Kurskod & Kursnamn: HISA35 & B-uppsatskurs.
Seminarieledare & Handledare: Mikael Ottosson.
Termin: VT 2020.
Resor i Japan efter andra världskriget
En analys av svenska resenärers skildring av japanerna under 1950–1960-talens Japan
Skribent: Andreas M. Blixt.
II
Innehållsförteckning
Inledning...1
Uppsatsens tematik...1
Syfte...1
Frågeställning...1
Forskningsläge...2
Övrig forskning...3
Källmaterial och metod...4
Val av material och källkritik...4
Avgränsningar...4
Metod...5
Historisk bakgrund...6
Analys av reseskildringar om 1950–1960-talens Japan...7
Christman Ehrström...7
Japaner allmänt...7
Japanska män...10
Japanska kvinnor...11
Sten Bergman...14
Japaner allmänt...14
Japanska män...16
Japanska kvinnor...17
Sammanfattning och diskussion...20
Slutsats...22
Käll- och litteraturförteckning...23
Källmaterial...23
Tryckt källmaterial...23
Litteratur...23
Digital litteratur...23
Otryckt litteratur...23
Tryckt litteratur...23
Illustrationer...23
1
Inledning
Uppsatsens tematik
Det Japan som förekom under 1950–1960-talen var ett Japan som inte hade funnits före andra världskriget. Det här Japan reste sig ur de ruiner som andra världskriget hade lämnat efter sig, via sönderbombningen av Japan. Det här nya samhället som svenskarna bemötte beskrevs som det amerikanska Japan,1 som syftar på att Japan blev mer västerländskt. Fast även en Japanbild som fortfarande präglas av de gamla exotiska inslagen. Det Japan som hade funnits innan andra världskriget beskrevs av européerna som; ” […] en nation i både kimono och kostym (eller uniform).”2. Med de här förändrades japanernas mentala världsbild. De tidigare japanska tankarna och drömmarna var om en japansk nationell storhet, som hade krossats som följd av andra världskriget. Ett nytt Japan hade därmed skapats, men hur skildrades japanerna som levde i det nya japanska samhället av de svenska resenärer. Japan och dess folk har alltid fascinerat européerna, därmed även svenskarna.
Syfte
Syftet med den här uppsatsen är i första hand att öka förståelsen om svenska reseskildringar om japaner under perioden 1952–1965. Det här beror på att de svenska resenärerna och deras reseskildringar av Japan har sällan varit i fokus. Det förkommer inte mycket forskning om hur svenska resenärer beskrev och kategoriserade japanerna. Därförutom förekommer det inte mycket forskning om hur japanerna skildrades under det nya japanska samhället som förekom under 1950–1960-talen. Det här är därför uppsatsens syfte att undersöka och ge kunskap om hur svenska två svenska reseskildringar skaldade japanerna under 1950–1960-talen. De valda reseskildringar till uppsatsens syfte är Sten Bergmans reseskildring Det fagra landet från 1964 och reseskildring Bambulyktan: En bok om japanernas Japan av Christman Ehrström från 1961. Fast även om de här reseskildringarna präglas av orientalism och tidens Japanbild.
Frågeställning
▪ Vilka attribut används för att skildra japanerna i svenska reseskildringar från 1950–
1960-talen?
▪ Förekommer det några likheter eller olikheter mellan skildringarna av japanerna?
1 Burgman, Torsten. Japanbilden i Sverige 1667–1984. [Ny utg.]. Almqvist & Wiksell, 1986. s. 78–79.
2 Ottosson, Ingemar & Ekholm, Thomas. Japans historia. [Första uppl.]. Historiska media, 2007. s. 237.
2
Forskningsläge
Forskningen om reseskildringar har förekommit tidigare, men att fokuset har varit på svenska reseskildringar om Japan har inte varit vanligt. Det inom det här forskningsområdet förekommer det en brist på litteratur och forskning, som hänger samman med uppsatsens tematik. Den forskning som har utförts tidigare gällande svenska reseskildringar om Japan är;
Torsten Burgmans verk Japanbilden i Sverige 1667–1984 och Björn Moens examensarbete Resor i 1800-talets Japan: En analys av två svenska reseskildringar i Japan under Meijieran.
Burgmans forskning som är ett bibliografiskt verk om Japanbilden i Sverige mellan 1667–
1984 och därav den Japanbild som förekom i de svenska resenärernas reseskildringar. Under 1953–1965 framkommer det via Burgmans verka att den Japanbild som förekom under 1940–
1950-talen var det amerikanska Japan.3 Medan den Japanbild som Burgman tilldelar 1960-talet början förkommer det tyvärr ingen. Därförutom är det här bara en ytlig bild av skildringarna av Japan och dess folk. Fast det här gäller även den helhet som Burgman skriver om Japanbilden 1950–1960-talen är inte väldigt detaljerad, samt präglas Burgmans verk inte av ett specifikt perspektiv. Det som Burgman skriver om Sten Bergmans reseskildring Det fagra landet är att Bergman skildrar sina strövtåg och där berömmer Bergman den japanska vetgirigheten och artigheten, samt menar Burgman att Bergmans verk oftast präglas av exotism.4 Medan det Burgman förmedlar om reseskildring Bambulyktan: En bok om japanernas Japan av Christman Ehrström är att bilden av japanerna och deras stat ses med fascination och poetisk kärlek. Japan blir där en stat som består både av exotism och modern teknik.5 Härmed är Burgmans verk grunden för den Japanbild som förekom under perioden, men även den enda forskning förmedlar om den skildring som förekom om japanerna ur ett svenskt perspektiv. Den här forskningen kommer därför att användas i den första frågan, samt är det här verket den grundforskningen som den här uppsatsen bygger på.
Medan ett annat verk som tillhör forskningsläget via att det har utgått från en liknande tematik som den här uppsatsen. Det är Moens examensarbete Resor i 1800-talets Japan: En analys av två svenska reseskildringar i Japan under Meijieran. Det här verket bearbetar också svenska reseskildringar av Japan och dess folk, men Moen fokuserar på svenska resenärer i 1800-talets Japan eller mer exakt under Meijieran-perioden (1868–1912). Därförutom fokuserar Moen på två andra svenska resenärers och deras reseskildringar, som är Anton Baeckström och Adolf
3 Burgman. 1986. s. 78–79.
4 Burgman, 1986. s. 30.
5 Burgman. 1986. s. 29–30.
3
Erik Nordenskiöld. Moens resultat om 1800-talets Japandiskursen eller skildring av japanerna är att japanerna framställs som ett intelligent, civiliserat och vänligt folk. Japanerna är finkänsliga, artiga och visar gästfrihet, medan de japanska kvinnornas skildras som vackra.
Dessutom förekommer det att japanerna inte ses som helt civiliserade på grund av att de inte är västerlänningar. Moens resenärerna skildrar de japanska männen med neutrala egenskaper och kvinnor med både negativa och positiva egenskaper som berör utseendet. De negativa attributen är att de mörkar sina tänder och rakar bort sina ögonbryn, medan de positiva karaktärsdragen är att japanskorna är vackra.6 Därmed ska Moens forskning och resultat användas för att kunna få ett bredare perspektiv om hur svenskar har beskrivit japanerna, men även om hur Japanerna har förändrats sedan 1800-talet jämfört med japanerna i det nya japanska samhället som förekom under 1950–1960-talen. Den här forskningen ska därför användas till den första frågan.
