PEDAGOGUTBILDNINGARNA
BARN- OCH UNGDOMSPEDAGOGISK UTBILDNING Fritidspedagog med inriktning mot arbete med ungdomar och deras fritid
VT 2003
Vetenskaplig handledare: Ingmarie Munkhammar
2003:055 PED • ISSN: 1402 – 1595 • ISRN: LTU - PED - EX - - 03/55 - - SE
EXAMENSARBETE
Tonårsflickor och sexuella trakasserier
Ett försök att öka tonårsflickors kunskaper gällande sexuella trakasserier
CAROLA KARLSSON
ANN LUNDQVIST
Till att börja med vill vi skänka ett stort tack till flickorna som deltog i vårt utvecklingsarbete.
Vår vetenskapliga handledare Ingmarie Munkhammar skall också ha ett stort tack för att hon funnits tillgänglig för oss när vi behövt henne. Hon har med stort tålamod och engagemang hjälpt oss över stora och små hinder och med sitt vetenskapliga kunnande granskat vårt arbete. Vi vill också tacka Anette Englund för att vi fått låna passande lokaler till vårt utvecklingsarbete och Tomas Andersson som tillfört oss kunskaper kring datahantering.
Tack ska ni ha!
Skellefteå 2003
Carola Karlsson Ann Lundqvist
Syftet med vårt utvecklingsarbete var att öka tonårsflickors kunskaper gällande sexuella trakasserier. Vi arbetade med en grupp flickor i 14 – 15 års ålder under 7 veckor på en skola i Skellefteå kommun. Vi delgav flickorna information gällande sexuella trakasserier, sådan information som skulle kunna öka deras kunskaper kring ämnet. Vi använde oss även utav en del värderings övningar för att flickorna själva skulle få tänka efter och reflektera över vad de står för. Till den vetenskapliga studien använde vi oss av enkät. Resultatet visar att samtliga flickor ökat sina kunskaper gällande sexuella trakasserier.
Innehållsförteckning Förord
Abstrakt
Innehållsförteckning
Bakgrund………1
Inledning………. 1
Vad är sexuella trakasserier?……… 1
Hur påverkas man av sexuella trakasserier?……….. 3
Hur yttrar sig sexuella trakasserier?………... 3
Vad säger lagen?……… 4
Vad säger läroplanen?……….. 5
Att motverka könstrakasserier……… 5
Tonårsflickor……….. 7
Syfte………..8
Metod………... 8
Försökspersoner………. 8
Material………... 8
Genomförande……… 8
Tidsplan……….. 9
Genomförande av enkätundersökning………. 9
Resultat………...10
Diskussion………..14
Reliabilitet och Validitet……… 14
Resultat diskussion………. 14
Fortsatt forskning……….. 15
Referenser………..16 Bilagor
Bakgrund
Inledning
Sexualiserat språkbruk och sexuella trakasserier är företeelser som kommit att diskuteras allt mer. Forsberg (2000) talar om att vittnesmål av såväl lärare som elever ger en bild av att könsord och mobbning med sexuella inslag är vanligt förekommande i många skolor. Lärare och elever talar också om att en ökning skett under senare år.
I detta arbete kommer vi att behandla och beskriva sexuella trakasserier i relation till flickor i tonåren. För att beskriva denna grupp kommer vi i fortsättningen att använda begreppet tonåringar – detta innefattar tonårstjejer i åldrarna 13 – 15 år.
I vårt arbete med ungdomar har vi märkt att tonåringar allt för ofta blir sexuellt kränkta, de får utstå att bli kallade könsrelaterade ord som t.ex. ”hora”, ”luder”, ”Madrass” mm. Vi upplever också att dessa ord har kommit att bli så vanliga att tonåringarna inte längre bryr sig om att säga ifrån när de blir kallade dessa ord. I vårt möte med tonåringar så har vi uppmärksammat att tonåringar i dag inte anser att detta är sexuella trakasserier och vi vill med detta arbete öka deras kunskaper om just sexuella trakasserier.
LpO 94 (Utbildningsdepartementet 1998) skriver att skolan skall ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ska också ge en grund för fortsatt utbildning. Skolan skall bidra till elevernas harmoniska utveckling. Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra en grund för undervisningen. Lärarna skall sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former. Kunskap är inget entydigt begrepp, utan kommer till uttryck i olika former – såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet – som förutsätter och samspelar med varandra.
I SOU (1997:21) skrivs det om de fyra kunskapsformerna där faktakunskaper avser information, men också regler och konventioner. Genom fakta vet vi något, vi vet att något förhåller sig på ett visst sätt. Det är något som vi kan formulera i ord och kan minnas och glömma. Det är något vi kan veta; ytligt eller djupt. Att förstå är att begripa och att uppfatta meningen med något. Faktakunskap och förståelsekunskap är intimt bundna till varandra.
Färdighetskunskap är en praktisk kunskapsform. Denna form av kunskap kommer till uttryck i handlingar och beteendemönster, som är välkända för utövaren men som inte enkelt kan uttryckas i ord. Även om färdighetskunskapen kan sägas vara en praktisk kunskapsform kan den vara sammanvävd med mer teoretiska former. Att skriva innebär inte bara att kunna forma ord, utan att också hålla och föra en penna eller använda ett tangentbord. Dessa tre kunskapsformer fakta, förståelse och färdighet kan sägas vara synliga kunskapsformer. Den fjärde formen – förtrogenhetskunskap – är mer osynlig. Den svarar mot sinnliga upplevelser;
vi kan ”lukta” oss till något.
Vi kommer att arbeta med faktakunskaper och genom detta öka tonåringarnas förståelse om vad som är sexuella trakasserier, eftersom läroplanen (Utbildningsdepartementet 1998) talar om att skolan skall sträva efter att varje elev känner trygghet och lär sig att ta hänsyn och visa respekt i samspel med andra. Utifrån våra erfarenheter upplever vi att skolorna har svårt att uppfylla detta mål. Vi vill med detta arbete öka tonåringarnas kunskaper om sexuella trakasserier, lära dem att känna igen dessa och bidra till att tonåringarna inte skall acceptera att bli behandlade på detta sätt.
