I. Övergripande del
Profil och verksamhetsfält
Specialiteten klinisk virologi är en laboratoriespecialitet, som har många kliniska kontakter och samarbete med andra laboratoriespecialiteter, framförallt klinisk bakteriologi, transfusionsmedicin, klinisk immunologi, klinisk kemi och klinisk patologi. Den omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter kring patogenes, diagnostik och behandling av infektionssjukdomar, spårande av smittbärare, undersökning av immunitetsförhållanden mot mikrobiella agens och utredning av smittkällor och smittvägar. Dess främsta uppgift förutom diagnostik är att vara kunskapsbank och kunskapsförmedlare inom klinisk virologi.
Delar av innehållet i specialiteten klinisk virologi är gemensamma med innehållet i klinisk bakteriologi.
En specialist i klinisk virologi ansvarar för verksamhet vid kliniskt mikrobiologiska och kliniskt virologiska laboratorier. Arbetet berör diagnostik och behandling av infektionssjukdomar, förebyggande åtgärder och epidemibekämpning inom och utom sjukhuset. Diagnostiken omfattar virusodling, virusserologi, påvisande av virusantigen och molekylärbiologisk detektion av virus, samt viss rutindiagnostik av bakteriologiska, parasitologiska, mykologiska och autoimmuna sjukdomar. De infektionsförebyggande åtgärderna inom och utom sjukhusen och övrigt informationsarbete utgör en viktig del av specialitetens verksamhet. Genom ytterligare fördjupning efter erhållen specialitet kan den kliniske virologen ansvara för verksamhet inom området sjukhushygien och smittskydd.
Samverkan inom och utom hälso- och sjukvård
Klinisk virologi är en laboratoriespecialitet som inom det mikrobiologiska fältet samverkar med klinisk bakteriologi, transfusionsmedicin, klinisk immunologi, och klinisk patologi för adekvat förebyggande, diagnostik och behandling av in- fektionssjukdomar. Infektioner finns inom alla patientvårdande specialiteter, och samverkan med klinisk virologi är därför nödvändig för i stort sett alla kliniska verksamheter. Klinisk virologi samarbetar vidare med smittskyddsenheter vid utredning av såväl lokala som epidemiska utbrott av infektionssjukdomar i öppen
och sluten vård. Informations-och kunskapsförmedling är viktiga arbetsmoment, och en stor del av dessa utförs utanför laboratoriet, i kontakt och samverkan med olika personalkategorier från de flesta andra specialiteter.
Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt
Klinisk virologi omfattar, förutom kunskaper i basal och klinisk virologi samt molekylärbiologi, även klinisk bakteriologi, klinisk parasitologi, klinisk mykologi, klinisk immunologi samt infektionssjukdomar. Verksamheten kräver dessutom kunskap om infektionsproblem inom de flesta kliniska specialiteter och om mera speciella verksamheter såsom transfusionsmedicin, smittskydd, sjukhushygien, genetik, epidemiologi och statistik. Kännedom om infektionssjukdomars yttringar och differentialdiagnoser, smittämnens spridningsvägar och metoder för före- byggande av smittspridning inom och utom sjukhusen, liksom om mikrobiologiska normalfynd, är centrala för specialiteten. Det diagnostiska arbetet och informationsarbetet, förutsätter förutom kunskaper om diagnostiska metoder, kännedom om virologisk och annan mikrobiologisk taxonomi och systematik, liksom kvalitetssäkring inom laboratoriet och informatik. Verksamheten kräver erfarenhet av vid det mikrobiologiska laboratoriet förekommande praktiska arbetsuppgifter, inklusive handhavande av teknisk utrustning. Kännedom om antimikrobiella medel och resistensutveckling, samt vacciner, vaccinationsprogram och vaccinationseffekter är viktig, såväl för rådgivning i enskilda ärenden som för den epidemiologiska övervakningen inom och utom sjukhusen.
ST-läkare måste även få goda insikter i särskilt biomedicinska analytikernas och mikrobiologernas kompetensområden, och förvärva god förmåga att leda och samarbeta med dessa och andra personalkategorier inom vården.
Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare
° träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur
° förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar
° beredas tillfälle att delta i verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling
° förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll
° uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker
° fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete
° träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier.