Övrig forskning
Edward W. Saids verk Orientalism som är forskning om orientalism kommer att användas för att förstå, men även för att även komma fram till om det förekommer orientalism i reseskildringarna. Teorin om orientalism påstår att när européerna skapar verk som texter, målningar med mera som berör exempelvis Orienten bygger på mentala föreställningar ur ett maktperspektiv. Immanuel Kants filosofi om att tinget i sig är verkligheten, medan tinget för oss bara är en föreställning,7 som teorin om orientalismen bygger på. Medan maktstrukturerna som orientalismen bygger kommer från upplysningen, via att imperialismen präglar européerna beskrivning av andra icke-européer. Gruppens upplysning och deras plats i hierarkin hänger därmed samman. Därförutom bygger Saids teori även på att verken präglas även av en motbild, där skribenten utgår från ens egna grupp. Den andra gruppen beskriv därför utifrån ens motbild.
Det här förklarar Said med begreppet spegling och därmed är det en tydlig dikotomi mellan grupperna.
6 Moen, Björn. Resor i 1800-talets Japan: En analys av två svenska reseskildringar i Japan under Meijieran.
Examensarbete, VT 2015. s. 26, 35 & 36.
7 Nationalencyklopedin, tinget i sig. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tinget-i-sig [hämtad 10/05 2020].
4
Källmaterial och metod
Val av material och källkritik
Materialet som den här uppsatsen ska bygga på är som sagt två svenska reseskildringar som skrevs och berör Japan och dess folk mellan 1952–1965. Det förekom därav tretton stycken reseskildringar, 8 medan ett annat kriterium var att materialet kunde införskaffas.
Reseskildringarna Det fagra landet från 1968 – som handlar om början av 1960-talets Japan – av Sten Bergmans, samt Christman Ehrströms reseskildring Bambulyktan: En bok om japanernas Japan från 1961 – som handlar om slutet av 1950- och början av 1960-talets Japan – har härmed valts.
Bergmans reseskildring är vald för att Bergman är en av 1900-talets mest kända svenska vetenskapsmän för sin populärvetenskapliga verksamhet. Därförutom har Bergman gjort talrika resor över alla kontinenter därav sex större vetenskapliga expeditioner. 9 Bergmans reseskildring är även skriven nära i tid och är även förstahandskälla. Reseskildraren gavs ut för första gången 1962 och handlar om Japan under 1960-talets början. Dessutom kan Bergman tolkas som en av Sveriges mest kända och inflyttningsrika resenärer under 1900-talet.
Medan den andra reseskildringen av Ehrströms med titeln Bambulyktan: En bok om japanernas Japan från 1961 som berör Japan under 1950-talets slut och 1960-talets början. Den här reseskildringen är också en förstahandskälla som har en närhet i tid med perioden som undersöks. Ehrström gav ut den här reseskildringen efter sin hemkomst från Japan. Ehrström hade levt i Japan i två år, samt hade Ehrström erhöll stipendium från den japanska regeringen i japansk kulturhistoria. Ehrström är därmed en akademiker, som hade syftet att komma fram till japanernas eller människornas japan och det här om japanerna är den här uppsatsens fokus.
Ehrström reseskillnad blir därför väldigt relevant, samt fick verket mycket beröm under sin samtid via ord som; ”…en intelligent och välbalanserad skildring av det moderna Japan.”10.
Avgränsning
Den avgränsning som den här uppsatsen bygger på är att det ska vara svenska resenärers skildringar av japanerna under 1950–1960-talen. De här reseskildringarna ska beröra Japan efter 1952 för att då fick Japan tillbaka sin suveränitet, men även innan 1965 då en ny generation
8 Burgman. 1986. s. 35.
9 Nationalencyklopedin. Sten Bergman. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sten-bergman [hämtad 5/5 2020].
10 Wikander, Stig. Bambulyktan. Svenska Dagbladet. Del A, 1/12 1961. s. 5.
5
i Japan som inte i samma utsträckning upplevde andra världskrigets kvarlämningar. Fast även att den nya generationen befinner sig i en annan Japanbild, som uppstår vid slutet av 1960-talet.
Den Japanbild som uppstår är västerrevoltens Japan, som präglas av demonstration av studenter.11 Därför har den här avgränsningen gjorts för att verken ska befinna sig under samma Japanbild. De svenska reseskildringarna är valda som tidigare sagt för att öka vår förståelse om den svenska skildringen av japaner. Fast även för att undvika och minska risken att reseskildringarna präglas av fiende- och allierade relationer från andra världskriget.
Metod
Huvudmetoden som ska användas för att undersöka hur de svenska reseskildringarna beskriver och kategoriserar japanerna är att undersöka vilka begrepp i form av attribut, egenskaper och andra beskrivande begrepp, som användes för att beskriva japanerna. En diskursanalys kommer därför att användas. Den här uppsatsen kommer att bygga på Michel Foucaults version av kritisk diskursanalys. Den här diskursanalysen ska användas för att det handlar om maktdefinition, subjektspositioner och vem har rätt att tala, som enkelt kan anknytas till orientalismens teori om maktperspektiv. Därförutom bygger den här diskurs på idéen om att de sociala praktikerna är en del av diskursen. Utifrån diskursanalysen ska som sagt Saids teori om orientalism användas. Det kommer därför att undersökas om attributen och skildringen av japanerna präglas av orientalismens spegling. Därmed kommer alla begrepp och meningar samlas när resenärerna skildrar japanerna med attribut och likande, som sedan ska tolkas om de här skildringarna blir en sorts av motbild. Dessutom ska de skildringar som kommer ur diskursanalys användas till att undersöka om det förekommer olikheter eller likheter mellan beskrivningar och kategoriseringar om japanerna i reseskildringarna. Utifrån det här kommer det göras en jämförelse mellan resenärernas skildringar utifrån vilka begrepp och meningar används för att beskriva japanerna. Fast även om de skildringarna tillhör och präglas av periodens Japanbild, medan slutligen ska de här skildringar jämföras med den japandiskurs som förekom under 1800-talet i Björn Moens verk.
11 Burgman. 1986. s. 79.
6
Historisk bakgrund
För att förstå det japanska samhälle som förekom under 1950–1960-talet då reseskildringarna skrevs måste den japanska historien mellan 1905–1952 nämnas. Under året 1905 var Japan en nation i både kimono och kostym eller uniform som hade besegrat Ryssland i det rysk-japanska kriget, som gjorde att Japan beundrades av väst.12 Sedan stärktes och ökade den japanska makten under 1910-talet, som följd av Japans erövring av Korea. Grunden för ett kontinentalt japanskt imperium hade därmed lagts. Därförutom var första världskriget Japans guldålder. Det berodde på att Japan var allierade med Storbritannien och krigade mot Tyskland. Japan erövrade därmed de tyska områden i Asien, som exempelvis Qingdao i Kina och de tyska Söderhavsöarna av Japan.13 Dock drabbades Japans högkonjektur av en katastrof under 1920- talet via jordbävning som skedde 1923, som förstörde 23 miljoner kvartmeter av Tokyo och dödade 140 000 japaner.14 Fast under 1920-talet kom det glada 20-talet också till Japan något år efter jordbävningen 1923, då Tokyo hade återbyggts.15 Medan under perioden 1930–1945 började Japan löpa amok och därför benämns den här perioden med orden den mörka dalen.