Vad är sexuella trakasserier
Svenaeus (1997) skriver att ovälkommen sexuell uppmärksamhet, könsnedsättande attityder och språkbruk alltid har förekommit, och att man inte förrän en bit inpå 80-talet fick ett namn
på problemet: sexuella trakasserier. Detta var i samband med JämO:s första – och hittills enda – undersökning om hur vanligt det är med sexuella trakasserier.
Enligt JämO (2000) är sexuella trakasserier ord eller handlingar av sexuellt slag som orsakar att den som utsätts känner sig kränkt, rädd eller på annat sätt illa till mods. Det kan handla om glåpord, föraktfulla beteenden i ord eller handling eller direkta fysiska övergrepp.
Kännetecknande för sexuella trakasserier är att de är ovälkomna och oönskade. Ordet
”ovälkommet” används i definitionen för att skilja sexuella trakasserier/könsmobbning från harmlösa skämt eller sexuella handlingar som är ömsesidiga och välkomna.
Svenaeus (1997) beskriver att fysiskt uppträdande av sexuell natur - kan vara oönskad fysisk kontakt alltifrån avsiktlig onödig beröring, klappande, nypande eller strykningar mot en annan persons kropp till våldtäktsförsök eller våldtäckt. Många av dessa beteende utgör också brottsliga handlingar. Verbalt uppträdande av sexuell natur – kan vara ovälkomna närmanden, förslag eller påtryckningar om sexuell samvaro. Uppvaktning som sker på ett stötande sätt;
menande anmärkningar och anspelningar av sexuell natur eller snuskiga kommentarer. Icke verbalt uppträdande av sexuell natur – kan handla om att visa pornografiska bilder, föremål eller skrivet material. Det kan handla om att vissla, stirra eller göra gester som är anstötande.
Annat uppträdande grundat på kön – handlar om beteende som svärtar ner, förlöjligar eller skrämmer. T.ex. Könsbaserade förolämpningar och stötande kommentarer om utseende eller klädsel.
JämO (2000) menar att sexuella trakasserier inryms under begreppet kränkande behandling. Det är en form av mobbning som har könet som utgångspunkt. Som all form av mobbning är det en makt demonstration. Sexuella trakasserier har definitivt inget med flirt eller kärlek att göra, och det behöver inte ens röra sig om sexualitet – nedvärdering eller förnedring på grund av kön är det centrala. JämO anser att vi lever i ett samhälle där män generellt har mera makt och större tillgång till materiella resurser än vad kvinnor har. Flickor och pojkar tar efter de mönster som de ser i verkligheten runt omkring sig och i medierna. Det upplevs som legitimt. Skolans och samhällets generella uppvärdering av pojkar i förhållande till flickor gör att kränkande ord eller beteenden kan få olika effekt beroende för vem som står för kränkningen. En pojke kan ha lättare för att skaka av sig ett skällsord från en flicka, efter som han inte lika ofta behöver koppla ihop det med en allmän känsla av nedvärdering eller oförrätt. Alternativt kan kränkningen resultera i ett ökat machobeteende från pojkens sida för att han vill hävda sig. För flickornas del kan kränkningar från pojkar sätta sig djupare eftersom fler flickor ständigt bär på en känsla av att inte riktigt ”duga”. Flickornas grundläggande underläge gör att det finns stor risk för att deras handlingsutrymme ständigt krymper. Om de blir negativt behandlade eller förnedrade när de agerar på ett sätt som de själva upplever som normalt riktar de lätt kritiken inåt, mot sig själva. De försöker anpassa sig till de rådande normerna även om det innebär att de måste ge avkall på egna intressen eller känslor.
Forsberg (2000) hänvisar till Kullenberg och Ehrenlans undersökning där man tillfrågade tonåringar i grundskolan årskurs 9 och i gymnasiets årskurs 2 om de någon gång varit utsatta för sexuella trakasserier. Resultatet visade att nästan hälften (47 %) av alla tillfrågade tonåringar uppgivit att de någon gång under sin skoltid varit utsatta för sexuella trakasserier.
Oftast har trakasserierna förekommit i högstadiet, speciellt i årskurs 8. I undersökningen framgår också att det finns ett tydligt samband mellan fördelningen flickar/pojkar i klasserna och förekomsten av sexuell jargong. Ju färre flickor det är i klassen, desto oftare förekommer denna jargong och desto mer negativt reagerar flickorna på de sexuella ”skämten”. Forsberg hänvisar till ytterligare en studie av Kullenberg och Ehrelans gjord i en multikulturell skola i Stockholmsförorten Blandängen uppgav närmare 80 % av såväl pojkar som flickor att könsord är något som används i dagligt tal i skolan. 64 % av pojkarna och 42 % av flickorna uppgav att de själva använde sig av sådana ord. Det fanns en skillnad mellan flickor och
pojkar såtillvida att 74 % av flickorna uppfattade det som nedsättande att kalla en flicka för hora medan endas 60 % av pojkarna tyckte detsamma.
Enligt arbetslivsinstitutets studie Rumar & Olofsson (2002), där 980 flickor och pojkar besvarade en enkät om stämningen på deras skolor, visade att 7 av 10 gymnasieflickor utsatts för kränkningar med sexuell anknytning. Kränkande kommentarer om kön, utseende eller sexualitet är vardag i skolan, visar studien. Var tredje ungdom, oavsett kön, uppger att de kallats fitta, slyna, hora eller liknande.
Forsberg (2000) hänvisar till en rapport från 1999 där Rädda barnen har uppmärksammat problematiken med att ungdomarnas språk har förgrovats och blivit mer sexualiserat. De har i denna rapport låtit intervjua ungdomar samt vuxna som arbetar med ungdomar, om förekomsten av sexualiserat språkbruk och sexualiserat våld i barn – och ungdomsgrupper.
Undersökningen gör dock ingen jämförelse mellan olika tidpunkter utan redovisar framför allt subjektiva uppfattningar hos de intervjuade. Sammanfattningsvis anser dessa att språkbruket, särskilt hos vissa grupper av ungdomar, har blivit mer sexualiserat under senare år. Det finns också en uppfattning om att den mobbning som förekommer har fått fler sexuella inslag.