Sidoutbildning
För att kunna uppfylla kraven i målbeskrivningen är sidoutbildning inom klinisk bakteriologi nödvändig (se preciserade delmål), liksom sidoutbildning inom det kliniska verksamhetsområdet infektionssjukdomar.
Sidoutbildningen inom infektionssjukdomar skall ge fördjupade kunskaper om klinisk handläggning och differentialdiagnostik av infektionssjukdomar, samt i infektionsimmunologi, infektionsprofylax och smittskydd. ST-läkaren skall under specialiseringtjänstgöringen även göra sig förtrogen med hur arbete bedrivs vid sjukhushygienisk enhet eller smittskyddsenhet.
Teoretisk utbildning
Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen.
Kvalitetssäkring
Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen.
Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhets- chefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som
anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att ST- läkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor.
ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal.
II. Preciserade delmål
Inom klinisk virologi
A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra
- diagnostik av infektioner i luftvägarna, huden, nervsystemet, levern, mag- tarmkanalen, lederna, urinvägarna och det lymfatiska systemet hos patienter med såväl normalt som nedsatt immunförsvar, samt diagnostik av sexuellt överförbara sjukdomar genom kunskaper om
- metodik för cellodling
- isolering, identifiering och typning av virus
- direktpåvisning av virus och virusantigen med immunologiska metoder - vissa molekylärbiologiska analysmetoder
- olika serologiska tekniker för bestämning av virusspecifika antikroppar av olika immunglobulinklasser
- screenings- och verifikationsmetoder avseende HIV- HTLVI/II-, hepatit B- och C-, rubella- och CMV-status
- användning av antivirala medel och dess verkningsmekanismer
- differentialdiagnostisk tolkning och bedömning av erhållna analysresultat i förhållande till anamnes och status
- rutinundersökningar för antinukleära faktorer och rheumatoid faktor
- diagnostik och förebyggande av opportunistiska infektioner hos immunsuppri- merade
- framställning av diagnostiska reagens inom virologin - utvärdering av virologiska reagenssatser
- utvärdering och introduktion av nya metoder och tester i diagnostiken
- konsultfunktion gentemot andra laboratoriespecialiteter och kliniska specialiteter i kliniskt virologiska frågeställningar
- virologiskt och övrigt mikrobiologiska informationsarbete inklusive datorbase- rad informationsteknik
- virologisk smittspridning och smittspårning - övervakning av steriliseringsprocesser - kvalitetssäkring av laboratoriearbete
- virologiskt utvecklings- och rationaliseringsarbete
B. Specialisten skall ha god kännedom och viss erfarenhet av handläggningen/ut- förandet av
- virologisk taxonomi - elektronmikroskopi
- diagnostik av särpräglade infektionssjukdomar (t ex rickettsioser, rabies, exotiska encefaliter och hemorragiska febrar, papillom-virusinfektioner och infektioner med sällsynta retrovirus)
- antiviral resistensbestämning
- koncentrationsbestämning av antivirala medel - virusgenetik
- klinisk diagnostik och behandling av infektionssjukdomar inom olika speciali- teter
- samhällsepidemiologiska utredningar - sjukhushygieniska problem och därvid kunna
- inhämta och bearbeta uppgifter för infektionsregistrering - handlägga utbrott av sjukhusinfektioner
- ge sjukhushygieniska råd till läkare och annan sjukvårdspersonal be- träffande t ex barriärvård, förebyggande av kateter/apparatrelaterade
infektioner och blodsmitta, samt beträffande val och användning av desinfektionsapparatur och desinfektionsmedel
- ge sjukhushygieniska råd vid inköps-, planerings- och byggnadsärenden - inhemska vaccinationsprogram, reseprofylax och immunitetskontroll
- vacciners effekt, administreringssätt, biverkningar och användningsin- dikationer
Inom klinisk bakteriologi
A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra - direktmikroskopi av vanliga bakterier, svampar och parasiter - bakterieodling inklusive typning av vanliga patogener
- odling av vanliga jäst- och trådsvampar
- bestämning av bakteriers känslighet för vanliga antimikrobiella medel - isolering av klamydia på cellkultur
- serologiska undersökningar avseende vanliga, icke virala agens
- isolering av chlamydia på cellkultur
- serologiska undersökningar avseende vanliga, icke virala agens