Det här beror på att den här perioden var Japans nedgångsperiod, som slutar med att Japan sönderbombades under 1940-talet.16 Under 1948 hade Japan blivit ockuperades av Amerikas förenta stater som hjälpte återuppbygga Japan. Slutligen under 1950-talets början började Japan återhämtat sig och under 1952 blev Japan återigen självständigt.17
Dock har det förekommit reseskildringar om Japan i Sverige sedan 1660-talet fram till 1980- talet. Den första utgivna reseskildringen var Nu fölier een kort Berättelse om Kongarijket Japan, thess kejsar och Regimentet av Olof E. Willman, medan den sista som Burgman nämner gällande svenska reseskildringar om Japan är Christian Wigardts verk Möten i Asien ur en ung luffares dagbok från 1980. En av de mest kända svenskarna som har varit i Japan är Carl P.
Thunberg som var lärling till Carl von Linné. Thunberg gav ut skildringen Resan til och uti Kejsaredömet Japan åren 1775 och 1776.18
12 Ottosson & Ekholm. 2007. s. 235 & 237–239.
13 Ottosson & Ekholm. 2007. s. 251–252.
14 Ottosson & Ekholm. 2007. s. 253–255.
15 Ottosson & Ekholm. 2007. s. 262.
16 Ottosson & Ekholm. 2007. s. 266–267, 288–290 & 292–295.
17 Ottosson & Ekholm. 2007. s. 296–297 & 302–306.
18 Burgman, 1986. s. 15–27, 27–32 & 33–35.
7
Analys av reseskildringar om 1950–1960-talens Japan
De reseskildringar som ska analyseras är Sten Bergmans reseskildring Det fagra landet och reseskildringen Bambulyktan: En bok om japanernas Japan av Christman Ehrström.
Christman Ehrström
Ehrström skildring av japanerna under 1950-talets slut och 1960-talets början har härmed delats in i tre delar; Japaner allmän, Japanska män och Japanska kvinnor. För att förstå det Japan som Ehrström befann sig i, men även det Japan som framkommer i reseskildringen utifrån orden; ”Det var Japan jag såg. Jag såg småleende och skratt. Jag såg dess vemod och sorg. Jag såg dess tragedier, glädje och lycka. Jag såg Japans oändliga skönhet […].”19.
Japaner allmänt
Japanerna skildas av Ehrström med orden; ”Som individer är japanerna älskvärda, artiga, leende, omtänksamma, vänliga, som kollektiv massa blir de rasande djävlar, tysta men intensiva, utan tanke på sina medmänniskor.”20. Den här tolkningen bygger på som sagt att Ehrström anser att japanerna har två sidor en positiv och en negativ sida. Den sociala praktik som härmed präglar Ehrströms diskurs, som är att japanerna är ett folk med två sidor en skrämmande sidan och en fascinerade sidan.
De positiva karaktärsdrag som Ehrström förmedlar att japanerna har är att de är älskvärda, artiga, leende, omtänksamma, vänliga. Den skildring instämmer med det som Björn Moen nämner att 1800-talets svenska resenärer hade av japanerna. Andra egenskaper som förekommer i Ehrströms diskurs av japanerna, men inte hos 1800-talets svenska resenärer är att japanerna har förmågan att återbygga sitt land fort. Den här egenskapen framkommer via det japanska undret och det här undret och förmågan har även tyskarna, via att båda kunde återuppbygga sin stat under en kort tid efter andra världskrigets förstörelse.21 Härmed blir japanerna enligt Ehrström också ett av världens arbetsammaste folk.22 De här karaktärsdraget tager Moens resenärer inte upp, som säkert beror på att de här egenskapen hänger samman med konsekvenserna av andra världskriget.
19 Ehrström, Christman. Bambulyktan: En bok om japanernas Japan. Natur & Kultur, 1961. s. 156.
20 Ehrström. 1961. s. 55–56.
21 Ehrström. 1961. s. 109.
22 Ehrström. 1961. s. 108.
8
Medan de negativa attribut eller det beteende som skrämmer och chockar icke-japaner är enligt Ehrström att japanerna har en personlighetsklyvning. Det här skildrar Ehrström genom att ge exemplet att när japanerna är framför tågdörren blir de stillsamma och artiga japanerna rasande furier.23 En annan del av japanerna som icke-japaner undkommer är den tvetydighet och förvirring som förekommer hos japanen.24 De här negativa egenskaper är inte något som nämns i Moens verk gällande 1800-talets diskurs om japaner. Dock kan det tolkas som om det här raseriet som Ehrström nämner kan tolkas som det Moens resenärerna skriver om att japanerna inte är lika civiliserade. Fast på grund av att Ehrström aldrig använder sig av begreppet ociviliserade eller mindre civiliserade kan det här inte påstås stämma in i Ehrströms reseskildring.
Sedan förekommer den inom diskursen om japanerna egenskaper eller beteende som kan anses som att vara exotiska eller fascinerade förmågor. En av de här förmågorna enligt Ehrström är att japanerna gör allt turist betonat, samt att många av turisterna är japaner som ville åskåda att fiska med rovfågel och odla japanska miniatyrträdgårdar.25 Fast även deras kultur som är exempelvis att hälsning alltid ska ske på samma sätt via att japanen lägger sig på golvet med handflatorna mot tatamimattan och böjer sig framåt med pannan mot golvet. Japanerna uttalar en ström av artighet och vördnadsfulla ord, samt att japanen inte ska protestera för att annars förlorar japanen ansikte.26 Härmed framkommer det exotiskt via att det skiljer sig radikalt från det västerländska, och därmed kan det påstås att det förkommer en orientalisk spegling. Den här speglingen framkommer via kulturen där den japanska är exotisk, medan den västerländska kulturen inte är exotisk. Dessutom framkommer det att Torsten Burgmans uppfattning av Ehrströms Japanbild som att innehålla exotism, därmed kan periodens Japanbild påstås framkomma via att även den präglas av exotism. Fast även det gällande Burgman förmedlar gällande Ehrströms bild präglas av modern teknik, som blir motbilden mot det exotiska Japan.