Hur påverkas man av sexuella trakasserier ?
JämO (2000) anser att det är den som utsätts för orden eller handlingarna som avgör om de accepteras och är välkomna eller om de är kränkande och ovälkomna. För den som utsätts kan trakasserierna leda till ensamhet och utanförskap, dåligt självförtroende, sjukfrånvaro, ångest, självdestruktivitet, överdriven aggressivitet eller andra strategier för att avleda uppmärksamheten och stå ut med mobbningen. Situationen påverkar många gånger den drabbades prestationsförmåga i skolan eller arbetsliv på ett negativt sätt.
Hur yttrar sig sexuella trakasserier ?
Enligt JämO (2000) kan sexuella trakasserier mellan eleverna ta sig följande uttryck i skolan:
• Stämningen i klassrummet och/eller på rasterna tillåter att elever – mestadels flickor – tilltalas och behandlas som könsobjekt istället för att få vara fullvärdiga medlemmar i en kamrat- och/eller arbetsgrupp.
• Flickor som bryter mot normen för vad som anses ”passande” enligt den traditionella kvinnosynen kan bli kallade för en mängd olika könsrelaterade ord.
• Elever av båda könen kan bli kränkta genom negativa kommentarer om deras kropp eller utseende.
• Sexuella trakasserier kan förekomma även i rena flickgrupper eftersom flickor - i sin anpassning till rådande normer och värderingar - lätt splittras och vänder sig mot varandra .
JämO pekar på att många debattörer har menat att de allt mer förekommande könsorden och kränkande tillmälena i skolan främst är ett uttryck för språkliga förändringar. Många lärare har sagt att ”orden betyder egentligen ingenting”, eller ”eftersom flickorna också säger hora till varandra så har språket mist sin verkan”. JämO anser att det är omöjligt att veta i hur hög grad det kränkande språkbruket är ett uttryck för rent språkliga förändringar, eller om tillmälena speglar verkliga förändringar när det gäller fördomar, förtryck och maktanspråk mellan könen. Kanske har det blivit mer tillåtet att öppet uttala de fördomar som tidigare legat fördolda under ytan? Det är lätt att konstatera att språk och innehåll hänger ihop. Det är den
kränkande innebörden i det språkliga beteendet som gör att vi kan klassa det som könsmobbning och sexuella trakasserier. ”Horstämpeln” är fortfarande ett redskap för bestraffning, precis som på medeltiden. När könsrelaterade ord skrivs på flickors skåpdörrar i skolkoridoren, eller när könsrelaterade ord kastas tvärs över fotbollsplaner och skolgårdar, fyller det samma funktion som ordet ”Hora”. En stämpling som bygger på fördomar om kvinnors kroppar eller om kvinnors tillgänglighet för mäns sexuella önskningar. Inte sällan följs det nedvärderande språket också av andra former av kränkande särbehandling eller rent fysiska övergrepp.
Vad säger lagen ?
Svenaeus (1997) skriver att sexuella trakasserier kan vara straffbelagda enligt brottsbalkens regler om ofredande, sexuellt ofredande, sexuellt utnyttjande eller våldtäkt.
Kullenberg och Ehrenlans (1996) redogör för hur olika lagtexter behandlar sexuella trakasserier.
Internationellt: Sexuella trakasserier är en form av könsrelaterat våld, som i stor utsträckning är ett dolt problem. Det har under senare tid allt mer kommit att uppmärksammats i det internationella samarbetet. Såväl Förenta Nationerna som Europarådet och Nordiska Rådet arbetar för jämställdhet mellan könen och mot diskriminering mot kvinnor. USA och Kanada har tidigt uppmärksammat detta. Sverige anses tillsammans med Storbritannien vara ett föregångsland inom Europa. Många länder har dock lagstiftning mot sexuella trakasserier.
I Sverige
Brottsbalken: Bestämmelserna i brottsbalken 6 kap 3 § om sexuellt utnyttjande och 6 kap 7 § om sexuellt ofredande är tillämpliga på sexuella trakasserier. När bestämmelsen i 6 kap 3 § infördes var ett viktigt motiv att skydda mot missbruk av kvinnors beroendeställning i vissa situationer som t.ex. vad gäller förhållandet mellan lärare – studerande.
Brottsbalken 4 kap 7 § talar om ofredande. Exempel på detta är att hindra en kvinna från att komma fram, att ta henne i armen för att få henne att
följa med eller att antasta henne med olika former av beröring. Även anstötliga ord vid upprepade tillfällen räknas som ofredande, om kvinnan tydliggjort att hon ställer sig avvisande. Från och med den 1 juli 1993 har straffsatserna för bl.a. sexuellt ofredande skärpts.
Jämställdhetslagen: Även den nya jämställdhetslagen från 1992 innehåller bestämmelser mot sexuella trakasserier. Denna lag är dock begränsad till arbetslivet.
Arbetsmiljölagen: Denna lag fäster stor vikt vid den psykosociala arbetsmiljön och kan sålunda användas för att motverka sexuella trakasserier. Inom föreskrifter från 1994 skall arbetsgivaren organisera arbetet så att sexuella
trakasserier och annan kränkande behandling förebyggs. Enligt 1 kap 3 § skall, allt sedan den 1 juli, med arbetstagare likställas den som genomgår utbildning. Lagen gäller således även elever i skolan från och med lågstadiet. Lagen gäller även under praktisk arbetsorientering och för gymnasieelev under yrkesorientering.
Högskolelagen: I en högskolelag från den 1 juli 1993 framhålls i 1 kap 5§ att jämställdhet mellan män och kvinnor alltid skall iakttagas. Flera universitet hade
redan före 1993 fastställt ett åtgärdsprogram mot sexuella trakasserier.
