperioden.

Andelen kommuner som har en aktuell skriftlig rutin för hur handläggare inom ekonomiskt bistånd ska hantera ärenden vid misstanke om att enskilda barn far illa har ökat med 11 procentenheter. Rutiner för en trygg och säker ärendehantering saknas fortfarande i nästan hälften av landets kommuner.

För indikatorerna som belyser om enskildas uppfattning om verksamheten tas tillvara i förbättringsarbetet har det skett en positiv utveckling över tid.

63

43 69

46 73

54

0 10 20 30 40 50 60 70 80

Utredningsmall med ett barnperspektiv Aktuell rutin när barn misstänks fara illa Procent

2012 2013 2014

Andel kommuner där ekonomiskt bistånd uppfyller kriterierna för indikatorerna Diagram 3. Beaktande av barnperspektivet

55

34

42 44

65

44

0 10 20 30 40 50 60 70

Klagomålshantering Brukarundersökningar

Procent

2012 2013 2014

Andel kommuner där ekonomiskt bistånd uppfyller kriterierna för indikatorerna Diagram 4. Enskildas uppfattning om verksamheten

(28)

Andelen kommuner som genomfört minst en undersökning av enskildas upp- fattning om verksamheten under den senaste tvåårsperioden har ökat med 10 procentenheter. Även andelen kommuner som tagit tillvara enskildas klago- mål och använt dessa för verksamhetsutveckling har ökat med 10 procenten- heter.

Jämförelser mellan län och kommun- grupper

I årets öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd presenterar Socialstyrelsen resultat för 36 indikatorer. För 31 av dessa finns ett målvärde, dvs. det är möjligt att ange om en kommun uppfyller kriterierna för indikatorn eller inte.

Resterande fem indikatorer redovisas i antal eller som andelsmått på kommunnivå. Syftet med dessa indikatorer är att kommunerna ska kunna jämföra sina egna resultat med andra kommuner och genomsnittet i riket. För dessa indikatorer finns det inget fastlagt målvärde och de ingår därför inte i redovisningen av antalet uppfyllda indikatorer.

Diagram 5 visar spridningen när det gäller antalet uppfyllda indikatorer. För de 31 indikatorerna ligger variationen i kommunerna mellan fem och 29.

Både medeltal och median i riket ligger på 17 uppfyllda indikatorer.

Tabell 20. Antal uppfyllda indikatorer, riket Nivågrupper, antal uppfyllda

indikatorer av 31 stycken Spridning Medel inom gruppen

Antal

kommuner Andel kommuner

(procent)

21-31 21-29 24 77 24

11-20 11-20 16 197 62

0-10 5-10 8 25 8

Deltog ej i öppna jämförelser 2014 - - 19 6

Summa - - 318 100

Källa: Enkät för öppna jämförelser av ekonomiskt bistånd, Socialstyrelsen 2014 21-31 uppfyllda

indikatorer

77 kommuner 11-20 uppfyllda

indikatorer 197kommuner

0-10 uppfyllda indikatorer 25 kommuner Deltog ej i öppna

jämförelser 2014 19 kommuner

Antal kommuner/stadsdelar uppdelat i nivågrupper (totalt antal = 318)

Diagram 5. Antal uppfyllda indikatorer av 31 stycken, riket

(29)

Jämförelser mellan länen

Diagram 6 visar spridningen när det gäller antalet uppfyllda indikatorer i länen. I riket är alltså det genomsnittliga antalet uppfyllda indikatorer i kom- munerna 17 av 31. För det genomsnittliga antalet i länen ligger variationen mellan 13 och 18 uppfyllda indikatorer, vilket framgår av tabell 21.

Tabell 21. Antal kommuner och uppfyllda indikatorer, länen

Län Antal kommuner

/stadsdelar Deltog ej i öppna

jämförelser 2014 Genomsnitt uppfyllda indikatorer av 31 st.

Stockholms län 40 0 18

Uppsala län 8 0 14

Södermanlands län 10 1 16

Östergötlands län 13 1 17

Jönköpings län 13 0 17

Kronobergs län 8 0 16

Kalmar län 12 2 16

Gotlands län* 1 0 13

Blekinge län 5 0 15

Skåne län 37 6 17

Hallands län 6 0 18

Västra Götalands län 58 4 16

Värmlands län 16 1 16

Örebro län 12 1 16

Västmanlands län 10 0 17

Dalarnas län 15 2 16

Gävleborgs län 10 0 17

Västernorrlands län 7 0 16

Jämtlands län 8 0 13

Västerbottens län 15 1 15

Norrbottens län 14 0 16

* Gotlands län utgörs av en enda kommun

0 20 40 60 80 100

Uppsala JämtlandGotland*Blekinge NorrbottenKronobergKalmar Västerbotten VästernorrlandVärmland Västra GötalandSödermanlandVästmanlandÖstergötlandGävleborgStockholmJönköpingHallandDalarnaÖrebroSkåneRIKET