En annan social praktik är därför att Japan är en blandning av väst eller västerlandets teknik och öst eller den japanska kulturen. Det förekommer därmed en väldigt tydlig spegling, där öst eller det japanska är exotiskt medan väst är icke-exotiskt och modernt via dess teknik. Det här framkommer med orden;
23 Ehrström. 1961. s. 14–15 & 54–55.
24 Ehrström. 1961. s. 106 & 110.
25 Ehrström. 1961. s. 20, 40–41 & 62.
26 Ehrström. 1961. s. 30, 55, 106 & 139.
9
Tankesätt och händelser i Japan är såldes alltid fyllda av motsatser och likheter mellan traditionella japanska och moderna västerlandet. Inte bara storstäderna utan hela Japan är en sådan paradox […].27
De sista som Ehrström nämner gällande japanerna som grupp är att de har speciella mental världsbild som inte förekommer i västerlandet. Självmord är ett sådant fenomen och det här beror på att det är inget ovanligt att en japan begår självmord, samt att det här fenomenet ses inte ner på av japanerna. Det exemplet som Ehrström nämner gällande vilka som begår självmord är ett älskande par som inte kan ingå i ett äktenskap. De begår därmed självmord via att de tillsammans hoppa ner i en vulkan.28 Det här är en mental idé som inte förekommer i Sverige eller västerlandet. En annan mental bild som japanerna har enligt Ehrström är japanernas uppfattning av kärleken. Japanerna anser att kärleken börjar efter äktenskapet.
Japaner ingår därmed inte in i äktenskap på grund av kärlek, utan det sker via en äktenskapsbyrå.
Enligt Ehrström har västerlänningar idéen om att kärleken slutar med äktenskapet, samt använder sig inte västerlänningar av äktenskapsbyrårar.29 Dessutom har japaner idéen om O- Furo som betyder det som gör livet värt att leva och i japanernas fall är det här badet. För att utan badet har en japan inget riktigt hem, samt på grund av att badet symboliserar renhet, vintersköldens värmekälla och sjukdomarnas hälsobrunn som även består av specifika ritualer.30 Därmed är smutsigt det samma som något dåligt och renlighet något bra.31 Medan den värsta uppfattningen enligt Ehrström är att på grund av att japanerna tror på de japanska shintogudarna eller buddismen är deras firande av den västerländska julen i japanska version ohelig. Det här beror på att syftet med julen har försvunnit i Japan, dock menar Ehrström att den japanska julen är som det västerländska nyåret, medan den västerländska julen är som japanernas nyår och därmed vackert.32 De här uppfattningarna nämns inte i Moens-eller Burgmans verk, dock kan det påstås att det här nämns av Ehrström på grund av den exotism som Burgman finner i Ehrströms verk. Det här kan tolkas som den subjektsposition som Ehrström har mellan japanerna och västervärlden i sin diskurs är att de är på ungefär samma
27 Ehrström. 1961. s. 8.
28 Ehrström. 1961. s. 20, 32 & 35–37.
29 Ehrström. 1961. s. 31–32 & 66.
30 Ehrström. 1961. s. 26 & 58.
31 Ehrström. 1961. s. 71.
32 Ehrström. 1961. s. 98–101.
10
position, men japanerna har vissa nackdelar som gör att västerlänningarna är bättre. Fast även orientalismens spegling framkommer via att är blir Japan och västerlandet motpoler.
De japanska studenterna beskrivs som en egen grupp som Ehrström skildrar att vara klädda i uniformer som påminner om de uniformer som förekommer inom militären. Därförutom det här har de japanska studenterna ett dödligt allvar när de ägnar sig åt sina studier. Deras syfte med sina studier är enligt Ehrström något förvånansvärt, via att japanerna vill bli affärsmän i stället för läkare, vetenskapsmän eller advokater på grund av yrkets lön och status i Japan. Även om studenterna skildrats av Ehrström som har ett sådan flit, förekommer det okunskap i ämnen som engelska.33 Den här gruppens skildring nämns inte i Moens verk. Dock är det den här gruppen som sedan blir en del av de japanska männen eller japanskorna. Japanerna är därmed generellt flitiga och har fokus på sina studier.
Japanska män
Inom huvudkategorin japaner förekommer det olika underkategorier, därav kommer diskursen gällande de japanska männen att nämnas. Inom de japanska männen framkommer det som Burgman tolkar som att Ehrströms Japanbild prägla av modern teknik och exotism. Det här framkommer via orden;
Han är prydligt västerländskt klädd, med bländande vit skjorta, pedantiskt väl knuten och alltid lika välpressad kostym. Han har bil, kylskåp och television. […] Men när han efter dagens slut kommer hem flyttas han tillbaka till sin japanska kultur.34
Fast de japanska männen skildras även i Ehrströms ord; ”Männen är ointressantare. Alltid ytterst välklädda med välpressad kostym, bländande vit skjorta och valknuten slips.” 35. Det förekommer därför en mer negativ eller ointressant diskurs gällande de japanska männen, via att Ehrström yttrar att det inte förekommer mycket eller något exotisk med de västerklädda japanska männen som är ointressanta.36 Därmed framgår det i diskursen av de japanska männen att en typ av orientalistisk spegling, via att de japanska männen är mindre exotiska och ointressanta på grund av att de är mer västerländska. Den japansk kulturen och mannen i sitt hem är därför mer exotiskt, medan den västerländska kulturen och den japanska mannen utanför
33 Ehrström. 1961. s. 98–101 & 111–112.
34 Ehrström. 1961. s. 7–8.
35 Ehrström. 1961. s. 58.
36 Ehrström. 1961. s. 57 & 58.
11
hemmet är mindre exotiskt. Den moderna tekniken som Burgman nämner att Ehrströms bild präglas av framgår här. I det här fallet hänger det samman med den västerländska- och japanska kulturen. Den västerländska kulturens framkommer via exempelvis televisionen som blir den moderna tekniken, medan den japanska kulturen via hemmet som är exotiskt.
Dock förekommer det något intressant och exotiskt med de artiga och vänliga japanska männen enligt Ehrström, som är att de japanska männen ha privilegium att utföra avklädningsscener på tågen. Det här betyder att de japanska männen har rätt att åka tåg i bara sina underkläder.37 Dessutom skriver Ehrström att ”Barlivet är en stor betydelse i den japanska mannens – och kvinnans – liv. Baren är den äkta mannens andra hem.”38. Det blir därmed inte samma diskurs som framgick i 1800-talets reseskildringar gällande de japanska männen som Moen förmedlar att de japanska männen framställs som neutrala. För att i Ehrström är det en mer negativ och tråkig bild av de japanska männen, men de är också exotiska. Exotismen som härmed framkommer är den som Burgman nämner att Ehrströms bild präglas av. Fast även den subjektsposition som förekommer i Ehrströms diskurs, där de japanska männen har en högre och bättre position än japanskorna.