Skollagen: I lagens 1 kap 2 § framhålls att alla som verkar i skolan skall främja aktning för varje människas egenvärde. Varken elever eller lärare har rätt
att frysa ut eller på annat sätt förtrycka någon annan. Om så sker måste skolan reagera. Det är, enligt skollagen, skolans skyldighet att erbjuda en god utbildning och ge eleven goda kunskaper och färdigheter och främja deras utveckling till harmoniska människor och dugliga och
ansvarskännande samhällsmedlemmar. En förutsättning för att skollagen målsättning skall uppnås är att eleverna mår bra i skolan och att inte
deras möjligheter till en sund utveckling hindras.
Vad säger läroplanen ?
I Lpo (Utbildningsdepartementet 1998) skrivs det om grundläggande värden:
”Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan skall gestalta och förmedla.” sid 5.
”Eleven skall i skolan möta respekt för sin person och sitt arbete. Skolan skall sträva efter att vara en levande social gemenskap som ger trygghet och vilja och lust att lära. Personlig trygghet och självkänsla grundläggs visserligen i hemmet, men skolan har en viktig roll därvidlag. Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växande glädje och få erfara den tillfredställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.” sid 9.
”Skolan skall sträva mot att:
• Varje elev respekterar andra människors egenvärde och integritet.
• Inte acceptera att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling samt medverka till att bistå människor…” sid 10
Att motverka könstrakasserier
Svenaeus (1997) beskriver hur man gör skillnad mellan flickor och pojkar redan som små.
När man i arbeten inom skolan arbetar med ämnen som kärlek, makt, sexualitet och våld är det viktigt att inte svartmåla. Avsikten är inte att uppamma rädsla eller skuldkänslor, utan att ge både pojkar och flickor en förstärkt jag–känsla genom att de får reflektera kring hur samhället fungerar och vad de kan förvänta sig av vuxenlivet. De behöver också få lära sig vilka rättigheter de har. När man ber en pojke att skriva ned fem saker som han tycker att han är bra på så skriver han oftast raskt ned minst fem positiva egenskaper. När en flicka får samma uppgift är det många som inte kommer på en enda positiv egenskap att skriva. På detta vardagliga sätt blir det tydligt att flickor och pojkar behandlas på olika sätt och inte har jämlika förutsättningar när det gäller egen styrka och självkänsla. Det har gjorts undersökningar som visar att pojkar och flickor behandlas olika redan i spädbarnsstadiet.
Flickspädbarn vänds oftare in mot famnen, pojkspädbarn vänds oftare utåt, mot världen.
Krypbarn får komma längre om de har snopp, små krypande flickor hejdas långt dessförinnan.
Redan här förväntas att flickor är räddare och behöver skyddas, medan pojkar är utforskande och vill ut på äventyr. Flickor anpassar sig ofta till vad de tror att pojkarna förväntar sig. De får också mycket information om ”hur pojkar är”, eller vad pojkar tros vilja ha, i tjejtidningar och annan media. De får sällan utrymme att diskutera vad de själva vill, och hur verkligheten
runt omkring dem ser ut. Svenaeus bedömer därför att det är viktigt för flickor att få koncentrera sig på sina egna känslor och behov.
Jämnstäldhetskonsulten Marydotter poängterar i JämO: s rapport JämO (2000) vikten av att stoppa trakasserierna på ett tidigt stadium. Det är för att få både pojkar och flickor att tidigt lägga märke till snedvridna beteenden som Marydotter åker runt och föreläser i skolorna, och för att stärka flickornas självförtroende. När hon informerar om sexövergrepp i skolorna uppmanar hon eleverna att kämpa emot genom att tänka på bl.a. följande:
• Kom ihåg att du är värdefull och inte förtjänar att behandlas illa och bli sexuellt trakasserad.
• Lita på det du känner. Om du tycker att det känns jobbigt om någon kommer för nära eller kommenterar dig – säg ifrån.
• Ta inte på dig någon skuld för det som händer. Det är den som begår handlingen som har ansvaret.
• Lägg över problemet på den som trakasserar. Säg till honom, eller henne, att du inte accepterar det han eller hon gör och att han eller hon skall sluta.
• Lämna aldrig en full kompis ensam på en fest. Att flickor får skylla sig själva om något händer när de är fulla är naturligtvis en stor lögn. Men det finns pojkar som utnyttjar flickor som druckit för mycket.
• Om du varit utsatt för övergrepp eller kränkningar – bryt tystnaden. Prata med lärare, föräldrar, kompisar, kurator, eller någon annan som du har förtroende för.
Marydotter anser vidare i Jämo (2000) att det är allvarligt när någon blir verbalt sextrakasserad – det handlar om maktutövande där flickor oftast är de som trycks ned.
Marydotter jämför med rasism och menar att det är kränkande att kalla en invandrare för blatte eller neger, men när man säger könsrelaterade ord verkar folk inte ta det på allvar trots att det är lika kränkande. Man kanske kan undra om det egentligen är ett så allvarligt problem, det handlar ju ändå bara om ord? Hon menar att om könsrelaterade ord vore okej att använda så skulle det kunna användas mot vem som helst, exempelvis till ens moster eller ens granne.
Men man säger inte könsrelaterade ord till någon man respekterar. Många av flickorna menar att de har blivit van att kallas hora, men att de ändå blir arga och ledsna och att det tar på självförtroendet. Man bör dock vara medveten om att även flickor trakasserar varandra med könsord, och att de använder ord som ”bögjävel” mot pojkarna.
Nyberg (1999) poängterar vikten av att vi med förenade krafter hjälps åt, kan vi återskapa de grundelement i vardagen som leder till en ökad respekt gentemot varandra, vilket i sin tur innebär att problem av detta slag inte behöver uppstå i framtiden, åtminstone inte i den omfattning vi ser i dag. Hon anser att vi inte stillatigande kan se på och acceptera att sexuella trakasserier som skulle ge avsked på en arbetsplats tillåts i skolan.