Fler än 21 uppfyllda indikatorer 11 till 20 uppfyllda indikatorer Färre än 11 uppfyllda indikatorer Deltog inte i öppna jämförelser 2014 Procentuell fördelning av kommunernas resultat på nivågrupper inom varje län Diagram 6. Uppfyllda indikatorer, per län och riket

* Gotlands län utgörs av en enda kommun

Procent

(30)

Jämförelser mellan kommungrupper

Kommunens befolkningsstorlek och de lokala organisatoriska förutsättning- arna kan ha betydelse för en jämlik vård och omsorg och vilket stöd som ges till personer med försörjningsproblem. Kommungruppsindelningen utgår från invånarantalet och finns specificerad i bilaga 1.

Diagram 7 visar att det i varje kommungrupp finns en stor spridning i antalet indikatorer där kriterierna uppnåtts. Kommuner med fler invånare har gene- rellt ett högre antal indikatorer där kriterierna är uppfyllda. Mönstret är det motsatta i kommunerna med färre invånare.

Utmärkande skillnader mellan stora och små kommuner Större kommuner har generellt bättre sammantaget resultat i öppna jämförel- ser av ekonomiskt bistånd än mindre kommuner. Omfattningen av bistånds- mottagandet är också större där. I kommuner med 70 000 invånare eller fler är andelen biståndsmottagare i befolkningen relativt hög och en större andel av kommunernas totala kostnader utgörs av ekonomiskt bistånd jämfört med landet som helhet.

I de fyra kommunerna i kommungrupp 5 med mer än 200 000 invånare finns en fjärdedel av landets biståndsmottagare och hälften finns i de tre stor- stadslänen.

De främsta utvecklingsområden som kan identifieras i de större kommu- nerna är att förkorta väntetiderna för nybesök och öka tillgången till hushålls- ekonomisk rådgivning för biståndsmottagarna. Dessutom har de större kom- munerna lägst bemanning, dvs. handläggarna måste hantera fler bistånds- hushåll varje månad.

I de 124 mellanstora kommunerna med mellan 15 000 och 70 000 invånare är andelen biståndsmottagare i befolkningen i medeltal ungefär som i landet som helhet. Resultatet varierar stort. De något större kommunerna uppfyller som grupp fler indikatorer. För de mellanstora kommunerna är det svårt att identifiera några utmärkande gemensamma utvecklingsområden utan de varierar.

9

28 35

46 48

70

61 56 54

45

11 8

4 0 6

10

3 6

0 0

0 10 20 30 40 50 60 70 80

0-14 999 inv. 15-29 999 inv. 30-69 999 inv. 70-199 999 inv. >200 000 inv.

Procent

Fler än 21 uppfyllda indikatorer 11- 20 uppfyllda indikatorer Färre än 11 uppfyllda indikatorer Deltog ej i öppna jämförelser 2014

Fördelning på nivågrupper inom varje kommungrupp

Diagram 7. Andel uppfyllda indikatorer per kommungrupp

(31)

Kommunerna i kommungrupp 1 med mindre än 15 000 invånare utgör nära hälften av landets kommuner och utgör ingen homogen grupp. Av kommu- nerna i gruppen har drygt en femtedel en relativt låg andel biståndsmottagare i befolkningen och drygt en femtedel har en relativt hög andel jämfört med landet som helhet. I gruppen är den genomsnittliga andelen av kommunernas totala kostnader som används till ekonomiskt bistånd 25 procent lägre än för genomsnittet i riket.

Som grupp betraktat uppnår kommuner med mindre än 15 000 invånare det svagaste sammantagna resultatet för i stort sett samtliga indikatorområ- den. Detta indikerar ett fortsatt stort behov av verksamhetsutveckling inom området ekonomiskt bistånd. Det ska dock poängteras att det finns stora skillnader mellan kommunerna inom gruppen. Några av kommunerna med de bästa resultaten i landet återfinns i kommungrupp 1 och kan utgöra goda exempel.

Det ska även nämnas att kommungrupp 1 har de bästa resultaten för tre enskilda indikatorer. Det rör väntetider för nybesök, bemanning, dvs. tillgång till personal, samt tillgång till hushållsekonomisk rådgivning.