Slutligen förmedlar Ehrström att den här personlighetsklyvningen gäller även de japanska männen. För att när en japansk man blir påverkad av starka drycker menar Ehrström att hans hämningar släpper och japanen blir oerhört högljudda, börjar sjunga, dansa, skratta. Dock blir de japanska männen inte våldsamma eller grälsjuka utan sentimentala och somnar på stället.39
Japanska kvinnor
iDen exotism och poetiska kärlek som Burgman anser förekommer i Ehrströms reseskildring framgår i citatet nedan. Fast även den diskurs gällande Ehrströms japanskor;
Hon var ung smärt och mycket vacker. Hennes ögon log, och hon talade sakta, […] Hennes händer rörde sig mjukt och vant över det vita tyget […] Hennes långa hår var tillbakakastat och dolt under den vita huvan. Hennes ansikte hade dessa känsliga och fina drag som är så berömda hos Japans graciösa kvinnor. Länge betraktade jag den vackra gestalten. Hur underbar är inte den japanska kvinnan, hur fullkomlig är inte hennes mjukhet och mildhet, hur behagfull är inte hela hennes uppenbarelse i jämförelse med hennes med systrar i andra länder! Hela hennes väsen utstrålar kvinnlighet och behag, hon är som skapade att sköta,
37 Ehrström. 1961. s. 15–16.
38 Ehrström. 1961. s. 66.
39 Ehrström. 1961. s. 73–73.
12
att vårda, att ta hand om barn, att ta hand om män. […] Hon rörde sig mjukt och behagligt framför mig och var som en liten blomma. […] log hennes ögon som hemlighetsfulla källor i oändlighetens djup. Kanske var hon det vackraste jag sett.40
Härmed blir japanskorna vackra och exotiska, som påminner lite om den diskurs som Moens resenärer också hade. Fast i Ehrströms diskurs framkommer det inte några negativa drag via deras utseende, som förekommer hos Moens resenärers diskurs. Dessutom har Ehrström andra och fler positiva egenskaper, som att de är behagliga japanskor som är mjuka och milda. Den här diskursen präglas av orientalism, som togs upp i Ehrströms diskurs av de japanska männen.
Japanskorna är här mer exotiska och vackra för att de differerar sig mycket mer från det västerländska. Dessutom framgår det här förmodligen på grund av att den här kvinnan som beskrivs är väldigt exotisk även i Japan. Det här framgår när Ehrström nämner att den här kvinnan är en pärldykerska eller ama (havets döttrar), därmed är hon mer exotisk och beskrivs som oändligt mjuk, oändligt mild, oändligt känslig och kvinnlig via att hon var den vackrastes och behagfullaste japanskan som hade den japanska kvinnans ömhet och behag.41
De här bra karaktärsdragen och exotism förekommer även hos alla japanskor. Den här diskursen framgår först och främst när Ehrströms skildrar de japanska kvinnornas klädsel.
Ehrström skriver att de flesta äldre och många yngre kvinnorna är klädda i kimonos och därmed förvandlar deras skönhet Ginza till ett sagoland av färger, siden och prakt.42 Medan deras utseende skildrar Ehrström som den här skönheten som är dockliknande, men även att japanskorna är nätta kvinnor som aldrig beklagar sig.43 De här japanskorna skildras också som förtjusande av Ehrström.44
40 Ehrström. 1961. s. 120.
41 Ehrström. 1961. s. 121 & 131 & 132.
42 Ehrström. 1961. s. 57–58.
43 Ehrström. 1961. s. 66.
44 Ehrström. 1961. s. 31.
13 Sedan i den här bilden till höger förstärks den här diskursen av den vackra och exotiska japanskan, som Ehrström framhäver. Det blir de här japanskorna som är centralfaktorn för den exotiska japanen, men även västerlänningarnas spegling gällande det exotiska. Fast japanskorna har andra egenskaper enligt Ehrström som att de är tysta och stilla när de artiga ler och bugar djupt.45 Dessutom är en japansk hustru enligt Ehrström en utsökt representant för den japanska moderlighet och familjens varma själ via att hemmets skötsel vilade på henne.46 Fast en blid och timid japansk husmoder kan bara uppröras enligt Ehrström när någon träder in i deras hem med skor, då protesterar de tyst och stillsamt.47 Därmed är tysthet och stillhet viktiga attribut, som förekommer hos japanskan.
Medan de japanska kvinnorna är också en arbetande grupp som har arbeten som exempelvis hissflickor. Japanskorna har därmed några av de västerlänning dragen och i det här fallet klädsel.
De här japanskorna beskriver Ehrström att ha en ström av artighet, tacksägelser och bugningar, när de i sina uniformer bugar djup medan de ler och hälsar som gör dem underbara.48 Det förekommer japanskor som arbetar även inom barlivet och de här japanskorna beskriver Ehrström som vackra och oskyldiga barflickor.49 Dock beskrivs de här arbetande japanskorna som väldigt arbetsfokuserade. Det här framkommer när Ehrström skriver om att samma dag som de utför abort eller varit på sjukhuset återvänder de till sitt arbete.50 De här nämns inte hos Moens svenska resenärers skildringar av japanskorna och det här beror säkert på att den här gruppen av japanskor växer fram efter andra världskriget.
Slutligen förekommer det en annan exotisk grupp av japanskor i form av geishor och maikoflickor, som är klädda i kimonos och som underhåller sina manliga gäster via sång, dansa
45 Ehrström. 1961. s. 14, 15–16, 28 & 30.
46 Ehrström. 1961. s. 29 & 30.
47 Ehrström. 1961. s. 27.
48 Ehrström. 1961. s. 59–61 & 64.
49 Ehrström. 1961. s. 66.
50 Ehrström. 1961. s. 24.
Kyoto-flicka.
14
och att spela samisen51 De här japanskorna beskriver Ehrström med ord som granna blommorna och fjärilarna som beundrats och respekteras, samt är begreppet geishor ett av de enda japanska begrepp som de flesta känner till.52 Dock den differens mellan geishor och maikoflickor är att maikoflickorna utbildas till geishor. Därförutom skildrats maikoflickorna som att ha egenskapen jungfruhet.53 Åter igen framkommer det exotiska i de japanskorna som har en större koppling till den japanska kulturen, men även via deras utseende är vackert och exotiskt.
Dessutom kan det yttras att orientalismen präglar den här tolkningen av japanskorna, via deras kultur är exotiskt på grund av at det här förekommer inte i västerlandet. Därtill är den här gruppen av japanskor som är i fokus hos Moens resenärer, där att japanskorna är vackra är ett karaktärsdrag som kan beskrivas som en kontinuitet.
Sten Bergman
För att förstå den diskurs som förekommer i Sten Bergmans reseskildring om japaner under början av 1960-talet. Bergmans diskurs av japaner kommer delas in i tre delar. Den indelning som Ehrströms skildringar också är indelad efter. De indelningar som har gjorts är att dela in det i delarna; Japaner allmänt, Japanska män och Japanska kvinnor. Bergman har även skrivit en tidigare reseskildring om Japan under 1930-talet. Den här reseskildringen hade titeln De tusen öarna i Fjärran Östern, samt har Bergman även varit i Japan under 1920-talet.