Hanno och Svanberg (2000) beskriver att flickorna känner större obehag av att utsättas för personligt riktade könstrakasserier. Flickorna känner också ett större obehag av att bli kallade ovälkomna könsrelaterade ord. De elever som har en låg självvärdering, såväl flickor som pojkar, är utsatta för sexuella trakasserier i högre grad och då speciellt för ovälkomna kommentarer om kroppen. Anmärkningsvärt i resultatet av studien är att flickorna är mer utsatta för sexuella trakasserier, mer kränkta av trakasserierna och visar en stark tendens till att värdera sig själva lägre än pojkarna. Resultatet visar även att, elever som värderar sig lågt
är de som är mest utsatta för sexuella trakasserier Orsaken till detta kan vara att elever som värderar sig själv högt avfärdar könstrakasseriernas nedvärderande budskap för att de skiljer sig allt för mycket från hur de ser på och värderar sig själva.
Kullenberg och Ehrenlans (1996) skriver att studier, både i Sverige och internationellt, har visat hur sexuella trakasserier kan leda till svåra psykiska lidanden och ibland även fysiska besvär. Erfarenheterna har visat att detta förekommer i större utsträckning än man varit medveten om.
Nyberg (1999) skriver att det är anmärkningsvärt att både pojkar och flickor, i nästan lika stor utsträckning, uppger att de utsatts för otrevliga uttryck och beröring. Detta trots att en övervägande del av dem anser att det inte är acceptabelt. Att förekomsten är så pass vanlig trotts motståndet tror hon kan tyda på gruppåverkan och att det sociala samspelet har ändrat karaktär. Det framkommer också att otrevliga uttryck är mer vanligt förekommande än ovälkommen beröring. Här har vi också kunnat läsa om hur vuxna valt att inte reagera när de har sett någon blivit sexuellt trakasserade. Nyberg skriver att det krävs att vuxna plockar bort sina skygglappar och reagerar både mot flickor och pojkar eftersom det hävdas i teorin att pojkars sätt att uppträda accepteras i långt högre grad än flickors.
Tonårsflickor
Ajnestål (1996) påpekar att utvecklingen från barn till vuxen är olika för flickor och pojkar.
Flickorna påbörjar i regel utvecklingen ett par år före killarna. Man brukar tala om tonåringarnas ”tillväxtspurt”, och med det menar man den snabba utvecklingen av längd och vikt under puberteten. Flickornas tillväxtspurt börjar i genomsnitt i 10 års ålder. Många ungdomar känner sig klumpiga under den här tiden eftersom kroppsdelarna inte växer i samma takt. Huvud, händer och fötter når först vuxenstorlek. Armar och ben växer snabbare än bålen, som blir färdigväxt sist. Den mentala utvecklingen upplevs många gånger som väldigt jobbig för tonåringen. Vem är jag? Vad vill jag bli? Intresset blir mer inriktat på den egna personen. Fantasin och kreativiteten utvecklas och många tonåringar drömmer sig bort och har svårt att koncentrera sig. Ajnestål anser att det är viktigt för varje människas utveckling att man får fantisera och drömma. Det blir viktigt att leva upp till det som är inne för tonåringar i fråga om utseende, kläder, frisyr och figur. De flesta tonåringar vill inte utmärka sig utan vara som alla andra. En del menar, enligt Ajnestål att det beror på osäkerhet och förvirring; andra anse att det bottnar i gruppgemenskapen.För att utvecklas söker de flesta förebilder. Det kan vara föräldrar, lärare, idoler, äldre kamrater eller syskon. Många hittar sin egen personliga linje – sin egen stil – och kan mer öppet möta omgivningen, inte minst tackvare att man har förebilder. Andra skapar sig en identitet som inte är bra för dem.
Resultatet kan bli ett avvikande beteende, som tar sig form av skolk, trotsighet, drogmissbruk och till och med kriminalitet. Vilsenheten kan också leda till isolering, koncentrationssvårigheter och depression. Ibland ifrågasätter tonåringen själva meningen med livet. Ajnestål skriver vidare att varje vecka tar en tonåring i Sverige sitt liv. Om det kryper av oro och olust inom tonåringen blir det inte bättre av att en hel rad nya fenomen dyker upp – finnar, rodnad, armsvett mm. Det är inte konstigt att tonåringen både blir besviken och osäker.
Blir tonåringen dessutom tjock kan detta leda till en riktig kris. För flickor är just detta med vikten och figuren ett större problem än för pojkar. I dagens samhälle så upplever många tonårsflickor att det är viktigt att hålla uppställda idealmått.
Koch (1989) anser att redan i den tidiga puberteten börjar både pojkar och flickor som regel att bli mycket blyga. Detta är helt naturligt, det avspeglar ungdomarnas osäkerhet om sin kropp och den spirande sexualiteten. Den kroppsliga blygseln visar sig också i att de flesta ungdomar under en period inte vill att föräldrarna skall krama och kela med dem. Föräldrarna kan uppleva detta som avvisande. ”Du har ju alltid velat ha en godnattkram” eller ”Varför får
jag inte hålla dig i handen?”. Det är viktigt att ungdomarna tydligt visar när de inte längre har lust med fysisk kontakt med sina föräldrar. Det är lika viktigt att föräldrarna respekterar dem, även om det kan kännas lite tråkigt.
Syfte
Att öka tonårsflickors kunskaper gällande sexuella trakasserier.
Metod
För att studera hur vi kan öka tonåringarnas kunskap gällande sexuella trakasserier valde vi att använda enkäter.
Ejvegård (1996) styrker vårt val av metod och menar att när man vill ta reda på kunskaper, tyckande, åsikter, uppfattningar osv. hos en grupp människor, så använder man sig i forskningssammanhang av enkäter och intervjuer. Ejvegård skriver också att man kan nå många fler med en enkät, alla svarar på lika frågor och det är lätt att jämföra svaren.
Vårt val av enkäter styrks också av Trost (2001) som skriver att man brukar tala om enkäter som ett mätinstrument - det är ett instrument med vilket man mäter människors beteende, åsikter och känslor. Vi utformade enkäten med fasta svarsalternativ och olika graderingar för att få en tydligare bild om en eventuell förändring skett.
Försökspersoner
Försökspersonerna var 6 st tonåringar i åldrarna 14-15 år, samtliga flickor. Då ämnet i vår undersökning kan upplevas känsligt att tala om valde vi ut försökspersoner vi tidigare kände och hade en relation med från fritidsgårdsverksamheten.
Material
Vi har använt oss utav enkäter. (Se bilaga 2) Genomförande
Under höstterminen 2002 valde vi att arbeta med tonårsflickor och sexuella trakasserier. Vi tog kontakt med tonåringarna och deras mentor och berättade om vårt arbete, detta för att höra om det fanns möjlighet att få använda oss av dessa tonåringar på skoltid under vårterminen 2003. Vi fick ett positivt bemötande av både tonåringarna och deras mentor och vi kom att arbeta med tonåringarna 70 min/vecka under 6 veckor. I arbetet med tonåringarna använde vi oss av den kunskap som vi själva erövrat under vår litteraturstudie i ämnet sexuella trakasserier. Vi använde också tidningsartikel, videofilm och diskussionsfrågor runt ämnet sexuella trakasserier. (Se bilaga 1)
Tidsplan
Vårterminen 2002 Maj: PM skrivning Höstterminen 2002
v. 36-41: Anskaffning av litteratur. Litteratur studier och handledarträff v. 41-47: Litteraturstudier och bakgrundsskrivning
v. 47-50: Sammanställning av bakrund, metod, syfte. Inlämna första utkastet till
handledaren. Träff med handledare för synpunkter på hur arbetet bör fortsätta Finslipning av bakgrunden. Inlämnas för godkännande
v. 51: Bakgrunden är godkänd för fortsatt arbete Vårterminen 2003-04-08
v. 2-6: Fortsatt arbete med bakgrunden
v. 7-12: Utarbetande av enkäten. Träff med handledare. Planering av arbetet med
tonåringarna
v. 13-19: Genomförande av utvecklingsarbete v. 20-21: Sammanställning av utvecklingsarbetet v. 22: Redovisning och opponering av arbetet Genomförande av enkätundersökning
Enkätstudien genomfördes vid två tillfällen, det första studietillfället låg under första veckan.
Tonåringarna fick sitta enskilt och svara på enkätfrågorna. Detta för att inga diskussioner skulle uppstå som kunde påverka resultatet. Under detta tillfälle framförde tonåringarna att de upplevde en av frågorna som oklar. Det rörde frågan 5: Skulle du reagera om de blev kallad för hora? Tonåringarna ansåg att det berodde på vem som uttryckte detta, om och hur de skulle reagera. Vid andra studietillfället uppstod inga oklarheter gällande frågorna.
Resultat
Resultatet presenteras i form av stapeldiagram.
0 1 2 3 4 5 6
!:a enkättillfället
2:a enkättillfället Antal
Ja, mycket väl
Ja, ganska bra
Nej, inte särskilt väl Nej, inte alls
Figur 1. Tonåringarnas kunskaper angående sexuella trakasserier.
Figur 1 visar att tonåringarnas kunskaper angående sexuella trakasserier har ökat mellan första och andra enkättillfället. 4 av de 6 tonåringarna anser sig veta mycket väl vad sexuella trakasserier är efter våra 6 undersökningstillfällen mot första enkättillfället då alla 6 tonåringar svarade att de hade ganska god kännedom angående vad sexuella trakasserier är.
0 1 2 3 4 5 6
1:a enkättillfället
2:a enkättillfället Antal
Ja, mycket väl Ja, ganska bra Nej, inte särskilt väl Nej, inte alls
Figur 2. Tonåringarnas kunskaper om vad lagen säger gällande sexuella trakasserier.
Figur 2 visar tydligt att tonåringarnas kunskaper om vad lagen säger gällande sexuella trakasserier har ökat mellan första och andra enkätundersökningen. Vid första enkättillfället så svarade 5 tonåringar, att de inte hade särskilt väl kännedom eller ingen kännedom alls om vad lagen säger angående sexuella trakasserier. Vid andra enkättillfället så svarade alla 6 tonåringar att de hade mycket väl kännedom eller ganska bra kännedom om vad lagen säger angående sexuella trakasserier.
0 1 2 3 4 5 6
1:a enkättillfället
2:a enkättillfället Antal
Ja, mycket Ja, lite grann Nej, inte alls
Figur 3. Tonåringarnas uppfattning om förekomsten av sexuella trakasserier på deras skola.
Figur 3 ger uttryck för att ingen förändring skett gällande uppfattningen om förekomsten av sexuella trakasserier på skolan. En av försökspersonerna valde att inte svara på denna fråga vid andra enkättillfället.
0 1 2 3 4 5 6
1:a enkättillfället 2:a enkättillfället Antal
Den som blir utsatt
Den som trakasserar
Både den som trakasserar
& den som blir utsatt Lagen
Figur 4 Visar vem eller vilka som tonåringarna anser avgör vad som är sexuella trakasserier.
Figur 4 visar att samtliga tonåringar har fått ökade kunskaper angående, vem som avgör vad som är sexuella trakasserier.
0 1 2 3 4 5 6
1:a enkättillfället
2:a enkättillfället Antal
Ja, mycket
Ja, lite grann
Nej, inte särskilt mycket Nej, inte alls
Figur 5 Visar om tonåringarna reagerar på att bli kallad hora.
Figur 5 visar att tonåringarna inte reagerar nämnvärt om de skulle bli kallad för hora. Vid första enkättillfället valde 2 st att inte besvara på frågan. Vid andra enkättillfället så valde1st att inte besvara frågan.
0 1 2 3 4 5 6
1:a enkättillfället
2:a enkättillfället Antal
Ja Tveksam Nej
Figur 6. Visar om tonåringarna anser sig varit utsatta för sexuella trakasserier
Figur 6 visar att efter våra 6 undersökningstillfällen anser 4 av tonåringarna att de inte varit utsatta för sexuella trakasserier medan 2 ställer sig tveksamma. Detta i jämförelse med första enkättillfället då 3 tonåringar ställde sig tveksamma och 3 tonåringar inte ansåg sig varit utsatta för sexuella trakasserier.