Japaner allmänt
Bergman skildrar av japanerna bygger på att japanerna har egenskaper som att de är mycket vetgiriga. Fast bland japanerna är de japanska studenterna de mest vetgiriga, som även beskrivs som oerhört pigga.54 Japanerna är även enligt Bergman ett artigt och vänligt folk, som Bergman menar att japanerna är kända för.55 De här skildringarna av japanerna påminner om de som Moen nämner att 1800-talets resenärer hade, samt blir den här skildringen något som japanerna är fast med. Bergman skildrar sedan japanerna som vetgiriga och artiga överensstämmer med Burgmans tolkning av Bergmans Japanbild. Andra exotiskt-positiva egenskaper som förekommer i Bergmans diskurs av japanerna är att de är flitiga, där framhäver Bergman det här attributet via de japanska bönderna. De här bönderna skildra Bergman som flitiga på grund
51 Ehrström. 1961. s. 38–39 & 44.
52 Ehrström. 1961. s. 43–44, 46 & 53.
53 Ehrström. 1961. s. 44–46.
54 Bergman. 1964. s. 33–34 & 62.
55 Bergman. 1964. s. 41, 43 & 53.
15
av att de både utför ett flitigt arbete oavsett vädret. Fast även att har omsorgsfullt brukat all jord något som svenskarna inte har kommat göra.56 Härmed får japanerna en subjektsposition som är jämställde eller högre än västerlänningarna. Den här subjektspositionen som japanerna också har enligt Bergman är att de är bättre än ainufolket. Det här beror på att japanerna är ett energiskt folk som har konkurrerat ut ainufolket till den norra delen av Japan, därmed har japanerna även kunnat utföra att på förbluffande kort tid återuppbygga Japan efter andra världskriget. Tyskarna liknas här med japanerna, via att de har utför liknande under.57 Dessutom skildrats japanerna som att ha okuvlig energi och är dugliga, men även ytterst älskvärd för att de är ett glattsälskap som skämtar och skrattar enligt Bergman.58
Det exotiska och fascinerande som Bergman ser hos japanerna är deras hälsningssystem, som bygger på att japanen hälsar via att buga på alla fyra och sedan bytta visitkort.59 Bergman förmedlar att japanerna har många skiftande karaktärsdrag gällande odling av växter och djur som är en underlig form, som inte förekommer utanför Japan. Exempelvis att föda upp tuppar med flera meters stjärtfjädrar, men även att odla jordgubbar under vintern och träd i dvärgform.60 Fast även att fiska med rovfåglar,61 som gör att Burgmans påstående om att Bergmans reseskildring präglas av exotism stämmer. Dock förmedlar Bergman även att japanerna är fascinerade av sin egen kultur, via att de besöker sina egna platser som lockar turisterna. De besöker därmed snöfetsen i Sapporo, snöträdet eller Juhya och körsbärsträden, som Bergman ser som exotiska fenomen i Japan.62 Medan andra saker som Bergman konstaterar att japanerna differerar sig med västerlänningarna är deras levnadsvanor, språk och att deras dans är rolig och intressant.63 Japan är dessutom enligt Bergman modernt, via att det är en stat där öst och väst möts.64 Därförutom har japanerna egenskapen att vara mycket förtjusta i att ta varmbad, via att japanerna badar varje dag och därmed bjuder deras firma på bad en till två gånger per år.65 Därav kan japanerna tolkas som renliga eller mer exakt förtjusta
56 Bergman. 1964. s. 42, 179, 198 & 202
57 Bergman. 1964. s. 16, 70 & 202.
58 Bergman. 1964. s. 202.
59 Bergman. 1964. s. 74.
60 Bergman. 1964. s. 30, 45–46, 71 & 173.
61 Bergman. 1964. s. 165.
62 Bergman. 1964. s. 52, 80, 86 & 154.
63 Bergman. 1964. s. 17, 22 & 53–54.
64 Bergman. 1964. s. 15–16 & 24.
65 Bergman. 1964. s. 133, 199 & 219.
16
i renligheten. Orientalismen kan härmed påstås prägla Bergmans diskurs, via att japanerna är exotiska för att de skiljer sig radikalt från västlandet. Det kan därmed sägas att en spegling sker, där japanskt är exotiskt medan västerländskt är icke-exotiskt. Det kan därför också påstås att den sociala praktik som präglat Bergmans diskurs är att japanerna är ett folk som är en blandning av väst och öst eller nya och gamla. Den här idéen om att Japan är en plats där öst och väst möts kommer från att Bergman själv beskriver Japan på det här sättet.66
Medan de mentala världsbilder som Bergman beskriver att japanerna har som differerar sig från de västerländska är exempelvis deras uppfattning gällande självmord. Det är inte fel att begå självmord, men även att den grupp som utför självmord är unga par som inte får gifta sig.
Japanerna begår självmord via att exempelvis hoppa ner i en vulkan.67 Medan en annan uppfattning som skiljer sig från västerlänningarna är gällande giftermål, där i exempelvis Sverige sker giftemålsäsongen hela året runt. Fast i Japan sker den här säsongen bara under hösten och våren, samt deras sätt att utföra giftermålet differerar sig mellan staterna eller religionerna.68 Bergman konstaterar att japanerna även betraktar nakenhet annorlunda än vad västerlänningarna, för att i Japan badar båda könen tillsammans och en herre kan vara i baröverkropp framför en dam på tåget. Bergman menar härmed även att japanerna inte är lika stela som västerlänningarna.69 Härmed framgår det att när Bergman utför sin analys mellan det som här beskrivs som mentala uppfattning förekommer det en sorts orientalism. Det här beror på att Bergman utgår från det västerländska, men även att det exotiska är det japanska som togs upp innan.
Japanska män
Bergmans skildring av japanska män är väldigt bristande, via det som Bergman förmedlar av de vanliga japanska männen är en grupp som har svag skäggväxt, där Bergman jämför med ainufolket som befinner sig i norra Japan. Det förekommer därmed en klubb i Japan där bara de japanska männen med mycket ansiktshår får bli medlemmar i.70 Fast de japanska männen är högljudda när de är påverkade av starka drycker och kan inte ens gå.71 Medan den positiva diskurs som Bergman har gällande de japanska männen är att de är älskvärda och hyggliga män
66 Bergman. 1964. s. 15–16 & 24.
67 Bergman. 1964. s. 146 & 149.
68 Bergman. 1964. s. 180–181.
69 Bergman. 1964. s. 182 & 227.
70 Bergman. 1964. s. 64 & 174.
71 Bergman. 1964. s. 86.
17
som har ett leende på läpparna. Dessutom har de japanska männen den mest generösa frikostigheten och gästfriheten av japanerna. Därförutom kan de japanska männen vara ens kamrater, som brukar tillbringa sitt nöjesliv på nattklubbar och hos geishor.72 Medan de japanska männen på landet beskriver Bergman som ett folk kända som driftiga och energiska bönder.73 Härmed framkommer det att Bergmans skildring inte är den samma som förekom under 1800-talet, för att den här diskursen om de japanska männen är både negativ och positiv.
Den är därför inte neutral, även om skildringen är ytlig. Dock förekommer det gästfrihet som var ett viktigt attribut under 1800-talets diskurs gällande japanerna. Det framkommer härmed att det förkommer mindre exotism gällande de vanliga japanska männen.
Medan de mer exotiska japanska männen enligt Bergman är sumobrottarna, som skildras av Bergman som starka karlar, jättestora män, tjocka som grisar, som hade håret upplagt i en knytta.74 Det är kan bero på att de här japanska männen bygger på väldigt gamla japanska anor, som gör att Bergman ser dem som mer exotiska. Den här delen präglas även av den exotism som Burgman talar om, men den här gruppen av exotiska japanska män nämns inte i Moens resenärers skildringar av de japanska männen. Fast även inte mer av Bergman än deras utseende och sport.