Diskussion
Reliabilitet och Validitet
Reliabiliteten och validiteten i fråga 5 kan diskuteras då tonåringarna uttryckte att det beror på vem som kallar en för hora om man tar det som negativt eller inte. Vi kunde i stället ha ställt en öppen fråga: När och hur reagerar du om du blir kallad hora? Vi anser i efterhand att denna fråga skulle ha gett oss en tydligare bild på hur tonåringarna reagerar på att bli verbalt sexuellt trakasserade.
Anledningen till att vi valde enkät med fasta svarsalternativ var för att vi på att enkelt och bra sätt skulle kunna mäta en förändring. En nackdel som vi upplevt är att tonåringarna inte fått någon chans att själva uttrycka sina tankar. En annan tänkbar mätmetod för att få fram ett tillförlitligt resultat hade kunnat vara enskilda intervjuer. I en sådan situation hade tonåringarna inte varit så styrda av våra fasta svarsalternativ utan de hade fritt kunnat delge sina åsikter. Enkäten hänvisar till vårt syfte och vi anser trotts detta, att det har varit en bra och tillförlitlig metod att uppnå en utveckling.
Under utvecklingsarbetet arbetade vi mycket kring diskussioner, så här i efterhand tycker vi att vi skulle ha använt oss mera av värderingsövningar. Detta för att tonåringarna uttryckte de övningar vi använde som positiva och utvecklande. Något som vi borde ha tänkt på var att inte själva delta i värderingsövningarna. Det medförde en risk för att någon av tonåringarna tog efter våra värderingar i stället för att själva ta ställning.
Vi har uppnått en förändring som vi kunnat mäta med hjälp av att använda samma enkät vid första och andra enkättillfället. Vi har tydligt kunnat utläsa att tonåringarna har fått ökade kunskaper vad gäller sexuella trakasserier.
Resultatdiskussion
Syftet med vår undersökning var att öka tonåringarnas kunskaper angående sexuella trakasserier.
I vår bakgrund så skriver vi att sexuella trakasserier är ord eller handlingar av sexuellt slag som orsakar att den som utsätts känner sig kränkt, rädd eller på annat sätt illa till mods. Det kan handla om glåpord, föraktfullt beteende i ord eller handling eller direkta fysiska övergrepp. Kännetecknande för sexuella trakasserier är att de är ovälkomna och oönskade.
Ordet ”ovälkommet” används i definitionen för att skilja sexuella trakasserier/könsmobbning från harmlösa skämt eller sexuella handlingar som är ömsesidiga och välkomna.
I JämO (2000) kan vi läsa att det är den som utsätts för orden eller handlingarna som avgör om de accepteras och är välkomna eller om de är kränkande och ovälkomna. Detta har tonåringarna fått en väldigt klar bild av under vårt utvecklingsarbete. I dag anser samtliga av tonåringarna att det är den som utsätts för handlingarna som avgör om det är sexuella trakasserier. Detta är något som vi själva lägger stor vikt vid.
Forsberg (2000) hänvisar till Kullenberg och Ehrenlans undersökning som visar att nästan hälften av alla tillfrågade tonåringar uppgivit att de någon gång under sin skoltid varit utsatt för sexuella trakasserier. Detta tycker vi är intressant då vi i vår studie har fått motsägande resultat vad gällande fråga 3: Förekommer det sexuella trakasserier på din skola?
Något vi fått erfara efter diskussioner med tonåringarna är att man i dag inte reagerar så starkt på att bli kallad könsrelaterade ord beroende på vem som uttalar dem. Tonåringarna uttryckte att man i kompisrelationer godtar att kalla varandra för könsrelaterade ord.
Resultatet på fråga 3 upplever vi kan vara en följd av detta. Själva så anser vi att detta är en oroväckande utveckling.
I Forsberg (2000) hänvisas till en studie gjord av Kullenberg och Ehrenlans som visar på att språkbruket hos vissa grupper av ungdomar, har blivit mer sexualiserat under senare år.
Vi ville med detta arbete öka tonåringarnas kunskaper angående sexuella trakasserier, lära dem att känna igen dessa och bidra till att tonåringarna inte skall acceptera att bli behandlade på detta sätt. Det vi kunnat utläsa av våra undersökningstillfällen är att tonåringarna i dag har god kännedom om vem som avgör vad som är sexuella trakasserier, vad lagen säger och vad sexuella trakasserier egentligen är. Under vårt arbete har vi sett att det finns ett behov av att öka tonårsflickors kunskaper angående sexuella trakasserier för att på så sätt göra dem medvetna om att de inte behöver acceptera att bli sexuellt kränkta. Att arbeta mot sexuella trakasserier känns för oss viktigt på grund av det hårda klimatet dagens barn och ungdomar växer upp i.
Fortsatt forskning
En tanke som väckts under arbetets gång är att genomföra samma studie på en grupp pojkar i tonåren. Detta för att ge även dessa en tankeställare angående sexuella trakasserier.
Ett led i att öka tonåringars kunskaper angående sexuella trakasserier kan vara att i skolan arbeta mer med jämställdhetsfrågor och att arbeta mot förekomsten av kränkande sexuellt språkbruk.
Referenser
Ajneståhl, B. (1996). Tjejboken. 2:a uppl. Smedjebacken: LTs förlag.
ISBN 91-36-03324-3
Ejvegård, R. (1996). Vetenskaplig metod. 2:a uppl. Lund: Studentlitteratur.
ISBN 91-44-36612-4
Forsberg, M. (2000). Ungdomar och sexualitet. 1:a uppl. Stockholm: Folkhälsoinstitutet.
ISBN 91-7257-075-x
Hanno & Svanberg. (2000). Trakasserier som kan härledas till kön och självvärdering.
Luleå: Högskolan i Luleå C/D- uppsats 2000:10 ISSN 1402-1781
JämO. (2000). Handbok mot könsmobbning i skolan. Stockholm: JämO.
ISBN 91-970861-9-3
Koch, I. (1989). När ungarna blir unga.Stockholm: Raben & Sjögren.
ISBN 91-29-61645-x
Kullenberg, U. & Ehrenlans, B. (1996). Stopp för sexuella trakasserier.
Stockholmsskolor centralförvaltning.