Japanska kvinnor
iiDen skildring som förekommer hos Bergman gällande japanskorna som han har i fokus förekommer i citatet nedan;
Bland geishor, som dansade på scenen, upptäckte jag plötslig en bekant. Det var Toshimi, […] som är den vackraste geisha jag sett. Jag började granska de andra geishornas ansikten och upptäckte snart även Fumiko, […] De var nämligen så förtjusande vackra och älskliga, att det skulle vara ett stort nöje att återse dem.75
72 Bergman. 1964. s. 22, 24–25, 39, 43, 75 & 128.
73 Bergman. 1964. s. 193.
74 Bergman. 1964. s. 209.
75 Bergman. 1964. s. 139–140.
18 Utifrån det här citatet framkommer det som Burgman tolkar att Bergman präglas av exotism. Den här exotiska skildringen av japanskorna framhävs via Bergmans omslag. De här mest exotiska japanskan som Bergman bemöter är geishorna, som bilden till höger föreställer de två geishor som nämndes ovan i citatet. Med den här bilden framkommer det att den diskursen gällande japanskorna, men även japanerna präglas av exotism.
Det kan därför tolkas att bilden är vald för att förmedla det exotiska Japan och dess folk, men även att den här bilden är den dominerande bilden av japanerna i Sverige. Det amerikanska Japan är en exotisk skildring och därmed är det Bergman som har makten över diskursen av japanerna och talan gällande skildringen om japaner. De här geishorna beskriver Bergman som vackra och i det här fallet är de här geishorna två av
Japans vackrastes geishor. Andra skildringar som Bergman gör av de sköna geishorna är att de är förtjusta, älskligaste och det vackraste, graciöst och fullständigt svårt att föreställa sig.76 Den här skildringen får även maikoflickorna av Bergman, som är en grupp japanskor som ska utbilda sig till geishor och därmed blir en talangfull person som geisha betyder.77 Härmed det påstås att orientalismen präglas Bergman via att japanskorna är exotiska för att de är en motbild mot väst, men även som tidigare sagt har japanerna även västerländska drag.
Medan de vanliga japanskorna också framställs som vackra, som är i huvudsakligen klädda i västerländsk klädsel, men det förekommer en del japanskor som fortfarande är klädda i den japanska klädedräkten kimono. Japanskorna är klädda eleganta i arbetskläder med upplagt hår, samt att de är sminkande, där Bergman gör en liknelse med unga kvinnliga svenska kontorsarbetare.78 Här framkommer orientalismen via att det förekommer det västerländska på ena sidan, medan deras motbild i det här sammanhanget är det japanska. Den här diskursen av japanskorna stämmer delvis överens med den som Moen nämner framkom under 1800-talet, via att kvinnorna är vackra. De här kvinnorna arbetar också som servitris och värdinna, där de
76 Bergman. 1964. s. 137–140.
77 Bergman. 1964. s. 136 & 142–143.
78 Bergman. 1964. s. 136 & 142–143.
Geishorna Toshimi & Fumiko.
19
japanska sederna bugga och hälsa framkommer. Dessutom nämner Bergman att japanskor inte visar att det är gifta när de arbetar.79 Bergman tager även upp japanskorna som förekommer på landet, som arbetar tillsammans på gården. Japanskorna håller sig till silkesmaskar och risplanting.80 Därmed förekommer det samma kommentarer gällande Moens resenärers diskurs av japanskorna som nämndes i Ehrströms del, via att det förekommer de vackra karaktärsdragen.
Dock förekommer det inga negativa aspekter i Bergmans diskurs av japanskorna.
79 Bergman. 1964. s. 136 & 142–143.
80 Bergman. 1964. s. 136 & 142–143.
20
Sammanfattning och diskussion
Den diskurs som Christman Ehrström ger japanerna allmänt är att de är artiga, vänliga och älskvärda, som är egenskaper som 1800-talets svenska resenärer även gav japanerna enligt Björn Moen. Det här är även en beskrivning som Sten Bergman tillskriver japanerna. Ett resultat blir därmed att de här attributen tillhör en långvarig eller kontinuerlig diskurs gällande den svenska beskrivningen av japanerna. Det att Bergman beskriver japanerna med egenskapen som artiga stämmer härmed. Därtill är även karaktärsdrag som att vara flitiga, omsorgsfulla eller omtänksamma och att japanerna kan utföra det japanska undret, som är egenskaper som inte tillgavs japanerna av svenskarna under 1800-talet. Dock är det attribut som både Bergman och Ehrström använder i den diskurs som förekommer gällande japanerna. Några av egenskaperna har därmed utvecklats och förändrats, men även några karaktärsdrag som har försvunnit som att japaner är ociviliserade. Fast även att det förekommer en gemensam skildring av japanerna under 1950–1960-talen. Det här förstärks även via att Bergman och Ehrström båda två skildrar att japanerna är turister i sitt eget land, japanerna kan odla dvärgträd eller miniträdgårdar, fiske med rovfåglar, deras sätt att hälsa via att buga och levnadsskildringar, renhet via bad, språkliga differenser, syn på självmord, samt att Japan är en mötesplats för öst och väst. En annan likhet som ändå är en olikhet mellan resenärerna Ehrström och Bergman är japanernas syn på giftermål och kärlek, där båda nämner att det här differerar sig mellan väst och öst. Fast fokuset skiljer sig, via Bergman nämner giftermålet medan Ehrström skriver om kärlek. Dock framkommer det även att både Bergman och Ehrström talar om att studenterna har intresse och fokus för sina studier, via att de är vetgiriga och pigga enligt Bergman och enligt Ehrström har de dödligt allvar för sina studier.
Medan de egenskaper som skiljer sig mellan Bergman och Ehrström är att Ehrström beskriver japanerna som tysta. Fast Ehrström talar även om den andra sidan som japanerna har när han talar om den japanska personlighetsklyvningen, därmed framkommer de negativa egenskaperna djärva, intensiva och rasande furier. De andra attribut som Ehrström tillskriver japanerna är att de är tvetydliga och förvirrande, men även att det inte förstå sig på den sanna kristendomen via att deras julfirande är oheligt. De här egenskaperna nämner inte Moens resenärer i sina reseskildringar.
Sedan den skildring av japanerna som bara Bergman har är att japanerna är energiska och dugliga. Något annat som framkommer är att Bergman för en jämförelse mellan japanerna och ainufolket som inte Ehrström gör, samt nämner inte Ehrström ainufolket och dess relation till japanerna. Japanernas syn på nakenhet skiljer sig, men även inte. Det här beror på att Ehrström
21
nämner nakenhet gällande de japanska männen, men inte i sammanhanget japanerna som allmän grupp. Det framkommer härmed att det förekom många likheter mellan Ehrström och Bergman på hur och vilka egenskaper de tillskriver japanerna allmänt. Även om det framgår att Ehrström har en mer utförlig skildring av japanerna, som beror på reseskildringarnas syften.
Därförutom som tidigare nämndes förekommer det även en långvarig diskurs om japanerna, som har förekommit sedan 1800-talet. Dock har några av attributen och skildringarna utvecklats och förändrats, som hänger samman med den samtid som de svenska resenärerna befann sig i.