ISSN. 1103-5447
Nyberg, G. (1999). Sexuellatrakasserier bland ungdomar. Luleå: Högskolan i Luleå C-uppsats 1999:31
ISSN 1402-1773
Rumar, S. & Olofsson, E. (2002). Många skolelever blir sexuellt kränkta.
Östersundsposten. 2002-08-09
SOU 1997:21 (1997). Växa i lärande. Delbetänkande av barnomsorg och skolkommite´n.
Stockholm: Fritze
ISBN 91-38-31237-9
Svenaeus, L. (1997). JämOs handbok mot sexuella trakasserier. Stockholm: JämO.
ISBN 91-970861-6-9
Trost, J. (2001). Enkätboken. 2:a upplagan. Lund: student litteratur.
ISBN 91-44-01816-9
Utbildningsdepartementet. (1998). Läroplaner för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna Lpo 94. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
ISBN 91-38-30246-2
Bilaga 1 (2) Arbetsgång
Vecka 13 Vi presenterade oss för tonåringarna och bjöd på fika Vi berättade vad vi går för utbildning och vad vårt examens arbete går ut på.
Vecka 14 Vi gick igenom enkäterna och diskuterade om och kring de svar tonåringarna hade givit. Vi gick igenom fråga för fråga, detta för att få en bild av vad
tonåringarna hade för tankar kring sexuella trakasserier. Utifrån dessa tankar och funderingar utformade vi diskussionsfrågor som vi kom att diskutera kring vid
träff 3.
Vecka 15 Vid denna träff hade vi diskussioner kring frågor rörande sexuella trakasserier
Se nedan:
• Skulle du uppleva sexuella trakasserier olika beroende på vem som utsätter dig?
• Vad kan man göra om man blir utsatt för sexuella trakasserier?
• Vad skulle du göra om du blev utsatt för sexuella trakasserier?
• Vilka konsekvenser kan bli följden, för den som blir utsatt för sexuella trakasserier?
• Tror ni att det är vanligt förekommande med sexuella trakasserier i ungdomsmiljöer?
• Tycker ni att vuxna skulle ingripa mer när de hör ungdomar skrika könsord efter varandra?
• Vad vet ni om lagen, gällande sexuella trakasserier?
• Tror ni att man som utsatt alltid kan få laglig rätt?
Vi gav tonåringarna i uppgift att söka en artikel om ämnet till nästa träff Tanken med denna uppgift var att de skulle få en bild av hur det faktiskt ser ut i samhället i dag gälland sexuella trakasserier, och samtidigt få diskutera det som för dem känns intressant.
Vecka 16 Påsklov
Vecka 17 Till detta tillfälle skulle tonåringarna ta med artiklar men tyvärr så kom ingen av tonåringarna ihåg denna uppgift. Detta var vi förberedda på och hade därför tagit med en artikel hämtad ur Aftonbladet ”Ge eleverna skydd mot diskriminering”.
Vi delade artikeln och sedan fick tonåringarna sitta tre och tre för att tillsammans studera och lyfta fram sådant som för dem kändes viktigt. Efter detta fick de redovisa för varandra vad de kommit fram till.
Vecka 18 Vi såg på filmen ”sexuella trakasserier i ungdomsmiljöer” och gjorde övningar hämtade ur det skrivna material tillhörande filmen.
Heta stolen:
Alla deltagare sitter på varsin stol, och det finns en stol extra. Ledaren framför ett antal påståenden, och den som håller med reser på sig och byter stol. Den som inte håller med eller inte vet sitter kvar på sin stol. Efter ett eller flera
Bilaga 2:1 (2) påståenden kan ledaren fråga varför den ena personen satt kvar, eller varför den andra inte gjorde det. Tänk på att påståendena inte bör vara ledande, utan snarare leda till en öppen diskussion där alla får möjligheten att känna efter vad de verkligen tycker och tänker.
Några påståenden som vi använde var:
• Det är lätt att tycka att det är fel på en själv när man blir utsatt för könsmobbing.
• Det är många som bara vill skämta genom att kalla tjejer för könsrelaterade ord.
• Det är ingen ide att söka stöd hos tjejkompisar - de förstår ändå inte.
Fyra hörns – övning:
Denna övning går ut på att en situation berättas, och deltagarna får välja handlingssätt genom att ställa sig i de hörn som passar bäst. Ett hörn är alltid öppet för egna alternativ. Personerna som står i samma hörn berättar för varandra varför de valde detta hörn. Ledaren kan sedan fråga olika personer varför de gjorde sitt val, eller någon från varje grupp kan redovisa hur de som står i hörnet tänkte. Vi använde oss av videons tre situationer som underlag för vår fyra hörns – övning. För att genomföra detta arbetstillfälle så krävs videon
”Sexuella trakasserier i ungdomsmiljöer” som är utarbetad av JämO.
Vecka 19 Vi fikade tillsammans och avslutade med en muntlig utvärdering. Samtliga tonåringar ansåg sig fått nya kunskaper om sexuella trakasserier och de tyckte att det hade varit roligt och givande att delta i vår studie.
Bilaga 2 (2) Enkät!
1. Vet du vad sexuella trakasserier är? Ringa in ett alternativ
Ja, mycket väl Ja, ganska bra Nej, inte särskilt väl Nej, inte alls
2. Vet du vad lagen säger om sexuella trakasserier? Ringa in ett alternativ
Ja, mycket väl Ja, ganska bra Nej, inte särskilt väl Nej, inte alls
3. Förekommer det sexuella trakasserier på din skola? Ringa in ett alternativ Ja, mycket Ja, lite grann Nej, inte alls
4. Vem eller vilka avgör vad som är sexuella trakasserier? Ringa in ett eller flera alternativ Den som blir utsatt Den som trakasserar Båda Lagen
5. Reagerar du om du blir kallad hora? Ringa in ett alternativ
Ja, mycket Ja, lite grann Nej, inte särskilt mycket Nej, inte alls
6. Har du varit utsatt för sexuella trakasserier? Ringa in ett alternativ
Ja Tveksam Nej
Tack för din medverkan!