De japanska männen skildrar Ehrström som personer som har privilegiet att vara i underkläder eller i bar överkropp på tåget och när de är påverkade av starka drycker släpper hämningarna och de blir mer levande. Därtill skildrats de japanska männen också som att vara mindre exotiska. De här egenskaperna och beskrivningar har också Bergman av de japanska männen, samt att det japanska männen har några av de attributen som tog upp i gällande japanerna allmänt. Det framkommer härmed att resenärerna lägger inte lika mycket fokus på de japanska männen mer än deras koppling till den diskurs som framkommer gällande japanerna allmänt. Det här beror förmodligen på att det exotiska och icke-europeiska förkommer mer hos japanskorna, därmed är orientalismens spegling och den exotism som verken prägla mer de japanska kvinnorna. Dock beskriver Bergman de japanska männen som att ha mindre eller sämre hårväxt. De japanska sumobrottarna och deras karaktärsdrag som att de är tjocka som grisar framkommer bara Bergmans reseskildring. Det här beror säkert på att som Burgman kom fram till att Bergman präglas mycket mer av exotismen. Fast det förekommer inga attribut gällande de japanska männen som bara Ehrström förmedlar.
Japanskor framställs både av Bergman och Ehrström som arbetande, förtjusande, graciösa, vackra eller sköna, som är även attribut som 1800-talets svenska resenärer nämner gällande utseendet. Fokuset hamnar på japanskornas utseende, men i Bergmans- och Ehrströms reseskildring förekommer det inga negativa karaktärsdrag som Moens resenärer tog upp. De bilder av japanskorna som de framhäver präglas av exotism. Det här är därmed en kontinuitet gällande skildringen av japanskorna. Dessutom med det här om exotismen betyder att Burgmans analys av Bergman och Ehrström stämmer, samt kan det tolkas som den här exotismen och orientalismens spegling bygger mesta dels av japanskornas skildringar. Fokuset hamnar på de exotiska japanskorna som geishorna och maikoflickor. I Ehrströms falla hamnar det exotiska fokuset mer hos pärldykerskorna.
Sedan har Ehrström även andra karaktärsdrag som inte förekommer i Bergmans skildring, som beror på att Ehrström utför en mer utförlig skildring av japanskorna. Japanskorna tillges därför av Ehrström fler karaktärsdrag, som dockliknande, behagliga, milda, mjuka, känsliga,
22
moderliga, blida, timida, tysta och stillsamma. Ehrström beskriver även geishorna som blommor och fjärilar, som kan återigen kopplats till att exotismen präglar reseskildringar och japanskornas egenskaper. Bergman beskriver japanskorna som älskliga, som hänger samman med att japanskorna är vackra. Det här kan därmed även ses som en likhet mellan Bergman, Ehrström och Moens resenärer.
Slutligen blir resultatet gällande att i de här diskurserna förekommer det orientalism via de exotiska aspekter som Burgman talar om att det förekommer i Bergman och Ehrströms reseskildringar. Det här även utifrån den här exotism som samtidens Japanbild förekommer hos de svenska resenärerna. De sociala praktiker som präglar reseskildringarna är att japanerna är en blandning av öst eller det gamla och väst eller det nya. I Ehrström förekommer det även att japanerna har två sidor en negativ och en positiv. Därförutom är den subjektsposition som förekommer i beskrivningarna är att japanerna har lika eller bättre ställning än västerlänningarna. Den här skiljer sig från det som framkommer i Moens verk. Utifrån skildringarna är det Bergman och hans skildring och karaktärsdrag som har makten över den diskurs som framkommer av japanerna. Även om det bara är de positiva delarna av japanerna är det här den grund som samtidens skildringar bygger på, samt den definitionen som skildringarna utgår ifrån. De här skildringarna var förekommit länge, därmed förekommer det likheter med de tidigare reseskildringar. Fast de här två reseskildring skildrar japanerna lika.
Slutsats
Med det här blir slutsatsen gällande vilka attribut används för att skildra japanerna i svenska reseskildringar från 1950–1960-talen är väldigt positiva, men även exotiska. De här skildringarna präglas av exotism och orientalismens spegling, via att det exotiska är det japanska medan det västerländska är motsatsen. Fast även att Japan och japanerna ses som en blandning av väst och öst, som hänger samman med tidens Japanbild. Därtill är attributen som exempelvis japanernas artighet, vänlighet, japanskornas skönhet och ointresset med de japanska männen en kontinuerlig skildring och kategorisering sedan 1800-talet. Fast även att en gemensam skildring har förekommit och förekommer. Den slutsats gällande om det förekommer några likheter eller olikheter mellan skildringarna av japanerna. Slutsatsen blir här att det förekommer många likheter mellan de svenska resenärerna, därav japanska grupper och deras attribut. De olikheter som förekommer via Ehrström fokuserar på de negativa aspekterna som förekom hos japanerna är mer detaljrik. Japanerna framställs därför som tvetydliga, förvirrande och rasande.
23
Käll- och litteraturförteckning
Källmaterial Tryckt källmaterial
Bergman, Sten. Det fagra landet. [Ny utg.]. Albert Bonniers, 1964.
Ehrström, Christman. Bambulyktan: En bok om japanernas Japan. Natur & Kultur, 1961.
Wikander, Stig. Bambulyktan. Svenska Dagbladet. 1/12 1961.
Litteratur Digital litteratur
Nationalencyklopedin. Sten Bergman. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/sten- bergman [hämtad 5/5 2020].
Nationalencyklopedin, tinget i sig. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/tinget-i- sig [hämtad 10/05 2020].
Otryckt litteratur
Institutionen för Humaniora.
Moen, Björn.Resor i 1800-talets Japan: En analys av två svenska reseskildringar i Japan under Meijieran. Examensarbete, VT 2015.
Tryckt litteratur
Ahme, Göran & Svensson, Peter (red.). Handbok i kvalitativa metoder. Liber, 2012.
Burgman, Torsten. Japanbilden i Sverige 1667–1984. [Ny utg.]. Almqvist & Wiksell, 1986.
Ottosson, Ingemar & Ekholm, Thomas. Japans historia. [Första uppl.]. Historiska media, 2007.
Said, Edward W. Orientalism. [Svensk översättning.] Ordfront, 1993.
Illustrationer
Bergman, Sten. Geishorna Toshimi och Fumiko. [Fotografi]. I Bergman, Sten. Det fagra landet.
[Ny utg.]. Omslag. Albert Bonniers, 1964.
Okänd fotograf. Kyoto-flicka. [Fotografi]. I Ehrström, Christman. Bambulyktan: En bok om japanernas Japan. Första sidan efter s. 88. Natur & Kultur, 1961.
i Okänd fotograf. Kyoto-flicka. [Fotografi]. I Ehrström, Christman. Bambulyktan: En bok om japanernas Japan.
Första sidan efter s. 88. Natur & Kultur, 1961.
ii Bergman, Sten. Geishorna Toshimi och Fumiko. [Fotografi]. I Bergman, Sten. Det fagra landet. [Ny utg.].
Omslag. Albert Bonniers, 1964.
